måndag 22 december 2014

Fem enkla steg för att konvertera till ateism

Eftersom jag har presenterat tio enkla tips för attkonvertera en ateist till valfri teistisk religion, måste jag i rättvisans namn även presentera fem enkla steg att följa för den som vill konvertera till ateism. Är du trött på att försvara en simplistisk världsbild? Har du ett öppet sinne? Vill du ta avstånd från vidskepelse? I så fall kan ateism vara ett alternativ för dig! Dessa steg kan hjälpa dig på vägen:

1. Vet du vad du tror på? Undersök myternas ursprung!

Vet du t.ex. varför du är katolik eller protestant? Baptist? Pentekostalist? Är du katolik för att du är döpt in till den Katolska kyrkan eller är du katolik för att du delar Katolska kyrkans tro? Skriver du under på någon lära, eller är din tro odefinierad och personlig? Tror du som du gör för att du hamnat i en viss trosinriktning eller har du valt att ansluta dig till den inriktning som bäst stämmer med din tro? Även om du inte har någon intention att lämna din tro är detta en intressant kunskap, men det är också en utmärkt rustning för resan som du har framför dig. Kan det vara så att det verkligen betyder otur att se en svart katt springa över vägen? Kan det vara så att Jesus verkligen föddes av en jungfru och att han uppstod på tredje dagen? Är det verkligen storken som levererar nya barn? Eller finns det andra orsaker till att man brukar säga så? Kunskapen om en myts ursprung är en utmärkt språngbräda för att ta sig vidare.

2. Läs och förstå din heliga skrift!

Vad står i den heliga skrift eller katekes som är knuten till din tro? Sträcker sig anspråken utanför religionens domäner och in på naturvetenskapens, t.ex. genom att ha åsikter om jordens ålder eller människans ursprung? Om så, anser man att din heliga skrift har rätt eller fel, och varför? Finns det några moraliska påbud, är dessa sunda eller osunda, och varför? Kan man härleda något om Guds åsikter och värderingar genom att läsa texten? Har han t.ex. utfärdat rimliga eller orimliga belöningar eller straff? Delar du din Guds värderingar?

3. Hur värderar du ett anspråk? Och hur värderar du ett anspråks sannolikhet?

När du vet varifrån en myt kommer och vad myten egentligen säger, kommer du förmodligen att bli nyfiken på argumenten som syftar till att belysa problemen med myten. Tänk dig att du ska ta ställning till påståendet att en man kan bota spetälska genom beröring eftersom mannen är Guds son, och till påståendet att en annan man kan bota spetälska genom antibiotikakurer eftersom antibiotika kan förgifta skadliga mikrober. Båda påståendena kan vara korrekta, vilket förtjänar mest tillit? En Gud som demonstrerat sin kapacitet genom att vid ett tillfälle för länge sedan skicka en agent till jorden för att bjuda på några tricks, eller en omsorgsfullt framtagen procedur som kan upprepas?

4. Är du kapabel att ifrågasätta dina egna föreställningar?

Hur använder du information som går emot dina rådande föreställningar? Många personer gillar sina föreställningar. Att vi bara använder tio procent av vår hjärna kan vara kittlande tanke, vi kanske gillar den med tanke på vad den skulle kunna insinuera. Att Albert Einstein var dålig på matematik kan vara en hoppfull tanke, givet hans uppenbara hans briljans. På samma sätt kan det vara frestande att tro att man har en kärleksfull relation med Universums skapare. För att överge en föreställning, måste man vara kapabel att ifrågasätta den. Det finns massor av människor som lever lyckliga och framgångsrika liv utan gudstro, och den livskvalité som man kan vara rädd för att förlora, kan snarare stå i vägen för något mycket bättre. Och det råder ingen brist på förebilder. De nobelprisvinnande fysikerna Erwin Schrödinger och Niels Bohr, matematikerna Alan Turing och John Conway, politikerna Olof Palme och Bengt Westerberg, författarna Franz Kafka och Ian Banks, filosoferna Arthur Schopenhauer och Ted Nelson, skådespelarna Kevin Bacon och Gene Wilder, rockstjärnorna Roger Waters och Frank Zappa.

5. Föreställ dig en vardag utan Gud!

Att övervinna sin tro innebär egentligen ingen förlust, och frånvaron av tro innebär egentligen inte någon torftighet. De allra flesta människor lever gott utan att tro på de flesta väsen mänskligheten har hittat på under åren. Det går att gilla gospel, det går att äta julskinka och det går rentav att gå i kyrkan, trots att man inte delar föreställningarna.

Dessa fem steg kan vara en väg, men inte nödvändigtvis den enda vägen, till ett öppnare och friare sinne! Som Konfucius så klokt lär ha påstått, så har man bara två liv - det andra börjar när man inser att man bara har ett. God Jul!

lördag 20 december 2014

Ung kvinna får 26 år för hädelse

Medan KD:s kristne riddare Tuve Skånberg kämpar vidare mot religionsfrihet och tankefrihet, kan vi drömma oss bort till en värld där en ung skådespelerska, Veena Malik, född 1984, döms till 26 års fängelse för att ha spelat "profeten" Muhammeds dotter på film. För vilket annat öde kan en häderska förtjäna efter att ha smädat en frisk religion?


Och apropå att smäda, visste ni att jultomten kan vara rasistisk? "Araia" förklarar på twitter:
"Keramiktomten [som omnämns i gårdagens Gomorron Sverige] har en mörk beige-skär hudton och är solbränt röd på kindbenen, grått hår och skägg. Kläderna är gröna och röda. ->"
"->Hållningen och de uppkavlade armarna med ena näven i andra handen påminner snarare om en (kropps)arbetare." 
"Rudströms kommentar är ett tydligt exempel på vithetens reglerande självuppfattning dvs gränser för hur vita människor anses och bör se ut"
"Tomten är vld intressant eftersom Han på senare tid verkar symbolisera vithetens kvintessens, det är inte överraskande att Rundström->"
"->dessutom claimar tomten som nordisk, Sverige och Norden har sedan Hitler ansetts vara ”the apex of whiteness”, alltså vitast av vita."
"Carl von Linné med sin rasbiologi hade ju såklart ett finger med i spelet, minst sagt."
Du som är kristen, och som hävdar att julen egentligen handlar om att fira Jesu födelse, du skippar väl tomtarna i år?

Gud gömmer sig för vetenskapen

fredag 19 december 2014

Bitter Jul!

Då har barnen haft julavslutning i skolan igen. För min del är det sista gången något av mina barn firar julavslutning med skolan, och således förmodligen också i kyrkan. Och som vanligt får man dra den vanliga raddan med att förklara vad sekularism borde innebära, om Adventsuppropet, om kyrkans oheliga allians med skolan, och att präster och pastorer förmodligen inte ens är förmögna att prata om julen på ett objektivt sätt. Samma gamla visa i år igen.

Jag är lika less på kristnas anspråk kring julen som jag är på deras anspråk om Gud. För det stannar ju inte vid att historia och kultur ska revisionernas för att behaga deras föreställningar, de har även en egen epistemologi som ger utrymme för åtminstone en gud - den med stort G - och ibland även en övernaturlig son, helgon, eller till och med änglar, demoner eller en djävul.

Och eftersom jag i ett svagt ögonblick sagt att jag inte stänger dörren för att mytologiska väsens existens. Inte för att det finns anledning att tro att något av dem kanske finns, utan för att man som skeptiker måste ha ett öppet sinne. Om man låser sig fast vid föreställningen att ett specifikt väsen finns, trots att det uppenbarligen inte är så, så är man knappast inte öppensinnad. Det enda jag menar är att jag måste ompröva mina föreställningar när jag konfronteras med evidens. Jag säger definitivt inte att "Gud kanske finns", det är bara trams som kommer från personligt vurmande.

Eftersom jag är bitter, så hoppas jag åtminstone att jag är det istället för dig, och jag önskar att du har en riktigt God Jul, oavsett och även om du väljer att fira den till minne av Jesu födelse.

onsdag 17 december 2014

Dåliga försök att legitimera religion, del 94 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittiofjärde som tar vid efter del 79 som handlar om religiösa upplevelser.

Flera personer som varit nära att dö, har oberoende av varandra vittnat om Guds existens.

När man är nära att dö är omdömet försvagat av flera skäl, därför blir det ännu mer intressant när man tänker sig att många personer har haft upplevelser av naturandar och hustomtar när de inte varit nära att svimma eller att dö. Är det då inte rimligt att anta att dessa utlåtanden är mer sanningsenliga, eftersom deras hjärna varit mer alert och i bättre skick? Då har man åtminstone eliminerat en uppenbar felkälla, nämligen hjärnans syrebrist. När hjärnan lider av syrebrist är risken för hallucinationer mycket stor, och man ska inte underskatta hur realistiska hallucinationer är för den som hallucinerar. Det gäller att komma ihåg att upplevelsen om Guds närvaro fullkomligt äkta, men felet begås när man tillskriver upplevelsen till just Gud. Så eftersom vi vet att hallucinationer kan förekomma när hjärnan inte syresätts, och eftersom vi vet att det ligger kulturella orsaker bakom vad man väljer att tillskriva sina upplevelser till, har vi anledning att vara skeptisk till våra intryck.

Det är givetvis viktigt att ta hänsyn till omständigheterna, men om jag vore kristen skulle jag inte acceptera att omständigheterna säger att tron på tomtar och naturandar är mer rimligt en tron på Gud. Jag skulle med bestämdhet hävda att den som tror på tomtar och troll är omdömeslös och vidskeplig, kanske rent av lite vrickad. Men som gudstroende gäller det att vara lite försiktig här. För den som inte tror på Gud eller på naturandar, och som rent vetenskapligt ska ta ställning till om Gud eller naturandar finns på riktigt, kommer dels att slås av att evidensläget är lika undermåligt i båda fallen och av att gudstroende anser sig veta sådant som vetenskapen inte kan ta reda på. Eller åtminstone anser det vara rimligt att tro på sådant som med alla tänkbara objektiva mått mätt, är grundlöst. Gudstroende låter sig inte begränsas av vetenskapens återhållsamhet, krav på validering eller objektivitet. Man har olika standarder.

Syftet med vetenskapliga ansträngningar är att öka sannolikheten att en hypotes är korrekt, och eftersom det saknas rimliga skäl att tro på Gud, är det kanske lockande för en gudstroende att prata om vetenskapens begränsningar, hur Gud är större än vetenskapen, och så vidare. Vetenskap representerar en hög standard, och om denna höga standard är ett relevant argument när man förklarar varför man inte tror på vissa mytologiska väsen, bör man ta sig en funderare på varför behöver ha flera standarder. Och hur trogen man är dem.

Tänk dig att det skulle visa sig att Gud finns. Samlade ansträngningar från filosofin har resulterat i ett gott argument för Guds existens, och naturvetenskapen har lyckats bekräfta. Argument som nyss varit väldigt viktiga, kommer nu vara antingen överflödiga eller direkt felaktiga, t.ex. att Gud inte låter sig vägas och mätas. Såvida inte den gudstroende står på sig och hävdar att man upptäckt fel gud, då hans gud, den riktiga guden, faktiskt inte låter sig upptäckas.

Aftonbladet rapporterar i en artikel från 2013 att Crystal McVea upphörde att vara ateist efter att ha träffat Gud i samband med att hennes hjärnkapacitet var nedsatt (av alla tänkbara tidpunkter). Det fick henne att inse att Gud både finns och älskar henne. Hon såg inte Guds mänskliga form med ansikte, armar och ben, utan ett starkt ljus som hon kände var Gud. Hennes bok "Waking up in Heaven" finns att köpa på bl.a. Amazon.com. Exemplet skriker hallucination och kulturella referenser lång väg, och om det vore älvor hon inte trodde på, aälvism, hade risken varit övervägande att ljuset snarare hade övertygat henne om att det är älvor hon mötte. För när man tittar närmare på vad som egentligen har skett, är det Crystals referensramar som bidragit till diagnosen, inte en kontakt med ett övernaturligt väsen. Sen kan givetvis boken berätta om ett intressant livsöde även för den som inte delar uppfattningen om att ett specifikt mytologiskt väsen förbarmat sig över just Crystal.

måndag 15 december 2014

Är KD totalitära?

Nerikes Allehandas Lars Ströman skrev i dagens tidning att ett parti bl.a. definieras av sina propositioner till riksdagen.


I ljuset av att Kristdemokraterna motionerat mot både akademisk frihet och tankefrihet, undrar jag vilket namn som passar på dem? Totalitära? Frågan är bara om väljarna identifierar sig...

lördag 13 december 2014

Tanken som aldrig slog Ken Ham

Jag såg ett intressant inlägg av Anthony Blair om kreationisten Ken Ham. Ham är kanske mest känd för sitt "skapelsemuseum" i Kentucky, och för att han bygger en fullstor kopia av Noaks ark.


Blair skriver att Ken Ham behöver mer än hundra miljoner dollar, moderna maskiner, arbetskraft, vägar, sågverk och skattelättnader för att bygga sin kopia av arken, men har trots detta aldrig funderat över att det skulle vara några problem för en femhundra år gammal man att bygga arken med bronsåldersverktyg.

Man kanske inte kan tro på allt man läser i Bibeln, trots allt...

torsdag 11 december 2014

Varför enhörningar?

Magnus Timmerby gjorde mig uppmärksammad på en händelse som kretsar kring serien The Oatmeal. Seriens upphovsman Matt Inman blev inbjuden att prata på årets BAHFest West (The Festival of Bad Ad Hoc Hypotheses), och han antog ett grepp som jag tror att religionskritiker är ganska bekant med.

Inman valde att försvara en påhittad religion, med argument som normalt brukar vara reserverade för de etablerade religionerna. I sin mycket underhållande 11-minutersföreläsning pratar han om sin gud, den enda guden, Jibbers Crabst - en eldsprutande hummer som bor utanför Saturnus.



Den bejublade föreläsningen kan ha gett The Oatmeal nya läsare, men åtminstone en läsare fick nog. Robert klagar över att Internet redan är överfullt av självgoda ateister. Robert klagar över filosofisk ordblindhet, över att ateister har Nordkorea som förebild och över att religion missrepresenteras.


Kort och gott, Robert är missnöjd. Men skillnaden mellan "riktiga" religioner och "påhittade" religioner ligger i hur betrodda de är, inte i hur trovärdiga de är. För den troende som är intresserad av att veta vad ateism är, brukar jag påminna om enhörningen - det mytologiska väsendet som ser ut som en häst med horn, som bl.a. återfinns i filmen Legenden eller i King James Bible. För den som inte tror på Gud, har Gud samma trovärdighet och relevans som enhörningar har för den som inte tror på enhörningar. Eller som tandfén har för den som inte tror på tandfén (för att hänvisa till Richard Dawkins bok Illusionen om Gud). Jämförelsen är bara relevant för den som vill veta vad ateism är, liknelsen är i övrigt undermålig. Den som verkligen tror på tandfén kommer inte vilja höra talas om att atandféister betraktar tandfén som icke-existerande - lika icke-existerande som tandféisten betraktar enhörningar, och den som verkligen tror på "Den Enda Guden" kommer inte vilja höra talas om att ateister betraktar Gud som icke existerande - lika icke-existerande som enhörningar.

Att ha fel kräver alltså ansträngningen av att avskärma sig från vissa grundläggande fakta, men det är inte den enda aspekten. Den andra handlar om att vi på ren slentrian är vana med att religiösa har vissa privilegier som ateister saknar. Att en religiös tror på mytologiska väsen, genererar t.ex. mer respekt än en ateist som tror på chemtrailskonspirationen, oberoende av evidensläget för de båda hypoteserna. För anledningen till att vi har ord för att inte tro på vissa mytologiska väsen (ateist) men inte andra (aenhörningist) beror varken på evidensläget eller på sanningshalten, det beror på hypotesernas popularitet.

