Denna bloggpost är nog mest till för mig själv. Jag har lite
titt som tätt blivit anklagad av kristna naturvetare för att vara
ovetenskaplig. Speciellt en person har ogillat mina paralleller mellan gudstro
och tro på andra mytologiska väsen. Ibland brukar han lite hånfullt påminna mig
om antingen min ovetenskaplighet eller hur löjligt det är att dra paralleller
till andra väsen än just Gud. Jag brukar låta det passera, men sist ställde jag
frågan om det över huvudet taget går att formulera ett argument som knyter ihop
vetenskaplig skepticism med en rimlig tro på mytologiska väsen? Så var det dags
för ytterligare ett utfall från teisternas ädla försvarsstab - jag fick resonemanget
förklarat för mig från ateistiskt håll, och kan konstatera att jag verkligen
inte delar resonemanget som syftar till att försvara gudstro.
Alltså, hur kan man som naturvetare legitimera tron på
mytologiska väsen, såsom Gud?
Man kan jämföra
akademiska meriter. Auktoritetsargumentet är inte helt dumt. Tanken är
denna: Om en vetenskaplig skeptiker anser
att det finns rimliga skäl att tro på Gud, en annan vetenskaplig skeptiker
anser att skälen saknas, och skälen inte kan formuleras, så borde deras meriter
vara en faktor. Men det löser inte problemet, eftersom två personer med
meriter av samma dignitet fortfarande
kan tycka olika. Det skapar snarare ett nytt problem: Om den mer meriterade personen är rasist, är det enligt samma logik mer
rimligt att vara rasist än att inte vara det. Därför vore det bättre att
analysera argumenten direkt.
Det går alldeles
utmärkt att kombinera vetenskaplig skepticism och tron på mytologiska väsen.
Givetvis, annars skulle det inte finnas några vetenskapliga skeptiker som trodde
på mytologiska väsen. Men vetenskaplig
skepticism legitimerar inte någon tro på mytologiska väsen -
föreställningen är snarare ett tillkortakommande. Såvida det inte finns goda
argument, därför vore det bättre att analysera dem direkt. Varför är det rimligt att försvara gudstro i detta sammanhang?
Sedan ramlar spekulationerna in. Den gudstroende naturvetaren
(som f.ö. är en notorisk abortmotståndare) är fri från dogmatiskt tänkande,
meden jag kanske lider av just det? Kanske är jag frustrerad över att naturvetaren
är så överlägsen mig, och ändå tror på Gud? Kanske att naturvetaren blotta
varande visar att jag har fel, och att det gör mig arg? Kanske att jag inte
klarar att ta in nya influenser? Något fel måste det vara, eftersom jag är så
arg och provocerad? Nej, när man har olika uppfattningar i en fråga, förväntas
man i situationen av en debatt representera sina olika uppfattningar. Jag
förstår att den som inte kan ha fel, gärna spekulerar om att bristen på medhåll
snarare måste bero på att meningsmotståndaren har personliga problem. Ilska,
frustration eller underlägsenhet? Jag har varit med ett tag, och jag vet att inte
alla kan hantera situationen. Den som har sin ofelbarhet klar för sig, besväras
inte av att få sina argument avfärdade, utan av vad det kan vara för fel på
meningsmotståndaren. Därför ska debatter helst ske inför publik, eftersom
anklagelser om meningsmotståndarens ilska då inte bara är irrelevant utan även enkelt
kan avfärdas som lögn.
Uppdatering 2014-12-09: Efter tips från Mikael Helldén, här är Paul Graham's hierarchy of disagreement:
Uppdatering 2014-12-09: Efter tips från Mikael Helldén, här är Paul Graham's hierarchy of disagreement:
Lägg upp det här på bloggen ifråga istället.
SvaraRaderaKG
Nej, det finns inget intresse. Tyckte bara det var kul att få dela med mig av exempel på att det finns mer eller mindre ärliga motdebattörer.
RaderaSå vilken ärlighet står du för när du flyttar debatten hit där de andra inte kan försvara sig och du slipper deras kritik?
RaderaJag har inte flyttat debatten. Men om du är nyfiken på vilka orsaker jag ser bakom skepticism, är du välkommen att fråga! Den diskussionen kan vi ha ändå.
RaderaMen så där, nu har jag bjudit in till diskussion på ursprungsbloggen igen. Vem vet, det kan ju finnas andra orsaker till än mental ohälsa bakom skepticism. :-)
RaderaNU vet jag inte riktigt vad ni pratar om. Skepticism är den enda synliga orsaken till Nobelprisen i dagarna. Men den måste naturligtvis gödslas med gediget kunnande. Inte sånt som Olle kommer dragandes med. Det finns en anledning till att apologeter inte föräras Nobelpris. Möjligen ekonomipris. Fredspriset är nu vad det är. Kanske mer ett incitament än belöning för förtjänstfullt arbete...
SvaraRadera