De senaste dagarna har jag hamnat i ett läge där jag verkligen blivit tvungen att ta ställning till hur jag ser på vissa frågor inom religion och skepticism. Man skulle kunna säga att det är frågor som handlar om vilken "världsbild" man har. Just det ordet, världsbild, verkar vara ytterligare ett av alla dessa frikort som troende kristna sitter på. Eller snarare tror sig sitta på, för detta kan jag inte tänka mig att det har vunnit någon acceptans inom filosofin. Om jag har uppfattat Mats Selanders text i "Gud och hans kritiker" korrekt, och om jag uppfattat newtonbloggaren, ungjordskreationisten och NO-läraren Johannes Axelsson korrekt:
Evidensen säger en sak. Man (apologeterna) kan hänvisa till vetenskapliga artiklar som pratar om händelser som skulle ha ägt rum för miljoner år sedan, eller miljarder år sedan, utan att det med nödvändighet står i konflikt med föreställningen om en ung jord. Vetenskapliga artiklar publiceras generellt under inflytande från den ateistiska världsbilden. Alltså, den världsbilden som utgår ifrån att inga gudar finns. Dessa vetenskapliga artiklar kan antingen räknas om till den kristna världsbilden, och då är de höga åldrarna något som egentligen handlar om pre Noaks ark eller post Noaks ark. Och så vidare. Ateism är en världsbild på samma sätt som kristendomen är en världsbild.
Detta argument låter inte så dumt i en första anblick, men problemet är att val av världsbild egentligen inte påverkar hur världen egentligen är beskaffad. Om evidensen säger att en händelse inträffade för 3 miljarder år sedan, kanske det är just 3 miljarder år man ska förhålla sig till. Man kan resonera kring varför siffran är korrekt eller inkorrekt, men faktum är att ju mer man låter sin världsbild påverka det man håller på med, desto sämre resultat producerar man. Av vad jag kan förstå, är frågan om världsbild ganska viktig för de troende, för att det ger dem ett argument att göra nödvändiga justeringar för att det ska passa deras världsbild, med motiveringen att naturalisterna använder siffror som passar deras.
Det är inte helt utan att jag känner att jag är orättvis mot de troende, när jag skriver så här. Men när apologeter träder fram för att försvara kristendomen, har de troende ännu inte dragit sitt starkaste kort. Ungjordskreationisten Johannes Axelsson accepterar inte mycket inom naturvetenskapen (evolution, geologi, kosmologi, fysik) men är ändå naturlärare på en kristen friskola. En hänvisning till världsbilden. Efter att ha skummat igenom boken "Gud och hans kritiker" (en kristen antologi) är frågorna om världsbild och evolutionsteorins dåliga förklaringsvärde, högst seriöst avhandlade. Värdelöst dåligt, men seriöst. Passar det inte, så går det bra att stämma in i kritiken. Man behöver inte vara ateist för att förfäras över det trams som vi använder våra skattepengar till, när ungjordskreationister får vara naturlärare. Apologeterna har en tendens att knuffa fram sina dummaste försvarare när det hettar till.
I avsnitt 54 av Skeptikerpodden samtalar jag om detta med Samuel Varg Thunberg och den katolske evolutionsbiologen Ken Miller. Jag sympatiserar inte med dessa herrars åsikter heller, men jag kan lugnt säga att de är en betydligt större match än Johannes Axelsson och Mats Selander.
Kommentarer
Skicka en kommentar