söndag 23 april 2017

Från första försöket att spela in avsnitt 200

Från första försöket att spela in avsnitt 200 av Radio Houdi:

lördag 22 april 2017

Opålitlighet i sexualfrågor

Religionsvänliga personer är opålitliga när de närmar sig frågor där religion och vetenskap överlappar varandra. Hemant Mehta skriver på sin blogg om en skola i Oklahoma som bjöd in en kristen sexolog, Shelly Donahue, för att prata. Eleverna fick lära sig att praktisera avhållsamhet och att flickor som kontaktar pojkar är desperata. Kanske inte det mest korrekta eller användbara som sagts om sex i en undervisningssituation, men vad är det egentligen man vill åstadkomma med att anlita en religiös föredragshållare?

Jag har länge haft kännedom om kristna föreställningar om sex, och under senare år har även muslimska röster börjat höras i frågan - inte minst för att Svenska staten försörjer muslimska organisationer ekonomiskt, vilket hjälper dem att nå ut med sina budskap. Att som kvinna exponera hud är haram och att som kvinna neka mannen sex är haram. Och så vidare. Om man inte vill betrakta dessa föreställningar som kristna eller muslimska, så har jag inga problem med att man kallar dem för föreställningar som tenderar att odlas av kristna respektive muslimer. Men det råder inga tvivel om att det finns anledning att dra öronen åt sig när religiösa t.ex. vill starta skola.

Och så var det frågan om könsstympning. I Afrika är det främst i muslimska länder som flickor könsstympas, men det faktum att seden är äldre en religionen ska få oss att tänka att seden inte har något med islam att göra. Är islam en isolerad ö som aldrig tagit in intryck utifrån? Och om så, varför skulle det vara positivt?

När det gäller pojkar har man sagt att könsstympning är en del av den judiska identiteten. När jag som barn såg en omskuren pojke i duschen efter skolgymnastiken, var det mest ett konstaterande som saknade sociala konsekvenser. Varför skulle judar vara annorlunda? Det är de inte. Inom judiska samhällen kan det gå mode i att inte omskära sina söner, vilket inte har lett till några negativa sociala konsekvenser för de pojkarna. Det går helt enkelt utmärkt att inte könsstympa, helt oavsett vad religionsvänliga personer påstår.

söndag 16 april 2017

Tron på "ingen gud"

Lennart Holmbom skriver i Dagen att ateism också är en tro, och legitimerar resonemanget genom att hävda att ateisten tror att "ingen gud" har skapat livet. Lite semantik och vips är ateism en tro! Smart! Han för resonemanget vidare genom att hävda att det är filosofer som ska fundera på hur livet har uppstått - underförstått att vetenskapen ska hålla sig borta. För en anhängare av luckornas Gud (God of the gaps) är det smärtsamt att se hur naturvetare aldrig kommer till lösningen att det var Gud. Med Holmboms världsbild blir helt enkelt kunskap ett hot.

Med eftertryck påpekar Holmbom att ingen vet hur livet uppstod. Han är förmodligen rätt säker på att det var Gud som skapade livet, men det är en tro, och tro måste man få göra. Eller snarare: I detta fall måste man tro - "ingen vet - alla tror". Om man stannar vid "ingen vet" kanske de där gudlösa forskarna får för sig att undersöka saken, vilket brukar tvinga bort Gud från ytterligare en domän. Och med tanke på hur få vetenskapliga domän som Gud regerar över i dagens upplysta samhälle, förstår jag att frågan är viktig för Holmbom.

Vetenskap tenderar att göra vår uppfattning mer korrekt, och eftersom Gud inte finns på riktigt, minskar vetenskapen Guds relevans i vår kollektiva förståelse av omvärlden.

söndag 9 april 2017

Radio Houdi 199

Av förklarliga skäl blir det mycket om terrorism och religion i veckans avsnitt av Radio Houdi, men det blir trevliga ämnen också! Lyssna här, mycket nöje!

måndag 3 april 2017

Har en ortodox AIK-anhängare "religiösa skäl"?

Från och med den första mars är det inte tillåtet att maskera sig på idrottsevenemang. Religiösa skäl är undantaget. Med anledning av det undantaget valde AIK-fans att klä sig i niqab, vilket faktiskt är ett ganska konstigt val. "Religiösa skäl" säger inget om att religionen måste vara erkänd av staten, så det borde gå alldeles utmärkt att hänvisa till att man maskerar sig för att man är ortodox AIK-anhängare. I en sekulär stat är det inte regeringen som bestämmer vems religion som får räknas.

söndag 2 april 2017

Radio Houdi 198

I veckans Radio Houdi pratar vi illa om sociala medier, 1:a april och aggressiva skeptiker. Lyssna här, mycket nöje!

lördag 1 april 2017

Licensfinansierad agendajournalistik

Konsekvensneutral journalistik syftar till att rapportera viktiga nyheter utan hänsyn till vilka konsekvenser rapporteringen har. Som förespråkare av konsekvensneutral journalistik anser man att man vänder sig till en vuxen publik som vill konsumera objektiva nyheter från journalister som jobbar oberoende av medieföretagets ledarskribenter. Motsatsen är agendajournalistik, som bygger på tanken att läsaren ska formas. Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski beskriver deras agendajournalistik så här:
Vi kommer att satsa mer på denna typ av agendasättande journalistik som får oss att båda tänka och känna.
Alltså en motsats till konsekvensneutralitet, där ledarskribenter jobbar parallellt med medieföretagets journalister. DN's journalistik syftar inte till att representera något objektivt - de producerar journalistik som syftar till att förmedla tankar och känslor, och som sätter en agenda. Wolodarskis agenda. Att DN bedriver agendajournalistik är helt i sin ordning. I ett marknadsliberalt samhälle måste alla kommersiellt gångbara inriktningar att vara välkomna.

Oavsett om Sveriges Television sysslar med agendajournalistik eller ej, så får man som läsare en känsla av att det är precis det man vill syssla med. Men när det gäller licensfinansierad journalistik som man måste betala för, är det inte lika självklart att agendasättande journalistik är bättre än objektiv journalistik. Låt mig få bjuda på ett par färska exempel från SVT:s rapportering.

Gång på gång när man vill presentera "folkets röst" eller "mannen på gatan" kontaktar man en aktiv SSU:are vid namn Marwa Karim, som får företräda en vanlig invånare. Samma SVT avslöjar att mannen bakom intressegruppen "Rädda vården" på Facebook har ett förflutet i Moderaterna. Detta är inte konsekvent. Apropå det här så vill jag tipsa om en debatt från Publicistklubben med bl.a. Aron Flam. Debatten kan avnjutas i sin helhet här, men godbitarna finns i ett separat klipp.

Så om någon kritiserar hur våra regerande politiker förvaltar sitt uppdrag, är man enligt SVT föremål för granskning. Om man ställer till med bråk, och polisen vill ha hjälp, då är man inte samarbetsvillig med hänvisning till sin trovärdighet. Helt plötsligt. Va?

Uppdatering 2017-04-03: Systemlojal journalistik granskar medborgarna

söndag 26 mars 2017

The Atheist Delution (2016)

Ray Comfort (Living Waters) har gjort en film vars titel anspelar på Richard Dawkins mycket framgångsrika bok The God Delusion (Illusionen om Gud). Filmen går ut på att studenter konfronteras av påståenden som de borde, men inte alltid kan, svara på. Alltså en hel timme av "hur kommer det sig att [slumpmässigt trams här] om inte Gud finns?" Filmen finns att betrakta gratis på YouTube, vilket niohundratusen personer redan gjort.

Sedan Atheism+ och SJW har ateism kommit att bli en värdeladdad del av en speciell amerikansk subkultur, men jag använder ordet ateist i sin mest inkluderande form (någon som inte tror på Gud) vilket också Ray Comfort gör i filmen.

Filmen inleds citat från ett antal ungdomar som vittnar om sin ateism och ger små förklaringar till varför de inte tror på Gud. Därefter bedyrar de sin vänliga inställning till bevis. Om någon kan argumentera för att Gud finns, eller styrka Guds existens, så skulle de acceptera Guds existens.

Comfort hänvisar då till färgbilder i en bok, och frågar om dessa kan uppstå spontant på naturlig väg? Svaret på frågan är givetvis nej, men det betyder inget när man diskutera livets, arternas eller jordens uppkomst. Olika saker fungerar olika, vilket enkelt kan demonstreras. Låt oss anta att människan är skapad av något gudomligt väsen. Du själv kan fortfarande vara en naturlig produkt, skapad utan gudomligt ingripande, t.ex. genom ett sexualsystem som guden passade på att slänga in. Din existens skulle då bero på en naturlig konsekvens i det system vi studerar, kanske helt utan ytterligare gudomligt ingripande. Det är alltså viktigt att förstå att olika saker är olika.

Nästa fråga från Comfort handlar om vad DNA är, och föreslår själv att det är ett slags "livets instruktionsbok" - en återkoppling som jag redan anser mig ha vederlagt. Men givetvis betonas att DNA är en "bok", för att kunna återanvända resonemanget om färgbilderna. På frågan om DNA uppstod av en slump, svarar en student att DNA har utvecklats över tid, vilket är helt korrekt! När en kemikalie är självreplikerande, blir den ofrånkomligen mer komplicerad över tid. Gud kan fortfarande ha varit en prime mover, men Gud behövs inte för att förklara hur något komplicerat kan komma från något enkelt. Det som kallas för "specificerad information" kan faktiskt vara en illusion, precis som det det visade sig att en "irreducerbar komplexitet" var en illusion. (William Dembskis koncept med "specificerad information" nämns inte förrän 16 minuter in i filmen.)

Men ändå, sju minuter in säger Comfort att intelligent information borde säga något om förekomsten av en intelligent designer. Ordvalet "intelligent" är viktigt för Comfort, eftersom kreationister kallar kreationism för "intelligent design" när de vill låta initierade och vetenskapliga. Men givet mina tidigare påståenden kan intelligens lika gärna ha ett naturligt ursprung. Vi kan förklara komplexa strukturer med naturliga processer, vilket alltså betyder att oavsett om själva Universum är en naturlig plats eller en skapelse, så kan vi som lever däri fortfarande vara naturliga.

Men här börjar studenterna treva. Förmodligen beror den svajande kvalitén i deras resonemang på att de är konfronterade med påståenden som ska besvaras på stående fot. Här säger Ray Comfort att han har en enkel poäng att göra: Om en bok säger något om en bokdesigner, så borde DNA säga något om en intelligent designer. Gud. Men igen, levande ting är utrustade med ett sexualsystem som böcker saknar. Comfort ser dock inga problem här. Kan en bok uppstå spontant? Nej! Alltså kan inte DNA uppstå spontant. Datorprogram, blommor, fiskar, allt kräver intelligens på samma sätt som en bok!

Det krävs inte många minuters tittande för att ha sett allt som den timmeslånga filmen har att erbjuda, men genom att fortsätta att titta får man ta del av flera aspekter av argumentet. Richard Dawkins säger att ett naturligt ursprung är kontraintuitivt, Lawrence Krauss säger att det saknas skäl att tro på Gud, och Ray Comfort gottar sig i att vetenskapen saknar enkla svar. Tyvärr är inte alla områden enkla. Även om konceptet med evolution är ytterst enkelt (vilket bidrar till dess elegans) är den underliggande biologin mycket komplicerad!

Knappt 18 minuter in i filmen får några ungdomar frågan om vilket av ägget eller kycklingen som kom först. Rätt svar är att ägget är mycket, mycket äldre än kycklingen, men de flesta svarar att kycklingen kom först. Men när en säger att ägget kom först, reagerar Comfort. Förmodligen är inte killarna biologistudenter, för Comfort lyckas snabbt lyfta över debatten på sin planhalva. Inte för att han har rätt, utan för att han antingen överrumplar ungdomarna eller pratar med ungdomar som saknar relevant kompetens.

En kille påpekar faktiskt att han inte är skapad, utan att han kommer från sina föräldrar, vilket skulle lösa problemet som följer med antagandet att vi har ett naturligt ursprung, men då lägger Comfort självaste Adam och Eva på bordet. En urförälder behöver inte vara en imaginär karaktär från Bibeln - han kunde lika gärna ha nämnt mitokondrie-Eva, men det passar honom naturligtvis inte.

20 minuter in i filmen presenteras fine tuning-argumentet. Vi andas luft med den komposition av syre och kväve som finns på jorden, hur kommer det sig? I ljuset av att det innebär en överlevnadsfördel att anpassa sig till den miljö man existerar i, är detta en icke-fråga, men så pass mycket kunskap om biologi har inte Comfort - Guds existens är kommersiellt viktig för honom, så verkligheten är ett hinder.

Och 23 minuter vädjar Comfort framgångsrikt till att man inte ska lita på sina sinnen, utan på sin intuition. Efter att ha presenterat Dawkins ståndpunkt att verkligheten kan vara kontraintuitiv, vore det i detta lägre logiskt att begå karaktärsmord på Dawkins. Och mycket riktigt, nu ska det gnällas. Därefter, 26 minuter in, bjuder Comfort på fantastisk emotionell argumentation.

Därefter väljer Ray Comfort än betydligt mer högmodig väg: Efter att ha etablerat att Guds existens är logiskt försvarbar, är ateister just ateister för att de gillar pornografi, och de vill inte kännas vid att de kommer till helvetet på grund av det. Vilken värld lever Comfort i egentligen? Jag kan över huvudet taget inte identifiera mig med tanken på att vara porrkonsument, men det beror på att jag så pass priviligierad att jag har andra kanaler att tillgå för att få utlopp för mina behov. Men jag kommer säkert till helvetet för att jag uppskattar kvinnlig skönhet, inget snack om saken.

Filmen lägger ganska mycket tid på finjusteringsargumentet genom att slå ett slag för arternas osannolikhet och hur bra världen passar oss, och slår därmed spiken i kistan 36 minuter in i filmen: Jag förstår inte, alltså finns Gud. Och förresten, Bibeln innehåller vetenskapliga fakta, alltså finns Gud! Yada, yada, yada.

