I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte
låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle.
Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den trettiosjätte.
Du är ateist för att
du hatar Gud. Argumentet fumlar lite med betydelsen av ord. Många personer
som jag har pratat med har lyckats kombinera en enorm tilltro till sin
personliga definition av ordet ateist och en förklaring som inte liknar något
man under några omständigheter skulle vilja hänga i julgranen. Bland evangelister
är föreställningen ateism är förnekelsen
av det (för dem) självklara faktum att Gud finns. Jag minns speciellt något
som apologeten Tommy Dahlman berättade om en föreläsning där han bad personer
placera sig på en skala där gudstroende
var den ena extrema sidan, ateism var
den andra, och agnosticism låg någonstans i mitten.
Den strikta definitionen av ateism, om man plockar bort de
värderingar som folk lägger i ordet, är att man inte tror på Gud. Dahlmans
skala skulle kunna gå från tro, via icke-tro (ateism) till förnekande (t.ex. tron att Gud inte
finns). Dessutom är det tveksam om gnosticism
eller agnosticism har på en skala som
handlar om gudstro att göra, eftersom det ordet inte används för att beskriva
tro.
Visst skulle man kunna hata någon man inte tror på, men
hatet skulle inte vara orsaken till frånvaron av tro. Jag erkänner villigt att
jag inte sympatiserar med Gud, varken så som han framställs i Bibeln eller som
han framställs av olika troende, men anledningen till att jag är ateist - alltså
inte tror att han finns på riktigt - har inget alls med det att göra, det har
med tillgänglig evidens och kvalitén på troendes argument att göra.
Det är människor som William Lane Craig som gör mig till ateist, inte Guds dåliga
moralsinne.
Föregående - Nästa
Föregående - Nästa
Kommentarer
Skicka en kommentar