måndag 2 mars 2015

Kritisera religion för att röra upp galenskapen

Igår skrev professor Bo Rothstein på DN Debatt att religionen inte bidrar till något bättre samhälle. Med hänvisning till World Value Study säger Rothstein att man med trygghet kan säga att religion snarare går hand i hand med en låg moralisk standard. Detta rimmar dåligt med den grundlösa men väldigt populära föreställningen att "det är människan som är problemet, inte religionen", men om man undersöker frågan så ser man alltså att det finns skäl att vara nyanserad i frågan.

Idag får Bo Rothstein svar på tal. Teologen Joel Halldorf har hittat felaktigheter i Rothsteins resonemang. Han har blandat ihop kausalitet och korrelation, han har missförstått "komplexa historiska och sociologiska samband" och han har generaliserat. En imponerande utläsning, kan tyckas, men den som läser Rothstein text utan att vara bakbunden av (den felaktiga) föreställningen om religioners ofelbarhet, ser att invändningarna var förutsedda, min emfasering:

"En given invändning mot detta resonemang har länge varit att människor som lever under svåra förhållanden i sin desperation har större anledning att vända sig till religionen. Denna invändning har emellertid nyligen slagits i spillror av undersökningar från det ekonomiskt välmående USA."

Denna gång avstår jag att gnälla på teologer som yrkeskår, och vänder mig istället till en annan replik som DN Debatt publicerade idag. Elimkyrkan pastor Stefan Swärd, doktor i statskunskap. Jag gissar att "pastor" är ett större problem än "doktor" i Swärds fall. Poängen som Swärd vill få fram är att eftersom religion är bra, så kan inte religion ha några negativa konsekvenser. Men så kommer det som "doktor Swärd" garanterat skulle protestera om han inte vore förblindad av "pastor Swärd": Sekularister och ateister är historiens värsta massmördare, min emfasering:

"Det har ju också funnits ett antal ateistiska regimer i modern tid, unikt i ett historiskt perspektiv. Dessa sekulära och ateistiska regimer har utmärkt sig som världshistoriens värsta massmördare, jag tänker till exempel på Maos Kina och Stalins Sovjetunionen, för att inte tala om dagens Nordkorea. Kan man därmed hävda att ateism leder till massmördande? Christer Sturmark skulle nog protestera mot ett sådant kausalt tänkande."

Nu vill jag be om ursäkt för att min kritik är trivial, men vad gör man när repliken är så vansinnigt trivial?

Christer Sturmark skulle protestera av samma skäl som Stefan Swärd, om det inte vore för ytterligare en negativ konsekvens av religionen, nämligen vurmandet för personliga föreställningar. Ateister har ett gemensamt med aenhörningister, och det är att de inte tror på ett specifikt övernaturligt väsen. Ateister tror inte på någon gud, aenhörningister tror inte på några enhörningar. Oavsett varför man inte tror på Gud, så kan ateister hitta stöd för premissen att Gud är påhittad genom att studera Bibeln och ta del av forskningen om dess ursprung. Oavsett varför man inte tror på enhörningar, så kan aenhörningister hitta stöd för premissen att enhörningar är påhittade genom att studera den mytens ursprung (och den troliga kopplingen till narvalen). Problemet med att koppla frånvaron av en tro till ondska, är givetvis att det alltid går att hitta ett väsen som varken Josef Stalin eller Stefan Swärd tror på. Enhörningar? Det stora problemet med Stalin var föreställningarna han hade, inte föreställningarna han saknade.

Och igen, det finns mer sofistikerade argument att ta upp - don efter person.

söndag 1 mars 2015

Radio Houdi avsnitt 117!

I avsnitt 117 av Radio Houdi pratar vi bl.a. om trummisar och Leonard Nimoy. Mycket nöje!


Titta även gärna på mitt senaste klipp om färger, eller varför inte lite kristen sexskola med Christer Åberg? ;-)

lördag 28 februari 2015

Ny kanal!

Här är min nya YouTube-kanal för dig som vill följa med i vad jag inte delar i text. Prenumerera och sprid!

fredag 27 februari 2015

Dåliga försök att legitimera religion, del 100 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den hundrade och sista bloggposten som berör kopplingen mellan icke-tro, ateism, och påstådd oförståelse och inkompetens.

Det bästa argument för Guds existens som jag har stött på, är komplexitetsargumentet (del 76). Det är en variant på God of the gaps (del 14) och det är ett ganska starkt argument. Men eftersom argumentet har blivit så hårt debunkat så är det, till min stora förvåning, andra betydligt sämre argument som fortfarande är virala i debatten. Alltså, verkligen betydligt sämre argument.
(Lite skeptikerslang: "Bunk" är nonsens eller trams. Att "debunka" något är att riva ner något som är nonsens. Alltså, att debunka är att påvisa att någon som har fel, har fel. Skapelsetroende drabbas ofta av att bli debunkade de uttalar sig om tings varande - de tenderar helt enkelt att vara otursförföljda kunskapsauktoriteter.)

Det argument som ständigt återkommer i diskussion, är att den som avfärdar Gud är inkompetent och generaliserande. Man kan få höra att den som tror inte kan förstå. Detta är inte sant. Jag och många med mig som lämnat sin tro bakom sig, har själv erfarit vad det innebär att tro på Gud. Orsakerna till att man övervunnit sin tro kan variera. I mitt fall var det en ganska lång och brokig väg till den succesivt ökade insikten att ingen vet om Gud verkligen finns eller ej som fick mig att på alvar börja utvärdera argumenten som syftade till att försvara Gud och kristendomen. Jag fick en chans att se mer nyktert och objektivt på frågan.

Gudstro är varken mer eller mindre intressant ur ett intellektuellt perspektiv än tron att jultomten finns, eller att älvor finns. Både bevisläget och sannolikheten är snarlik. Skillnaden ligger snarare i hur många som tror att Gud finns, att jultomten finns och att älvor finns. Skillnaden ligger i kulturen. Det är inte evidens för guds existens som får folk att tro - det är kulturell påverkan. Vi ser att sannolikheten att ett barn ska bli kristen ökar om föräldrarna är kristna och om samhället är det. Det samma gäller andra religioner. Vad vi däremot inte ser, är goda skäl att tro att Gud finns.
Om man som troende känner till och förstår detta, borde det vara lättare att avstå från att klamra sig fast vid argument som ändå inte håller. Jag har visat att det vi tror om verklighetens beskaffenhet sätter avtryck i den värld som vi gemensamt ska leva i, och att det vi håller för sant har praktisk betydelse för alla i det samhället. Att antal troende spelar roll för vilket gensvar föreställningen får av regeringen, visade förre civilministern Stefan Attefall genom att hantera en religiös församling som om det vore samma sak som en fotbollsklubb, trots att anspråken är helt annorlunda. Jag har presenterat varför jag anser att anspråken i kristen tro, moderat eller fundamentalistisk, är (eller kan vara) något helt annat än vad som förväntas påträffas i en fotbollsklubb. Om många gillar att sparka boll, är det roligt att sparka boll, alltså kan man subventionera fotboll, men om många tror att månen är gjord av ost, att Gud finns eller att sparvhöken är en utomjordisk spion, har många fel. Inte ens om kungen skulle tro att månen är gjord av ost, är månen gjord av ost.

Istället för att bli imponerade av att William Lane Craig pratar, borde vi bli förfärade över vad han säger. Vi har kommit så långt som vi har kommit, tack vare vetenskapligt arbete och bejakandet av en humanistisk livsåskådning, och vi hade säkert kommit längre om inte religion hade fått sätta agendan till så stor utsträckning. Trots allt, Gud finns inte. Inga gudar finns på riktigt. Och acceptansen för att majoritetsreligionen ska få sätta avtryck i det samhälle som alla ska leva i, gör det ännu svårare att vara oliktänkande. Igen, om många gillar att sparka boll så är det roligt att sparka boll, men om många tror att Gud finns så har många fel. Ett sant sekulärt samhälle tar inte religionen från någon - alla möjligheter att ge sig själv och sina barn religiösa upplevelser kvarstår. Ett sekulärt samhälle öppnar för dem som gillar olika, allt från närvaron gudlösa ceremoniella alternativ till frånvaron av institutionell favorisering och diskriminering på grund av religiös tillhörighet. Om den gud som kräver närvaro i samhället faktiskt fanns på riktigt, skulle vi helt enkelt få räta oss i ledet, men så är det ju inte! Sekularismen är ett sätt att leva och låta leva, alltså att låta vetenskapliga skeptiker och naturalister samexistera med troende på samma villkor. Även de vetenskaplig skeptiker som ifrågasätter giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd och dessutom tror på Gud, trots att det må vara en motsägelse. Själv kan jag inte respektera gudstro som något som är kompatibelt med att verkligen ifrågasätta giltigheten i påståenden om den objektiva verkligheten som saknar empiriskt stöd, då jag helt enkelt anser att en rimligt skeptisk hållning i frågan om Gud leder till ateism. Trams är trams, även om den som tror på tramset är upprymd av det, och den som tror på Gud, vurmar för sin föreställning, inte för evidensen.

Jag känner mig redo att svara på kritiken. Jag är inte rädd att ha fel, och jag har vant mig med personangrepp. Jag är stolt över att kunna försvara min icke-tro på gudar utan att angripa någons person. Men jag har sedan länge förstått att den som identifierar sig med sakfrågan, betraktar sakangrepp som personangrepp - man känner igen dem på sin hunger på respekt. Dessutom lever vi i näthatets tidevarv. Att låta sig synas tillsammans med sin avvikande uppfattning i någon fråga, provocerar fram näthat. Men av allt att döma så finns inte Gud. Att försöka "skohorna" in Gud genom dåliga argument, gör honom inte mer existerande - det framställer bara försvaret som desperat.

Så varför inte bara låta folk tro? Det är självklart att de får! Lika självklart som att jag får presentera min syn på saken. Och jag tycker att det är bättre att ha en mer korrekt uppfattning än en mer inkorrekt uppfattning om tings varande. I del 87 nämnde jag att det rent av kan vara farligt att ha fel, bara man har tillräckligt fel. Terrorgruppen IS tror förmodligen att de har Allah på sin sida när de dödar homosexuella och avfällingar. När de förstör antik konst eller bränner böcker. Val Kilmer, i egenskap av Christian Scientist, trodde förmodligen att det var rätt att inte söka vård för sin cancer och Steve Jobs trodde förmodligen att alternativmedicin var det bästa valet mot sin cancer.

Vi borde veta bättre.

Föregående

torsdag 26 februari 2015

Christians Against Dinosaurs

Idag tänkte jag tipsa om Christians Against Dinosaurs, en organisation med både egen hemsida och YouTube-kanal, som fokuserar på att avslöja konspirationer inom den vetenskapliga sfären som syftar till att få oss att tro att dinosaurier har funnits på riktigt. Mycket nöje!

tisdag 24 februari 2015

Svensk hädelse

Dagens ledare från DN beskriver ett stort bakslag för demokratin. Minns ni mannen som förolämpande en massa muslimer på Facebook genom att skriva att böneutropen lät som en åsna med buksmärtor? Han är nu åtalad för hets mot folkgrupp, men inget åtal har väckts mot mobben som ville skada honom. Vi lever alltså i ett samhälle som rent effektivt ser allvarligare på det fria ordet än en mobb som agerar hotfullt. Låt mig citera Erik Helmerssons text:
"Jag utgår från att mannen i Nyköping frias. Annars sänder vi en mycket obehaglig signal: Om du säger något om en religionsutövning som kan tolkas som förklenande så hetsar du mot folkgrupp och riskerar upp till fyra års fängelse. Om du däremot samlar ihop några kompisar för att misshandla den som sagt det du ogillar om religionen, då kan du räkna med att ordningsmakten ser mellan fingrarna."
Och avslutningsvis:
"Det är i mina ögon omöjligt att se hur mannen i Nyköping hetsat mot en grupp. Han har rimligtvis hädat. Men Sverige har, till skillnad från många obehagligare länder, inga hädelselagar och ska heller inte ha det."
"Gärningsmannen" har redan anskaffat sig ryktet att vara främlingsfientlig och intolerant, med rätta, men i ett land med yttrandefrihet och utan hädelselagstiftning, är det hans eget problem - inte lagens.

söndag 22 februari 2015

Avsnitt 116 av Radio Houdi

I veckans avsnitt av Radio Houdi blir det en och annan hyllning, men vi drämmer även handväskan i huvudet på vissa. Lyssna på avsnittet på våran hemsida eller på iTunes. Mycket nöje!


lördag 21 februari 2015

Från rondellhund till tant med handväska

1985 tog Hans Runesson en bild på en tant som viftade en handväska efter en nynazist. Bilden blev populär för att tantens utfall ses som ett uttryck av civilkurage.


