I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte
låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle.
Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den trettiosjunde.
Du är ateist för att
du inte vill ha några konsekvenser av ditt handlande. Precis som tanken att
man är ateist för att man hatar Gud (del 36), är detta inne och nosar på felslutet
argumentum ad consequentiam, alltså vädjan till konsekvenser.
Argumentum ad consequentiam kan förklaras på detta vis: Om X
är falskt blir jag ledsen, alltså är X sant. Problemet är givetvis att min eventuella
sorg inte med nödvändighet är ett hinder för att X ska vara falskt.
Många förstår både att
och varför uttrycket är problematiskt,
så det är givetvis en intellektuell förolämpning när någon annan tillskriver dig
detta tankefel. Om någon säger till dig att du är ateist för att du inte vill ha några konsekvenser
av ditt handlande och agerande, så säger personen ju faktiskt också följande:
"Jag tror att du,
precis som jag, är så okunnig att du och jag kan vara överens om att en vädjan till
konsekvenser är relevant när man bildar sig en uppfattning om verklighetens beskaffenhet."
Föregående - Nästa
Föregående - Nästa
Kommentarer
Skicka en kommentar