fredag 17 oktober 2014

På söndag vet vi om Gud finns

Uppsalahumanisternas ordförande Anders Martinsson debatterar Guds eventuella existens med fysikern och filosofen David Kärrsmyr, där Martinsson är mot och Kärrsmyr är för. Alltså, Martinsson försvarar hållningen att det saknas anledning att tro att Gud finns och Kärrsmyr försvarar hållningen att det finns tillräcklig anledning att tro att Gud finns.

En debatt om Guds existens kan innehålla precis vad som helst. Först måste man fråga sig vilken Gud man debatterar, och hur man definierar denna Gud. Detta är främst ett bekymmer för Kärrsmyr, eftersom Martinsson kan falla tillbaka på nollhypotesen. Det korrekta svaret på frågan "finns Gud?" är ja om Gud definieras som kärlek, då kärlek är ett tillstånd vi kan beskriva och identifiera. Svaret är ja om Gud definieras som en karaktär i Bibeln eller som allt. Ingen av dessa definitioner av Gud placerar ateister och teister på olika sidor i debatten, eftersom man kan vara ateist och erkänna att Bibeln har en massa karaktärer, där några av dem är gudar. Det går utmärkt att vara ateist och tro att kärlek finns, möjligtvis med den lilla skillnaden att vi ateister sällan kallar kärlek för Gud.

Man kan nästan säga att Martinsson begår ett misstag om han definierar Gud. Om Martinsson ger ett exempel på vilken Gud han inte tror på, kan Kärrsmyr tolka det som att Martinsson syftar till att beskriva den Gud som Kärrsmyr tror på, vilket då skulle vara en missrepresentation. Ateisten kan ju ha beskrivit en Gud som inte heller teisten tror på. Monoteister påstår att det endast finns en Gud, men eftersom det finns fler* gudsbilder än det finns gudstroende, är det teisten som ska göra beskrivningen, inte ateisten.

Jag tänker inte åka till Uppsala för att få reda på om kanske Gud finns. I princip alla fenomen som först tillskrivits någon gud, har visat sig bättre kunnat förklaras bättre av vetenskapen. Därför bedömer jag det som ganska osannolikt att Guds sista anspråk är korrekta. Vi vet idag att Gud inte skapade mannen av lera och att Gud inte orsakade någon syndaflod, men vissa apologeter påstår fortfarande att Gud är moralens upphovsman, är en agent som skapar en närvarokänsla i den troendes hjärna och är en kompletterande (alt. bakomliggande) kraft till darwinismen i den evolutionära process som gett oss människan. Tanken på att Gud kanske finns är så orimlig så att den är ointressant, men jag älskar debatten! Hur kommer Kärrsmyr att välja att försvara Gud?

Vilka argument kommer vi att få höra, och vilka av dessa är nyutvecklade av Kärrsmyr? Och vilka argument anser Kärrsmyr vara för tunna för att leverera? Och Martinsson, som saknar egen bevisbörda, kommer han kunna svara? För även om Gud givetvis inte finns på riktigt, kanske Kärrsmyr ställer Martinsson svarslös, och vinner debatten, trots att Kärrsmyr är den som har den svåra uppgiften i debatten. Och riktigt tjusigt kan det bli när ateisten utvecklar positiva argument för antagandet att Gud inte finns, det är trots allt inte det lättaste!

Jag hoppas att vi ses i Uppsala nu på söndag 19/10 kl. 15:00 i K-salen, Studieförbundet Vuxenskolan, Kungsängsgatan 12. Det är fritt inträde till evenemanget.

*) Några gudsbilder har beskrivits av antiteister som givit exempel på gudar de inte tror på.

onsdag 15 oktober 2014

Mehmet Kaplan: Några länkar

Jag har tidigare skrivit om den nya bostads- och stadsutvecklingsministern Mehmet Kaplans mycket tvivelaktiga åsikter. Häromdagen levererade Nalin Pekgul en insiktsfull kritik mot bl.a. Kaplans yttranden i turkisk media och påstådda dolda agenda. SvD kommenterar här. Kaplan själv säger att kritiken är löjeväckande, vilket är en rimlig reaktion från en person med hans värdegrund. Till DN säger Kaplan att han inte kan bevisa att han inte har någon dold agenda, men det finns ingen anledning att tvivla, eftersom han inte kan ta avstånd från sina påståenden. I en radiointervju säger Kaplan efter påtryckningar att han inte är islamist. Om han får säga det själv. Aje Carlbom summerar läget i Dagens Samhälle.

Dåliga försök att legitimera religion, del 90 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittionde.

Apropå Intelligent Design har Richard Dawkins sagt att vi kan vara skapade av utomjordingar.

Ja, detta låter onekligen tokigt. Eftersom vi troligen inte är skapade över huvudet taget, är vi således inte är skapade av några utomjordingar. Om vi skulle snubbla över data som kan tolkas som att vi kanske trots allt är skapade, är det fortfarande osannolikt att utomjordingar både designar och planterar liv på planeter. Så varför säger den annars mycket kunnige Richard Dawkins att vi kan vara skapade av utomjordingar? Denna märkliga konversation mellan Ben Stein och Richard Dawkins utspelar sig i den kreationistiska propagandafilmen "Expelled: No Intelligence Allowed", där Stein är programvärd:

Ben Stein (BS): Vem skapade himlen och jorden?

Richard Dawkins (RD): Varför använder du ordet "vem"? Du begår omedelbart petitio principii genom att använda ordet "vem".
BS: Så hur blev den skapad?

RD: Genom en väldigt långsam process.

BS: Hur började det?

RD: Ingen vet hur det började. Vi vet vilket slags händelse det handlade om för att livet skulle uppstå.

BS: Vilken då?

RD: Med ursprunget av den första självreplikerande molekylen.

BS: Hur kunde det inträffa?

RS: Som jag sa, vi vet inte.

BS: Då du har ingen aning om hur [livet] började?

RS: Nej, det har ingen.

BS: Ingen? Hur tänker du om sannolikheten att Intelligent Design kan förklara en del aspekter av genetiken eller evolution?

RS: Kanske så här: I ett tidigare stadium av Universum kan en civilisation ha utvecklats, förmodligen genom någon darwinistisk princip till en väldigt hög nivå, designade en livsform som de planterade på den här planeten. Det är en möjlighet, en spännande möjlighet. Man skulle kunna hitta evidens för detta genom en signatur i de biokemiska detaljerna. Den designern kunde vara en högre intelligens från någonstans i Universum. Men den designern skulle själv ha varit resultatet av någon process, den skulle inte ha kunna börja existera från inget.

Från detta kommer Ben Stein till slutsatsen att Richard Dawkins inte opponerar sig intelligent design generellt, endast gudomlig design. Dörren till Intelligent Design (ID) är egentligen inte speciellt öppen hos Dawkins, eftersom han inte ser samma problem i evolutionsteorins förklaringsvärde som Ben Stein ser. Men i ärlighetens namn så svarar Dawkins på hur ID skulle kunna se ut om vi vore intelligent designade, och i ljuset av att svaret är hypotetiskt, så är svaret inte speciellt dumt.

Det enda liv som vi vet existerar i Universum, har utvecklats på en planet, successivt från enklare former. Och är nästan helt säkra på att detta liv inte är designat av någon intelligent kraft. Eftersom en hypotes bör innehålla så få grundlösa antaganden som möjligt, är det därför rimligt att en designhypotes förhåller sig till en intelligens som utvecklats darwinistiskt, och låter den vara den skapande kraften. Att försöka tvinga ner gudar och demoner i alla tänkbara kunskapsluckor, är inget som utmärker en seriös hypotes. Situationen vore givetvis annorlunda om det funnits gudar på riktigt, eller om de gudar som finns låter sig detekteras av vetenskapen. Men nu är det inte så. Evolverat liv däremot, finns.

Ben Stein borde uppskatta svaret från Dawkins, eftersom ID-anhängarna verkligen vill att ID ska betraktas som ett seriöst alternativ till evolutionsteorin. Det är t.ex. därför personer som Michael Behe och William Dembski ogärna pratar om Gud i sina artiklar. Men givetvis finns det en dold agenda här. ID-rörelsen har inte gjort någon banbrytande upptäckt som pekar på att vi är skapade, deras mål är redan fastslaget: Vi är skapade, till varje pris. Om vi inte är helt skapade, så är vi åtminstone delvis skapade. Vi är skapade av någon som har en gudomlig plan där vårt nuvarande evolutionära stadium är målet. ID-rörelsens intellektuella kapital är alltså inte kunskap, utan okunskap. Man brukar påminna om hur komplicerade vissa biokemiska detaljer är (del 76), och att vi inte har någon aning om hur livet uppstod. Men Intelligent Design betyder inte Gudomlig Design, och både påståendet om design och antagandet att det finns en gudomlig designer, förblir obevisade, osannolika och irrelevanta för den seriösa vetenskapen.

måndag 13 oktober 2014

Mat kommer från djurriket

Jag kan inte undanhålla er nöjet att läsa denna insändare från en vän av ordning hungrig 14-åring som publicerades i lördagens Nerikes Allehanda:


Alltså, köket får inte bestämma vad som serveras, signaturen känner förmodligen till att man tar intryck från grönsakshetsarna i Livsmedelsverket. Mat med grönsaker i är inte god. Den som vill ha äcklig mat kan själv hälla i grönsaker. Eleverna, som behöver ha sitt energiintag, äter inte äcklig mat. Alltså ska skolmaten istället vara god.

Jag tycker att insändaren är bedårande! Även om jag (givetvis) inte köper argumenten, så är detta rimligtvis skrivet av någon som är initiativrik nog att ta till orda, och med tanke på att skribenten endast är 14 år gammal, så ligger mycket av hemkunskapsundervisningen fortfarande i framtiden. Tack och lov!

Mest av allt hoppas jag att föräldrarna sparar denna insats, kanske ramar in den och ger den i 30-årspresent? Nerikes Allehanda kanske rent av följer upp, och i så fall ska det ska bli spännande att se huruvida kravet att mat endast ska bestå av döda djur, har ersatts med t.ex. kostcirkeln.

Reza Aslan är ohederlig

I onsdags skrev jag att Reza Aslan trixar med fakta för att driva sin agenda. Nu visar det sig att Aslan inte heller kan förhålla sig korrekt till sina meningsmotståndare. Igår publicerade Sam Harris ett exempel där Aslan hanterar meningsmotstånd med ärekränkning, genom att sprida ett modifierat citat och grovt förvränga en åsikt. Det modifierade citatet är verkligen det minsta problemet i denna historia. Läs Harris text här.

lördag 11 oktober 2014

David Silverman mot alla på Fox

I USA har ateister tagit sig friheten att säga hur de på frågan om Gud, vilket alltså betyder att de klampat in på en frihet som många anser vara exklusiv kristen frihet (vilket det givetvis inte är).

Har man något ansvar för sin ateistiska livsfilosofi?

Det finns (förhoppningsvis) ingen som ifrågasätter att den verklighetsuppfattning man besitter, påverkar hur man agerar. Om man verkligen inte tror att några gudar finns på riktigt, kommer det att få genomslag i hur man agerar. Jag är inte helt nöjd med att frånvaron av gudstro, ateism, benämns som en livsåskådning. Ateism är frånvaron av en specifik föreställning, medan t.ex. metafysisk naturalism (som innefattar ateism) är mer av en livsåskådning. Jag kan acceptera påståendet, om vi samtidigt erkänner begränsningen i ordet - den mest inkluderande definitionen av ordet ateism säger mycket lite: Den som inte tror på Gud (eller några gudar över huvudet taget) är ateist. Du behöver inte hata Gud, du behöver inte förneka Gud, och så vidare.

Livsåskådning eller ej, nog gör ateismen avtryck allt. För mig är det lätt att hitta exempel i vardagen där ateismen gör sig märkt. Om jag vill ha något gjort, överväger jag aldrig att be Gud. Om jag gjort någon illa, är det aldrig Gud jag ber om förlåtelse. Det finns förresten givetvis många gudstroende som agerar som om de vore ateister, och endast låter sin gudstro lämna avtryck när de t.ex. befinner sig i en känsla av maktlöshet, i en krissituation, och så vidare. Och så finns det andra som ber till Gud om vad som helst, eller ber för att meditera. Men det viktiga här är att om man ska nämna något som utmärker en ateist, så är det att han inte pratar med Gud, åtminstone inte i tron att något gudomligt väsen varken lyssnar, kan lyssna eller vill lyssna. För tror han att något gudomligt väsen lyssnar, så är han per definition inte ateist. Det finns alltså ett orsakssamband mellan att vara ateist och att inte prata med Gud - det ena följer till det andra. Vi ser även exakt samma typ av orsakssamband när vi tittar på förhållandet mellan att inte tro att det finns något storsjöodjur i Storsjön, och att inte leta efter storsjöodjuret - korrelationen är mycket hög eftersom det ena följer till det andra, om än ej med nödvändighet. Det finns givetvis ateister som pratar med Gud eller praktiserar andra riter, och det finns givetvis dem som inte tror på storsjöodjuret som ändå söker efter det. Men igen, tror man på Gud, är man per definition inte ateist.

För att kunna diskutera andra egenskaper hos ateister, eller andra konsekvenser av en ateistisk livsåskådning, måste man ha förståelse om vilka samband som kan tänkas förekomma. Att två egenskaper, yttringar eller fenomen samexisterar, betyder inte att det ena beror på det andra eller är en konsekvens av det andra. Om vi definierar en grupp av människor genom något som utmärker dessa, t.ex. att de inte tror på någon eller några gudar, och sedan hittar något annat som är sant för denna grupp i högre utsträckning än för befolkningen i helhet, så har vi fortfarande bevisbördan framför oss om vi vill hävda att det ena följer till det andra. Och här kan man inte komma dragandes med något tyckande! Låt oss säga att vi har intervjuat femhundra ateister och kommit fram till att en majoritet av dem inte är speciellt nogräknade när det gäller bordsskick, och vidare att en majoritet av befolkningen i övrigt är noga med sitt bordsskick, vad kan vi då konstatera?

Vi kanske bygger ett resonemang som förklarar den korrelation som vi ser. Det kan kanske vara att ateister inte tror att de kommer att ställas till svars för sitt agerande inför någon Gud efter sin död, och därför kan tillåta sig slafsa med maten lite hur som helst. Men för en ateist kan det finnas andra skäl att uppföra sig. Man kanske vill göra ett gott intryck, man kanske ser ett korrekt uppförande som ett uttryck för respekt, eller så kanske man vill föregå med gott exempel in för andra icke-gudar av andra skäl. Och det som egentligen är relevant här är huruvida ateister anser att en gudafri verklighet legitimerar ett godtyckligt beteende. Annars kan man lika gärna hävda att man glass orsakar drunkning, eftersom glassförsäljning förekommer i korrelation med drunkningsolyckor.

