Jesus ursäktas alltid

Så här pratar Jesus enligt Matteus, om den heliga anden och om människors förmåga att ändra sig (Matt 12:31-37):

Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande. Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.

Synd mot människor, kan förlåtas. Detta är alltså ett smärre brott, jämfört med synd mot Jesus osynlige vän, den helige anden. Förmodligen beroende på att Jesus manifesterar sig själv genom påhittade väsen, som har en mer mystisk och spännande genom natur än han själv. Synd mot denna ande är oförlåtlig. Jesus låter hälsa att mina utsikter inte speciellt goda. Jesus rangordnar medmänniskor lägre än övernaturliga väsen.

Vidare berättar Jesus att människor inte kan ändra sig, goda är goda, onda förblir onda. Jesus påpekar även att vad man säger, reflekterar vem man är och vilka värderingar man har. Här har Jesus rätt, men jag vill ändå inte ställa mig på hans sida, eftersom jag anser att detta gäller även han. Dessutom håller jag inte med han om människors statiska tillstånd. Mycket dumheter sägs av skribenter och debattörer, utifrån deras bästa förmåga. Att bredda sitt perspektiv, kan förändra vilka åsikter man har. Jag själv föddes som ateist, fick en omsorgsfullt kristen uppfostran med kvällsbön, söndagsskola och kyrkans barntimmar, gick till Pingstkyrkan och Immanuelskyrkan på 80-talet för att lyssna på kristen populärmusik, som t.ex. Hector eller Joybells, trots att jag började förstå vad detta handlade om. Jag avviker från Jesus, för jag tror på människan mer än den heliga anden, och jag tror på människans förmåga till förändring, mer än vad Jesus gör.

Så här hanterar Jesus goda ambitioner, med misslyckat resultat (Matt 17:14-20):

När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom och sade: "Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i elden och ibland i vattnet. Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom." Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom till mig."

Jesus talade strängt till pojken, och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad. När de var ensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut demonen?" Han svarade: "Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er."

Samma berättelse återges även av Lukas (Luk 9:37-43):

När de följande dag kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. Och en man ur hopen ropade: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son, den ende jag har. En ande hugger tag i honom så att han skriker till, och den sliter i honom så att fradgan står ur munnen. När anden äntligen ger sig av har den nästan gjort slut på honom. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Kom hit med din son." Medan pojken ännu var på väg fram kastade demonen honom till marken och slet och ryckte i honom. Jesus hutade åt den orena anden och botade pojken och lämnade honom tillbaka till hans far. Alla överväldigades av Guds storhet.

Förakt för misslyckat försök, istället för uppmuntran av goda ambitioner, är en vanlig härskarteknik. Det skapar en skamsen passivitet, till skillnad från uppmuntran. Jesus var en person som var uppfylld av sin kärlek till sig själv, och för att se honom som något annat än självgod och dryg, krävs att man redan från början var intalad att kristendom är något bra. För att verkligen fördunkla vår förmåga att tänka, krävs religion. Hade jag pratar om politiker, hade jag fått medhåll. Men nu pratar jag om religion, och den perversa personkulten kring Jesus från Nazareth, tillhör något av det innersta rummet för kristna.

För att slippa kritik för sina föreställningar, brukar argumentet att "jag inte tror på en gubbe med skägg" användas. Jesus är lika svår att kritisera som slätrakade gudar, men jag är övertygad att skepticismens långa arm når även hit. Jag antar utmaningen!