Häromdagen ställdes Mattias Irving inför rätta efter att ha visat ohörsamhet inför ordningsmakten. Irving är, på nästan alla tänkbara sätt, min meningsmotståndare. Jag delar definitivt inte hans åsikter om speciellt mycket. Just denna gång handlade ohörsamheten i fråga om att störa en nazistdemonstration med bl.a. psalmsång. Hur meningsmotståndare bör bemötas, är en av de frågor där vi verkligen går isär och denna gång var det nazisterna som var meningsmotståndaren. Både Irving och jag är antinazister, men jag dök inte upp för någon motaktion, det gjorde Irving. Han tog en kula för oss. Civil olydnad är en balansgång, och inte alltid är meningsmotståndaren just nazister. Vem du föraktar, beror på vem du är. Eftersom t.ex. ateister är lika föraktade som nazister i vissa läger - det finns vissa kristna sällskap som odlar myten att Hitlers ateism ledde honom till förintelsen - bör man ha ett system där spelreglerna är konsekventa. Det viktiga är inte vad man protesterar mot, utan
Detta är inte sekularism utan uttryck för islam och kristendom. Att kristna och muslimer skyddar varandra är utslag för vad religion handlar om, vad Jesus vill, vad Muhammad vill, vad de flesta muslimer och kristna vill. det är detta religion handlar om.
SvaraRaderaSom jag förstår det så skulle en sekularist eller medlem i en ateistisk organisation aldrig ställa sig i ring och skydda muslimer eller kristna som ville be, så benämn saker korrekt eller säg åtminstone att det handlar om kristen respektive muslimsk humanism, religiös dialog och inte sekularism. Självklart skulle jag och mina polare stå i ring och skydda en egyptisk ateist som ville softa när andra bad.
/Nomen Nesciå