Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) vill profilera
sig som en skeptikerförening, vilket
tog sig ett märkligt uttryck under hösten 2012. Eftersom historien nu tycks ha
svalnat och eftersom alla parter fortfarande tycks vara vänner, kanske det kan
vara dags för en kommentar.
Vetenskaplig
skepticism är som bekant förhållningssättet där man ifrågasätter giltigheten
i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd. Exempel
på objektiva påståenden om verkligheten är "medium kan prata med dina döda
släktingar", "homeopati kan bota insomnia", "Gud
finns" eller "horoskop ger dig relevant information om ditt liv
baserat på stjärnornas position på himlavalvet". Samtliga av dessa
påståenden saknar empiriskt stöd, samtliga saknar vetenskapligt stöd helt och
hållet.
När medlemmarna i VoF testas i frågan om vetenskaplig
skepticism, varierar svaret beroende på vem man frågar och vilken av frågorna
man ställer. Föreningen har ett diskussionsforum på nätet, där debatt om alla
möjliga och omöjliga ämnen pågår. Forumadministrationen är inte enig med
styrelsemedlemmarna, men man stöttar varandra i den mångfald av uppfattningar
och föreställningar som finns i föreningen. Jag tillhör en ganska liten men
högljudd fallang av personer som anser att vem du är eller vad du tror, inte
spelar någon roll för vad skepticism är, eller för vad som är att betrakta som
falskt, vidskepligt eller undermåligt bevisat. Det är kvalitén på argumenten
och den producerade och presenterade evidensen som ska räknas.
På VoF's diskussionsforum prövas dessa meningsskillnader mot
varandra på en stadig grund. När Gud kommer på tal på forumet, justeras de
annars så korrekta svaren från VoF, till något som snarare liknar undanflykter.
T.ex. säger en styrelsemedlem att "skeptiker" och "ateist"
inte är väldefinierade vardagsord, men faktum är att det finns andemeningar i
ordet "skeptiker" och "ateist" som gör att man kan se hur
de hänger samman, och även att (och hur) de skiljer sig från ord som
"godtrogen" och "gudstroende" som också går att knyta
samman. Som exempel kan man säga att icke-tro på övernaturliga väsen kan ha
skeptiskt motiv, medan gudstro är tro som inte är grundat i objektiv evidens av
önskvärd kvalité.
Hur föreningen hanterar frågor som rör vetenskaplig
skepticism, irriterar uppenbarligen vissa av pragmatikerna. Bl.a. säger en
person att "tror man på gud är man ingen skeptiker" och att "så
enkelt är det". Jag håller med om det första, men kanske inte att det är
så enkelt. Ett medlande försök från en annan styrelsemedlem är denna utsaga:
"Skepticism + Bibeln = Ateism." Men min uppfattning är att det inte
heller är så enkelt. Påståenden om övernaturliga väsen kan avfärdas blott på
evidensbristen, och om dessa väsen har attribut som är direkt motstridiga, kan
skeptikern dra trumfkortet logik ur
skjortärmen. Du vet, den där superkraften som fungerade ganska bra när man
angrep att svarta katter ger otur, och som faktiskt inte är helt värdelös när
det kommer till andar heller, heliga eller inte.
En av VoF's forummoderatorer konstaterar att det finns annat
om skeptiker tror på, som inte heller är bevisat, såsom t.ex. att förintelsen
under andra världskriget var objektivt dålig eller yttervärlden och induktion
existerar.
Yttervärlden är
den fysiska verkligheten utanför våra sinnesintryck, som existerar som ett
filosofiskt grundantagande, och induktion
föreställningen att man kan dra slutsatser baserade på empiri, vilket också är
ett filosofiskt antagande. Varken yttervärlden eller induktion är bevisade.
