söndag 30 augusti 2015

Radio Houdi trillar av scenen

Avsnitt 137 av Radio Houdi innehåller mycket anekdoter och mycket politik. Lyssna här, mycket nöje!


torsdag 27 augusti 2015

Toklandet?

Trots att jag är liberal så brukar jag motstå frestelsen att gnälla över konservativa politiska ytterligheter, möjligtvis undantaget att jag ibland hånar Sverigedemokrater vars utbildning är "livets hårda skola" eller vars debattstrategi är dra fram järnrör. Men i samband med att Sveriges Radio firar 90 år är det hög tid att gnälla på den s.k. tokvänstern. Låt mig närma mig ämnet försiktigt med ett lästips från min både gamle och gode vän Fredrik Olsson.

17/8 skrev Helena Granström en debattartikel i Expressen om "lekland" för barn, alltså stora färgglada rum med klätterställningar, bollhav, studsmattor och trampbilar. "Lek & Bus" är ett sådant exempel, "Skojlandet" är ett annat. Låt mig bjuda på lite cynism, signerat Granström:
"En normal aktivitet för en småbarnsförälder som umgås med sitt barn är en som visar barnet hur man iscensätter barnslighet, snarare än en som förmedlar bilden av en sund vuxenhet: gunga, gräva i sandlådan, åka rutschkana, leka med lego. Möjligen är det denna norm, i ännu högre grad än ersättningsnivåer och ekonomiska strukturer, som utgör förklaringen till den professionaliserade barnomsorgens dominans i samtiden. 
Detta är en vuxenroll som ingen normalt funtad vuxen kan utstå mer än max 12–13 månader; min egen gräns ligger närmare 12–13 minuter. Att många föräldrar som tillbringar tid med sina små barn i själva verket tillbringar den på Facebook är alltså inte särskilt konstigt om alternativet är att med obruten uppmärksamhet betrakta byggandet av sandkakor - eller för den delen trehjulingscyklandet i en konstruerad leklandsdjungel. På något sätt är det uppmuntrande att en skylt behöver deklarera att "klätterställningar, rutschkanor, tubbyslide och andra attraktioner på Lek & Bus endast är avsedda för barn". Som kompensation: 'Free WiFi available here'."
Någon som törs gissa var skon klämmer? Vi har att göra med århundradets lågoddsare:
"Det är oklart vilken roll fantasin tillåts spela i den - leken är till stor del koreograferad på förhand genom den instruktiva rekvisitan, allt omgärdat av säkerhetsbefrämjande nätklädda galler av blankgrön mjukplast. Är det någonting man vet om barn, så är det att de är mycket bra på att svara mot förväntningar. Det skulle vara mycket intressant att få erfara en barnslighet som inte i fullt så hög grad som samtidens var präglad av vuxenvärldens, marknadens och teknikens behov av ett Barn."
När jag som liten var hänryckt över att ha en hemdator från Sinclair, en ZX81, med en processor på svindlande 3 MHz att leka med och att programmera. Min käre mor påminde mig gärna om att när hon var liten så lekte man med kottar och pinnar. Och visst, att som hon vara barn i början på 50-talet gav inte samma förmåner som jag fick avnjuta i början på 80-talet med mikrodatorer med en massa megahertz i.

Men Helena Granströms oro handlar inte om datorer som sådana, utan om barn. Barn och sociala medier. Barnen leker och föräldrarna blippar på sina telefoner. Jag förstår att glada barn skaver i ögonen på en kulturförvaltare. Kalle Lind bjuder på ett ganska tillbakalutat svar:
"Och så erbjuder man barnen en massa kulturupplevelser: MSO:s Mozartprogram, Rooseums Dardelutställning. Och så säger barnen: 'Kan vi inte åka till lekland?' Och så suckar man och säger: 'Okej, vi åker till lekland, men om grannarna frågar så ska vi till museet och kolla in deras nya stenyxor.' 
Och så sitter man där i dånet på leklandet och ser sina barn trivas och tänker att en dag ska väl de också lära sig att de egentligen vantrivs, men så länge får de väl springa runt och tro att de har kul."
Något annat som fick mig att inse mitt privilegium var statlig television. Barn ska inte ha kul, de ska förvalta kultur! Medan Ville, Valle och Viktor lärde mig att kommunism är det enda rätta, fick jag lära mig av Claire Wikholm hur man gör egna musikinstrument av gula ärter och en toalettpappersrulle. Och apropå statlig media så fyller faktiskt Sveriges Radio 90 år i år! Artur Ringart skriver om sin tid på SR under 70- och 80-talet:
"När jag själv började på Sveriges Radio, som nykläckt radiomedarbetare från Dramatiska Institutets radiolinje, hamnade jag mitt i stormen. Att gilla ABBA var fult. Att gilla 'Grisen Skriker' eller 'Nationalteatern' var fint. Det var politiskt korrekt. 
Jag började jobba med ett program som hette Skivspegeln som redovisade skivförsäljningen i Sverige. Dess föregångare var ett program som hette Kvällstoppen som spelade låtar från de 20 bäst säljande skivorna i landet. I Skivspegeln fick vi inte göra så. Där skulle listan vara mer summariskt redovisad, vi fick på inget sätt uppfattas som kommersiella och att vi bidrog till ökad skivförsäljning av populär musik. Istället fyllde vi programtiden med intervjuer med de artister som låg på försäljningslistan."
Medan medarbetarna spelade sin egen rörelses musik, betraktades det som att "gå Stikkan Anderssons ärenden" om man råkade spela något med ABBA. Men så är det väl inte idag? Polisförakt är ett utmärkande drag hos tokvänstern, även om det inte är exklusivt för dem.


Kakan Hermansson - hon med Malexander-tweetet - jobbar på SR, inte för att hon kan bidra, utan för att hon kvoterats in under premissen att det finns många som hon. Om någon undrar var det finns många som hon...? Grattis på 90-årsdagen, Sveriges Radio!

måndag 24 augusti 2015

Problemet med betrakta allas åsikter som lika mycket värda

På förekommen anledning sitter jag och läser i Facebooks avtal med användarna, speciellt avsnittet "gemenskapsregler" (community standards) finner jag extra intressant. Under sektionen "Uppmuntra till att visa respekt" står att man kan stöta på åsikter man inte gillar på Facebook, och att Facebook därför måste begränsa vad man får publicera.

Under rubriken "Naket innehåll", samma sektion, står bl.a:
"Det händer att användare delar naket innehåll i samband med olika kampanjer eller konstnärliga projekt. Vi begränsar visningen av naket innehåll eftersom vissa målgrupper inom vår globala community kan vara känsliga för den här typen av innehåll - i synnerhet på grund av kulturell backgrund eller ålder."
Det finns mycket som är extremt mycket mer kränkande för andra människor än lite naken hud, så här väljer man att favorisera en ganska amerikansk och aningen religiös hållning, men någonstans måste man väl dra gränsen? Jag vill också nämna att man under rubriken "Hatiskt innehåll" listar angrepp på:
"Ras,
Etnicitet,
Nationell härkomst,
Religiös åskådning,
Sexuell läggning,
Kön eller könsidentitet, eller
Allvarliga funktionsnedsättningar eller sjukdomar."
Förmodligen är det angreppen på religiös åskådning som utgör Facebooks beskyddande av IS. IS syftar till att skapa kalifat för en specifik muslimsk inriktning. IS är inte någon ras, etnicitet, nationell härkomst, sexuell läggning, något kön eller någon sjukdom. För även om inte alla gillar att det finns bättre och sämre religionsyttringar så är IS ett exempel på en sämre sådan. Ett lysande exempel, faktiskt.

Och mycket riktigt, Speisa meddelar att man inte vill kränka den organisation som mördar tusentals och åter tusentals människor på grund av deras religiösa tillhörighet, och plockade därför bort denna bild med hänvisning till sina gemenskapsregler:


Alltså en bild föreställande en toalettpappersrulle med en IS-logotyp på, publicerad på Facebook av Paul Golding. När detta ifrågasattes så fick han höra att man gärna får prata om IS om man inte är sarkastisk.

Jag ifrågasätter inte Facebooks regler, de har rätt att sätta upp precis vilka regler de vill. Paul måste rätta sig efter reglerna och vill han inte det, så kan han alltid välja att lämna Facebook. Priset för att lämna Facebook är ganska högt eftersom det är ett så pass stort mainstream-forum, men här måste man gilla läget. Och en viktig faktor är givetvis att med så extremt många användare så måste reglerna vara enkla att förvalta. Således får man varken driva med någons ras, etnicitet, religion, och så vidare. Men frågan är om inte den som sympatiserar med IS snarare får sin politiska åsikt hånad när man får syn på detta toalettpapper? Det kanske inte ser så snyggt ut, men det vore ärligt.

Problem på allvar har vi dock när Facebooks regler börjar gälla i samhället. Det är betydligt lättare att byta forum på Internet än att byta samhälle, och trots detta gör många just det - de är politiska flyktingar. Vi kanske inte har någon åsiktskorridor i samhällsklimatet, men min erfarenhet är att det är samma personer som förnekar åsiktskorridorens existens som använder stigmatiserande tillmälen på sina meningsmotståndare. Detta kan bli allvarligt när t.ex. en muslimsk fundamentalist ställer sig i vägen för den så välbehövliga feminismen. Idag behöver man bara nämna namnet Behrang Kianzad för att illustrera den poängen.

Alla vet att olika religioner kan ta sig olika uttryck, och att fundamentalism inom Abrahamisk monoteism kan ha negativa konsekvenser för (bl.a.) kvinnor. Alla som tittade på Debatt i torsdags visste att Kianzad försvarade fel läger, men en dåre som inte kan ta intryck har bara personliga påhopp och självgodhet att bjuda på, och av dessa två ting råder det ingen brist hos Behrang Kianzad.

Men för de som blir drabbade är det inte så lätt som att bara stänga sitt konto på Facebook. Vad en Kianzad tycker om kvinnors rättigheter, så måste han göra avkall. Hans åsikter är inte lika mycket värda som andras, för han har helt enkelt sämre åsikter än andra.

Detta klipp summerar allt:


En hånfull grimas när islams ofelbarhet ifrågasätts, högljutt raljerande om sin egen förträfflighet och andras tillkortakommanden och när det är en nästas tur att prata - Birgitta Ohlsson som till Kianzads stora förfäran både är kvinna och feminist - så försöker han överrösta henne.

Det finns många religiösa feminister, och det finns många som kombinerar sin religion med sin feminism. Detta gäller givetvis även muslimer. Dit har vi inte kommit genom islamism och dogmen om religioners ofelbarhet, utan genom reformer. Att häxbränningens tid är över är något positivt, för alla åsikter är inte lika mycket värda, även om Facebook får ha vilka regler de vill.

söndag 23 augusti 2015

Radio Houdi avsnitt 136 om bl.a. Debatt i SVT

I avsnitt 136 av Radio Houdi diskuterar vi bl.a. Behrang Kianzads bedrövliga insats i Debatt i SVT. Lyssna på programmet här, mycket nöje!


Läs gärna min kommentar om programmet, eller Mohamed Omars text "När tunnelbaneupploppsandan kom in i TV-studion".

fredag 21 augusti 2015

Då har jag lärt känna Behrang Kianzad

Det är inte ofta man får vara glad, och när det väl sker så är det av helt fel skäl. För att göra en lång historia kort så pågår ett kulturellt och/eller religiöst motiverat kvinnoförtryck i vissa områden. Av för mig ganska luddiga skäl - förmodligen populistiska - har en vänsterfalang försökt att släta över dessa problem. Vissa av dessa kallar sig, provocerande nog, för feminister. Debatten är ganska förutsägbar, men lyfter rejält när Behrang Kianzad tar sig ton. Så låt mig först sammanfatta de första 14 förutsägbara minuterna av programmet.

Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster, vill "nyansera" de förtryckta kvinnornas upplevelser. Efter det första vittnesmålet (Zeliha Dagli, en kvinna med utländsk bakgrund) blev jag förvånad över att Cederin säger att det främst är Sverigedemokraterna som är problemet. Visst, hon säger att det är "bl.a. Sverigedemokraterna", men det är dem hon väljer att nämna, öppningsanförandet till trots. Cederin må dock ha rätt i att uttrycket "skäggiga skuggor" som används som beskrivning av dessa islamister kan vara en rasistisk stereotyp, men i just detta sammanhang tycker jag personligen att det var en användbar metafor.

Cederin påpekar att könsmaktsordningen finns både i "segregerade områden som t.ex. Danderyd, och i integrerade områden som där [hon] bor, i Alby". Jag personligen protesterar mot detta. Min fru och jag bor i ett område som förmodligen skulle klassificeras som "segregerat" av Cederin, där kvinnoförtrycket mest tar sig i uttryck att vi bokstaverar genom att säga "Adam, Bertil, Cesar" istället för "Anna, Britta, Cissi".

Seluah Alsaati presenteras som "feminist och aktivist" av SVT, men är givetvis där i egenskap av ordförande för Vänsterpartiet Storstockholm. (Öppna kort, SVT?) Hon kan vara iklädd blott bikini "nära Skärholmen" utan att stöta på patrull.

Ivar Arpi (SvD) satsar på tydlighet. Om någon säger att det finns problem med alkoholism i spritbältet (Sverige, Finland, Ryssland, [Danmark? min anm.]) så triggar inte det vänsterns behov av att mörka, men frågor som rör hederskultur gör det. Jag personligen ser det som det ultimata beviset på vänsterns populism, men Arpi är mer nyanserad och vältalig än jag. (Eller så är han bara artig.)

