måndag 5 december 2011

Vilken är Guds största insats för människan?

Gud är en av många som gör anspråk på att ha skapat livet på jorden, och i så fall tycker jag att det är en god kandidat till att vara det absolut bästa han gjort. Men när detta diskuteras kommer man oundvikligen in på en annan fråga: Hur vet vi att Gud finns? Betänk att denna fråga är helt ointressant när den troende inte har några skeptiska anspråk - vissa troende föraktar detta, och då finns just inget att prata om. Då är argumenten emotionella. Denna fråga är däremot mycket intressant när man diskuterar med någon som har skeptiska anspråk, eftersom det då kan finnas ett resonemang bakom tron. Men om nu premissen är att Gud verkligen finns, så är det han som har skapat livet.

Hur vet jag det? Definitionerna av Gud är inte så problematiska som vissa vill påskina. Det finns nämligen attribut som är jätteviktiga för många som tror på Gud. Att han är Universums skapare är ett sådant attribut. Att det sedan finns gudstroende som menar att Gud inte alls skapat Universum, och att Gud mer är ett gammalt roadkill som både är maktlös och naturlig, innebär bara att de inte tror på samma Gud. Med största sannolikhet är det inte samma. När man pratar om finliret, t.ex. vad Gud tycker om förhudar, vilket straff han vill utfärda för otrogna kvinnor eller i vilken ålder ett foster måste vara för att få komma in i himlen, ja, då kan det mycket väl vara samma Gud man pratar om. Men när vi pratar om centrala dogmer i religionen, då är det snarare så att den som avviker, har en egen manifestation som härleds från Gud - vi behöver inte ta dessa avvikelser på allvar. Sällan behöver man ge en idé någon annan vikt än kvalitén på de bakomliggande argumenten, så när en alternativ definition presenteras - alltså en definition som avviker från kristendomens dogmer - lyssna på hur resonemanget som leder fram till att den definitionen finns ser ut, och avgör om det ens är relevant att betrakta detta som en mer korrekt definition av "Den Enda Guden" eller om detta är en personlig föreställning, helt irrelevant för hur verkligheten är beskaffad.

Evolutionen diskvalificeras direkt. Jo, man kan tro på Gud och på evolution, men om du krediterar Gud för arternas mångfald, accepterar du inte evolutionsteorin. Ingenstans i den teorin påstås det att urvalet är onaturligt, gudomligt övervakat, eller något annat än naturligt. Förmåga, anpassning, naturliga omständigheter, med mera, är snarare vad som är viktigt här. Kom ihåg att du kan tro på evolution, även om din föreställning om evolutionen är att små tomtar kidnappar bäbisar och hamrar in variationerna i dem. Det betyder absolut inte att du accepterar eller ens kan redogöra för hur den vetenskapliga teorin ser ut.

Även om detta inlägg kanske kommer kräva ett par bloggposter, så hoppas jag att mina vänner Mackan och Danne fick något att prata om på julmiddagen.

Samuel Varg Thunbeg svarar här, och min kontring finns här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar