Dåliga försök att legitimera religion, del 70 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sjuttionde.

Ateism beror på religiös analfabetism.

Varianter på "religiös analfabetism" är "tondövhet för Gud" eller "religiös tondövhet".

För min del så spelar det ingen roll hur mycket jag vill tro att Gud finns. Tror man inte så tror man inte. Om jag hade en pistol riktad mot mig och om jag visste att mitt liv stod på spel, skulle jag ändå inte börja tro på Gud. Är detta ett uttryck för att något det är något fel på mig?

Frasen "religiös analfabetism" är mycket frekvent använd bland troende. Den som inte blir bekräftad i sina föreställningar, och som inte vill höra talas om att det kan finnas problem med föreställningarna, angriper naturligtvis den som förhåller sig skeptisk. Och om man inte kan angripa i sak, angriper man person. Att säga att någon lider av "religiös analfabetism" är inte ett sätt att avhandla sakfrågan, det är ett sätt att säga att det är något subtilt fel på meningsmotståndaren, och att det är därför föreställningen inte delas. Ett fegt, men både effektivt och populärt försvar alltså. Så här skriver Tuve Skånberg, kristdemokraten känd för att vilja kriminaliserahädelse, i en debattartikel från juli 2013:

"Det är lika orimligt att låta ateisterna vara det nya sekulära samhällets arkitekter som att ha tondöva till musikrecensenter, färgblinda till konstkritiker och empatilösa till vårdpersonal."

Det tjusiga med det sekulära samhället är att det syftar till att fungera lika bra oavsett vilken religion man än har, om något, genom religiös neutralitet. Det går alldeles utmärkt att vara neutral i frågan om religion utan att tillhöra någon religion. Istället för att jämföra ateistiska sekularister med empatilös vårdpersonal, skulle jag istället säga att det går bra att vara domare i en fotbollsmatch utan att heja på något av lagen som spelar i matchen man dömer.

Förresten, om vi nu tänker oss att ateister dör i förtid, att de presterar sämre i skolan, att deras icke-tro beror på en psykisk störning, att ateister är skitstövlar och att ateister är samhällsparasiter, så betyder inte det att Gud finns! Verklighet är verklighet även när den inte är vacker, och fantasi är fantasi hur mycket man än vurmar för den. Och om min liknelse med fotbollsspelandet haltar, så beror det på att gudstro inte säger något om tycke och smak, det säger något om en hållning i en vetenskaplig fråga - frågan om huruvida Gud finns - och i del 81 ska vi titta närmare på Guds förmåga att gömma sig för vetenskapen.

Föregående - Nästa