En vidrig text om förnedringsrån i dagens Nerikes Allehanda

Dagens ledartext i Nerikes Allehanda av Sofia Mirjamsdotter är cynisk till den grad att man funderar på vad som egentligen rör sig i huvudet på henne. Texten handlar om förnedringsrånen, och börjar att med hånfull ton förminska hela fenomenet.

På senaste tiden är det som om hela Sverige hamnat i en masspsykos vad gäller ungdomsrån. Det pratas om dem, skrivs artiklar, delas filmer där ungdomar förnedrar något stackars offer.

Om man tycker att förnedringsrån är ett samhällsproblem är man en del av en masspsykos. De "stackars" offren ska inte vara fokus utan förmodligen är det grisens smink vi ska se, inte grisen. Sen görs två poänger: Det var värre förr och idag har vi en högre medvetenhet om mobbing, och därför förfäras vi.

Ungdomsrånen har ökat de senaste åren. Men om man går tillbaks till nittiotalet är det tydligt att de var vanligare då. Jag upprepar: ungdomsrån var vanligare i slutet av 90-talet än de är i dag. Det är bra att det finns statistik när minnet sviker.

Det första påståendet skriver Mirjamsdotter utan täckning. Vi vet att brott av olika karaktär har olika anmälningsbenägenhet, och att brott med hög skamfaktor har låg anmälningsbenägenhet. Ett exempel på det är att de allra flesta våldtäkter aldrig ens blir anmälda. Anmälda brott kan inte växlas in till utförda brott, utan vi behöver förlita oss på de undersökningar som görs. Den kategori av förnedringsbrott som som det skrivits om på sista tiden kan inte heller växlas in mot ungdomsrån generellt. Och även om man bortser från dessa faktum, ger det dåligt stöd till tanken att vi inte har något problem. Tvärt om, brott som sker på allmän plats där offer och gärningsman inte känner varandra, är allvarliga hot mot samhället som helhet.

I dag är det inte så. I dag vet vi bättre, och det finns en medvetenhet i hela samhället om hur mobbning och förödmjukelser påverkar en människa för resten av livet. Därför motarbetar vi den sortens beteende.

Jag törs påstå att 70- och 80-talets satsningar i skolan inte har varit förgäves. Det gäller inte bara mobbning, utan även t.ex. rökning. Det har alltid funnits ett visst rättsmedvetande, och de flesta låter sig fortfarande tack och lov uppröras. Förändringen handlar inte om att det allmänna medvetandet, möjligtvis undantaget Mirjamsdotter själv, helt plötsligt vaknat till liv, utan att gärningsmännen nu kan skryta om sina dåd på sociala medier, för andra att ta del av dem. Men även om denna rättsmedvetenhet verkligen är något nytt, så är den något bra.