måndag 28 december 2015

Åsiktskorridorens status

Åsiktskorridoren är fortfarande väldigt smal i Sverige, men den breddas, mycket tack vare att den ständigt utmanas.

De som utnyttjar åsiktskorridoren till sin fördel, alltså de som försöker stigmatisera sina meningsmotståndare med skällsord, är de som fortfarande förnekar korridorens existens. Titta t.ex. på Johannes Klenells senaste debattartikel på Aftonbladet och sedan i hans twitterflöde, eller hur han bemöter Ivar Arpi. Jag anser inte att synen på korridoren är en höger-vänster-fråga. Korrelationen jag tycker mig se är konservatism, nyttjande och förnekande av korridoren, kontra liberalism och att vara drabbad av korridoren.

Förnekandet av åsiktskorridoren har hittills gjorts med en sedan länge avfärdad halmgubbe: "Man får säga vad man vill men man kan inte räkna med att stå oemotsagd." Om det är något man önskar när man säger något kontroversiellt, så är det att slippa stå oemotsagd. Om man kritiserar islam, och får höra att man för den sakens skull är islamofob, så står man oemotsagd. Personangrepp är metoden som används att upprätthålla korridoren, och sådana argument är inte sakargument.


En fråga som jag gärna återkommer till, är olika regler för män och kvinnor. Även här i Sverige har vi ofta olika regler för män och kvinnor, där män alltid har fler valmöjligheter än kvinnor. (Det motsatta skulle givetvis möta kritik.)


Spontant kan man tycka att om kvinnan vill ha de extraplagg som krävs på grund av hennes könstillhörighet, så är hon inte förtryckt. Men frihet handlar mer om möjligheten att välja än mäns rätt att välja åt dig. Och det vore givetvis ekonomiskt förödande för ett badhus att kräva att män ska ha bikini.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar