fredag 13 mars 2015

Sveriges Radio och rasisthaverierna

Idag publicerar Borås Tidning en gästkrönika som undrar vad som händer på Sveriges Radio, en fråga som vi borde ha ställt för länge sedan. Ametist Azordegan skickar nazistanklagelser omkring sig, Susanna Einerstam vantolkar statistik (och blir "bedrövad" för att hon ifrågasätts), Alexandra Pascalidou förolämpar en debattdeltagare och Alice Teodorescu kallas "husblatte" i Tankesmedjan i P3. Och så har vi inte minst Kakan Hermansson, denna lättsinnighetens gigant. Tillåt mig citera Andreas Johansson Heinö:
"Rekordet i grova och omdömeslösa uttalanden innehar annars P3-programledaren Kakan Hermansson som twittrade att ”Det var ett jävla tjat om Malexander. Palla när snuten tycker synd om sig själv”. Då klargjorde Sveriges Radio i ett pressmeddelande att Hermansson efter samtal nu förstod SR:s regelverk, och att hon fick vara kvar med hänvisning till att hon bidrog till ökad mångfald i P3. Inte ett ord om kompetens nämndes. Hanteringen var direkt förolämpande, mot alla inblandade."
Inte ens Sveriges Radio själva kan stå bakom Kakan Hermansson, utan insinuerar att hon skulle vara inkvoterad! Jag minns att jag nöp mig i armen när jag läste detta. För en recap på Kakan Hermansson, läs gärna Cattas text från 3/9 förra året.

Och som en liten bubblare, minns ni listan över "manliga kränkta författare som varit så kränkta att dom [sic] tagit livet av sig" på Knyckare i P3's hemsida? Inget är väl så roligt som att skoja om psykisk ohälsa som leder till självmord?

Den 17:e februari fick Israels premiärminister frågan om judars ansvar för antisemitism. Vi kan alltså konstatera att inte heller Helena Groll kan skilja på staten Israel och på anhängare av judendomen när hon bedriver victim blaming.

Och så idag, fredag, fick kristdemokraternas tillträdande partiledare Ebba Busch Thor frågan om evolutionsteorin bör läras ut "som teori eller som faktum". Varför denna kuggfråga? Om jag skulle få frågan, så skulle jag förklara för Sveriges Radios journalist vad en teori är i detta sammanhang. Pärlor för svin kan tyckas, men man bör respektera sina lyssnare så pass mycket att man inte ställer kuggfrågor till sina meningsmotståndare i syfte att ställa dem i dålig dager. Detta säger jag i egenskap av politisk meningsmotståndare till Busch Thor.

Sveriges Radio är allas vår angelägenhet, och med tanke på hur långt detta har fått skena iväg, så hoppas jag på transparens i arbetet att få tillbaka maskineriet på banan. Det är svårt att vara rolig genom leverera rasistskämt, och det Sveriges Radio har levererat är snarare licensfinansierade skämt som varit rasistiska utblandat med diverse rasistiska grodor.

2 kommentarer:

  1. Förstod jag rätt, hade Knyckare sammanställd en skojjig lista över självmördare? Smaklöst.
    Radio och teve verkar kunna göra vad som helst för att någon ska få verka "häftig" som Knyckare eller för att tjäna pengar åt sig själv och sin tevekanal som i "Trolljägarna" och "Stalkers" i trean. Man utlämnar psykiskt sjuka åt ulvarna att sätta tänderna i.

    Det är naturligtvis förfärligt att vara offret, förföljd av en person som ringer dag och natt, kontaktar ens vänner och ens föräldrar, trakasserar ens barn, och barnens vänner.
    Men den man i "Stalkers" som inte kunnat acceptera att det mycket korta förhållandet tog slut var en trasig ung person, sjukskriven sedan fyra år på grund av sin dubbeldiagnos bipolär sjukdom och alkoholism. En tragisk historia, den mannen ligger definitivt i suicid-riskzonen. Men det blir ju "bra teve" när man blottar såna här stackare.
    Att ha en dubbeldiagnos, alltså vara både psykiskt sjuk och alkoholist innebär att man hamnar mellan stolarna. Psyket betackar sig för alkisar, och den alkoholistvård som eventuellt finns vill inte och klarar inte att bemöta en person med psykiatrisk diagnos, ingen vill hjälpa.
    Så det blir tack och gonatt ganska snart för såna här olycksbarn.
    De här programmen ger mig dålig smak i munnen.

    SvaraRadera
  2. Jag undrar fortfarande varför Helena Groll inte själv steg fram och bad om ursäkt för fadäsen utan gömde sig bakom producenternas kjolar.
    I och för sig tror jag att allihop är lika goda kålsupare där på redaktionen, men det var ändå Helena Groll som släppte ut grodan (om judarna och Israel).

    SvaraRadera