tisdag 19 augusti 2014

Makt kräver en viss mognad, och MP behöver tala

Grön Ungdoms språkrör i Uppsala, Esra Hacimehmet skrev på Facebook att hon "hatar alla jävla privilegierade äckel" och att hon vill "skjuta pil i huvudet på folk". Det är helt orimligt att Grön Ungdoms talan förs av en person som uppenbarligen inte mår bra. Föreställningen att andra är privilegierade är förmodligen ett uttryck för känslan av att inte vara förmögen att hantera sin situation, och den påstådda önskan att skjuta pil i huvudet på folk är förmodligen ett uttryck för stark frustration. För att uttrycka mig milt, är Hacimehmet en person som aldrig någonsin kommer att få företräda mig, i någon situation eller i någon fråga. Men det finns säkert andra som vill låta henne växa med uppgiften.

Journalisten Emanuel Karlsten ställde några motfrågor, vilket snabbt resulterade i rasistanklagelser och sedan hot från personer som förmodligen tror att deras agerande är ett sätt att ta Hacimehmet i försvar. Erik Helmerson redogör för händelseförloppet på Dagens Nyheter ledarplats.

Karlsten publicerar en skärmbild på sin Facebook-sida där man kan se hur Hacimehmet spekulerar om att Karlsten försöker utnyttja henne för att göra karriär, ivrigt påhejad av sina vänner. Jag måste betona att det är helt uppenbart Grön Ungdoms Esra Hacimehmet inte är mogen för sin uppgift, inte mår bra, och hämtar mycket av sin energi genom att odla ett vi- och dem-tänkande. Första kommentaren nämner ett mordhot från en Elin Sternesjö, och i texten till skärmbilden skriver Karlsten att Elin har bett om ursäkt och att han både godtar och uppskattar den.

Men så skriver han också avslutningsvis så här:

Hade det här varit Sverigedemokraterna hade alla reagerat på en gång. Vi hade lajkat och delat eftersom hatet där bekräftar bilden av partiet. När det nu gäller Miljöpartiet kommer vi med ursäkter och förklaringar. Förstår. Jag erkänner att även jag kommer med sådana ursäkter. Och jag kommer på mig själv och hur märklig den reaktionen är. Och varför är det helt knäpptyst från Miljöpartiet de gröna kring allt detta? Eller för den delen Grön Ungdom?

Emanuel Karlsten är mer förstående än han någonsin behöver vara. Det är bra att man lyfter fram unga, men det är definitivt inte bra att slänger ut dem på för djupt vatten. Miljöpartiet måste hantera detta på största allvar. Karlsten är inte någon provokatör eller en Salman Rushdie som försökt att utmana en maktordning, och inte heller om så vore, är Esra Hacimehmets beteende försvarbart.

Uppdatering 2014-08-20: Uppsala Nya Tidning tar upp detta, och Miljöpartiet tar avstånd från Hacimehmet.

måndag 18 augusti 2014

Är det rätt att visa upp sin kropp?

Bloggaren Lady Dahmer gjorde ett inlägg för några veckor sedan med en lite fyndig rubrik: "Ville ha en strandkropp så jag drog till stranden". Helt rätt! En strandkropp är inte en kropp med något speciellt utseende, det är en kropp på en speciell plats. Stranden. Texten i övrigt är bara några allmänna kommentarer om tillvaron, men rubriken var som sagt fyndig.


Bloggposten skänkte mycket glädje till läsarna, som t.ex. kommenterar med att säga att de också nu badat på offentliga stränder, trots att det suttit långt inne eller var länge sedan.

På samma tema lägger artisten Molly Sanden upp en bild på sig själv på bildbloggen Instagram.


Gensvaret är stort, nästan bara positivt. Men Molly har passerat en gräns som för mig som utomstående verkar vara både osynlig och mycket viktig. Bara någon vecka senare skriver Lady Dahmer att hon får ont i magen av detta, och att det är en spark i ansiktet på "oss" (tjocka?).


Det hårda tonläget, säger mig att Sandens övertramp är stort. Hon har bevisligen inte gjort något som inte Lady Dahmer själv har gjort, men den osynliga gränsen är passerad.

I egenskap av man kan jag finna lite glädje i att se bilder på både tjocka män och vältränade män. Jag skrattade gott när jag såg journalisten Christopher Hitchens posera naken med en cigarett i duschen, och jag finner det inspirerande att se vilken tvättbräda man får om man använder rätt deodorant enligt reklamen (även om jag förstår att det egentligen krävs mer än att använda rätt deodorant).

Hur ska vi kunna veta i förväg när vi agerar korrekt? Lady Dahmer skriver en debattartikel på Aftonbladet som syftar till att räta ut alla frågetecken. Där kan vi läsa att:

Molly Sandens kampanj är inte revolutionerande. Enligt vilken standard och för vem? Och varför är detta ett krav? Ingen kan göra mer än sitt bästa.

Lady Dahmer blir påmind om sin vikt. Jag förstår detta, det är verkligen inte roligt att befinna sig i en situation man inte trivs med. Men bortom att argumentera för hur det offentliga rummet borde se ut, och bortom att försöka förändra sin attityd eller sitt beteende, finns det inte mycket att göra.

När tjocka kvinnor visar upp sin kropp blir folk arga. Men ändå gjorde Lady Dahmer precis detta. Hon visade upp sin strandkropp. Folk kan bli arga (och ledsna) över mycket, men det bästa man kan göra, är att driva sina frågor med bästa tänkbara argument. För hur många skulle trivas i en värld där man inte får provocera, vara progressiv eller utmana rådande normer?

Inte alla är förmögna att ha kontroll över sin egen situation, varken när det gäller övervikt eller när det gäller att vara nöjd med sig själv. Jag är inte den som kräver att mina medmänniskor ska ha något speciellt utseende eller någon speciell vikt, jag kan bara önska att alla mår bra, antingen för att de trivs i sin rådande situation eller är förmögna att påverka den. Och av denna anledning tycker jag att historien började bättre än den slutade.

söndag 17 augusti 2014

Mats Selander skjuter sig i foten, apologeter har seriösa problem

Den skapelsetroende Mats Selander (numera Kristna Värdepartiet) föreläser om kompatibilitet mellan vetenskap och tro. Traditionellt brukar bibeltrogna kristna förakta naturvetenskap. Vetenskapen är den ständiga fienden som när som helst kan använda kunskap och logik för att riva ner någon dogm. Mer liberala kristna menar att vetenskaplighet inte blir problematiskt förrän det appliceras på anspråk som rör deras tro, och när så sker kallas överträdelsen för scientism. De flesta vill ändå att vetenskapen ska vara närvarande, på behörigt avstånd - man allierar sig med fienden, eftersom det är där trovärdigheten finns. Så här säger Selander om vetenskap i inledningen av sin föreläsning från förra året:

"Ja, vetenskap och kristen tro. När jag talar om det här i olika sammanhang så har jag en tendens att bli alldeles för långrandig, och gå in på filosofi och grejer. Nu har jag gjort en PowerPoint (en presentation, min anm.) för ungdomsgrupper och då tänker jag köra den för er, så får vi hoppas att det ska ta lite mindre tid, ska försöka minska så det inte tar en timme, utan kanske 40 minuter, vi får se om det går.

Det här om vetenskap och tro, det är en fråga om perspektiv tänker jag. Det finns ju en massa detaljfrågor, en massa frågeställningar där man undrar: Hur hänger det här ihop med det här, och så vidare? Och när det gäller de där detaljfrågorna - man kan fråga sådana saker som har med skapelse och evolution att göra, hur ska man förstå att den här arten beter sig på ett sätt som verkar ont t.ex. Det finns någon geting som lägger sina larver i en... sina ägg i en annan arts larv, och sen när de här äggen kläcks så äter de upp den här larven inifrån, på ett sånt sätt att den lever så länge som möjligt. Det verkar vara Intelligent Design, men ond Intelligent Design. Det här är ett exempel som Darwin hade, som gjorde att han ifrågasatte: Det här kan inte en god gud ligga bakom.

Man kan fråga sig... Man kan gå igenom massor av olika sådana arter och fundera: Ja, men det kanske fanns en god design från början som på något vis har fallerat. Du har tusen och en sådana detaljfrågor som kan vara knepiga och svåra.

Jag vet inte svaret på alla detaljfrågor, och förmodligen vet ingen det. Men jag tror att vi kan se på den stora bilden, och se hur kristen tro och vetenskap (och då talar jag i första hand kanske om naturvetenskap), hur det kan harmoniera. Och jag vill... Jag vill liksom be er att inte stirra på detaljer, utan att försöka se den stora bilden.

Det är väldigt lätt hänt, och här kommer en... Det här är en sorts intellektuell frågeställning i sig: Hur mycket av hela bilden måste, så att säga... "Hur många pusselbitar måste ligga på plats innan jag ser bilden?" kanske jag ska säga. Hur... Hur kan jag tillåta mig att tro på bilden även om inte alla pusselbitar finns på plats, men tillräckligt många? Det finns ibland ett sorts intellektuellt överkrav tror jag, som vi har. I synnerhet när det gäller religiös tro. Då är det som att vi känner att vi har något av Descartes ångest här, att vi måste vara så säkra, eller ha hela bilden, ha alla detaljerna på plats, annars så kan vi inte tro.

Och det är väldigt sällan vi har så höga krav annars. Och jag skulle... Om du kan känna igen dig i den... Det är ingenting man bara ändrar över en dag, en sådan hållning kanske, men... Men jag skulle vilja, i någon mening också, gå emot den hålningen då, och säga ungefär så här att... Nu har jag försökt att vara lite pedagogisk här, får se om det går."

Nu visar Mats Selander en liten abstrakt bild, och fortsätter:

"Det här ser vi ju inte riktigt vad det är. Det är någon sorts... Sol kanske, eller någonting med solstrålar."

Mats visar fler mer eller mindre abstrakta bilder i ett kollage.

"Och så här är lite andra, en väderkvarn och... Ni ser den uppe, solen där uppe, vi ser inte riktigt, vi fattar kanske inte hur de här bilderna hänger ihop."

Nu visar Mats ännu fler mer eller mindre abstrakta bilder i ett kollage.

"Och sen blir det ännu större och så här, och så blir det så här. Jaha?"

När man zoomar ut, så visar sig att de olika små bilderna är delar av ett stort bildkollage som, när det betraktas på håll, bildar ett mansansikte.

"Eh, ja, nu råkar det vara Jesus här. Det... (skratt) ...kunde ha vart vad som helst. Men alltså, det här är en sorts... Det här är inget argument, utan det är bara en sorts illustration på vad jag menar. Alltså att vi kan faktiskt se tillräckligt många detaljer eller tankegångar liksom, som sitter ihop och ger oss en helhetsbild, även om kanske inte kan stoppa in alla detaljer. Det är det jag vill... Det försökte jag illustrera här. Det var... Det var väl ganska... Ja! Jag försöker, så här, växa pedagogiskt här, och det där tyckte jag var ett försök.

Nåväl. Så. Det som inledning då.

Nu ska vi säga något om vad vetenskap är för någonting. Och då är det ju naturvetenskap i första hand som vi pratar om då. Och det är så med definitioner, när man har läst lite filosofi så upptäcker man många filosofer sysslar med att försöka definiera saker hela tiden, och de jobbar med... Vad är kunskap, alltså filosoferna har pratat om det sedan Platon, och alla trodde väl att Platon hade fångat det, sedan kom Edmund Gettier på 60-talet och kastade upp hela definitionen i luften och den har inte landat än...

Det är otroligt svårt att definiera saker. Jag brukar ta exemplet med en bil. Hur definierar man ordet bil? Ja, försök själv, ett fordon med hjul. Ja, men det är ju tåg också, och flygplan också, okej. Ja, men ett fordon som åker på marken bara, också men tåg gör också det, med hjul ja, ett for... Ja, men måste den ha hjul, men alltså om en skrotbil utan hjul, är det ingen bil dårå? Eh, och, ja, så där kan du hålla på, och upptäcka då att ordet bil ska fungera som en cirkel då, som har alla bilar, och bara bilar, inom sig. Det kallas för att då har man så att säga nödvändig och tillräckliga villkor för sin definition, så att säga.

Och det där försöker analytiska filosofer att fånga då att liksom hitta, att utesluta alla icke-bilar och inkludera alla bilar. Och när det gäller då t.ex. vetenskap, alla exempel på vetenskap ska vara innanför cirkeln, och alla ickevetenskapliga aktiviteter ska vara utanför, ja då hitta ett intellektuellt eller teoretiskt kriterium som riktigt gör det där, det är otroligt svårt. Och det är svårt när det gäller vad som helst. När det gäller vetenskap så kallas det för demarkationsproblemet, alltså problemet att "to demarcate", alltså att, man, ja, helt enkelt, ringa in. Inringningsproblemet.

Varför är det intressant? Ja, det intressanta är väl då att när någon säger så här att "jag tror bara på vetenskap", eh, OK, kan du börja med att liksom bara peka på vad det är, på ett sätt som är vettigt? Ja, om man inte ens kan liksom riktigt klart och tydligt definiera vad det är man "bara tror på", om man nu säger så att man bara tror på "det här", då vill man ju på något vis utesluta allt annat, som man då "inte tror på", men om den där, det är svängdörrar i definitionen, om det är "blurrigt" i definitionen, då är det lite naivt att säga att "jag bara tror det här".

Och det är lite populärt, eftersom vetenskapen har [en] sådan hög status så är det många som tänker så att jag vill inte tro något icke-vetenskapligt, jag vill bara tro på vetenskapen, men låt mig säga då att trots detta att det är svårt att definiera, så kanske vi kan ha en sorts arbetsdefinition, en definition som i lite vaga termer fångar vad vi menar då, och då tänker jag att en systematisk undersökning av naturen är väl vad vetenskapen är.

Man kan systematiskt undersöka naturen, och kanske inte kalla det för vetenskap, låt oss säga empiriska studier i etik, kanske inte, eller om man håller på med, ja... Man kan hålla på och dividera fram och tillbaks, men det är väl en arbetsdefinition i alla fall. En systematisk undersökning av naturen."

Vetenskap är produktion av tidigare okänd kunskap med systematiska metoder. Vetenskapliga metoder innefattar en kombination av empiri och deduktion. Mats Selander fortsätter:

"Och om det är så att vetenskapen så att säga, och naturvetenskapen då i första hand, men även humaniora, undersöker någon form av natur, den mänskliga naturen, i historien till exempel, eller hur vi psykologiskt fungerar eller vilka böcker vi har skrivit och så vidare, men det är ju människan och hennes natur som i sådana fall är fokus i humaniora då, medan det är den icke-mänskliga naturen, så att säga, som är fok... Ja, det är klart, medicinen... Ja, är ju mer naturvetenskap och det är människan, ja, ok, ja, ni märker ju, hur man än dividerar så hittar man olika mittemellanpositioner här, men en systematisk undersökning av naturen är väl ändå att vetenskapen funk... liksom i första hand sysslar med va...

Och det betyder ju då att vetenskapen inte undersöker, eller är liksom gjord för att undersöka naturens ursprung. Finns Gud? Eh, så att säga, ja, det är klart, man kan säga att naturen är evig kanske då? Den har alltid funnits där. Det tycks ju inte vara så, men i den mån som naturen har ett ursprung, och någon form av metafysisk grund, så tycks det ju inte att vetenskapen är gjord för att ställa de frågorna. Vetenskapen kollar på hur funkar naturen, inte vem som gjorde den, eller vad som fick den att kicka igång, och så va."

Vetenskapsmän sysslar med ursprungsforskning, men forskarna levererar inte alltid modeller som styrks av heltäckande evidens. Bra noterat, Mats. Att vetenskapsmän inte ställer frågor som handlar om "vem" som åstadkommit något, beror på antagandet att naturfenomen har ett naturligt, icke-gudomligt, ursprung. Mats Selander:

"Och om det är så att det finns aspekter i naturen, i mänsklig natur t.ex, som på något vis går bortom eller ovanför det som vi vanligtvis menar är naturen, låt oss säga att vi har en själ, låt oss säga att vi har en fri vilja som inte går att fånga på samma sätt som man fångar liksom hur kemiska formler eller kemiska, ja, substanser och så vidare, förhåller sig, eller agerar och så där. Det kan ju finnas aspekter... Det kan ju visa sig att våran natur inte är så naturlig, den kanske delvis är lite övernaturlig...

Tänk om Gud har gripit in i naturen, ja då finns det ju händelser som inte rimmar med hur naturen vanligtvis funkar, så att säga. Under, tecken, mirakler. Och då tycks det ju som att naturvetenskapen per definition inte kan studera de händelserna, eller åtminstone inte ringa in själva orsaken eller händelseförloppet här. Jag menar, det verkar ju lite... Det ligger ju per definition lite... Det verkar ju lite konstigt att säga så här att "ja, nu ska vi naturvetenskapligt studera hur Jesus gjorde när han gick på vattnet". Ja, men, liksom det är ju inte en naturlig händelse. Det är ju en övernaturlig händelse. Och då spelar den efter helt andra spelregler än den som naturvetenskapen har formulerat. Och då är det... Då är man på en annan spelplan.

Och här är en stor fråga: Finns det en annan spelplan? Eller inte? Eller är naturen allt som finns?"

Dunning–Kruger-effekten bär en ickefråga som är lika viktig för KVP som den är oviktig för alla andra. Här kan du lyssna på Mats Selanders föredrag. Om du inte vill lyssna: Evolutionsteorin är felaktig, och utmärker sig genom att saknade pusselbitar verkligen är negativ evidens. Gud har skapat allt. Vetenskapen ska inte släppas in på områden där vi vurmar för föreställningar som står i konflikt vetenskaplig konsensus. Mikroevolution är vetenskapligt bevisad, och ingen protesterar. Beträffande makroevolution så finns det luckor, och hur dessa bör hanteras kan man tro att Selander avhandlade i inledningen av sitt föredrag. Men osäkerheten i en hypotes är inte ett problem om hypotesen är religiöst betingat, för ansträngningen att försvara underbevisade hypoteser, förhåller sig inte till naturvetenskapliga antaganden, utan teologiska. Påstådda problem med s.k. makroevolution ÄR problem med evolutionsteorin, helt enkelt. Vetenskapsmännen kan inte nå konsensus i frågan om när människan skapades (6000 år sedan eller hundratusentals år sedan) eller om detta skedde genom gradvis utveckling eller genom spontan speciell skapelse.

Astrofysiken står handfallen och saknar teorier om universums uppkomst, vilket gagnar default-positionen att Gud är den ursprungliga orsaken. Alltså är inte verkligheten en naturlig plats. Välkommen att lyssna på föreläsningen, men undvik att ta en drink vid varje identifierat misstag eller felslut, för din egen hälsas skull.

onsdag 13 augusti 2014

Mäns farlighet i relation

Ett påstående som har cirkulerat på Twitter är att fler kvinnor dödas av män än av cancer och senast idag skrev en twittrare att fler kvinnor dör på grund av män än på grund av krig, trafikolyckor och malaria kombinerat. Innan jag kommenterar detta, vill jag säga att det inte är självklart att man kan ställa "dödsorsak på grund av man" och "dödsorsak på grund av krig" mot varandra. Eftersom vi tenderar att skicka våra män i krig, är dessa dödsorsaker olika sidor av samma mynt.

WHO för statistik över dödsorsaker, och Wikipedia presenterar en sammanställning som är inaktuell, men som kan ge en fingervisning över läget globalt.

Först och främst, antal kvinnor per 100 000 som dör på grund av våld är 3,7 stycken. Om en kvinna tar livet av en annan kvinna, måste siffran kompenseras ner. Dessutom säger inte siffran något alls om antalet våldsverkare. Möjligheten att en person kan orsaka flera kvinnors död, säger oss att det finns färre än 3,7 personer per 100 000 oavsett kön, som har orsakat någon annan kvinnas död genom våld. (14,2 män per 100 000 dör på grund av våld.)

Påståendet om cancer kan lätt avfärdas som felaktigt, eftersom leukemi ensamt kostar 3,8 kvinnoliv per 100 000. (4,7 män per 100 000 dör av leukemi.)

När det gäller trafiken, så vet vi att fler män än kvinnor kör bil. På samma sätt som vi kan anta att män är en stor orsak till att 3,7 av 100 000 kvinnodödsfall beror på våld, kan vi även anta att män är en stor orsak till att 10,4 kvinnor dör i trafiken. (40,8 män dör i trafiken.) Detta talar för att påståendet om mäns farlighet är korrekt.

Däremot finns det inget som legitimerar att just män är gruppen som problematiseras. Vi skulle t.ex. kunna göra andra demografiska uppdelningar som tar hänsyn till andra faktorer, för att se att orsaken till våldsbrott inte beror på våldsverkarens kön, men på t.ex. våldsverkarens religion eller kultur. Som vi vet, kan vi inte anta att en korrelation är en kausalitet.

Oavsett hur det ligger till med den saken, är cancer farligare än män. Och oavsett hur det ligger till med den saken, är det farligare att vara man än kvinna.

fredag 8 augusti 2014

Katolska Kyrkan tystar ner övergrepp

The Australian skriver en tragisk text om en kardinal, George Pell, som berättar om hur Katolska Kyrkan lade locket på i frågan om de systematiska barnvåldtäkterna som organisationen bedriver. På frågan om huruvida pedofiler profiterat på kyrkans tystnad, säger Pell att "jag måste säga att det finns en signifikant sanning i det".

onsdag 6 augusti 2014

Feministiskt Initiativ och pornografi

Det har påståtts om Feministiskt Initiativ att de vill förbjuda porr, men i partiprogrammet står endast att "Fi ska verka för att lagstiftningen kring pornografi ses över och att möjligheten att begränsa spridningen av pornografi utreds" (sida 41, punkt 52). De är alltså intresserade av att utreda möjligheten, och då kan man tänka sig att om utredningen säger att det inte är bra att begränsa spridningen av pornografi, så kommer partiet att rätta sig efter det.

Riksdagskandidat Veronika Svärd tar upp frågan i en debattartikel från i måndags, där hon säger exakt samma sak. Det utredas om spridning kan begränsas. Hon skriver att Fi är kritiska till "den globala mångmiljardindustri porren de facto är", men jag vet inte om det finns något självändamål i att en industri ska omsätta mindre pengar. Som plåster på såren kan jag berätta att det är mycket svårt att tjäna pengar på pornografi. Inte alla är villiga att betala för något man kan få gratis.

Jag själv lägger ganska mycket pengar på att köpa skivor, trots att det inte är några problem att lyssna på musik gratis med tjänster som YouTube, Grooveshark eller Spotify Free. Mitt incitament är att jag har väldigt specifik smak, och kanske inte alltid är intresserad av vad som finns digitaliserat och publicerat på nätet. Jag vet inte hur betalande porrkonsumenter resonerar, men de har säkert sina incitament.

Det finns en annan faktor som gör det svårt att tjäna pengar både på musik och pornografi. Av någon anledning är folk villiga att producera material utan tanke på att produkten ska generera pengar. För vissa verkar det räcka att man gillar musik för att man ska sätta igång och spela, vilket kan vara ett bekymmer både för andra musiker som strävar efter att bli proffs och för den globala mångmiljardindustri musiken de facto är. Det samma gäller för porr.

Svärd beskriver porr som patriarkal, rasistisk och nedvärderande för kvinnor, och att varannan tjej tycker att porr är förnedrande. (Man kan nästan härleda Svärds text till ett omdöme om kvinnor som gillar porr.) Därför ska porr kravmärkas. Jag hoppas att det är kommersiell porr som avses, för vad folk gör i sovrummet angår varken Fi eller KD - inte ens om de laddar upp resultatet till Xtube.com. Och med ambitionen om att ingen ska bli utnyttjad inom porrbranschen, har Fi samma krav på porrbranschen som alla andra partier har på alla branscher, åtminstone i en perfekt värld.

tisdag 5 augusti 2014

Mobilisering för Guds skull

Guds män mobiliserar sig för att rädda kyrkan.

måndag 4 augusti 2014

Problemet med vetenskaplig skepticism: Overlapping Magesteria

Problemet med rådande definition av "vetenskaplig skepticism" är att den ter sig diskriminerande mot troende kristna. Det har jag personligen inget emot, men det är ett problem när skeptiker ska organisera sig, helt enkelt för att folk tenderar att vara kristna. Det är viktigt att komma ihåg att vetenskaplig skepticism "är ett förhållningssätt där man ifrågasätter giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd". Det är alltså inte en utsaga om den objektiva verkligheten, utan en utsaga om ett förhållningssätt till påståenden om densamma.

Precis som vem som helst, så utgår jag ifrån en gudafri verklighet när jag försöker förstå den. Det spelar ingen roll huruvida man är kristen eller inte, Gud är sällan eller aldrig en faktor. Om man hinner i tid till en tandläkartid, trots att man inte trodde att man skulle hinna, så är det mer frestande att tänka att det kommer sig av sitt agerande och andra naturliga rådande omständigheter. Har man inga anledningar att tro att man kom i tid tack vare ett gudomligt ingripande, så är det mer intellektuellt tillfredsställande att tänka sig att det var naturliga omständigheter som rådde. Oavsett om man är kristen eller ej.

Och när man kommer till frågan om vilka krafter, energier och väsen som existerar i den objektiva verkligheten, så är givetvis utsagor om Guds attribut eller existens just påståenden som saknar empiriskt stöd. Det finns ingen naturlag som säger att religiöst motiverade anspråk är grundlösa, men det är definitivt mer av en regel än ett undantag.

Vi kan tänka oss att vi utreder ett brott. Den tekniska bevisningen pekar på en gärningsman som erkänner brottet vid konfrontation. Även om vi förhåller oss skeptiska, finns det alltså goda skäl att acceptera det anspråk som brottsanklagelsen utgör.

Om vi istället tänker oss att vi pekar ut gärningsmannen efter en religiös ingivelse - Gud sägs ha pekat ut gärningsmannen för en person genom en uppenbarelse. Detta anspråk förblir grundlöst till dess att vi följt upp det, och eftersom vi är skeptiska, så accepterar vi inte anspråket förrän vi har följt upp det. Inte förrän vi har den tekniska bevisningen, kan vi känna oss bekväma med anklagelsen. Utfallet av undersökningen blir antingen positivt eller negativt, men skepticismen var inte missriktad även om utfallet blev positivt. (Kunskap är inte exakt samma sak som att "ha rätt".) Vetenskaplig skepticism säger något om själva anspråken, och syftar till rikta våra föreställningar åt så rätt håll som möjligt, genom att säga att man inte ska bestämma sig för vilket håll som är rätt, innan man har skäl att göra ett val.

Om det är tillåtet att göra en uppenbar kommentar: En sanndröm är inte en sanndröm om det inte sedan visar sig att det var en sanndröm.

Det finns religiöst motiverade grundlösa anspråk som är traditionellt kristna. Det är givetvis viktigt att komma ihåg att kristendomen inte begränsas till att vara en religion eller en kultur, utan en identitet som rymmer en enorm mängd föreställningar som inte besitts av vissa men som besitts av andra. Och som sagt, det finns ingen naturlag som säger att religiöst motiverade anspråk är grundlösa, men det är definitivt mer av en regel än ett undantag.

Dessa skulle kunna vara något så enkelt som att Gud älskar dig, men det skulle kunna vara något så avancerat som mirakeltro. Att Jesus föddes av en jungfru, är ett exempel på ett mirakel. Jag inser givetvis den vetenskapliga ambitionen återfinns i högre grad hos dem som inser att Maria blev befruktad av en annan (vanlig) man. De som identifierar sig som kristna, utan att tro på Gud, utan att tro att Jesus är resultatet av en jungfrufödsel, utan att tro att de kommer att överleva sin egen död, blir inte heller diskriminerade av nuvarande definition. Vi pratar om dem som både håller vetenskapens fana högt och är kristna i lite mer traditionell bemärkelse.

Det är en hedervärd ambition! Så kan man, för deras skull, justera definitionen av "vetenskaplig skepticism" på ett sådant vis att definitionen fortfarande är slagkraftig utan att den står i vägen för deras tro? Jag menar, vetenskaplighet kan ju aldrig bli ett slagträ som kan användas i debatt av en person själv försanthåller lika grundlösa föreställningar, utan att man tvingas hyckla. Är astrologi mer grundlöst än föreställningen om Jesu uppståndelse? Nej, givetvis inte. Saker som härleds från astrologin kan bortses ifrån, eftersom ingen kan påvisa disciplinens kvalité. Saker som härleds från Gud kan också bortses ifrån, eftersom ingen kan påvisa kvalitén på leveransen av budskapet. Detta innefattar även de löften som man tycker är mysiga, såsom äran av ett evigt och ändlöst prisande av Gud i himlen, efter att kroppen har dött.

Att prata om selektiv skepticism är alltså stigmatiserande, för hur viktig är vetenskapliga principer för den som tillåter sig att lägga skepticismen på hyllan för sina egna falska föreställningars bästa? Snacka om att ha tappat ett viktigt argument.

Om vi tillåter oss att definiera gränsen för vad som bör ifrågasättas till sådant som kan avgöras, så klarar sig vår hypotetiske kristna skeptiker. Men här uppstår istället nya problem, inte minst det klassiska God-of-the-gaps-problemet. Om skepticismen hålls på behörigt avstånd så länge vi inte kan utveckla träffsäkra tester, så kommer viljan att utveckla dessa tester också att lysa med sin frånvaro. "Du kan inte placera Gud i ett provrör" och homeopatin låter sig inte heller undersökas, utan väljer att gripa in när kvalitetsmekanismen inte är aktiverad. Magi är magi är magi.

Peter Eriksson har föreslagit att man kan kalla detta för "hård skepticism" och "mjuk skepticism", men det är bara det som då skulle kvalificera som "hård skepticism" som är skepticism värd namnet.

Stephen Jay Goulds non-overlapping magisteria är en tankekonstruktion som säger att religiösa och vetenskapliga anspråk inte kolliderar, och från vad jag kan förstå är detta en mycket populär lösning på problemet i fråga. I princip är det anspråken som en naturvetare gör mellan 8:00 och 17:00, undantaget 12:00 till 13:00, som måste ha en förankring. Vetenskap och religion tillhör olika domän som inte kolliderar. Tobias Alvaeus uttryckte sig väldigt klokt att denna uppdelning, skapar en omvänd bevisbörda, eftersom man kan hävda att en föreställning är religiöst grundad, och således inte något som man inte ska vara skeptisk mot.

Dessutom ser inte situationen alltid ut så som Jay Gould tänker sig den. För även om Gud reduceras från en teistisk entitet som älskar dig, till en deistisk entitet som skiter i dig, så är anspråket om hans existens lika grundlös. Möjligtvis lite mer sannolik, men precis lika grundlös. Och rätt ointressant, va? Den guden kanske inte har lika omständiga åsikter om homosexualitet och onani, men han har ju just inga åsikter om något, omständiga eller andra. Nej, detta handlar om ett omplåstrande och ett vårdande som legitimeras av den lite nedlåtande föreställningen om kristnas behov av religionens anspråk som snuttefilt. Utan att förneka att detta fenomen också förekommer, så betvivlar jag starkt att den som finner trygghet i fasta anspråk, är den som vill leva upp till den vetenskapligt skeptiska ambitionen.

Den genuina viljan att se verkligheten som den är, skär sig rejält med vurmandet av t.ex. föreställningen att man kommer att överleva sin egen död. Och problemet är just att det finns ett overlapping magisteria. En uppfattning eller ett påstående om den objektiva verklighetens beskaffenhet kan påstås vara religiöst, metafysiskt eller "sant". Men en fråga är fortfarande vetenskaplig, om den säger något om just den objektiva verklighetens beskaffenhet. För att inte överdriva detta problems magnitud, vill jag avsluta med något positivt: Om jag säger att inga gudar älskar dig, att inga gudar finns, att Jungfru Maria inte fick någon son, att Noa aldrig byggde någon ark och att dit liv slutar i och med din död, kommer förmodligen de flesta som reagerar på detta, ändå inte bära epitetet "skeptiker", och de flesta skeptiker hålla med. Kristen eller ej.

Avsnitt 91 av Radio Houdi

Lyssna gärna på avsnitt 91 av Radio Houdi. Det blir lite oväntad musik, lite Lotto och lite Tone Bekkestad. Mycket nöje!

lördag 2 augusti 2014

Inte bra att Berit Önell sparkas

För att rapporteringen ska gå snabbt, och för att ingen ska ta anstöt, har journalism reducerats till något som liknar ryktesspridning. En faktoid kan bli viral på sociala medier och en faktoid kan bli viral i traditionell media. Senast idag rapporterade t.ex. Medierna i P1 om turerna kring påståenden om spetsiga pålar kring bryggor i badplatser.

Granskande journalistik fungerar fortfarande, vilket Medierna är ett av flera exempel på. Granskande journalister producerar den typen av nyheter som genererar påtryckningar om uppsägelse eller i värsta fall mordhot. Jag tänker t.ex. på Berit Önell som granskade Hässleholms kommunpolitiker, och eftersom Hässleholms kommunpolitiker tillhör den kategori som spricker i dagsljus, kontaktade man NSK och bad om att få jobba utan insyn, vilket NSK givetvis valde att respektera. Och jag säger "givetvis", eftersom det primära incitamentet för kommersiella företag är att generera pengar.

Det är därför vissa verksamheter bedrivs av kommun, stat, landsting eller kooperativ. Inte alla verksamheter är lönsamma, men de kan behövas ändå. I Sverige betraktar vi delvis barnomsorg, utbildning och sjukvård som sådana verksamheter, men om jag fick bestämma skulle kollektivet även ta hand om utdelning av snigelpost.

Och så var det nyhetsbevakningen. Som innehavare av tv-mottagare måste man betala för SVT, SR och Utbildningsradion. Kommersiell nyhetsbevakning, är inte nyhetsbevakning. Det är ryktesspridning och klickjakt. Det råder det inga tvivel om. Om en privatanställd granskande journalist blir obekväm, kan vi vara säkra på att den granskade har sista ordet.

Bara det faktum att vi skiljer på journalistik och granskande journalistik är anmärkningsvärt. Jag tänker på det varje gång uppenbara motfrågor utelämnas, förmodligen inte för att journalisten inte tänker på dem, utan för att tidningsintervjuer ofta är förskrivna frågor som levereras via e-post. Vi pratar journalistik - inte granskande journalistik. Den är spridning av påstådda händelser oberoende av korrekthet, den andra innehåller motfrågor och renderar till uppsägning.