Tanten har gjorts till staty av konstnären Susanna Arwin. Växjö kommun tackade nej till statyn eftersom den "signalerar våld". Om det är tillåtet att tycka något om detta, så anser jag förvisso att statyn är ett våldsuttryck, men att den kunde ställas ut ändå. Alltså, det är upp till Växjö kommun att bestämma vilka statyer de har på sina torg, men jag hade inte blivit speciellt kränkt av tanten med handväska, trots att jag förmodligen skulle bli väldigt kränkt av att bli slagen av tant med en handväska. För att citera en mycket rolig insändare, "Och nu [///] står vi här med en generation av unga akademiker och skribenter som blivit så indoktrinerade med denna idé att de på allvar tycks tro att det inte är någon skillnad mellan att skriva ”jag pissar” och att göra det." Även Malena Ernman kommenterar detta helt kort: "Att hitta en manlig staty utan vapen är ungefär lika svårt som att hitta en kvinnlig staty med kläder..."

I Örebro står det hundstatyer utställda lite var stans i rondellerna. Rondellhundar alltså. Om någon av dessa rondellhundar föreställde "profeten" Muhammed, så skulle inte jag vara en av de som protesterade.


Om inte annat skulle bråket om konsten vara betydligt mer begripligt, om man behövde titta på konsten. Jag har ingen aning om vad som hänger på väggarna på de konstutställningar jag väljer att inte gå att titta på, men den konst som är utställd på allmän plats måste man givetvis få tycka något om. Dessutom finns en högljudd liten skara tyckare som även anser att denna rondellhund signalerar våld, trots att "profeten" ännu inte höjt handen med handväskan i. Bitte Assarmo hävdar att Åsa Linderborg sagt att Vilks använder yttrandefriheten "på ett sätt som får andra att ta till vapen".

Detta är gudinnan Juno, målad av G E Schröder. Hon plockades ner från riksdagens gästmatsal med hänvisning till besökande muslimer. Jag vet inte om denna hänsyn riktas till falangen som brukar kallas för "riktiga muslimer" eller inte, men redan vid Schröders Juno har vi passerat en gräns för vad somliga står ut med. Om dessa somliga är den löst definierade gruppen "muslimer" eller Susanne Eberstein själv, låter jag vara osagt.


Så vad har fått stå kvar? I Storumans kommun står vildmannen från Lapplands landskapsvapen staty, med sitt vapen i högsta hugg - en påk. Här har vi både vapen och bröst, men det är väl bara en tidsfråga...


Bilden på vildmannen är tagen av Jerry MagnuM Porsbjer.

torsdag 19 februari 2015

Ann Heberlein och lite judehat

Den 14 februari sköt en 22-åring ihjäl en person i samband med en konferens där konstnären Lars Vilks deltog, och sedan en judisk person nära en synagoga. Det har pratats en hel del på debattsidor och i sociala medier om eventuella problem med Lars Vilks och hans konst. Vilks skulle ha provocerat 22-åringen "i onödan".

Vilks har givetvis inte gjort något fel eller något han inte borde. De religiösas rätt till sin religion, är inte på något vis större än våran rätt att svara på deras religiösa anspråk, utmana vad som betraktas som heligt eller, över huvudet taget, vår rätt till att yttra en avvikande idé, åsikt eller föreställning. Det är snarare så att Lars Vilks är en av dem som aktivt arbetar för att försvara yttrandefriheten, likt hjältar som t.ex. Salman Rushdie eller Bassam Al-Baghdady.

Men yttrandefriheten som sådan står inte speciellt högt i kurs. Av någon anledning är teologer särskilt irriterade över allas rätt att tala. Ann Heberleins debattartikel på SVT Opinion från i förrgår är ett bra exempel på det.

"I mina ögon är Vilks inte en mysig konstnär på Bjärehalvön."

I mina ögon är inte Backstreet Boys ett bra rockband, men jag skulle avstå att påpeka detta om killarna var utsatta för ett attentat. Det är inte relevant! Vi ska vara otroligt tacksam för att inte alla tycker och tänker som Ann Heberlein!

"I helgen fick två människor sätta livet till som en konsekvens av hans rätt att tänja på konstens gränser."

Nej, två människor fick sätta livet till för att en 22-åring opponerar sig mot Lars Vilks och andras rättigheter. Om vi hade diskuterat en våldtäkt, hade Heberlein kunna säga att en kvinna blev våldtagen på grund av att hon utnyttjade rätten att ha kort kjol, vilket hon inte borde.

"Yttrandefriheten måste vara absolut, men måste också värderas i relation till lagstiftning angående hets mot folkgrupp och hatbrott."

Lars Vilks har inte gjort någon något, men om 22-åringens motiv var att hans uppfattning om yttrandefrihet avviker från Vilks, skulle vi kunna lägga hatbrott till 22-åringens meritlista. Men inte till Vilks, såsom Heberlein försöker göra gällande. En gärning som inte är ett brott, kan inte ha brottstypen hatbrott.

"Det faktum att vi får säga vad vi vill innebär inte att vi bör säga allt vi kan."

Att yttrandefriheten måste vara absolut, betyder att allt som är tillåtet att sägas, får sägas. Även den vars livsåskådning avviker från Ann Heberlein, har rätt att komma till tals. Om denna rätt berövas henne, så spelar det ingen roll om den berövas direkt (för att man inte får) eller indirekt (för att man får men förväntas avstå).

"Om vi tar yttrandefriheten på så stort allvar som vi påstår, om vi förstår hur viktig den är, hur avgörande denna frihet är i ett demokratiskt samhälle så måste vi hantera den bättre."

Det finns inget som säger att Ann Heberleins värld är bättre än våran. Det är lika befängt av Heberlein att definiera frånvaron av kritik mot religion som "bättre", som det vore för icke-religiösa att definiera förbud mot (eller krav på avstånd från) religion.

"Efter mitt lilla framträdande i söndagens SVT Agenda tog synpunkterna på mitt hår, mitt smink och mitt utseende i största allmänhet aldrig slut."

Efter ett mordet på två oskyldiga danskar den 14 februari, har det varit rätt mycket snack om ett tilltänkt offers ansvar för detta. Ett tilltänkt mordoffer! Allvarligt, Ann Heberlein! Och från Heberleins försök att skuldbelägga offret, till en annan växande tradition: Det är judarnas fel!

Ett av 22-åringens offer judisk religiös tillhörighet (vilket förmodligen var hans enda "brott"). Detta genererade givetvis en viss uppmärksamhet i media, vilket skapade misstankar hos rapparen Dani M att det kanske var judarna själva som stod för mordet - de hade något att vinna på mordet. När Dani M inser det absurda i sitt antagande, ber han om ursäkt genom att säga att det var media som fick honom att tro att det var judarna som låg bakom mordet. Hur? Genom att uppmärksamma att en oskyldig människa dödats på grund av sin religion???

Men kanske är inte Dani M helt ute ändå. I förrgår fick Israels ambassadör frågan av Studio Ett i Sveriges Radio P1 om vilket ansvar judarna själva bär för den antisemitism som de drabbas av. Man tar sig för pannan!

Missa inte denna text av Naomi Abramowicz, om Sveriges kollektiva hjärnsläpp!

Uppdatering 2015-02-21: Intoleransens fanbärare och den svenska debatten (Lars Åberg).

tisdag 17 februari 2015

Yttrandefriheten är inte speciellt viktig för många

Ett samhälle utan yttrandefrihet är inte tyst, det är ett samhälle där vissa åsiktsinriktningar inte får yttras. Från Wikipedia: "Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: 'Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser'." Vi talar alltså om en frihet som varken är relevant eller intressant för den som saknar intresse eller behov av att framföra en normavvikande uppfattning, och yttrandefriheten står inte speciellt högt i kurs i vissa läger.

"Man bör använda yttrandefriheten på rätt sätt." Ja, varför inte använda den för att skaffa sig kunskap och förståelse, istället för att häda? Det är ingen dum idé, men det är en falsk dikotomi - vi behöver fortfarande rätten att häda. Att utmana religiösa påbud är ett sätt för det fria samhället att bevara sin position, att förvänta självcensur är att ge upp den kampen. Den som betraktar islam som något heligt som inte får kränkas, kanske tänker att indragen yttrandefrihet drabbar den som vill kritisera och utmana religion, och om personen själv inte betraktar detta som viktigt, kan han givetvis vara mot yttrandefrihet. Om jag som ateist vore lika naiv, kunde jag tänka mig att jag vore mot yttrandefrihet i förhoppningen att få bort rätten att praktisera sin religion. Hemska tanke, något sådant samhälle vill jag inte ha, jag gillar olika, men det illustrerar naiviteten hos dem som vill avskaffa det fria samhället. - de hoppas givetvis att religion ska få praktiseras, men inte utmanas.

"Lars Vilks måste ta konsekvenserna av sitt handlande." Att människor blir dödade är inte en rimlig konsekvens av hädelse. Jag har svårt att sluta tänka på Finn Nørgaard och Dan Uzan som något annat än offer, jag kan inte se deras brott. Att Vilks behöver ha särskilt skydd, beror inte på något han har sagt eller gjort, det beror på hot som kommer från religiösa galningar. Yttranden som detta kommer från personer som drar nytta av att den yttrandefrihet som de vill beröva andra, den yttrandefrihet som andra kämpar för att bevara. Hyckleri, helt enkelt. Jag är inte givetvis inte dummare än att jag inser att det finns många som inte tycker som jag, och som vill beröva mig rätten att utmana religioner, och förmodligen är jag en av dem som måste stänga min blogg om man lyckas begränsa yttrandefriheten. Men jag behöver inte prata i egen sak för att hitta argument för yttrandefriheten, absolut inte. Jag vill leva i ett mångkulturellt samhälle, där religiösa anspråk för göras och bemötas, inte i ett samhälle där vissa texter, riter, seder, kulturer och idéer är bortom kritik, eftersom kritiken utvecklar samhället. Våld utgör ett större hot mot oss än yttrandefriheten, Finn Nørgaard och Dan Uzan har inte förtjänat att dö, lika lite som Lars Vilks.

"Jag är för yttrandefrihet, men man bör avstå dittan och dattan." Alltså vet inte alla vad yttrandefrihet är. Någon annan kanske anser sig vara för en sekulär stat, samtidigt som han anser att Svenska kyrkan ska få behålla sin särställning. Någon tredje kanske anser sig vara mot dödsstraff, men tycker att vissa gärningar ska bestraffas med döden. Många har fel om mycket. Och förmodligen är det lättare att försvara "ett slags yttrandefrihet" än att ärligt säga att man är mot yttrandefrihet.

Humanisterna tar kompromisslös ställning mot våld och för yttrandefriheten, och styrelseledamot Patrik Lindenfors skriver mycket pedagogiskt om heliga läror i Dala-Demokraten.

lördag 14 februari 2015

Garanterad vinst på roulette - nollan är inget problem

För några år sedan beskrev jag ett spelsystem som kunde ge garanterad vinst på roulette. Tricket är att dubbla insatsen om man förlorar, och fortsätta att göra det tills man vinner. Då kommer nästa vinst att täcka eventuella tidigare förluster. Skälet till att systemet i praktiken inte fungerar, är att det är alldeles för dyrt att dubbla efter många förluster - pengarna finns inte och borden har tak för hur mycket man får satsa.

Bild: Ralf Roletschek

Rent praktiskt är alltså sannolikheten att vinna en viktig faktor, för om sannolikheten är hög så minskar man risken att behöva dubbla insatsen för många gånger, och således minskar man risken att slå i taket eller få slut på pengar. Men då vi redan sitter med ett system som inte fungerar i praktiken, så vill jag betona att nollan saknar betydelse.

På en spelplan finns siffrorna 0 till 36 representerade. Siffror större än 0 är antingen svarta eller röda. Det betyder att du har störst chans att vinna om du satsar på röd eller svart - 48,6% (eller 47,3% i Las Vegas där två nollor används).


Risken att du behöver dubbla din insats är alltså större än chansen att du tar hem potten, vilket inte är något problem då systemet ger dig en vinst oavsett om du förlorar eller vinner, eftersom du går plus när du väl vinner. Du kan t.ex. tänka dig att du spelar på någon av de tre vertikala raderna, vilket ger ökad risk för förlust - vinstchansen är 32,4% - men högre avkastning vid vinst (3 ggr pengarna istället för 2 ggr pengarna). Trots att vi nu har många snurr som ger förlust, vilket kan liknas med många nollor, fungerar fortfarande systemet i teorin, men av samma skäl som det inte hade fungerat i praktiken om vinstchansen vore 50%, fungerar inte heller detta - du kommer få slut på pengar eller slå i taket.

Så igen: Roulette är underhållning. Om man ska vinna, ska man ha tur. Mitt personliga tips är att lägga 20 spänn på en kvadrat av fyra siffror, t.ex. 25, 26, 28 och 29, och acceptera förlusten - eller njuta av en gratiskväll på krogen om du mot förmodan skulle ta hem potten!

fredag 13 februari 2015

Dåliga försök att legitimera religion, del 99 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittionionde som plockar upp några lösa trådar.

Jag har många gånger konfronterats med människor som både anser sig acceptera vetenskapen, ha en rationell syn på tillvaron, vara logiska, lita på empiri, och så vidare, men som dessutom tror på Gud. Det som dessa personer har lärt mig, är att den som är vetgirig nog att försiktigt fråga vilken empiri, eller vilket logiskt resonemang som leder fram till slutsatsen "alltså finns Gud" är arrogant och otrevlig. Efter att ha deltagit i debatten, är jag nu ganska bestämd i min åsikt att vetenskaplig skepticism innefattar ateism som en ytterst viktig komponent. Alltså, om du säger att du accepterar en vetenskaplig syn på världen, så betraktar du världen som till synes gudafri - du är ateist.

Med det sagt, så anser jag mig förstå varför det finns personer som är "kristna skeptiker", eftersom man både kan tro på Gud och vara skeptisk mot Gud, eller religion som fenomen. Jag sympatiserar inte, men jag förstår. Med förmånen att vara vän med Sveriges kanske mest framstående kristna skeptiker, Samuel Varg, har jag haft förmånen att ställa alla de frågor som jag har behövt att ställa.

Många tror på Gud, alltså ska hänsyn i viss utsträckning tas. Jo, men att många tror betyder inte att Gud finns. Om många anser att skatten ska höjas, så kanske skatten ska höjas. Om många anser att månen är gjord av ost, så betyder inte det att månen är gjord av ost. Ännu fler tror inte att Gud finns, åtminstone bland de upplysta. Det viktiga är att dessa är fler, utan att de till synes dessutom har rätt. Genom att på riktigt separera kyrka från stat, och genom åsiktsfrihet och mötesfrihet, kan de som vill praktisera sin religion få göra det, och de som vill slippa kan få slippa. Genom att hålla stat och samhälle sekulärt, har man inte hindrat någon från att utöva sin religion, eller ens att bedriva den religiösa indoktrinering som personen i fråga finner lämpligt och önskvärt, man har dessutom tillgodosett ett önskemål hos den som vill slippa. Och den som är anhängare av en religion som avviker från normen.

Genom att t.ex. inte ha en obligatorisk gudstjänst i skolan i samband med skolavslutningen, kan den som inte vill gå dit slippa det, och den som vill gå dit kan få göra det. Just när det gäller skolavslutningen i kyrkan, handlar Svenska kyrkans önskan om att välkomna skolbarnen på gudstjänst, om att bli associerade med något positivt. Om välsignelsen verkligen vore viktig, skulle Svenska kyrkan kunna erbjuda att man öppnar läsåret med en gudstjänst. (Förslaget om att öppna skolåret med en gudstjänst väcktes av frilandsskribenten Camilla Grepe för att illustrera samma poäng som jag gör här.) Detta skulle jag opponera mig emot på samma grunder som jag opponerar mig mot en sakral avslutning. I egenskap av en krympande församling är Svenska kyrkan knappast intresserad av att öppna skolåret, med tanke på sammankopplingen med terminsstarten och det framförvarande skolarbetet. Det är lättare att ge ungdomarna en positiv bild av kyrkan, om kyrkan är sammankopplat med något så positivt som skolavslutningen.

Man kan också argumentera att gudstro är biologiskt betingat, och visst, primater verkar ha väldigt svårt att tro att inte allt bestäms av en alfahane, och visst, människan verkar har extremt lätt för att tilldela döda ting en "själ", kosmos inkluderat. Men det betyder inte på något sätt att vi inte förståndsmässigt kan acceptera det faktum att Gud inte finns, på samma sätt som vi kan acceptera att jorden är ett klot och att Pluto kretsar kring solen. (Nästan ingen har sett jordens geometriska form och absolut ingen har sett Pluto kretsat kring solen.) Så även om tanken på änglar, gudar och demoner kan vara lockande, kan vi välja att hantera dem förnuftsmässigt.

De röda khmererna är ateister, och de förtrycker oliktänkande. Inte heller det betyder att Gud finns. Här presenterar man en ganska radikal idé: Ett övernaturligt väsen håller dem som tror på honom i ett läge av lydnad och gott uppförande. Detta är inte omöjligt - ett icke-existerande väsen kan ha inflytande över dem som tror - gott inflytande eller negativt inflytande - genom präster, predikanter och andra auktoriteter. Men då är det i sig ett uttryck för förtryck, och orsaker till andra gruppers förtryck finns att söka i andra föreställningar som de besitter, inte föreställningar du har som de saknar. Röda khmererna agerade efter vad de trodde, inte efter vad de inte trodde.

Inte heller åberopandet av ovetbarhet som ibland görs i frågan om Gud, spelar den gudstroende i händerna. Därför om man erkänner att man egentligen inte kan veta, så erkänner man svagheten i sina egna argument, och således underkänner man sitt eget försanthållande. Detta talar bara ytterligare för att det man egentligen påvisar är arbete med sin egen kognitiva dissonans - inte att man är skeptisk. Ingen, inte heller jag, kan motivera alla mina föreställningar korrekt. Men om jag påstår att mina intentioner är att vara vetenskaplig skeptiker, är det argument som kan accepteras av en vetenskaplig skeptiker som ska användas när du formulerar en mening som slutar med "...alltså är det inte orimligt att anse att Gud finns."

Vem är du att bestämma att kristna tror på Gud och Jesus? Man kanske kallar sig för kristen av andra anledningar! Det viktiga är att man uttrycker sig så att man förstår. Jag är inte muslim för att jag inte tror på Allah och att Mohammed var hans profet. Är det så att du kallar dig för t.ex. kristen, för att placera dig i ett sammanhang, men samtidigt menar att Gud inte finns på riktigt, så är vi överens om de vetenskapliga frågorna. Vi är dock fortfarande inte överens om de politiska, och jag kommer förmodligen att anklaga dig för att bidra till normaliseringen av kristendomen. Den normaliseringen älskar de vetenskapsfientliga personerna. Här kommer ett klassiskt exempel, direkt från verkligheten. I samtal nämner en bekant att han är skapelsetroende, och att han läst Mats Moléns bok "Vårt ursprung?". Jag ifrågasätter naturligtvis hur han kan tro att vi är gudomligt skapade, när det finns en fungerande vetenskaplig teori som förklarar vårt ursprung. Svaret blev "jag är kristen". Smart. Jag belyser något som är konstigt, han behöver något som är normalt att lägga fokus på. Kristendomen är normaliserad. För den som är skeptiskt lagd, och vet vad kristendom innebär, har kreationisten i fråga inte vunnit något, men alla är inte skeptiskt lagda, och alla anser inte att kristendomen är något orimligt och intellektuellt anskrämligt, såsom jag anser.

