Man skulle kunna tänka sig att bibeltro och vidskepelse är sådant som bara återfinns hos dem som anklagas för att ha en fundamentalistisk tro, men så är det givetvis inte. Det finns lite var stans, även hos de mest timida kristna. Anklagelser om fundamentalism är något man oftast ser hos apologeter eller hos allmänt kyrkliga personer som vill distansera sin tro från någon annans, i syfte att framstå från mer förnuftig än sin medmänniska.
Onsdagen den 25 juni var ärkebiskop Antje Jackelén sommarpratare i Sveriges Radio P1. Svenska Kyrkan är en organisation som välkomnar vem som helst som medlem. Man behöver inte tro, och om man tror så behöver man inte tro rätt. Alla har sin egen sanning, i postmodernismens namn. (En viktig anledning till att Martin Rundkvist började intressera sig för vetenskapsteori, var just det uppenbara problemet med postmodernism.) Men Jackelén tror verkligen. Hon pratar om Gud som om han vore en premiss, inte en hypotes, vilket förvisso är naturligt för en kristen, men fel 1A för den som över huvudet taget bryr sig om hur något förhåller sig ("vetenskaplig skeptiker").
Låt mig först berömma Jackelén för att hon vågar stå för att tro inte är en privatsak, utan något politiskt. Vad man tror på, har konsekvenser. Det är inte för inget som jag skulle välja bort en skapelsetroende kirurg till förmån för en kirurg som litade på vetenskapen. Inte allt för sällan, är stora samhällsproblem, såsom diskriminering på grund av sexuell läggning eller motstånd mot viktiga feministiska frågor, direkt kopplat till religion. Religion är ett samhällsproblem och religiösa är inte bara personer som utnyttjar sin rätt att ha fel tillsammans, de utgör nästan alltid en bromskloss i samhällsutvecklingen. Inte alla kristna, men de som agerar utifrån sin tro.
Men låt mig kommentera några specifika sakfrågor från Jackeléns program:
Miljöpolitik är en rättvisefråga. Ja, precis som rätten att slippa bli omskuren. För hon känner väl till att hon företräder en organisation som finansierar t.ex. Seglora Smedja? Populism, Jackelén, populism.
Människor är arroganta i sin attityd mot tro. Ingen svenskkyrklig person har väl någonsin pratat illa om folk som inte tror? Eller vänta nu... Arrogans visar sig när man konfronteras med en avvikande uppfattning, och Svenska Kyrkan har massor att bevisa om de tänker hävda bättring.
Berättelsen om Adam och Eva handlar om ett språng mot frihet. Resonemanget som presenteras säger att "kunskap om avgrunden, gör oss till människa" och att "livet kräver kunskap om den". Jag tänker faktiskt inte kritisera detta, utan berömma Jackelén för att hon påvisar avancerad kunskap i teologi. Jag tänker även backa och hävda att den cynism jag ser i resonemanget, kan bero på min personliga värdegrund. Här visar Jackelén att hon kan sin sak.
Värdenihilismen (Friedrich Nietzsche) och nazismen representerar frånvaron av gudstro. Detta är extremt oförskämt av Jackelén, och jag tänker inte sjunka till hennes nivå genom att försöka leta efter föreställningar som varken hon eller t.ex. Adolf Hitler besitter, för att knyta samman henne med nazismen. Men tyvärr är det på denna nivå de vassaste apologetiska tänkarna ligger - kom ihåg att Jackelén inte är någon duvunge i sammanhanget. Jackelén låter sig gärna inspireras av humanismen, och implementerar deras värderingar i sin världsbild, samtidigt som hon gör sitt bästa att sticka kniven i ryggen på sina meningsmotståndare. Denna del av sommarpratet, borde göra vem som helst bekymrad. Även om alla är välkomna till Svenska Kyrkan, så kanske inte alla känner sig speciellt uppskattade.
Därefter berättar Jackelén en anekdot om hur hon fick sin hämnd på någon som (i vidskepelsens namn) såg ner på hennes prästerskap - hon blev kallad häxa. Efter utspelet om värdenihilismen?!? Det krävs en kristen för att inte se bjälken i det egna ögat!
Och så var det dags för postmodernismen, i en anekdot. Vi har (tydligen) personliga sanningar. Martin, vi älskar dig!
Efter att den underbara Aretha Franklin har sjungit, kommer mer teologiskt försvar genom kopplingen till samförstånd och religiös tro. Vetenskap må utmana religiösa föreställningar, men "kunskap" och "religion" jobbar på "olika plan". Om religionen säger en sak, och vetenskapen säger en annan, så förhåller det sig på något speciellt vis som gör att religion på något märkligt vis ändå är bra... Samtidigt som jag funderar på att skita i va Jackelén har att säga, så kommer det igen: Det är inte vetenskap eller humanism som bidrar till samförstånd, det är hennes dumma religion.
Men de resterande 10 minuterna ägnar hon åt att sälja in sin egen godhet, så det kunde jag lika gärna ha skippat. Judehataren Martin Luther är en idol, visst, det är vad jag förväntar mig från dagens kristna, men inte något som jag vill beblanda mig med. Jag stänger av när min hustru säger "Vad lyssnar du på? Detta var bara obehagligt!"
Onsdagen den 25 juni var ärkebiskop Antje Jackelén sommarpratare i Sveriges Radio P1. Svenska Kyrkan är en organisation som välkomnar vem som helst som medlem. Man behöver inte tro, och om man tror så behöver man inte tro rätt. Alla har sin egen sanning, i postmodernismens namn. (En viktig anledning till att Martin Rundkvist började intressera sig för vetenskapsteori, var just det uppenbara problemet med postmodernism.) Men Jackelén tror verkligen. Hon pratar om Gud som om han vore en premiss, inte en hypotes, vilket förvisso är naturligt för en kristen, men fel 1A för den som över huvudet taget bryr sig om hur något förhåller sig ("vetenskaplig skeptiker").
Låt mig först berömma Jackelén för att hon vågar stå för att tro inte är en privatsak, utan något politiskt. Vad man tror på, har konsekvenser. Det är inte för inget som jag skulle välja bort en skapelsetroende kirurg till förmån för en kirurg som litade på vetenskapen. Inte allt för sällan, är stora samhällsproblem, såsom diskriminering på grund av sexuell läggning eller motstånd mot viktiga feministiska frågor, direkt kopplat till religion. Religion är ett samhällsproblem och religiösa är inte bara personer som utnyttjar sin rätt att ha fel tillsammans, de utgör nästan alltid en bromskloss i samhällsutvecklingen. Inte alla kristna, men de som agerar utifrån sin tro.
Men låt mig kommentera några specifika sakfrågor från Jackeléns program:
Miljöpolitik är en rättvisefråga. Ja, precis som rätten att slippa bli omskuren. För hon känner väl till att hon företräder en organisation som finansierar t.ex. Seglora Smedja? Populism, Jackelén, populism.
Människor är arroganta i sin attityd mot tro. Ingen svenskkyrklig person har väl någonsin pratat illa om folk som inte tror? Eller vänta nu... Arrogans visar sig när man konfronteras med en avvikande uppfattning, och Svenska Kyrkan har massor att bevisa om de tänker hävda bättring.
Berättelsen om Adam och Eva handlar om ett språng mot frihet. Resonemanget som presenteras säger att "kunskap om avgrunden, gör oss till människa" och att "livet kräver kunskap om den". Jag tänker faktiskt inte kritisera detta, utan berömma Jackelén för att hon påvisar avancerad kunskap i teologi. Jag tänker även backa och hävda att den cynism jag ser i resonemanget, kan bero på min personliga värdegrund. Här visar Jackelén att hon kan sin sak.
Värdenihilismen (Friedrich Nietzsche) och nazismen representerar frånvaron av gudstro. Detta är extremt oförskämt av Jackelén, och jag tänker inte sjunka till hennes nivå genom att försöka leta efter föreställningar som varken hon eller t.ex. Adolf Hitler besitter, för att knyta samman henne med nazismen. Men tyvärr är det på denna nivå de vassaste apologetiska tänkarna ligger - kom ihåg att Jackelén inte är någon duvunge i sammanhanget. Jackelén låter sig gärna inspireras av humanismen, och implementerar deras värderingar i sin världsbild, samtidigt som hon gör sitt bästa att sticka kniven i ryggen på sina meningsmotståndare. Denna del av sommarpratet, borde göra vem som helst bekymrad. Även om alla är välkomna till Svenska Kyrkan, så kanske inte alla känner sig speciellt uppskattade.
Därefter berättar Jackelén en anekdot om hur hon fick sin hämnd på någon som (i vidskepelsens namn) såg ner på hennes prästerskap - hon blev kallad häxa. Efter utspelet om värdenihilismen?!? Det krävs en kristen för att inte se bjälken i det egna ögat!
Och så var det dags för postmodernismen, i en anekdot. Vi har (tydligen) personliga sanningar. Martin, vi älskar dig!
Efter att den underbara Aretha Franklin har sjungit, kommer mer teologiskt försvar genom kopplingen till samförstånd och religiös tro. Vetenskap må utmana religiösa föreställningar, men "kunskap" och "religion" jobbar på "olika plan". Om religionen säger en sak, och vetenskapen säger en annan, så förhåller det sig på något speciellt vis som gör att religion på något märkligt vis ändå är bra... Samtidigt som jag funderar på att skita i va Jackelén har att säga, så kommer det igen: Det är inte vetenskap eller humanism som bidrar till samförstånd, det är hennes dumma religion.
Men de resterande 10 minuterna ägnar hon åt att sälja in sin egen godhet, så det kunde jag lika gärna ha skippat. Judehataren Martin Luther är en idol, visst, det är vad jag förväntar mig från dagens kristna, men inte något som jag vill beblanda mig med. Jag stänger av när min hustru säger "Vad lyssnar du på? Detta var bara obehagligt!"
Kommentarer
Skicka en kommentar