Det viktigaste är inte att vara korrekt - nästan ingen bryr sig om nyheternas korrekthet. Det viktigaste är att vara först. Den som är först, är den som får klick. Den som får klick, är den som har incitament att sälja annonser. Det företag som inte förmår att generera pengar, är inte det företag som överlever längst. Det är till och med så att om en nyhet blir viral på social media, kan det vara ett skäl för kommersiell media att plocka upp den.

Ytterligare en betraktelse i avdelningen "inte alla kristna"

Det är fruktansvärt sorgligt att läsa om människor som tror att alla bär på en längtan till en partner av samma kön, och att det finns något slags godhet i att avstå. Det stämmer inte. De flesta attraheras av de motsatta könet, och de flesta skiter i vad som påbjuds av kristendomen. Jag tycker uppriktigt synd om kristna som tror att de "gör rätt" genom att "avstå" homosexualitet. Vem vet, de kanske vore lyckliga människor utan sin kristna tro?

fredag 1 augusti 2014

Överlag är Richard Dawkins klanderfri

Visst, Richard Dawkins är inte alltid speciellt smidig. Jag tänker definitivt inte böja mig för den kristna kritiken mot Dawkins påstådda brist på ödmjukhet i frågan om Guds existens. Har man rätt, måste man vara försiktig. Speciellt i dessa tider då vem som helst deltar i debatten, och speciellt i frågor där få personer är förmögna ta intryck eller anpassa sig, såsom i frågan om Gud. Handen på hjärtat, den säger att Dawkins hanterat frågan om Guds existens bristfälligt, är en dålig förlorare.

Men det finns andra frågor, där man ska tänka sig för. Nyligen har Dawkins blivit kritiserad för sitt påpekande det finns olika grader av sexuella övergrepp, och i stridens hetta har väl inte alla formuleringar varit helt korrekta eller önskvärda. Ur juridisk synvinkel ger en grov våldtäkt upp till sex års fängelse medan ofredande ger upp till två års fängelse. Detta är baserat på vilken skada som orsakas. Ingen ifrågasätter detta, och Dawkins påstår sig själv vara offer för någon form av milt ofredande, vilket han säger sig ha kommit över.

Så varför är detta känsligt? Frågan om Guds existens saknar moraliska implikationer. Ingen (med förnuftet i behåll, ska tilläggas) kan komma till slutsatsen att krigsguden Jahves uppenbara icke-existens skulle subventionera ett förkastligt handlande, men påpekandet det finns mindre grova sexuella övergrepp, kan (oförsiktigt yttrat eller övertolkat) bära sådana implikationer, även om det inte är syftet. Alla övergrepp är lika otillåtna, även om nu vissa lämnar olika djupa sår. Ska frågan kommenteras, ska det göras tydligt och korrekt, utan generaliseringar.

Hur är det med rasismen då? I den frågan, precis som i frågan om Guds existens, är det lätt att stå på Richard Dawkins sida. När dumheter som görs i islams namn kommenteras, så görs det hårt, sakligt och rättvist. Men så var det den här biten med Schubert.

Hur skulle du vilja att Jorden blir ihågkommen? Dawkins nämner sin uppskattning för Schubert, Darwin och Einstein. En vit man som gillar vita män borde tryggt kunna utmålas som rasist. Nej, Dawkins håller inte med, och ber om ett motförslag. Men det behövs inte, eftersom vita män som lyssnar på Schubert är rasister.

Det finns inget rätt och många fel när en person som vi placerar högst upp i maktstrukturen ska kommentera de övergrepp som han har utsatts för, och jag skulle aldrig någonsin själv göra det. Och nu när det är gjort, hade jag önskat ett ännu mer sofistikerat tillvägagångssätt. Generellt sett är kritiken mot Dawkins trams, men denna gång håller jag med.

Uppdatering 2014-08-04: Finns det områden där vi betackar oss för logik?

måndag 28 juli 2014

Chemtrailskonspirationen skyddas av yttrandefriheten?

För en tid sedan planerade ABF att hålla en studiecirkel om chemtrails, som man valde att ställa in när det påvisades för dem att chemtrails blott är en grundlös konspirationsteori. Som reaktion på den inställda cirkeln publicerar Canal 2nd Opinion en text där man påstår att "flera" menar att detta är ett "stort ingrepp i lagen om yttrandefrihet" och att det bör "anmälas för rättslig prövning". (Tack för påvisandet, Carl Johan Åkerberg.) Det enda som är anmärkningsvärt är att ABF tänkte hålla denna cirkel från början. Jag menar, vilken grund har man egentligen för sin folkbildning?

Canal 2nd Opinion säger sig inte ta ställning om chemtrails eventuella farlighet, och nämner att en del väljer att kalla fenomenet för geoengineering, vilket avslöjar att man har en bild av syftet med det påstådda besprutandet. Ska man skratta eller gråta?

Vem bojkottas?

Min vän Tommy Dahlman skriver på sin blogg att man inte ska följa uppmaningen att bojkotta Israel, vilket jag tänker lyssna på. Jag har för närvarande inga sådana planer. Men sedan svävar Tommy ut.

I konsekvensens namn skulle man nämligen då också bojkotta Facebook. Men vad har Facebook med Israel att göra? Jo, Facebooks grundare Mark Zuckerberg är ateist från New York, men hans föräldrar var judar, och judendomen är en vanlig religion i Israel, alltså skulle Facebook ingå i en sådan bojkott. Tommy skriver att de nazistiska slagorden från 1930-talet ekar i sociala mediers korridorer - Kauft nicht bei Juden. Men som Tommy själv säger inledningsvis i sin bloggpost, så var det bojkott av Israel som var ämnet, inte judar. Eller ex-judar från New York, för den delen.

Uppdatering 2014-07-29: Jag har fått denna text påvisad för mig. Den gör samma poäng som Tommy, men utan sammanblandningen av ex-jude och israelit.

tisdag 22 juli 2014

Per Johansson försvarar kreationisten och sverigedemokraten Julia Kronlid

Sverigedemokraten Julia Kronlid har som bekant kommit ut som kreationist, och efter att hon kritiserats har en IT-konsult tagit henne i försvar, vilket jag kommenterar här.

Religiös galenskap 2014, halva året återstår

Maldivernas president säger att ett våldtäktsförbud är mot islam, vilket är ungefär lika galet som om motståndare till kyrkliga homoäktenskap skulle hänvisa till Bibeln.

Redan 2006 skrev Nyamko Sabuni om kvinnlig könsstympning, vilket orsakade protester. "Samhället ska inte lägga sig i." 2014 upptäcker man 60 könsstympade flickor bara i Norrköping.

Och så har vi våra kära religiösa riksdagspartier. 1999 vill Kristdemokraterna kriminalisera religionskritik, och 2014 vill Sverigedemokraten Margareta Larsson kriminalisera konst som innehåller naket, och pratar om fängelsestraff. Plus i kanten till Sverigedemokraterna som vågar stå för lite fin amerikansk creation science.

2008 skriver pr-konsulten och kristdemokraten Lars Adaktusson att Humanisterna vill förbjuda kärlek, och 2014 säger han att K:et är det viktigaste i KD. Med tanke på KD:s syn på hädelse kanske det inte räcker att säga att K:et är det viktigaste, man kanske ska vara tydlig med att D:et mest är där för syns skull.

Och som grädde på moset är konfessionella inslag i skolan en "seger för det sunda förnuftet". Tidningen Dagen skriver att "när man är gäst får man finna sig i att det är värd­folket som bestämmer hur festen anordnas" med anledning av välsignelse i kyrkan, och med den inställningen handlar det bara om att få dit barnen. För det är väl för prästens skull som vi firar skolavslutning?

Och så kan vi glädjas åt att Katolska Kyrkan håller ondskefulla demoner i schack.

söndag 20 juli 2014

Din tro är betydelselös

Den som praktiserar vetenskap har, åtminstone ibland, stor nytta av god fantasi, men det som gör att religion och vetenskap är varandras motsatser handlar om epistemologi. Religion handlar om godtro, vidskepelse och sanning medan vetenskap om skepticism, kunskap och förklaring. Som tur är, är världen mångfacetterad. Religionen lånar gärna från vetenskapen, och vetenskapen lånar gärna från religionen, men ingen av dem låter sig definieras av vad det lånat från den andre.

I den svenska översättningen av Koranen (21:30) står följande skrivet: "Inser de inte, de som vill förneka sanningen, att himlarna och jorden [för länge sedan] utgjorde en enda, sammanhållen massa och [att] vi skilde dem åt? Och att vi har låtit allt liv uppstå ur vatten?" Sedan har det hävdats att vetenskapen har bekräftat detta, dels genom Big Bang-teorin och genom kunskapen om vattnets betydelse för livets uppkomst. Man skulle alltså kunna tänka sig att den bokstavstrogne muslimen först håller fast vid att himlen och jorden var ett, och sedan anser att detta bekräftas av vetenskapliga framsteg.

Förfaranden som kan likna detta hittar vi inom vetenskapen. Det finns forskare som helt enkelt har hittat på en teori, som sedan blivit vedertagen efter att teorin har visat sig användbar, bekräftats av experiment, kompletterats, och så vidare. Så är religion och vetenskap verkligen varandras motsatser? Ja, absolut! Religion definierats inte av vad man lånat från vetenskapen, och vetenskapen definieras inte av vad man lånat från religionen. Snarare definieras de av vad som är utmärkande för sina olika områden, precis som olika vetenskapliga discipliner definieras av vad som skiljer dem från varandra.

Vi skulle lika gärna titta på vad som händer när man visar sig ha fel. Är verkligen fladdermusen ett slags fågel (3 Mos 11:13) och kan verkligen fyrfota djur flyta (3 Mos 11:21)? Den som verkligen inte vill höra talas om att det finns fel i Bibeln kan hänvisa till t.ex. översättningsmissar, vilket även går att applicera på extremt orimliga påståenden, såsom t.ex. att Jesus föddes av en jungfru. Men någonstans på vägen tar det stopp. Någonstans på vägen möter vi en dogm.

Någon kanske har väldigt lätt att tänka sig att fladdermusen är ett däggdjur, och att det blivit lite fel någon stans på vägen, men har absolut inte någon lust att höra talas om något annat än att Jesus är född av en jungfru, orimligheten till trots. Förr eller senare, blir alltså detta motsatsförhållande tydligt. Någon gång slutar en gudstroende att forma sin föreställningsvärld efter vad vi vet, och väljer istället att anta ad hoc-teorier för att få en föreställning man ogärna släpper att passa in. Någonstans på vägen, släpps det öppna sinnet. Som Lawrence Krauss så klokt påpekar: "Att vara öppensinnad på riktigt är att tvinga fantasin att anpassa sig efter vad verkligheten har att säga, inte tvärt om, vad vi än tycker om slutsatserna."

Och vi kan lika gärna gå på pudelns kärna och konstatera att gudstro inte kommer från upptäckten av ett gudomligt väsen, och vårdas inte av evidens eller goda argument. Nej, gudstro i sin bästa form är den som inte ifrågasätts, och i sin värsta form den som blivit ifrågasatt och försvarats med förkastliga argument. Jag själv är mycket fascinerad av hur dåliga argument vissa är beredda att använda för att bevara sina felaktiga föreställningar.

Om inte annat så syns det på religionens gärning. Jag skulle tro att vem som helst kan nämna ett framsteg i vår förståelse av vår omvärld som producerats av biologer de senaste 200 åren. Likaså ingenjörers framsteg, kosmologer och datavetares. Om man vill peka ut ett framsteg som härstammar från teologin, är detta sällan eller aldrig av sådan karaktär att det bidrar till vår förståelse. Om sådana framsteg finns, är det av annan karaktär, för när det kommer till kunskap är teologer inte bara sämst på att ha rätt, de är även sämst på att ha fel. ("Kontext! Översättningsmiss!")

Det finns ingen bildad gudstroende person som någonsin skulle acceptera skäl av den kvalité som ligger till grund för gudstro, som en grund att tro på något annat. Precis som andra förnuftiga människor, begränsas de av en lägsta standard, och låter sig inte imponeras av svårigheten att motbevisa förekomsten av enhörningar på månen, eller av att jag har en hemlig rund fyrkant som ingen får se. Men ändå känner sig kristna manade att hävda att religion och vetenskap är två sidor på samma mynt. Om religion bara vore kunskap på ett andligare och mer immateriellt plan, skulle beskrivningen av detta plan inte vara en motpol till vetenskapen, utan en utökning. En vän till mig beskriver denna motpol så här:

"För den historiska grunden i vetenskap är nämligen ifrågasättandet av dogmatiska påståenden. Det är enklast när man talar om naturvetenskapen, eftersom den har väldigt tydliga ideal definierade idag. Naturvetenskapen handlar om att observera, dokumentera och analysera saker på ett objektivt, värderingsfritt sätt. Därtill ska det vara falsifierbart och helst granskat och accepterat av expertisen inom området. Och proportionen gäller att extraordinära påståenden ska ha extraordinära bevis. Påstår du något som ändrar på många redan existerande påståenden så måste du ha goda bevis för ditt påstående, och även kunna förklara varför tidigare påståenden visade något annat. Hårda bud alltså.

Tro får inte finnas i detta av den enkla anledningen att då kommer jag försöka bevisa saker istället för att villkorslöst acceptera och dokumentera allt som jag observerar, även fakta jag inte ville se för att få rätt på min grundtanke. Den som tror att Gud skapade världen, kommer oundvikligen leta efter tecken på det och tyvärr missa eller medvetet undvika saker som visar på annat. Gud är ett villkor vi inte får ta bort så att säga."

Religiös tro är inte ett komplement när vi ger oss ut för att göra framsteg, det är ett hinder som står i paritet till hur starkt man tror och på vad. Trots att man ibland har rätt, såsom Koranen och vattnet som jag nämnde ovan. (Även om det råkar vara vetenskapen som bekräftade denna träff, inte religionen.) För vad är det egentligen värt att ha rätt, när förståelsen inte finns? Om Sven och Per har en springtävling, och eftersom Sven vet att Per är snabbast och att Pers mormor gått bort, så kan Sven hävda att den vars mormor gått bort kommer att vinna tävlingen. Om omständigheterna faller sig så att Sven vinner tävlingen och att Svens mormor, mot Svens vetande, också precis har gått bort, så är antagandet korrekt. Men vilken förståelse har Sven egentligen visat med sin slutsats?

lördag 19 juli 2014

Facebookgruppen Skapelsen sprider kreationistpropaganda

För en tid sedan publicerade facebookgruppen Skapelsen följande video:



I videon görs många uppenbart felaktiga påståenden, t.ex. att evolution inte är vetenskap för att det inte är observerat, att vetenskap bara sysslar med observerbara fenomen, att evolutionsteorin kallas för "teori" för att vi inte vet om den är korrekt, att termodynamikens andra huvudsats strider mot evolutionsteorin och att en tornado inte kan skapa en Boeing 747. (I videon nämns en bil, men i det klassiska kreationistargumentet är det alltså en Boeing som avses.) Jag presenterade ett kort videosvar för facebookgruppen Skapelsen:



Givetvis underkänns några punkter i mitt ytliga svar till Skapelsen, nämligen betydelsen av direkta vittnesmål och vetenskapens bortre gräns.

Först hävdas att det är processen som börjar med Big Bang ("den stora smällen"), som går via en urcell och som idag gett oss människan, som inte är observerad. Därefter påpekas att vetenskap verkligen är begränsat till direkt observerbara fenomen, genom att hänvisa till Science Daily som påstås skriva att den vetenskapliga metoden är "...based on ... the collection of data through observation and experimentation..." Här gör skapelsen misstaget att nämna sin källa, vilket ger mig möjlighet att läsa vad de egentligen påstår. Nämligen:

"Scientific method is a body of techniques for investigating phenomena, acquiring new knowledge, or correcting and integrating previous knowledge. It is based on gathering observable, empirical and measurable evidence subject to specific principles of reasoning, the collection of data through observation and experimentation, and the formulation and testing of hypotheses. Although procedures vary from one field of inquiry to another, identifiable features distinguish scientific inquiry from other methodologies of knowledge. Scientific researchers propose hypotheses as explanations of phenomena, and design experimental studies to test these hypotheses."

Precis som vi kunde vänta oss, är det evidensen som ska vara observerbara enligt Science Daily, där Skapelsen hävdar att det är fenomenen. Om vi skär upp magen på en haj, och finner en säl däri, så kan vi med Science Dailys definition, därifrån komma till slutsatsen att hajen har ätit sälen, medan Skapelsen menar att problemet är olösligt utan vittnen till själva händelsen. Och följaktligen, eftersom ingen såg Gud skapa Universum genom "den stora smällen", kan Gud inte ha skapat Universum genom "den stora smällen". Jag anser att Skapelsen har fel.

Jag personligen anser inte att "den stora smällen" behöver vara något problem för en skapelsetroende, eftersom Gud borde varit fullkomligt kapabel att expandera rumtiden på ett sådant sätt som kosmologer anser att det har gått till. Den som inte accepterar "den stora smällen" har dessutom tagit steget vidare från förnekande av modern biologi till att även förneka modern kosmologi, då evolutionsteorin inte syftar till att förklara Universums uppkomst.

Konstruerade dilemman syftar till att försvara förkastliga beteenden

Kyrkans Tidning rapporterar att juristen Lars Friedner ska utreda de juridiska konsekvenserna av omskärelse av pojkar. Så här beskriver han sitt uppdrag:

"...Här är det ju olika mänskliga rättigheter som kolliderar – barnets rätt till kroppslig integritet med föräldrarnas religionsfrihet. ..."

Som Gunnar Lundh påpekade, är detta ett dilemma som infinner sig när barnet inte längre är en individ, utan har reducerats till föräldrars ägodelar. Antingen har barnet ett egenvärde och egna rättigheter, och då finns inget dilemma, eller så går det bra att kompromissa på barns egenvärde och rättigheter, och då måste man ta ställning mellan föräldrarnas religionsfrihet och barnets intresse i denna fråga. Och förmodligen i alla andra tänkbara frågor där religion påbjuder ett förkastligt egenmäktigt förfarande.

Visst, även jag inser att barn inte kan ha samma skydd som vuxna, men om blotta tanken på att klippa förhuden av godtycklig vuxen person för att låta färga honom efter din religion, lyckas väcka betänkligheter, så har man tagit första steget mot att förstå varför även barn har rätt att slippa detta.

Det anmärkningsvärda uttalandet från Friedner har alltså egentligen inte något med omskärelse att göra längre, utan med hur vi ser på barn. Vi kunde alltså lika gärna prata om helt andra ingrepp eller gärningar som påbjuds av någon religion, och sitta och klura på var gränsen för vilka otillåtna gärningar som ska ses mellan fingrarna på, när föräldrarna är religiösa, precis som om religiösa skulle vara oförmögna att ändra sitt beteende.

Det är förbryllande att Friedner kan uttala sig som han gör, då religionsfrihet inte handlar om rätten att agera hur som helst i religionens namn.

Jag har använt en tveksam källa om våldtäkter

Igår skrev jag en bloggpost som där jag påstod att konspirationen som feminismen kritiserar, som bl.a. tar sig uttryck i ett "glastak", förmodligen existerar. Och i en kommentar kring våldtäktsstatistiken visade jag en bild från Washington Post som syftar till att visa hur få våldtäktsmän som faktiskt ställs inför rätta, och hur få falska anklagelser om våldtäkt som faktiskt levereras.

Tidningen Slate kritiserar bilden. Slate skriver att myten om att våldtäktsanklagelser har en viss sannolikhet att vara falska, bidrar till rädslan hos brottsoffret att inte bli betrott, och således bidrar till att våldtäkten inte polisanmäls. Men bilden är problematisk på tre punkter.

För det första finns det ingen koppling mellan antalet våldtäkter och antal våldtäktsmän på det sätt som bilden insinuerar, eftersom det inte är män överlag som våldtar. En stor majoritet av männen är inte våldtäktsmän, och en stor majoritet av våldtäkten som begås, begås av en liten andel män. Våldtäkterna är helt enkelt fler än våldtäktsmännen, och medan bilden ger sken av att visa våldtäktsmän, så visar bilden våldtäkterna.

För det andra är förmodligen de orapporterade våldtäkterna överdrivna. Enligt RAINN som jobbar med just denna fråga, uppskattas siffran till 54%. Bilden föreställer 1000 män, varav 873 stycken är flaggade som icke-rapporterade våldtäktsmän (87%). Överdriften skulle kanske kunna bero på att man inte skiljer på våldtäkt och våldtäktsman, på en bild som ger sken av att visa våldtäktsmän.

För det tredje, förskönar bilden antalet rapporterade falska våldtäktanklagelser. Bilden syftar till att visa hur våldtäktsanklagelser som är falska, men påstår siffran är högre än den egentligen är, genom en sammanblandning av "falsk anmälan" som är ett påstående om något som man blivit utsatt för (våldtäkt) och "falsk anklagan" som är ett påstående om en gärningsman (våldtäktsman). På just denna punkt är bilden alltså rent av kontraproduktiv.