söndag 18 november 2018

Lööf kan ha övertolkat Peterson

Jordan B. Peterson och Annie Lööf är inte överens om varför män och kvinnor väljer olika yrken. Under Skavlan-intervjun hänvisade Lööf till det s.k. glastaket. Tanken är att män och kvinnor vill ha samma jobb, men att kvinnor inte släpps in på dessa. Peterson hävdade att män och kvinnor tenderar att göra olika val, något som särskilt utmärker sig jämställda länder.

Peterson är en triggerpunkt för många, inte minst Cathy Newman, så när man kommenterar honom är det nog ganska viktigt att erkänna att han har fel om mycket. Men många fel som tillskrivs Peterson kommer faktiskt från personer försöker representera honom. Konstaterandet att män och kvinnor gör olika val är inte en teori och det är inte en utsaga om varför. Det är inte en personlighetsanalys och det är inte en fråga om arv kontra miljö. Att män och kvinnor gör olika val är bara ett observerat fenomen. Men man hör så mycket mer än det som sägs, vilket förmodligen kan ha fått Annie Lööf att svara "We don’t agree on that". Det kan bero på vad som händer i mottagarens huvud, och det kan bero på att man kopplar ihop (det korrekta) påstående med annat som man vet att Peterson har sagt, men faktum kvarstår: Män och kvinnor gör olika val, oavsett om det beror på glastaket, på andra miljöfaktorer eller biologiska faktorer.

Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet publicerade nu i oktober en text som kommenterar en studie de gjort tillsammans med två andra högskolor: "När personer själva skattar sina personligheter – de fasta drag som bildar vår karaktär – är skillnaderna mellan män och kvinnor större i jämställda länder." Studien finns publicerad på Wiley Online Library. Även Science Magazine publicerar nu i oktober en tysk studie som konstaterar: "On one hand, the attenuation of gender-specific social roles that arises in more developed and gender-egalitarian countries may alleviate differences in preferences between women and men. As a consequence, one would expect gender differences in preferences to be negatively associated with higher levels of economic development and gender equality (social role hypothesis). On the other hand, greater availability of material and social resources removes the gender-neutral goal of subsistence, which creates the scope for gender-specific ambitions and desires."

Apropå Cathy Newman så gör hon helt rätt när hon intervjuar Jordan B. Peterson. Hon ställer utmanande frågor och låter honom prata till punkt i sina svar. Sen upprepar hon det hon hört, eller konsekvenser av det hon hört ("... so you're saying..."), vilket bekräftar om budskapet gått fram eller ej. Det som möjligtvis är förvånande, är att hon konsekvent missförstår honom. Men genom att upprepa, så vet vi åtminstone det. Intervjun är väl värd en halvtimme.

lördag 17 november 2018

Anslagen till Public Service ska inte vara en skatt

Jag har skrivit under Henrik Jönssons upprop om att riva upp skattefinansieringen av Public Service-media, för att jag ser flera skäl till att det är en dålig idé, inte helt olika de skäl jag har att argumentera för att Svenska kyrkan och svenska staten ska gå skilda vägar. De kommentarer jag har fått efter att offentliggjort min åsikt säger mig att frågan behöver diskuteras. Förespråkare av skattefinansierad media argumenterar hellre för Public Service som sådan istället för varför det ska finansieras med just skatt.

Ett argument för skattefinansiering är att det är lättare att smita från en licensavgift än från en inkomstskatt, och för en vanlig enkel knegare är det i det närmaste omöjligt att smita från inkomstskatt. Således kommer fler att vara med att betala. Detta argument är helt giltigt, men när jag väger detta mot motargumenten, finner jag att motargumenten vinner.

Däremot avfärdar jag argument som tar avstamp i kvalitén på svensk Public Service, eftersom de handlar om kvalitén, inte om skillnaden mellan dagens licens och den (förmodligen) kommande skatten. Svensk Public Service är hyfsat bra (möjligen undantaget programmet om Sveriges fetaste hundar), men om man värnar om kvalité är det inget som säger att den skulle bli bättre för att pengarna är just skattepengar istället för licenspengar. Det kanske blir tvärt om, vilket vissa förespråkare fruktar då de vill påpeka att pengar inte luktar. Vi ska förmoda att det inte spelar någon roll varifrån pengar kommer, och så vidare.

Personligen har jag en fördel av sprickbildningen i väggen mellan politiken och Public Service. Jag förespråkar mindre och smalare Public Service, och skattefinansieringen gör frågan om anslagets storlek till en politisk fråga som vi har större inflytande över. Den som vill ha ett stort, starkt och mäktigt Public Service borde oroa sig över att frågan blir mer rörlig istället för att glädjas över att anslaget i ett hopp ökar från drygt sju miljarder per år till drygt åtta miljarder per år i samband med omläggningen.

Anledningen till att jag inte vill att Public Service ska bli för stort, är att konkurrenssituationen blir ogynnsam för kommersiella aktörer inom streaming, tv, radio och nättidningar. Dels är det orimligt man använder skattepengar för att sätta för stor press på privata aktörer, och för konsumenten försämras kvalitén på innehållet. När det gäller tidningar har man valt att istället för att använda gemensamma medel för att konkurrera med kommersiella tidningar, så kan den som ger ut tidningar få presstöd. Idag kanske presstödet har spelat ut sin roll, men det har onekligen över åren bidragit till tidningarnas mångfald (vilket inte uppskattas av alla).

Vissa ser ett självändamål med höga skatter eftersom de betraktar skatter som utjämnande utan att anse höga skatter hämmar tillväxten. Andra ser ett självändamål med låga skatter av precis motsatt skäl eftersom de ser att ganska lågavlönade personer betalar en ganska stor del av sin lön till privilegierade människors nöjen, oavsett om det är en opera framförd live eller småroligt tv-program om tjocka hundar (vilket inte med nödvändighet följer till att man vill dra in alla anslag som går till opera). Jag tror att man bör sträva efter en gyllene medelväg. Ett för litet anslagsfinansierat Public Service kan vara begränsande, ett för stort hämmar konkurrensen. Satsar man för mycket på nöje uppstår en osund konkurrens med privata aktörer som sysslar med nöje, som t.ex. Netflix. Satsar man för mycket på nyheter och samhällsinformation uppstår en osund konkurrens med privata aktörer som sysslar med nyheter och samhällsinformation, som t.ex. Nerikes Allehanda. Lagom är bäst, och dryga åtta miljarder per år är lite väl saftigt.

Idag är det radiotjänst som samlar in licensavgiften genom att skicka fakturor till de som ska betala, vilket inte är helt dumt. Det förekommer en hel del smitande från avgiften, vilket t.ex. kan åtgärdas med utökade befogenheter för kontroll, och dessutom kan delar av Public Service finansieras som frivilliga betalkanaler, ungefär som Netflix. Om det är viktigt att svenska staten spelar listpop så kan P3 vara en tilläggstjänst, och om det är viktigt att staten bjuder på gulliga tjocka hundar, så kan även den lätta underhållningen erbjudas enligt en modell liknande den som Netflix har.

Och glöm inte att skriva under namninsamlingen!

onsdag 7 november 2018

Regeringen lägger sig i Jordan B. Peterson

Psykologiprofessor Jordan B. Peterson är mer än bara professor i psykologi. Han är verksam psykolog, han har skrivit en självhjälpsbok och han är en aktiv debattör. Peterson säljer in många sanningar som enligt Svensk diskurs är obekväma. Till detta är han konservativt kristen och har en politisk åsikt som kolliderar med många svenskar, åtminstone på vänsterkanten. Han är t.ex. motståndare till identitetspolitik och att lagen ska upprätthålla språkligt begränsade regler.

Petersons bok är fullproppad med pseudovetenskap och i debatt blandas sanningar med halvsanningar, men tack vare sin sympatiska framtoning och förmåga nå ut och göra avtryck, är han relevant nog att diskutera. Jag tillhör en av dem som verkligen uppskattar honom, men jag har berikats med den sällsynta förmågan att finna glädje även i meningsmotståndare intelligenta nog att vara tankeväckande. Jag har inte heller något behov av att inbilla mig att allt någon jag uppskattar säger måste vara sant (även om jag faktiskt köpte Sam Harris argument i boken Moralens landskap innan han välkomnades in i den svenska stugvärmen där han nu återfinns). För att göra en lång historia kort, Peterson är mycket uppskattad hos vissa och föraktad hos andra. Och nu har den svenska regeringen tagit ställning i frågan, och det var ganska självklart vilket ställningstagande man skulle ta.

Utrikesministern säger att Peterson ska krypa tillbaka under sin sten. Det beror förmodligen inte på att han extraknäcker med opportunistisk pseudovetenskap, för svensken älskar pseudovetenskap, halvsanningar och osanningar. Samma regering som vill att Peterson ska krypa tillbaka under sin sten, öser pengar över olika religiösa församlingar samtidigt som dess väljare hejar på spökutdrivare på tv eller läser genusvetenskap på universiteten. Vi älskar trams, men vi har inget till övers för populära personer som uttalar sig utanför åsiktskorridoren. Att ha fel är en sak, att ha rätt eller fel om fel saker är en helt annan sak - då sätter regeringen ner foten, något de inte är rädda för att göra. Det borde passa Peterson som handen i handsken.

2018-11-04: Fenomenet Jordan B. Peterson

söndag 4 november 2018

Fenomenet Jordan B. Peterson

Vänstermedia har blivit alldeles uppslukade av psykologiprofessor Jordan B. Peterson. Nog är Peterson fängslande i vilka frågor han väljer att diskutera, i hur han gör det och i vilka ståndpunkter han har i dessa frågor. Men det som fängslar är förmodligen att han, likt Donald Trump, är högerkonservativ kristen, och dessutom, till skillnad från Trump, är Peterson populär. Uppmärksamheten Peterson får är ofta ganska negativ. Det är negativa omdömen om hans karaktär, hans fans karaktär, eller redogörelser om vad han har fel om. En person som är identifierad som en politisk motståndare tenderar att bli föremål för nedskrivning i svensk media. Många av oss kanske minns hur hjärnforskaren Sam Harris skrevs ner i Sverige, men det har avtagit eftersom Harris är en av Petersons kritiker. Andra kanske minns hur svårt det var för svensk media att hantera att Hans Rosling gav Jimmie Åkesson rätt i en enda fråga, vid ett enda tillfälle. Vissa har till och med förnekat att Rosling någonsin sagt något sådant. Även forskaren Steven Pinker har förbryllat svensken genom sin kritik mot svensk vänster, som identifierar sig själv som föredömlig och nära inpå felfri.

Effekten Jordan B. Peterson har på sina motståndare är fascinerande. Det bästa exemplet är tveklöst Cathy Newmans intervju med Peterson på BBC. För varje påstående Peterson gör, ställer Newman en motfråga som får tittaren att förstå att hon har hört honom säga något helt annat. Peterson säger att lönegapet mellan män och kvinnor kan bero på fler faktorer än kön, Newman hör att det inte gör något att män tjänar mer än kvinnor. Peterson säger att kvinnor som är fria att välja yrken inte nödvändigtvis väljer traditionellt manliga yrken, Newman hör att vi inte bör sträva efter jämställdhet mellan könen. Och så vidare.

Detta påstående, att män och kvinnor gör olika val även när de har alla förutsättningar att göra exakt samma val, skapade även förvirring hos Annie Lööf när Skavlan intervjuade Peterson. Om detta har det sagts att Peterson vann debatten, men att han ändå har fel. Även om han har rätt om vissa saker, så har han ändå fel om andra, och han vann debatten. Han antas alltså inte ha blivit inbjuden och intervjuad för att han har något intressant att säga, utan för att han skulle tryckas ner, vilket han klarade sig ifrån. Jag finner den tanken orimlig. Det som hände i programmet var precis det som Skavlan ville skulle hända - idéer möttes och avhandlades från olika infallsvinklar.

Att människor är olika och att vissa människor tillhör den konservativa högern, är en del av en naturlig mångfald som vi ska vara glada för, inte känna oss hotade av. Jag känner redan till Petersons tillkortakommanden, inte minst i hans syn på religionens nödvändiga betydelse för individen, men jag kan ändå njuta av att höra hans, och andras, perspektiv, helt utan att kräva politiskt samtycke med alla inblandade. Det är inte ens önskvärt.

Se gärna Henrik Jönssons analys av Skavlan-intervjun.

2018-11-07: Regeringen lägger sig i Jordan B. Peterson

fredag 26 oktober 2018

Allvarligt bakslag för humanister mitt under MR-veckan

Nu avslutas Örebros vecka för att uppmärksamma mänskliga rättigheter. Vi i Humanisterna Örebro anordnade en workshop på temat religionsfrihet, vilket är en av de mänskliga rättigheter som just vi betraktar som väldigt viktig. Till skillnad från bl.a. Svenska kyrkan så är vi för religionsfrihet för alla, på lika villkor, men vägen dit är lång och snårig.

De grundläggande mänskliga rättigheterna, som bl.a. innefattar yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet, har varit självklara i Sverige under en längre tid. Samtidigt var det enklare att vara för människors frihet i en tid då alla var sekulära och svenskkyrkliga socialdemokrater. Idag finns en helt annan mångfald både i politiken och inom religionen. Det är inte självklart att man är sosse och det är inte självklart att man tycker att religion ska vara förknippat med sanningsmonopol, makt och rikedom. Inom landet kommer idag kritiken mot mänskliga rättigheter från rättyckare som ogillar mångfald samtidigt som de knarkar agendajournalistik, men situationen är under kontroll.

På det europeiska planet är läget betydligt värre. Där håller vi humanister långsamt på att förlora kampen mot yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet. Ibland är det småsaker som läkaren som får sparken för att han gifte sig borgerligt (sjukhuset drivs av Katolska kyrkan), men ibland är det riktigt allvarligt. Mitt under Örebros vecka för mänskliga rättigheter nås vi av beskedet att en kvinna i Österrike får böta 480 euros efter en dom i Europadomstolen, för att hon har förolämpat islam. Att praktisera sina mest fundamentala fri- och rättigheter är alltså straffbart i Europa!


Denna gång var det en skeptiker som drabbades av totalitära krafters framsteg, men det kunde lika gärna ha varit en troende. Att förbjuda kritik mot religion är inte mer långsökt än att förbjuda religiösa bekännelser. Vill vi t.ex. leva i en värld där det är kriminellt att vara muslim och muslimer bötfälls?

tisdag 23 oktober 2018

Mjukvaran SQLite skrivs av oresonliga idioter

SQLite är en mjukvara för datalagring, skriven i C, som fungerar på i princip vilken enhet som helst, från t.ex. Windows Phone till Linux. Mjukvaran är Public Domain, så företaget som utvecklar den försörjer sig istället på att sälja t.ex. support, tilläggsfunktioner eller drift.

Den utvecklare som ska bidra till den officiella produkten måste leva upp till en uppförandekod på 72 punkter som finns publicerad som en del av dokumentationen på deras hemsida (läst 2018-10-23). T.ex. får man inte mörda (punkt 3), vänsterprassla (punkt 4) eller vara stolt (punkt 34), samtidigt som man måste respektera äldre (punkt 68), älska sina fiender (punkt 31) och älska att fasta (punkt 13).

Jag kan ibland vara naiv och utgå ifrån att mina kompanjoner inte är mördare, och kan därför rentav tycka att det är lite nedlåtande att behöva be någon jag ska jobba med att skriva under på det. Och ska jag vara helt ärlig så har jag över huvudet taget svårt att vara kollega med den sortens människa som antas behöva ha en uppförandekod för att inte mörda. Men om jag kan se bortom det, så vill jag naturligtvis hellre jobba med en humanist än mördare. Så vad har fastan med saken att göra?

Det är nog ingen idé att försöka förstå, för det visar sig att SQLite utvecklas av vidskepliga idioter. T.ex. finns det ingen som bidrar till produkten som inte älskar en 2000 år gammal krigsgud från Mellanöstern (punkt 1) eller som inte ger denna övernaturliga entitet äran för sina egna insatser (punkt 42). Som mjukvaruutvecklare i behov av datalagring bör du fundera på om den som behöver denna uppförandekod, och vidare, den som lever efter denna uppförandekod, är någon som du vill ha att göra med? Över huvudet taget, på något tänkbart vis? I så fall har du problem.

lördag 20 oktober 2018

Ulrika Knutson om godhetsknarkande

Ulrika Knutson skrev en krönika i dagens Nerikes Allehanda under rubriken "Nej, det finns inga godhetsknarkare" som gjorde två poänger: För det första så finns det inga godhetsknarkare. För det andra, om godhetsknarkning finns, så är hat värre. Med tanke på den respekt jag har för Knutson, opponerar jag mig försiktigt och ödmjukt.

Det är sant att det inte finns några godhetsknarkare, på samma sätt som det inte finns några no go-zoner i Sverige. Men med kunskapen om att no go-zoner egentligen inte är no go-zoner utan bara elakt slang för områden man inte hur som helst kan vistas i, och med kunskapen om att godhetsknarkande egentligen bara är elakt slang för social turism, så kan man faktiskt säga att dessa fenomen verkligen finns. Det finns faktiskt till och med en film med Michael J. Fox i huvudrollen på temat. I "Ett tufft jobb" från 1991 spelar Fox en framgångsrik skådespelare som, för konstens skull, vill låta sig slukas upp av en New York-polis tuffa vardag. Och i Sverige har vi sett hur ytterst priviligierade människor vikarierar som t.ex. tiggare.


Med det sagt, så är min viktigaste kritik mot Knutson själva relativiserandet. Hon skriver att en del oroar sig för att hatet växer, andra för att "godhetsknarkarna" blir för många. Jag har själv blivit ifrågasatt för hur jag (i min ungdom) kunde engagera mig mot plågsamma djurförsök i en värld där människor dör i svält? Och än idag får jag svara på frågan om varför jag bryr mig om att angripa religiösa anspråk när det finns andra frågor att ta tag i. Tankefelet heter I. Även om vi erkänner att omotiverat eller överdrivet hat är dåligt, så kan vi fortfarande se förbättringspotential på annat håll. Att anpassa sig leder inte till något annat än att man får annan kritik, för kritik får man, helt oavsett vad man gör eller inte gör.

torsdag 18 oktober 2018

Om specialkost och ungas förmåga att dinera

SVT rapporterar att Moa Havby, 29 år från Skellefteå, inte hinner jobba på grund av att hon måste laga matlådor till sin son att ta med till skolan.


Hennes son är nämligen vegan och skolan serverar inte veganmat. Skolan gör sitt bästa för att vara tillmötesgående så detta kan komma att ändras, men nu sitter hon i kläm mellan sonens kostval och vad skolan kan erbjuda.

Mångfalden av rätter har ökat sedan jag var barn, men än så länge är vi inte i mål, för alla är inte nöjda, och konceptet med skolmat är inte skapat för en värld av specialkost. Det togs fram för att underlätta för hemmafruar och för att låta alla barn, oavsett social status, få ett mål mat om dagen. Så sedan 1940-talet ansvarar skolorna för att lunch serveras. Med tiden har eleverna fått fler rätter att välja på och större variation från dag till dag, men ingen kan förneka att det är mer komplicerat att bjuda på mat idag.

Alla kan inte få var sin rätt, det skulle vara för personaltungt och för dyrt, men skolan vill vara tillmötesgående. Och med den höga levnadsstandard vi har idag, kan inte kommunen längre betrakta skolmaten som blott ett sätt att få mätta skolbarn på ett hyfsat näringsriktigt sätt. Någon har religiösa skäl att undvika vissa livsmedel, och vill ha alternativ serverat. Någon annan tycker inte om viss mat. Ytterligare någon annan är vegan, och någon äter fortfarande efter kostcirkeln.

I ett hyfsat välmående land som Sverige finns både ökade krav från barnen och bättre förutsättningar för skolan möta dessa krav, men det är fortfarande inte självklart att skolan kan bemöta alla önskemål. Vad skulle t.ex. hända om ett barn vill äta allsidigt och hållbart, och därför vill ha fiskad fisk istället för trålad fisk, vilda kantareller, och jagat vildsvin istället för odlad lax eller tamgris? Det skulle kosta alldeles för mycket!

Men om man lämnar extremfallen och serverar nötkött istället för fläskkött till den som av religiösa skäl inte äter fläsk, och erbjuder ett veganskt alternativ för den som önskar det, så är det säkert genomförbart. Men även där finns en bortre gräns. Alla kan inte få sina önskemål tillgodosedda, eftersom skolan inte kan servera hur många rätter som helst.

I Frankrike har man en annan inställning till skolmaten. Där betraktas inte skolmaten som bukfulla utan som en lektion i fransk matkultur. Man serverar trerätterslunch med en ostbit som avslut, för att barnen ska få lära sig hur man dinerar och att uppskatta Frankrikes kulturarv. Deras modell kanske inte är så tokig! Vi behöver lära oss mer om kost generellt och vårt svenska kulturarv specifikt. Och hur man agerar som middagsvärd eller middagsgäst har inte förts vidare speciellt väl till 80-talisterna.

Och apropå att Moa Havby inte kan jobba på grund av att hon måste laga matlådor till sitt barn, så vill jag säga att i de länder som inte har skollunch så lagar föräldrarna antingen extra kvällsmat så att det blir matlåda, eller brer ett par smörgåsar till sitt barn. En lösning behöver alltså inte komma från samhället, den kan komma från vårdnadshavaren.

En annan offentlig lösning bjuder Värmdö gymnasium på. Där har man skippat skolbespisningen och ger istället barnen matkuponger som kan växlas in mot en BigMac. Där är kanske valmöjligheten för stor, och utbildningen i hur man äter för liten.

måndag 8 oktober 2018

Vilken kultur ska respekteras, och varför?

Aftonbladet rapporterar att Danielle Hillerström stötte på en burka som maskeraddräkt när hon surfade runt på Maskeradkammaren. Så här i tider av oktoberfest och Halloween kan hon inte ha missat de katolska prästerna och tyrolerdräkterna. Däremellan finns det hawaiianska kläder och indiandräkter. De traditionella alternativen för den som inte vill tillverka sin egna dräkt finns - enkelt och praktiskt!

Men när Hillerström snubblade över burkan så blev hon arg: "Du ska respektera och acceptera att folk har den kulturen och livsstilen."


Vilken är kulturen och livsstilen som ska respekteras? Vilka egenskaper har en kultur som kräver att kvinnor ska bära burka? Och vad i den är värt respekt?

En välvillig tolkning från min sida skulle kunna vara att Hillerström kanske tror att det är muslimer generellt som ställer detta krav på kvinnor, men så är inte fallet. Burkan brukas av en fundamentalistisk och misogyn minoritet.

Men det går ändå att hitta skäl att kritisera Maskeradkammaren, eftersom dräkten representerar en icke-human kultur. Det var därför Rebecca & Fiona blev kritiserade när de uppträdde med hammaren och skäran på kläderna.

lördag 6 oktober 2018

Sveriges mest sexistiska barnprogram?

I morse uppträdde John Dunsö i TV4-programmet Nyhetsmorgon. John är son till Per Dunsö som gjorde programmet Solstollarna tillsammans med Ola Ström, och med anledning av det nämnde programledaren Jenny Alversjö programmet och inflikade att det måste vara Sveriges mest sexistiska barnprogram.


Solstollarna består av 10 barnprogram som sändes år 1985 och ytterligare 10 som sändes 1987. I första säsongen blandades en ganska trött berättelse med musikvideos från Anna Book, Carina Carlsson och Martyna Lisowska. Som komiskt inslag dök karaktären Ulla-Bella upp (Ola Ström med glasögon och mössa). Den andra säsongen riktade sig mer till tonåringar med roliga sketcher och gästartister, som t.ex. Samantha Fox, Britt Dahlén och Lena Philipsson. Karaktären Ulla-Bella blev betydligt mer hysterisk.


Jag själv ingick i den perfekta målgruppen för båda säsongerna, och såg om alla 20 avsnitt för något år sedan. Jag älskade avsnitten på 80-talet och jag älskar dem idag. Därför hajade jag naturligtvis till över domen mot serien.

Solstollarna utspelar sig på Ribersborgsbadet i Malmö, så i många scener har karaktärerna badkläder. Det var absolut inget konstigt då, men det är väldigt märkligt idag. Bikini i strandmiljö föll sig lika naturligt som nakna atleter i Olympiska Spelen för 2700 år sedan. Alversjö kan ha rätt i att det är sexism att offentligt exponera för mycket hud, men definitionen av "för mycket" har uppenbarligen förändrats över tid. Det har stramats åt. Åtminstone för kvinnor.

Så låt mig presentera en alternativ hypotes: Det är den som betraktar män i badbyxor som frihet och kvinnor i bikini som sexism som objektifierar det ena könet mer än det andra.

tisdag 2 oktober 2018

Skövde Nyheter förklarar det där med själen

Idag publicerade Skövde Nyheter ett reportage om det certifierade mediet Mahlin Larsson som efter erfarenheter från andra dimensioner kommit till slutsatsen att vi överlever vår egen död.


Två saker är mycket sorgliga:

1. Vi har förstört en planet i onödan, eftersom vi byggt bekvämligheter och skaffat mat åt kroppar som vi egentligen inte behöver.

2. Att journalister inte ställer en enda kritisk motfråga.

Vad händer efter döden, mormonerna?

Om livet efter döden: Hjärnkirurg chockar alla?

Livet efter döden och islamism

Vetenskapliga bevis för livet efter döden?

fredag 28 september 2018

Kapitalister förstör miljön?

Gurra G från Just D skrev tidigt i morse ett tweet som lyder:
Jag skulle ha enormt mycket större respekt för kapitalister om de åtminstone sa: "Visst, jorden kommer att gå åt helvete med all vinsthets men vi öser på så länge det håller för det är skönt att ha fett mycket cash".
Det är inte helt orimligt att tänka att Gurra G ser kapitalister med dess vinsthets som en viktig miljöbov, och givet den tolkningen tänker jag hävda något radikalt annorlunda: Det är inte kapitalister, det är kapitalismen.

Kapitalister är inte bara goda, men de är viktiga. Att utveckla företag skapar, förutom vinst, arbetstillfällen och intäkter till statskassan. Vinst är inte bara dåligt eftersom det ger underlag för nya investeringar och anställningar, medan frånvaron av vinst har motsatt effekt. Så även om en del av de pengar som en verksamhet genererar hamnar hos andra kapitalister - aktieägarna - anser jag inte att det är dessa aktörer som är det primära hotet mot miljön.

Om man istället tittar på kapitalismen, så ser jag ett betydligt större miljöhot. Apple skulle inte tillverka handdatorer (iPhone) om ingen köpte dem, och när så nu är fallet bryts det en massa litium för att bygga en massa batterier som behöver ha en massa ström från ett elnät som (åtminstone vintertid) förstärks av importerad kolkraft. Oavsett om batterier ska byggas eller om de ska laddas så tar miljön stryk.

Lösningen är inte enkel. Visst kan man köra med enklare mjukvara som drar mindre ström, visst kan man avstå att uppgradera hårdvaran om så inte behövs. Men med minskad efterfrågan av det kapitalismen producerar följer minskad efterfrågan på kapitalismens aktörer, nämligen arbetarna. Alltså de som genererar intäkter till staten när de jobbar i dagbrotten, de som genererar intäkter till staten när de bygger mjukvaran. Och när dessa blir mer beroende av offentlig försörjning, ökar trycket på den stat som förlorar sina intäkter.

Jag skulle ändå säga att den som köper en ny mobiltelefon vart femte år istället för vart tredje, gör miljön en tjänst. Men inte så mycket som den som helt enkelt kan låta reparera sin gamla och strunta i alla nya finesser, som egentligen inte höjer levnadsstandarden mer än att man kan avstå.

söndag 16 september 2018

Vem är diskriminerad i Sverige?

S, M och SD

Alla röster i riksdagsvalet 2018 är nu räknade och rapporterade till valmyndigheten, men resultatet kan fortfarande komma att justeras eftersom det inkommit rapporter om valfusk. Det ser ut som att Socialdemokraterna inte lyckades bryta sitt krympande, men de är ändå med god marginal Sveriges största parti.


Även Moderaterna tappade en hel del. Jämfört med de två tidigare riksdagsvalen gjorde de ett katastrofval, men jämför man istället med hur de brukar hamna sedan 80-talet ser inte förlusten lika allvarlig ut.


Sverigedemokraterna förblir det enda partiet som aldrig minskat i ett riksdagsval.


Frågan är nu hur nästa regering kommer att se ut. Alliansen (M, C, L och KD) är det största blocket med sina 40,3%, men det är förmodligen ännu fler som inte vill se en alliansregering - gissningsvis omkring 59,7%. Av samma anledning kommer de rödgröna att ha svårt att sitta kvar med sina 32,7% (MP fick 4,4%). Därför har det diskuterats en del kompromisser, som t.ex. en mittenregering bestående av C och L.

Piratpartiet minskade till min stora sorg från 0,43% till 0,11%, och de partier som inte beställt valsedlar (t.ex. Gud, Tengil och Kungen) redovisas av valmyndigheten inom ett par månader.

lördag 8 september 2018

Podcasten Konflikt S02E10: Lyssnarfrågor

I säsongens sista avsnitt av podcasten Konflikt svarar Dragan och jag på lyssnarfrågor. Lyssna här, mycket nöje!



fredag 7 september 2018

All makt åt Tengil!

Trots att Tengils valspråk är "all makt åt Tengil, vår befriare", så har det inte riktigt tagit fart för honom i de svenska riksdagsvalen. Eventuellt hade han en röst 2010 då Valmyndigheten endast redovisar vilka som fått två röster eller fler, men han kan lika gärna ha fått 0 röster. År 2014 gick det betydligt bättre, då han kunde fira valresultatet på två giltiga röster! När rösträkningen är klar efter valet nu på söndag så vet vi om 2018 är Tengils år eller ej.

Några andra småaktörer som kan vara intressanta att titta efter i resultatet är Gud som legat på två röster i de två senaste valen, och som alltså är lika populär som Tengil i det senaste valet 2014. Jesus är betydligt mer populär än Gud och ökade från fyra till sju röster. Spritpartiet har rasat kraftigt från 237 röster 2010 till 5 röster 2014, så fortsätter det raset kan de knappast räkna med att spela i Tengils och Guds liga 2018.

Robotpartiet har varit ganska framgångsrika i sin marknadsföring på Twitter (307 följare i skrivande stund) så det ska bli intressant att se om de lyckas bättra på sitt resultat på två röster 2014. Manligt Initiativ ligger kvar på två röster från 2010 och KDS har rasat från fyra till två röster. Kungen går en strålande framtid till mötes. Han har ökat från tre till åtta röster, så jag är mycket spänd inför vad han presterar i 2018 års val.

Socialdemokraterna har backat från 46,5% i 1982 års val till 31% i senaste valet 2014, men när man tittar på trenden så är det inte omöjligt att de kan ha brutit sin sjunkande trend. Vi får svar inom ett par dagar!


Moderaterna verkar pendla mellan 15 och 23 procent, och jag gissar att deras popularitet varierar med hur deras partiledare sköter sig. T.ex. kan vi se den s.k. Bo Lundgren-effekten i valet 2002.


Jag är främst intresserad av att se hur det går för Piratpartiet, eftersom jag anser att den som inte är misstänkt för något brott ska slippa avlyssning. De har gått från 0,65% 2010 till 0,43%, vilket jag hoppas kommer att vända. Svensk media har visat ett demonstrativt ointresse för Piratpartiet, trots att de som bäst hade drygt sju procent i valet till Europaparlamentet. Media är betydligt mer intresserade av Sverigedemokraternas utveckling över åren. Det är ett parti vars suspekta ursprung är betydlig mer samtida än många andra partiers och vars enda existensberättigande återfinns i etablerade partiers ovilja att genuint företräda sitt folk. Sverigedemokraterna är det parti som mer än något annat erhåller röster på andra politikers inkompetens istället för sin egen kompetens, och för dem pekar trenden uppåt. De är faktiskt det enda parti i riksdagen som aldrig backat något enda riksdagsval.


Om ett par dagar från nu kommer nästa punkt att ritas i dessa diagram.

2018-09-16: S, M och SD

söndag 2 september 2018

Apropå att P3 driver med spelmissbruk: Vad får man skämta om?

Bland unga är partier på ytterkanten mer populära än mittenpartier. De är inte bara mer polariserade i sina åsikter, utan mer polariserade i frågan om respekt för mångfald. Den vänstersympatisör som blir genuint ledsen och sårad av att en medmänniska är höger är antingen under 40 eller anställd på Aftonbladet. Mångfald i sig själv är inte något man eftersträvar, vilket förmodligen beror på den juvenila uppdelningen av åsikter som goda och onda. Under dessa förutsättningar kommer du som högersympatisör garanterat att betrakta högeråsikter på radio som goda och vänsteråsikter som onda. Det omvända gäller såklart för vänstersympatisörer. Just P3 betraktas som neutralt av vänstern. Många chefer tillhör 68-rörelsen och de anställer naturligtvis på referenser från den generation av vänster som tycker att högern är ett problem. Om inte annat kan man alltid fråga radiolyssnaren om P3 är objektiva. Har den som svarar ja samma politiska uppfattning som den som svarar nej? Antingen gör en betydande del av befolkningen sig skyldig till feltyckning i frågan eller så är det lättare att betrakta den åsiktsinriktning man sympatiserar med som neutral. Ett färskt exempel skulle vara en valambassadör som propagerade för att det är viktigt att rösta på Socialdemokraterna, samtidigt som kommunalskatten även omfattar de som inte alls gillar det partiet.

Det hela liknar svenskens syn på organiserad religion: Ateister ska betala samma skatt som gudstroende, utan att erhålla samma privilegier eller rättigheter. Diskriminering på religiös grund är illa i ett samhälle som kallar sig sekulärt och diskriminering på politisk grund är illa i ett samhälle som kallar sig demokratiskt.

Jag lyssnar inte på Sveriges Radio P3, men det händer ibland att jag slår ihjäl någon timme i bilen med den kanalen, mest för att jag är nyfiken på vad tusan de håller på med. Anslagsfinansierade P3 är inte så partipolitiska man som nyhetskonsument i Sverige 2018 kan tro - det mesta av deras insatser är riktade mot kommersiell radio. De spelar samma låtar som kommersiell radio, men deras reklam handlar inte om casinon och lån utan säkerhet, utan om att de inte har reklam. Reklam är kapitalism, kapitalism är höger. Reklam är Googles viktigaste inkomst och, eftersom reklam är dåligt är det också Googles absolut viktigaste skäl att godhetssignalera.

När vi applicerar vår strävan efter s.k. objektivitet på toleransen emot humor så är det ändå ganska högt till tak. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson blev nyligen hånad för sin vikt och sitt spelmissbruk i P3. Osakliga och elaka personliga påhopp är endast tillåtet under flaggen satir, och Åkesson (precis som Thorbjörn Fälldin på sin tid) har fått utstå hård kritik för sitt ogillande. Men som den satiriker jag själv är, undrar jag om inte P3:s insats mer liknar just typiska personliga påhopp än det liknar typisk satir?

Men visst, man måste få skämta om precis vad som helst, och mitt försvar av yttrandefriheten sträcker sig betydligt längre än till dem som tycker som jag. P3 får gärna driva med Maria Rashidis utseende och jag får gärna kritisera det. Frågan är inte svart eller vit! Inom humaniströrelsen som jag själv tillhör har vi en liberal riksdagskandidat som fått utstå fruktansvärda personangrepp från socialdemokratiskt håll på grund av sin åsikt att sjukdom ska behandlas bort istället för att straffas bort. Jag kan tycka att det år dåligt, men jag har ingen rätt att ha någon åsikt om någons rättighet – i ett samhälle som drivs av det intellektuella mötet mellan olika idéer brukar den goda sidan trots allt vinna.

Rätten att angripa personer ligger alltså högt på agendan i Sverige. Men hur är det med rätten att angripa teorier? Idéer? Åsikter? Jens Ganman (som brukar kunna vara ganska rolig) har gjort en tecknad skitfilm betitlad "Så att det blir rätt", Svenska Dagbladet har fått sina ledare bortplockade från Facebook med hänvisning till trivselreglerna, Aron Flam har blivit blockerad på grund av sin kritik mot socialismen, Richard Dawkins har fått kritik för att ha delat satir som riktas mot islamism och feminism.


Som högersympatisör kan jag betrakta Facebook som ett kommersiellt företag som står i sin fulla rätt att styra exakt vad som publiceras på deras plattform, men som vänstersympatisör måste jag ta deras särställning i beaktning. Idag är de så pass stora att de nästan är en del av vår infrastruktur, vilket kommer med ett visst ansvar som jag önskar att de vore mogna att förvalta. Annars kanske det vore bättre att staten stod för social media-tjänsten, för då skulle nämligen samma argument som idag gäller för P3 även gäller för Facebook: Man måste få skämta om vad som helst!

Podcasten Konflikt S02E09: Hur röstar Dragan och Anders i valet, och varför?

Hur röstar Dragan och Anders i valet, och varför? Nu inför riksdagsvalet tycker vi till om riksdagspartierna och de största utmanarna. Lyssna här, mycket nöje!