Anders Hesselbom

Det kommer alltid att finnas krafter som arbetar för vår frihet, och det kommer alltid att finnas de som arbetar mot. Jag är en notorisk anhängare vår rätt att vara fria, och även om jag vet ungefär vilka som opponerar sig människans frihet, kommer jag aldrig någonsin kunna visa någon som helst förståelse. Jag anser helt enkelt att vi i långa loppet mår bättre av att vara fria. Traditionellt har vi sett en korrelation mellan vidskeplighet och frihetsskepticism. Inom både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har man problem med kristen fundamentalism, och inom Miljöpartiet har man problem med islamism. Och mycket riktigt, inom både SD och MP har man nyligen argumenterat för problemet med granskande journalistik, och inom MP och KD har man nyligen argumenterat för problemet med religionskritik - den förstnämnde med hänvisning till sin islamism, den sistnämnda med hänvisning till sin kristendom. Tack vare både vår och många muslimers teokratiska historia, är det lätt att hitta en

Miljöpartiet är verkligen partiet som aldrig slutar att förvåna. Vad sägs t.ex. om att man bjuder in Usama bin Ladins mentor, salafisten Salman al-Ouda, att föreläsa ? Expressen skriver idag om Derya Uzel Senir, som trots allt rabalder kring Mehmet Kaplan, väljer att likt han förneka  armeniska folkmordet? Hon skriver att "Miljöpartiet kommer att arbeta för att beslutet [att erkänna folkmordet] inte ska verkställas i regeringen" och att hon kommer driva frågan personligen. Och det kan faktiskt löna sig! SVT är fortfarande (!) underordnad Miljöpartiet, och som Sydsvenskan rapporterar , är historierevisionism en fullkomligt rimlig väg i Sverige. Spontant skulle man kunna tänka sig att partiet själv tycker att kontakterna med extremhögern är problematisk, men att äta middag med "idioter" är tydligen normalt inom MP. Grön ungdoms språkrör festar t.ex. gärna med våldtäktsmän , vilket vi andra definitivt inte tycker får normaliseras. Lite mer läsning:

Journalisten Emanuel Karlsten skrev ganska raljerande  om handskakning på Twitter, i syfte att försvara islamisten och Erdoğan-anhängaren Yasri Khan. I samband med en tv-intervju ville inte Khan ta journalisten i hand, eftersom hon var kvinna. Khan skulle inte behöva ta seden dit han kommer, han har rätt till sitt safe space. Låt oss följa den logiken i ett annat exempel. En ateist går in i en kyrka för att betrakta en gudstjänst, och vägrar att ta av sig hatten. Även här är det självklart att man får bjuda till och anpassa sig - man bör ta av sig hatten. Kommer Karlsten konsekvent sätta sig på tvären? Som jag tidigare så många gånger sagt, verkar gudstroendes förmåga att tänka rationellt lysa rejält med sin frånvaro när det är religion som diskuteras. Törs man gissa att Karlsten nu skulle göra en helomvändning och inte längre försvara opassande egenheter, utan helt enkelt tycka att man bör ta av sig hatten? Inte bara Karlsten, utan även Torbjörn Jerlerup visar upp detta märkliga f

IO9 presenterar åtta filosofiska frågor som vi (kanske) aldrig kan besvara. Dessa är: 1. Varför finns det något snarare än inget ? Varför-frågor är inte vetenskapliga, de är religiösa. De tillhör alltså ett domän där logiken inte gäller och alla medel är tillåtna. Är man verkligen nyfiken på vårt ursprung bör man hålla sig uppdaterad med vad vi faktiskt vet. Att läsa Lawrence Krauss är en bra start. Att vi inte har någon slutgiltig sanning, beror lika mycket på kunskapsteori som på att vi har mer att lära. 2. Existerar yttervärlden, eller är verkligheten en föreställning? Lever vi i den verkliga världen eller i något överlägset väsens datorsimulation? Här är jag personligen enig med IO9-skribenten - vi vet inte. Jag som programmerare har lätt att lockas in i föreställningar som till viss del bärs upp av magiskt tänkande, vilket jag presenterar här i form av tre teser: 1) Det liv vi själva simulerar, saknar medvetande om sin egen existens. 2) Simulerat liv är per definition mer

Denna gång pratar vi Cleese, Kaplan, Hitchens och religionens exkluderande. Lyssna här , mycket nöje!

