Enligt bilden hävdar Robert att gud endast existerar i teisternas egna huvuden, och teisten svarar med ett inlägg som gör följande poänger:
- Jag (teisten) hävdar att gud finns, du hävdar att gud inte finns.- Jag har inga problem med att du hävdar att gud inte finns.- Du (Robert) vill ha bevis för guds existens, annars hävdar du att gud endast finns i mitt (teistens) huvud.- Guds existens går inte att bevisa vetenskapligt.- Du (Robert) är otrevlig.
Att teister har särskilda regler för hur vetenskaplighet gäller för dem, är en av anledningarna till att det är tacksamt att driva med dem, tycka vad man vill om det. Om en skeptiker tror X och konfronteras med att evidensen pekar på Y som logiskt motsäger X, måste skeptikern överge X till förmån för Y. Men om en teist tror X och konfronteras med att evidensen pekar på Y som logiskt motsäger X, måste han förklara varför han står över vetenskapliga principer.
Kommentarerna till inlägget gör mig direkt bedrövad. Numera finns det en ny populär gränsdragning bland (förmodade) ateister: Ett falskt påstående bör hanteras som ett sant påstående, givet att man avstår kravet på medhåll. Kommentar efter kommentar till inlägget i fråga gör exakt denna poäng.
- Det finns inget konstigt i teistens svar.
- Du är respektlös som vill att hon ska bevisa det hon tror på.
- Man måste respektera folk som tror på gud.
Det är inte att man tror på något stolligt som borde generera respekt, det är hur man rationaliserar det man tror på som potentiellt borde kunna generera respekt. Om man tror att regeringen styr våra tankar genom att låta flygplan spraya kemikalier över oss ("chemtrails") så är det inte en respektingivande föreställning förrän det följts av en väl sammansatt och logiskt konsekvent förklaring som legitimerar föreställningen.
- Teisten gav ett vettigt svar.- Det är pinsamt för din (Robert) del att posta detta, för det finns inget uppseendeväckande i teistens svar.- Teisten kan inte ha fel eftersom hon säger att alla får tro som de vill.
Att man inte kräver medhåll (vilket är rimligt) betyder inte att man har rätt, eller ens att det man påstår måste hanteras som om det vore sant. Att detta ens insinueras, kastar en mörk skugga över samtiden. Denna princip har nämligen konsekvenser inte bara inverkar över föreställningar om gudar, demoner, chemtrails och skapelsetro, utan även t.ex. förintelseförnekelse. Påståendet att förintelsen är en judisk konspiration, blir inte mer sant eller mindre klandervärt tillsammans med brasklappen att alla får tro som de vill. Men ändå, så fortgår det, kommentar efter kommentar!
- Det var ett vettigt svar! Man får tro vad man vill så länge man inte kräver att någon annan ska hålla med!
- Fast hon vill ju inte föra en diskussion eller pracka på eller övertyga nån nåt så varför ska hon behöva bevisa något?
- Det är du som är trams, som tycker att man måste bevisa något för att ha rätten att tro på det. Lågbegåvad kommentar.
- En irrationell tro betyder inte att man inte förtjänar respekt.
Man får givetvis tro vad man vill, men när man deklarerar sina föreställningar så har man valt att lyfta frågan. Att då försöka försvara ett konsensus genom att åberopa det otrevliga i vetenskapen är knappast en personlig gagn, då den subjektiva domen om trevlighetens frånvaro lika gärna kan fällas över den som levererar indikativ över den som med öppet sinne söker att förstå sina medmänniskors perspektiv. Vi har hängt vår framtid på den inställning vi föraktar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar