I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte
låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle.
Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den
tjugoförsta.
Det finns inga
ateister i skyttegravarna - there are no atheists in foxholes.
Argumentet vädjar till en primitiv känsla. När livet är på
väg att ta slut, så vänder man sig till en högre makt. Och mycket riktigt, människor
som har sämre kontroll över sin situation tenderar att vara mer vidskeplig. Det
är alltså inte en slump att elitidrottsmän gärna går på trams som homeopati,
Power Magnet-armband, mirakelkurer, med mera. För min del kan jag tänka mig att
det faktiskt finns ateister i skyttegravarna, därför att när desperationen får
dig att rycka i alla halmstrån som du kan se, så ser olika människor olika
halmstrån. Argumentet kastar en mörk skugga över människans psyke, men det
försvarar inte religion som socialt fenomen, och det ger definitivt ingen
trovärdighet till någon specifik religion. Om man tror att många människors
personliga föreställningar är ett argument för eller mot något, så begår man
felslutet folkets argument,
argumentum ad populum. Argumentet väcker frågan om hur man agerar i kris, vilket behandlas i del 48.
Föregående - Nästa
Alltså, detta argument syftar till att försvara religion genom
att insinuera att ateister egentligen
är troende, vilket även kan sägas om argumentet som behandlas i del 48. Både del 19 och del 55 syftar till att försvara religion genom att insinuera att troende
egentligen är ateister.
Föregående - Nästa
Kommentarer
Skicka en kommentar