torsdag 20 november 2014

Filmen "Regeringsförklaring 2014" och kolloidalt silver

Mannen som säljer kolloidalt silver, Anders Sultan, tipsade på sin Facebook-sida om filmen "Regeringsförklaring 2014" med orden "intressant analys av vart Sverige är på väg just nu". (Notera att kommentarsflödet innehåller en skeptiker, Lia, som fick stå obesvarad.)


Eftersom jag älskar vassa samhällsanalyser, tog jag mig besväret att titta på denna film på Vimeo. Om analysen inte är vass, så är den åtminstone "intressant" enligt Anders Sultan.

Filmen inleder med att påstå att Stefan Löfven är statsminister då Bilderberggruppen beslutade om detta ett och ett halvt år före valet (2013). Det nämns också att investmentbanken Goldman Sachs (som har styrelsemedlemmar som ingår i Bilderberggruppen) styr världen (00:40). Därefter börjar själva analysen. Filmmakaren anser sig kunna räkna ut vad Stefan Löfven egentligen vill göra, genom att analysera hans regeringsförklaring. Här följer ett urval av vad man presenterar som mer eller mindre säkra slutsatser:

När Löfven säger att Sverige ska vara en global förebild, kan han eventuellt mena att Sverige som nation ska upphöra, och bli en provins i en global diktatur (01:40).

Kalergiplanen kommer bli den enda tillåtna världsbilden, vilket innebär att nationalstaten kommer att betraktas som rasistisk (02:26).

Löfven försöker att sälja in krossandet av Sverige som något bra (03:38).

Önskan att avveckla behovet av kontanter beror på att kontanter möjliggör anonyma inköp, och är således inte kompatibla med en global diktatur (04:14).

Den amerikanska regeringen beslagtar uppfinningar som ger alternativ energi, för att säkra att medborgarna köper sin el via globala distributionsnät (05:10). De energikällor som berövats oss är nollpunktsenergi, kall fusion och elektrogravitation (05:30).

Koldioxid är inte ett miljöproblem, temperaturväxlingar beror på solen (07:14).

Påstådda klimatproblem syftar till att göra FN till en världsregering (09:00).

GMO är ett folkmordsvapen. Tredje generationens GMO-konsumenter är sterila (10:35).

Hastighetskameror på vägarna är egentligen instrument för att spåra hur rikets invånare rör sig (13:50).

Jag delar Anders Sultans syn på detta som "intressant", men förmodligen inte av samma skäl. Efter att ha sett filmen, kan jag inte sluta att tänka nivån av paranoia som just presenterats för mig. Jag undrar vad en regering skulle kunna göra utan att filmmakarna skulle åberopa en konspiration och en hemlig agenda? Men i ljuset av detta, är det inte längre lika konstigt att evidensbaserad vård är betraktad som en konspiration som Sultan vill befria oss ifrån med ett mirakelmedel - kolloidalt silver.

Läs även gärna texten En önskan att försvara kolloidalt silver med polisens hjälp (2014-11-11).

tisdag 18 november 2014

Fredrikssons klarspråk om samvetsfrihet

Jag har tidigare nämnt religiös "samvetsfrihet" under rubriken "kristen underlåtenhet", vilket är en mer rättvis benämning på detta fenomen. Det handlar om att religiösa personer ska slippa utföra vissa arbetsuppgifter som går emot deras moraliska uppfattning eller religiösa tro. Det kan låta vettigt att troende ska ha särskilda fri- och rättigheter på jobbet, och vi har ju vant oss med att det brukar vara så i samhället i stort. Tillåt mig visa ett särskilt gripande exempel hämtat från en Charlie Mefflers facebook-sida.

Han beskriver sig själv som troende pastafarian, och hade sett fram emot ett rikt och tryggt liv som kock. Men hans planer grusades när han insåg att han var tvungen att koka pasta, eftersom det innebär att han måste laga mat av sin guds beståndsdelar! Meffler ställer sig nu frågan om han kan få dispens från att laga pastarätter, eller om han måste lämna landet och börja leva som eskimå, där inte pasta ingår i kosten.

Han påpekar att han helst skulle vilja förbjuda pastaförtäring helt och hållet, vilket får mig att tänka att det trots allt är ganska storsint av honom att blott begära att själv få avstå. Beundransvärt! Men problemet är givetvis vården. Jimmy Fredriksson summerar detta mycket bra i Expressen GT idag. Han citerar kristdemokraten Eva Johansson som uttalar sig om kravet på utredning av "samvetsfrihet". Hon säger: "Ja, det kan handla om aborter till exempel, jag vet att många som jobbar inom kvinnokliniken och när det handlar om sena aborter, ser det som problematiskt och ett dilemma." Fredriksson skriver vidare:
"Det märkliga var att motionen inte röstades ner med en gång. Folkpartiet i landstingsfullmäktige lade ner sina röster, ledamöterna kanske sov eller facebookade eller något. Moderaterna och Centern röstade ja. Följden blev att församlingen beslutade att frågan skulle utredas i landstinget styrelse. Det blev ett herrans liv inte bara i bibelbältet. Då backade först Folkpartiet och sa att de borde röstat nej. Detta fick Moderaterna och Centern att göra helt om och rösta nej."
Och så kommer det. Miljöpartiets Magda Rasmusson har räknat ut att samvetsfrihetens frånvaro är rasistisk, eftersom det kommer hålla muslimska kvinnor som inte vill utföra aborter borta från tjänster där man ska utföra aborter, vilket Fredriksson kommenterar:
"Om jag ligger på sjukhus vill jag bli vårdad av proffs - inte av religiösa utövare. Vad händer om jag behöver en blodtransfusion och läkaren som ska göra jobbet är Jehovas vittne. Ska hon ha rätt att vägra bara för att hennes religion förbjuder blodtransfusioner?"
Det summerar problemet ganska väl. (Jag brukar tänka på hur det skulle vara att ha mig arbetande som läkare. Jag tål inte ens att titta på blod, så det skulle gå åt rätt mycket samvetsfrihet för min del.) Nej, miljöpartiet har varit ständigt otursförföljda under mandatperioden, som trots allt nätt och jämt hunnit börja, och inte heller detta är deras stoltaste ögonblick.

söndag 16 november 2014

"Masten är farlig för barn"

Gefle Dagblad har en artikel på sin hemsida som handlar om Järbo-befolkningens missnöje med en ny 4G-mast. Inte för att den är ful, utan för att den på grund av sin strålning är farlig för barn. Artikeltexten går ganska snabbt över från att handla om mastens farlighet till att istället handla om mobiltelefoners och trådlösa routrars farlighet, med hänvisning till Mona Nilsson som menar att "strålningen som elever utsätts för vid trådlösa nätverk kan leda till cancer, minnesproblem och psykisk ohälsa". För masten är ofarlig. Strålsäkerhetsmyndigheten skriver:

"Den som befinner sig inom ett par meter från en sändare kan exponeras för strålning som ligger över myndighetens referensvärde. Men eftersom antennerna är placerade på exempelvis höga master eller husfasader så är det i praktiken omöjligt att långvarigt vistas i närheten av dessa.

Även jämfört med den strålning man nås av vid användning av den egna mobiltelefonen är exponeringen för strålning från mobilmaster väldigt låg. Det beror på att radiovågornas styrka avtar mycket snabbt med avståndet från mobilmastens sändare."

Det är alltså rimligare att vara försiktig med att använda sin mobiltelefon, och ett bra sätt att hålla nere strålningsstyrkan i telefonen är att förse den med god kontakt med masten, vilket gör Järbo-bekymret aningen kontraproduktivt, åtminstone om det används mobiltelefoner i Järbo. Till detta vill jag nämna att Mona Nilssons bok, "Mobiltelefonins hälsorisker", inte är helt okontroversiell. Till detta är Nilsson t.ex. anhängare av chemtrailskonspirationen. Tidskriften Folkvett har publicerat en artikel som ifrågasätter hennes tidigare bok "Spelet om 3G. Fakta och desinformation i det trådlösa samhället".

lördag 15 november 2014

Sometimes it does...


Sometimes it does. Deal with it.

Dåliga försök att legitimera religion, del 91 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittioförsta.

I del 82 hanterade jag försvaret som bygger på att hänvisa till att religion inspirerar till goda gärningar, men varför skulle t.ex. kristendomen inspirera till mer goda gärningar än något annat? Låt oss titta på den kristna religionens urkund, Bibeln, och fundera på vad texternas kontext gör med budskapet som återfinns däri.

Kristen tro och kristen moral är på många sätt separerad från Bibeln. Inte alla menar längre att Bibeln är Guds ord, och de som fortfarande menar att så är fallet, har utvecklat argument som pekar ut metaforer och kontextuella betydelser, för att slippa stå till svars för att dyrka en psykopatisk gud.

En metafor liknar berättelsen som faktiskt skrivs, och bär på en liknande innebörd. Berättelsen om Noaks ark och syndafloden är inte någon metafor om den syftar till att beskriva en faktisk historisk händelse. Denna händelse ska ha ägt rum för 4000 år sedan, enligt anhängarna av hypotesen. Och är syndafloden en faktisk historisk händelse, så har Gud utrotat i princip allt liv på hela jorden på grund av sitt missnöje livet. Det fanns för mycket ondska i skapelsen, så därför beslutade han att dränka i princip hela skapelsen. (Personligen ifrågasätter jag effektiviteten i åtgärden som Gud vidtog, eftersom det finns en del ondska även idag - därför har vi teodicéproblemet.)

I ljuset av att detta är en historisk händelse, kan jag komma till slutsatsen att Gud är drastisk och farlig. På grund av att jag råkar leva bland ondska, kan jag när som helst dränkas. Det var åtminstone sant för de som levde före översvämningen i fråga, men gudomliga order om blod och död har vi sett både före och efter, så man vet aldrig. Gud är drastisk och åtminstone potentiellt farlig. Hade han varit en tiger, hade vi tagit fram bedövningspistolerna.

Om vi istället tänker oss att syndafloden aldrig ägt rum, har vi fortfarande en berättelse vars sensmoral pekar ut Gud som drastisk och farlig, men nu sker detta genom en metafor, inte genom ett exempel hämtat ur historien. Att berättelsen är en metafor förändrar inte dess innebörd, det eliminerar bara ett bevis för att Bibeln innehåller lögner - vi råkar nämligen veta att någon global översvämning aldrig skett och att någon ark aldrig byggts. Men det eliminerar inte budskapet.

Budskapet kan förvanskas genom att något tas ur sitt sammanhang. I fel kontext eller helt utan kontext kan ett budskap, beskrivet genom en metafor eller en verklig händelse, framstå som mer eller mindre sympatiskt. Just syndafloden berättas det om i Första Moseboken, i ett sammanhang som syftar till att kasta ljus över Guds karaktär, så här finns ingen kontext som kan rädda den som ogillar budskapet, men det är lätt att hitta exempel i Bibeln där kontexten verkligen är viktig.

I Mark 8:17 återges detta citat från Jesus: "Är ni så förstockade? Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron?" Det låter onekligen som om Jesus använder ett förminskande språk om sina lärjungar. Så vad händer om man sätter detta i sitt sammanhang? Jo, då ser vi att det lärjungarna gjort för att anses ha förtjänat detta, var att de bekymrade sig över matbrist, och var underförstått klentrogna. I ljuset av att Jesus straffar omsorgsfullt tänkande och förnuft, måste jag faktiskt säga att han framstår som ännu mer osympatisk.

