onsdag 15 maj 2013

Dåliga försök att legitimera religion, del 46 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den fyrtiosjätte som handlar om tolkning.

Om kristendomen framstår som osympatisk så har du tolkat Bibeln fel. Om någon begår en handling som jag inte kan försvara med min tolkning av Bibeln, så har den personen tolkat Bibeln fel.

I Bibeln finns en text om en man, Lot, ämnar låta ett par män våldta sina döttrar istället för att ha sex med män. Lot belönades av Gud. Det finns till och med en text där Gud får för sig att utrota i princip allt liv, för att låta en man, Noa, rädda några enstaka individer ett antal olika arter till att befolka jorden på nytt.

De troende som känner till dessa texter och förhåller sig till dem, har lite olika strategier. En del tror att detta är verkliga händelser som dokumenterats ner. Andra anser att dessa berättelser är visar på god moral för sin tid. Ytterligare andra anser att berättelserna varken har hänt eller har något gott att säga oss, men att berättelserna bär på moraliska berättelser. Inget av dessa tre alternativ ställer religionen eller dess gud i någon speciellt god dager, men det tredje alternativet öppnar för tolkning.

I Bibeln finns även en text om en man, Onan, som blir straffad av Gud för att han inte vill göra sin brors fru gravid, och därför avbryter samlagen med henne i förtid. Med den vanliga reservationen kring teologi som tar hänsyn till att antalet trosinriktningar antagligen är lika många som antal troende, så törs jag ändå påstå att det är rätt vanligt att denna berättelse har tolkats som att Gud inte vill att man ska onanera. Alltså, att åberopa tolkning är ett krafttag som verkligen fungerar, eftersom det ger en auktoritet möjlighet att säga vad han anser vara rätt tro, och det ger den troende ett incitament att se på en skrupelfri gud som god.

Men att åberopa tolkning är ett dåligt försvar för religion, eftersom texter som behöver tolkas på ett sådant sätt att andemeningen blir helt motsatt det som kan utläsas ur texterna, kommer de budskapen och moraliska slutsatserna egentligen inte från texten, utan från tolkaren. Exemplet med Onan vill jag lyfta fram, eftersom det helt uppenbart inte handlar om onani, utan att Onan inte skulle avbryta samlaget. Och det finns otaliga exempel på där Gud beter sig som en självisk psykopat, medan de troende flamsar omkring och pratar om hans mysticism och behovet av tolkning, som om de vore den samling får som Jesus betraktar dem som.

Föregående - Nästa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar