Det finns en skillnad mellan påståendet "jag tror på Gud" och "Gud finns". Att säga att man tror, är inte i sig självt förknippat med någon bevisbörda, eftersom det bara säger något om ett ställningstagande man har gjort. Det andra är en utsaga om den objektiva verklighetens beskaffenhet.
Det finns också en likhet. Båda avslöjar nämligen ditt ställningstagande om den objektiva verkligheten. Att säga att "Gud finns" är att uttala detta ställningstagande, att säga att "jag tror på Gud" är att berätta att man gjort detta ställningstagande.
Man kan säga exakt samma saker om homeopati. "Jag tror att homeopati kan bota cancer" och "homeopati kan bota cancer" avslöjar även det resultatet av personens syn på en vetenskaplig fråga, nämligen homeopatins påstådda funktion. Hur man ser på vetenskapliga frågor, visar sig när man får mothugg i sina föreställningar.
I den ena ytterkanten har vi vetenskaplig skepticism. Att vara vetenskaplig skeptiker innebär att man ifrågasätter giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd. Som vetenskaplig skeptiker är man alltså besvärad över de föreställningar man besitter inte är korrekta. Man kanske rent av måste vara beredd att byta uppfattning.
I den andra ytterkanten har vi den postmodernistiska föreställningen om alla verklighetsanspråks lika värde. På ett sätt är detta en enklare förhållningssätt, eftersom man inte alls behöver vara beredd att ändra uppfattning i olika sakfrågor, för att världsbilden ska hålla ihop. Men nackdelen är att olika ställningstaganden inte genererar den respekt från sina medmänniskor som man kanske önskar.
Alla är helt enkelt inte överens om att grundlösa ställningstaganden om gudars existens (eller vad det nu kan vara) är speciellt respektingivande. Tvärt om, gudstro kan komma på ren slentrian, och oviljan att släppa en föreställning kan bero på oförmågan att objektivt värdera sitt försanthållande. När gudstro legitimeras med fungerande argument, och när fungerande evidens presenteras, kommer jag både vara en av de som försanthåller gudens existens, och anser att gudstro är något respektabelt.
Men eftersom vi befinner oss i ett läge där inga gudars existens har påvisats, deras försanthållande inte mer imponerande än någon annan felaktig föreställning som man inte heller är beredd att ompröva. Man måste alltså först leverera på sina påståenden, först därefter kommer respekten.
Det finns också en likhet. Båda avslöjar nämligen ditt ställningstagande om den objektiva verkligheten. Att säga att "Gud finns" är att uttala detta ställningstagande, att säga att "jag tror på Gud" är att berätta att man gjort detta ställningstagande.
Man kan säga exakt samma saker om homeopati. "Jag tror att homeopati kan bota cancer" och "homeopati kan bota cancer" avslöjar även det resultatet av personens syn på en vetenskaplig fråga, nämligen homeopatins påstådda funktion. Hur man ser på vetenskapliga frågor, visar sig när man får mothugg i sina föreställningar.
I den ena ytterkanten har vi vetenskaplig skepticism. Att vara vetenskaplig skeptiker innebär att man ifrågasätter giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd. Som vetenskaplig skeptiker är man alltså besvärad över de föreställningar man besitter inte är korrekta. Man kanske rent av måste vara beredd att byta uppfattning.
I den andra ytterkanten har vi den postmodernistiska föreställningen om alla verklighetsanspråks lika värde. På ett sätt är detta en enklare förhållningssätt, eftersom man inte alls behöver vara beredd att ändra uppfattning i olika sakfrågor, för att världsbilden ska hålla ihop. Men nackdelen är att olika ställningstaganden inte genererar den respekt från sina medmänniskor som man kanske önskar.
Alla är helt enkelt inte överens om att grundlösa ställningstaganden om gudars existens (eller vad det nu kan vara) är speciellt respektingivande. Tvärt om, gudstro kan komma på ren slentrian, och oviljan att släppa en föreställning kan bero på oförmågan att objektivt värdera sitt försanthållande. När gudstro legitimeras med fungerande argument, och när fungerande evidens presenteras, kommer jag både vara en av de som försanthåller gudens existens, och anser att gudstro är något respektabelt.
Men eftersom vi befinner oss i ett läge där inga gudars existens har påvisats, deras försanthållande inte mer imponerande än någon annan felaktig föreställning som man inte heller är beredd att ompröva. Man måste alltså först leverera på sina påståenden, först därefter kommer respekten.
Kommentarer
Skicka en kommentar