Richard Dawkins har beskrivits som världens mest hatade ateist. Jag har bjudit på många exempel i denna serie där annars respektabla personer, bjuder på sitt dåliga omdöme om Dawkins. Två saker finns alltid gemensamt. De kan inte riktigt exemplifiera att Dawkins faktiskt varit otrevlig, utan väljer istället att ge exempel där Dawkins inte bekräftar deras egna (eller någon annans) trosföreställningar, och de är troende. Det är därför kritiken mot Dawkins är så genant. Kom ihåg att det kan vara mer talande än vad man kanske inser, att kritisera någon som inte bekräftar de föreställningar man besitter, speciellt när vi pratar om övernaturliga föreställningar. Sen kan troende kristna pladdra på om att de inte besitter några övernaturliga föreställningar, och att Gud är naturlig, men jag anser att jag har etablerat att inte heller det stämmer. Så vem är världens mest hatade a-tandfé-ist? Om tillräckligt många börjar gnälla över att tandfén finns på riktigt, är jag helt övertygad om att den som ur ett vetenskapligt perspektiv framgångsrikt förklarar att det inte finns någon anledning att hålla tandféns existens för sann, blir den mest hatade a-tandfé-isten där. Som Dawkins och Gud, fast någon annan och tandfén.

Tricket med att nämna den ondskefulla ateisten, t.ex. Hitler, användes för att skapa guilt by association, alltså, genom att peka ut att en ondskefull person är ateist, kan man insinuera att ateism är ondskefullt. Eftersom detta är så ineffektivt, är argumentet under ständig förändring och mutation. Idag är inte bara ateismen ett problem, utan även yttrandefriheten. En ateist som utåt representerar sin uppfattning om en naturligvärld är en nyateist. Det är alltså självaste yttrandefriheten som är problemet. Till stor glädje för dem som motarbetar yttrandefriheten, föreläste konstnären Lars Vilks på en konferens som anordnades av den islamkritiska organisationen Sion. Således är Vilks rasist. Och om en rasist är för yttrandefrihet, är för många den enda rimliga slutsatsen att yttrandefriheten är en samhällsfiende. På något plan sympatiserar jag med dem. Yttrandefrihet är inte speciellt sexigt, och känns knappast viktigt. Men det gäller att komma ihåg att det inte alls är säkert att det är åsiktsinriktningen man själv representerar, som är normen i ett samhälle som saknar yttrandefrihet. Vi har sett detta i både teokratier och andra demokratier. Rent förnuftsmässigt måste man alltså påminna sig själv om att man faktiskt kommer att sakna yttrandefriheten när man vunnit slaget mot den. Jag minns ett samtal jag hade med IT-konsulten Daniel Brandell, där han menade att man (Vilks) måste ta ansvar för konsekvenserna av ett uttryck, alltså underförstått att man ska avstå att kritisera ett fenomen om fenomenets anhängare svarar med våld. Brandell (som givetvis är gudstroende) representerar alltså en fallang som hyser ett visst förakt mot människors lika värde och mot demokrati - självcensuren är även det ett reellt problem. Men journalisten Täppas Fogelberg tog priset när han positionerade sig som våldsförespråkare genom att i Dagens Nyheter argumentera för att Vilks får skylla sig själv, att polisen skulle dra in hans skydd och att stormningen av hans hus skulle läggas upp på Internet.

Är inte Täppas ateist?

Det spelar ingen roll. Man gör och säger tokiga saker på grund av föreställningarna man besitter, inte på grund av föreställningarna man saknar. Att man är ateist betyder bara att man har rätt i en specifik fråga, oavsett ateismens bevekelsegrund - frågan om gudomars eventuella existens.

Föregående - Nästa

torsdag 12 februari 2015

Dåliga försök att legitimera religion, del 98 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittioåttonde.

Christopher Hitchens och Richard Dawkins (m.fl.) smädar religiösa!

Inte minst Sam Harris har anklagats för att ha angripit islam när han var gäst hos Real Time med Bill Maher i oktober 2014, något han givetvis borde göra. Under programmet påpekade Harris bl.a. att anmärkningsvärt många dåliga idéer härstammar från islam. Christopher Hitchens var en vandrande citatmaskin som slog hål på både vetenskapliga och moraliska argument, samt lämnat en utmaning till eftervärlden (del 49) att visa på religionen som inspiration till godhet, som förmodligen aldrig kommer att klaras. Richard Dawkins är den "nyateist" som religiösa helst pratar om, kanske för att de överskattar hans betydelse för rörelsen, kanske för att de är genuint besvärade av hur välskriven och korrekt hans bok "Illusionen om Gud" verkligen är. Gång på gång påpekas hans påstådda otrevlighet, hans "rasism", "misogyna" uttalanden, som en ständigt närvarande önskan om att reducera hans relevans. Det enda man inte längre vill ta i med tång, är hans argument. Alldeles för många gjort sig själva till åtlöje genom att bemöta Dawkins bok med undermåliga argument eller rena tankefel. Vad sägs t.ex. om de svar som publicerades på sidan "Jesus: The Evidens"? I korthet:

Boken är fientlig mot religion, moral kan inte evolvera, evolutionsteorin är full av hål, Dawkins är arrogant och Dawkins saknar önskvärd bokstavstro på Bibeln följt av... bibelcitat som bevisar Bibelns autenticitet! Bingo!

Globalt är det den självpåstådde kvantfysikern Deepak Chopra som angriper Dawkins till pseudovetenskapens försvar, och i Sverige heter låtsaskompisarnas vite riddare Ulf Bjereld (del 31).

Så hur ser smädandet mot religiösa ut? Mestadels är det faktiskt trosföreställningarna som angrips, inte de religiösa. Men för den som tror på Gud är detta helt oviktigt. Om en idé är en del av din identitet, kommer skepticism ofrånkomligen att uppfattas som ad hominem. Sakargument är personargument, vilket skeptiker har väldigt svårt att ta till sig av.

Som skeptiker vill man höra att det man tror på är vidskepelse, myt eller lögn, eftersom det lämnar oss med en känsla av att ha vuxit, av att lärt oss något och av att utvecklats. Men för den som betraktar föreställningen som sådan som det viktiga, är kunskap ett hot.

Deepak Chopra och Ulf Bjereld vet lika väl som jag att Gud inte finns på riktigt. Att inga gudar finns på riktigt. Därför lever vi i en sallad av pseudovetenskapliga motargument, känslomässiga argument, och, från de som är mindre nogräknade, misskreditering och personangrepp. Rätten att tro är viktigare än vad man tror på, vilket är raka motsatsen till sund skepticism.



Föregående - Nästa

tisdag 10 februari 2015

Antagandet om islams ofelbarhet stämmer inte

Mohammed Omar skriver en mycket insiktsfull text idag på Dagens Samhälle idag. Han påpekar att även om Islamska Staten (IS) skulle försvinna, så skulle islams heliga texter finnas kvar. Inledningsvis påpekar han att islamiska staten pryglar, stympar och halshugger, samt att allt detta har stöd i islams grundtexter, vilka anses autentiska och normativa. Omar avslutar genom att uppmana muslimska ledare att inte bara fördöma IS utan även fördöma stening, slaveri och själva tanken på en islamsk stat.

I Sverige antas islam vara ofelbar av många, speciellt icke-muslimer. Du har säkert hört att det inte är religionen som har problem, det är människorna. För mig som humanist är detta helt befängt. Om en människa från barnsben blir matad med fruktansvärda idéer, förväntas jag anta att denna människa är ond, inte idéerna som givits människan. Vilket jag givetvis inte ställer upp på. Samtidigt måste man komma ihåg att en religion inte är sina urkunder, vilket bevisas av att det finns genomgoda muslimer, trots den förskräckliga urkunden.

Men urkunden finns ju fortfarande där. Det är inte självklart att man ska tro tvärt om det som står i en religiös text. En kristen som uppmanats att följa Jesus, antas förstå att man inte ska lämna sin familj och sina barn för att sprida ordet (Matt 19:29, Mark 10:29) och att man inte ska sprida sin tro med våld (Luk 22:36). En muslim som uppmanats att följa islams skrifter, antas förstå att man inte ska döda avfällingar (Bukhari 83:37). Som sagt, texterna finns där, utan bifogad kommentar att uppmaningarna inte gäller "äkta muslimer", o.s.v. Jag hävdar bestämt det motsatta, nämligen att det finns goda människor, trots att det mycket väl kan vara fel på religionen. Stora fel. Och hur ska man någonsin kunna reformera en religion som antas vara felfri?

söndag 8 februari 2015

Radio Houdi 114 om religion

John Houdi och jag har det stora nöjet att bjuda på det 114:e avsnittet av Radio Houdi, där vi denna gång pratar en hel del om religion. Lyssna på hela avsnittet här. Nedan har du ett kort smakprov där jag pratar om konfessionella skolavslutningar.

fredag 6 februari 2015

Daniel Kolenda tror inte på ateister

Följande utmaning är hämtad från Daniel Kolendas blogg (22/1,2015).


Kolenda verkar göra en olycklig sammanblandning mellan ateism och vetenskap. Vetenskap är förvisso ateistisk, men ateism är inte nödvändigtvis vetenskapligt, och vetenskapsmän är inte nödvändigtvis ateister, men Daniel Kolenda använder vetenskap och ateism synonymt. Så här skriver han (fritt översatt):
Jag har utfärdat tre offentliga utmaningar (för att inte nämna flera privata) till mina drygt 215 000 följare Facebook, för ateister att ge kvalificerad evidens för Darwins evolution. Varje gång har min utmaning mötts med total tystnad. Ändå, när jag säger något om tro på Gud eller skapelsens under, möts jag av  fientlighet, förolämpningar och hån från frispråkiga ateister som säger jag är ovetenskaplig och dum. Kanske är jag okunnig, men upplys mig då! Svara på min fråga! 
Jag har varit kyrklig i hela mitt liv, men jag har aldrig sett varken dogmatism eller blind tro demonstrerats av dessa ateister. De spyr ut gamla, trötta och motbevisade argument som en kör av hånfulla härmapor med övertro som närmast liknar en parodi. 
För den som inte är bekant med min utmaning, här är den igen. Jag ber om ett exempel - bara ett - som uppfyller dessa fem kriterier: 
1. Det måste vara en slumpmässig mutation som har uppstått naturligt 
2. Det måste ha observerats - alltså, den måste vara vetenskaplig 
3. Det måste ha kompletterat genomet 
4. Mutationen måste också gynna sin värd 
5. Hänvisa inte till dumma exempel, som t.ex. E. coli eller andra mikroorganismer.
Darwins modell kräver att detta ska ske biljoner gånger, och jag ber om ett enda exempel. Om sanningen skall fram så kan jag släppa flera av dessa kriterier och sänka tröskeln avsevärt, men utmaningen skulle förbli otillfredsställd. Evolutionsteorin är oerhört sårbar, men ateisten ofta säga till mig, med religiös övertygelse att "evolution är ett bevisat faktum". Det här är ett avsiktligt vilseledande uttalande, eftersom: 
Varje kristen, konservativ eller ej, accepterar att organismer anpassar sig och att artbildning sker - detta är en del av Guds lysande design. Om NASA byggde en sond som kunde ta sig till en främmande planet och anpassa sig till alla de förhållanden den påträffar där, skulle det då vara ett exempel på en mer eller mindre elegant design? Men hur agerar en ateist som bevittnar denna anpassningsförmåga? Antar han att designern är skicklig eller icke-existerande? 
Kristna tror på den typ av "evolution" som finns i den verkliga världen, nämligen anpassning och artbildning. Men det darwinistiska påståendet att organismer kan utvecklas till olika "typer" (inte olika "arter") genom ökad komplexitet och genom ny genetisk information, har aldrig observerats. Aldrig, inte ens en gång. (Låt mig klargöra att när jag säger "typer" så jag gör en hänvisning till biblisk terminologi, då Bibeln talar om "slag" som är en gruppering som liknar vad vi idag skulle beskriva som ett släkte, så där finns utrymme för en hel del variation inom en typen - faktiskt flera arter.) 
Varje mutation vi har vetskap om, är resultatet av ett utbyte, duplicering eller förlust av information. Ateister har till och med påpekat att Downs syndrom är ett exempel på evolution! Vem skulle hävda att Downs syndrom är en gynnsam mutation? Men även om så vore fallet är det helt enkelt orsakas av en duplicering av genetisk information (en tredje kopia av kromosom 21). Där finns ingen ny genetisk information alls! 
Detta innebär att den typ av mutationer som vi har observerat inte kan ändra organismer till andra eller mer komplexa former. De kommer att anpassas, men de kommer aldrig att bli något annat än vad de är: 
- En hunds gener kan manipuleras för att producera många olika raser, men de kommer alltid att vara hundar. 
- Fruktflugor kan få ett nytt vingpar, men de kommer alltid att vara fruktflugor. 
- Finkar kan gå längre näbbar, men de kommer alltid att vara finkar. 
- Bakterier kan finna ny födokälla, men de kommer alltid att vara bakterier. 
Dessa anpassningar är bevis för ett faktum som ingen bestrider, nämligen att organismer kan anpassa sig till sin omgivning på olika vis. Det finns inte en tillstymmelse till bevis som tyder på att bakterier blir hundar och flugor blir finkar. Det innebär att Darwins kring tro, inte kring vetenskap. Tro vad du vill, men hyckla inte genom att påstå att kristna har en lägre standard. 
Så min slutsats är att jag inte tror på ateister. De strider, inte med Gud, men med sig själva. De kan liknas vid ett barn som förnekar sin mor. Det är därför deras motstånd verkar smärtsamt och passionerade - inte vad man förväntar sig av någon som förnekar en saga. De avfärdar sina själars egna vittnesbörd om den Heliga Ande. Det måste vara en frustrerande tillvaro. Jag ber för dig, uppriktigt. Jag ber inte att du finna någon religion, även om även jag hatar religion, för att jag vill att du ska känna Guds kärlek genom Jesus Kristis.
Alltså schmevolution. Vattentätt? Och framför allt, kan du anta Kolendas utmaning?

