Leder "Darwins läror" till nazism?

I dagens Nerikes Allehanda nämndes det i en debattartikel att darwinismen "befrämjar elimineringen av svagare individer för att stärka den egna starka rasen". Jag har skickat in ett kort svar i egenskap av ordförande för Humanisterna i Örebro, och här följer min generella ståndpunkt:



Jag har dessutom svarat, men eftersom jag bjuder på ett stickspår, är det inte säkert att de publicerar svaret. Här är manuset jag skickade in:

Charles Darwin var inte socialdarwinist och nazismen är inte något fullföljande av hans läror. I egenskap av vetenskapsman konstaterade Charles Darwin att de individer i djurriket som var bäst anpassade till miljön de lever i, också var de individer som generellt sett överlevde länge nog för att få chansen att föra sitt arvsanlag vidare. Detta är inte så mycket hans åsikt, som det är hans övertygelse baserat på vad vi tror oss veta om naturen. Darwin ville kasta ljus över frågan om arternas mångfald, inte kommentera hur civiliserade samhällen ska hantera sina medmänniskor. Jan Forslund beskriver det han kallar för "Darwins läror" som att den "befrämjar elimineringen av svagare individer för att stärka den egna starka rasen", men bortsett från att darwinistiskt urval inte är någon instruktionsbok för samhället, så premierar urvalet anpassning till miljö, inte nödvändigtvis styrka. Det finns mycket svaga och sköra varelser med en lång evolutionär utveckling bakom sig, och det finns exempel i naturen där styrka är en nackdel. Att utveckla ett starkt skal är kostsamt för en snigel, så "anpassning" för en snigel handlar om att balansera vad energi investeras. Detta är inte något aktivt val för snigeln, utan den individ som råkar ha en fungerande balans har större chans att föra sitt arvsanlag vidare. Ett luftburet virus som drabbar snigeln låter sig inte besväras av att snigeln kanske dör, men ett sexuellt överfört virus kan manipulera snigeln till att lägga oproportionerligt mycket energi på ett starkt skal. Man kan alltså inte ersätta "bäst anpassad" till "starkast" utan att förvanska darwinistiskt urval, och skulle man översätta hans teori till hur samhällen ska skötas, vilket aldrig var tanken, så kan vi konstatera att framgångsrika samhällen är de som tar hand om sina utsatta på ett bra sätt.