Det är märkligt hur religiösa människor kastar ut sin förmåga att tänka rationellt så fort de ska hantera ett ämne som angränsar det minsta till religion. Vi har alla hört hur Yasri Khan försvarar sina värderingar, som om dessa på något vis skulle vara mindre tvivelaktiga för att de är religiösa. Nej, man kan inte rädda upp vilken soppa som helst genom att addera en föreställning om att man har beskydd från en övernaturlig alfahane - dåliga argument är faktiskt dåliga även när de används av vidskepliga människor. Det trodde jag var självklart, men icke. Igår gjorde Emanuel Karlsten ett antal utspel om detta på Twitter. "Helt ofattbart att läsa folk som nu jämför Khan med att "inte hälsa på svarta". Har man så lite förståelse för religion? Vet man så lite?" Att man jämför två fenomen med varandra, betyder inte att man måste komma till slutsatsen att de är likvärdiga, men om han menar att folk betraktar det som hyfsat analogt att inte vilja hälsa på varken kvinno

Så har Yasri Khan dragit tillbaka sin kandidatur till Miljöpartiets partistyrelse. Man har pratat ganska mycket om att han inte tar kvinnor i handen, för att de är kvinnor. Kön är en faktor man inte kan rå för, och således inte en faktor man ska dömas efter. Trots att det är (eller åtminstone borde vara ) valfritt huruvida man ska tillhöra islam eller ej, så blir jag inte heller speciellt imponerad av personer som inte tar muslimer i hand. Det handlar om respekt. Problemet är givetvis inte huruvida kvinnor blir tagna i hand eller ej, det är blott ett symtom på något bakomliggande, något mycket värre, där det mest tydliga är att man döms utifrån motpartens uppfattning om ens identitet. Yasri Kahn borde tänka på annat än vilket kön den han hälsar på antas ha. Det är elementärt. Detta är dock ett minimalt problem med Kahn. I ett livsåskådningsforum nyligen ställdes han mot väggen i frågan huruvida det ska vara förenat med dödsstraff eller inte, att vara ateist. Flera minuter passera

I avsnitt 163 av Radio Houdi pratar vi bl.a. Samantha Fox, Gud och Alpha Centauri. Lyssna här , mycket nöje!

Mehmet Kaplan inledde sin karriär som miljöpartistisk bostadsminister genom att låta skattebetalarna bjuda honom på en massa Turkietresor, och så länge han höll sig där, flöt regeringsarbetet på rätt bra. I Sverige var det bostadskris, så valet att hålla bostadsministern på avstånd var klokt. Finansministern var den som pratade bostadspolitik med media. För när han väl jobbar, går det sådär. Kaplans turkiska islamism är i ständig konflikt med det samhälle han representerar. Om yttrandefriheten är han kristallklar : Man "kan inte komma dragande" med den. När vi pratar om islamism, är det inte lika lätt att ta avstånd, men han verkar uppenbarligen förstå att man borde. Som islamist är han välorienterad i miljöer där män har fri- och rättigheter som kvinnor saknar, och ironiskt nog är Kaplan minister för ett parti som, åtminstone utåt, har en feministisk och antirasistisk profil. Och nu senast har han ätit middag med Grå Vargarna, det högerextrema, ultranationalistiska u

Turkiska islamister har hållit hög profil de senaste dagarna. Turkiska Riksförbundets vice ordförande stod i lördags på Sergels torg och önskade livet ur alla armenier. Själv tyckte han inte att det var så farligt, eftersom hans tal inte var förberett , men idag har han avgått. Detta har fått ett gammalt klipp med deras tidigare ordförande, Hasan Dölek, att bubbla upp. Där uppmanar han till våld mot mindre trogna muslimer. I senaste valet återfanns Dölek på Socialdemokraternas valsedel , på 17:e plats. Det kan vara bra att tänka på när sossar gnäller över att Sverigedemokraterna är rasister. Rasism är ett kantfenomen i svensk politik, alltså ett höger- och vänsterproblem, inte ett höger- eller vänsterproblem. Vi har ju t.ex. vetat ett tag att det finns en miljöpartist som försvarar Tayyip Erdogans, turkiska APK. Samhället i stort har högre moraliska ambitioner. Brittiska muslimer är ändå hyfsat liberala. Uppskattningsvis tycker hälften att det ska vara lagligt att vara homosexuell,

Avsnitt 162 av Radio Houdi handlar bl.a. om katoliker och upphovsrättstalibaner. Lyssna här , mycket nöje!

Ni som prenumererar på Nerikes Allehanda har både läst Lars Strömans kritik mot Ann Heberlein och Eva Kellers bedrövliga svar. Detta är min replik: Nerikes Allehandas politiska redaktör Lars Ströman har ett komplicerat förhållande till IS. Å ena sidan är våld dåligt, men å andra sidan är islam bra - förmodligen för att Ströman själv är vidskeplig och har föreställningar om en gudomlig existens. Så givetvis angriper Sröman (1/4) Ann Heberlein när hon angriper IS. Strömans hållning var att inte bara islam, utan all religion kan medföra negativa konsekvenser, så även kan en blind höna hitta ett korn, bara hon pickar tillräckligt länge. Det föll dock inte i god jord hos Eva Keller, som svarade (9/4) att religiöst motiverat våld aldrig kan vara religiöst motiverat - den som hänvisar till Gud använder alltid Gud som ett svepskäl. Låt oss anta att Keller har rätt, hur vet hon det? Det kommer vi självklart aldrig få svar på, för Eva Keller är inte skickligare än någon annan på att kommunicer

Idag finns många plattformar att tillgå för den som vill uttrycka sina åsikter offentligt. Man kan skaffa en blogg, eller använda det stora utbudet av nättidningar som inte ställer några kvalitetskrav på texterna de publicerar, utan hoppar på allt som kan generera sidvisningar och klick. Floran av åsikter är stor, men snittkvalitén på åsiktsmaskinerna är bedrövlig, milt uttryckt. Enkla knep används skamlöst för att samla poäng i absurda debatter som snarare har personfokus än sakfokus. Detta sker inte på grund av utstuderad elakhet, utan på grund av sammanblandningar som helt enkelt beror på okunskap, men konsekvensen blir att myllan av spretiga åsikter tjänar som grogrund för en konsensuskultur, där fel person inte anses kunna ha rätt i sak. För vem vill ha en rasist på sin sida i debatten? Sammanblandningen sker åt två håll. Det som är ett sakangrepp, kan lätt uppfattas som ett personangrepp av den som identifierar sig med sakfrågan, vilket legitimerar ett personangrepp som svar. O

Idag meddelar Högsta Domstolen att man inte får fotografera konst man ser på allmän plats, för att sedan lägga ut bilden på nätet , om inte upphovsmannen godkänner det. Frågan har aktualiserats av att  Bildupphovsrätt i Sverige (BUS) stämt Wikimedia för sidan Offentlig Konst som innehåller bilder på verken. Jag kan verkligen inte förstå varför konstnärer behöver ha ett skydd som t.ex. inte arkitekter som skapat byggnader som kan beskådas på allmän plats behöver, eller hur detta förbud över huvudet taget är ett skydd . Säga vad man vill om klagomålet från skivbranschen att det är webbens fel att vi köper färre skivor, men det klagomålet är åtminstone begripligt. Här pratar vi trots allt om konst som kan betraktas gratis på allmän plats, vilket innebär att ett uteblivet betraktande IRL troligen är en inkomstförlust för en bensinmack, inte en konstnär. Detta beslut betyder inte att man inte får lägga ut bilder på nätet. Om något på bilden är konst, kan du kolla med upphovsmannen. O

Vi börjar stillsamt men jag vill ändå utfärda en varning: Det blir mycket snusk mot slutet av dagens Radio Houdi. Lyssna här , mycket nöje!

Arbetslösheten i Sverige har ökat stadigt sedan början av 70-talet, då den var 2%. Idag får vi räkna med att staten kostar pengar, att kommunerna kostar pengar, och att varje medborgare dessutom måste försörja 1/10 av en medmänniskas utgifter. Mycket få arbetslösa blir motiverade av betald utbildning och löfte om anställning - de som finner detta attraktivt återfinns bland den redan arbetande skaran. Till en viss grad kan man lösa problem med statens finanser genom att höja skatten. T.ex. anser rikspolischef Dan Eliasson att vi har för få poliser, vilket rimligtvis är ett problem som kan lösas med skattehöjningar, om inte omprioriteringar. Jag är själv anhängare av hypotesen att skatt kan vara ett styrmedel , vilket innebär att högre beskattning ger lägre konsumtion. I Sverige praktiseras detta på bensin, tobak och alkohol, men jag vet att idén inte är helt okontroversiell. Det finns dem som anser att hög skatt odiskutabelt leder till ökade inkomster för stat eller kommun. Rimlig