Hem      |      Om      |     RSS     |      YouTube      |      Twitter      |      Podcast      |     Hall of fame     |      Länkar

måndag 13 januari 2020

Swishhora - anklagan och försvar

Den 27/12 2019 diskuterades nyord i Sveriges Radio P4 Stockholm, och ett ord som togs upp var "swishjournalist". Den manliga programledaren förklarade ordet så här:
Swishjournalist skulle jag säga att det är någon som säger sig vara journalist och som då inte tillhör ett mediehus men som tar in pengar eh... på... via Swish, alltså då att man... man tigger pengar helt enkelt för att få fortsätta och... och verka. Jag kallar dem ju swishhora... eh... för att jag tycker att det är någonstans... jag tycker inte att dom är... man kan vara journalist visserligen utan och arbeta i något mediehus, men det här är ofta åsiktsmaskiner som inte då skulle jag kalla journalister utan debattörer istället.
Det är inget fel att journalister har narrativ, eller att man kallar journalister för debattörer - ovanstående citat visar att även skattefinansierad journalistik bedrivs med ett narrativ. Däremot har inte alla i Sverige samma möjlighet att få höras eller synas i etermedia och alla får inte anslag från staten, och då får man ta betalt via andra kanaler. Vissa förlitar sig på frivilligfinansiering (t.ex. swishjournalister), andra på abonnemang, andra på reklam, andra på pay per view, och så vidare. Men det alla dessa har gemensamt med skattefinansierad journalistik är att har man det som jobb, behöver man troligtvis få betalt för sin insats. Affekten från Sveriges Radio beror förmodligen egentligen inte på Swish som sådant, utan på Internet: Vem som helst kan konkurrera om konsumenternas tid. Detta borde dock inte vara ett hot, för Sveriges Radion har alla möjligheter i världen att konkurrera med vilken swishjournalist som helst i kvalité, leveranssäkerhet och leveranstäthet.

Kanalchef Sofia Taavitsainen kommenterar händelsen så här:
Språkbruket var ytterst olämpligt. Redaktionen står inte bakom vare sig ordvalet eller resonemanget om swishjournalistik som fördes i morgonsändningen i fredags.
Staffan Dopping skriver på sin Facebook-sida:
En programledares nedlåtande epitet om journalister som finansierar sitt arbete  med frivilliga bidrag har idag kommenterats av dennes chef, P4 Stockholms kanalchef Sofia Taavitsainen. Det framstår som att a) ledningen anser att det här var en allvarlig förlöpning av medarbetaren och b) att grunden till att programledaren kallade vissa journalister för swishhoror var missförstånd och "dålig påläsning". Vidare: c) Att den andra programledaren fnissade och höll med sin kollega i studion har inte kommenterats från ledningshåll.
Jag ställer mycket högre krav på det material som Sveriges Radio levererar än på det som t.ex. reklam- och abonnemangsfinansierade Dagens Nyheter, eftersom finansieringen av Sveriges Radio både är dyr och obligatorisk. Vad swishjournalisterna gör eller inte gör, för mig inte i ryggen. De agerar på en fri marknad och de tar inte mina pengar. Däremot har alla skäl att vara ytterst besvärade av vad vi gör mot dem. Det finns till och med exempel där fria journalister utsatts för fysiskt våld.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar