onsdag 23 september 2015

Förvirrade svenskar...

Igår publicerade Kyrkans Tidning resultatet av en undersökning från Fonus om vad man tror händer efter döden. Artikeln var mycket sparsam med informationen och var inte källförtecknad, men redovisar en summering och ett par kommentarer.


Rubriken hävdar att varannan svensk tror på ett liv efter döden, och detta styrks av att en summering som exakt säger att "48 procent svarade ja, i någon form. 41 procent svarade nej medan 11 procent svarade vet inte" och en drilldown som säger att 46% förstår att livet tar slut när man dör.


Egentligen framgår inte exakt hur många som tror att man överlever sin död av siffrorna som sedan presenteras, eftersom vi inte vet hur de är sammanställda. Då undersökningen listar en drilldown på 148% av de tillfrågades svar, så kanske flera personer har gett flera svar, men förmodligen stämmer slutsatsen att varannan svensk står med fötterna på jorden i denna fråga. T.ex. står inte påståendet "vår själ lever vidare" nödvändigtvis i konflikt med påståendet "vi träffar nära och kära som dött" - dessa står endast i konflikt med vad som kan anses vara förnuftigt.


Kön har större betydelse än ålder - män är mer skeptiska till övernaturliga föreställningar om livet och döden än vad kvinnor är - och personer över 50 är mer skeptiska än personer under.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke är medlem i en organisation som är överrepresenterad när det gäller förvirring i denna fråga, nämligen Svenska kyrkan. Men i en intervju i podcasten Värvet lär hon ha gjort ett uttalande som tyder på att hon personligen har koll på döden.
"Vad händer när man dör? Ingenting, kanske, och är inte det en befriande tanke."
Om vi backar några år så pratade Bah Kuhnke om bl.a. Jesu återkomst, så detta kan vara ett tecken på att hon nått en viss mognad. Kanske hon rent av har lyckats övervinna sin tro? Det vore mycket glädjande!

Död är per definition frånvaron av liv, så att leva efter sin död är som att vara inomhus efter att man har gått utomhus. Föreställningar om ett "liv efter döden" bottnar i känslor om att människan är "något mer" än en biologisk maskin. Att det finns något annat som ger oss vårt medvetande än hjärnan och nervsystemet. Att det finns en "ande" eller en "själ" som klarar sig utan vår kropp. Detta är inte baserat på några vetenskapliga rön, utan på en förhoppning om att finnas för alltid eller möjligtvis på religiösa dogmer. Det är tvärt om så att vårt medvetande och vår person är starkt kopplad till att både hjärnan (och kroppen den sitter i) fungerar. Att man inte är död.

Som tur är, är inte tanken på att vi skulle klara oss utan våran kropp speciellt dominerande när vi väljer hur vi agerar. Människan skulle kunna rädda jorden genom överge våran fysiska kropp och sluta tära på dess resurser, men väljer att inte göra det. Den fysiska kroppen lär vara ganska viktig för oss i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar