torsdag 9 juli 2015

Skillnaden mellan att vara skeptisk och att vilja förbjuda religion

Christopher Hitchens förklarar skillnaden mellan att vara skeptisk och att vilja förbjuda religion, från debatten med Al Sharpton.

57 kommentarer:

  1. Ohh, min idol! :-) - "Vilken otroligt dum fråga"
    Ha ha ha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ärlighet vinner verkligen i längden.

      Radera
  2. Jag kan bara se ett enda "fel" hos Hitchens: att det är rätt ansträngande att hänga med i hans brittiska engelska. Men naturligtvis anstränger jag mig gärna.

    SvaraRadera
  3. Diskussionen som pågår just nu på Humanistbloggen angående kvinnors rättigheter och moskéer m.m. är intressant och jag skulle gärna varit med om jag finge.
    Men ett problem som jag ser det är att texterna är så långa, tiden räcker inte riktigt till att lusläsa.
    Jag tycker det är skamligt att Fi och V förhåller sig så kvinnofientligt, som jag ser det.
    Sen undrar jag om man verkligen måste krusa så här när man ber om lika rättigheter för män och kvinnor och t ex överslätande påstå: "hederskultur förekommer i alla religioner".

    Gör det, verkligen? Om vi håller oss till Sverige som är det land som vi bäst känner till, propagerar Antje Jackelén verkligen för (kristen) hederskultur.? Nä...
    Men alla är så livrädda för islam (jag med) att man måste krypa och fjäska för religionen när man modigt vågar sig på att kritisera en företeelse inom den.

    Humanistbloggen diskuterar religiöst kvinnoförtryck. Utan att en enda kvinna finns med i diskussionen!
    Jag tror inte herrarna där ens har märkt detta.
    Var finns de kvinniga humbloggarna?

    SvaraRadera
  4. Sen kan jag inte låta bli att fundera över dagens 35:årsfirare i DN, författaren Sara Lövestam. Hennes halvrakade huvud lockade mig att läsa.
    Sara är "sambo med Annie".Och, berättar hon, har en stark självkänsla, den har hon fått från föräldrarna som "arbetade med internationellt arbete inom Svenska kyrkan" med progressivt fokus på "att varje människa är värdefull".

    Jag kommer nog aldrig att få svar på frågan om kopplingen religiositet - homosexualitet. Men den är intressant. Är den typisk för just kristendomen t ex?
    Kakan Hermansson är också uppväxt i en kristet troende familj och är själv troende , men hon talar ständigt om hatet som drabbar henne för att hon är lesbisk, hon ser hat överallt och gråter varje dag över detta hat har hon berättat. Jag får inte ihop det där.

    Det här intresset som jag har är en het potatis, man ska inte fundera så där som jag gör, man ska endast vara stolt över homosexualitet, inte undra och leta.
    Anders, du får utdela en varning om du vill, så ska jag dämpa mig.

    SvaraRadera
  5. Lokatt
    Har du funderat något närmare över vad orsaken till den där kopplingen i så fall skulle vara? Det kan ju vara intressant.

    Och så det här med humanistbloggen: oändligt många människor kommenterar INTE där, det gäller både kvinnor och män och att ingen kvinna skriver där just nu beror väl kanske på att inget inlägg intresserar. Däremot kan man ju fundera över varför ingen tjej skriver blogginlägg där.

    SvaraRadera
  6. Här på Anders blogg finns ju åtminstone två kompetenta tjejer som kommenterar. Kanske får någon en invit att göra inlägg? ;-) Skulle ju bli bättre än en öppen månadstråd som inte finns.

    SvaraRadera
  7. Hej Björn! Undrade just var killarna tagit vägen. Kristian försöker förstås fånga storsjöodjuret i sin sjö. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men znälla Zelma, det blir omläxa på geografin! ;-)

      Radera
  8. Zelma
    Jag menar ju såklart inte att Humanisterna bojkottar kvinnor eller så. Men skälen till att jag kommenterar det här med att kvinnorna lyser med sin från frånvaro är två:
    Dels att det är lite konstigt med en diskussion om kvinnor men utan att en enda kvinnas röst hörs. Lite grann som att Danmark skulle diskutera inuiternas situation utan en enda grönländare var inbjuden.
    Men mest är det för att jag känner en lust att ge bloggen ett tjuvnyp! :-)

    SvaraRadera
  9. Björn
    Är konten tom nu?
    (Du fattar om du läst Torgny Lindgrens novellsamling "Merabs skönhet". annars inte! :-)

    SvaraRadera
  10. Lokatt 18:03
    Nejdå, jag tror han var på samma ställe när han fiskade och förväntade sig en gädda men trodde att jag förväntade mig storsjöodjuret. Detta var en bild för hans syn på verkligheten, han är realist men jag är vidskeplig (tror han i alla fall).

    SvaraRadera
  11. Lokatt 17:53
    Eh, jag tror inte att kvinnor lockas av den typen av bloggar. Det är faktiskt samma förhållande om du kikar in på t ex fundamentalistiska religiösa bloggar, det är nästan uteslutande killar som kommenterar.

