Min kommentar till Mats Selanders svar på frågan om bevis för Guds existens (del 2 av 2)

Min kommentar till Mats Selanders svar på frågan om bevis för Guds existens, fortsättning på denna text.

Moraliska argument
Moraliska argument utgår ifrån våra moraliska intuitioner att rätt och fel inte endast är förankrade i människors vilja. Någonting blir inte rätt bara för att många människor kommit överens om det. Det rätta och det goda verkar istället vara något oberoende av människan. Men vad grundar sig moralen på om det inte finns en god skapare som skapat oss med vissa goda syften? I ett absolut värdeneutralt universum finns det inget objektivt dåligt med att människor våldtas, torteras och dödas. Utan Gud svävar moralen fritt. Men om Gud finns och är god till sitt väsen har moralen en fast förankring. Detta rimmar med hur vi faktiskt upplever moral.

I ett absolut värdeneutralt universum gör det inget att människor torteras, men en moral som har ett naturligt ursprung istället för ett övernaturligt ursprung, behöver inte vara värdeneutral. "Du skall icke mörda för att Jahve har bestämt att man inte ska göra det" fungerar som moralisk guide, och "du skall icke mörda för att det drabbar tredje part" fungerar också. Moral är fortfarande moral när den handlar om hur olika saker förhåller sig till varandra, och en moralisk diskussion behöver inte handla om vad man tror om Jahves vilja, det kan handla om konsekvenser. Om man dessutom är skeptiskt lag, kanske man inte reflexmässigt avfärdar vetenskapliga förklaringar till moralens ursprung, som också är helt naturliga. Normalt är ett vetenskapligt synsätt något som lärare brukar känna sig manade att representera, men Mats Selander har ingen sådan ambition.

Religiös erfarenhet
Religiös erfarenhet är kanske det vanligaste skälet till varför en person börjar tro på Gud. Det finns många olika sorters religiös erfarenhet. Vissa har mystiska upplevelser som är svåra att klä i ord. Somliga har en andlig längtan som möts i förkunnelsen om Jesus och skapar en inre förvandlig som personen själv tolkar som ett starkt bevis för Guds existens. Andra har upplevt konkreta bönesvar som även utomstående har svårt att förklara bort. "Religiös erfarenhet" är alltså ett mångtydigt begrepp.

Detta är inte ett "skäl att tro" utan ett sätt att hantera en upplevelse som är kopplad till kulturell kontext istället för faktisk förståelse för upplevelsen. Om jag tolkar en "mystisk upplevelse" till ett godtyckligt övernaturligt väsen, och sedan listar detta som ett skäl till att hålla detta övernaturliga väsen för existerande, har jag gjort mig skyldig till anekdotisk bevisning. Detta är inte ens ett svagt evidens, det säger inte något om någon annan än den som gör anspråket.

Om Gud existerar finns inget principiellt skäl mot tanken att vi kan veta att Gud finns. Om Gud finns står det självklart öppet för Gud att skapa en värld med varelser som kan veta att Gud finns. Gud kan uppenbara det för dem, antingen genom att tala direkt till dem eller genom att skapa en värld som på ett tillförlitligt sätt pekar på Guds existens. Gud kan dessutom ha skapat dessa varelser med en naturlig benägenhet att forma en tro på Gud.

Om Gud inte finns, å andra sidan, är det svårt att slutgiltigt säga att vi kan veta att Gud inte finns. Med "Gud" menas ju inte ett ting i universum, utan en intelligent, god skapare av universum. Därför verkar det oerhört svårt att principiellt kunna bevisa Guds icke-existens, medan Guds existens, å andra sidan, är principiellt möjlig att både veta och kunna bevisa, givet förstås att Gud finns.

En grundläggande skeptisk hållning (som för övrigt är något man kan förvänta sig av en lärare) gör frågan om Guds existens mycket enkel. Brist på evidens, problematiska anspråk, med mera, säger mig att Gud inte finns. Många skeptiker är ganska besvärade av att Gud är så pass normaliserat i samhället - gudskritik som på ett intellektuellt plan är fullt rimlig kan avstås på grund av att konsekvenserna av sådan kritik skapar oönskade konflikter. Man får helt enkelt välja sina konflikter. Men vill man inte erkänna att Guds existens inte är förenlig med en skeptisk världsbild, kan man åtminstone låta bli att säga att påstå att det finns skäl att hålla hans existens för sann. Det leder oss genast över till frågan om Mats Selanders hederlighet. Är Selander en lärare som sätter sina personliga föreställningar framför sin yrkesheder? Frågan aktualiserar även debatten om religiösa friskolor - se gärna aktuellt nummer av tidningen SANS.