Nu gör Behrang Kianzad sitt första framträdande. Arpi påpekar att vissa strukturer följer med religion. Att religion kan ha kulturell bäring är inte kontroversiellt inom vetenskapen. Men Kianzad kommenterar visuellt medan Arpi pratar. Först så här:


Och sedan så här:


Tyvärr har Kianzad redan där bränt alla sina skepp i mina ögon. Den patriakala dogmen om religioners ofelbarhet må vara charmig hos en 27-åring som gillar Disneys Frost, men är direkt osmaklig hos patriarkatet självt. Ivar Arpi tar starka poänger när han namnger vänsterpartistiska kvinnor som beskriver det kvinnoförtryck som följer med just fundamentalistisk islamism.

Igen, stark poäng av Hanna Cederin. Högern pratar om feminism nu när förtryck kan beskrivas som ett "importerat problem". Jag diskvalificerar hennes uttalande eftersom Arpi förmodligen menar att det är fel att röra sig mot kvinnoförtryck, importerat eller ej.

Behrang Kianzad antar en dryg ton när han angriper Arpis person istället för sakfrågan (byt mediatränare för i helvete! Du är lurad!).


Arpis syn är grund. Kianzad vet hur Arpis agenda egentligen ser ut. Arpi har ingen aning om vad han pratar om. Inte bara muslimer utan även kristna syrianer är skit. Hedersförtryck är svenskt. 50% av alla svenska kvinnor blir misshandlade i sina relationer. Jag kan detta. Jag är jurist. Du har ingen aning. Arpi har betalt för att skriva nonsens.

Tino Sanandaji har gjort en ordagrann avskrift av Kianzads utspel. Känsliga läsare varnas!

Och därefter spårar debatten ur totalt. Behrang Kianzad låter inte Birgitta Ohlsson tala, utan satsar allt på att överrösta henne med budskapet om kvinnors fenomenala rättigheter och möjligheter. Sug på den!

Därefter backar faktiskt Seluah Alsaati från sina tidigare uttalanden. Det hon tidigare sade om sin frihet att klä sig som hon vill finns inte, och frånvaron av denna frihet bevisar att hon är förtryck. Ja, absolut, men har förutsättningen ändrats under debattens gång eller är hon oärlig?

Avslutningsvis vill jag säga att Arpi gör en poäng av att den utsatte inte hjälps av att man hävdar att även andra drabbas, vilket i sammanhanget faktiskt är en bra poäng.

Det är omöjligt för en utomstående att veta vilken sida som har rätt, när vänstern representeras av någon som framstår som en galning. Antingen är "galning" det bästa ordet att använda när Behrang Kianzad ska beskrivas, eller så behöver han bara byta mediatränare. För mitt simpla nöjes skull, är allt bra som det är. Birgitta Olssons källa är en rapport som, oavsett vilken det må vara, inte stämmer.

torsdag 20 augusti 2015

Sverigedemokraterna och åsiktskorridoren

Nej, jag tror inte än på att Sverigedemokraterna är Sveriges största parti, men oavsett om Yougovs undersökning stämmer eller inte, så ger den en fingervisning av hur det kan gå för oss. Jag tror att åsiktskorridoren är en viktig orsak till deras framgång.

Det är med lite åsiktskorridoren som det är med Gud. Det spelar ingen roll om den finns eller inte, den har sina konsekvenser ändå. Även en icke-existerande Gud kan vara trodd på och även en icke-existerande Gud kan vara låtsaskompis eller mental snuttefilt åt en troende.


Även en icke-existerande åsiktskorridor kan utgöra ett enormt problem för den som råkar kliva utanför, vilket brukar visa sig när det handlar om de uppenbara problemen Sverige har med migrationspolitiken. Den är dyr och ineffektiv. Visst, den göder opportunister som Bert Karlsson, men den är långt ifrån optimal. Även då kritiken mot flyktingpolitiken kommer från annat håll än SD, kanske rent av i syfte att komma till bukt med problemen så att vi kan hjälpa fler, så riskerar kritikern att bli kallad "rasist" vilket är mycket stigmatiserande.

Det hävdas envist av åsiktskorridorens förnekare att man får säga vad som helst, men att man får räkna med mothugg. Visst, ingen kräver att få stå oemotsagd, men när det ropas "islamofob" eller "rasist" när "vad som helst" sägs, är det inte mothugg, det är ett stigmatiserande angrepp på motståndaren. "Mothugg" borde vara mothugg i sakfrågan, inte angrepp på den andres person.

Sverige är ett stort land, och vi har plats för flyktingar - det som krävs är att vi får ordning på vår migrationspolitik. Även om Kristdemokraterna nosat lite på frågan så är Sverigedemokraterna det enda parti som öppet säger att vi har problem.

Jag kan inte rösta på SD för det, för jag sympatiserar inte med deras lösning. Men jag tror att tillräckligt många tycker att det räcker att många andra in vågar hantera frågan, för att de ska lägga sin röst hos SD. Oavsett Yougovs mätning, så kommer Sverigedemokraterna att bli störst, och kommer så förbli tills partiet spricker eller att vi släpper fram alternativ till deras lösning på migrationsfrågan.

söndag 16 augusti 2015

Mäns kontroll över kvinnors klädsel

Inte helt sällan finner jag skäl att skriva om mäns frihet att klä sig så som de behagar och kvinnors skyldighet att klä sig som män behagar. För en tid sedan tog Bilan Osman upp frågan i Expressen. Hon nämner "My Stealthy Freedom" som en protest mot Irans regim, för kvinnors rätt att klä sig som de vill. Poängen handlar om rätten att ha eller inte ha slöja, inte om slöjan.

Inte heller här i Sverige kan vi tillåta att kvinnor själva avgör hur de ska vara klädda, utan förser dem med fler regler och restriktioner. Det handlar inte bara om att vi betraktar kvinnan som underordnad mannen. Det är dessutom så att det finns en missriktad välvilja mot religiös fundamentalism.


Att kvinnan är underordnad mannen kan t.ex. ta sig uttryck i hur driftchefen på badhuset Fyrishov i Uppsala uttalar sig om kvinnor som vill bada topless. "De som vill springa runt med bara bröst får söka sig någon annanstans." Till saken hör att det är tillåtet att bada topless i Fyrishov. Om man är man. Det råder inga tvivel om att Fyrishov är antifeministiska, men jag skulle vilja påstå att även vurmandet för religiös fundamentalism är antifeministiskt.

Innan vi kommit till bukt med våra inhemska problem med att män önskar styra kvinnor, ska vi visa förståelse för t.ex. muslimska extremisters ännu striktare regler, regler vars giltighet beror på vilket kön som utomstående anser att du tillhör. Hur mycket kläder ska flickor och kvinnor ha när de badar och får de över huvudet taget bada tillsammans med pojkar eller män?

