lördag 17 maj 2014

Opportunistiska fascister utanför Seglora Smedja

Världen utanför Seglora Smedja är full av rasister och fundamentalister, och nu även opportunistiska fascister. Mattias Irving pekar ut dem som kritiserar sabotagen mot Sverigedemokraternas politiska arbete som de opportunistiska fascisterna. Och insmuget i Irvings sedvanliga vältrande i sin upplevda godhet och tillmälen så finns faktiskt ett konkret klagomål: Argumentet om att demokratin hotas om den upplevda rätten att sabotera för meningsmotståndare börjar praktiseras på andra än Sverigedemokraterna bemöts med påpekandet att "det vore milt sagt otypiskt för Sverige om vanliga politiska möten började störas av meningsmotståndare", vilket får mig att fundera på vad man anser att Jimmy Åkesson egentligen håller på med. Att tala på torg känns ju ganska vanligt, att ha valstugor lika så. Nej, Sverigedemokraterna gör inget som är speciellt ovanligt i denna valrörelse.

Det som utmärker SD är framför allt vad som påstås och tycks i partiet, och detta är inte så förföriskt att det måste stoppas. Det är definitivt inte så svårt att bemöta att partiet måste tystas. Att sabotera för sin meningsmotståndare må vara otypiskt, men det är exakt vad som sker, och det är exakt vad Mattias Irving försvarar. Och det är kritik mot detta sabotage som påstås utmärka en opportunistisk fascist.

Det är givetvis fullt möjligt att anse att det är fel att sabotera för sina meningsmotståndare utan att man för den sakens skull är varken opportunistisk eller fascistisk. Och när det gäller SD så har de allt att vinna på att vara dem som inte får tala. Jag gissar att de behåller makt och inflytande så länge de inte behöver spela på samma villkor som andra.

3 kommentarer:

  1. Fastnar lite för ditt påstående att "Sverigedemokraterna gör ingenting som är särskilt ovanligt i denna valrörelse".

    När såg vi senast ett svenskt politiskt parti bygga valkampanj på att sprida vandringssägner om samhällets absolut svagaste? Och när det än var, vill vi tillbaka till den tiden?

    Vilket annat parti har en justitieministerkandidat som försvarar uttalanden som sedermera fälls för hets mot folkgrupp?

    Vilket annat parti har en inofficiell kader med anonyma fottrupper som dödshotar meningsmotståndare?

    Vilket annat parti samarbetar öppet med EAF?

    Vilket annat parti tar bort punkter från sin officiella valplattform när de inte är opportuna - för att sedan ljuga om att dessa punkter någonsin funnits där? (och hur trovärdigt är det ur demokratisk synvinkel: Vilket inflytande har de egna medlemmarna i verkligheten över den förda politiken, när förslag kan dras in och läggas fram centralt, utan föregående diskussion?)

    Vilket annat parti har en partiledare som återkommande ljuger om sin hemstad, sin uppväxt och det egna partiets historia?

    Vilket annat parti tackar först nej till polisinsatser, för att sedan anklaga poliserna för att ha gjort för lite? (Läs gärna Susanne Sjöstedts analys på allehanda.se, om SD:s aktiva offerkoftande)

    Läs även gärna Per Köhlers utmärkta rant: "Det gynnar SD": https://storify.com/j0hnk/det-gynnar-sd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förnekar inte att deras åsikter är både anmärkningsvärda och korkade.

      Radera
  2. Kanske bör jag förtydliga att det alltså inte är SD:s naiva försvarare i pressen som pekas ut i rubrik och text. Jag kritiserar ett alltför formaliserat förhållningssätt på partiet, som bara beskådar ytan och inte har förmågan att, så att säga, känna efter på lukten. Politiken får inte reduceras till former och positioner, för då förlorar den sin aktualitet i människors liv.

    SvaraRadera