onsdag 24 augusti 2016

Brinnande bilar och systemkollaps?

Det pratas ganska mycket om att bilbränderna har ökat, och att bilbränderna inte alls har ökat. Så hur ligger det till? Antalet bilbränder har inte ökat, så någon annalkande systemkollaps är det inte tal om. Anledningen till att det pratas så mycket om bilbränder i media är att de anlagda bilbränderna har ökat. Enligt Affes Statistikblogg har de anlagda bilbränderna ökat från 219 stycken år 1996 till 1372 stycken år 2013. På Affes Statistikblogg uppges Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som källa. Sidan Ekonomistas har också ett diagram som hävdar att Brottsförebyggande rådet har data som visar en ökning på "antal anmälda brott avseende skadegörelse genom brand, inklusive motorfordon" från år 1998 till 2009, men därefter en stagnation. I samma diagram, med hänvisning till MSB visar man att "antal räddningsinsatser till bränder i personbil som är anlagda med uppsåt" har ökat från 380 stycken år 1998 till 1428 stycken år 2015.

Så eftersom bilbränderna inte har ökat i antal, leder inte det ökade antal anlagda bilbränder till någon systemkollaps, eftersom den ökningen inte påverkar totalen. I framtiden kanske vi kommer till bukt med problemet med anlagda bränder som, rätt eller fel, påstås bero på boendesegregation, vilket skulle leda till att det totala antalet bilbränder minskar. Om inte, kommer en premiehöjning att komma före en systemkollaps. Alla har inte möjligheten att parkera sin bil där boendesegregation inte råder, vilket gör premiehöjningen svår att ducka för.

söndag 21 augusti 2016

Radio Houdi 175

I avsnitt 175 av Radio Houdi avhandlas surströmmingsätande, Örebro Pride, Svenska Kyrkan, näthat, klappträn, låtstölder, kampanjen Mitt Kors och mycket mer! Lyssna här, mycket nöje!


tisdag 16 augusti 2016

Irrationella övertygelser, subjektiva känslor och orimliga regler

I Sydsvenskan har ett meningsutbyte om samhälle, religion och sekularism pågått en tid, och igår gav Joel Halldorf replik till Anders Ekström som tycker att samhället behöver mindre religion. Halldorf skriver:
"Ekström oroas över religionens ökade synlighet, eftersom han förknippar religion med irrationella övertygelser, subjektiva känslor och orimliga regler."
Att man har en religion betyder naturligtvis inte att man har någon irrationell övertygelse, att man drivs av subjektiva känslor eller förespråkar orimliga regler, men allt detta är tämligen utmärkande för just religion. Speciellt monoteism.

En irrationell övertygelse skulle kunna vara gudstro, eller tro på religiösa fenomen som jungfrufödsel, profeter, återuppståndelse eller dualism. Ibland lyfts tvivel fram som en förmildrande omständighet, men tvivel följer naturligt från tro på ting man vill ska vara sant, men inte ser något bevis för, och är därför absolut inget tecken på intellektuell styrka. Inte alla religiösa tror på Gud, men irrationella övertygelser är förmodligen vanligare hos religiösa än hos vetenskapliga skeptiker.

Där irrationella övertygelser förekommer, finns ofta tendensen att man låter sig styras av subjektiva känslor, t.ex. genom emotionella rationaliseringar. Man tror för att man så innerligt hoppas att det man tror på ska vara sant. Men som skeptiker kan jag inte se att det man hoppas ska vara sant, beskriver verkligheten bättre än det som verkar vara sant, baserat på evidens och rationella resonemang. Det är snarare tvärt om.

Och med t.ex. den kanske mest irrationella föreställningen, tron att det finns en Gud, kommer risken att man inbillar sig Gud har åsikter. Vissa som tror på Gud tror att han är transcendent eller likgiltig inför individers agerande. Andra tror att Gud är upphovsman en moraluppsättning, och att han kommer att döma människor utifrån den. De sistnämnda har ofta en korrumperad moral, full av orimliga regler.


I syfte att argumentera mot att religiösa skulle ha något gemensamt med varandra, skriver Halldorf:
"Om vi ska spela det spelet, skulle jag kunna räkna upp mycket sekulärt våld och be Ekström ta ansvar för det."
Det framgår av meningens sammanhang att frågan är retorisk. Halldorf vill inte ha någon redogörelse, utan vill poängtera att de som delar religion inte har mer gemensamt än de som inte delar religion. Det stämmer inte. De som är kristna tenderar i mycket högre utsträckning tro på traditionella kristna dogmer än vad t.ex. ateister gör. Inte alla kristna tror på någon implementation av en monoteistisk gudom, men det är ändå rätt typiskt. Inte alla kristna tror att Jesus var son till denne i någon bemärkelse, men det är ändå rätt typiskt. De som inte tror, ingår i en negativ grupp som definieras av att de inte ingår i gruppen troende. I den negativa gruppen ickefrimärkssamlare ingår både Adolf Hitler, Jesus, Påven, Charles Manson, Dalai lama och Steve Biko.

Att våld och religion är frikopplat från varandra, är en åsikt som Joel Halldorf har gett uttryck för tidigare - inte för att det är så, utan för att det passar honom. I januari skrev Halldorf en reaktiv text efter att ha lyssnat på Sigge Eklund i avsnitt 187 av Alex & Sigges podcast.
"Religion, alltså. Det har en förmåga att göra något med människor. Personer som annars är både kloka och eftertänksamma regredierar fullständigt när ämnet kommer upp. Inte bara rim och reson, utan även logik och vetenskap åker rakt ut genom fönstret.
Ta Sigge Eklund, till exempel. Ofta klarsynt, nyfiken och insiktsfull - men när det handlar om religion faller ett mörker över honom. Han svingar besinningslöst och låter som något Flashback släpat in."
Oberoende av vad Halldorf hoppas, så påverkas en persons agerande vad personen tror. En person som inte tror på gravitation kan hoppa ut genom fönstret från åttonde våningen, en person som tror sig ha Gud på sin sida kan begå terrordåd. Evolutionen har sorterat ut det ena fenomenet mer framgångsrikt än det andra. Jag rekommenderar Jan Assmanns essä Monoteism och våldets språk (Monotheismus und die Sprache der Gewalt) som är en kort och effektiv redogörelse för de samband som Halldorf så passande väljer att inte se. Religion är ju trots allt irrationella övertygelser, subjektiva känslor och orimliga regler.

söndag 14 augusti 2016

Radio Houdi 174

Det är en stor glädje att meddela att Radio Houdi är tillbaka med ett fullpackat avsnitt, där det letas pokemon och twitterfightas! Lyssna här, mycket nöje!

fredag 12 augusti 2016

Inga burkinis i havet - om felaktiga generaliseringar

På den franska rivieran är man inte längre välkommen att bada med burkini (heltäckande badkläder). Enligt The Independent berättar borgmästaren, i skuggan av terrorattentaten, att man måste sätta säkerheten först. Så hur farlig är burkinin?
The local mayor, David Lisnard, introduced the ban at the French Riviera resort to prohibit "beachwear ostentatiously showing a religious affiliation while France and places of religious significance are the target of terror attacks".
Så Frankrike har haft problem med islamistisk terrorism, burkinin är ett muslimskt plagg, alltså är burkinin ett problem? Detta är extremt generaliserande, och rent av förolämpande.

Den som anser att kvinnor ska bada i burkini och samtidigt unnar sig själv att bada i ett par sköna badbyxor är misogyn, det är absolut inget snack om den saken. Men det följer inte till att man bör begränsa kvinnors frihet ytterligare. I en perfekt värld borde man få ha på sig hur mycket eller hur lite som helst när man badar i havet - det är den som blir kränkt som är problemet, inte den som har eller inte har burkini.


Jag försvarar även rätten att ha burkini i badhus, samtidigt som jag har större förståelse för att det finns regler associerade med att besöka ett badhus. Syftet med en burkini skulle kunna vara att skyla sin kropp, och om man ska bada i bassäng som delas med främlingar, måste man givetvis duscha naken innan man tar på sig rena badkläder och kliver ner i vattnet. Men det följer inte till att man löser något genom att förbjuda burkinis i badhus! Igen, jag har större förståelse för att ett badhus har regler än att ett hav har regler, men generaliseringen är uppenbart felaktig: Att man bär burkini (eller över huvudet taget bär slöja) kan vara ett uttryck för att man är förtryckt, men att man bär slöja betyder inte att man med nödvändighet är förtryckt. Att korpar är svarta betyder inte att svarta ting är korpar.


Att kvinnor lyder under mer strikta regler än män är inte unikt för islam, men när man badar i havet bör man självklart få vara hur klädd eller oklädd man vill - i en perfekt värld. Det är trots allt den som är kränkt som är problemet. Så här i OS-tider har det visat sig att det tydligen inte är helt enkelt för vissa män att se bortom kvinnors yttre.

onsdag 10 augusti 2016

"Svensk skoldebatt sammanfattad i ett klipp"

Idag skrev Isak Skogstad något mycket träffande på Twitter. Han skrev:
Svensk skoldebatt sammanfattad i ett klipp.
Och så infogade han ett klipp från en debatt om skolan, där bl.a. Per Kornhall deltog. Klippet visar en reklamare, Tomas Mazetti, som redogör för sina åsikter om skolan. Mazetti är väldigt oinitierad och okunnig, och det han säger kan avfärdas som trams av vem som helst. Men det han som lekman säger om skolan, går hem hos lekmän, och, precis som Isak Skogstad menar, säger väldigt mycket om skoldebatten i Sverige.

PISA mäter hur olika länders 15-åringar presterar inom matematik, naturvetenskap, läsförståelse och problemlösningar. Svenska elever har presterat sämre i de senaste mätningarna, vilket enligt ett brett konsensus hos lekmän, betyder att mätningarna blivit mindre relevanta. Mazetti uttrycker t.ex. irritation över att skolan undervisar i tidigare nämnda ämnen, och inte i att må bra och att vara kreativ. Som om det ena måste stå emot det andra. Det finns faktiskt elever som mår bra och är kreativa i länder med ett väl fungerande utbildningsväsen, som t.ex. Finland. Det är helt enkelt två olika frågor.

Det är inte helt utan att jag kommer att tänka på när Miss USA-kandidaterna fick frågan om de tycker att skolelever ska få lära sig om evolution under sin utbildning. Eller så är Tomas Mazettis resonemang kanske mer likt det som framkommer i parodin, eftersom han trots allt pratade om matematik.


Det börjar onekligen att bli svårt att skilja parodin från verkligheten - Poes lag.

Miljökontoret i Orsa räddar Svenskar från förvirring

Enligt sedvanlig maktfullkomlighet har Miljökontoret i Orsa räknat ut att svenskar inte begriper det bildliga uttrycket "hembakat", och tillåter därför inte att kaffebröd som bakas och serveras på plats kallas för just "hembakat". Det är på Skogslyckans kursgård som kaffebröd bakas och serveras, tillsynes utan förvirring. Men där kliver Miljökontoret in! Om någon mår dåligt av att behöva fundera på om "hembakat" betyder att man bakar hemma, och transporterar kakorna till kursgården, eller varför inte, om någon tror att ägare Ann Louise Danielsson bor i korsgårdens kök, ska denne framöver kunna sova gott om natten.

Att servera hembakat kaffebröd är inte en lika stor konkurrensfördel om man inte får annonsera att det är hembakat kaffebröd. Men det är ett tydligen litet problem bredvid förvirringen som Miljökontoret anser att ordet orsakar.

Uppdatering 2016-08-11: Nanny state

lördag 6 augusti 2016

Jag stöttar #mittkors

Kampanjen #mittkors tar ställning för förföljda kristna runt om i världen. Kristna visar upp sitt kors både i en Facebookgrupp och i under samma hashtag på Twitter. Jag är inte kristen, och jag tycker att kristendomen är en bedrövlig religion, men för mig är religionsfriheten något självklart. Något som ska vara självklart. Ingen ska förföljas för sin tro.

Gunnar Sjöberg, han som skrev på sin blogg sekularism är tråkigt, destruktivt och andefattigt, är motståndare till kampanjen för att korset kan blir en "distanserande markör". Är man för något, borde man rimligtvis vara mot något? Och om korset inte längre bara är en symbol för vad man tror på, utan även vad man tycker... Alltså, resonemanget är inte speciellt tydligt, men det kretsar kring något sådant.

Vidare, Rebecca Hagnestad skriver om detta i Expressen, och där citerar hon Helena Edlund, en av kampanjens grundare.
– Korset används inte emot någon, utan det används för någon. Det används för att visa på hopp och kärlek och solidaritet i en värld av mörker och våld, säger hon.
Helena Edlund har läst Gunnar Sjöbergs Facebook-inlägg och har reagerat på hans ordval. Ett av orden som hon är kritisk till är "okristligt".
– Personligen så blir jag väldigt ledsen, därför att det är väldigt starka ord. Och som präst så blir jag bedrövad, för det är ju just det som är vårt uppdrag. Att visa på korset, det är ju mitt uppdrag som präst, säger hon.
Jag bär också en symbol som visar att jag är motståndare till religiöst förtryck, och jag bär den med stolthet.


Detta är Happy Human, en symbol som visar att jag är sekulärhumanist. Symbolen visar att jag stöttar de kristna som är utsatta för religiöst förtryck, och alla andra som blir utsatta för detta. Om de som utsätter någon för förtryck, själva skulle tillhöra utsatt livsåskådningsgrupp någon annanstans, är jag på deras sida i den konflikten. Det kan jag säga utan att veta något om vilken livsåskådning det handlar om, och helt utan att dela livsåskådningen i fråga. Jag är inte speciellt imponerad av någon av de religioner jag stött på hittills.

David Lindén tar upp en annan aspekt av #mittkors i en mycket bra text:
Prästen Anna Karin Hammar menar att initiativtagarna till kampanjen har dunkelt uppstått och att man därför inte ska stödja den. Gunnar Sjöberg och andra prominenta företrädare för Svenska kyrkan verkar hålla med. 
Hammar menar att det är problematiskt att två av initiativtagarna till kampanjen vikarierar som ledarskribent och är redaktör för ett katolskt magasin.
Hon borde dock analysera sin egen organisation där många företrädare inte är rädda för att ta ställning i dagspolitiken, så länge det gäller flyktingar eller EU-migranternas situation.
 
Men att öppet visa att det går en konfliktlinje mellan kristna och muslimska fundamentalister anser Hammar vara "en del av den retorik som vi nu kan kalla Trumpsk".
Som jag tidigare nämnde har Gunnar Sjöberg själv gett uttryck för en bedrövlig människosyn, men han har också bett om ursäkt. Jag låter mig inte imponeras av ursäkten, då den kom när den avkrävdes av mer humanistiska medmänniskor, och inte nödvändigtvis för att han helt plötsligt och helt osannolikt skulle ha snubblat över god människosyn. Jag vill alltså inte hacka på Sjöberg i onödan, men han sitter inte riktigt i position att ha en åsikt värd att ta på allvar.