En person satte verkligen tummen på ögat när han sa att svenska mäns rätt att bestämma över svenska tjejers klädsel var legitim, eftersom han tyckte att bröst var "sexigt". De svenska män som omyndigförklarar kvinnor har alltså exakt samma motiv som islamisterna. Sakine Madon skriver:
"MP-politikern i Botkyrka, Shakhlo Altieva, föreslår alltså fler kvinnodagar på simhallen, utöver den tid som finns på söndagar. Då är simhallen helt stängd för manliga besökare och för manlig personal. I skrivelsen ställs även frågan varför det finns en åldersgräns på 13 år för kvinnobad. Politikern i fråga skriver: ”Har ni inte tänkt på att de flesta flickor mognar mycket tidigare nu och redan från 9 års ålder börjar de känna sig obekväma att bada/simma med män och pojkar?!”

Miljöpartisten påstår alltså på fullt allvar att det är barnen själva som känner sig obekväma i badhuset om pojkar och män finns där. Givetvis handlar det om vad vuxenvärlden vill, och vad vuxna lär ut till barn. Nioåringar som tillåts vara barn koncentrerar sig i regel på att ha roligt när de badar.

Och nu till det värsta: I stället för att kommunens kultur- och fritidsförvaltning förklarar att kommunen främjar jämställdhet och därmed avslår förslaget, gör förvaltningen tvärtom. Tjänstemännen föreslår att Fittjabadet ska ta fram förslag på utökade tider för kvinnobad. Här har man missförstått något centralt: det offentligas uppgift är inte att gå samhällets mest konservativa till mötes, det är att främja jämlikhet och jämställdhet.

Lustigt i sammanhanget är att Miljöpartiet vanligtvis brukar hylla genusperspektiv. Redan för fyra år sedan krävde partiet ”utbildade genuspedagoger i Stockholms alla förskolor”. 

Poängen med genuspedagogik är att barn ska slippa tryckas in i könsroller. Hur rimmar det med att nioåringar ska ses som sexuella objekt på kommunala badhus?"
Problemet med objektifieringen kan ibland få väldigt konkreta negativa konsekvenser. Vad sägs t.ex. om pappan som hellre lät sin drunknande flicka dö än att låta främmande män rädda henne, och således nudda henne?

lördag 15 augusti 2015

Faran med kvinnobröst i perspektiv

Media rapporterar med jämna mellanrum om faran med kvinnobröst, och jag brukar alltid tänka på hur folk skulle reagera på om män objektifierades på samma sätt som kvinnor. Denna gång handlar det om badhuset Fyrishov i Uppsala, där driftchefen Kent Eriksson stolt berättar för UNT om mäns överlägsna människovärde.


Tillåt mig bjuda på några exempel:

"En tvåårig flicka kan bada utan överdel. Det finns ingen direkt åldersgräns för när det är dags att sätta på sig överdelen. Det handlar om sunt förnuft."

Och:

"De [kvinnor] som vill springa runt med bara bröst får söka sig någon annanstans."

Låt oss leka med tanken att Kent Eriksson skulle objektifiera män på samma sätt. Vad vet jag, kanske skulle det vara extra underhållande om Kent Eriksson vore en kvinnlig chef som objektifierade män?

"En tvåårig pojke [har vår tillåtelse] att bada utan överdel. Det finns ingen direkt åldersgräns för när det är dags att ta på sig överdelen. Det handlar om sunt [nåja] förnuft."

Och:

"De [män] som vill "springa runt" (vad i helvete??? /min anm.) med bara bröst får söka sig någon annanstans."

Vad har Kent upplevt som får honom att omyndigförklara halva Sveriges befolknings förmåga att klä sig? Även utan ett specifikt förbud för kvinnor, brukar baden få ett lyckligt slut. Kent Erikssons värdegrund till trots, kvinnor är faktiskt människor.

Uppdatering 2015-08-16: Mäns kontroll över kvinnors klädsel

Nerikes Allehanda trivialiserar våld som aldrig förr

Idag kritiserade Nerikes Allehanda Lars Ströman fokusen på Islamska Staten (IS), dels genom att kritisera antimuslimsk kollektivisering (ingen invändning där) och dels genom att exemplifiera illdåd som IS inte kan ställas till svars för, nämligen Anders Behring Breivik, Peter Mangs och högerextremisterna med ett halvt ton sprängmedel i bilen.


Poängen Ströman gör är att IS inte är ett speciellt stort bekymmer här, och således inte legitimerar den uppmärksamhet som ges. Och visst, att en handfull muslimska flyktingar rekryteras från Vivalla för att strida för IS kanske inte kan ställas mot de 77 personer som Breivik hade ihjäl. Men att IS inte är Örebros största bekymmer, betyder inte att IS inte är ett stort bekymmer. Ett bekymmer som förtjänar belysning! Att "inte vara ett problem här" följer inte till att inte IS är ett enormt problem.

I de områden som ockuperats av IS är barn sexslavar, där knuffas homosexuella ut från höga byggnader inför publik och där halshuggs dissidenter. Om man tycker att det är ett problem att prata om IS på grund av att de är just islamister, varför inte betona att man inte pratar om "alla muslimer" eller "muslimer generellt" ifall någon nu skulle få för sig att tro det?

Inte heller när nazisterna härjade som värst, ville alla svenskar höra talas om vad som egentligen höll på att ske. Men det är nya tider nu. När jag gick i skolan betraktade man det som mycket allvarligt om någon ifrågasatte nazisternas judeutrotning. Idag är kunskap något relativt. Idag beror det på vem man är om förintelsen har ägt rum. Så här säger en samordnare på en skola i Helsingborg:
"Du får också ha i bakhuvudet att det vi betraktar som historia är den historia som vi har tagit del av. När vi har andra elever som har tagit del av andra historieböcker är det ingen idé att vi diskuterar fakta mot fakta."
Den kunskapsrelativism som demonstreras i Helsingborg har inget med Lars Ströman att göra, och jag vill igen betona att han har rätt i att kritik mot islamism inte får fälla någon skugga över individuella muslimer som inte har något med saken att göra, men jag finner honom skyldig till att trivialisera ett mycket stort problem. Jag tycker att hans text lämnar ett behov av vissa förtydliganden efter sig. På samma sätt som riktiga historier idag dömer ut nazityskland kommer riktiga historiker även att döma ut Strömans önskan att fokusera på annat än IS.

Läs gärna The World Post: 15 shocking numbers that will make you pay attention to what ISIS is doing in Iraq.

Uppdatering 2015-08-18: Följande svar har inkommit från Lars Ströman.
Anders Hesselbom skriver "poängen Ströman gör är att IS inte är ett speciellt stort bekymmer". Ja, vad ska man säga? Påståendet är inte bara lite oförsiktigt. Det är direkt korkat.  Han har inte ens läst den text som han säger sig polemisera mot.

Så här står det till exempel i texten:

"Det finns en uppenbar risk att IS riktar attentat mot Sverige eller att "ensamma galningar genomför attentat efter inspiration av IS. Staten ska göra allt som går – inom ramen för rättsstaten – för att hindra ungdomar från exempelvis Vivalla att resa för att strida för IS."

Och det finns mer som handlar om islamistisk terrorism i texten, det är bara att läsa.

Däremot påpekar jag att 14 personer har mördats av högerextremister i Sverige. Jag påpekar också att Anders Behring Breivik mördade 77 personer. Med utgångspunkt från det så för jag ett resonemang om tunnelseende, att det finns en risk för att all uppmärksamhet riktas mot IS, medan andra hot negligeras.

Men det är väl svårt för Anders Hesselbom att tänka två saker samtidigt.

Lars Ströman
Politisk redaktör på NA.
Bakom det lite radikala språkbruket gör Ströman en poäng i sakfrågan - sin syn på IS - men jag hoppas ändå att ni läser hans ursprungstext (som inte heller är speciellt briljant) i ljuset det perspektiv jag tillför - de flesta som drabbas av IS eller andra islamistiska grupper finns utanför Sverige. Beträffande förmågan att tänka två saker samtidigt, så tar jag gärna tillfället i akt att försvara angreppet på min karaktär med att nämna min syn på rätten till sin religion och religionsfrihet. Trots att jag är skeptiker och som så många andra förstår att varken Allah, Jahve eller andra gudar finns annat än som hjärnspöken hos de troende, så är rätten till sin religion och sin religiösa tillhörighet en extremt viktig fråga. Och det är precis det som gör IS till ett så stort bekymmer. Deras offer har helt enkelt inte passat in de kalifat man försöker upprätta. Fel tro eller fel sexuella läggning kan vara det enda man behöver göra sig skyldig till för att bli avrättad offentligt. För problemet med att låta sig styras av irrationella föreställningar stannar inte vid att man har fel i frågan om huruvida det finns någon gud eller ej - när man tror sig ha den guden på sin sida i en konflikt, kan man bli kapabel att göra vad som helst. Men att jag har den inställningen, betyder inte att jag vill begränsa folks rätt att tro - den är lika stor som min rätt att svara på religiösa anspråk.

måndag 10 augusti 2015

VoF:s förbud mot religionskritik

Häromdagen kommenterade jag förbudet att kritisera religion på VoF:s facebooksida i en video. Detta resulterade i kommentarer, både i videons kommentarsfält och på VoF:s diskussionsforum på deras hemsida, där två poänger framfördes - poänger som inte är nya för mig utan har framförts av föreningens medlemmar flera gånger.

En tillsägelse jag tyvärr fått flera gånger, med rätta.

För det första, kontroverserna som uppstår när religion kritiseras beror på att ämnet är så extremt okontroversiellt. För det andra, religiösa anspråk kritiseras inte eftersom de inte är inte falsifierbara. Jag vill bemöta båda dessa påståenden.

Okontroversiellt?
Att förklara kontroversen som uppstår i kölvattnet av ett avfärdande av ett religiöst anspråk med att avfärdandet är okontroversiellt, är ytterst tveksamt. Idag förstår en upplyst majoritet i VoF att inga gudar finns på riktigt, men det finns ändå gott om orsaker till att frågan verkligen är kontroversiell. Av strategiska skäl kanske man inte vill stöta sig med vem som helst, vilket är fullt förståeligt. Idag är en liten men betydande del av Sveriges befolkning muslimer, och jag är ytterst tveksam till att det bästa sättet att närma sig denna grupp av potentiella medlemmar anses vara att förolämpa deras religion genom att hävda att Allah inte finns på riktigt. Hur man än resonerar, så tvivlar jag på att man förbjuder ämnen på grund av att de inte är kontroversiella, eller att kontroverser över huvudet taget kan förklaras med att ämnet är okontroversiellt. Och det saknas inte skäl till att de som påstår motsatsen, inte kan göra så mycket annat än att just påstå motsatsen - goda argument saknas.

Ej falsifierbart?
Eftersom det inte spelar någon roll vad som är falsifierbart eller ej när man tar ställning till vad som förtjänar kritik, är detta påstående ett icke-argument. För att få en bild av hur oviktigt det är med att teorier ska vara falsifierbara, kan man titta på alternativmedicin som inte påvisat någon effekt i test. De ad hoc-hypoteser som syftar till att framställa ett preparat som otestbart men fungerande, tas aldrig på allvar. Man betraktar testet som ett falsifierande, ad hoc-hypoteserna till trots. Normalt brukar möjligheten att falsifiera en teori vara intressant för en teoris advokat, medan anspråket att en teori är korrekt trots att den inte klarar ett test, normalt brukar hävdas av pseudovetenskapare. Men när Gud väljer att gömma sig, skulle detta tas i beaktning? Hoppsan och tjenixen!

Om det vore upp till mig att hantera konflikten i att vara en skeptikerförening som är beroende av en god relation med religiösa, skulle jag snarare erkänna att det är kontraproduktivt att göra sig osams med en så pass stor andel av medlemsbasen. Kanske är det så styrelsen resonerar, men medlemmarna som tar sig ton i denna fråga är mindre nogräknade - de är av motsatt uppfattning. Och eftersom jag förstår att VoF väjer sina fajter, har jag mycket liten förståelse för den som tror sig göra VoF en tjänst genom att hitta på saker.

lördag 8 augusti 2015

Blandade stollerier

20/2 kommer Göran Skytte fram till att djävulen finns. Och inte nog med det, som ett väsen som kan anta olika skepnader! Visst blir man nyfiken både på Skyttes gudsbild och på vart gränsen mellan religion och galenskap egentligen går? Förmodligen finns inget icke överlappande magisteria här heller, vår längtan efter en svartvit tillvaro till trots.

Och apropå galningar så är det tydligen "alla barns rätt till en personlig tro" (Dagen, 6/3) som är orsaken till att de ska kristnas. För vilket barn skulle vilja missa chansen att få en massa pingstvänners förvirrade tro insålda som det vore sanningar? För säkerhets skull kanske skollagen måste ändras, så att lärarna kan ta vid förvillelsearbetet där föräldrarna inte räcker till (Världen idag, 8/8).

Den 27/7 så funderar Carl Reinhold Bråkenhielm på hur man ska kunna förena gudstro och modern fysik. Och eftersom ingen ska behöva ompröva sina villfarelser så blir väl nästa nöt att räkna ut hur storkteorin kan förenas med sexteorin inom biologin.

Och när vi ändå är inne på religion, Richard Dawkins kritik mot svenska vänstern har fått Totte Löfström att sätta sig ner och fundera, vilket resulterade i slutsatsen att Dawkins "hatar religion så mycket att han försvarar rasister". Har Totte sagt så, så måste det ju vara så!

28/7 kan vi läsa i Dagen att Markus Holmbom anledningen till att vi tror på evolution som förklaring till arternas mångfald, trots att vi inte hittat några fossila mellanformer (!!!) beror på att vi tror blint på evolution (!!!). Japp...

2/8 så låter Joel Halldorf hälsa att vi inte uppskattar populärkulturen fullt ut om vi inte sysslar med bibelläsning. För tänk om all kärlek bara är en skugga av den "större kärleken" till Gud? Fast om det kokar ner till att handla om att upptäcka den kärleken, kanske inte Bibeln är en speciellt lämplig bok att tipsa om.

Och apropå evolution, 4/8 meddelar Sydsvenskan att Erika Lang hälsar att kärleken och sexualiteten är en gåva från Gud, vilket ger oväntat konkurrens till de äldre teorierna om hur dessa har utvecklats.

Och sedan har det diskuterats huruvida SD ska få sätta upp annonser som kan uppfattas som rasistiska i Stockholms tunnelbana. Nej, det blir inga annonser. Kanske inte så mycket för att SL ser problem med eventuell rasism, utan för man oroar sig för säkerheten hos dem som river ner reklamen.

onsdag 5 augusti 2015

En mycket nedslående dag

Man blir ju helt paff över hur vi vant oss med näthat. Tillåt mig kommentera dagens skörd på Twitter!

Detta skrevs förvisso igår, men jag uppmärksammade det idag. Foujan Rouzbeh är ett av Feministiskt Initiativs ansikten utåt, och så här uttrycker hon sitt missnöje med polisen:



Polisen svarade henne med följande replik: "Konstaterar att polishat tar sig olika uttryck. [Polisen på bilden] gör dock ingen skillnad ifall du hamnar i trångmål. Han kommer till hjälp." Men Rouzbeh hänvisade till att hon har blivit sliten i och knuffad, och att hon betackar sig polisens s.k. behjälplighet.

Nästa FI-representant är Stina Fredenmark vars tweets inte får läsas av utomstående, men i princip gick allt ut på att journalisten Niklas Svensson skulle vara rasist.


Men här låter faktiskt Svensson hälsa att han fått ett sms från partiledare Gudrun Schyman som tar avstånd från det Fredenmark häver ur sig.

Moderaternas Hanif Bali fick detta slängt i ansiktet på Facebook av en Joel. Bali hade uttryckt oro för att vandaliseringsstrategin mot Sverigedemokraterna skulle kunna ge bakslag.
Joel: "Du med invandrarnamn borde veta bättre. Du lär bli slaktad av SD när dom får makten."

Bali: "Tack Joel att du kan läxa upp mig om hur jag borde tänka, specieltl med tanke på att jag har 'invandrarnamn'."

Joel: "Gå o knulla din mor"
När jag går in på Joels facebook så är detta fortfarande det som engagerar hans tankar.


Det är inte utan att jag undrar om de skulle uppföra sig lika dant om de stod öga mot öga med dem de riktar sitt hat emot. Helt oavsett behöver vi verkligen byta ut väldigt många av våra politiker.

måndag 3 augusti 2015

Programmering i grundskolan?

Datorprogrammering är inget som alla behöver kunna för att klara sig, men om jag ska ta ställning till huruvida programmering på skolschemat i grundskolan är en förbättring eller ej, så måste jag nog säga att fördelarna väger tyngst. Datorprogrammerare är förvisso ett framtidsyrke, men även om du inte har några planer att börja arbeta som programmerare så kan du ha nytta av grundläggande programmeringskunskap t.ex. för att du själv vill ta kontrollen över en enhet för att få den att göra det du vill att den ska göra, eller för att du hamnar på jobb som köper eller säljer programkod eller programmeringstjänster.

Och även om man väljer att inte använda sina programmeringskunskaper alls, eller bara för den intellektuella utmaningens skull (istället för att t.ex. spela ett parti schack), så kan kompetensen vara till glädje även när annan kunskap ska intas eller omsättas. Den datoriserade värld vi lever i idag och i framtiden är helt enkelt mycket mer tillgänglig för den som har grundkunskaper i programmering än den som inte har det, precis som världen är mer tillgänglig för den som kan prata engelska. Den som har grundläggande programmeringskunskap kan, som användare av en dator, scripta upp tidsödande arbetsuppgifter som t.ex. att döpa om bildfiler efter fotodatum, om han skulle önska. Han kan bygga en fysisk enhet som utför en arbetsuppgift genom att köpa lämplig hårdvara (t.ex. en Arduino-krets) och programmera den att utföra det som är tänkt. Eller varför inte något så enkelt som att lägga till en ny och användbar funktion på sin hemsida?

Tittar man mer allmänt så anser jag att datorprogrammering har en motiverande effekt på elever. Jag själv har flera gånger haft förmånen att lära upp personer som inte kan ett enda smack om programmering till mycket skickliga och produktiva mjukvaruutvecklare, och den studiemotivation som vaknar till liv när man lyckas instruera en dator, har en positiv effekt även på ämnen där nyttan av ny kunskap inte är lika tydlig eller konkret. Jag själv undervisar tyvärr inte barn, men jag vet att man kan använda spelprogrammering, robotprogrammering eller LEGO för att väcka intresset.

På Tunaskolan i Lund finns ett projekt som heter Programmering för alla. Där använder man ett utvecklingmiljö baserad på Scala som heter Kojo, men barn kan även använda vanliga professionella miljöer som t.ex. Visual Studio och C# de får rätt stöd, och Scala är ett fullvärdigt språk, vilket man prioriterat i projektet. På Omvärldsbloggen nämns projektets mål:
  • Tröskeln ska vara låg, så att det är enkelt att komma igång.
  • Lärare och elever ska arbeta med ett riktigt programspråk som inte har något tak och som kan användas i verkligheten utanför skolan.
  • Verktygen ska vara byggda med öppen källkod som alla intresserade kan utveckla och bygga vidare.
Vill du själv testa att programmera, utan att först installera något på datorn? Starta en kommandotolk, t.ex. genom att trycka Win+R, skriva CMD och trycka Enter.


Navigera till en lämplig plats på hårddisken. Jag valde en katalog som heter temp på min C-disk, och skrev därför:

cd C:\temp [Enter]

Det spelar ingen större roll vart du befinner dig när du jobbar, men du kan t.ex. inte arbeta mot C-rooten. Därefter, skapa programfilen genom att skriva:

copy con test.js [Enter]

Detta betyder att du vill placera innehåll i filen test.js. Nästa rad är skiftlägeskänslig. Skriv:

WScript.Echo("Hello world!"); [Enter]

Detta är instruktionen att skriva Hello world! på skärmen. För att tala om för datorn att du är färdig med inmatningen, tryck först Ctrl+Z och därefter Enter. Sen kan du starta ditt program genom att skriva:

cscript.exe test.js [Enter]

Resultatet bör likna det du ser på bilden ovan, och om du gjort rätt, kan du nu skryta om att du har programmerat en dator, vilket jag hoppas ger mersmak.

För att summera mina argument: Programmering är användbart, stimulerande och roligt, samt har positiva sidoeffekter. Och läs även gärna Lunds Universitets Magasins artikel om programmering från december 2013. Mycket nöje och happy hacking!

Skeptofobi

Apropå instiftandet av nya ord så vet jag att det pratades om att jag skulle vara upphovsman till uttrycket religiös skepticism, vilket inte stämmer. Jag råkade ha skrivit ett inlägg som utgjorde ett av de tidigaste svenska beläggen för uttrycket på Google, men jag hade själv plockat upp det från en internationell debatt. Jag ogillar faktiskt uttrycket eftersom det finns en viss inkonsekvens i betydelsen om man jämför med t.ex. vetenskaplig skepticism, där religiös skepticism säger något om vad man är skeptisk mot - religion - och vetenskaplig skepticism säger något om hur man är skeptisk - vetenskapligt.

Men om jag skulle få chansen att instifta ett nytt ord i det svenska språket, så skulle det vara skeptofobi. Skeptofober är personer som lider av skeptofobi, och dessa kan uttrycka sig skeptofobiskt.

Skeptofobi (grekiska phobos: fruktan) skulle alltså vara ett begrepp som åsyftar rädsla, hat eller fördomar riktade mot frånvaron av vidskeplighet eller mot skeptikern som inte besitter en viss vidskepelse. Mild skeptofobi skulle kunna ta sig uttryck i rädsla för att sluta underkasta sig något religiöst kulturellt uttryck, medan grov skeptofobi skulle kunna beskriva apologeterna som går korståg på social media.


Uttrycket skeptofobi skulle då användas konsekvent med hur t.ex. islamofobi används för att beskriva irrationell rädsla för islam eller kristofobi används för att beskriva irrationell rädsla för kristendom, och citatet ovan skulle kunna vara ett exempel på skeptofobi.

söndag 2 augusti 2015

Nej, jag kan inte imponeras av Jack Werner

De flesta som använder social media vet förmodligen vem Jack Werner är. Han är den som säger att det du påstår om den objektiva verkligheten förmodligen är falskt, trots att "det står på nätet" - mannen var en av de som i egenskap av viralgranskare blev utsedd till årets folkbildare av Vetenskap och Folkbildning för sitt budskap att du har fel och kolla upp saker innan du retweetar. Men vad är det som är så konstigt med det? Jo, skolan har förändrats under de senaste 15 åren.

Bilden är hämtad från Sveriges Radios webbplats.

Jack Werner vill ha grundläggande journalistik i lågstadiet. Jag förstår det - Werner är journalist och ser vinsten av att andra har hans kompetens. Av samma skäl vill jag att hela grundskolan ska genomsyras av datorprogrammering. Jag som programmerare betraktar inte programmering som ett fackligt särintresse, utan som ett sätt att tänka och navigera i en värld där nästan alla äger flera datorer. Om man inte har en persondator i hemmakontoret så har man kanske en dator som är maskerad till mobiltelefon eller surfplatta.

Min "mobiltelefon" och PC.

Den enklaste mobiltelefonen är idag en processor som klarar flera tusentals miljoner instruktioner per sekund, ibland till och med flera sådana processorer, medan min första dator hade en enda processor som klarade ett fåtal MIPS. Efter att ha sett den utvecklingen är det kanske inte så konstigt att den nya generationens IT-analfabetism besvärar mig. Under hela 80-talet ägde jag tre maskiner. Först en Sinclair ZX81, sedan en Commodore 128 och till sist en Commodore Amiga. Men sedan 90-talet och framåt har jag förbrukat massor av maskiner, vilket inkluderar telefoner från Nokia, Ericsson, Sony-Ericsson, Apple och Microsoft, Surfplattor från diverse företag samt stationära och bärbara PC-datorer med olika operativsystem. Alltså, redan som barn var jag multilinguist, och pratar än idag flera datorspråk flytande (utan att alltid ha alla ord i huvudet) som en del av mitt jobb.

Nästan allt Jack Werner kläcker ur sig är klokt. Häng inte ut folk för alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats! Sprid inte vidare korkade påståenden utan att först kolla upp dem, för de är troligen falska! Men varför behöver det påpekas? Werner själv är född i slutet av 1980-talet och har därför aldrig upplevt det utbildningssystem som placerade Sverige på topp 10 i OECD - den skola som formade oss att vara kritisk mot allt, att jämföra oberoende källor, att värdera dessa och att ifrågasätta dem. Den skola som producerade skeptiker, helt enkelt. Att höra Jack Werner uppmana mig att granska källorna kan jämföras med en matematiker som vill påminna mig om att 6 * 8 är 48 - det är så extremt rudimentärt att man skruvar på sig.

För inte så länge sedan läste jag Per Kornhalls bok Barnexperimentet, så jag förstår att Svensk utbildning inte är vad det en gång var. Och eftersom granskande journalistik är enkelt, så finns det en enorm kickback för den okunnige att följa Jack Werner - det man får lära sig är inte begränsat till att det som sägs på Internet kan vara falskt, man får också lära sig vilka frågor man själv bör ställa. Det gäller helt enkelt att komma in i rätt sätt att tänka, vilket förresten kan sägas även om mitt kompetensområde - datorprogrammering. Både granskande journalistik och IT är enkelt, det gäller bara att komma in i rätt sätt att tänka. Och båda är extremt användbart att kunna i dagens samhälle.

För att summera, det är förmodligen lika svårt för en granskande journalist som Werner att svälja det som idag sprids på nätet, som det är för en medelålders person som gått i en skola som ännu inte träffat på Göran Persson eller Jan Björklund att göra det. Senast idag stötte jag på denna bild, producerad för att skoja med MGM-vinjetten:


Jag skrattade gott, men blev sedan bedrövad över att bilden kom att spridas under premissen att den verkligen visar vad som skedde under inspelningen av vinjetten. Följande bild visar en av de verkliga inspelningssituationerna på MGM:


Men den stora skillnaden mellan mig och de som är födda på 90-talet är egentligen inte att jag är mer skeptisk, även om så må vara fallet. Den stora skillnaden är att jag inte hade möjlighet att publicera något som var potentiellt läsbart för hela "den uppkopplade världen" - en möjlighet som råkar korrelera med ett havererat utbildningssystem. Och till skillnad från Jack Werner skulle jag aldrig ens komma på tanken att påpeka allt som står på nätet inte är sant, för på den punkten har jag inte sett skogen för alla träd.

fredag 31 juli 2015

Vart går statens pengar? Statsbudgeten på 2 minuter.

Eftersom statens utgifter per capita har ökat ganska drastiskt de senaste åren, kan det vara intressant se vart pengarna tar vägen. Jag har läst regeringens rapporter för utfall från 2008 till 2014, samt budgeten för 2015, så jag vet svaret. 2008 kostade varje invånare staten 80 771 kr per år, men år 2015 kostar varje invånare staten hela 91 237 kr.

