onsdag 13 december 2017

Grisen i säcken

26 år har passerat sedan Galenskaparna och Aftershave hade premiär med sin revy Grisen i säcken, och jag har precis sett om den versionen jag bandade på VHS i mitten av 90-talet. Revyn består av tre akter, där akt två och tre håller det format som vi är vana att se från gruppen - ett slags sofistikerat studentspex. Men det är första akten som gör denna revy speciell, och därför lämnar jag övrigt okommenterat. Den första akten är en sammanhängande musikal som gruppen själva beskriver som en dansbandsopera, viket flörtar med den för tiden populära genren rock opera, som representerades av t.ex. Pete Townshend, Savatage, Dave Clark och Styx.

Den utspelar sig 1991, vilket var året revyn hade premiär. 1991 var ett turbulent år i politiken. Ekonomin hade kraschat och stödet Socialdemokraterna var lågt. De förlorade makten till Moderaterna under Carl Bildt. Kristdemokraterna kom in i riksdagen, tillsammans med missnöjespartiet Ny Demokrati som styrdes av Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Det är Ny Demokratis uppgång och fall som utgör handlingen för akten - eller möjligtvis partiet Ny Deodorant som existerar i ett parallellt universum, under ledning av Rune och sedermera greven Douglas. Att Rune motsvarar Bert och Douglas motsvarar Ian är helt uppenbart för den som sett Grisen i säcken, men jag nämner det ifall du inte sett den och ändå vill förstå vad jag pratar om.

Budskapet i första akten är fortfarande aktuellt, och många händelser går att applicera på Sverigedemokraterna, men förutsättningarna är helt annorlunda. Bert och Ian (och så även Rune och Douglas) var företagsamma och mer eller mindre framgångsrika entreprenörer, medan Sverigedemokrater är frustrerade gräsrötter, helt utan tidigare erkännande i samhället de verkar i. Ny Demokrati (och även Ny Deodorant) havererade redan under första mandatperioden.

Rimligen kan inte Galenskaparna och Aftershave ha känt till hur historien om Ny Demokrati skulle sluta, när de lät sitt fiktiva parti Ny Deodorant haverera - Rune och Douglas blev tillslut programledare i tv. I valet 1994 fick Ny Demokrati 1,4 procent av väljarstödet och både Bert och Ian hoppade av. Ian fick en talkshow på TV3, "I grevens tid", medan det gullades med Bert i Melodifestivalen - inget förlåter rasistisk politik som exploaterandet av unga artister.

När jag såg Grisen i säcken för första gången var jag V-väljare, och jag applåderade den politiska träffsäkerheten. Idag tillhör jag den politiska mitten, men tycker ändå att detta verk har åldrats väl. Jag behöver inte hålla med om allt för att förstå Claes Erikssons briljanta manus och gruppens utmärkta framförande. Men med det sagt, så delar jag förmodligen Erikssons syn på Ny Demokrati. Och kanske även på Sverigedemokraterna, men det vet jag egentligen inte.

söndag 10 december 2017

I avsnitt 219 av Radio Houdi diskuterar vi bl.a. mobiltelefoner, våldtäkt och och prostitution. Lyssna här, mycket nöje!

fredag 1 december 2017

Aftonbladet bidrar till att yttrandefriheten begränsas

Jag anser att inte allt ska få sägas och att inte allt ska få skrivas. Vissa åsikter behöver inte ventileras och vissa påståenden ska inte få göras. Yttrandefrihet innebär enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter rätten att framföra åsikter utan risk för repressalier, men i Sverige har vi på goda grunder valt att inte respektera detta fullt ut (Lex Åberg). Så om man har som jobb att provocera till tanke, vilket t.ex. krönikörer har, hur vet man vad man får skriva?

Traditionellt sett finns det en lösning på detta problem: Man får skriva precis vad som helst, och så låter man en redaktör bestämma vad som publiceras. Det uppmuntrar skribenterna att utmana gränserna och att förhålla sig strategiskt till det man skriver.

Aftonbladet har man både redaktörer och ansvariga utgivare, men om de släpper igenom en impopulär text är det skribenten som avskedas. På det viset får man skribenterna att idka självcensur. Om impopulära åsikter slipper igenom alla redaktionella filter, för att sedan innebära avsked för skribenten när mottagandet blir negativt, får man skribenten att hålla tillbaka. Vilka normer kan utmanas utan att försörjningen stryps? På Aftonbladet vet man att money talks, men vad innebär det för den fria debatten?

Jag hävdar att man både kan kritisera Aftonbladets system och vara mot en okontrollerad yttrandefrihet, eftersom det traditionella systemet erbjuder en lösning: Låt redaktörer och ansvariga utgivare stoppa texter man inte vill stå för, och skydda skribenterna i det fall man valt att släppa igenom texten. Alltså, kräv att någon intar ett slags chefsroll genom att stå för det man släpper igenom och genom att inte publicera det man inte sedan tänker stå för. Hade Aftonbladet haft en ansvarig utgivare i traditionell mening, hade det varit Sofia Olsson Olsén som fått sparken, inte Staffan Heimerson. Ironiskt nog, på grund av Heimerson åsikter, eftersom det är dessa man skulle bedöma.

onsdag 29 november 2017

Debatt: Behöver vi Gud för att vara goda?

Denna video är inspelad av Svenska Apologetiksällskapet från debatten som arrangerades av dem mellan mig och Micael Grenholm 9/11 2017. Frågan var om vi behöver ha Gud för att vara goda. Grenholm argumenterade för, jag argumenterade mot.

söndag 26 november 2017

Claes-Göran Olofsson ger replik i frågan om människan skapat Gud

Claes-Göran Olofsson ger replik i frågan om människan skapat Gud, och det för sina egna syften? Jag tänkte testa hans argument. I korthet, omskrivet till den fornnordiska guden Tor:
Vad jag kan se, så finns det inte många argument som talar emot asaguden Tors existens. Men i denna video ska jag i alla fall ta upp två sådana argument. Ett sådant argument mot Tors existens är att uppkomsten av tron på Tors existens kan förklaras på ett annat sätt än genom att Tor faktiskt finns. Dessa argument försöker att visa att tron på Tor förklaras både enklare och mer övertygande genom hänvisning till rent naturliga och inomvärldsliga orsaker. Och inte minst brukar man hänvisa till psykologiska eller sociala faktorer som förklaring till asatrons uppkomst. Många tror att religionen är en uppfinning av människan för att samhället ska kunna fungera, och att religionen utövar makt över människor - hur dem ska bete sig i det här samhället.  Utan att reflektera närmare varför, så skapar människan därför Tor som ett kollektivt verktyg för att legitimera och kontrollera samhällsmoralen. 
Andra menar att människan har uppfunnit Tor som ett ideal för den fullkomliga människan. Karl Marks sa ibland att religionen var som ett opium för folket. Och Sigmund Freuds teori om att personer framställer Tor som en psykologisk illusion för att Tor ska vara någon som man skylla på om det inte går som man vill här i livet, eller Tor kan också vara någonting man kan få tröst utav om man är ledsen, alltså Tor är en psykologisk sak. För det är ju sällan personer kallar på Tor när de är glada, eller hur? 
Men dessa typer av argument används sällan numera längre i vetenskapen som ett argument mot Tors existens. Och det är ju då mycket eftersom det argumentet handlar inte [sic] om Tors existens över huvudet taget. Utan det handlar om tron på Tors existens, och det är en helt annan sak. Och då ska man egenkligen [sic] fråga sig en annan typ av fråga, nämligen hur det kommer sig att en del personer kommer till tro på en asagud. Det ska man fråga sig istället. Och den frågan är lättare att besvara än att ge ett argument mot Tors existens. Men då måste man samtidigt komma till den punkten då man blev övertygad att Tor faktiskt finns. Och det är en fråga som varierar från person till person. 
Men även om man kommer till den punkten då man börjar att tro på Tor och inser att vi har att göra med psykologiska orsaker och psykologiska förklaringar, så kan man bara inte, genom den enskilda händelsen, avfärda Tors existens. Och det är eftersom, i många fall, kan händelsen vara med komplex än så… Hur man kom till tro på Tor. För om man avfärdar sin tidigare tro på Tor genom exempelvis en psykologisk orsak, ja, så kan flera andra faktorer vara inblandade. 
En annan typ av argument för att bevisa att Tor inte existerar, det är att många asatroende beskriver Tor på olika sätt, och att dessa sätt motsäger varandra. För en fyrkant kan inte både vara en cirkel och en fyrkant samtidigt. Utan fyrkanten kan bara vara en fyrkant, för annars är det ingen fyrkant helt enkelt. Och så måste det ju också vara med Tor. Tor kan ju inte ha egenskaper som motsäger varandra. Men en av anledningarna till att olika asatroende beskriver Tor på olika sätt, är för att de kommer från olika bakgrunder och kulturer. Och därför kan en och samma händelse beskrivas på olika sätt. Och de här olika sätten kan senare kompletteras med varandra. 
Och sen är det ju så att vi människor ibland missförstår vem Tor är. Och det är eftersom det finns många religiösa rörelser som tror på samma asagud, men som missförstår vem Tor är. Och det gör det svårare för oss andra att veta vem Tor är. Men det motbevisar inte att Tor finns för det. Till exempel om jag tar en liknelse här, för tänk dig att du är på järnvägsstationen i Uppsala säger vi. Där träffar du två olika personer, där en person säger att järnvägsstationen i Lund är en byggnad helt av sten, medan den andra personen säger att järnvägsstationen i Lund är helt byggd i trä. Båda personerna kan uppenbarligen inte ha rätt, men detta får dig säkert inte att dra slutsatsen att det inte finns någon järnvägsstation alls i Lund.
Således kan man inte säga att inte Tor finns. Eller…?

Radio Houdi 218

Nytt avsnitt av Radio Houdi avhandlar bl.a. Katolska kyrkan, Ullared, låtstölder och julkalender med hijab! Lyssna här, mycket nöje!


Ett litet smakprov på temat att exponeras för avvikande åsikter:

söndag 19 november 2017

Nu har en miljöpartist pratat ekonomi igen

SvD Näringsliv intervjuar trafikborgarrådet och miljöpartisten Daniel Helldén angående dieselbilar, och han är bra sugen på att införa ett förbud, för miljöns skull. Tanken är att man ska ha olika zoner där endast elbilar är tillåtna, andra zoner där även bensindrivna bilar för köras, medan dieselbilar inte alls får användas i tätort, för att tillslut totalförbjudas. Enligt SvD säger Helldén:
I det läget får man fundera över om man behöver köra in till stan med bil. En euro-5-bil förbjuds troligen inte i hela innerstan, men i valda områden. Jag skulle råda alla som har dieselbilar att inte köra dem i innerstan. Jag skulle rekommendera att man köper en bensin- eller elbil.
Och vidare:
Då kommer diskussionen om privatekonomin. Men om man byter en dieselbil från 2015 då kan man köpa en begagnad bensinbil för ungefär samma pengar.
Med risk för att trassla in mig i ett komplicerat marknadsekonomiskt resonemang, så är troligtvis bilköparens incitament för köpet att få en bil som faktiskt får köras. Att en dieselbil från 2015 verkligen är värd något, bygger på att det inte är förbjudet att köra den. Så om teorin att en såld dieselbil och en köpt bensinbil resulterar i en mindre dieselbil och en till bensinbil verkligen skulle testas, kanske det visar sig det enda som egentligen har hänt är att det är andra människor som kör dem. Så eventuellt behöver Helldéns resonemang ligga kvar på ritbordet ett tag till.

onsdag 15 november 2017

Demokrati är bra men pengar är bättre

Sveriges Unga Muslimer ser inget egenvärde i att vara för demokrati. För dem handlar det om pengar. Idag skriver de i ett "pressmeddelande" på sin Facebook-sida att det var fel att dra in deras statsbidrag eftersom de "i sin verksamhet respekterar demokratins idéer".

Vi inom Humanisterna däremot, ser frihet och demokrati som ett självändamål redan idag, alltså innan några skattepengar har beviljats.

Illgärningar utan Gud?

Med anledning av att jag hade förmånen att bli inbjuden till Svenska Apologetiksällskapet för att debattera frågan om Gud och moral med Micael Grenholm, har jag funderat en del på vilken roll Gud kan tänkas spela. Jag tog med mig följande tankeövning, som i ljuset av vad människor fått utstå på vår planet, utmålar mänskligheten som ett experiment:

Tänk på ett barn som har en myrfarm hemma på rummet. Tänk dig att barnet studerar myrorna, skyddar myrorna och sörjer för deras väl. Kanske myrorna, om de vore kapabla, skulle vaggas in i tanken att barnet har uppfunnit godhet?

Men tänk om barnet istället plågar sina myror, utsätter dem för översvämningar och jordbävningar. Nästan som om myrorna vore människor på jorden. Då blir inte tanken på att myrorna uppfunnit godheten bara en ologisk tanke, utan även en omoralisk tanke.

Genom att helt enkelt se verkligheten så som den faktiskt är, utan vidskepligt motiverade hinder, belönas man inte bara med ökad förståelse, utan slipper hitta på förklaringar till icke-problem, som varför en god gud gör onda ting.

Men det kom att visa sig att debatten inte handlar om vad man tror, utan om vilken roll Gud har, helt oavsett vem du är. Gud anses definiera god moral för alla, muslim, kristen, hindu eller ateist.

Så föreställ dig istället ett parallellt Universum, identiskt med det vi lever i nu, så när som på att Gud inte finns. Detta hypotetiska Universum är naturligt och gudfritt. Varför skulle man i det läget inte kunna identifiera reaktionerna hos den medmänniska man gör illa? Av alla konsekvenser som skulle kunna följa av att världen är naturlig, varför stannar man vid just detta?