Detta kan i första ögonkastet vara en vettig invändning, men
faktum är att detta inte är jämförbart eftersom hypoteser om yttervärlden eller
om induktion har visat sig vara mycket användbara, och att förintelsen under andra
världskriget kan vara nog så dålig även om objektiv moral inte existerar. Jag
vill också påpeka att idéerna om existensen av en objektiv moral är lite mer än
ett vitt papper - det kan faktiskt vara så att det finns vissa handingar som är
sämre än andra handlingar, något som filosofen Sam Harris är inne på. Men även
om invändningarna är korrekta, alltså att tron på yttervärlden och tron på
induktion är lika omotiverad som tron på gudomar, så bemöter inte argumentet
egentligen frågan om gudstro. Argumentet säger snarare något om hur den som
yttrade argumentet ser på just förintelsen, yttervärlden eller induktion - inte
något om hur övernaturliga gudomliga väsen ska hanteras av en skeptiker. Det
kan däremot vetenskaplig skepticism ge en fingervisning om.
Medan diskussionen på forumet gick in i de mest underliga
försvarstalen för gudatro, där till och med tron på heltal [sic] fick
symbolisera något man tror på, trots att det är en mänsklig konstruktion
(precis som gudar är), ställde Skeptikerpoddens Andreas Anundi ett par frågor som fortfarande står obesvarade.
"Vilka ad hoc-antaganden avfärdar vi och varför? Avfärdar vi inga?
Dessutom är väl varken yttervärldens existens eller giltigheten hos induktion
särskilt ad hoc, väl?" Svaren finns att söka på VoF's blogg, från
ordförande Martin Rundkvist. "VoF har en del
medlemmar och styrelseledamöter som är religiösa..." Jag anser att Anundi
har påvisat att detta får sina mindre önskade konsekvenser genom hur skeptiskt
man väljer att hantera detta.
Motiven bakom försiktigheten i frågor om skepticism handlar inte
bara handlar om medlemmarnas vidskepelse. I Göteborg arbetar VoF utåt. De låter
personer gå under stegar på fredagen den 13:e för att låta det bli en
samtalsöppnare om vidskepelse. I Stockholm är VoF mer av en vetenskapsklubb,
där man bjuder in föreläsare och dricker öl. Men det är synen på skepticism och
oviljan att stöta sig med vidskepliga medlemmar som väger tyngst, vilket blev
uppenbart när styrelsemedlemmen Joacim gick ut på Internet och publicerade en undran
över hur många man skrämmer bort genom att diskutera dessa frågor offentligt.
Om den skeptiska ambitionen vägde tyngst, skulle man lika gärna kunna se möjligheten i att rekrytera skeptiker
istället för att frukta att man skrämmer
bort troende när Gud kommer på tal. I debattens hetta försvarade Joacim även sina gudstroende medlemmar genom att påpeka att VoF även har
klimatskeptiska medlemmar. Om man verkligen är besvärad över tanken att skrämma
bort skeptiker från föreningen, är
jag tveksam till denna strategi. Jag ifrågasätter nämligen det skeptiska i att först
konstatera att det finns evidens för att människan påverkar klimatet (och att
det har negativa konsekvenser), och sedan bestämma sig för att vara
klimatskeptiker. Eller det skeptiska i att först konstatera att ingen evidens
finns för några gudars existens, och sedan bestämma sig för att vara gudstroende.
Jag ifrågasätter detta, trots att jag läst alla tokiga försvarstal, och jag
förfäras över att en representant för en skeptikerförening gör en poäng av att
han organiserar vetenskapsfientliga medlemmar, i ett försök att legitimera ett
specifikt befängt vetenskapligt påstående: Gud finns.
För mig hägrar tanken att en skeptisk hållning till frågor skulle
attrahera skeptiker till föreningen, även om frågorna påstås vara religiösa eller
metafysiska. Möjligheten att testa ett påstående är egentligen bara intressant för
den som tror sig kunna göra påståendet - att legitimera t.ex. föreställningen att
Gud finns med det kompletterande påståendet att man inte kan veta huruvida Gud finns,
är undermåligt, eftersom det betyder bara att man inte kan veta. Man har fortfarande
ingen anledning att tro. Att ifrågasätta giltigheten i påståenden som saknar stöd,
är fortfarande en rimlig hållning.
Kommentarer
Skicka en kommentar