fredag 30 augusti 2013

Dåliga försök att legitimera religion, del 69 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den sextionionde.

Man kan inte bevisa något eller veta något med full säkerhet.

Detta försvar vädjar till att det finns en osäkerhet om vad vi över huvudet taget kan veta, och att den osäkerheten öppnar för Guds existens. I del 52 bemötte jag påståendet att man inte kan bevisa något negativt, och att det skulle vara en öppning för att Gud finns. Alltså, försvar i stil med "vi kan inte veta att han inte finns, alltså kan han finnas". Men eftersom detta inte riktigt stämmer - det går att bevisa något negativt till samma grad som det går att bevisa något positivt - så borde försvaret som säger att vi inte kan bevisa något alls vara bättre.

För även om vi faktiskt kan bevisa negativa ting till samma grad som vi kan bevisa positiva ting, så stämmer det att vi inte kan bevisa något positivt med hundra procents säkerhet. Vi kan inte veta om fåtöljen vi sitter i verkligen finns i en objektiv verklighet eller om den är en produkt av vår fantasi. Vi kan inte veta om den objektiva verkligheten finns, eller om den är en produkt av vår fantasi. Vi måste helt enkelt anta att den objektiva verkligheten vi tycks leva i, verkligen existerar.

Om vi gör antagandet att den objektiva verkligheten finns, så kan vi fortfarande inte veta något om världen. Har Gud skapat oss? Har vi utvecklats från enklare arter? Om vi undersöker frågan, ser det ut som att vi har utvecklats från enklare arter. Vi ser inga spår av någon intelligent upphovsman eller några spår av design. Men det betyder inte att vi inte är skapade av en allsmäktig gud i vår nuvarande form. För en gud som kan allt, är det enkelt att dölja sina spår eller placera in blindspår.

Vi måste anta saker igen. Vi får anta att vi kan lära oss något om den objektiva verkligheten genom att studera den. Och även om vi har rätt i vårt antagande är det inte mycket utanför matematiken som kan bevisas med 100% säkerhet, och även detta bygger på våra tidigare antaganden. Med så mycket osäkerhet i luften, vem är jag att inte acceptera möjligheten att Gud kan finnas? Det gör jag gärna, men vi måste då först prata om gränsdragningen. Av allt som inte verkar finnas, varför ska Gud hanteras som något som finns, och allt annat som något som inte finns? Om man förväntar sig underkasta sig väsen som kan finnas under nämnda förutsättningar, så förväntar man sig underkasta sig väldigt många väsen där Gud inte alls är det mest självklara. Givet alla orimliga anspråk som görs om Gud, finns det anledning att antingen tro att hans existens har en sannolikhet på exakt 0%. Tanken att de som tror på Gud helt enkelt har fel i sina föreställningar, är inte långt borta - om de är förvirrade, hamnar pusselbitarna på plats.

För att rädda upp situationen för detta försvar av Gud, måste vi backa från antagandet att vi kan veta något om den objektiva verkligheten genom att studera den. Vi måste tänka oss att vetenskap är lönlöst, eftersom det placerar oss på villovägar. Denna strategi används av t.ex. kreationisten och föredragshållaren Eric Hovind, son till den karismatiske kreationistpredikanten Kent Hovind. I debatt med anhängare av vetenskap brukar han ställa följande retoriska fråga: "Inser du att allt du vet kan vara fel?" Han avkräver ett erkännande från den som representerar det vetenskapliga lägret, att vår förmåga att "veta" något bara är ett antagande.

Vi kan inte för lättvindigt ställa upp på att släppa antagandet att vi kan veta något om verkligheten genom att studera den. Vi har gått alldeles för långt längs den vägen för att smidigt kunna backa, och vi har satsat samhällsutvecklingen, vården, skolsystemet, nästan allt, på att detta kort. Skulle vi backa från detta för att tillgodose dem som anser att Gud kan finnas så gör vi dem en björntjänst. Att man har fått gehör för att alla tänkbara väsen kan finnas på riktigt, hur fåniga de än må vara, betyder inte att man har rätt att kräva underkastelse för det specifika väsen man själv tror på. Religion skulle fortfarande vara något av ett personligt tillkortakommande, inte ett samhällsansvar.

Om vi accepterar premissen att vi kan lära oss något om vår omvärld genom att studera den, så finns det vissa saker som verkligen kan bevisas bortom alla rimliga tvivel, t.ex. att 2 + 2 = 4. Det finns vissa saker som har så starkt stöd och så lite motstridig evidens, att vi är mycket säkra på dem, t.ex. att människan är biologiskt besläktad med schimpansen. Det finns många föreställningar vi kan vara mycket säkra på att de är felaktiga. Till den nivå vi kan veta något över huvudet taget, kan vi veta att Gud är en produkt av människans fantasi. Om vi argumenterar genom att flytta nivån av vad vi kan veta, öppnar vi för vilket trams som helst - men inte nödvändigtvis för Gud.

Föregående - Nästa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar