Dåliga försök att legitimera religion, del 16 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextonde som berör bemötandet av skepticism med vredesmod. Ilskan är i sig ett dåligt försök att legitimera sin religion.

Om Gud verkligen funnits hade det inte varit förenat med en kränkning att påpeka att inget faktiskt tyder på att han finns. Att apologeter (och kristnormaliserade icketroende) tappar ansiktet, kan helt enkelt bero på att de har fel. Testa gärna att konfrontera någon med påståendet att nötkreatur inte finns på riktigt. Till vilken grad väcker det en ilska eller en frustration? Nötkreatur finns, den som säger något annat har fel. Konfrontera någon med påståendet att tandfén inte finns på riktigt. Den enda som blir riktigt upprörd över detta, är den som tänker att påståendet om tandfén görs i parafras med påståenden om Gud, och är därför ett uttryck för en dekonstruktion av personens religiösa tro, men i övrigt kan alla ta även den konfrontationen med ro.

Någon kanske vill bemöta påståendet att tandfén inte finns med att säga att ingen kan veta om tandfén finns, men det är inte helt sant. Man kan forska om tandféns ursprung, man kan göra rimlighetsbedömningar, man undersöka de fenomen som tillskrivs tandfén, och så vidare. Till ganska hög grad, nästan lika hög grad som man kan säga att nötkreatur finns, kan man också säga att tandfén inte finns. Om inget tyder på att tandfén finns, gäller reservationen om ovetbarhet endast en hypotetisk tandfé som lever bortom vår förmåga att upptäcka den, vilket rent effektivt betyder att fén inte finns i vår värld, och att eventuell bevisbörda ska ligga hos den som påstår att fén finns - till vår bästa rådande förståelse, är det klokare att tänka att tandfén nog inte finns.

Att tandfén rent effektivt inte finns, tar sig konkreta uttryck. Om ditt barn tappar en tand, och barnet lägger tanden i ett glas vatten, förvandlas inte tanden till en peng - någon måste verkställa ett utbyte. Verkligheten som vi känner den, ger ett sken av att inte ha någon tandfé i sig. Det 45 handlar om den omvända bevisbördan, men redan nu vill jag säga till dig som försöker legitimera din tro med argument som presenterats här:

Jag kan inte bevisa bortom alla orimliga tvivel att tandfén inte finns. Även om det finns féer på andra planeter eller i andra dimensioner, så har inte det något med tandfén att göra - den fe som uppenbarligen inte förvandlar mjölktänder till pengar. Lika väl, om evolutionen befolkat en avlägsen planet med gudar, så har ju inte det något att göra med din personliga manifestation av Gud eller dina personliga föreställningar om ett liv efter din död.

Att skeptiker uppfattas som otrevliga när detta konstateras, tar jag upp i del 31.

Föregående - Nästa