    Men jag var intresserad av varför du kopplar ihop religiositet med homosexualitet. Det vore intressant att få veta.

    SvaraRadera
  12. Zelma
    Jag tycker att jag stöter på en koppling för ofta för att det skulle vara en slump. Jag har tjatat rätt mycket om det här.. Alltså att homosexualitet tycks gynnas av en religiös uppväxt - gärna frireligiös. Exemplen är många. Jag såg "Så mycket bättre" och Ola Salo (som beskriver sig som bisexuell) berättade om sig själv under "sin" kväll. Och javisst var pappan präst, missionär i Afrika har jag för mig. Jag blev inte förvånad.
    Den kristne körledaren/sångaren "Gabriel, Gud, Gay" tror jag han kallar sig, är uppväxt i ett småländskt filadelfiahem.
    Det började med att min jämnåriga bästa vän Hans som sjuttonåring tog sitt liv, det var förfärligt omskakande för mig och jag minns ännu dagen i detalj. Han försökte kämpa emot sin homosexualitet som hans frireligiösa Jönköpingsföräldrar starkt fördömde. Jonas Gardell, Mark Levengood, Elisabeth Ohlson Wallin t ex har religiös uppväxt (Elisabeth vill ligga lite lågt med sin). Skvallret påstår att biskopen Caroline Krooks hunsade assistent/väninna är mer än så.
    De tusentals (tiotusentals?) pedofila präster som förgripar sig på korgossar är med stor säkerhet alla uppfostrade i strängt katolska hem.
    Men om din undran gäller vad jag kan ha för förklaring så har jag ingen (ännu). Lite luddiga idéer om sexualfientlig uppväxtmiljö, stark förljugenhet om det mesta, osund tillbedjan av nästan naken man som plågas med underbart resultat (hur sjukt är inte bara detta), indirekt beskrivning av sexualitet som något närmast sjukt och farligt i bemärkelsen att Maria var "ren" alltså inte smutsig och kladdig, och att befruktning helst ska ske genom att en helig ande blåser en vind i ens öra, assisterad av en ärkeängel... Sånt måste vara förvirrande för en växande person och ge grogrund för skuld och skam och svårighet att identifiera sig, att bestämma sig som sexuell varelse. Ungefär så funderar jag.
    Men kom med förslag!

    SvaraRadera
  13. Beträffande att kvinnor inte bloggar på mera seriösa(?) bloggar så finns ju ingen likhet mellan fundamentalistiskt religiösa blogga och Humanisternas. De gravt religiösa männen släpper inte fram kvinnor, dessa är ju andra sorteringens människor.
    I bibeln räknas de inte ens som människor, med vissa undantag. Människan är en man, som "inte ska ha begär till sin nästas (också en man) hustru eller åsna". När bibeln räknar upp alla barn som en gubbe fått (ensam?) är det idel gossar som fötts. Noa hade visst tre söner och sexton sonsöner. Punkt.

    Det är lite konstigt att numera inga kvinnor humbloggar. Kan vara en slump naturligtvis. Eller också har Patrik L kastat ut allihop! ;-)

    SvaraRadera
  14. Lokatt 00:25
    Jag har dessvärre inga förslag. Men jag har hört liknande förknippningar mellan t ex yrke och homosexualitet, som att väldigt många frisörer är homo och att många som jobbar inom restaurang också är det. Så jag tror att människor med annorlunda sexuell läggning kan träffas på i alla sammanhang och det skulle förvåna mig lite smått om religiös uppväxt skulle vara överrepresenterad hos dem. Men inte vet jag!

    Förresten såg jag att professor Fredrik Svenaeus skrivit en bok som heter 'Homo Patologicus, Medicinska diagnoser i vår tid', där han skriver om bl a ADHD. Han säger sig göra det inom ramen för ett bredare vetenskapsbegrepp än det naturvetenskapliga. Den ska jag läsa. (Och observera att det har förstås ingenting med homosexualitet att göra, jag nämner det för att du intresserar dig för ADHD och kanske har läst boken?)

    SvaraRadera
  15. Lokatt 00:39
    Jo, det finns ju den likheten att kvinnorna lyser med sin nästan totala frånvaro på båda typerna av bloggar. Det är förresten inte så att männen på de fundamentalistiskt religiösa bloggarna inte släpper fram kvinnor och de behandlas på samma sätt som männen på kommentarsfälten.

    SvaraRadera
  16. Zelma
    Jag tror inte att männen på de fundamentalistiskt religiösa bloggarna bokstavligen stoppar kvinnor. Jag tror att kvinnorna stoppar sig själva.
    Om man "vet" att man är en nolla ger man sig inte på att skriva inlägg på en blogg.

    Jag undrar lite över var vanliga kvinnor skriver. Eller skriver de inte alls kanske.
    Att en viss stor kvinnogrupp bloggar om skönhetskrämer, kläder, bantning, läppförstoringar etc vet jag. Men gudbevareoss - det kan väl inte vara allt?

    Om jag varit yngre och hemarbetande fyrabarnsmamma med besvärlig make hade jag säkert bloggat om det, barnuppfostran, skolan, vaccineringar.
    Plötsligt minns jag att jag faktiskt "bloggade" ett tag på den tiden, dvs jag skrev kåserier i en lokaltindning - och fick betalt! Det mesta handlade om tokroliga saker som barnen gjorde. Den stående rubriken var "Utsikt från diskbänken". Det var kul. Jag var en äkta hemmafru. Det var inte alls så dumt.

    SvaraRadera
  17. Zelma
    Att man lätt hittar bögar (man får säga så, det har de själva bestämt) bland frisörer, servitörer, flyg-stewards och dansörer är en annan femma.
    Det jag talar om är hur man formar ett litet barn ända från födseln, dagligen, till att utvecklas till en person, en personlighet. Det är ju det föräldrar, vårdnadshavare gör antingen de vill det eller inte.
    Och då undrar jag hur religiösa gör när de formar, vad de säger, hur de beter sig som förebilder.
    Att "man kan hitta homosexuella överallt" är lika osant som det populära påståendet att "kvinnomisshandlande män finns lika fördelat över alla samhällsgrupper".
    Så är det inte.
    Jag tror du får leta länge efter en bögig bergsprängare till exempel.

    Nej den boken har jag inte läst. Den jag läste för ca ett år sedan handlade endast om adhd och hette... "adhd i nytt ljus", tror jag. Lånad på biblioteket.
    Den gav mig vatten på min kvarn.

    SvaraRadera
  18. Oj nu glider jag långt bort från gudar & sånt.
    Men apropå homosexualitet och rakade eller halvrakade lesbiska huvuden:
    Jag hade en ytlig bekant, en schysst tjej som var ett stöd när en anhörig flicka råkat illa ut. Hon hade det vackraste hår jag någonsin sett. Hon bar det långt, som ett vattenfall, det var äkta ljusblont, vågigt och väldigt tjockt. Oerhört vackert! Folk måste ha vänt sig om efter henne på stan.

    Sen fick jag höra att hon blivit lesbisk och rakat av allt sitt hår. Nu var hon lika skallig som Yul Brynner.
    Jag ville nästan gråta! Vad är det här med att raka av sig sitt hår, helt eller delvis? Jag ser det som en självstympning, liknande den där olyckliga flickor skär sönder sina armar med rakblad.

    SvaraRadera
  19. Lokatt 10:20
    Klart det finns homosexuella bergsprängare! Och även sådana kan ha en religiös uppväxt. De finns i alla sammanhang men det är ju först ganska nyligen som de är öppna med sin läggning. Det är ju inte så längesedan som en känd fotbollsspelare gick ut med sin sexuella läggning t ex.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast jag sa inte att de inte finns, bara att du måste leta länge!
      Först måste du leta rätt på själva bergsprängaren för de växer inte på träd, och sen ska du hitta han som är gay, lycka till...;-)

      Det är ganska stor skillnad mellan fotbollsspelare och bergsprängare (tror jag, jag känner tyvärr ingen).

      En fotbollsspelare älskar att visa upp sig, att stila, göra piruetter och tour en l` air (balettterm för snurr uppe i luften, se Brolin). Fotbollsspelaren vårdar sin kropp minutiöst på olika sätt, tränar den, låter den få massage, han solbränner den och tatuerar den. Han färgar håret, t ex i orange om han är svart, han klipper det i trendiga frisyrer (Ronaldo), eller han en ganska lång blond hästsvans (t ex Petit).

      Så fort han får möjlighet sliter han av sig tröjan så att några tusen andra män ska få stirra på den svettglänsande sexpacken, han gör det även fast han riskerar bestraffning för strippandet.
      Och så fort han varit duktig kastar han sig på sina kamrater, hoppar upp och rider gränsle på någon av dem och sjunker sedan ner i en ormgrop av svettiga kroppar, där han blir liggande underst med de andra männen kramandes ovanpå sig. Ibland när han tycker att en lagkamrat varit duktig ger han honom en klapp på stjärten.
      Bergsprängaren gör inget sånt. Vad jag vet.

      Radera
    2. Zelma
      Min senaste fotbollsfavorit tysken Mario Gomez älskar att liksom nästan råka "tappa" byxorna...Hm.
      Han har kropp som en grekisk gud och rör sig på planen som en klassisk dansare. Men ryktet säger att han är gay.. :-(
      Bergsprängare tappar väl aldrig byxorna..? Någon måste kanske fråga hon Lo Kauppi. :-)

      Radera
  20. Lokatt 10:44
    Stil och trender inom olika grupper är ju välkänt. Kommer du ihåg hur de såg ut då det var punkare som gällde? Och goth-folket, så skrämmande i sitt svartfärgade hår och svarta konstiga kläder? Det betecknar samhörighet med en speciell grupp och livsstil. Det vackra håret på tjejen växer ju ut igen när helst hon behagar.

