Dåliga försök att legitimera religion, del 36 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den trettiosjätte.

Du är ateist för att du hatar Gud. Argumentet fumlar lite med betydelsen av ord. Många personer som jag har pratat med har lyckats kombinera en enorm tilltro till sin personliga definition av ordet ateist och en förklaring som inte liknar något man under några omständigheter skulle vilja hänga i julgranen. Bland evangelister är föreställningen ateism är förnekelsen av det (för dem) självklara faktum att Gud finns. Jag minns speciellt något som apologeten Tommy Dahlman berättade om en föreläsning där han bad personer placera sig på en skala där gudstroende var den ena extrema sidan, ateism var den andra, och agnosticism låg någonstans i mitten.

Den strikta definitionen av ateism, om man plockar bort de värderingar som folk lägger i ordet, är att man inte tror på Gud. Dahlmans skala skulle kunna gå från tro, via icke-tro (ateism) till förnekande (t.ex. tron att Gud inte finns). Dessutom är det tveksam om gnosticism eller agnosticism har på en skala som handlar om gudstro att göra, eftersom det ordet inte används för att beskriva tro.

Visst skulle man kunna hata någon man inte tror på, men hatet skulle inte vara orsaken till frånvaron av tro. Jag erkänner villigt att jag inte sympatiserar med Gud, varken så som han framställs i Bibeln eller som han framställs av olika troende, men anledningen till att jag är ateist - alltså inte tror att han finns på riktigt - har inget alls med det att göra, det har med tillgänglig evidens och kvalitén på troendes argument att göra. Det är människor som William Lane Craig som gör mig till ateist, inte Guds dåliga moralsinne.

Föregående - Nästa