I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte
låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle.
Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den
fyrtiofemte.
Du kan inte motbevisa
Gud.
Det finns en populär föreställning om att man inte kan
bevisa något negativt (se del 52). Anledningen till att denna fått sånt gehör är att den ger
ett bra skydd till de falska föreställningar man vurmar för. Tanken på att Gud
finns, och ännu värre, att Gud älskar dig, är inte bara grundlös, den är helt
befängd. Självklart är det bekvämt att ha ett påstående - "det går inte
att motbevisa Gud" - att slänga fram som gör att det man tror på inte blir
ifrågasatt.
Det går att bevisa negativa påståenden (som t.ex. Gud finns
inte), men det finns ingen anledning att bevisa att Gud inte finns, eftersom
inget tyder på att han finns. Att bevisa att Gud inte finns på riktigt är som
att bevisa att jorden inte är platt, eftersom föreställningen att Gud finns är
lika grundlös och lika inkompatibel med vad vi vet om verklighetens
beskaffenhet som föreställningen att jorden är platt. Negativa påståenden
bevisas på samma sätt som positiva påståenden. Att ett påstående är negativt
gör ingen skillnad, och om det skulle göra det, kan man omformulera påståendet
till ett positivt påstående, bara för att upptäcka både samma möjligheter och
samma sårigheter kvarstår.
Påståendet att homeopati inte har mer effekt än placebo är ett
negativt påstående och således ett påstående som inte kan styrkas enligt denna logik.
Men om man istället funderar på om homeopati har en bättre effekt än placebo, är
påståendet helt plötsligt positivt och testbart enligt den troendes egna logik.
Önskemålet om att Gud inte kan motbevisas handlar om ett oproportionerligt
vurmande, speciellt i ljuset av att det är så uppenbart att han är den troendes
mentala snuttefilt, inte ett potentiellt existerande väsen.
Föregående - Nästa
Föregående - Nästa
Kommentarer
Skicka en kommentar