Innan Gud var uppfunnen, fanns inga ateister. Eftersom själva ordet ateist betyder att man är utan gud, förutsätter givetvis ställningstagandet, att det konceptet med gudar är uppfunnet. Nu när vi lever i en tid med massor av gudar och även olika sorters gudar, är en ateist en person som inte tror att någon av dessa finns på riktigt. Åtminstone någon som tror inte tror på någon av de gudar personen faktiskt har hört talas om.
En nyateist är person som tror sig ha samma rätt att prata om sin frånvaro av gudstro, som en troende har att prata om närvaron av sin. Det är därför människor som motsätter sig att samhället skall vara sekulärt, tenderar att vara irriterade på nyateister. (Många entusiastiska kristna anser att staten ska vara sekulär, men inte samhället.) Ibland bubblar riktigt märkliga saker upp. Stanley Sjöberg twittrade idag, att ett ödmjukt tvivel tillhör de intellektuella, medan nyateisternas förakt inför Gud är skrämmande likt Stalins gudshat.
Ja, vad är det egentligen som inte stämmer här? Varför hatar nyateisterna en gud som de inte tror på? Frågan är felställd, för framförallt är det inte en icke-existerande Gud som hatas. Hat är ett starkt ord, men skulle Bibelns gud Jahve finnas på riktigt, så tror jag att alla i sina sinnes fulla bruk skulle ogilla detta väsen starkt.
Det är snarare så att en person som inte tillhör någon religion förhåller sig till den religion som sätter agendan i det samhället som den icke-troende lever i. Eftersom termen ateism är en reaktion på teism, och eftersom politiskt arbete mot religiösa agendor, är reaktioner mot de religioner som gör sig gällande, finns det ingen större anledning att aktivt kampanja mot t.ex. hinduistiska ceremonier på skolavslutningarna. Och eftersom vi är många som vill att just samhället bör vara sekulärt, är det just dem som anser sig föra Guds talan, som känner att just sin gud är under angrepp. Alltså är det rimligt att anta att Stanley Sjöberg inte uppfattat sitt motstånd korrekt.
En nyateist är person som tror sig ha samma rätt att prata om sin frånvaro av gudstro, som en troende har att prata om närvaron av sin. Det är därför människor som motsätter sig att samhället skall vara sekulärt, tenderar att vara irriterade på nyateister. (Många entusiastiska kristna anser att staten ska vara sekulär, men inte samhället.) Ibland bubblar riktigt märkliga saker upp. Stanley Sjöberg twittrade idag, att ett ödmjukt tvivel tillhör de intellektuella, medan nyateisternas förakt inför Gud är skrämmande likt Stalins gudshat.
Ja, vad är det egentligen som inte stämmer här? Varför hatar nyateisterna en gud som de inte tror på? Frågan är felställd, för framförallt är det inte en icke-existerande Gud som hatas. Hat är ett starkt ord, men skulle Bibelns gud Jahve finnas på riktigt, så tror jag att alla i sina sinnes fulla bruk skulle ogilla detta väsen starkt.
Det är snarare så att en person som inte tillhör någon religion förhåller sig till den religion som sätter agendan i det samhället som den icke-troende lever i. Eftersom termen ateism är en reaktion på teism, och eftersom politiskt arbete mot religiösa agendor, är reaktioner mot de religioner som gör sig gällande, finns det ingen större anledning att aktivt kampanja mot t.ex. hinduistiska ceremonier på skolavslutningarna. Och eftersom vi är många som vill att just samhället bör vara sekulärt, är det just dem som anser sig föra Guds talan, som känner att just sin gud är under angrepp. Alltså är det rimligt att anta att Stanley Sjöberg inte uppfattat sitt motstånd korrekt.
Kommentarer
Skicka en kommentar