Det verkar som att filmens starka kort är sedan länge avfärdade gudsargument. Och mycket riktigt, 39 minuter in börjar Comfort sälja in Pascals trossats. Vad har du att förlora på att tro? Nu är det tydligare än någonsin att Comforts argumentation inte härleds från ett öppet sinne utan från ett finansiellt intresse. Ungdomarna ska bekänna sin synd, och ta ställning till konsekvenserna för den om inte ber om förlåtelse.

Efter att ha sett Ray Comforts film The Atheist Delusion, är att föreställningen om Gud är befängd och att gudstro endast kan härledas från vädjan, vidskepelse och hot - inte från sunda argument och definitivt inte från några bevis.

Radio Houdi 197

I dagens Radio Houdi pratar vi rymdresor, svensk förbudsiver, hälsowoowoos och flera låtstölder! Lyssna här, mycket nöje!

lördag 25 mars 2017

Källan till SR's kunskapsrelativism?

Många vetenskapliga skeptiker förfäras över hur Sveriges Radio hanterar vetenskapliga frågor, eftersom man angriper frågorna kunskapsrelativistiskt. När t.ex. vaccination diskuteras, presenteras konsekvent forskningsresultat och fakta som "ena sidan av myntet", och vaccinationsskepsis baserad på godtycke och fördomar som den andra, lika trovärdiga sidan av myntet.

Jag tycker mig kunna se två sätt att se på kunskap idag. Dels har vi vetenskaplig skepticism, som handlar om experiment och upprepningar, och dels har vi kunskapsrelativismen, som anser att man får en mer korrekt bild genom att balansera åsikter mot varandra. Kunskapsrelativismen har inte vunnit något erkännande inom naturvetenskapen, men är ändå väldigt populär, förmodligen för att den skapar illusionen av kompetens genom att den innehåller en flora av påståenden. Och tyvärr är det kunskapsrelativismen som regerar inom Sveriges Radio.

Häromdagen skrev Ulf Danielsson (professor i teoretisk fysik), Christina Moberg (professor i organisk kemi), Christer Sturmark (författare) och Åsa Wikforss (professor i teoretisk filosofi) en debattartikel som kritiserade skolans syn på källkritik. Där nämns en text som ligger på NPSO-portalen som fungerar som bedömningsstöd av prov. Under rubriken Uppgift 21 står det beskrivet hur man ska bedöma när uppgiften är beskriva Plymouthbrödernas syn på utbildning. Detta är ett exempel på elevsvar på nivå C:
Om jag skulle välja en källa att använda fakta ifrån skulle jag välja NE eftersom den är mest sanningsenlig. Ne har låtit experter granska texten och därför är den mest sanningsenlig. Om jag fick välja flera skulle jag välja alla eftersom jag då kan kritiskt granska alla texterna. I NE-texten stod det inte så mycket om hur det är att leva som Plymouthbroder, mer sakenligt. T.ex. att det inte kan bo i hyreshus. Om jag skulle välja texten från deras egen hemsida skulle jag få en överpositiv bild av organisationen. Medans om jag väljer FRI’s text skulle jag få en mycket negativ bild.
Eleven är helt klart inte kunskapsrelativist, utan vetenskaplig skeptiker, och får därför ett sämre betyg. Så här skriver man i kommentaren:
Eleven jämför och resonerar på ett utvecklat sätt om alla tre källorna. Källa 2 och 3 berörs endast kortfattat i resonemanget. Däremot underbygger eleven sitt resonemang om "NE", vilket är tillräckligt för att svaret ska motsvara nivå C. T.ex. anser eleven att NE-källan är granskad av experter och därför är mer saklig och därför väljs den i första hand. De övriga källorna beskrivs som; antingen "överpositiv" (källa 2) eller så ges en mycket negativ bild (källa 3), vilket visar på ett utvecklat resonemang och relativt väl underbyggt resonemang om trovärdighet.
Eleven (ovan) har alltså avfärdat källor av trovärdighetsskäl, vilket naturligtvis borde vara positivt när skälen är goda, vilket är fallet här. Detta är ett exempel på elevsvar på nivå A:
Jag skulle ha valt källa 2 och 3 alltså Plymouth brödernas egna hemsida och Stiftelsen FRIs hemsida. Jag skulle ha valt dessa källor för att i den ena står det positivt och den andra negativt om man blandar dessa så kan man få det neutralt (rättvist). Det var därför som jag inte valde den första källan för att den var så neutral. Det stod inte så riktigt hur det kan vara, kändes inte som en första hands fakta för att det inte kändes ”personligt”. Alltså vad jag menar är att den sidan inte valde någon sida och då får jag inte så nogrann info. Källa 2, 3 väljer olika sidor och tar fram både bra och dåliga saker och informationen från båda sidorna är ganska nogrann och förklarar ganska utförligt sina punkter. Om man arbetar med båda källorna så måste man även tänka till själv, vilket utav dom är trovärdigast? Man måste jämföra och när man väl är klar så får man ett bra skolarbete med både positiva och negativa åsikter och så blir även skolarbetet bra. Källan som jag tycker är mest otrovärdigast är källan 2, Plymouths egna hemsida. De har säkerligen överdrivit med hur bra det är i rörelsen. Alla tycker bra om sig själva och det tycker även dem. De i Plymouth bröderna rörelsen är egentligen emot det morderna tekniken (dator mm) men ändå har de en egen hemsida? Det får mig ju att tveka, är denna faktan riktigt trovärdig då? Och varför finns det så himla mycket dåliga rykten, så mycket att de är tvungna att nämna om det i hemsidan, men inget bra rykte? De överdriver bara om hur bra de är så att det dåliga ryktet ska bort.
En rättvis bild får man alltså av att blanda två källor, enligt denna elev. Om man frågar om vägen till biblioteket, och den ene svarar "åt höger" och den andre "åt vänster", ska man alltså inte tänka att någon eller båda har fel, utan att biblioteket ligger rakt fram? Ur kommentaren till elevsvaret:
Eleven ger en välutvecklad motivering till valet av källor och uttrycker att NE är en för neutral källa och väljer bort den av det skälet, samt p.g.a. att det inte är en förstahandskälla. Eleven är medveten om att källa två och tre är subjektiva, men vill använda båda källorna för att få en så allsidig bild som möjligt.
Bedömningen handlar alltså inte om att ha korrekt förståelse, utan om att ha en "allsidig bild". Om Sveriges Radio hittar en sakkunnig som säger att man ska vaccinera sig mot mässlingen och en person som godtyckligt säger emot, vill man förmedla allsidigheten, inte att någon faktiskt kan ha fel. Nu kanske vi vet varför.

fredag 24 mars 2017

Dagens inlägg om Fi från David Lindén

Jag vill belysa några inlägg om Feministiskt Initiativ som David Lindén gjort på sin Facebook-sida under dagen.

Först ut har vi Dagens Nyheters Hans Rosén som kommit på att deras nya partiledare, Viktoria Kawesa, är Sveriges första utrikesfödda partiledare. Lindén kommenterar detta så här:
Det har visst funnits en partiledare med utländsk bakgrund tidigare och dessutom var hon kvinna. Nordiska Rikspartiets Vera Oredsson föddes i Berlin 1928 som Vera Schimanski. 
Kvinna och utländsk bakgrund. Det kan inte bli bättre, eller hur?
Apropå frågan som citeras ovan, så var det många som upprördes över att kvinnan Hillary Clinton förlorade det amerikanska presidentvalet mot mannen Donald Trump. Men ibland kan kön vara av underordnad betydelse, t.ex. i det franska valet, där kvinnan Marine Le Pen företräder Front National.

Nordiska Rikspartiet, som Rosén hänvisar till, är ett numera nedlagt nationalsocialistiskt parti, och på Wikipedia står följande att läsa:
Grundare var Göran Assar Oredsson som till slutet ledde partiet, med undantag för åren 1975–1978 då hans fru Vera Oredsson ledde partiet. Hon blev då Sveriges första kvinnliga partiledare. Partiets symbol var ett solkors.
Ingen skugga över Hans Rosén, för hur många kontrollerar sin information före publicering idag egentligen?

Vidare kommenterar Lindén följande del från samma (ganska okritiska) Rosén-artikel:
Kan inte även kvinnors rättigheter behöva försvaras med vapenmakt? 
- Nej, det går inte att försvara rättigheter med vapen. 65 miljoner människor på flykt är ett kvitto på de krig som varit, säger Gudrun Schyman.
David Lindén skriver:
Interhamwe i Rwanda, Arkans Tigrar i Bosnien, Röda khmererna i Kambodja, för att nämna några som specifikt attackerade kvinnor, hade alltså kunnat kramas och pratas bort, om man ska tro Feministiskt initiativ (Fi). 
Alternativt kan man också säga att Fi ljuger eller inte har en susning vad de talar om.
Och slutligen tar Lindén upp Linnea Hyléns artikel på ämnet;
I dag läser vi Linnea Hylén korta, stringenta och fullkomligt lysande text om Gudrun Schyman och hennes lärjungar. 
Guldkorn ur texten: 
"Det är oroväckande att ett parti som samlar tre procent av väljarkåren tycks ha skippat historielektionerna. Det är kanske för mycket att begära grundläggande kunskaper av ett parti som ämnar sitta i riksdagen, men jag vill inte vara den som kritiserar politikers historiekännedom. Istället tänkte jag välvilligt ge ett historiskt respektive samtida exempel på varför de borde ha lyssnat lite mer på lärarens lektioner." 
Reflektion: Fi finns till för Gudrun Schyman och ingen annan. Så ska man vara snäll mot sådana artikelförfattare som Linnea Hylén. Ty rätt som det är kan hon vara din chef.
Och därmed önskar jag mina läsare en trevlig helg!

onsdag 22 mars 2017

Springare är inte bra, men ministerstyre är inte heller bra

Låt mig bjuda på lite bakgrund. Polisen Peter Springare hamnade i rampljuset då han på Facebook påstod att flyktingar är överrepresenterade i vissa typer av brott. Media valde att berätta om detta, vilket gav honom många följare och således en plattform att tala till folket. Denna har han bl.a. utnyttjat i sann Cecilia Hagen-anda till att skriva att han vill "utrota" alla "vänsterextrema journalister". Man förstår från kontexten att han vill minska vänsterns dominans i gammelmedia, vilket eventuellt förmildrar ordet "utrota", men gör ordet "extrema" ännu mer problematiskt - och i sig själv är "utrota" illa nog.

Så idag (22/3) blev han inbjuden till Studio Ett i P1 för att förklara sig. Det var lite si och så med den insatsen. Han menade ju si men egentligen inte si, utan så. Men egentligen inte så utan si. Va? Det viktiga med intervjun i P1 var att überprästerskapet fick nys om inlägget som innehåller uttrycket "utrota".

Statsministerns kommentar är att det Peter Springare uttryckte är "oacceptabelt", "oavsett vem som uttrycker det" (undantaget Cecilia Hagen). Justitieministern kräver en ursäkt.

Visst, Peter Springare är en kass politiker. Det kan man erkänna även om man erkänner att svensk migrationspolitik är undermålig, vilket bl.a. även Leif G.W. Persson gav uttryck för i sitt samtal med Springare. Men ministerstyre är också dåligt! Ingen i detta land kan ha blivit så lamslagen av en polis rasisttendenser att han frivilligt vill ha tokregeringen på sin sida! Ingen! Jag kräver en ursäkt av justitieminister Morgan Johansson.

söndag 19 mars 2017

Radio Houdi 196

Denna vecka pratar vi i Radio Houdi om vidskepelse, om Svenska kyrkans kärlek till pengar, låtstölder och mycket mer! Lyssna här, mycket nöje!

tisdag 14 mars 2017

Så ateism går inte ihop med humanism?

Hur kan jag som sekulärhumanist, alltså både humanist och ateist, motstå bloggpost som hävdar att ateism och humanism inte går ihop? Det är apologeten Micael Grenholm som ger sin syn på saken. Han inleder med följande meningar:
Naturligtvis finns det många ateister som tror att de är objektivt sanna, men de kan inte motivera det utifrån ateismen utan "lånar" då idéer från den kristna tradition som kraftigt påverkat vårt samhälle. Om ateismen är sann existerar nämligen inte gott och ont, rätt och fel i någon objektiv mening, det är bara illusioner i det mänskliga medvetandet.
Falsk ateism är en teists påstådda frånvaro av gudstro. Sann ateism är en ateists påstådda frånvaro av gudstro. Ateism har inget med Guds existens att göra, ateism har med uppfattningen i frågan att göra. Det Grenholm menar med när han frågar sig "om ateismen är sann", är något i stil med "om Gud inte finns". Så påståendet handlar om att objektiv moral inte kan finnas utan en Gud. Men hur vet Grenholm det? Visst kan det finnas gärningar som alltid är bra och andra gärningar som alltid är dåliga, men varför vill man att moral ska vara objektiv? Grenholm försöker förklara varför han vill det, lite längre ner i texten.
Vidare har man ett problem om man antar att den kollektiva moraliska kunskapen som omfattas av en majoritet är sann. Tänk om nazisterna vunnit andra världskriget och deras ideologi tagit över världen, skulle det då vara moraliskt gott att utrota judar och homosexuella?
En icke-objektiv moral som låter sig diskuteras med avstamp i handlandets konsekvenser, kommer troligen inte komma till slutsatsen att nazisterna verkligen har rätt. Men när Gud uppmanar till mord på barn (5 Mos 32:23), är det då rätt? William Lane Craig anser det, men hänvisning till att dessa barn kommer få evig kompensation efter sin kropps död, i himlen, vilket leder mig till Grenholms viktigaste poäng:
När man förnekar det övernaturligas existens får det en del konsekvenser i hur man ser på världen, såsom: 
– Universum har inget syfte
– Mänskligt liv har inget syfte annat än det människor subjektivt hittar på själva
– Döden är det definitiva slutet
– Hela mänskligheten kommer till slut förintas
En ateist förnekar inte nödvändigtvis att övernaturliga väsen och ting finns, men en ateist tror inte att någon eller några gudar existerar. Vilka konsekvenser det anses få, beror på vilka egenskaper man tillskriver sitt väsen. Om jag tror att Gud gör att eken bildar ekollon, så tror jag förmodligen också att ekollon inte skulle finnas om det inte vore för Gud. Och vad spelar det för roll att Universum inte har något syfte och att det mänskliga livet inte har något annat syfte än det vi själva konstruerar?

Vidare anser jag att det verkligen finns skäl att betrakta döden som det definitiva slutet för vårt medvetande, och själva definitionen av att vara död är att hjärnan inte fungerar. Detta har inget med Gud att göra generellt, utan med en specifik religiös uttolkning där Gud är en spelare. Rent tekniskt kan båda dessa påståenden vara sanna:

1. Det finns minst en varelse som skulle kunna kallas Gud.
2. Micael Grenholm kommer att förlora sitt självmedvetande när hans kropp slutar att fungera.

Detsamma kan sägas om påståendet om mänsklighetens (tillsynes oundvikliga) förintelse. Och därmed kan jag konstatera att Grenholm har fel i sin slutsats:
Vissa ateister går så långt och förnekar existensen av objektiva moraliska fakta. De kan därmed inte vara humanister, feminister, människorättsförespråkare eller något annat som utgår från att en viss moralisk standard är något som man ska rätta sig efter.
Rent empiriskt kan vi konstatera att det finns personer som inte tror på Gud, och som har resonerat sig fram till att feminism är bra.

måndag 13 mars 2017

Radio Houdi 195

I veckans avsnitt av Radio Houdi avhandlas falsk balans i public service, mässlingen, Jesus och mycket mer! Lyssna här, mycket nöje!

lördag 11 mars 2017

Paolo Roberto begår haram igen

För någon vecka sedan lade Paolo Roberto ut en bild med följande text på sin Instagram-profil:
"Tuttar är beviset att män kan fokusera på två saker samtidigt."
Jag kan erkänna att jag skrattade åt meningen. Att skämta om sådant som är förbjudet kan vara roligt, och sådant som anspelar på objektifiering av kvinnor är allt som ofta förbjudet. Vi lever trots allt i tider då objektifiering av kvinnor verkligen är ett problem. Vi har t.ex. gärna hårdare klädkoder för kvinnor än för män, ibland informellt ibland formellt. Nike säljer till och med ett träningsplagg som ska skyla kvinnans hår - ett informellt krav som i få sammanhang ställs på endast män, eller män över huvudet taget. Så visst har vi problem.

Idag läggs ett ganska stort ansvar för normskapande på media, social media och på offentliga personer. Bl.a. Aron Flam har opponerat sig en hel del mot att även humor förväntas vara politiskt korrekt, eftersom det förbjudna kan locka till skratt för att det chockerar. Det skulle kunna vara det förbjudna skämtet som gjorde Paolo Robertos bild rolig.

Självklart uppskattas inte provokativ, normbrytande och gränstänjande humor av alla. Gudrun Schyman har t.ex. kommenterat Robertos skämt så här:
"Det är sexism. Det är precis vad det är. Det är ju rent ut sagt förjävligt att man lägger ut en sån grej. Det är ju ännu värre om det är många män som skrattar åt det."
Jag har sett och hört både värre och grövre skämt, och skrattat även åt dessa. Jag inbillar mig att min moral formas av hur jag uppfattar de konsekvenser som kommer från vad jag gör, säger och interagerar med andra, inte från vad jag tillåter mig att skratta åt. Att få och att tillåta sig att skratta åt grova skämt, är ett uttryck för att man är fri, att man lever utan tankepolis eller moralpolis.

Filip Hammar däremot, anser att det är samma skämt som vissa uppfattar som sexistiska, som är de skämt som leder till våldtäkt. Till Ivar Arpi skriver han:
"Du supportar en pastakung som reproducerar sexism som i förlängningen leder till våldtäkt. Oliktänkande värt att slåss för, Ivar?"
Alltså, skämt om tuttar => X => våldtäkt, där X är ett icke uttalat mellansteg. Om detta stämmer, är det givetvis ytterst allvarligt att det finns normbrytande och utmanande skämt, och om man tror att detta stämmer, är det självklart att man blir upprörd över ett normbrytande och utmanande skämt, men jag har en annan teori:

Det är helt enkelt lönsamt för en medieperonlighet som Hammar att tillhöra konsensus i en fråga som upprör, och vi vet faktiskt inte vilka skämt han själv konsumerar och ärligt uppskattar. Jag har inga problem med att inte veta, för jag litar på att han tar ansvar utan att jag recenserar honom för vad han själv finner roande - han är en fri man.

2017-03-17: Paolo Roberto skapar kalabalik igen

torsdag 9 mars 2017

"11 klockrena argument: Därför är Mac bättre än pc"

MacWorld presenterar "11 klockrena argument" för att Mac är bättre än PC. Rent tekniskt är en Mac en PC från Apple, men det som menas här är att en Mac är bättre än en annan PC, som t.ex. en Microsoft Surface, en HP Elitebook eller en Chromebook. För detta levereras 11 "klockrena" argument (som alla utom det 4:e är korrekta), vars styrka och kvalité jag tänker nosa lite på, genom att jämföra dem med Microsoft.

1. Mac OS främjar hälsan

När OS X var nytt, var det extremt buggigt, men nu är det hyfsat stabilt. Det är viktigt för användarens mentala hälsa. Dessutom har inte mycket förändrats, vilket inte ställer frustrerande krav på användaren. Windows 8 såg inte alls ut som Windows 7, vilket var frustrerande. Detta stämmer! Däremot kan man inte säga att en modern Macbook är mindre kraschbenägen än t.ex. en modern Surface - idag hittar du Windows t.ex. i atomubåtar och i kärnkraftverk.

2. Ekosystem i världsklass

En Mac och en Iphone samspelar bra, men det råder inga som helst tvivel om att både Google och Microsoft har kommit längre än Apple i arbetet med att fusionera sina plattformar, men Apple är fortfarande världsklass med en hedrande tredje plats.

3. Färre val gör dig lyckligare

Få modeller ger få val, vilket ger mindre beslutsångest. Man skriver att Apple har sju datorer i produktion - fyra bärbara och tre stationära. Microsoft har sin Surface Pro i lite olika utföranden, en Surface Book och en Surface Studio, och det är väldigt tydligt vilken produkt som vänder sig till vilken användare. Om färre val gör dig lyckligare, blir man då ännu lyckligare av ännu färre val? Då vinner Microsoft över Apple, men här jämför man sig med Lenovo, HP eller Dell, som alla har ett större produktutbud.

4. Du slipper virus

Det du inte vet, mår du inte dåligt av - när säkerhet verkligen är ett krav, hittar man nästan alltid Windows eller Linux.

5. Du får grymma program på köpet

När man jämför mjukvaruutbudet på Windows Phone med IOS så vinner Apple. Jämför man Windows 10 med Mac OS så vinner Windows 10. Utbudet av kvalitativ mjukvara som antingen ingår i Windows-licensen eller finns som open source för Windows, är oslagbart. Men om färre val gör dig lyckligare, så är det Windows Phone och Mac OS som tar hem priset.

6. Du får vad du betalar för

"Vill du ha en dator som baseras på den senaste tekniken och har en elegant design är Apples datorer ett utmärkt val. Men visst, om det viktiga är en billig dator som klarar surfande och Facebook finns det bättre alternativ." En Mac är inte speciellt prisvärd eller up to date, och ofta blir de tiotusentalskroners Facebook-maskiner.

7. Det bara fungerar 

Allt fungerar out of the box, men det kan vara svårt att byta ut komponenter på egen hand. Detta är inte unikt för Apple. Jag kan t.ex. inte byta batteri på min Surface Pro, men självklart levereras en märkesdator fullt installerad, utan bloatware. Det gäller naturligtvis även Microsoft.

8. Skärmarna är fantastiska

Det råder inga tvivel om att Microsoft är stråt vassare här, men skärmarna är bra! De har dessutom touch, stöd för penna och Surface Dial.

9. Fri telefonsupport

Du kan inte ringa Microsoft hur som helst när du vill ha support, du får nöja dig med att ta det i text om det ska vara gratis. Här vinner Apple, något som du förmodligen betalar för när du köper adaptrar till överpris - there is no such thing as a free lunch.

10. Touch Bar är en innovation

Det är verkligen mer innovativt att dra och rita direkt på skärmen, men visst, detta är en innovation. Inte alla modeller har någon touch bar, dock.

11. Du kommer att bli nöjd

Om du köper en produkt som är dyr, så kommer du intala dig att du är nöjd, av psykologiska skäl. Så du kommer troligen bli nöjd, av helt fel orsak.

Min slutsats är att vi inte har att göra med "11 klockrena argument", men väl "10 argument".

måndag 6 mars 2017

Radio Houdi 194

I veckans avsnitt av Radio Houdi blir det skepticism och religion, klappträn, låtstölder och mycket mer. Lyssna här, mycket nöje!