måndag 3 november 2014

Kritisera idéer om du vill skapa irritation på allvar

Iran är teokrati med shiaislam som statsreligion, och är något av ett värsta tänkbara scenario för sekularister och fritänkare. I en teokrati är det som anses vara "mot islam" olagligt, och situationen för kvinnor är inte den bästa tänkbara. Det är t.ex. olagligt för en kvinna att besöka ett större idrottsevenemang. Givetvis bör inte religion vara politiskt, men iransk statsreligion bör också reformeras, och första steget mot en reformation som så väl behövs, är att tala ärligt om problemen med religionen. Och det låter sig inte göras hur som helst. Vill man skapa upprörda känslor, ska man inte kritisera människor, då ska man kritisera idéer. Detta fick artisten Richard Herrey erfara när han skrev följande på twitter:

"I Iran är det alltså ett brott för en kvinna att gå på stora idrottsevenemang.
Ledsen, men det är ett helt sjukt land med sjuk religion."

Innan reaktionerna hann rulla in, förstod jag att detta skulle väcka irritation. Religioner är ofelbara. Religioner är alltid ofelbara. Oavsett vad som händer är religioner ofelbara. Om det står något problematiskt i en religiös skrift, är detta metaforiskt. Om en religion har negativa konsekvenser, är det människorna som praktiserar religionen som är problemet. Religioner är alltid ofelbara, oavsett dess påbud, och definitivt inte sjuk - hur skulle en religion kunna vara det? Eftersom religion är vad man gör det till, måste man våga erkänna att det kan finnas problem med religion.

Jag är också beredd att säga att iransk statsreligion är sjuk, till ganska stor del för att religion är vad man gör den till. Det är därför vi behöver modiga reformister, reformister som vågar se att det finns problem att åtgärda. Föreställningen om att det finns en "sann islam" är knappast till någon hjälp, och det är lätt att se varför när man tittar på hur Svensk lag har förändrats till det bättre genom en process som görs möjlig av insikten att lagen inte är gudomligt instiftad, utan föremål för diskussion och förändring.

Det finns mycket goda argument för att religion som påbjuder lagar eller övernaturliga föreställningar är problematiska. Det är dessa religioner som kan urarta och bli farliga, rent av sjuka. Islam är en sådan religion, och islam räddas av sekulära muslimer och reformister som vågar erkänna detta. Inte av personer som Reza Aslan som i egenskap av muslim förnekar kopplingen mellan vad man tror på och hur man agerar, och istället åberopar feltolkning så snart ett problem visar sig. Att säga något negativt om islam på grund av denna koppling, är inte att uttala sig om "alla muslimer" och det är inte rasistiskt. Det är att uttala sig om ett verkligt problem.

Man kan ju fråga sig om kristendomen är en sjuk religion eftersom Katolska kyrkan har problem med pedofilpräster. Kristendomen håller exakt samma risker som islam, eftersom kristendomen delar vissa problematiska attribut med islam. Men om inte religionen påbjuder övergrepp på småbarn, är det inte självklart att dessa sker på grund av religionen i fråga. Denna typ av kommentar handlar om att flytta bort fokus från en viktig fråga: En religion kan faktiskt vara sjuk, och mäns och kvinnors olika rättigheter kan vara ett uttryck för det.

5 kommentarer:

  1. Bra skrivet, visst måste man fördöma vettlösa galningar som IS, Al Quaida och Boko Haram och man kan utan tvekan göra det samtidigt som man erkänner att Islam historiskt sett ofta varit en mer tolerant och framstegsvänlig religion än kristendomen. Dock har båda också en historia som brutala härskarreligioner och båda används än idag för att rättfärdiga krig och massmord, något som antagligen var en stor del av anledningen till att dom hittades på en gång i jordbrukarsamhällets barndom. Den äldre vidskeplighet som dom filtrerades fram ifrån var sannolikt inte alls så krigisk, kanske var den t.om en viktig del i människans utveckling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Ja, det blir nästan alltid fel när man låser sig fast vid en absolut sanning. I detta fall att "sann islam" både finns och är felfri.

      Radera
  2. Visst finns det både goda sidor och dåliga sidor hos alla religioner. Precis som det finns både trevliga busschaufförer och otrevliga sådana. Religionen i sig är ingen garant för något. Vilket alltid tex fanatiska katoliker ofta får för sig. Det är mer ofta kvalitén på människan som är viktigare än den villfarelse den företräder. Jag har åtminstone träffat både behagliga och mycket otrevliga religiösa. De otrevliga är alltid de, som tror att religionen automatiskt gör dem godare och bättre. Det känns nästan som om de, som tror att religionen är ett frikort, är de allra uslaste. Men det är naturligtvis hårt generaliserat och all samstämmighet med verkligheten är en slump.... För det verkar även vara så i sekulära sk livsåskådningar... och i politiska partier.

    SvaraRadera
  3. Det kanske rentav är så, att en del människor far riktigt illa av religion, medan andra mår bra.... lite beroende på vilken sida av bössmynningen man står...

    SvaraRadera
    Svar
    1. I historien, innan den neolitiska revolutionen, var antagligen religionen/andligheten en väldigt viktig faktor i människornas liv. Den svarade på många svåra frågor som den vetgiriga Homo Sapiens bara måste ha svar på och sannolikt bidrog den till att skapa sammanhållning i jägar/samlargrupperna. En sammanhållning som det finns god anledning att tro hade evolutionär betydelse. Dom grupperna med den bästa sammanhållningen och dom bästa inbördes relationerna hade säkert en överlevnadsfördel gentemot dom med sämre. Sedan när jordbruket och ägandet tog över så stöptes religionerna om och fick antagligen mest betydelse som härskarnas redskap för att kontrollera och förslava sina folk och det är den eländiga varianten vi dras med än idag.

      Radera