onsdag 10 december 2014

Nya besked om hundarnas efterliv

Det har kommit nya spännande besked från Vatikanen. Vi vet sedan tidigare att både djur och växter har själar, men man har tidigare trott att dessa själar inte kunnat lämna sin djur- eller växtkropp. Vi har tidigare trott att dessa själars existens upphör att existera när djuret eller växten dör. Men efter ett lite luddigt uttalande från påven om världens perfektion, skriver tidningen Corriere della Sera's Vatikanexpert att uttalandet "breddar hoppet om frälsning och eskatologiska salighet till djur och hela skapelsen". Vi kan givetvis inte dra för stora växlar från detta, men om tidningen uppfattat påven korrekt, så får vi inte heller glömma den plats som är avsedd för stygga hundar - helvetet. Ungefär så här föreställer sig profeten Seth MacFarlane att ödet kan se ut för hundar som t.ex. onanerat:


Men det kunde varit mycket värre för hundarna. Den fruktade köttätaren Tyrannosaurus Rex återfinns inte i helvetet, då den har en anatomi som säkerställer en plats i himlen.

tisdag 9 december 2014

Tokfeminismen tar sig ton igen

Den feministiska bloggen Amra.nu beskriver hur religionsförakt går hand i hand med både kvinnoförakt och rasism. Skribenten inleder med att klaga över att det blivit socialt accepterat att hata religion, och exemplifierar både med politiskt motiverat ogillande (t.ex. hänvisning till kvinnosynen inom vissa religiösa grupper) och vetenskapligt motiverat ogillande (t.ex. hänvisning till Guds icke-existens). Som alltid är det vita medelklassmän brister i sin respekt.


Det är nämligen kvinnor som upprätthåller religion enligt skribenten. Detta påstående räcker givetvis för att man ska kunna komma till slutsatsen att religionskritik är misogynt, men för att styrka påståendet exemplifieras med t.ex. julen - ateister firar som bekant inte jul.

Så här skrev t.ex. Anita Sarkeesian på Twitter 17/12 2011, alltså två dagar efter Christipher Hitchens bortgång:


Han var säkert sexistisk även enligt mina mått mätt, men som religionskritiker råder det inga tvivel om saken, om nu religionskritik verkligen är misogynt. Och för att vi ska se att Sarkeesian menar allvar, slänger hon även in lite rasistanklagelser och anklagelser om krigshets. Effektiv stigmatisering av meningsmotståndaren, bra jobbat Sarkeesian!

Det är bra att det finns religionsförsvarare som ser sig som både antirasister och kvinnorättskämpar, men om man i egenskap av sådan behöver ha en yttre fiende att förhålla sig till, anser jag att religionskritikerna är en alldeles för mångfacetterad grupp för att utmålas som fiender, inte minst för många av de mest prominenta religionskritikerna är humanister, feminister och antirasister.

Förresten, tycker du att rubriken gör en negativ generalisering om feminism? Bra noterat, bra start.

Så här tycker Humanisterna

Så här tycker Humanisterna.Välkommen som medlem!

måndag 8 december 2014

Ytterligare ett utfall från teisternas ädla försvarsstab

Denna bloggpost är nog mest till för mig själv. Jag har lite titt som tätt blivit anklagad av kristna naturvetare för att vara ovetenskaplig. Speciellt en person har ogillat mina paralleller mellan gudstro och tro på andra mytologiska väsen. Ibland brukar han lite hånfullt påminna mig om antingen min ovetenskaplighet eller hur löjligt det är att dra paralleller till andra väsen än just Gud. Jag brukar låta det passera, men sist ställde jag frågan om det över huvudet taget går att formulera ett argument som knyter ihop vetenskaplig skepticism med en rimlig tro på mytologiska väsen? Så var det dags för ytterligare ett utfall från teisternas ädla försvarsstab - jag fick resonemanget förklarat för mig från ateistiskt håll, och kan konstatera att jag verkligen inte delar resonemanget som syftar till att försvara gudstro.

Alltså, hur kan man som naturvetare legitimera tron på mytologiska väsen, såsom Gud?

Man kan jämföra akademiska meriter. Auktoritetsargumentet är inte helt dumt. Tanken är denna: Om en vetenskaplig skeptiker anser att det finns rimliga skäl att tro på Gud, en annan vetenskaplig skeptiker anser att skälen saknas, och skälen inte kan formuleras, så borde deras meriter vara en faktor. Men det löser inte problemet, eftersom två personer med meriter av samma dignitet fortfarande kan tycka olika. Det skapar snarare ett nytt problem: Om den mer meriterade personen är rasist, är det enligt samma logik mer rimligt att vara rasist än att inte vara det. Därför vore det bättre att analysera argumenten direkt.

Det går alldeles utmärkt att kombinera vetenskaplig skepticism och tron på mytologiska väsen. Givetvis, annars skulle det inte finnas några vetenskapliga skeptiker som trodde på mytologiska väsen. Men vetenskaplig skepticism legitimerar inte någon tro på mytologiska väsen - föreställningen är snarare ett tillkortakommande. Såvida det inte finns goda argument, därför vore det bättre att analysera dem direkt. Varför är det rimligt att försvara gudstro i detta sammanhang?

Sedan ramlar spekulationerna in. Den gudstroende naturvetaren (som f.ö. är en notorisk abortmotståndare) är fri från dogmatiskt tänkande, meden jag kanske lider av just det? Kanske är jag frustrerad över att naturvetaren är så överlägsen mig, och ändå tror på Gud? Kanske att naturvetaren blotta varande visar att jag har fel, och att det gör mig arg? Kanske att jag inte klarar att ta in nya influenser? Något fel måste det vara, eftersom jag är så arg och provocerad? Nej, när man har olika uppfattningar i en fråga, förväntas man i situationen av en debatt representera sina olika uppfattningar. Jag förstår att den som inte kan ha fel, gärna spekulerar om att bristen på medhåll snarare måste bero på att meningsmotståndaren har personliga problem. Ilska, frustration eller underlägsenhet? Jag har varit med ett tag, och jag vet att inte alla kan hantera situationen. Den som har sin ofelbarhet klar för sig, besväras inte av att få sina argument avfärdade, utan av vad det kan vara för fel på meningsmotståndaren. Därför ska debatter helst ske inför publik, eftersom anklagelser om meningsmotståndarens ilska då inte bara är irrelevant utan även enkelt kan avfärdas som lögn.

Uppdatering 2014-12-09: Efter tips från Mikael Helldén, här är Paul Graham's hierarchy of disagreement:


söndag 7 december 2014

En mer politisk kyrka

I senaste Ekot rapporteras om en mer politisk kyrka. Nyhetsuppläsaren inleder:

"Så till den kanske lite mer andliga dimensionen av den politiska turbulensen här i landet för närvarande. Idag har flera kyrkor och trossamfund bett en bön för Sverige, regering och riksdag efter en uppmaning från Sveriges kristna råd. Prästen Martina Wallerius tog med bönen under gudstjänsten i Valinge kyrka utanför Varberg."

Därefter hör vi Wallerius säga:

"Gud, sänd din ande över vårt land. Vi ber om vishet och vägledning för alla som har ansvar i samhället."

Sedan hör vi en reporter säga:

"Ja, så här lät det i flera kyrkor idag. Men det är ovanligt att Sveriges kristna råd, alltså paraplyorganisationen för Sveriges olika kristna trossamfund kommer med uppmaningar till sina medlemskyrkor om vad böner borde innehålla. Men det är bra med en engagerad kyrka, säger prästen Martina Wallerius."

Wallerius: "Jag tycker att det är angeläget och viktigt att det som händer i vårt samhäller fångas upp utav kyrkan. Att vi är en del av Sverige och samhället här."

Reportern: "Vad innebär den här bönen?"

Wallerius: "Den innebär en bön om ledning och stöd för dom som styr vårt land och regerar vårt land, och en önskan om klokhet och vishet i det dom gör."

Socialdemokraterna och Miljöpartiet hälsar och tackar!

Reportern: "I bönen står bl.a. att vi ber om ett politiskt klimat präglat av dialog och respekt, och om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet. Och det finns flera exempel där kyrkor på olika sätt engagerat sig i politik. T.ex. när kyrkklockor i Jönköping ringde för fara när nazistiska Svenskarnas Parti gick genom stan.

Magnus Hagevi är statsvetare och har forskat om religion och politik. Han menar att det är en tendens, inte bara i Sverige, att kyrkor och religiösa samfund engagerar sig mer i politiska frågor, som ett sätt att möta människor när antalet besökare minskar. Men han ser också vissa problem med kyrkors engagemang."

Hagevi säger t.ex. att inte alla medlemmar känner att kyrkorna representerar dem politiskt, och att det är ett problem när kyrkor tar en teologisk ståndpunkt som inte medlemmarna delar. Min erfarenhet är att åtminstone Svenska kyrkan försöker vara så ateologiska som det bara går, för att kunna fånga upp människor oavsett teologi.

Även i USA tenderar kyrkor att ta politisk ställning. Där är de mest entusiastiska kristna allierade med den så kallade tok-högern som representeras av bl.a. Glenn Beck och Bill O'Reilly. Och det är väl inte helt orimligt att påstå att vi, i och med bl.a. Broderskapsrörelsen och Seglora Smedja, snarare har en tok-vänster i Sverige?

lördag 6 december 2014

Answers in Genesis sprider myter

Kreationistorganisationen Answers in Genesis har en video ute som nyligen blev viral. Den hävdar att evolutionsteori inte är vetenskap. Här är mitt videosvar:

onsdag 3 december 2014

Frågan som avslöjar en kristen fanatiker

Prästen Tomas Jarvid lyfte ett intressant ämne på sin blogg på Svenska kyrkans portal. Hur avslöjar man en kristen fanatiker? När Jarvid lagt ut sitt resonemang, presenterar han frågan som avslöjar fanatikern:

Skrattade Jesus någonsin åt sig själv?

Tanken är den som svarar nej på den frågan, skulle kunna vara en religiös fanatiker. I morse skrev jag en motfråga i kommentarsfältet, som belyste ett eventuellt problem i resonemanget, men tyvärr klarade jag mig inte igenom modereringsfiltret - denna gång låg turen att bli publicerad hos medhållarna. Min motfråga var:

"Om du frågar mig huruvida Jesus tog sig själv på stort allvar, så är det lätt att hitta bibeltexter (Mark 9:19, Mark 8:17, Mark 10:29) men jag känner inte till något exempel från bibeln där han visade på självdistans eller kunde skratta åt sig själv. Gör du?"

Förmodligen är svaret på frågan huruvida Jesus kunde skratta åt sig själv nej, vilket ger tillbaka bollen till Jarvid. Hur ska vi läsa Bibeln för att hitta stöd för att Jesus visste kunde skratta åt sig själv?

Uppdatering 2014-12-04: Jag har nu tagit mig igenom modereringsfiltret. Välkomna att debattera på Jarvids blogg!

tisdag 2 december 2014

Här går skolan gärna till kyrkan

Tidningen Dagen rapporterar att kyrkobesöken under skoltid inte behöver vara så problematiska som de sekulära påstår. Smedhagsskolan i Hässelby gör kyrkobesök regelbundet, vilket barnen gillar. Det ger dem "pirr i magen". Pastor Lisa Plantin säger:

"Vårt samarbete med skolan är vår kontakt med det här området. Det är en glädje att mötas och att vi får berätta ganska öppet om vår tro. Men givetvis gör jag det i respekt för vad som står i skollagen."

Inte alla föräldrar uppfostrar sina barn till kristendomen, men det är inte ett problem när Smedhagsskolan besöker kyrkan:

"Det jag har märkt är att vissa barn blir sjuka en sådan här dag och inte kommer till skolan alls. Men det var samma sak när vi skulle göra studiebesök på en moské. Även då fanns det barn som var sjuka för att de inte fick gå dit."

Man kan alltså undvika skolans konfessionella inslag genom sjukskrivning, vilket gör de konfessionella inslagen mindre problematiska. Och precis detta var Jan Björklunds julklapp till ateisterna för ett år sedan. Journalisten Camilla Grepe skrev på SVT Opinion:

"Vi som inte vill fira någonting i kyrkor, allra minst skolavslutningar, har lagom till jul fått en riktig present av utbildningsministern. Med retorisk skicklighet erbjuder Björklund något som vi redan har och tillägger dessutom att detta numera ska vara frivilligt. Kan det bli bättre?"

söndag 30 november 2014

Dåliga försök att legitimera religion, del 93 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittiotredje.

För en trygg kristen överlever tron ifrågasättande debatter.

Ja, givetvis.

Den 4/2 2014 hölls en debatt mellan Bill "The Science Guy" Nye och Ken Ham. Bill Nye är en före detta ingenjör som idag arbetar med folkbildning, känd från Disneys barnprogram "Bill Nye the Science guy".  Ken Ham är en kristen apologet och entreprenör som försörjer sig bl.a. genom att driva ett "skapelsemuseum" som presenterar en ungjordskreationistisk version av människans historia. Ham arbetar även med en 30-miljonerdollars replika av Noaks ark.

Frågan som avhandlades under debatten i fråga, var huruvida skapelsehypotesen är en gångbar modell när det kommer till att förklara vårt ursprung. Om du inte sett debatten, så kan jag säga att svaret blev ett rungande nej. Det finns absolut inga bevis för att vi verkligen är skapade, eller några bevis för att det existerar någon som är kapabel att skapa oss. Den som tror på skapelse, tror på skapelse trots motstridig evidens, eller åtminstone i brist på evidens, för att uttrycka sig snällt. Det som gör debatten intressant i detta sammanhang är en fråga som de båda deltagarna fick, som handlade om vad som skulle få dem att ändra uppfattning om vårt ursprung.

Det svaret som Nye levererade handlade om att ta hänsyn till evidensen. Detta svar kommer från en person som, på grund av evidensläget, inte accepterar antagandet att vi är skapade av en övernaturlig agent, och som på grund av evidensläget anser att vi har utvecklats från enklare varelser. Det svaret som Ham levererade, gick i princip ut på att förklara för åhörarna att det finns en bortre gräns för viljan att ta intryck. Gudstron är för stark, så svar som inte är kompatibla med den, ignoreras.

Alltså, det som kan påverka Ken Hams uppfattning i en fråga där han agerar som kunskapsauktoritet är inget. Därför att för en trygg kristen överlever tron ifrågasättande debatter. Varför påpekades detta för mig i syfte att försvara gudstro? "Argumentera hur mycket du vill, Anders. Jag ändrar mig inte!" En debatt om t.ex. Guds existens syftar knappast inte till att få den troende att sluta tro, utan till att pröva varandras ståndpunkter mot varandra, i syfte att låta åhörarna utveckla förståelse för de olika ståndpunkterna. Debatten kanske till och med hjälper staketsittarna att ta ställning i frågan som diskuteras. Men den som försvarar Guds existens, förväntas vara trygg i sin tro och han förväntas kunna försvara sin position i debatt. Det är givetvis ingen skada skedd om debatten slutar genom att parterna blir överens, men det kan man givetvis inte kräva eller ens räkna med.

Om debatten handlar om något som berör hur den objektiva verkligheten är beskaffad, t.ex. huruvida människan påverkat klimatet, om människan utvecklat från enklare arter eller om det finns gudar eller andra övernaturliga väsen, har alltid den ena sidan eller båda sidorna fel. Och eftersom vi egentligen inte kan veta om Gud finns, är grunden för tro eller icketro det enda vi har att förhålla oss till. Och om alla människor vore besvärade av evidensläget, skulle ju alla människor vara ateister! Grunden för gudstro vilar därför ofta på lösare grunder, som t.ex. inre övertygelser eller förhoppningar, som inte låter sig grusas av ett undermåligt evidensläge.

Föregående - Nästa

lördag 29 november 2014

Dagens lärdom från Linda Snecker

Dagens lärdom kommer från vänsterpartisten Linda Snecker.


Om du upptäcker att din kvinnliga kollega missuppfattat något, och om du råkar vara man, låt det passera.