tisdag 2 september 2014

Motarbeta förföljelse genom att försvara nationalstaten?

Kristna Värdepartiets riksdagskandidat Christina Hedlund skriver en intressant artikel som till synes syftar till att få ett slut på förföljelsen av kristna i Irak. Läget i Irak är mycket allvarligt på grund av jihad-gruppen Islamska Staten. Jag delar Hedlunds önskan, och har själv deltagit i demonstration i stöd för förföljda kristna. Men jag delar inte alls Hedlunds syn på Sverige, och jag förstår verkligen inte kopplingen mellan motstånd mot förföljelse och kristendom. Antivåld har länge varit centralt inom humanismen, och motstånd mot förföljelse behöver inte ta spjärn i någon specifik religion för att vara giltig. Ett argument blir inte mer relevant för att man ger meningen ett prefix i stil med "som kristen tycker jag att...".


Sverige är inte uppbyggt på kristna värderingar, utan på värderingar som har exakt samma ursprung som humanistiska värderingar, som resultat av samtal, debatt, argumentation och omröstningar. Sverige har länge varit ett kristet land, men det moderna Sverige har inte låtit sig präglas av något som kallas för kristendom, utan snarare av rörliga värderingar som kan accepteras av (bl.a.) kristna. Att en värdering av någon betraktas som kristen (t.ex. att staten ska bestämma hur ett äktenskap ska eller inte ska se ut) är inte till någon hjälp när värderingen ska antagas, annat än möjligen som positiv association hos entusiastiskt kristna.

Vår forskning härstammar definitivt inte från kristendomen, utan från en kunskapskultur som bl.a. kristna har bidragit till. Med dagens progressiva syn på forskning, är vetenskap och kristendom snarare olika intressen som kan samsas mer eller mindre. Omfånget sträcker sig från den som fullt ut kan hålla isär vetenskap och religion, till knäppgöken som tror att människan är skapad i sin nuvarande form för 6000 år sedan.

Och viktigast av allt, jag och Christina Hedlund kommer sedan flera generationer tillbaka från Sverige, men vi delar inte etnicitet för det. Drömmen om en nationalstat där alla landets invånare delar religiös tro och värderingar är varken önskvärd eller realistisk. Anledningen till att Hedlund betonar att Sverige är ett kristet land, är att det är kristendom hon vill att vi alla ska assimileras med. Men vi behöver inte fira jul på samma sätt, dela livsåskådning eller ens fira samma högtider för att kunna samexistera. Bortom grundvärderingarna och underkastelsen av gällande lagar, är annan samklang varken nödvändig eller önskvärd. Jag kan lika gärna ha mer gemensamt med en tysk än med Hedlund, och jag förstår inte vad syftet med en nationalstat skulle vara.

Jag kan vara motståndare till förföljelse på grund av religion, helt utan att själv tillhöra religionen vars anhängare förföljs. Även humanister håller religionsfriheten och tankefriheten högt, och om man ska tro den inhemska debatten: Mycket högre än Kristna Värdepartiet gör. Men jag vill uppriktigt önska partiet all lycka att få bort Kristdemokraterna från riksdagen - eller som Mats Selander lite skämtsamt säger: Judasdemokraterna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar