När medlemmarna i föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF)
testas i frågan om vetenskaplig skepticism, alltså förhållningssättet där man
ifrågasätter giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar
empiriskt stöd, justeras de annars så korrekta svaren till något som snarare
liknar undanflykter. T.ex. säger en styrelsemedlem att "skeptiker"
och "ateist" inte är väldefinierade vardagsord, men faktum är att det
finns andemeningar i ordet "skeptiker" och "ateist" som gör
att man kan se hur de hänger samman, och även att (och hur) de skiljer sig från
ord som "godtrogen" och "gudstroende" som också går att
knyta samman. Som exempel kan man säga att icke-tro på övernaturliga väsen kan
ha skeptiskt motiv, medan gudstro är tro som inte är grundat i objektiv evidens
av önskvärd kvalité.
Hur föreningen hanterar frågor som rör vetenskaplig
skepticism, irriterar uppenbarligen vissa. Bl.a. säger en person att "tror
man på gud är man ingen skeptiker" och att "så enkelt är det".
Jag håller med om det första, men kanske inte att det är så enkelt. Ett
medlande försök från en annan styrelsemedlem är denna utsaga: "Skepticism
+ Bibeln = Ateism." Men min uppfattning är att det inte heller är så
enkelt. Påståenden om övernaturliga väsen kan avfärdas blott på evidensbristen,
och om dessa väsen har attribut som är direkt motstridiga, kan skeptikern dra
trumfkortet logik ur skjortärmen. Du vet, den där superkraften som fungerade
ganska bra när man angrep farligheten med fredagen den 13:e, och som faktiskt inte är helt värdelös när det
kommer till andar, heliga eller inte.
En av VoF's forummoderatorer konstaterar att det finns annat
om skeptiker tror på, som inte heller är bevisat, såsom t.ex. att förintelsen
under WW2 var objektivt dålig eller yttervärlden och induktion existerar. Detta
kan i första ögonkastet vara en vettig invändning, men faktum är att detta inte
är jämförbart eftersom hypoteser om yttervärlden eller om induktion har visat
sig vara mycket användbara, och att förintelsen under WW2 kan vara nog så dålig
även om objektiv moral inte existerar. Jag vill också påpeka att idéerna om
existensen av en objektiv moral är lite mer än ett vitt papper - det kan
faktiskt vara så att det finns vissa handingar som är sämre än andra
handlingar. Men även om invändningarna är korrekta, så säger de något om hur
frågor om just förintelsen, om yttervärlden eller om induktion ska hanteras -
inte något om hur övernaturliga väsen ska hanteras. Det kan däremot vetenskaplig
skepticism ge en fingervisning om.
Frågor som ställdes av Skeptikerpoddens Andreas Anundi 28/8
är fortfarande i skrivande stund obesvarade. "Vilka ad hoc-antaganden
avfärdar vi och varför? Avfärdar vi inga? Dessutom är väl varken yttervärldens
existens eller giltigheten hos induktion särskilt ad hoc, väl?" Svaren
finns att söka på VoF's blogg, från ordförande Martin Rundkvist. "VoF har
en del medlemmar och styrelseledamöter som är religiösa..." Jag anser att
Anundi har påvisat att detta får sina mindre önskade konsekvenser.
"Ateist" är väl ett synnerligen väldefinierat ord? Till och med religiösa fundamentalister som tror att ateism ofelbart leder till gulag brukar veta att det rör sig om att inte tro på Gud. Däremot är "skeptiker" ett vagare ord.
SvaraRaderaJag är en av de som absolut vill göra gällande att en troende skeptiker är en motsägelse i termer. Dock kan jag förställa mig ETT scenario när detta faktiskt skulle kunna fungera definitionsmässigt.
SvaraRaderaMin syn på en skeptiker är att det är en person som inte nödvändigtvis saknar inbillningar, men som är snabb med att revidera sin uppfattning om tillvaron när det blir tydligt att det man försanthåller baseras på tro snarare än vetenskap och logik. En person skulle, teoretiskt, kunna vara en troende skeptiker om denne aldrig stött på ett scenario där tron ifrågasätts på detta sätt.
Givet att det inte är speciellt sannolikt att många moderna människor i vuxen ålder med en gudstro har det på det sättet, men det är ändå ett tänkbart scenario.
Då blir det ju oavsett så att om situationen uppstått där en troende fortsatt tro endast baserat på personliga önskemål och övertygelse så kan denne aldrig kallas skeptiker. Jag har svårt att tänka mig hur en sådan titulering skulle kunna motiveras i det fallet utan att falla på sin egen orimlighet.
Oavsett titlar så är det ju så att troende också kan verka för sekulära/skeptiska värderingar. Principiellt sett ser jag inga problem med att troende driver på den agenda jag själv stöder, det känns snarare lite validerande i viss mån att vad jag i andra sammanhang tenderar att se som "andra sidan" drar åt samma håll som jag själv när det på många sätt ändå motverkar deras intressen.
Jag har länge funderat på att gå med i VoF, men har aldrig gjort det eftersom stadgarna säger att föreningen är "obunden i religiösa trosfrågor". Tidigare viste jag inte om denna stadgeformulering gav upphov till verkliga problem. Nu känner jag att jag har fått bekräftelse på att jag gjort rätt som inte gått med.
SvaraRaderaAnders Hesselbom,
SvaraRaderajag är så nyfiken på att förstå ditt sätt att resonera. Jag måste ställa en fråga. Givetvis väljer du själv om du vill svara.
Är du bekant med Husserls fenomenologi, och hans idé om att sätta all dittills tillgänglig kunskap "inom parentes" för att kunna närma sig kunskap som en upplevelse hos subjektet istället för enligt den klassiska korrespondensmodellen?
Och i så fall, skulle du betrakta det som ett mer eller mindre tillförlitligt sätt att närma sig begreppet kunskap, jämfört med korrespondensteorin?
Jag frågar, för jag tror mig se ett samband mellan en viss kunskapssyn och ateistiska skeptiker som vänder sig emot kristna skeptiker. Jag vill utreda det mera.
Du missförstår. Jag vänder mig inte mot några "kristna skeptiker". Jag vänder mig mot fenomenet försvara vissa vidskepelser men inte andra i skepticismens namn, och de personer som hänvisas till är ateister - inte kristna.
Radera