Muslimer, kristna och andra religiösa må sitta på livsåskådningar jag inte delar, och rent av ogillar, men att försvara de man sympatiserar med är ingen konst. Ingen ska bli förföljd för sin livsåskådning eller religion, sin hudfärg, sin sexuella läggning, sin könsidentitet, och så vidare. För mig är det enkelt och oproblematiskt att ha den åsikten. Därför bär jag symbolen Happy Human med stolthet, och därför stöttar jag #mittkors.

Uppdatering 2016-08-15: Kyrkans tidning: "Prästen Johanna Andersson, en av initiativtagarna [till Mitt kors], väljer nu att lämna Svenska kyrkan."

onsdag 3 augusti 2016

Mera objektifiering och sexualisering i media

Det har varit mycket objektifiering och sexualisering i media de senaste dagarna. Muslimen Omar Vinterfröjd argumenterar mot ett förbud av huvudduk i skolan, och erkänner samtidigt att det finns kvinnor som inte får välja huruvida de ska ha huvudduk eller ej. Jag kan känna sympatier med Vinterfröjd, men så skriver han:
"Tanken med slöjan är inte att sexualisera barn, ungdomar eller vuxna."
Fast sexualisering kommer från kulturyttringar, oavsett vad Vinterfröjd tycker om saken. Att det finns muslimer som anser att kvinnan ska skyla sig med huvudduk, är inte konstigare än att det finns sekulära som anser att kvinnan ska skyla sig med bikiniöverdel. Det finns många exempel på detta: Innan bikiniöverdelen var lika populär som den är idag, var kvinnobröst en mindre laddad fråga, som det gnälldes mindre om. I Brasiliens skogar lever en konservativ religiös stam där alla, kvinna som man, går med bar överkropp, utan att det bråkas om bröst. Och till detta har vi fundamentalisterna som blir genuint upprörda om deras hustru blottar håret på allmän plast, och som inte ens vill ta kvinnor i handen. Givetvis handlar det om sexualisering! I nästa mening skriver Vinterfröjd:
"Det är inte så att vi ser människor med huvudduk som extrema mål för sexhungrande män. Det är inte därför det finns huvudduk."
Nej, det är inte så sexualisering fungerar. De delar av kroppen som normalt är skylda, skapar laddning när de väl inte är det. En person som över huvudet taget aldrig nuddar en kvinna, kan finna det laddat att ta en kvinna i handen. Och så vidare. Omar Vinterfröjd kan opponera sig hur mycket han vill, han har fortfarande fel.

Sen har vi på kort tid fått två exempel på att småbarns könstillhörighet betraktas som binär och ytterst hotfull av vuxenvärlden. Djupadalsbadet bad mamman till en femårig flicka att på flickan bikiniöverdel, och på Gottsundabadet fick inte en femårig pojke bada med sin mamma under kvinnotiden. Satte Susanne Eberstein igång något när hon plockade ner Juno från riksdagens gästmatsal? Det hela får mig att tänka att det vi egentligen behöver är lite kognitiv beteendeterapi. Låt oss utsättas för sociala situationer där man har att göra med andra kön (eller könsidentiteter) där man rent av får beskåda lite hud! Det går faktiskt att komma över objektifieringen och sexualiseringen.

tisdag 26 juli 2016

Djupadalsbadet i Kumla sexualiserar barn

Idag skriver Nerikes Allehanda att en badvakt på Djupadalsbadet gav en tillsägelse åt en badgäst för att hennes femåriga dotter badade topless, vilket (av naturliga skäl) skapade irritation hos mamman.

Badhus har regler för hur man ska klä sig. Nuförtiden är det inget konstigt att vi har mer restriktiva klädregler för kvinnor än för män. Det ligger i tiden, och det har att göra med sexualisering. I de flesta västerländska länder handlar det om att endast män får visa brösten, men i mindre feministiska kulturer kan det handla om håret och betydligt mer hud.

Vad är det som kommer att hända om man inte har särskilda regler för kvinnor? Vilken konsekvens kommer att komma av att bikiniöverdel är frivillig, oavsett kön. Förmodligen ingen. Kvinnor är inte så hjälplösa när det kommer till att fatta beslut om sin klädsel som vi vill tro. Problemet ligger hos de återhållsamma männen, deras moral och deras sexualisering.

När muslimska män inte vill hälsa på kvinnor genom att skaka hand, handlar det om att man vill undvika det som man själv uppfattar som sexuellt laddat. När män inte vill exponeras för risken att behöva se kvinnobröst i badhuset, handlar det igen om att man undvika det som man själv uppfattar som sexuellt laddat. Och det är, inte helt oväntat, i kulturer som är mindre feministiska och mer restriktiva för kvinnor, man hittar de mest sexfixerade männen. Islamska Staten utgör ett extremfall.

Kumla Kommun kommenterar händelsen på Djupadalsbadet genom att säga att det troligtvis handlar om ett missförstånd.
- Vi har ett begränsat område, det kan därför vara svårt att vara för sig själv, därför har vi vår policy och trivselregel.
Reglerna ser ut så här:

Om du blir kränkt av bröst tillhörande en kvinna, är det den kvinnan problemet.
Om du blir kränkt av bröst tillhörande en man, är det du själv som är problemet.

Detta sätts på sin spets på Gustavsviksbadet i Örebro, där det är tillåtet att bada topless, oavsett kön, så länge ingen blir kränkt. Testa gärna att peka ut en kvinnlig badgäst som kränkande, och en manlig badgäst som kränkande, om du är nyfiken på hur olika regler och restriktioner på grund av kön ser ut i Sverige. Att vissa kvinnor lever under krav (formellt eller informellt) att beslöja sig, eller att vissa önskar separata badtider, är förluster för den progressiva feminismen.

söndag 24 juli 2016

YLE om Ghostbusters

Inget snack om att mycket av den kritik som riktats mot Ghostbusters (2016) bottnar i kvinnohat och i rasism. Men det följer inte till att kritik mot Ghostbusters med nödvändighet bottnar i kvinnohat eller rasism. Svenska YLE har recenserat filmen, och inleder med att låta professor Tommy Gustafsson kommentera kontroversen.
"Forskaren Tommy Gustafsson, professor i filmvetenskap vid Linnéuniversitetet konstaterar att det handlar om ren misogyni att reagera på filmens nya huvudpersoner."
Så vad tycker då YLE? Under rubriken "Grunda karaktärer" skriver man:
"Överlag är nivån låg, skämt handlar om att bajsa på sig, ramla omkull eller få dålig hämtmat."
Om Gustafsson har rätt, så hatar YLE kvinnor. Förvisso, men Gustafsson har troligtvis fel. En publik, som har sin beskärda del av rasister och kvinnohatare, ger ibland bra betyg till filmer med kvinnliga huvudroller, ibland dåligt betyg. När varumärken återanvänds och huvudrollerna går från män till kvinnor, så fungerar det ibland (Star Wars) och ibland inte (Ghostbusters). Filmen må vara dålig, men den största anledningen till att så många gett filmen bottenbetyg, beror nog på en bakomliggande konflikt mellan Sony och sin publik.

Lyssna gärna på avsnitt 69 av Commoflage, där Henrik Andersson och jag diskuterar bl.a. Ghostbusters.

"Förklaringen till vågen av våldtäkter i sommar"

Idag skriver Expressen om förklaringen bakom våldtäkterna i södra Sverige, under rubriken "Förklaringen till vågen av våldtäkter i sommar":
I spåren av det varma vädret sköljer en våldtäktsvåg över Sydsverige.
Texten lyfter flera skäl, men vädrets roll är intressant. Jag tror inte att vädret kan lyftas som förmildrande omständighet i rätten, men om så vore fallet, skulle meningen som citeras ovan vara lite mer begriplig. Även Svealand har mycket vackert väder, men det är i södra Sverige som vädret orsakar våldtäkter. Låt oss hoppas på kalla och regniga somrar framöver.

fredag 22 juli 2016

Milo Yiannopoulos är avstängd från Twitter

Den grek-brittiske journalisten Milo Yiannopoulos har stängts av från Twitter på livstid. När man besöker Milos profil, möts man av en länk som förklarar varför man kan bli avstängd från Twitter. Man kan ha postat spam, kontot kan vara en säkerhetsrisk (byt lösenord ibland, och välj inte för enkla lösenord!) eller så kan man ha postat kränkande innehåll. I Milos fall handlar det om att han har postat kränkande innehåll.

Vad man blir kränkt av, är subjektivt. Katoliken Milo har upprepade gånger hånat ateister, den grupp jag själv tillhör, och jag kan inte riktigt förklara varför jag gillar det. Inte bara gillar det, jag känner att jag växer av det. Jag får energi av det. Milo själv säger att ateister är "ett par personer som har fel på Internet", att de är "lika tunnhudade som libertarianer" och att de är "privilegierade". Efter att ha konstaterat att ateister har sällskap av intellektuella storheter som Richard Dawkins och Christopher Hitchens, och även många journalister, säger han:
"Ingen kommer att skratta åt dig eller titta konstigt på dig för att du är ateist. Däremot, om du säger att du är kristen, muslim eller särskilt jude, kommer du råka ut för allt möjlig elände. Ingen, verkligen ingen, utom möjligtvis jag, ser ner på dig för att du är ateist. Säg inte att ateister är offer, de utgör en privilegierad grupp som jag retar för att roa mig, för de är så lättretade."
Vi har alltså att göra med en konservativ katolik som stöttar Donald Trump i valet, vilket gör honom till min motsats på åsiktsskalan. Jag själv har gått från att vara vänster, via vänsterliberal till att vara kort och gott liberal. Jag ogillar konservativa åsikter och jag ogillar åsikter på både vänster- och högerkanten, men jag har inte riktigt lärt mig att ogilla människorna som håller dessa åsikter. Jag har ännu inte träffat någon som jag genuint ogillar, men från vad jag vet om Milo Yiannopoulus, så är han en god kandidat - men jag låter det bero till dess att jag faktiskt har träffat honom.

Karln har gjort många människor ledsna genom sitt agerande på Twitter, så då borde avstängningen vara frid och fröjd? Ja, faktiskt. Twitter har sina regler, och där står, under rubriken Abusive Tweets or behavior (läst 2016-07-22):
"We may suspend an account if it has been reported to us as violating our Rules surrounding abuse. When an account engages in abusive behavior, like sending threats to others or impersonating other accounts, we may suspend it temporarily or, in some cases, permanently."
Notera att hot eller att ljuga om sin identitet är exempel på kränkande beteende, inte definitionen av det. Och Milos beteende har, milt sagt, orsakat problem. Inte minst för Leslie Jones, en av huvudrollsinnehavarna i den nya Ghostbusters-filmen (som jag inte tänker se).

En gentleman är inte nödvändigtvis den som väljer den bästa restaurangen, den som har den dyraste slipsen eller det finaste armbandsuret. En gentleman är inte heller nödvändigtvis den som är bäst hålla god ton. En gentleman är definitivt inte alltid en man - det kan givetvis lika gärna vara en madam. En gentleman är genuin, och har inget att förlora på det. Jag har goda vänner i alla politiska läger, från Fi, V, S och Mp via C, L och M till Kd och Sd. Jag har alltså goda vänner i alla politiska läger, trots att en minoritet av dessa håller åsikter som jag kan stå för, och några få rent av håller åsikter som jag ogillar skarpt. Åsikter som till och med kan beskriva som oförsvarbara. Det kanske var rätt att stänga av Milo - han verkar tillhöra gruppen av människor vars åsikter jag betraktar som oförsvarbara, och Twitter är definitivt inte i branschen av några ädla skäl - de jobbar inte för yttrandefriheten, de vill tjäna pengar.

När vi skriver intressanta (?) saker på Twitter, hjälper vi Twitter i sitt syfte. Men givet att Twitter inte genererar de pengar man önskar och att deras tillgång utgör en förhållandevis blyg användarskara (drygt 200 miljoner anv/mån) bredvid t.ex. Facebook (ungefär 1,4 miljarder anv/mån), är det mammon som avgör vad som är rätt eller fel. Inget "vi gillar olika" i hela världen kan ändra på det. Om Twitters ledning anser att Milo utgör ett problem, så utgör Milo ett problem. Som sagt, inget nobelt prat om yttrandefrihet för meningsmotståndaren i hela världen kan ändra på det.

Jag tror att man har gjort en felbedömning. Den liberale radioprataren Howard Stern kunde generera radiolyssnare av så triviala anledningar som att konservativa meningsmotståndare ville veta vad han skulle säga härnäst. Men den som verkligen vill veta vad Milo tänker säga härnäst, kan säkert googla fram nya kanaler. Och förutom nyfikna meningsmotståndare, så tror jag att tillräckligt många på The Internetz resoneras som jag: Åsiktslikriktning är inte något självändamål, det är den fria debatten som är det viktiga. Det är ju inte så att jag delar Milos åsikter - inre ens nästan.

Avslutningsvis vill jag säga att jag har haft ögonen på Leslie Jones Twitterkonto. De angrepp som hon har fått utstå är fruktansvärt orättvisa och obeskrivligt smaklösa. Så onekligen finns det Twitterkonton som bör stängas av. Men som sagt, det är mammon som styr.

Läs gärna Vox: Milo Yiannopoulos's Twitter ban, explained

torsdag 21 juli 2016

Kritiken mot Pokémon Go är inte förnuftig

Inledningsvis vill jag berätta om min bias. Jag är inte Pokémon Go-spelare och har ingen relation till Pokémon (jag vet knappt vad det är). Dessutom är jag en av dem som skulle önska att mina (nu vuxna) barn vore ute mer. Jag har inget emot att man kritiserar nya trender och fenomen, men jag är något av en skeptiker, så jag granskar gärna den kritik som faktiskt kommer. Och som ett brev på posten, så kommer den alltid när något nytt blir populärt bland dagens ungdomar (eller i detta fall, unga vuxna). Här har jag valt att bemöta två kritiker.

Jonathan McIntosh, mediakritiker, har en infallsvinkel som vore lättare att ta på allvar, om det inte vore för ett pseudovetenskapligt antagande som ligger i bakgrunden och skvalpar. Han skriver (fritt översatt):
"Jag förstår varför det är intressant att samla in och utveckla pokémons, men ärligt talat, grejen att träna djur att slåss är ganska olustig. För likt hundkamper. Jag har tillbringat de senaste två dagarna med att samla in och utveckla söta varelser i spelet Pokémon Go, men målet att använda dem i kamper? Det är störande."
Antagandet är att det finns en risk för sammanblandning mellan spel och verklighet. Inga riktiga djur kommer till skada i en kamp mellan två pokémons, så därför borde kampen vara oproblematisk, så vida inte pokémonspelare lär sig att uppskatta slagsmålen till den grad att de börjar med hundkamp eller tuppfäktning. Nästan alla spel innehåller moment som är omoraliska, olagliga eller rent av omöjliga att genomföra i "den verkliga världen" - dessa moment blir möjliga genom böcker, film eller spel. Det är svårt att inte tänka på killen som trodde att Steven Spielberg dödat en dinosaurie.


Krigsguden Allah, vars profet är Muhammed (570 - 632), låter hälsa att spelet är haram. Krigsguden Allah är inte lika vältalig som McIntosh, men Saudiarabiens religiösa ledare, stormuftin Abd al-Aziz al-Sheikh går i god för att krigsguden önskar att muslimer lägger sin tid på annat än att jaga pokémons. Min invändning mot denna kritik är att påståendet inte är kontrollerbart. Jag ifrågasätter absolut inte att stormuftin säger att Pokémon Go är haram, men jag litar inte på att detta verkligen är krigsgudens ord. Eller att krigsguden i fråga ens finns på riktigt.

Nej, de verkliga problemen med Pokémon Go överväger i mitt tycke inte fördelarna. Idag rapporterar Nerikes Allehanda att en 14-årig flicka blivit överfallen och rånad, men det är ett problem som mer är kopplat till att vara ute och leka generellt. Spelet innehåller in game purchases och kräver skärmtid, men inte heller det är Pokémon Go-specifikt, utan gäller även för sitta inne-spelen. Nej, tvärt om är ut och lek eller ut och rör på dig fortfarande en rimlig aktivitet, och rån och överfall är problem som bör lösas av samhället parallellt. Jag väljer därför att frikänna Nintendos spelsuccé Pokémon Go!

Uppdatering: Aftonbladet hävdar att "mediarapporteringen" är felaktig (läst idag), men min källa är inte "mediarapportering" utan (som jag nämner ovan) SUM. Jag har påvisat detta för Aftonbladet, och jag förväntar mig ett förtydligande från deras sida.

tisdag 19 juli 2016

Kan Gud och Darwin vara överens?

Bength Gustafson ställer sig frågan om "Gud och Darwin kan vara överens" och presenterar teistisk evolution som en kompromiss mellan tro och vetenskap - en kompromiss som han själv avfärdar. Gustafson svarar själv nekande på sin fråga, med hänvisning till konsekvenser som följer från vad han anser teistisk evolution vara. Det är dessa sex punkter som definierar teistisk evolution enligt Gustafson:
1. Universum uppstod ur intet för omkring 14 miljarder år sedan.
2. Trots enorma osannolikheter tycks universums egenskaper ha blivit exakt inställda för livet.
3. Den exakta mekanismen för hur livet uppstod på jorden förblir okänd för oss, men processen med evolution och naturligt urval tillät biologisk mångfald och komplexitet att utvecklas under mycket långa tidsperioder.
4. När evolutionen väl har kommit igång behövdes ingen särskild övernaturlig inblandning.
5. Människan är en del i den processen och har samma förfäder som de stora aporna.
6. Människan är emellertid också unik på ett sätt som inte kan förklaras med evolutionen och som pekar på vår andliga natur. Det handlar bland annat om sedelagen eller den moraliska lagen (kunskapen om rätt och fel) och om sökandet efter Gud som är karaktäristiskt för människans alla kulturer genom historien.
Dessa sex punkter gör teistisk evolution till en mycket mer omfattande teori än den vetenskapliga evolutionsteorin, som är en naturlig förklaring till arternas mångfald. Som exempel på det påståendet så ligger Universums ursprung helt utanför biologers fokusområde, och hanteras istället inom kosmologin. Den vetenskapliga evolutionsteorin är däremot långt mer väldokumenterad i referentgranskade artiklar. Det finns alltså mycket mer att läsa för den som vill lära sig om evolutionsteori, än vad som finns för den som vill lära sig om teistisk evolution.

Konsekvenserna som Gustafson anser följa från teistisk evolution är till att börja med: Gud står utan inflytande, skapelseberättelsen i 1 Mos är inte korrekt, människan är ett däggdjur, Adam och Eva har aldrig funnits, Djävulen är en illusion, syndafloden har aldrig ägt rum, Jesu uppståndelse är en illusion. Resonemanget går alltså så här:

1. Om teistisk evolution är korrekt, har det följande konsekvenser.
2. Jag gillar inte konsekvenserna.
3. Alltså är inte teistisk evolution korrekt.

Men det lustiga är ju att konsekvenserna, av allt att döma, är korrekta! Om Gud finns, så är han utan inflytande - rent av till synes icke-existerande. Skapelseberättelsen i 1 Mos verkar inte vara korrekt. Det verkar som att människan är ett däggdjur (alltså besläktat med andra däggdjur), och så vidare. Om man är intresserad av tings faktiska varande, har man inget att vinna på att låta sin bild av detta påverkas av huruvida man gillar läget eller ej. Ett vettigare resonemang skulle istället se ut så här:

1. Om teistisk evolution är korrekt, har det följande konsekvenser.
2. Vi ser dessa konsekvenser (alt. vi ser inte dessa konsekvenser).
3. Alltså är teistisk evolution korrekt (alt. alltså är inte teistisk evolution korrekt).

Sen kan man givetvis inte hänga upp sin världsbild på argument allena. Någon gång måste man fråga sig varför evolutionen t.ex. är teistisk, vilka skäl vi har att tro att Gud finns, och vad som utmärker denna Gud. Så även om den typen av kunskaper man kan erhålla från att sitta och fundera i fåtölj över en god cognac är viktig, så måste man någon gång ibland testa sina hypoteser mot något som är mätbart.

De egentliga problemet med teistisk evolution är alltså inte att det följer till att Adam och Eva aldrig har funnits på riktigt. De egentliga problemet är att vi redan idag förstår hur evolution kan ske på naturlig väg, helt utan gudomlig närvaro. Och om vi anser att förklaringen blir bättre genom att vi placerar ett gudomligt väsen i bakgrunden, måste denna antingen beskrivas på ett konkret sätt, eller så måste vi formulera ett behov för detta väsen i teorin - helst båda. Idag ser vi inget av detta. Jag avfärdar alltså också teistisk evolution, och jag svarar också nej på frågan om Gud och Darwin kan vara överens, men av helt andra skäl.

Gustafson nämner också att hans framtidstro och evighetshopp skulle vara borta om teistisk evolution vore korrekt. Detta är igen en vädjan till konsekvenser, men världen kanske vore en bättre plats om man levde sitt liv som om det vore tidsbegränsat och som om man inte har något evigt straff eller evig himmelsvistelse att vänta sig efter sin död.

söndag 17 juli 2016

Det är alltid män

Visst, en av Sveriges största pedofilhärvor orkestrerades av kvinnor, och visst, en av världshistorien värsta våldtäktsmän är kvinna, och visst, kvinnor våldtar män hela tiden. Men sätter man detta i relation till vad män gör sig skyldiga till, ansvarar kvinnor för en försvinnande liten andel av våldsbrotten och sexualbrotten. Isolerar man sexualbrotten är kvinnor betydligt mer utsatta än män. Brottsoffren är omkring 2% av kvinnorna jämfört med omkring omkring 0,3% av männen, alltså i snitt knappt en hundradel av befolkningen totalt. Även om man skulle göra en rimlig kompensation för att män inte är speciellt benägna att anmäla att de är offer för sexualbrott, så är kvinnor överrepresenterade bland offren.

Tittar man på vålds- och sexualbrotten sammanslaget är män överrepresenterade som offer, då våldsbrotten belastar män till ungefär 2,5% och kvinnor till ungefär 1,5%. Gärningsmannen är nästan alltid en man. Så då borde slutsatsen att det är män som är problemet vara frid och fröjd? Attentaten mot Frankrike var män (som IS gärna vill ha äran för), terrorattentatet mot ungsocialisterna på Utöya för fem år sedan var en man. Och så vidare.

Det är alltid män. Undantaget ligger på ett par procent, så man kan lugnt säga att det alltid är män. Men vad händer om man testar att dra skiljelinjen någon annan stans? Om man, istället för kön, tittar på religion, så kanske man kommer att se att religiösa gärningsmän tenderar att vara muslimer (i skrivande stund senaste attentatet i Frankrike) snarare än kristna (Utöya).

Och tittar man på den procentuella fördelningen mellan teister (alltså, t.ex. muslimer eller kristna) kontra ateister (alltså t.ex. vetenskapliga skeptiker) är andelen långt mer förkrossande än fördelningen kvinnor kontra män. Fördelningen kvinnor - män ligger på 2 kontra 98 procent, men tittar vi på religion kontra skepticism ligger fördelningen snarare på 0,1 kontra 99,9 procent. Så visst, det är alltid män - endast ett par procent är kvinnor. Men det är ännu mer alltid teister (kristna, muslimer) - endast någon promille är ateister. Vi har alltså att göra med s.k. politiska fakta, inte vetenskapliga fakta.


Ändå är team politics ganska bestämd. Det är män, det är alltid män. Religion och kultur är inte faktorer man vill titta på.

Anledningen till att jag är feminist är att jag verkligen tror att det finns bättre och sämre kulturer. Om jag skulle anta att alla kulturer är lika bra, skulle det följa till att misogyna kulturer är lika bra som feministiska kulturer, vilket jag inte tror. Nästan alla gärningsmän är män, absolut, även om offren är både kvinnor och män. Men män med feministiska och sekulära åsikter är inte vårt största problem, vilket visar sig när man gräver djupare i statistiken. Det finns män och det finns män. Det finns kulturer och det finns kulturer.