lördag 24 augusti 2013

Varför inte hänga ut gärningsmän?

Frågan om våldtäktsanklagelser inom skeptikerrörelsen innehåller något av en vattendelare i form av de potentiella problemen med medborgargarderliga rättsinsatser. Eller "skeptikerrörelsen" kanske jag ska säga, för det som utmärker t.ex. Atheism Plus, är inte den vetenskapliga skepticismen, utan den moraliska ambitionen. Jag sticker inte under stolen med att jag är mycket försiktigt förtjust i initiativ som kringgår rättssystemet. Jag kan gå så långt så att jag säger att jag är tveksam till detta, men jag erkänner att många inflytelserika och pålästa personer är anhängare av denna typ av initiativ. Vi minns Beatrice Asks förslag om att skicka lila kuvert till misstänkta sexköpare. På det viset kan man exponera en person som sexköpare utan att gå via det tröga formella rättsystemet - ett system som ibland måste fria i brist på bevis. (Jag som prenumererade på Svenska Mad på 80-talet minns förslaget att märka ett myndighetskuvert med den lite lustiga texten "Vi har spårat piratkopior hem till Dig!") Thomas Bodströms reaktion på Asks utspel var ett avgångskrav. "Vi kan inte ha en justitieminister som inte kan göra skillnad på oskyldiga och dömda." Statsminister Reinfeldt såg också problemen med Asks idé, men kallade det istället för "en groda". Invändningarna handlar om rättssäkerhet, men jag personligen ser fler problem.

I denna anda riktade biologen och skeptikern PZ Myers en anklagelse om våldtäkt mot Michael Shermer, genom att publicera följande citat på sin blogg: "At a conference, Mr. Shermer coerced me into a position where I could not consent, and then had sex with me." Ordagrant handlar alltså anklagelsen om ofrivilligt sex. Detta är ett mycket konkret exempel på något som motsvarar ett lila kuvert från PZ Myers, om Shermer, för allmänheten att betrakta. Och även om vem som helst kan avfärda Beatrice Ask, är det mycket svårare att vifta bort ett beslut som fattas av en så respektabel person som PZ Myers. Det låter sig inte göras lika enkelt.

Anledningen till att jag tar upp detta, beror på att min ogillande hållning mot denna typ av folkdomstol har uppfattats som en omotiverad principfråga, vilket jag absolut vill bemöta eftersom jag inte alls ser på detta som en principfråga. Just frågan om våldtäkt har jag varit tvungen att ägna mycket tid åt, då jag tyvärr har mer erfarenhet av våldtäktsoffer än jag önskar att jag hade. Men låt oss börja med att leka med tanken att du själv eller någon som står dig nära blir uthängd som våldtäktsman på felaktiga grunder. Problemen för den som blir falskt anklagad behöver knappast stötas eller blötas, dessa borde vara uppenbara, och varför strävan mot rättssäkerhet är önskvärd för den personen, är således också uppenbart. Vad som kanske inte är lika uppenbart är att personen som gör anklagelsen ställer sin whistleblower (t.ex. PZ Myers) i en mycket komplicerad situation, och kanske även sig själv. Det samhället förväntar sig av PZ Myers, är att han vänder sig till polisen. Oavsett om han avstår detta eller inte, så kommer argumenten mot Asks lila kuvert att gälla om han hänger ut den påstådda gärningsmannen.

Låt säga att våldtäktsmannen verkligen är skyldig och ingen anmälan görs. Det kan finnas goda skäl att inte anmäla, även ur offrets synvinkel, men båda valen kommer med ett pris. Visst, då får argumenten om att döma utan rättegång ny kraft, alltså de argument som jag inte är helt förtjust i. Argument som handlar om att varna för gärningsmannen, blir mer giltiga. Jag erkänner detta, men jag gör ändå bedömningen att man bör vara försiktig med att publicera anklagelser om grova brott på nätet. Vi har fortfarande kvar problematiken med rättssäkerhet. Vi hänger upp så mycket i samhället på att man ska kunna lita på rättssystemet. Om du söker jobb på en förskola, så kontrolleras polisregistret efter orsaker som skulle kunna göra dig olämplig att anställa, man ringer inte dina (före detta) vänner och frågar, eftersom man försöker att pricka rätt, för att man vill vara objektiv, för att man ser fördelarna den rättssäkra ambitionen (eller nackdelarna med det lila kuverten, om du så vill). Vi har nu skapat en situation där det ser ut som att gärningsmannen är oskyldigt anklagad, i ett samhälle som förväntas förlita sig på ett formellt rättssystem. Priset av att inte anmäla innebär att varningar inte längre kan ta sig uttryck av uthängning av den påstådda gärningsmannen, och ur en juridisk synvinkel kan den som utfärdar en sådan varning själv begå en kriminell handling. Alltså, när vi hamnar i ett läge med dubbla rättssystem, kan dessa två hamna i konflikt med varandra. Gärningsmannen kan vara skyldig enligt medborgargardet men oskyldig enligt det formella rättssystemet, och för whistleblowern kan det omvända gälla. Detta blir ännu mer bisarrt om whistleblowern är våldtäktsoffret.

Jag är fullt medveten om att jag kan ha fel, och att det skulle kunna finnas situationer där det kan vara lämpligt att agera så som t.ex. Myers har gjort. Jag lyssnar gärna på dessa, om inte annat för att jag verkligen hoppas att Myers gjorde rätt. Men från det jag vet just nu, är det ganska problematiskt att skicka lila kuvert, eftersom det ger oss ytterligare ett rättssystem, ett informellt sådant, vars användbarhet och pålitlighet är ännu sämre än det formella. Detta är lätt att säga men svårt att leva upp till, även för mig: Jag vill tro på ett system som fungerar både om jag är anklagad för ett brott eller drabbad av ett brott.

1 kommentar:

  1. Bra skrivet, håller helt med dig! Jag misstänker att din hållning i frågan har lite att göra med varför du inte längre är med i SkePKtikerpodden? ;-)

    SvaraRadera