Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Vi måste få ett slut på vidriga religiösa yttringar

förekommen anledning.

Riskerna med rituell omskärelse, alltså religiöst eller kulturellt motiverat avlägsnande av förhuden, varierar med hur de olika riterna ser ut, men acceptansen för denna mångfacetterade sed kostar några barnaliv om året bara i västvärlden. Ibland får barnet virusinfektioner och ibland leder det till sterilitet. Även ett lyckat ingrepp innebär en onödig försämring av livskvalitén för den som utsätts, och med tanke på att ingreppet ibland görs utan bedövning, innebär det onödigt lidande för barnen.

Ett sätt att ducka för religiöst motiverade riter är att rationalisera kring fenomenet. Man kan t.ex. påstå att det finns hygieniska skäl bakom omskärelsen. Av bl.a. hygieniska skäl, ska man kunna dra bak förhuden, och om förhuden är för trång opereras den under kontrollerade former med lokalbedövning av en läkare. Detta ingrepp kan vara nog så omständigt för en pojke i skolåldern, det kan jag personligen intyga, men det är fortfarande ett kontrollerat ingrepp. Det finns mycket sällan verkliga medicinska skäl att göra en full omskärelse men det förekommer också, och de negativa konsekvenserna av detta är ofta mer begränsad eftersom att ingrepp som genomförs av kompetenta läkare med sterila verktyg, har ett mycket lägre pris för patienten. Frågan om hygien är alltså pseudovetenskap, men argument som verkligen ligger bakom religiöst motiverad omskärelse är så mycket obekvämare att prata om.

De monoteistiska religionerna har alltid haft ett mycket spänt förhållande till sex och barnaalstring, och ett av de verkliga motiven bakom omskärelse är att det gör onani aningen mer omständigt än vad det behöver vara. I många kulturer tillskriver man Gud en sjuklig fixering till frågan om onani, och sexualsystemet påstås vara dedikerat till barnaalstring. Ett uttryck för detta är t.ex. den katolska kyrkans skencelibat som idag kostar dem hundratals miljoner dollar i skadestånd för tusentals och åter tusentals våldtäkter som prästerna utsatt små barn för (vilket borde bevisa för vem som helst att katolska präster varken är ofelbara eller moraliskt överlägsna, utan blott sexuell frustrerade primater med en vidskepelse). Ett annat uttryck är synen på preventivmedel och abort, något som också orsakat ofattbara kvantiteter av onödigt lidande. Det är i dessa domäner vi hittar motiven bakom rituell omskärelse.

För oss vanliga människor skulle anklagelser om barnvåldtäkt vara besvärande bortom ord, men bland de som betraktar sig som moraliskt överlägsna tar man fenomenet med ro. Även förra påven, Joseph Ratzinger, protesterade i egenskap av ledare för troskongregationen mot att en sexualförbrytare skulle förlora sin status som präst. Det kulturella försvaret för omskärelse är alltså inte speciellt sympatiskt.

Bland de riter som syftar till att avlägsna förhuden hittar vi t.ex. de där förhuden bits av, vi ser riter där rabbiner suger blod från barnets penis, och vi ser riter där barnets smärta är ett självändamål. Även här håller man den pseudovetenskapliga flaggan högt. Bland judiska utövare förekommer föreställningen att spädbarnets smärta på något sätt skulle bidra till bildandet av självkännedomen. Att påstå något sådant är knappast är ett vuxet sätt att förhålla sig till det problem man utgör. För min del råder det inga som helst tvivel om att eventuell kränkning mot den vuxne som uppstår när denne måste avstå att utsätta barnet för religiöst eller kulturellt motiverat avlägsnande av förhuden, är ett långt mindre problem än att vi ser mellan fingrarna på en avskyvärd hantering av barn och rädslan för att se nyktert på vidriga religiösa yttringar.

Tack till John Houdi för påvisandet av Christopher Aqurettes text.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D