    SvaraRadera
  21. Zelma
    Ja håret kan ju växa ut, om hon nu vill det.
    Det är just en samhörighet med sin grupp som den hel-eller halvrakade lesbiska kvinnan visar upp (huvudet, annat känner jag inte till).
    Då undrar jag vad denna signal står för. Just jag uppfattar den som ett tecken på självdestruktivitet, att man av någon anledning vill förstöra för sig själv, delvis vill förstöra sig själv. Det signalerar inte "gay" (glad) i alla fall. Konstigt.

    SvaraRadera
  22. Lokatt 17:29
    Jag är bekant med en homosexuell bergsprängare. Han är från Bohuslän och naturligtvis beter han sig inte som den där fotbollsspelaren, han har ju ingen publik heller. Bergsprängaren ser helt normal ut, klär sig normalt och beter sig normalt, på det sätt de gör inom hans skrå. Men han är ihop med en kille. Men jag måste ha missat något i ditt resonemang för jag förstår inte vad det gör för skillnad, att de här två, bergsprängaren och fotbollsspelaren, beter sig olika? Vad har det med deras sexualitet att göra? De är väl olika som personer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä... Jag kan faktiskt inte redogöra för det där... jag hamnade i "flow" bara! :-)
      Jag har faktiskt inte tidigare tänkt på allt det där som plötsligt stod för mig; spelarnas oändliga pysslande med sig själva, deras klappa-varandra- på stjärten, deras gränsle-ridande (ha ha!) Deras starka intresse för flärd - har du sett de tjusiga bilderna på adonisvackre Beckham i bara märkeskalsongerna..?
      Idrottens värld är överhuvudtaget ganska intressant.
      Tänk t ex när brottare i sina små sparkdräkter likt jättebebisar snyftande klättrar upp i tränarens famn för att tröstas efter att ha knuffats av mattan av stygg lekkamrat. Endast nappflaskan fattas.. ;-)
      - Aha, du känner en homosexuell bergsprängare.. Ja se jag, jag känner en nunna som är fembarnsmamma... ingen vet hur det gick till ;-)

      Radera
  23. Lokatt 17:50
    Tja, jag tycker i så fall att punkutseendet och gothutseendet också är självdestruktivt. Och tänk på alla som täckt kroppen med tatueringar och de som satt in järnskrot på alla möjliga ställen, tunga näsa clitoris mm. Självdestruktivt. Vet inte, men jag tror att de vill väcka uppseende med sitt utseende, de kanske inte vill vara 'vackra' utan låta utseendet vara en käftsmäll mot omgivningen och traditionella värderingar. Ibland har jag råkat zappa in en serie, MASH, och där finns en Klinger, han är transa och klär ut sig till kvinna emellanåt bland alla militärer, en syn för gudar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Zelma
      Klinger ja. Hela serien var himla bra tyckte jag i alla fall då!

      Ja alltså... själva poängen här, vad jag är ute efter angående helt eller delvis rakade huvuden på lesbiska kvinnor är att jag undrar om syftet med rekningen är destruktivt, självplågande. För mig framstår det så.

      Homosexualitet framställs (i Sverige) som något livsbejakande, något eftertraktansvärt och framförallt fullständigt normalt. Jag har två kvinnliga bekanta som suckat "tänk om man fick vara homosexuell ändå" (de känner inte varandra).
      Man paraderar i stolthet och jublande glädje över sin läggning. Föräldrar skryter med sina barns homosexualitet, "Vi är stolta föräldrar!" och viftar med flaggor. Kakan Hermansson säger att hon "tackar Gud varje kväll för min homosexualitet" (och "gråter varje dag" över det hat hon upplever riktat mot sin person).
      Jag får inte ihop det här.
      Du nämner gothungdomar, och överdrivet tatuerade personer och folk med järnskrot i kroppen. De "svarta" ungdomar tröttnar nog snart på att spreja mohikanfrisyr och stärka underkjolar i timmar varje dag, de växer ifrån en häftig period i livet.
      Homosexualitet är för evigt.
      Järnskrotarna har en skruv lös, de heltatuerade... snyggt på maoriska krigare kanske.. Men jag har inte sett parader med "Vi är stolta föräldrar till lyckliga järnskrotare, det är jättenaturligt! Kom och joina! ;-)
      Det sorgligaste jag sett i det här sammanhanget är en svartvit bild på Nino Ramsby, tidigare Nina Ramsby. Hon poserar med utmärglad naken överkropp och i stort sett utan huvudhår.
      Blev hon lycklig Nina, när hon blev Nino?

      Radera
  24. Zelma
    Det finns inte bara homosexuella bergsprängare, det finns rosa snickare också..
    https://www.youtube.com/watch?v=6R09j_LLo8g

    SvaraRadera
  25. Nä, jag känner inte bergsprängaren, jag är bekant med honom. Han talar med underbart bohusländskt ljudande iii:n och förefaller helt normal såvitt jag kan bedöma. Men jag förstår inte riktigt hur du menar, vill du att homosexuella ska bli 'osynliga' igen som de var innan garderobsdörrarna öppnades? Vad gäller det yttre kommer folk alltid att markera genom det. Förresten såg jag nåt skumt igår då kronprinsessan firades. Carola i en lång strutformad klänning samt pannband. Borde hon inte ha klänning i A-linjeskärning? Hon och Salo sjöng duett: "Tell me when this najt is åååver!". Apropå att se konstig ut.

    SvaraRadera
  26. Ha ha! men jag såg inte programmet. Menar du att Carola var för tjock?

    Nej jag menar avbsolut inte att någon överhuvudtaget ska "bli osynlig", naturligtvis inte. Varför tror du det?
    Tvärtom vill jag att ingen homosexuell ska gömma sig, han ska inte spela teater, inte segla under falsk flagg.
    Jag har indirekt mycket plågsamma erfarenheter av att köpa grisen i säcken, så att säga. Även så en väninna. Och t ex Alice Timander, om hon är bekant (nej det var inte han tandläkaren utan en annan luring). Är man homosexuell ska man säga det !

    Några av mina bästa vänner från förr, under många år, var homosexuella pojkar och män. Bland annat därför anser jag att jag är något mer insatt i frågan än gemene man.
    Vad jag undrar över är den här glättiga attityden som jag uppfattar som förljugen.

    Att raka av sig håret ser jag som sagt som ett sätt att straffa sig själv -för vad?

    Om man inte är ett nazistiskt skinhead förstås, där är det väl tvärtom skulle jag tro. Men samma sak för munkar, och nunnor? För där handlar det väl just om en sorts straff: Man är en syndig, usel varelse så på med tagelskjortan och av med håret ! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hjärtskärande fotot på den halvnakna Nino Ramsby är nog snarare en akvarell, ett porträtt i nyanser av grått som troligen målats av Lars Lerin.

      Radera
  27. Lokatt 17:24
    Okej, jag fattar. Fast det där glättiga kanske ingår i bögkulturen, en slags överlevnadsstrategi kanske?
    Ja, Carola såg nästan ut att vara gravid.

    SvaraRadera
  28. Zelma
    Carola kanske gravid? I så fall är det väl snudd på ett Herrans under, hon är väl snart 50..?
    Äsch så dum jag är, är det någon som ska åtnjuta ett Herrans under så är det ju hon. Så kör i vind Carola! Döp honom till Gabriel ;-)

    Ja det glättiga ingår absolut i bögkulturen.
    Men så vitt jag vet inte i den lesbiska kulturen, men här är jag mera osäker.
    Det lesbiska par som jag relativt ofrivilligt har haft en ganska nära kontakt med under en längre tid är i alla fall mest stränga, sura och arga. Den ena blev verkligt upprörd över att jag inte tänkte låta kastrera min (han-)hund. -Aldrig i livet! sa jag, varför skulle jag göra det!
    Efter att paret med stort besvär, många resor och mycket pengar låtit inseminera sig (en av dem) i Danmark och fått en son, gick äktenskapet i kras. Nu grälar de för fullt sedan ett par år om vårdnadsansvaret, vem som ska betala vad, om underhållet för det gemensamma barnet och en son från en tidigare relation (den andras).
    Den ena (hon som vill kastrera) är arg och svartsjuk på den andra, (45 år), som likt en tonåring sitter som föhäxad framför skärmen i timmar- hon har blivit djupt förälskad i en gift trebarnsmor och glömmer lätt bort både det gemensamma barnet och det tidigare.
    - Jag vet att vartannat äktenskap i Sverige går i kras och att folk grälar, ja.
    Men maken till omoget och ansvarslöst beteende till detta har jag aldrig stött på.

    Båda de här kvinnorna har en trasig bakgrund, med föräldras missbruk, med övergivenhet, sorg och mycket bedrövelse. Jag tycker uppriktigt synd om dem. Men ännu mer synd om deras barn, där den äldste redan uppvisar tydliga tecken på olika bokstavskombinationsdiagnoser, där adhd är en.
    Psykiatriprofessorn Johan Cullberg skrev i sin senaste bok, som skulle användas för utbildning, att han aldrig i sitt långa liv, varken i sitt privata umgänge eller bland sina patienter mött en homosexuell person som haft en harmonisk uppväxt.
    Det blev ett sjuhelvetes liv, och han fick stryka den upplysningen ur boken.

    SvaraRadera
  29. Lokatt
    Nej, jag tror inte heller att det finns någon glättighet bland de lesbiska, snarare tvärtom verkar det.
    Vilken tokig idé med förslaget att kastrera din hund! IQ amöba!
    Angående Cullbergs uttalande: finns det någon som haft en harmonisk uppväxt egentligen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att Hasse Alfredsson hade det..

      Radera
    2. Men sen finns det ju olika grader av helvete. Jag gissar att Johan Cullberg tänkte på särskilt extra plågor.

      Radera
  30. Zelma
    Jag menar faktiskt allvar med Hasse Alfredsson, har hört lite skvaller samt sett dokumentär om familjen. Allt verkade så bra, varmt och vänligt. Då blir man sådär som Hans A, kreativ, trygg, glad och sprallig.
    Då rakar man inte av sig håret, då skär man inte av sig brösten ...

    SvaraRadera
  31. Zelma
    Nu har jag det med bergsprängarn! (din).

    Man spränger här intill där jag bor. Nyss kom signalen "tänt vare här!". Jag väntade. Men ingen smäll. Väntade. Efter en lång stund kom åter "tänt var det här!" Sen kom smällen, och sist den entoniga signalen som betyder att faran är över.
    Alltså: Den första laddningen tog inte. Bergsprängaren tvingades gå fram och tända igen. Mycket farlig situation!
    Att "frivilligt" riskera att ett ben eller en arm flyger av, eller att ögonen sprängs sönder...
    Jämför det med att raka av sig håret som botgöring så är rakandet ju bara blaha blaha. :-) Jag måste alltså revidera min fördomsfulla tidigare uppfattning.
    -Tuffa (sorgsna) bögar blir bergsprängare!

    SvaraRadera
  32. Lokatt,
    Ja ja, en och annan harmonisk finns det väl. Jag blir mer förbryllad över människor som säger sig haft en hemsk barndom men deras berättelser tyder inte på det, därför menar jag att få tycker att deras uppväxt varit harmonisk.
    Här kommer en språkövning levererad av Carola på instagram efter ett uppträdande i Tylösand:

    "Jag blev helt blown away av den helt kraftfulla och förväntansfulla fantastiska slutsålda publiken..."

    Ha ha, undrar om publiken håller med?

    SvaraRadera
  33. Det där var konstigt. att folk skulle påstå att de haft en hemsk barndom trots att den tycks ha varit bra eller i alla fall okej.
    Min erfarenhet är tvärtom, typ "Farsan slog mig med livremmen varje fredag, men det behövde jag, han var ok!"
    Carola .. men det är väl sådär vissa artister pratar? Tom in the boll, liksom..;-)

    SvaraRadera
  34. Det här inlägget passar under en "öppen tråd", hoppa sde är okej Anders.
    Det gäller signaler och kläder.

    Jag läste delar av Anna Ardins svar till Christer Sturmark angående Hanna Gadbans bok.
    Anna A är en "Tro- och solidaritet"s person, alltså kristen (=vidskeplig, fast det hör inte hit).
    Jag räknar inte med medhåll från någon men det gör inget.
    Min fråga är: Varför visar Anna A tuttarna? I Aftonbladet. Dom är inte jättestora, och man ser bara en del såklart, men jag undrar varför.
    "Alla" unga kvinnor visar brösten- även en del äldre med solbränt ödleskinn. Men varför?
    För mig är "djup" urringning en tydlig erotisk signal, som antingen säger "Kom och ta mig, jag är sexuellt tillgänglig!" -eller -"Understå dig inte att glo på mina bröst din lortiga mansgris".
    Jag tror inte att Anna Ardin tänker endera, jag tror inte hon tänker alls. Men det tycker jag att man ska göra.
    I princip alla normala män dras med blicken till halvt blottade liljekullar. De har svårt att låta bli, de är funtade så och det är inget fel i det. Men detta stör kommunikationen om man vill vara seriös och bemötas som något annat än ett sexobjekt.
    Titta på modeikonen Alice Teodorescus garderob (jag vill köpa alltihop, rakt av). Så ska en intelligent, framgångsrik och seriös kvinnas kläder se ut!

    - I andra, mer intima sammanhang kan man absolut klä sig i endast ett fikonlöv och två små prästkragar i marsipan, såklart. Men när man vill framstå som seriös debattör är det varandras ansikten man ska fokusera på. Så går det lättare att lyssna ordentligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu fattar jag vem Anna Ardin är.
      Frågan om varför hon visar tuttarna i tjänsten är förklarad.
      Hon är den liderliga listiga person som lockade Julian Assange till en one night stand för att efteråt anmäla honom för våldtäkt.
      Akta er för såna här röda flickor, herrarna här (Björn)!

      Radera
  35. Jag har aldrig lagt märke till Teodorescus garderob, vilken typ av kläder har hon? Är det inte ungefär den lilla svarta och en liten ljus kofta utanpå den?
    Nu tänker jag osökt på den 'påfågelssamling' som t ex balen efter ett kungligt bröllop är. Då har drottningar och prinsessor liksom adelsdamer och vanliga bruttor från Älvdalen urringade klänningar. Och jag tror inte att det kan kallas ett intimare sammanhang, hela svenska folket kan ju se. Jag tror inte att alla dessa 'påfåglar' har i tankarna att ragga någon att ligga med. Förresten hör man ibland herrar som säger att det är sexigare att inte visa för mycket. Så vad ska man tro nu då egentligen, hur ska de ha det? Kanske är de olika? Hoppas det! Personligen önskar jag att killarna ska strunta i att lägga sexuella värderingar utifrån hur kvinnor klär sig. Jag tycker förresten att killar borde ha lite mer fantasi när de själva väljer sina kläder. En gång hade jag en dejt med en kille som jag uppfattade som väldigt konventionell vad gäller klädstil, men till vår dejt kom han i en fullständigt underbar blåklintsblå (kraglös) överrock i tunt linne och med ett brett blått bälte till den. Sommarkvällen var räddad! Det går en serie på teve om Amish-folket, kvinnorna bär sedesamma klänningar och en liten lustig vit hätta på huvudet, stackars tjejer!

    SvaraRadera
  36. Ja jag gjorde ju ett långt skutt där, från klädd som på kontoret eller i talarstolen till rakt in i sovrummet.
    Men däremellan ligger ju t ex balen, festen, som till viss del är till för raggning, eller hur? Och där ska ju alla damer vara till sin absoluta fördel och då passar det bra med ett lockande decolletage! Som kvinna ska man absolut dra nytta av sina fördelar - vid rätt tillfälle och på rätt plats. Men ska man åtnjuta respekt och bli lyssnad på ska man inte gunga sina halvnakna bröst framför arbetskamraten eller församlingen. På arbetstid alltså.
    Googla på Alice Teodorescu, och klicka på "Bilder" så ser du hennes vackra strikta klänningar och blusar, och stora pårlhalsband, och eleganta dräktjackor. Lite påminner hennes stil om Audrey Hepburns, min absoluta favorit. Hepburns kläder lär allihop ha skapats av hennes favorit, Givenchy.
    Amishkvinnorna ja, arma stackare.
    Moderna västerländska mäns klädsel är ju så att man vill sätta sig ner och gråta. Med undantag för frack.
    - Kilt, ska det va, med alla tillbehör. Eller cowboyhatt, väst och läderchaps med fransar.. Arabiska prinsars ...jag vet inte vad den heter, huvudduken som viks upp kring ett rullat hjäss-band, med snibb utdragen fram i pannan. Mycket stiligt och manligt, som tyvärr helt förstörs av pyamasen eller nattlinnet eller vad det är som de bär nedanför huvudet.
    Annars är sjuttonhundratalet en favorit, dvs den lite ruffa manliga klädseln, utan t ex peruk. Titta på "livläkaren" Mads Mikkelsen i filmen "A Royal Affair", såå snygg! Det finns en balscen en bit in i filmen där paret finner varandra i en slow motion-tagning av sällskapsdansen. Mads Mikkelsen är ju i grunden en klassist dansare och oj vad det syns här! Man fattar att drottningen faller, med ödesdigra konsekvenser naturligtvis. Men hans kläder var det alltså, vansinningt snygga, nedtonat eleganta. Hyr filmen vetja.

    SvaraRadera
  37. Tips till Margot Wallström, Humanisterna och Amnesty att förfasa sig över:

    http://www.arabnews.com/featured/news/778546

    Tänka sig arresteringar i förebyggande syfte. Så människorättsvidrigt! Bah!



    SvaraRadera
    Svar
    1. Björn
      Vilket inlägg där handlade det om.?

      Radera
  38. Lokatt19 juli 2015 10:14

    Lokatt. Jag bråkade tidigare i en annan tråd med Lindenfors och Co när jag tyckte de behandlade de styrande i Saudiarabien orättvist genom att visa en blodig ryggtavla insinuerande att det var Ralf Badawis - som det inte var!.

    Därför min ironiska kommentar, Björn Bäckström19 juli 2015 06:42, här ovan. Saudi försöker skydda sig mot IS genom att häkta suspekta.

    SvaraRadera
  39. Humanistbloggen har äntligen tagit upp Hanna Gadbans bok "Min jihad" som är utgiven på Christer Sturmarks förlag.
    Konstigt att de (Patrik L) dröjde så länge med att nämna den. Eller inte.

    Men nu återger man vad några skribenter säger om boken. Sakine Madon tycker t ex att Hanna själv skulle ta debatten och försvara sig mot antagonister som reagerat (naturligtvis) negativt på boken.
    Det är stor skillnad mellan att under lång tid formulera sig i en skrift och att ta en hetsig direktdebatt i teve. Hanna är född i Irak och kom till Sverige som vuxen. Tänk er själva att ni skulle debattera med arg muslim - på arabiska...

    ett citat från Humbloggen:

    "Madons kolumn sätter annars fingret på varför boken "Min jihad" är ett värdefullt debattinlägg:
    Naiviteten bland svenska makthavare är slående. Gadban nämner personer som har Islamiska statens flagga som profilbild på Facebook, som poserar med automatvapen och skriver hårresande inlägg om kvinnor, homosexuella och judar. Varför har personer med sådana åsikter fått förenings- och projektbidrag? Vad gör Skolinspektionen när det visar sig att en lärare uttrycker uppskattning för IS-krigare som låter ”fiendens huvuden rulla”? Varför marknadsför Sveriges Television filmen ”Pantrarna” – namngiven efter en förortsorganisation i Biskopsgården i Göteborg - med en affischbild på en avliden IS-krigare från nämnda stadsdel? "

    De här frågorna och en hel del annat bör vara lite svårsmälta för Hummarna.

    SvaraRadera
  40. Lokatt 00:06
    Nja, det där var för konservativt, på gränsen till tantigt för min smak. Det är lite 50-tal över kläderna, som i Mad men tidigare. Kom att tänka på tant Nutella eller vad hon heter, hon engelskan som lagar mat i teve iförd dräkt och pärlhalsband. Nigella är det bestämt hon heter.

