Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Dåliga försök att legitimera religion, del 4 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den fjärde.

Det finns ett trick som går ut på att göra frånvaron av gudstro, ateism, till något det inte är, något osympatiskt, ett uttryck för att man är nedlåtande och oförstående, visar sig i många skepnader och med många syften. Min erfarenhet säger mig att man absolut inte kan räkna bort ren och skär tanklöshet, en genuin föreställning att det måste vara något fel på ateister, eller att ateister egentligen är Gudstroende med en ondskefull agenda.

Genom att koppla negativa attribut till sin meningsmotståndare, kan man flytta fokus från en sakfråga som man inte behärskar, till en trovärdighetsfråga. Att man besitter en trosföreställning som helt saknar försvar ur ett intellektuellt perspektiv, hamnar i skymundan i debatten till förmån för det faktum att ens meningsmotståndare är medlem i en klubb som befolkas av "skitstövlar": Ateisterna. Detta tar sig uttryck genom tips om att tona ner sina argument, uppmaningar att visa respekt och inte förlöjliga tron, o.s.v. Ett uttryck för detta kan visa sig när man försöker förklara för en troende vad ateism egentligen är. Ateism är inget annat än ett förhållande till ett övernaturligt väsens existens: Man tror inte på det. Det är inte konstigare än att någon som kanske tror på Gud, inte tror på påskharen. Per Ewert skriver i boken Gud och hans kritiker:
I försöken att avfärda gudstron jämförs Guds existens regelmässigt med påskharen, jultomten, gåsmor och andra varelse vars existens ingen filosof någonsin hävdat.
Det får vara en god demonstration av missförstånden som cirkulerar. Per Ewert skriver detta, totalt omedveten om det faktum att han förhåller sig till påskharen på samma sätt som en ateist (troligen) förhåller sig till Gud. Jag underkänner detta försök att legitimera religion, eftersom det inte adresserar det som egentligen är problemet med religion, att religion är ett domän där tokiga föreställningar inte bara ska respekteras, utan vara kopplade till specifika privilegium. Så varför pratar ateister så mycket om Gud? Se del 7 i denna serie.

Föregående - Nästa

Kommentarer

  1. Det här är ju som julkalendern. En ny episod varje dag.

    Tack för det mobila temat, förresten.

    SvaraRadera
  2. Ja, tack för tipset! Det var ju lätt ordnat! :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Irrationella övertygelser, subjektiva känslor och orimliga regler

I Sydsvenskan har ett meningsutbyte om samhälle, religion och sekularism pågått en tid, och igår gav Joel Halldorf replik till Anders Ekström som tycker att samhället behöver mindre religion . Halldorf skriver: "Ekström oroas över religionens ökade synlighet, eftersom han förknippar religion med irrationella övertygelser, subjektiva känslor och orimliga regler." Att man har en religion betyder naturligtvis inte att man har någon irrationell övertygelse, att man drivs av subjektiva känslor eller förespråkar orimliga regler, men allt detta är tämligen utmärkande för just religion. Speciellt monoteism. En irrationell övertygelse skulle kunna vara gudstro, eller tro på religiösa fenomen som jungfrufödsel, profeter, återuppståndelse eller dualism. Ibland lyfts tvivel fram som en förmildrande omständighet, men tvivel följer naturligt från tro på ting man vill ska vara sant, men inte ser något bevis för, och är därför absolut inget tecken på intellektuell styrka. Inte alla re...

Dåliga försök att legitimera religion, del 98 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittioåttonde. Christopher Hitchens och Richard Dawkins (m.fl.) smädar religiösa! Inte minst Sam Harris har anklagats för att ha angripit islam när han var gäst hos Real Time med Bill Maher i oktober 2014, något han givetvis borde göra. Under programmet påpekade Harris bl.a. att anmärkningsvärt många dåliga idéer härstammar från islam. Christopher Hitchens var en vandrande citatmaskin som slog hål på både vetenskapliga och moraliska argument, samt lämnat en utmaning till eftervärlden ( del 49 ) att visa på religionen som inspiration till godhet, som förmodligen aldrig kommer att klaras. Richard Dawkins är den "nyateist" som religiösa helst pratar om, kanske för att de överskattar hans betydelse för rörelsen, kanske för att de är genuint besvärade av hur välskr...