I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte
låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle.
Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den tjugoåttonde.
Om Gud finns, är han
det naturligaste i världen. Han kan därför ha guidat den evolutionära
processen, och således vara direkt ansvarig för att livets mångfald ser ut som
det gör. Denna föreställning kallas för teistisk
evolution, och är en kompromiss mellan den vetenskapliga förklaringen till
arternas mångfald - evolutionsteorin - och tron att Gud skapade arterna. Eller,
om nu Gud faktiskt finns, så är teistisk evolution en potentiell vetenskaplig
förklaring. Om Gud finns, är han ju det naturligaste i världen, och då är han
väl en giltig komponent i en naturvetenskaplig förklaring? Nja.
Hur Gud skapar, är en fråga för naturvetenskapen. Frågan är utredd
till den grad att vi känner till det gemensamma ursprunget som allt som lever
idag delar, och vi känner till den evolutionära processen. Frågan kommer aldrig
att avgöras i varje liten detalj - nödvändigheten av vetenskapligt arbete
kommer aldrig att avstanna, men att
livets mångfald förklaras av det naturliga fenomenet evolution, är inte
längre öppet för diskussion. Många vetenskapsmän skulle sätta kaffet i halsen
om det visade sig att ett övernaturligt allsmäktigt väsen som drog i trådarna i
bakgrunden, men den frågan är inte
avgjord. Med utgångspunkt av vad vi vet idag, och vilka bevis vi har tillgång
till idag, finns inget som tyder på detta. Tvärtom, evolutionsteorins
förklaringskraft är så stark, att den kan förklara hur strukturer går från enkelhet
till komplexitet, och hur egenskaper uppstår, förbättras och förfinas, helt
utan att övernaturliga krafter alls behöver åberopas.
Om du skulle råka vara
skapelsetroende när du börjar läsa, kommer du vara skapelsetroende även när du
slutar. För även om du förstår hur evidensläget ser ut, vilket du kanske redan
vet, var det inte evidens som fick dig att bli skapelsetroende från början. Det
var religion. Men om du är skapelsetroende, kommer du aldrig mer att säga att
evolution är en grundlös hypotes - det är en mycket välbevisad vetenskaplig
teori, som saknar alternativ. Det pågår ständig debatt bland vetenskapsmän om
evolutionsteorin, och hur olika detaljer egentligen är tänkt att fungera, var
de kommer ifrån och hur det kunde ha gått till. Vissa detaljer betraktas som
avklarade, medan man fokuserar mer på dem som man inte förstår. Riktigt
spännande kan det bli, när en förklaring till något tidigare okänt fenomen
formulerats, och det visar sig att man hela tiden har haft fel om något annat.
Men sannolikheten för att någon forskare som lever idag ska lyckas stjälpa
evolutionsteorin som förklaring till arternas mångfald, är obegripligt liten.
(Det finns kreationister som pratar om "minimal sannolikhet" som ett
problem för vissa led i evolutionsteorin, men här har du den riktigt låga
sannolikheten: Att någon kommer på att evolution inte förekommer. Det är en
högoddsare.)
Om Gud är naturlig, är även han
föremål för vetenskapen. Läran om Gud, teologi, är inte speciellt besvärad av
huruvida Gud finns eller inte, och många teologistudenter utgår ifrån premissen
att han faktiskt finns. Teologi är inte är vetenskap i den bemärkelsen man
normalt menar med vetenskap. Alltså, att
utveckla objektiv kunskap, är inget man kan göra utifrån den subjektiva premissen att Gud finns - om Guds existens
vore vetenskap, skulle evidensen för Guds existens vara en faktor att ta hänsyn
till i forskningen. Att han finns, skulle inte vara en premiss. William Lane
Craig har redogjort för de absolut bästa argumenten för Guds existens, och dessa
är mycket undermåliga, så om teologi verkligen vore "vanlig"
vetenskap, skulle det antagligen ingå i grundskoleutbildningen att få höra att
Gud inte finns på riktigt, utan blott var en litterär karaktär i en religion
bland många. På de premisserna kan även jag acceptera Guds existens.
Men teorin som förklarar arternas
mångfald, hade den plats för Gud? Hade den plats för gudar över huvudet taget,
oavsett vilken religion de tillhör? Nej, även Gud skulle existera, och hans
existens var bortom alla rimliga tvivel, är det ändå problematiskt att vara
nöjd med att hänvisa till en skapare. Fokus ska fortfarande vara hur något gått till.
X kan inte ha uppstått utan inverkan från en intelligent agent, alltså
är X skapat av denna agent.
Till detta brukar man lägga till
att de flesta (?) tror att denna agent är Gud. X kan vara vad som helst. Ögat.
En bakterieflagell. Ett protein. Käkbenet på en giraff. Ovanstående argument är
den absolut enklaste formen av komplexitetargumentet. Komplexitetargumentet är
ett tacksamt argument, för biologi är komplicerat, men det har smugit sig in en
del fel här.
Ett fel är att detta är en vädjan
till okunskap, argumentum ad ignorantiam.
Att vara nöjd med ett sådant svar, är inte vetenskapligt. Det är bara att säga
att man inte vill ta reda på något mer (alltså, vädjan till okunskap) eftersom
den förklaring man bestämt sig för ("alltså är X skapat av denna
agent") hotas av ny kunskap. Genom att betrakta vetenskapen strikt som en
förklaring till hur något gått till, inte av vem, kan man ta in ny kunskap utan
att riskera att sina övernaturliga föreställningar hotas.
Ett annat fel är att detta inte
följer, non sequitur. Det finns inget
i premissen ("X kan inte ha uppstått") som pekar ut just
kristendomens gud Jahve. Inte heller kan man säga "alltså är X skapat av
ett övernaturligt väsen", eftersom det inte heller pekar ut kristendomens
gud.
Dessutom, är detta en begäran om
utgångspunkten, petitio principii.
Slutsatsen, alltså är X skapat, kan nästan avläsas ifrån premissen X kan inte ha uppstått utan inverkan från en
intelligent agent. Om vi formulerar om detta till att istället bli ett följande
argument (inte non sequitur), klarar
vi oss ifrån detta problem. Typ, "X kan inte ha uppstått av sig självt,
alltså är X skapat av Gud." De andra felen kvarstår fortfarande, och
komplexitetargumentet är inte heller giltigt, vilket kommer att demonstreras. I
boken "Gud och hans kritiker" gör pseudonymen Filip Flagell en lång utläggning som kokar ner till just
komplexitetargumentet. Naturen är vacker och en cell är komplicerad. Till och
med biologen Richard Dawkins pratar om avancerad information. Komplexitet.
Enligt Filip Flagell är det inte
Dawkins kompetens inom biologi som gör att han accepterar evolutionsteorin, han
gör det för att han är frenetisk, och för att han är ateist (F. Flagell, Gud och hans kritiker, s 214.) Men vilken världsåskådning man har, troende eller ateist, hindu eller kristen,
behöver verkligen inte spela någon roll. Om man besvärar sig med att argumenten
ska följa, och inte hänger upp sin Gud på kunskapsluckor, spelar inte
världsåskådning någon roll. Vi har, till mycket stor del, biologen och tillika
katoliken Kenneth R. Miller (känd för sina insatser mot Intelligent Design-rörelsen) att tacka för ett domslut på att skapelsetro
inte är vetenskap, trots att Miller själv anser att människan är skapad av Gud.
Frågan om evolution handlar alltså inte om Gud, varken om Guds existens eller
om Guds icke-existens. Varken om den kristna guden Jahve, eller om någon annan
religions gud eller gudar. Frågan om vilken livsåskådning man har, hör inte
hit. Är du kristen biolog, förväntas du lämna Jahve utanför ditt arbete och är
du muslimsk biolog, förväntas du lämna Allah utanför ditt arbete. Det samma
gäller eventuella asatroende biologer.
Gör du inte det, blir förvisso
din världsbild en fråga som påverkar ditt arbete, men då är det främst din
professionalism som kommer att ifrågasättas, inte din världsbild.
Många skapelsetroende som inte
accepterar att DNA blir bättre och bättre
på att bygga sina fordon - alltså inte accepterar att DNA får bättre och bättre anpassade kroppar -
kan faktiskt ändå acceptera att språket har ett darwinistiskt ursprung. När ett
språks brukare blir geografiskt separerat i nya grupper, utvecklas dessa
grupper oberoende av varandra, men inom varje grupp gynnas användbara ord. Idag
finns facklig termologi som delas av personer med samma yrken, och dialekter
dör ut, eftersom de inte längre är isolerade, tack vare telefon, tv och Internet.
Om gudar skulle finnas på riktigt, anser jag att man inte bör stänga dörren för
att även de har ett darwinistiskt ursprung med mammagudar och pappagudar.
Men apropå gudstro och acceptans
för evolutionsteorin, så har jag själv haft förmånen att samtala med Miller och Samuel Varg Thunberg om hur gudstro och evolution kan samexistera,
och min hållning i frågan är faktiskt att det finns inslag som harmoniserar
illa i en uppfattning där både gudshypotesen och evolutionsteorin accepteras (samtalet arrangerades av Samuel Varg Thunberg för Skeptikerpodden, avsnitt 54).
Jag anser att det säger emot varandra på några punkter. Samtidigt måste jag
förhålla mig till att det finns människor faktiskt tror på Gud, och faktiskt
accepterar evolutionsteorin. Men i och med denna serie, argumenterar jag för att Gud
faktiskt inte finns. Jag anser inte att några gudar alls finns på riktigt.
Kreationister brukar ibland påstå
att skapelsetro och gudstro inte är speciellt ovanligt bland vetenskapsmän. Hur
många vetenskapsmän som tror på Gud är inte relevant för frågan om det naturliga
ursprunget, men speciellt naturvetare tenderar att tro på Gud i lägre
utsträckning än folk i allmänhet i samma land. De exakta siffrorna beror på
vilka frågor som ställs, men förmodligen tror 1/3 av alla vetenskapsmän på Gud
i USA, vilket kan jämföras med att uppskattningsvis 3/4 av alla innevånare i
USA tror på Gud. När det gäller skapelsetro är stödet mycket mindre. Listan "Dissent from Darwinism" (Discovery Institute - en amerikansk tankesmedja som försvarar skapelsetro, främst varianten Intelligent Design). har använts som belägg för att det finns många vetenskapsmän är kreationister,
men denna lista med ungefär tusen namn utgör bara en mycket liten del av
vetenskapsmännen i USA. Dessutom har de skrivit på att man ska förhålla sig
skeptisk till att slumpmässiga mutationer och naturligt urval har det
förklaringsvärde som evolutionsteorin hävdar, vilket man naturligtvis ska. De
har alltså inte skrivit under på att de är kreationister. Som svar till Dissent
from Darwinism finns "Project Steve" (på initiativ av NCSE -National Center for Science Education är en intresseorganisation, starkt allierad med American Association for the Advancement of Science, som syftar till att försvara den vetenskapliga grunden i skolsystemet).
Project Steve tar fasta på att omkring 1% av alla vetenskapsmän heter Steve,
och projektet listar drygt 1200 vetenskapsmän som heter Steve och säger sig
acceptera evolutionsteorin tack vare dess överväldigande evidens. Rent konkret skriver de som heter Steve under på denna text: Evolution is a vital, well-supported, unifying principle of the biological sciences, and the scientific evidence is overwhelmingly in favor of the idea that all living things share a common ancestry. Although there are legitimate debates about the patterns and processes of evolution, there is no serious scientific doubt that evolution occurred or that natural selection is a major mechanism in its occurrence. It is scientifically inappropriate and pedagogically irresponsible for creationist pseudoscience, including but not limited to "intelligent design," to be introduced into the science curricula of our nation's public schools.
Vidare, dr. Brian Alters, författare till boken
"Defending Evolution in the Classroom" påstår att 99,9% av alla
vetenskapsmän accepterar evolutionsteorin, oavsett område.
Beräkningar som görs på listan
"Dessent from Darwinism" mot antalet verksamma biologer (1.108.100
stycken) säger oss att 0,0157% vetenskapsmän med relevant kompetens har skrivit
under på uttalandet om skepticism. Men att någon är skeptisk till att
slumpmässiga mutationer och naturligt urval har det förklaringsvärde som
evolutionsteorin hävdar, betyder inte att man kan utgå ifrån att den personen
är kreationist.
Man kan alltså lugnt utgå ifrån
att kreationister som påstår sig ha stöd bland vetenskapsmän ljuger.
Skapelsehypotesen är en död hypotes, och anledningen till att "Filip
Flagell" och de andra är skapelsetroende, är inte en följd av
evidensläget, utan en konsekvens av deras förvirrade och naiva uppfattning om
den objektiva verklighetens beskaffenhet. Deras tro.
Föregående - Nästa
Föregående - Nästa
Kommentarer
Skicka en kommentar