Teologen William Lane Craig ville som bekant debattera Guds eventuella existens med professor Richard Dawkins där Craig skulle representera sidan som menar att Gud verkligen finns, men Dawkins visade inget som helst intresse av att debattera med Craig, vilket var ganska väntat med tanke på Dawkins uttalade policy för vilka han debatterar. Till skillnad från många andra betraktar jag Dawkins som en utmärkt filosof när han hanterar det ämne han behärskar, nämligen vad vi vet om, och hur vi ska bedöma metafysiska anspråk från bl.a. kristet håll. Craig fick sin debatt, fast mot filosofen Dr. Stephen Law, som plikttroget ställde upp till den naturalistiska världsbildens försvar.
Jo, visst levererade Craig moralargumentet i sitt öppningsanförande. Detta argument bör inte användas, eftersom moral inte med nödvändighet behöver ha ett övernaturligt ursprung. Det finns även evolutionära förklaringar bakom moral, som är minst lika intellektuellt tillfredsställande. Craig står bakom den ganska dumma föreställningen att det egentligen inte finns några goda argument för en våldtäktsman att inte våldta - om man plockar bort Gud ur ekvationen. Men som sagt, detta argument bidrar inte med något som inte den evolutionära förklaringen förklarar bättre.
Ett direkt motargument till moralargumentet skulle kunna vara att påpeka människor gör onda saker, och att argumentet därför faller. Men där påpekar Craig att ondska finns för att bevisa Guds existens, eftersom ondskan inte kan existera annat än i kontrast med godheten, alltså de områden där Gud skulle välja att vara verksam.
Låt oss acceptera Craigs argument om moral, och titta på den nya problematiken som uppstår. Är det bara en enda gud som ligger bakom moralen? Hur vet vi det? Är det just mellanösterns gud Jahve som ligger bakom moralen? Hur vet vi det? Vi vet att hinduerna anser att Shiva står bakom allt gott och ont, hur vet vi att indierna var mindre initierade i hur verkligheten är beskaffad än var folket i mellanöstern var? Dessa frågor behöver vi inget svar på om vi väljer att gå på det vi faktiskt kan veta i frågan om moral, en fråga som går att lösa helt utan att åberopa övernaturligt ingripande över huvudet taget.
Det hedrar Richard Dawkins att han inte debatterar med vem som helst, och moralargumentet är ett exempel på argument som ingen seriös filosof tar på allvar, eftersom det flera gånger har påvisats vara ett undermåligt argument, främst därför att moral kan förklaras utan att övernaturliga agenter åberopas (Ockhams rakkniv).
Kommentarer
Skicka en kommentar