Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Dåliga försök att legitimera religion, del 50 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den femtionde, som använts av djupt troende motdebattörer.

Du tror att du vet, jag vet att jag tror.

Eftersom argumentet är så omdömeslöst som det är, används det tack och lov sparsamt. Det har hörts i samtal om t.ex. jordens ålder ("du tror att du vet att jorden är 4,5 miljarder, jag vet att jag tror att jorden är 6000 år gammal") och hur dåligt argumentet egentligen är, påverkas starkt av när det används. Oavsett vad som diskuteras, används argumentet för att reducera meningsmotståndarens anspråk till något som kan liknas med tro, och samtidigt utmåla meningsmotståndaren som omdömeslös som inte förstår att han inte vet.

Om den troende verkligen förstod att han bara tror, skulle det kanske vara intressant att stanna kvar vid den sakliga debatten istället för att uttala sig omdömeslöst om sin meningsmotståndare. Det finns säkert troende som vet att de tror, och en massa besserwissrar som tror att de vet, men när detta argument plockas fram för att legitimera en uppenbart falsk religiös dogm, kan man lugnt konstatera att den troende tror att han tror, men religiös tro utmärks tyvärr av vidskepelse och falska föreställningar. Att religiösa föreställningar är just falska, är ett utmärkande drag. Jungfrufödsel. Allsmäktiga varelser. Återuppståndelse. Exakt vad vi diskuterar beror på vilken religion man tillhör och vilka religiösa föreställningar man besitter.

Troende som vet att de tror, är det ett nöje att ha att göra med. De behöver inte påpeka att de vet att de tror, de kan hantera sakfrågor som vem som helst. Argumentet att "du tror att du vet, jag vet att jag tror" är nämligen av det utomordentligt omdömeslösa slaget. Del 51 handlar om att använda ordet "tro" som slagträ.

Föregående - Nästa

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras E...

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D...