Man har ett ansvar för sin livsåskådning, eftersom den påverkar hur man agerar. Men det är svårt att hitta konkreta problem med just ateismen. Jag har dock sett mycket kritik mot ateism som jag avfärdat på grund av att kritikern inte gjort skillnad på t.ex. leninism och ateism, nazism och ateism eller socialdarwinism och ateism. "Ateismen har orsakat miljoner människors död" kan det heta, med en hänvisning till Lenins ateism och hans agerande, Hitlers ateism och hans agerande eller någon förvirrad representation av darwinismen som man tillskrivit Charles Darwin för att sedan förfasas över dess tänkta konsekvenser. Men ateism leder inte till några negativa konsekvenser. Att inte tro på skogstroll leder inte heller till några negativa konsekvenser. Om man betraktar storskogen som ofarlig baserat på antagandet att det inte finns några skogstroll och sedan slutar sin tid som björnmat, så kan man förvisso säga att trolltro kanske skulle vara en fördel, men att dödsorsaken i själva verket var en konsekvens av bristande kunskap om naturen och dess innehåll. Hade inte religion varit till någon evolutionär fördel, är det inte ens säkert att den skulle ha funnits idag.

Jag är inte ateist av samma skäl som andra, men jag är säker på att många ateister och ex-troende som resonerat över sitt förhållande till övernaturliga fenomen och väsen, delar mina skäl. För det första är det intressant att ha en god förståelse av yttervärlden, vilket jag anser att man erhåller genom riktandet av en hälsosam nivå av skepticism mot påståenden om gudomliga väsens åsikter och attribut, eller blotta existens. Som följd av detta, hämtar jag min tillfredsställelse i kontext som inte kräver några grundlösa postulat, som t.ex. att lyssna på psykedelisk musik istället för att be till Gud. Vi vet ju om att man måste ta Guds existens på tro, eftersom han inte är detekterbar för vetenskapen, endast för troende. För det andra anser jag att det är användbart att ha så korrekt information som möjligt. Om något inte verkar förhålla sig så som jag hade förväntat mig eller hoppats, så vill jag tro att jag är öppensinnad nog att anpassa min uppfattning istället för att generera ad hoc-teorier för att skydda mina föreställningar. "Om Gud inte kan detekteras, kanske han inte finns" är ett mer tillfredsställande påstående än "om Gud inte kan detekteras, kanske han är transcendent".

onsdag 8 oktober 2014

Reza Aslan vinklar till det rejält

Vi har nyligen sett religionsvetaren Reza Aslan göra mos av Bill Maher i CNN, vilket The Young Turks kommenterar här. Maher har påstått att många muslimer delar en uppfattningen med Islamska Staten att uttryck för vissa avvikande uppfattningar gör att man förtjänar döden, något som givetvis bör kommenteras. Min kommentar handlar om politisk islam, och berör inte den vetenskapliga sidan. Aslan är en mycket kunnig person, men demonstrerar själv sin bias när han bemöter Mahers påståenden. Hemant Mehta publicerar på sin blogg en artikel författad av Muhammad Syed och Sarah Haider som förhåller sig till Aslans kritik som riktas mot Maher, och ett par av punkterna är så pass anmärkningsvärda att det är svårt att bortse ifrån Aslans religiösa bias.

Vid 1:36 hävdar Aslan att kvinnlig omskärelse inte är ett muslimskt problem, utan ett afrikanskt problem. Aslan styrker detta genom att hänvisa till kristna länder i Afrika där kvinnlig omskärelse förekommer. Eritrea har fler kristna invånare än muslimska, och där finns stora problem. Även i Etiopien finns större procentuell andel könsstympade kvinnor än det finns muslimer. Till Aslans försvar, så är problemet mer väldokumenterat i Afrika (Unicef), men Syed och Haider påpekar att fenomenet även förekommer utanför, med stöd av Hadith. Jag anser inte att stödet i Koranen behöver pekas ut, eftersom monoteistisk religion som inte förhåller sig till Koranen kan komma in i samma negativa religiösa och kulturella yttranden. Kvinnlig könsstympning förekommer i korrelation med bl.a. islam och kristendom, utan att den korrelationen är exklusiv. Men jag vill fria Afrika. Att påstå att detta fenomen är specifikt afrikanskt är helt enkelt fel. Att påstå att problemet inte har med islam att göra är också fel, även om man erkänner faktumet att problemet inte är exklusivt kopplat till islam.

Aslan upprepar ett par gånger att muslimska länder har valt sju kvinnor som statsöverhuvud, först vid 2:24, vilket givetvis är utmärkt. Syed och Haider anser att det finns klaner som vill hålla maken inom familjen, vilket jag själv inte kan kommentera. Men i svaret (efter en motfråga) så kommer han in på att Indonesien, Malaysia, Bangladesh och Turkiet är "fria och öppna samhällen för kvinnor" (dock inte Iran eller Saudiarabien), vilket avslöjar en kulturell skillnad mellan mig och Reza Aslan. Syed och Haider påminner om Indonesiens sharialagar, om Malaysia som har dubbla rättsystem, och så vidare.

Det råder inga tvivel om att Reza Aslan är skicklig, och han satte verkligen Bill Maher på plats. Men det är tyvärr lika tydligt att Aslan inte syftar till att framställa sin egen religion på ett objektivt sätt. Aslans insats var slagkraftig, men jag skulle vilja se ett klanderfritt bemötande av Mahers påstående om "många muslimer". Och till detta har vi den vetenskapliga sidan av religionen i fråga. För trots att Koranen inte betraktas som en vetenskaplig bok, så påstås informationen presenteras i ett format som liknar vetenskapliga referenser. Detta gäller både naturvetenskap och humaniora, men det är ett annat ämne.

Uppdatering 2014-10-13: Reza Aslan är ohederlig.

söndag 5 oktober 2014

Hur klokt är det att ha Jesus som förebild?

I samband med att Alice Bah Kuhnke blivit både kulturminister och demokratiminister, med ansvar för statliga anslag till församlingar, uppmärksammade jag igår hennes mindre nogräknade uttalande om att ge tionde. Till tidningen Dagen säger hon att hon har Jesus som förebild i alla sina val. För den som läst Bibeln är detta helt obegripligt. Med tanke på att Bibeln framställer Jesus som en manipulativ sektledare, är personkulten kring Jesus en varningssignal att det kritiska tänkandet är satt ur spel. Vi pratade lite skämtsamt om Jesus som förebild i dagens avsnitt av podcasten Radio Houdi, avsnitt 100.

lördag 4 oktober 2014

Alice Bah Kuhnke är kanske inte den vassaste ministern

Alice Bah Kuhnke bjuder på sin bästa sida i en intervju av Tidningen Dagen, som påvisades för mig av Philip Wildenstam. Intervjun är inspelad i samband med eftersnacket efter Dagens satsning "G som i Gud" år 2009. Så här säger hon när hon får chansen att prata fritt in i kameran:

Foto: Olof Holdar

"Jag tyckte vi pratade alldeles för lite om, 1) Jesus återkomst. Varför pratar vi inte om det? Är det, så här, helt omodernt? Är det bara jag som lever kvar i, så här, gammal tid? Är de, så här, värdekonservativt? Men så här, Jesu återkomst. Tionde! Vart tog det vägen? He he. Ger vi inte tionde längre? Jag tycker vi ska öka till ett tjugonde? Asså kom igen! Världen och Sverige behöver oss. Öh, tionde, Jesu återkomst... [Ohörbart] söndagsskolor! Vi måste våga prata med våra barn om andlighet, om värderingar... Eh, söndagsskolor. Ja."

Utan att svara på varför "vi" inte ger var tionde längre, så kan jag nämna att det inte varit obligatoriskt sedan 1500-talet, och mest är en sektgrej idag. Och förresten, en tjugondel är mindre än en tiondel. Sådant kan vara bra att veta. Håll gärna utkik efter kommande avsnitt 100 av Radio Houdi som släpps imorgon (2014-10-05) där vi pratar mer om uttalanden från Alice Bah Kuhnke.

Uppdatering 2014-10-05: Här finns ett klipp från Radio Houdi.

Läs gärna Jessica Schedvins korta kommentar.

IS-sympatier i nya regeringen

Är det något vi har lärt oss att vi kan lita på, så är det att Miljöpartiet organiserar galenskap och Socialdemokraterna flirtar med politisk monoteism. Miljöpartisten Mehmet Kaplan är före detta talesperson för Sveriges muslimska råd, som enligt Expressen (januari 2014) konspirerat med Socialdemokraternas Broderskapsrörelse om politiskt förtroende.

Och nu har Kaplan förärats med posten som stadsutvecklingsminister. Jag vill vara mycket tydlig med att jag inte bryr mig speciellt mycket om var de religiösa sympatierna finns - jag försvarar mångfalden - men att jag är extremt förfärad över Kaplans syn på militant politisk islamism. Stefan Olsson rapporterar från en konferens om rasism från juli i år:

"En av talarna var Mehmet Kaplan från Miljöpartiet. En annan var integrationsminister Erik Ullenhag. Ullenhag hade inte möjlighet att delta i seminariet förrän efter ungefär halva tiden hade gått. Till en början höll han en mycket låg profil. Men sen sa han att det kunde vara på sin plats att kasta ut en brandfackla.

Islamofobi är ett äkta problem i samhället, förklarade han, men så är också hedersrelaterat våld och jihadister som åker från Järvafältet i Stockholm för att delta i inbördeskriget i Syrien.

Miljöpartiets gruppledare i riksdagen Mehmet Kaplan tog då till orda och förklarade att detta inte var något att vara orolig över. Det var inte konstigare än att det fanns svenskar som deltog som frivilliga i finska vinterkriget."

Alltså, inget att oroa sig för, inte konstigare än frivilliga i finska vinterkriget, inga invändningar. Inget som Miljöpartiet eller Socialdemokraterna kan ta sig för, förvånar mig längre. Men att man betraktar det som så viktigt att försvara religion, att man slätar över terrorism i processen, borde vara extremt förfärande, inte bara oss sekulära.

Uppdatering 2014-10-06: I dagens P1 Morgon rörde sig Kaplan från att "den här bloggaren" (Stefan Olsson) har tagit citatet ur sitt sammanhang till att rakt ut säga att han inte uttryckt sig så som Olsson hävdar. Kaplan menar alltså att Olsson ljuger. Kanske dags för Kaplan att ta en time out?

Uppdatering 2014-10-06: Stefan Olsson kommenterar intervjun från i morse.

fredag 3 oktober 2014

Lama änglar

Påven Franciskus tror att varje person har en skyddsängel, och att dessa gör sig märkta genom tips om hur olika beslut ska fattas. Richard Dawkins påpekade detta på Twitter, vilket ledde Ricky Gervais till följande slutsats: När en präst utsätter ett barn för sexuella övergrepp är två skyddsänglar närvarande, utan att någon ingriper.

torsdag 2 oktober 2014

Dubbelmoral om sexuellt våld inom Svenska Kyrkan

På Svenska Kyrkans blogg kan vi läsa om den internationella kampen mot sexuellt våld, men tittar man på hur kyrkan beskrivs utifrån, så ser vi att forcerat sex inte är skäl för uppsägning från prästämbetet. Man kan alltså inte ens leva upp till en moralisk standard som är självklar utanför kyrkan. Så det är kanske inte speciellt konstigt att man inte kan uttala sig principiellt om en så trivial sak som diskriminering på grund av livsåskådning.

tisdag 30 september 2014

Dåliga försök att legitimera religion, del 89 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den åttionionde.

Istället för att utrota religion, ska folk få bra utbildning så att de kan välja vad de ska tro på.

Både i del 33 och 47 nämner jag att (ny)ateister antas vilja utrota religion. Inom vissa religiösa kretsar är ateisters önskan att utrota helt vedertagen, vilket en apologet lät mig förstå under samtal. Som ett litet konstruktivt tips till mig, föreslog han att jag kanske skulle låta folk tro vad de vill, istället för att försöka utrota religionen.

Önskan att låta folk tro vad de vill och önskan att låta folk få tillräcklig kunskap att dra sina egna slutsatser är inte olika formuleringar av samma sak. Om man nu antar att apologeten i fråga förstår att vad man tror inte har någon inverkan på hur något är, så brukar en önskan om att låta folk tro vad de vill, vara ett uttryck för föreställningen att vissa frågor inte är vetenskapliga frågor, vilket innebär att man kan tro vad man vill i religionens namn, utan att man för den sakens skull har fel i någon vetenskaplig fråga (non-overlapping magisteria).

Innan jag kommenterar dessa skillnader, vill jag bara säga att det inte spelar någon roll för frågan om Guds existens att många tror att Gud finns. Gud finns inte bara för att många tror det, och Gud förblir icke-existerande även om t.ex. en prominent vetenskapsman börjar tro på honom. Det som möjligtvis kan vara intressant att diskutera i ett samhälle där många tror på Gud, är t.ex. till vilken grad staten ska subventionera gudstroendes uttolkningar av Guds vilja. Förre civilministern, kristdemokraten Stefan Attefall, sörjde för att gemensamma medel avsattes för att tillgodose monoteismens religiösa behov, och drev frågan om ökade anslag till församlingar som odlade en viss form av tro. Beloppet vi är beredda att betala för att tillgodose troende, är givetvis öppen för diskussion.

Att låta någon tro (eller inte tro) vad man vill, är en fråga om tankefrihet. Men när denna frihet åberopas av en apologet, brukar det snarare handla om t.ex. deras rätt att påstå saker om Gud inför sina (i bästa fall) eller andras barn. Vad tycker Gud om dig? Vad tycker Gud om homosexualitet? Varifrån kommer människan? Det brukar också handla om deras rätt att slippa få svar på tal.

Att låga någon bli tillräckligt informerad för att kunna dra egna kvalificerade slutsatser, låter vackert när vi pratar om objektiv leverans av information till individer stora nog att ha utvecklat förmågan att tänka kritiskt. Men i kyrkans värld handlar det snarare om en ensidig och subjektiv vädjan till barn. Kyrkans barntimmar, söndagsskola och konfirmation. Kyrkans fokus på barn kan förklaras dels av insikten att man måste rekrytera till sin religion och dels om att det är lättare att rekrytera någon som kan lita på auktoriteter. Att få en vuxen människa att börja tro på ett övernaturligt väsen, är ett mycket tuffare företag.

Och varifrån kommer människan, förresten? Jo, vi är skapade i vår nuvarande form, åtminstone tills vi förmår att ifrågasätta det.

Nassim Nichol Taleb skrev följande på Twitter: "What fundamentalists & atheists have in common is a literal, nonmetaphorical, epistemic, categorical interpretation of religion." Och visst har han rätt, men problemet är att detta kan sägas om vilket mytologiskt väsen som helst. "What fundamentalists & aunicornists have in common is a literal, nonmetaphorical, epistemic, categorical interpretation of mythology." Trots allt, den som betraktar älvor som ett väsen som är så pass subtilt och så pass svårt att detektera, att deras existens är identisk med en icke-existens, kan mycket väl beskriva älvor som verkligen existerar. Gud är inte ett unikt mytologiskt väsen - rökridåer skapas lite var stans.

Föregående - Nästa

måndag 29 september 2014

Restaurerad och sanerad Pippi

SVT rapporterar att tv-serien Här kommer Pippi Långstrump från 1969 är restaurerad, och att man även passat på att städa bort ett par detaljer som kan uppfattas som rasistiska. Pippis pappa är numera kung, inte negerkung, och en kinesisk stereotyp är bortklippt. Hade originalversionen inte funnits kvar, hade jag förmodligen varit ganska upprörd över detta tilltag, men nu handlar det om att bjuda dagens barn på en rolig tv-serie, inte på någon historielektion. Barnen är förmodligen lika glada utan det som klipptes bort.

Jag är själv lite för gammal för att tillhöra tv-seriens målgrupp, och om jag skulle se serien idag, så är det av kulturhistoriska skäl. Jag skulle välja den rasistiska, oklippta versionen. Jag som är vuxen, kan nämligen tillåta mig att vara en dålig människa. Jag kan se på film med våld och naket, jag kan spela sexistiska dataspel och läsa rasistiska Tintin-album. Men jag finner inga skäl att ha några åsikter om att man klipper om en av mina favoritserier från barndomen, för att en ny generation ska få glädje av den, utan att den känns alldeles för verklighetsfrånvänd.

lördag 27 september 2014

Aldrig en kritisk fråga om vidskepelse

Denna gång rapporterar Nerikes Allehanda (NA) att en Cilla Eriksson utvecklat en relation till ett övernaturligt väsen från bronsålderns Mellanöstern. Därifrån kom ingivelsen att hon skulle cykla omkring och samla in pengar till kampen mot människohandel. Frågor på det?


Fast varför ska NA ställa frågor? Jag menar, vad kan någonsin vara fel här? Som läsare har man ingen aning om hur Cilla resonerade för att säkerställa att det är just Gud hon fått kontakt med. Det är ju inte helt omöjligt att Cilla felaktigt kopplat sin känsla till ett väsen, och om det verkligen är ett mytologiskt väsen som kontaktat henne, hur vet NA att det är just Gud, utan att ställa en enda kontrollfråga till Cilla?

fredag 26 september 2014

Mattias Irving bör frikännas

Häromdagen ställdes Mattias Irving inför rätta efter att ha visat ohörsamhet inför ordningsmakten. Irving är, på nästan alla tänkbara sätt, min meningsmotståndare. Jag delar definitivt inte hans åsikter om speciellt mycket. Just denna gång handlade ohörsamheten i fråga om att störa en nazistdemonstration med bl.a. psalmsång. Hur meningsmotståndare bör bemötas, är en av de frågor där vi verkligen går isär och denna gång var det nazisterna som var meningsmotståndaren. Både Irving och jag är antinazister, men jag dök inte upp för någon motaktion, det gjorde Irving. Han tog en kula för oss.


Civil olydnad är en balansgång, och inte alltid är meningsmotståndaren just nazister. Vem du föraktar, beror på vem du är. Eftersom t.ex. ateister är lika föraktade som nazister i vissa läger - det finns vissa kristna sällskap som odlar myten att Hitlers ateism ledde honom till förintelsen - bör man ha ett system där spelreglerna är konsekventa. Det viktiga är inte vad man protesterar mot, utan hur passionerat motståndet är och hur motståndet tar sig uttryck. Att man känner starkt att något är fel, är ett incitament, hur man låter det ta sig uttryck är potentiellt straffbart, men ska förmildras om övertygelsen är stark.

Jag kan inte se någon förmildrande omständighet i att den man vänder sig emot är nazist, antidemokrat eller något annat, eftersom det snarare säger något om vem du är. Vissa kallas felaktigt för nazister, andra tycker att nazism är något bra. Genom att bortse från nazismen, kan man ha en standard som både är konsekvent och fungerar. Med tanke på hur starkt Mattias Irving känner att det han protesterar mot är fel, och med tanke på hur ringa hans brott ändå är, bör passionen för frågan väga tyngre än att agerandet är olagligt. Han har ju trots allt inte kastat gatsten mot polisen, eller ens hotat om att göra något sådant.

Så även om jag rent principiellt förespråkar allas rätt att höras och synas, så inser jag hur viktigt det är med en viss nivå av civil olydnad. Så länge den är civil. Och proportionerlig. Det vore en helt annan sak om Mattias Irving vore t.ex. folkvald politiker, då skulle jag avkräva millimeterkorrekt uppträdande. Men nu är det inte så. Han är en medborgare som anser sig ha gjort en insats. Som sagt, även jag är antinazist, men jag vill hellre förespråka ett system där jag har rättigheter oavsett om någon anser mig vara en representant för den dåliga sidan. Om än inte i detta fall, så är jag Irvings meningsmotståndare och han är min. Här har Mattias Irving gjort oss en tjänst. Uppsåtet att förstöra för sina medmänniskor verkar inte finnas.

Bör goda intentioner bestraffas lika hårt som ett elakt uppsåt? Jag är tveksam.

Uppdatering 2014-10-01: Irving fälldes, men slipper påföljd.

onsdag 24 september 2014

Sveriges riksdag diskriminerar den största livsåskådningen

Den 30 september ska ceremonin för riksmötets öppnande firas, och som vanligt bjuder Storkyrkan till gudstjänst, och som sig bör erbjuder Humanisterna ett sekulärt alternativ även i år, alltså för tredje året. På pappret är Sverige ett sekulärt land, men vägen dit är otroligt lång och snårig. Som bekant kan man inte lära en gammal hund sitta, och riksdagen är i detta fall en mycket gammal hund. I sitt officiella program gör man reklam för Svenska Kyrkans evenemang, men nämner inte Humanisternas. Detta är inte bara en diskriminering på grund av livsåskådning, det är även genant för Svenska Kyrkans räkning, att de hanteras som något slags stadskyrka, som ett eko från gamla tider. Jag har bett Svenska Kyrkan om en kommentar via Twitter, och tänker givetvis kommentera deras svar här på bloggen.

