Idag görs 35 000 aborter årligen i Sverige, och enda sedan
mätningarna började i mitten av 80-talet har omkring 2% av alla kvinnor i
Sverige genomgått en abort. Jag är själv restriktiv när det kommer till
aborter. Jag tycker att det är bra om dessa hålls till ett minimum. Så varför
blir jag så provocerad av att föreningen Ja
till livet håller hög profil på t.ex. Örebro Universitet? Där finns
onekligen en hel del sexuellt aktiva människor, och det kan tyckas att om det
är någonstans folkbildande information om aborter behövs, så är det bland just dessa.
Men "folkbildande information" har inget med Ja
till livet att göra, för de informerar inte hur man ska agera för att minska
aborterna, de säger att man inte ska göra
abort. Visst nämns avhållsamhet lite försynt, men frågan om preventivmedel
avhandlas nästan hånfullt. Det finns en likhet mellan mig och Ja till livet i
att vi önskar hålla ner antalet aborter. Men det finns en mycket viktig
skillnad:
Det finns inget i min restriktiva hållning till
abort som gör avtryck i en åsikt om vilket
beslut den som behöver göra abort ska ta.
Har man problem med foster aborteras, har man inte löst
något genom att vända till sig den som redan befinner sig i ett läge där ett
foster aborteras, man bidrar med en lösning genom att arbeta preventivt. Folkbildning
framför skuldbeläggning. Visst, avhållsamhet i all ära, men det finns verkligen
ingen anledning att propagera för avhållsamhet. Och detta är så förbannat
typiskt när det kommer till en organisation med kopplingar till Livets ord. Att
ha åsikter om en individs åsikt att göra en abort är ett exempel på deras
subtila skuldbeläggning, att rekommendera att en sexuell varelse att vara
återhållsam är ett annat. Det är inte för inget som föreningen Ja till livet
undviker att verka på ett sätt som faktiskt skulle minska antalet aborter. Ja
till livet är inte folkbildning, det är religion.
Vår nye arbetsmarknadsminister, örebroaren Elisabeth
Svantesson, har ett förflutet i föreningen, och föga förvånande tillhör hon den
religiösa falang som även är "skeptisk" till t.ex. samkönade
äktenskap. Ja till livet är inte en
folkbildande organisation, det är vanlig simpel religiös propaganda. De har
inte potentiella framtida barns bästa intresse, de har sin föreställning om
"Guds vilja" i åtanke.
Kommentarer
Skicka en kommentar