Eftersom jag gärna förhåller mig till berättelsen om Noaks ark, vill jag kommentera påståendet att berättelsen kan vara "baserad på en verklig händelse", som t.ex. en lokal översvämning. Att berättelsen är "baserad på en verklig händelse" som är en annan händelse, följer till att berättelsen är falsk, eftersom berättelsen inte beskriver någon lokal översvämning. Regnbågen - tecknet på att Gud aldrig skulle upprepa detta straff - har visat sig både före och efter andra lokala översvämningar.

fredag 14 november 2014

"Ännu ingen religionsfrihet för eleverna i adventstid"

Nu närmar sig advent och de sedvanliga(?) gudstjänsterna i skolan. I dagens Västerbottens-Kuriren skriver Camilla Grepe, redaktör för livsåskådningsmagasinet Bright:
"I advent omdefinieras religion till tradition för att nödtorftigt skyla över att religionsfriheten negligeras och elever blir rättslösa i skolobligatoriets närvarotvång vid skolornas allt mer frekventa kyrkbesök. 
I en ansats att legitimera sedvänjan, presenterade förre utbildningsminister Jan Björklund ett lagförslag som tillåter religiösa inslag i skolan, men under förutsättning att deltagandet är frivilligt. Ett märkligt lagförslag alltså, men med den obestridliga kvaliteten att det beaktar grundlagens religionsfrihetsparagraf, RF 2:2.
Det var ett uttalat önskemål inför arbetet med den nya skollagen, att skapa en lag för alla skolformer. Att religiösa friskolor skulle få ha religiösa inslag låg i sakens natur."
Artikeln finns att läsa i sin helhet på nätet. Ni som till äventyrs inte sett hennes föreläsning om skolkyrkan från 25/10, kan göra det här.

torsdag 13 november 2014

Kristen underlåtenhet

Igår publicerade Aftonbladet en förfärande artikel om en sköterska som inte vill utföra abort, med hänvisning till samvetsfriheten. Samvetsfrihet på jobbet innebär att personer med religiösa övertygelser ska kunna slippa vissa arbetsuppgifter, om dessa strider mot den religiösa övertygelsen. Visst låter det som underlåtenhet snarare än samvetsfrid?

Sköterskan säger till tidningen att hon tror "att man kan hjälpa en kvinna som blivit våldtagen på andra sätt", vilket är ett uttalande som egentligen bara säger något om en politisk hållning, och således inte är relevant i frågan om varför hon inte ska inte ska behöva utföra aborter.

Men så säger sköterskan något intressant. Detta handlar inte om religion. "Jag är med i Pingstkyrkan men tror inte det skulle spela någon roll vilken kyrka jag är med i. Det här kommer från mig." Visst påstår hon att hennes åsikter stöds av Bibeln, men den skitboken stödjer ju även barnamord, och detta med abort kommer ju enligt uppgift från sköterskan själv.

Då finns det alltså en allmän fråga om vilka skyldigheter man har. Vad kan arbetsgivaren kräva? Sköterskan kan ge några egna exempel där man måste underkasta sig sin arbetsgivare. Enligt henne bör inte t.ex. Jehovas vittne ha rätt att vägra att ge blodtransfusioner, och en ortodox muslim bör inte ha rätt att vägra att behandla kvinnor.

Tänka sig vilken tur att hennes moraliska uppfattning gör att just hon och de som tycker som hon ska befrias från vissa obekväma handlingar! Låter det inte fortfarande mer som underlåtenhet än samvetsfrid? Sköterskan anser vidare att samvetsfrihet är "väldigt tydligt definierat" och att det handlar om "frågor om liv och död". Jehovas vittnen och blodtransfusioner? Nej, i nästa mening handlar det inte längre om frågor om liv och död generellt, utan om "aborter och dödshjälp" specifikt.

Så inte nog med att denna sköterska ska ha specialregler, andra som anser sig ha lika goda skäl, ska inte ha specialregler! Samvetsfrihet verkar vara en ganska dålig idé, och om den ska införas, måste man utgå ifrån att även t.ex. ateister eller muslimer kan ha ett samvete.

Uppdatering 2014-11-15: Läs gärna texten "Samvetsfrihet - Foten i dörren för pro-life" på Uvells blogg.

Jag vill även belysa en kommentar från Humanistbloggen:
"[Sköterskan] ingick en deal med landstinget att de skulle betala en lång specialistutbildning åt henne så hon slapp ta studielån i utbyte mot att hon efter genomgången utbildning förband sig att arbeta åt det finansierande landstinget under en viss tidsperiod.
När hon fått sin gratis utbildning och det blev dags att uppfylla den egna förpliktelsen, dvs arbeta åt landstinget, meddelade hon plötsligt att hon vägrar utföra de arbetsuppgifter som landstinget enligt lag måste tillhandahålla. Är det brist på barnmorskor så är det inte bara brist vid förlossningar utan vid aborter också. Och varför ska en anställd kunna dumpa alla de tunga och svåra arbetsuppgifterna på sina kollegor för att man bara vill ägna sig åt det som är roligt?
[Sköterskan] har aldrig varit tvingad till någonting. Däremot har hon lurat landstinget att betala en utbildning åt henne när hon vetat redan från början att hon inte tänkte utföra de arbetsuppgifter som förband sig att utföra. Landstinget borde stämma henne på utbildningskostnaden."
Uppdatering 2014-11-18: Fredrikssons klarspråk om samvetsfrihet

tisdag 11 november 2014

En önskan att försvara kolloidalt silver med polisens hjälp

Ion Silver är ett företag som säljer kolloidalt silver, alltså vatten med silverpartiklar som spårämne. Fördelarna med att ta kolloidalt silver förklaras här i ett föredrag av Anders Sultan (som driver företaget i fråga). De viktigaste skälen är kolloidalt silver kan döda mikroorganismer utan att påverka våra celler (01:30), det är antiinflammatoriskt (03:34), hämmar allergi (03:42) och lindrar huden om man bränner sig på en giftig växt (03:50).

Enligt Livsmedelsverket behöver inte kroppen kolloidalt silver, och kolloidalt silver botar inga sjukdomar (speciellt inte cancer), men eftersom t.ex. Bodystore säljer produkten för 286:-/liter i halvlitersflaskor (eller 238:- om man köper literflaskan), är detta en marknad värd att bråka om. Som jämförelse kan man tänka på de avancerade stegen som krävs för att brygga en hipster-öl, som ändå kan säljas till ett literpris på blott 50-60 kronor. Kolloidalt silver handlar om pengar.

Som skeptiker kan det vara värt att belysa att de påstådda positiva effekterna kanske inte infinner sig. Och så sker också. Under rubriken "Den kolloidala bluffen" (kolloidaltsilver.org) refuseras positiva påståenden som som associerats med produkten. Till produktens försvar presenteras inga motargument, men väl diskussioner om brott mot personuppgiftslagen, polisanmälan och juridiska konspirationer. Denna bild kommer från ett slutet forum på Facebook (samtliga repliker är skrivna olika personer):


Humanistbloggen har tidigare uppmärksammat kolloidalt silver:
Men jag tror att den bästa kommentaren om kolloidalt silver finns här: Så kolloidalt silver har inga positiva hälsoeffekter, vem kunde ana? Nu under eftermiddagen uppmärksammar även Nyheter24 hemsidan kolloidaltsilver.org och dess upphovsman, och som vanligt bjuder det på skräckblandad förtjusning när man läser kommentarerna.

Uppdatering 2014-11-20: Filmen "Regeringsförklaring 2014" och kolloidalt silver

måndag 10 november 2014

Islam är en sjuk religion

Islam är en sjuk religion. Det märks inte bara på vad de religiösa texterna säger, det märks även på hur religionen försvaras. Märkliga påbud försvaras som bekant genom tolkningsbehov (Martin Lembke) och knäppa föreställningar om att tro är fristående från handling (Reza Aslan). Banalt och andefattigt, men inte sjukt enligt försvaret.

Men vad händer när man förminskar någons tro, eller gör negativa generaliseringar om densamma? Det beror givetvis på substansen i det som angrips. Islam är en religion som är grundad av en bedragare, och som tros på av personer som gör olika uttolkningar. Vissa är timida personer vars enda tillkortakommande är att de tror på den uppenbart icke-existerande Allah (eller monoteismens "Ende Gud" under benämningen Allah), medan andra tror att avfällingar bör straffas. Redan vid denna insikt kan man misstänka att Lembke har fel om han tror att uppmaningen att dra svärdet uppmuntrar till kritiskt tänkande, och att Aslan har fel om han förringar kopplingen mellan tro och handling.

Marcus Birro utmanade islams riddare genom att göra en negativ generalisering om religionen i fråga. Att prata illa om fredens religion borde vara ofarligt. Den som förespråkar fred, borde klara mer än ett tjuvnyp före anfall. Den 4/11 skrev Birro:

"Köper inte snacket om att "religioner" är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta."

Inget vidare träffsäkert uttalande, men så vadå? Om jag hade känt mig manad försvara en kränkt religion, skulle jag t.ex. påvisa faktorer skilda från islams betydelse för ett förkastligt beteende. Men man kan givetvis inte förneka att monoteistisk religion är en kognitiv sjukdom som inte ens muslimer är immuna mot.

Jag tänker bortse från slumpmässigt näthat. Alla som kritiserar något offentligt får utstå näthat från en massa oinitierade fans. Det spelar ingen roll om du kritiserar Sverigedemokrater, feminister, något fotbollslag eller någon monoteistisk religion, så finns det alltid någon tokstolle som "hatar dig", "ska döda dig" eller ringer din chef. Man ska givetvis polisanmäla alla hot, men detta får alla ta, Birro inklusive. Se på Anita Sarkeesian efter sin granskning av sexism i datorspel eller Richard Dawkins efter The God Delusion! Jag vet att jag brukar bli missförstådd på denna punkt, så jag förtydligar mig en gång till: Att den som angriper något som har mer eller mindre hysteriska fans, får ta emot hot och hat, är något jag konstaterar, inte försvarar - hot som riktas mot dig efter att du kritiserat religion är hatbrott, och ska polisanmälas varje gång! Det anmärkningsvärda är att personer som har en publik, inte alltid är mer begåvade än din slumpmässige näthatare.

Tidigare har jag nämnt t.ex. att Richard Herrey kallade islam för sjuk, vilket givetvis renderade i massor av näthat. Men det anmärkningsvärda där, var att retorikern och centerpartisten Hamid Ershad Sarabi tyckte det var lämpligt att höra av sig till Herreys chef.

Och varför inte Mattias Irvings text som rubricerades "Därför hatar vi Marcus Birro" som lite diskret fick en ny rubrik när det gick upp för honom hur olämpligt hans agerande var, givetvis utan någon ursäkt till Birro.

Och nu har det hänt igen. Totte Löfström (som blev känd för pr-tricket att påstå sig "hata män") står för denna vändas bottennapp. I något slags öppet brev skriver han att Birro är en idiot, som han gärna botar. Birro ska be om ursäkt. Islam är inte sjuk, eftersom inte alla muslimer är sjuka. Lembke och Aslan har förvisso fel, men de argumenterar åtminstone väl. Totte Löfström, Totte Löfström... Jag sympatiserar inte heller med Birro, men islams riddare kan vara riktigt platta. Det är nästan synd att han inte kommer så långt i texten att han lägger fram det resonemang som leder till slutsatsen att islam inte kan beskrivas som sjuk - som jag nämnde inledningsvis är det trots allt möjligt. Lite länkar:

Marcus Birro: Hej då
Catta: Medierna och näthatet
Lite som Marcus Birro fått på twitter
Marcus Birro: Det goda hatet har blivit ett monster
Tommy Dahlman: Får man inte lov att granska islam?
Resumé: Birro mordhotas på Twitter efter att ha kritiserat Islam

Låt mig avsluta med Löfströms skäl till att inte "misstänkliggöra en stor grupp" (som om det var det Birro gjorde): Det är "direkt farligt".

Min uppmaning är att polisanmäla allt, oavsett om det är det goda lägret som hotar.

söndag 9 november 2014

Hur länge avvaktade Gud innan han skapade Universum?

Jag betraktar Svenska kyrkan som den mest pålitliga kunskapsauktoriteten inom teologi. Jag funderat lite över de olika tidsrymderna som passerat mellan olika centrala händelser i Guds liv, och kommit fram till att jag inte hittat någon uppgift om hur mycket tid som passerade från det att Gud var förmögen att skapa vårt universum, till dess att Gud valde att skapa vårt universum. Så jag har slängt ut den frågan till dem, lite försiktigt.


Enligt William Lane Craig är Gud evig, medan Universum är 13,7 miljarder år gammalt. Det innebär att Gud har existerat i en evighet utan varken lust eller behov av oss eller vårt universum, såvida inte andra teologer har andra uppfattningar om denna tidsrymd. Jag är också intresserad av att få reda på vad som kan ha hänt i Guds liv för just 13,7 miljarder år sedan som fick honom att vilja skapa Universum, och varför inte människan släpptes in förrän alldeles nyligen.

torsdag 6 november 2014

Tusan att magi aldrig ens övervägs inom vetenskapen

Professor Ola Hössjer tror sig ha satt fingret på problemet med vetenskap. I stort handlar det om att eftersom religiösa dogmer saknar verklighetsförankring, och eftersom religion är bättre vetenskap, så borde det vara rimligt att tänka att vetenskap också är godtycke. I runda drag. Men slutsatsen är fel för att premisserna är fel. Hössjers text är intressant eftersom han trots allt är en respektabel matematikprofessor, så hans förvirrade artikel visar förmodligen på religionens tendens att förgifta vår förmåga att tänka. Det är väldigt populärt bland apologeter att hävda att religion är ofarligt och oproblematiskt, men att människor är tokstollar. Jag vill hävda att Hössjers text är ett av många bevis på motsatsen. Han har skrivit en text som vittnar om galenskap, trots att han sannolikt är mer begåvad än vad jag är och någonsin varit. Det är religionen som är problemet, det är religionen som är sjukdomen.

Vad sägs om förklaringen till vetenskapens framgångar? Du kanske tänker att det har något att göra med att vetenskap är användbart och fungerar, men Hössjer har sitt eget svar:

"Och eftersom människan alltid har sökt efter auktoriteter, har resultatet blivit att vetenskapsmannen alltmer ersatt sockenprästen."

Den ena auktoriteten som predikar tro, har ersatt den andra. Två sidor av samma mynt alltså. För vem kunde ana att en kristen person är förvirrad i frågan tro och vetande?

Så vad utmärker Sveriges sekularisering?

"Utgångspunkten har varit att förpassa vetenskap och religion till olika sfärer, eftersom vetenskapen svarar på frågan hur världen fungerar och religionen på en annan fråga – varför. Det har lett till en ideologi som i dag är helt förhärskande inom universitetsvärlden, och som innebär att även hur-frågan bara får besvaras med naturliga förklaringar."

Lite mer liberala troende brukar försöka rädda sin tro, genom att påstå att tro och vetenskap verkligen har olika syften, men Hössjer anser att uppdelningen som ger vetenskapen i uppdrag att svara på frågan om hur och religionen i uppdrag att svara på frågan om varför, är ett problem. Han påpekar vidare att denna uppdelning har blivit något av en ideologi inom den akademiska världen, vilket resulterat i att religion i princip aldrig får vara med att svara på frågor om hur i våra universitet, vilket inte är något problem i den egna disciplinen - det brukar ju som bekant vara andra som ska ta hänsyn till våra föreställningar. Och mycket riktigt nämner matematikprofessor Hössjer matematiken exempel där man inte behöver konsultera religionen. Annars vore han inte den respektabla matematiker han trots allt är.

(Jag själv har ingen lust att vända mig till religionen ens för få svar på frågan varför.)

Sedan kommer en gammal Anders Gärdeborn-klassiker: Vetenskapsmän har "ateistiska glasögon". Alltså, när man ska ta reda på hur något fungerar, eller vad som orsakar ett visst fenomen, ligger inte alternativet om gudomligt ingripande med bland de alternativ som övervägs. Alltså trots att vetenskapsfilosofi innefattar vissa trosantaganden, så väljer man helt krasst bort Ola Hössjers favorittorssats - Gud!

Att vetenskapsmän har ateistiska glasögon är inte konstigare än att vetenskapsmän inte heller utvärderar alternativet att fenomenet som studeras är resultatet av en vadslagning mellan trollkarlarna Saruman och Gandalf från "Sagan om ringen". Gud finns nämligen inte på riktigt. Om Gud, mot all förmodan, verkligen finns på riktigt, kan vi inte veta det, eftersom vi inte utvecklat någon evidens (eller ens några goda argument) som legitimerar föreställningen att Gud finns. Och om Gud, mot all förmodan, verkligen finns på riktigt, har han visat sina vägar vara outgrundliga. Därför är det nog bäst att forska på det vi kan forska på, oavsett om fenomenet i fråga verkligen orsakas av ett gudomligt väsen i sista ledet. Kan vi inte veta att det är Gud som styr, så kan vi inte veta att det är Gud som styr.

De trosantaganden som Hössjer menar att vetenskapen har antagit, har förresten antagits för sin användbarhet. För att de fungerar. Inte för att tillfredsställa någons vidskeplighet.

Ett extra plus i kanten till Hössjer för denna formulering:

"Vetenskapsmannen har därmed gjort sig till prästen som inte bara besvarat hur-frågan, utan även klargjort att varför-frågan är meningslös, eftersom vi enbart är farkoster för våra gener."

Varför ska man ta reda på hur något fungerar, i en värld där präster utvecklat förmågan att prata med Gud som, trots allt, vet bäst? Och är inte livet väldigt meningslöst för en ateist, eftersom ateister tror att vi inte är något annat än farkost för våra gener? Eller för att uttrycka sig mindre kryptiskt: Hur kan någon som inte delar Ola Hössjers vidskepelser vara något annat än likgiltiga nihilister? Och om man tror att ett liv utan Gud är meningslöst, så borde väl det betyda att Gud finns?

Det hela mynnar ut vad Hössjer menar är kärnproblemet: Minskad tilltro till Bibeln. Och det vill vi väl ändå inte?

onsdag 5 november 2014

Kommer Svenska kyrkan vända uppåt 2014?

Svenska kyrkan har inte publicerat nya dokument med medlemsantal för 2014, men skriver på sin hemsida att de idag har ungefär 6,4 miljoner medlemmar, vilket skulle kunna vara en upprepning av 2013 års medlemsantal (6 358 508 personer). Om vi säger att exakt 6,4 miljoner personer är medlemmar år 2014, och tittar på rörelsen från 1994 fram till idag (baserat på uppgivna medlemsantal) så kan man lugnt konstatera att 2014 var ett bra år för Svenska kyrkan, med ett tillskott på 40 tusen personer, istället för en förlust av ca. 70 tusen personer, som annars blivit lite av en standard.


Om vi tittar på andel medlemmar av befolkningen, säger kyrkans egna tabell att den dalat från 87,3% år 1993 till 65,9% år 2013. Enligt Statistiska Centralbyrån är aktuell befolkning 9 716 962 personer, vilket innebär att andelen medlemmar kan landa på 65,9% även år 2014.


Men jag är inte övertygad. Om vi tittar på kyrkans egna siffror för antal in- respektive utträden, har vi ett netto som går från omkring -45 000 år 2011 och 2012, för att sedan vara -63 000 år 2013...


...men ca. +40 000 år 2014, baserat på skillnaden mellan 6 357 508 medlemmar år 2013 och det nuvarande medlemsantalet, 6,4 miljoner. I så fall är det bara att gratulera Svenska kyrkan.

Ebola beror på homosexualitet

Våra vänner i Katolska kyrkan har pratat med Gud om ebola, och fick höra att ebola är ett straff från Gud för homosexualitet. Efter ett sammanträde där bl.a. ärkebiskop Lewis J. Zeigler närvarade, kom man till slutsatsen Gud är helt enkelt arg på Liberia, och givet det faktum att Gud finns och ogillar homosexualitet, kanske det är bäst för homosexuella att se över sin situation. För innan vi vet exakt vad Gud tycker om detta, och vilka straff som kan komma på tal (både före och efter döden), har vi ingen grund för att påstå att han tänker fria snarare än att fälla.

tisdag 4 november 2014

Stigmatiserad av feminism

Jag vill presentera en situation där endast en skicklig pedagog kan stå emellan feminism och de kvinnliga vuxenstudenternas lyckade studier. I en klass (som inte har något med de institutioner jag personligen är associerad med) där kvinnorna tenderade att umgås med kvinnor och männen med män, presterade kvinnorna från början i snitt bättre än männen. Detta råkade i denna situation leda till att männen studerade mer och kvinnorna mindre. Det ledde i sin tur till att klassen nådde en brytpunkt där männen fick bättre snittresultat på proven. Eftersom eleverna höll koll på resultat uppdelat på kön, blev männens bättre resultat en fråga om misstänkt könsdiskriminering. Från vad jag vet om fallet, fanns inga andra problem i klassen än kvinnornas ovilja att studera, men det stämmer inte alls med kvinnornas analys: Problemet är att läraren är man, och den som vill diskutera andra tänkbara hypoteser är misogyn.

Givet att kvinnorna har rätt, så behöver de inte studera. Att denna strategi inte fungerar har sina förklaringar i lärarens kön. Givet att läraren har rätt i sin analys av kvinnornas lättsamma förhållande till sina studier, måste man på något vis öppna upp för att diskutera annat än könsdiskriminering. Oavsett vilket, blev denna kurs lite av ett haveri. Och jag är inte säker på att jag själv hade rått på situationen, om det vore jag som var läraren i fråga.

måndag 3 november 2014

Kritisera idéer om du vill skapa irritation på allvar

Iran är teokrati med shiaislam som statsreligion, och är något av ett värsta tänkbara scenario för sekularister och fritänkare. I en teokrati är det som anses vara "mot islam" olagligt, och situationen för kvinnor är inte den bästa tänkbara. Det är t.ex. olagligt för en kvinna att besöka ett större idrottsevenemang. Givetvis bör inte religion vara politiskt, men iransk statsreligion bör också reformeras, och första steget mot en reformation som så väl behövs, är att tala ärligt om problemen med religionen. Och det låter sig inte göras hur som helst. Vill man skapa upprörda känslor, ska man inte kritisera människor, då ska man kritisera idéer. Detta fick artisten Richard Herrey erfara när han skrev följande på twitter:

"I Iran är det alltså ett brott för en kvinna att gå på stora idrottsevenemang.
Ledsen, men det är ett helt sjukt land med sjuk religion."

Innan reaktionerna hann rulla in, förstod jag att detta skulle väcka irritation. Religioner är ofelbara. Religioner är alltid ofelbara. Oavsett vad som händer är religioner ofelbara. Om det står något problematiskt i en religiös skrift, är detta metaforiskt. Om en religion har negativa konsekvenser, är det människorna som praktiserar religionen som är problemet. Religioner är alltid ofelbara, oavsett dess påbud, och definitivt inte sjuk - hur skulle en religion kunna vara det? Eftersom religion är vad man gör det till, måste man våga erkänna att det kan finnas problem med religion.

Jag är också beredd att säga att iransk statsreligion är sjuk, till ganska stor del för att religion är vad man gör den till. Det är därför vi behöver modiga reformister, reformister som vågar se att det finns problem att åtgärda. Föreställningen om att det finns en "sann islam" är knappast till någon hjälp, och det är lätt att se varför när man tittar på hur Svensk lag har förändrats till det bättre genom en process som görs möjlig av insikten att lagen inte är gudomligt instiftad, utan föremål för diskussion och förändring.

Det finns mycket goda argument för att religion som påbjuder lagar eller övernaturliga föreställningar är problematiska. Det är dessa religioner som kan urarta och bli farliga, rent av sjuka. Islam är en sådan religion, och islam räddas av sekulära muslimer och reformister som vågar erkänna detta. Inte av personer som Reza Aslan som i egenskap av muslim förnekar kopplingen mellan vad man tror på och hur man agerar, och istället åberopar feltolkning så snart ett problem visar sig. Att säga något negativt om islam på grund av denna koppling, är inte att uttala sig om "alla muslimer" och det är inte rasistiskt. Det är att uttala sig om ett verkligt problem.

Man kan ju fråga sig om kristendomen är en sjuk religion eftersom Katolska kyrkan har problem med pedofilpräster. Kristendomen håller exakt samma risker som islam, eftersom kristendomen delar vissa problematiska attribut med islam. Men om inte religionen påbjuder övergrepp på småbarn, är det inte självklart att dessa sker på grund av religionen i fråga. Denna typ av kommentar handlar om att flytta bort fokus från en viktig fråga: En religion kan faktiskt vara sjuk, och mäns och kvinnors olika rättigheter kan vara ett uttryck för det.

lördag 1 november 2014

Logiska felslut del 2: Red Herring

En "Red Herring" är en distraktion som används för att vinna en debatt, trots att man har fel i sak. Jag har tidigare beskrivit "ekvivokation".

torsdag 30 oktober 2014

Påven Franciskus är en pseudovetenskaplig crackpot

Den Katolska kyrkans bild av människans ursprung illustreras så vackert av Michelangelos målning "Adams skapelse" i Sixtinska kapellets tak. Catholic Answers skriver som bekant att en katolik inte under några omständigheter får acceptera den vetenskapliga förklaringen till arternas mångfald (och således människans ursprung) eftersom den är ateistisk, men kan se mellan fingrarna på någon form av teistisk evolution, förmodligen för att teistisk evolution inte är vetenskap.


Vi vill ju så gärna att påven ska vara en förebild, så varje gång han säger något, gör vi välvilliga tolkningar och applåderar hans visdom. The Independent rapporterar att Franciskus uttryckt något förvirrat pseudovetenskapligt trams som avviker från traditionell skapelsetro, och därför bör hyllas för sin vetenskaplighet. "[Gud] skapade människor och lät dem utvecklas enligt de interna lagar han gav var och en för att nå uppfyllelse." Alltså typ teistisk evolution. Normalt blir skitarga när en charlatan pladdrar om vetenskap, men med tanke på hur lite vi förväntar oss av en påve och hur gärna vi vill att påven ska har rätt åsikter i vetenskapliga frågor, är allt som avviker från Bibeln att betrakta som ett framsteg.

(Det är svårt att inte dra på mungiporna när man läser påvens konstaterande att Gud inte använder trollstav. Det framgick ju redan på Michelangelos målning, och är således gamla nyheter!)

Jerry A. Coyne riktar strålkastaren mot elefanten i rummet: Påven vet inte ett skit om varken evolution eller vetenskap i allmänhet. Skulle vi beskriva evolution på samma sätt som påven på t.ex. Evolutionsteori.se, skulle vi få varenda evolutionsbiolog i hela landet efter oss. Coyne skriver:

"Låt oss inse fakta: Evolution som styrs av Gud eller planerats av Gud representerar inte en vetenskaplig syn på evolutionen. Inte heller är evolutionen som gör människan unik i kraft av en odefinierbar själ, eller innehavet av endast ett enda par föräldrapar. Vatikanens syn på evolutionen är i själva verket en oäkta avkomma mellan biblisk kreationism och evolutionsteori, som inte ens Franciskus egna gäng köper: 27 procent av amerikanska katoliker förkastar evolutionen helt, till förmån för särskild skapelse."