Denna bloggpost uppdateras kontinuerligt med min dialog med Svenska Kyrkan, nedan.


Uppdatering 2014-09-28: Vi uppmärksammar kyrkans ovilja att ta prata diskriminering i avsnitt 99 av Radio Houdi.

Dåliga försök att legitimera religion, del 88 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den åttioåttonde.

Det är människan som är problemet, inte religionen.

Ibland gör sig religionens antagna okränkbarhet påmind genom ett mycket märkligt ställningstagande, gärna i samband med rapporter om religiöst motiverat våld. Vissa människor verkar ha ett behov av att påpeka att religion är något oproblematiskt, men att människor inte är det. Ett typiskt exempel kan vara att när media rapporterar om en förälder som begått illgärningar mot sina barn i tron om att de agerar i enighet med Guds vilja, så finns det alltid någon "moderat troende" som lite hurtigt säger att det inte är religionen som är problemet, det är människan.

Hur heligt får ett fenomen som religion egentligen vara? Givetvis finns det människor som begår illgärningar mot sina barn på grund av andra övertygelser än religiösa, eller helt enkelt för att det är något fel på dem. Men det finns absolut ingen naturlag som säger att ett påbud är positivt för att det är religiöst motiverat, eller att en åsikt är god för att den är religiöst motiverad, vilket skulle vara fallet om det inte är religion som är problemet. Religiösa påbud kan vara både positiva eller negativa. Fysikern Steven Weinberg uttrycker sig så här apropå religiöst motiverade gärningar, fritt översatt från essän A Designers Universe:

Religion förolämpar människans värdighet. Goda människor gör goda ting och onda människor gör onda ting, med eller utan religion. Men för att goda människor ska göra onda ting, krävs religion.

För mig är det rent förbryllande att man hellre skyller religionens tillkortakommanden på dess anhängare än på religionen som sådan. Den som betraktar sig som "moderat troende" delar förmodligen vissa antaganden med naturalisterna och ateisterna, som t.ex. att Gud inte ingriper, inte utför några mirakel och, framför allt inte pratar med sina undersåtar. Vi, de moderata och ateisterna, kan alltså lugnt enas om att Gud befinner sig någonstans mellan en tankekonstruktion och ett transcendent väsen. Den som tror något annat, är per definition inte "moderat troende" utan snarare vidskeplig. Däremot är det inte säkert att vi delar synen på religionen, vilket ställningstagandet att det "inte är religion som är problemet" ger uttryck för.

Tänk den person som är uppvuxen i en miljö där det finns postulat som säger att Gud kan kommunicera med sina undersåtar, och att Guds vilja är lag. Den person som accepterar dessa postulat, kommer att vara fullt kapabel att begå illgärningar i religionens namn på grund av faktorer som det snarare är personens föräldrar som borde ställas till svart för. Den personen vill jag hellre fria än fälla, men om man friar, så skyller man ju faktiskt problemen med religion på just religionen - detta okränkbara fenomen. Därför vill man skylla på människan. Att inta hållningen att det finns några rötägg i en annars perfekt värld, är bekväm. Feg men bekväm.

Men som vi redan konstaterat i del 47 och 87 så har religionen problem som både är allvarliga och direkt exklusiva, och precis som allt annat ska religion dömas för vad som utmärker det, inte för vad de med ansträngning lyckas imitera.

Föregående - Nästa

lördag 20 september 2014

Pjäs om ateisters fundamentalism

Nerikes Allehanda skriver om något så märkligt som en pjäs på temat religion, där ateisten är fundamentalisten. Detta känns som ett måste, men när man läser artikeln så svalnar intresset en aning. Det som börjar som en känsla av nyfikenhet, växlar till en känsla av att man vill se pjäsen för att få reda på vilka fördomar författaren eller regissören odlar. Jag har markerat ett stycke i texten, som säger att karaktären naturvetaren "Agneta vägrar till och med att kalla sig ateist, själva ordet i sig förutsätter existensen av just det hon försöker förneka, tycker hon." Karaktären Agneta har ett mycket rimligt önskemål. För varför ska man vara ateist för att man inte tror på Gud, men inte vara aenhörningist för att man inte tror på enhörningar? Vi som inte tror på sådant som inte finns på riktigt, får etiketter som snarare säger något om samhället vi lever i.


Men så säger regissören något intressant. "Jag är personligen inte troende och blir lätt upprörd över alla dumheter som har med religion att göra, men jag blir lika misstänksam när det är tvärsäkert åt andra hållet." Och det är precis detta som av någon märklig anledning är så svårt att begripa för en kristnormativ person, ateist eller teist: Vi som blir beskyllda för ateistisk fundamentalist antas vara alldeles för säkra på vår sak, när vi blir betraktade för vårat förhållande till Jahve, men får sällan kritik för att vi inte tar tillräcklig hänsyn till andra mytologiska väsen, som t.ex. Hydra. Detta är dubbla standarder! Detta beror på vad andra tror, inte på att Jahve kanske finns, medan Hydra kanske inte finns.

Är det något jag anser att man kan kräva i ett upplyst samhälle, är att skillnaden av avkrävd hänsyn till en idé kopplas till evidensens och argumentens kvalité, inte andra människors vidskepelse och dåliga omdöme.