Dåliga försök att legitimera religion, del 22 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den tjugoandra.

Intelligent Design (ID) gör anspråk på att vara en vetenskaplig teori genom att inte nämna Gud. Sedan Dover-Kitzmiller-rättegången fastställde att ID inte är vetenskap (i USA ingår inte Gud i vetenskapen på samma sätt som Gud gör i kristna skolor i Sverige) är kampen om legitimitet i skolan redan förlorad. Och när kampen om ID som ett seriöst alternativ ändå är över, är det lika bra att tillskriva skapelsen till kristendomens gud Jahve - det är trots allt vad han kräver för att du ska få komma in i himlen. Den som säger att verkligheten är skapad av "en designer" kan se fram emot den eviga elden - se det första budordet eller för all del 23 i denna serie. Av den anledningen insisterar vi att skaparen är Gud!

Detta är en variant av appeal to consequences. Alltså, om X är falskt blir jag ledsen, jag vill inte vara ledsen, alltså är X sant. Om Skaparen inte är Gud blir Gud arg, jag är rädd för Gud, alltså är skaparen Gud.

Tyvärr är detta ett argument som säger att troende är rädda, det är inte ett argument som över huvudet taget berör frågan om hur verkligheten egentligen är beskaffad.

Personer som menar att kristendomen inte är en fråga för vetenskapen, gör faktiskt ett liknande fel. Många tror på Gud och de blir besvikna om man påpekar det uppenbara faktum att Gud inte finns, jag vill inte göra någon besviken, alltså kan man inte säga att Gud inte finns.

Tyvärr är det precis lika verklighetsfrånvarande som "vi insisterar".

Föregående - Nästa