Statsbudgeten består av 27 kategorier. De 14 "billiga" posterna innefattar faktiskt bl.a. migrationspolitiken.


Bland de 13 "dyra" posterna utmärker sig ekonomisk trygghet vid sjukdom, och är totalt ger 27 poster.


Uppdelat på förändring från 2008 till 2015 ser det ut så här: Det som blivit mycket billigare genom åren är näringslivet (-131%), bostadsförsörjning (-75%), infrastrukturen för kommunikation (-65%) och sjukdomsersättningen (-25%). Totalt har åtta utgiftsposter minskat. Dessa är även näringsliv, bostadsförsörjning, statsskuldsräntor (!), ekonomisk trygghet vid sjukdom/handikapp (!!), ekonomisk trygghet vid ålderdom (!!!), landsbygdsnäringar (!!!!) samt regional tillväxt (!!!!!).


Utan att reflektera mer över att min ålderdom blivit billigare för staten så kan vi titta på de 19 poster som ökat sedan 2008. Egentligen är det bara två poster som utmärker sig, där integration (66%) inte är något jag har någon åsikt om - migrera gärna - men det är lite konstigt att jämställdhet helt plötsligt blivit så mycket dyrare (70%) än förr.


Så här ser den procentuella förändringen ut från utfallet 2008 till budgeten 2015:


Så uppenbarligen har vi glömt bort hur jämställdhet fungerar.

Här finns fler diagram över statsbudgeten.

tisdag 28 juli 2015

Vetenskapliga bevis för livet efter döden?

Då finns det äntligen vetenskapliga bevis för att vi överlever vår död, lite oväntat producerat av en ingenjör vid namn Béla Balogh. Balogh redogör för bevisen i en föreläsning som han beskriver som en chockerande ny världsbild baserad på bl.a. forskningsresultat.

Inledningsvis redogör Balogh för att vi behöver en karta som är i samklang med fysikens lagar, forskningsresultat, logik, egna upplevelser och eventuellt "den uråldriga visdomen". Balogh ifrågasätter att skolan verkligen levererar detta, eller om skolan snarare går på Big Bang och evolutionsteorin, och att det som inte passar in avfärdas. Ungefär 5 1/2 minuter in:
"Så låt oss nu examinera några arkeologiska fynd, och jag föreslår att vi ska börja tänka själva. Det har hittats en hel del avlånga huvudskallar i stort antal i Egypten och Peru, och det passar inte in i den här fina bilden om evolution. Det är mycket svårt att förklara. [Balogh visar en bild på Paracas-skallar.] 
Sedan hittades det benstommar av storväxta personer, s.k. jättar. Och de är utställda i museum till och med. [Balogh visar en bild från skapelsemuseet Mt. Blanco Fossil Museum.] Det är sant att det står i Bibeln att Guds söner kom ner till jorden och skaffade barn med jordens kvinnor, och barnen blev jättar. Men det passar inte in i evolutionsteorin, det heller. Då kan vi inte tala om det så mycket. Fast arkeologiska fynd visar att, ja, verkligen, såna storväxta människor fanns på jorden. 
Och sedan hittar man mycket intressanta objekt, t.ex. det här fyndet från Columbia som sägs att det är minst 1000 år gammalt och det är utställt på Smithsonian Institute i Washington DC [bild]. Och arkeologer och vetenskapsmän säger att det är fråga om stiliserade insekter, alltså det här skulle vara en stiliserad insekt enligt forskarna. Ja, vi ska titta lite närmare på den här stiliserade insekten. Den har en styrning här bak, och sen ser vi en pilot här med armar och ben. Uppifrån ser vi att det finns två piloter minst. Och den här stiliserade insekten har deltaformade vingar som behövs för hastigheter som överstiger ljudets hastighet. Mycket intressant insekt i och för sig."
Béla Balogh fortsätter att visa geologiska fynd som han inte anser vara vad som påstås, samt nämner att keopspyramiden är byggd av betong. Därefter har han etablerat att skolan inte är ärlig om hur det egentligen är, men att han har ett annat förslag.

Först ska vi tänka på att vi inte vet vad 96% Universum består av, samt att de resterande fyra - materian - förmodligen är energi. Om allt bara är svängningar [del 2], borde man kunna säga att allt finns i olika "oktaver", som på ett piano. Med det avklaras motbevisas evolutionen med den ultimata Boeing 747:an och en allmän hänvisning till irreducerbar komplexitet. Sedan kommer beviset.

Vi kan överföra tankar via telepati på avstånd upp till 1700 km, men vi kan inte mäta tankekraften. Tankekraften är så stark och högfrekvent att hjärnan inte borde kunna åstadkomma den. Alltså fanns våra tankar innan vi föddes, och överlever vår död.

När beviset väl är levererat, berättar Balogh en del detaljer om platser vi kommer till när vi dör. Informationen hämtas från drömmar, eftersom drömmar i själva verket är temporära besök till dessa platser [del 3]. Och så här bör vår världsbild korrigeras: Universum består av vågor, inte materia. De 96% av Universum som vi saknar kunskap om, innehåller våra tankar och känslor, och genomsyras av hög intelligens och kärlek. Universum är en evighetsmaskin, vars elektroner aldrig kommer att stanna. Människan är en "energivarelse" med en tillfällig fysisk kropp. Intelligent Design ska komplettera evolutionsteorin. Livet börjar inte när vi föds och slutar inte när vi dör. Våra tankar har hög energinivå och vi kan åstadkomma saker i den fysiska världen med tankekraft, men vi kan aldrig slippa undan den universella lagen om orsak och verkan.

Därefter kommer lite blandade påståenden om hur man kan smickra eller kränka vatten och ris, och avslutningsvis säljer han sina böcker [del 4]. I skrivande stund gör han dessutom reklam för open mind-festival och konferens på sin hemsida, men han har inte övertygat mig om att han är speciellt öppensinnad.

Även om Béla Balogh verkar vara en godhjärtad person som betonar att man ska vara snäll mot sina medmänniskor, så har jag invändningar. Skapelsetro och myter om jättar, skallar, vatten och ris, bidrar inte med trovärdighet, snarare tvärt om. Men framför allt så lyckas han inte riktigt knyta sina slutsatser till sina premisser. Det är fortfarande inte säkert att vårt medvetande finns före vi föds och efter vi dör, bara för att vi inte kan mäta dem. Balogh hänger upp alldeles för mycket på en rysk studie om tankeöverföringar, som av allt att döma är fabricerad. Den ska ha administrerats av en professor Leonid Vasiliev på 1920-talet, men endast ett fåtal sidor för paranormalister tar upp fallet.

Förmodligen är det fortfarande inte någon idé att göra upp några planer efter sin död.