Och samtidigt som 27% förkastar evolutionsteorin, går det tydligen bra att tro på betydligt svagare hypoteser som t.ex. föreställningen att vi har en själ, att Gud finns eller att Jesus återuppstod från de döda. Och jag uttrycker mig försiktigt när jag säger att dessa hypoteser är "betydligt svagare".

söndag 26 oktober 2014

Richard Dawkins visar sig från sin allra bästa sida

Richard Dawkins meningsmotståndare brukar stanna upp när Dawkins hanterar religiösa dogmer som om de vore vilka grundlösa hypoteser som helst. Det främsta klagomålet handlar om bristen på respekt. Om jag får vara så pass fräck så att jag försöker representera mina meningsmotståndare - något jag dristar mig som före detta medlem av gruppen:

Religion är inte vetenskap, och ska därför inte hanteras som sådan. Religiös tro är inte objektiva sanningsanspråk, utan personliga, och ska därför inte hanteras som objektiva sanningsanspråk.

Jag har mina skäl att vända ryggen mot dessa argument. Om man som skeptiker verkligen inte betraktar religion som vetenskap, betraktar man således religiösa anspråk som opålitliga. Både vetenskapsmän som tänker vetenskapligt och lekmän som tänker kritiskt, är överens om att själva syftet med vetenskap är att öka sannolikheten att anspråken i fråga är korrekta. Det finns alltså en direkt konflikt mellan tro och vetenskap, och den som hävdar något annat gör det för att skydda föreställningar man är ovillig eller oförmögen att överge.

Men Richard Dawkins är en mycket bättre människa än vad jag någonsin kommer att vara. Här samtalar han med en skapelsetroende kristen under en timme, som om han vore en jämlik. Båda sidor ger varandra nödvändig tid för att utveckla sina argument. Mycket nöje!

fredag 24 oktober 2014

Fundamentalist?

För ett par timmar sedan satt jag på tåget hem till min kära hemstad efter en veckas jobb i Kungliga Hufvudstaden, och utnyttjade tiden till att kritisera antiabortrörelsen. Orsaken var SHRLs försök att utnyttja Drottning Silvia och Uppsala universitets namn till sin fördel. I kritiken tog jag spjärn mot Bibeln, vilket man som bekant inte får göra.


Detta ledde (givetvis) till protester. Den som tror att det som står i Bibeln är sant, och om jag kritiserar någon med utgångspunkt att gudstroende tror detta, så borde jag vara bokstavstroende?

Nej.

Det finns lika många uppfattningar om rätt och fel tro som det finns troende, och den som reagerar på argument som tar spjärn i bibelord är inte den som tror på dem, och således inte fundamentalisten. Denna typ av reaktioner mot religionskritik gör nämligen en felaktig generalisering: Den som kritiserar ett religiöst fenomen tror att det religiösa fenomenet är allmängiltigt. Detta är kort och gott fel, eftersom man både kan vara medveten om det breda utbudet av tolkningar och kritisera någon av dessa tolkningar.

Jag ogillar att sätta etiketter på mina medmänniskor, men om jag var tvungen att beskriva sådant som utmärker bokstavstro, så måste det handla om den som tror. Om den som tror något konstigt, något som vi rent förnuftsmässigt vet inte stämmer. Något som har en religiös urkund som sin enda källa, typ Bibeln. Om vi accepterar den definitionen, kan vi konstatera att följande personer är bokstavstroende:

- Den som tror att Jesus har funnits på riktigt.

- Den som tror att Jesus var Guds son.

- Den som tror att Maria var jungfru.

- Den som tror att Jesus återuppstod på tredje dagen.

Och så vidare. Inte den som kritiserar något som står i Bibeln.

Abortmotståndarna har inte Gud på sin sida

En organisation som representerar antiabortrörelsen, Scandinavian Human Rights Lawyers, försökte vinna lite legitimitet genom att dela ut ett pris till drottning Silvia i Uppsala universitets lokaler. Silvia var vaken nog att dra öronen åt sig och kolla upp Scandinavian Human Rights Lawyers när kritiken kom in (Eva Franchell, Aftonbladet 10/10) och fattade det enda rimliga beslutet, nämligen att tacka nej.

I Uppsala universitets pressmeddelande från 12/10 står att "fokus blivit ett helt annat och skymmer huvudfrågan", vilket man lugnt kan säga är ett försiktigt uttalande.

Eftersom abortmotstånd är ett irrationellt tillkortakommande, är det alltid religiösa krafter som ligger bakom. Och mycket riktigt skapade detta irritation hos just kristna abortmotståndare. 18/10 gnäller Stefan Gustavsson och Thomas Idergard på SvD Brännpunkt över "åsiktmonopol". Som lök på laxen frågar de sig om Moder Teresa skulle vara välkommen som föredragshållare idag, vilket är en extremt verklighetsfrånvänd kommentar! Antingen odlar Gustavsson och Idegard myten om Moder Teresas godhet inför sig själva, eller så sympatiserar de med hennes gärningar. Båda är skandal.

Inte ens Gud ställer sig bakom antiabortrörelsen. Tvärt om, han betraktar mord på gravida kvinnor som en lämplig tillrättavisning (4 Mos 31:17), vilket givetvis avbryter graviditeten. Man skulle istället kunna tänka på en befruktad äggcell som ett barn, men barn behandlas extremt avslappnat av Gud. Att tvinga någon att helt enkelt äta upp sina barn är ett straff som Gud gillar att utfärda (Jer 19:9), och alla vet ju att sann lycka återfinns genom att krossa sin fiendes spädbarn mot klipporna (Ps 137:9).

Abortmotståndet handlar snarare om familjeromantik. Och vissa människor är beredda att offra kvinnans rätt till sin kropp till förmån för sina romantiska föreställningar. Dock ingen som är värd att ta på allvar. Tack Silvia!

Uppdatering 2014-10-25: Ovanstående text resulterade i en anklagelse om bokstavstro.