onsdag 4 februari 2015

Två feministiska bakslag

Den andra januari skrev Kvällsposten om ytterligare ett fall där en man påstås ha diskriminerats när han inte velat ta kvinnor i handen. Trots att man lika gärna skulle kunna säga att det är mannen själv som diskriminerar kvinnor, fick han 60 000 kronor i skadestånd.

Och i igår, 3/2, i Göteborg nekades en 14-åring att bada med bar överkropp enligt Metro. Trots att hon påpekade att det fanns många killar som badade med bar överkropp, fick hon valet att ta på sig eller avvika.

Jag vill gärna påminna om Gustavsvik som tillåter att man badar topless, oavsett kön. Där blir man inte avvisad förrän någon annan gäst blir kränkt av att man är topless. Givet att den som badar topless är kvinna förstås - mäns rättigheter ger man sig på hur som helst.


Ovan: Kränkande bild av David Levine. Under: Ingen kränkande bild av Klaus Franke.

tisdag 3 februari 2015

Ytterligare ett bakslag för sekularismen

Det svenska samhället är ganska sekulärt. Det går ofta bra att ha en livsåskådning som avviker från vår gamla statsreligion kristendomen, och det går ofta bra att vara kristen. För att värna alla människors rätt till sin livsåskådning bör även staten vara sekulär. På det viset kan både religiösa och icke-religiösa existera på samma villkor. Ett stort steg mot en sekulär stat togs år 2000 när Svenska kyrkan omvandlades från statskyrka till frikyrka.

Det är ganska enkelt att se varför den som tillhör en avvikande livsåskådning, som t.ex. frikyrkliga eller naturalister, vinner på sekularismen, då de nu kan existera på samma villkor som den gamla statsreligionen. Men jag vågar faktiskt säga att även den gamla statsreligionens anhängare kan vinna på att existera i ett sekulärt samhälle, eftersom obligatorisk religion har en sämre attraktionskraft än frivillig religion. USA är ett ganska bra exempel på en sekulär stat med ett blomstrande religiöst engagemang bland sina invånare.

Därför betraktar jag den religiösa kampen mot sekularism som ganska förvirrad. Det finns ett antal icke-argument som framförs precis som om de vore relevanta, som t.ex. "det är våran kultur" - ett argument som tar avstamp i föreställningen om en nationalstat där gemensam nationell tillhörighet av någon märklig anledning ska betyda gemensam kultur, eller varför inte "så har vi gjort i tusen år", vilket lika gärna kan vara ett argument för att åderlåtning ska ersätta skolmedicinen. Men det finns inga riktiga argument mot sekularism. Alla argument kokar ner till den korrupta hållningen att man är för teokrati när den egna livsåskådningen gagnas, eller till ren och skär rasism: "Ta seden dit du kommer, eller stick härifrån!"

T.ex. vill Sverigedemokraterna och Alliansen att skolavslutningarna ska få bli konfessionella, med frivillig närvaro för dem med avvikande livsåskådning, vilket förmodligen kommer att påverka vår redan tveksamma ställning i The Freedom of Thought Report.

Sen har vi den andra aspekten att leva i ett icke-sekulärt samhälle. På länssjukhuset i Kalmar gör man reklam för pseudovetenskaplig terapi och vår förre utbildningsminister tror inte på vetenskap. Ja, detta är samma utbildningsminister som jobbat mot en sekulär och en religiöst neutral skola.

Läs även gärna RFSU:s intervju med Abdirisak Waberi, rektor för den muslimska Römosseskolan från 2006.
Vad tycker du själv om den muslimska traditionen som ger mannen möjlighet att ha fyra hustrur?  
– Mitt mål är att höja moralen. Är man gift med en kvinna så ska man hålla sig till denna. Otrohet orsakar så mycket lidande. Om man har fyra hustrur måste man kunna behandla alla lika. Man måste kunna ge alla lika mycket kärlek och man måste kunna försörja fyra kvinnor.

Varför får inte kvinnan gifta sig med fyra män? 
– Gud har bestämt så och gud vet vad som är bäst för människan. Mannen klarar av att ge kärlek till fyra kvinnor, men jag tror inte att kvinnan har den kärlek som krävs för att vara med fyra män. Dessutom – om kvinnan är med fyra män vet hon inte vem som är fader till barnen. Bara ett DNA-test kan ge svaret.
Men mitt favoritargument mot en religiöst neutral och sekulär skola är att "det inte är så farligt med lite psalmer och gudstjänst", vilket inte är ett bättre argument än motsatsen: Det är inte så farligt att vara lite ärlig mot barnen för en gångs skull, och låta dem få höra att det faktiskt inte finns några gudar.

Se även Camilla Grepes inlägg om skolavslutningar i kyrkan från igår.

söndag 1 februari 2015

Radio Houdi är tillbaka!


Nu kör vi igång en ny säsong av Radio Houdi! Det första programmet år 2015 finns nu ute här. För att inte missa framtida avsnitt, kan du prenumerera på iTunes. Mycket nöje!