    SvaraRadera
  41. Zelma
    Tant Nutella får i alla fall vissa av mina herrbekanta att sucka med ögonen i kors..;-
    Ja visst är det femtital - det bästa talet! Kragarna - åhhh.
    Men Alices och Audreys klädstil var ju egentligen ett stickspår, saken var ju halvt blottade kvinnobröst- på jobbet.
    Jag har arbetat som skötare på psyket, på en låst avdelning - oerhört intressant och vy-vidgande, borde nästan vara obligatoriskt för gemene man.
    Att jag skulle gått omkring och flashat med tuttarna bland paranoida, schizofrena, deprimerade och självmordsbenägna, ibland våldsbenägna patienter - otänkbart!

    - Fast en gång dök en ung medicinare upp för sin fortbildning iklädd "magtröja", alltså en liten trång sak där magen är bar. Hon hade blommiga träskor också. Springer man inte så bra i.
    Detta var på den tid då personalen bar privata kläder, tanken var att patienten inte skulle känna sig sjuk och hospitaliserad. Senare kom stränga hygienkrav med bussarongdirektiv, korta ärmar etc. Kläder och kläders signaler är viktiga.

    SvaraRadera
  42. forts.
    Att vara mentalskötare är att verkligen bli insatt i vad saken handlar om, vilket som är problemet, hur folk mår. Man är bland mycket annat patientens stöd och minne som obligatorisk bisittare vid läkarsamtalen.
    Nu är jag kontroversiell - - men läkarna gör inte ett skit. Skriver bara ut piller, mera piller, ännu mera piller samt remiss till ECT-behandling (som kan förstöra minnet katastrofalt).
    Sjuksköterskorna formligen bor inne i medicinskåpet, pytsar i piller i små skålar och delar ut...
    Men som skötare är man i högsta grad involverad, i att ingripa när en anorektiskt flicka försöker strypa sig själv när en chockad farmor hälsar på till exempel, eller försöka lugna den skräckslagna unga jurist som sitter i sängen med yllemössan nerdragen över halva ansiktet - den dödliga strålningen...
    Under läkarsamtalen skärper sig patienten, livrädd för vad doktorn kan tänkas hitta på. Efteråt minns hon nästan ingenting - vad sa doktorn egentligen?

    SvaraRadera
  43. Lokatt
    Inte så många har egentligen en aning om vad doktorn sagt, vilken specialitet han/hon än har. Människor måste vara mycket förtjusta i piller så mycket såna som de käkar. Ibland måste de läggas in för att avgiftas och det görs en utrensning bland alla piller angående vilka som kan tas bort. Riktigt ruggigt!
    Naturligtvis har du helt rätt om Anna Ardin, men det var längesedan jag hörde ordet 'liderlig' användas ;-)

    SvaraRadera
  44. Zelma
    "Liderlig"... jag är förtjust i ålderdomliga uttryck, har anmält mig som officiell beskyddare av "kanalje" t ex. Åtagandet innebär att jag ska använda uttrycket så att det inte dör bort, vilket jag härmed åter gör: Kanalje!

    "Lösaktig" kan man också ses som av vissa, när man som kvinna bjuder ut sig till ett one night stand. Men det epitetet var olämpligt att använda redan för riktigt länge sen, då hette det istället "levnadsglad", en eufemism som satte en negativ stämpel på måltavlan.
    Men sånt kan man lätt stå ut med hos kvinnfolk, däremot inte luriga fällor och listiga lögner om "våldtäkt".
    Men nu nog om Anna Ardin.

    Något som jag inte heller bör uttrycka så här offentligt är att ett inte obetydligt antal läkarsamtal där jag alltså suttit med som tyst stödjande vittne till en inlåst (= allvarligt drabbad) psykiatripatient har varit farsartade och därmed kränkande för patienten, på grund av att doktorn inte kunnat svenska ordentligt.
    Jag minns en vacker rysk f.d. hudterapeut som var under utbildning till psykdoktor. De tragikomiska missförstånden radade upp sig och patienten, som alltid är i hopplöst underläge blev säkert ordentligt övertygad om att hon faktiskt måste vara galen på riktigt.
    En irakisk f.d. krigskirurg pratade nästan bara om sig själv och sina tidigare bravader på slagfältet! Han var mycket auktoritär och förväntade sig beundran och underkastelse från den skrämda patienten.
    En annan blivande psykiatriker med orientaliska sängkammarögon var densamme som den som arbetat som dörrvakt den kvällen på den krog som en f.d. blond ordförande i en stort politiskt ungdomsavdelning råkat i slagsmål med efter alkoholintag (hennes).
    Jag tyckte det var en märklig yrkeskombination. Dörrvakt med rätt att brottas med fulla kvinnor, och psykiatriläkare.

    - Medicinering är oftast livsnödvändig för svårt psykiskt sjuka, men borde kombineras med terapisamtal och personligt stöd. Men det har vi inte råd med.

    SvaraRadera