Till råga på allt är förmodligen det Universum vi faktiskt lever i naturligt och gudfritt.

söndag 12 november 2017

Radio Houdi 217

Detta är både roligt och sorgligt, men framför allt är det värt en lyssning! I veckans avsnitt pratar vi om spöken, om skepticism och så avslutar vi med ett tråkigt besked. Lyssna här!

lördag 11 november 2017

Eventuellt är inte YouTube din bästa barnvakt

Eventuellt är inte YouTube den barnvakt många hade hoppats på. I denna video pratar frilansjournalisten Tim Pool om hur Google tjänar sina pengar på tjänsten.

"Humanisterna" är inte ens hälften så smarta som de tror?

Jag håller inte längre koll på vilka sidor man får eller inte får länka till. Jag vet att Nyheter Idag har välkomnats in i värmen tack vare ett reportage av Chang Frick, och att Aftonbladet hamnat i kylan på grund av att man livnär en massa våldtäktsmän. Jag har läst Lisa Magnussons krönika om "humanister", så om man inte får länka till Metro, så ber jag om ursäkt.

Hon inleder med att säga att hon har svårt för ateister som kallar sig "humanister", och förklarar det med att dessa inte respekterar andras världsuppfattningar. I och med det uttalandet erkänner sig Magnusson skyldig till den hållning hon kritiserar, vilket jag tycker berättigar hennes röst i frågan.

Den sortens ateister som kallar sig "humanister" är förmodligen s.k. sekulärhumanister, alltså humanism + religionsfrihet på lika villkor genom separation av religion och stat, vilket är den sort som jag är. Men för att få kalla sig humanist, behöver man fortfarande vara humanist, ateist eller ej, vilket innebär att man hyllar bildning och människovärdet. Ordet "humanist" säger något om vilka värderingar man har, till skillnad från t.ex. "kristen" som bara säger något om vilken världsbild man har. Vem som helst kan sen specificera sig ytterligare om så önskas, vilket jag gör genom att säga att jag är sekulärhumanist.

Ordet ateist definieras av Magnusson som någon som är skeptisk till hypotesen att det finns en gud. Jag gillar inte den definitionen, eftersom den för tanken till tvivlare, och tvivlare brukar i vardagligt tal avse gudstroende som tvivlar på Guds existens. För min del tycker jag att en ateist är en person som saknar gudstro, men jag anser egentligen inte att det behövs ett ord för någon som inte tror på något som inte finns - i ett upplyst samhälle borde det betraktas som normen.

Magnusson skriver att problemet med dessa "humanister" är att de driver en hårdför tolkning, de saknar nyansernas intelligens och att de tvärsäkert förkastar allt som inte bevisas, medan vetenskap i själva verket "lever genom nyfikenheten och förs framåt genom tron". (Postmodernism?)

Den anklagelse som är mest legitim är att vi ibland har en hårdför eller ett burdust angreppssätt när vi angriper påståenden om Guds existens. Från början var faktiskt de som påstod att Gud finns väldigt konkreta, men allt efter som vi blivit bättre på att studera och förstå vår omvärld, har vi tvingats till mer subtila gudsbilder. Hade vi inte gillat hypotesen om en sky-daddy, hade vi förkastat den, eftersom det saknas bevis.

Och apropå det, så är den andra anklagelsen aningen mindre legitim. Den handlar om varifrån man får sin kunskap. Som vetenskaplig skeptiker avfärdar jag inte allt som inte kan bevisas, jag anpassar nivån av stöd till evidensläget. Räknar man antal år som apologeterna slitit med sin gudshypotes, kommer man upp i fyrsiffrigt, och evidensläget är precis noll. Mitt avfärdande är inte mer säkert än att jag lyssnar om någon skulle komma med något annat än rödvinsstinnad armstolsfilosofi, men är annars rätt trygg. Evolutionsteorins sanningshalt försvarar jag lika tvärsäkert som dess förklaringsvärde, men allt där emellan finns också. Just Gud råkar bara ligga väldigt långt ut på fel kant på trovärdighetsskalan. Att folk sedan råkar ha ett förhållanden till en personlig gud, är bara en konsekvens av de religiösa behov vi utvecklat genom tusentals millennium som gjort oss till de ängsliga, ofullkomliga och vidskepliga varelser vi trots allt är.

Respekten för personer med andra världsbilder är ändå ganska hög. I samtal mellan olika livsåskådningar, t.ex. i Tro möter tro, upplever jag att det precis alltid är sekulärhumanismen som är den åskådning vars föreställningars legitimitet och sanningshalt som ifrågasätts. Kristna ställer gärna nyfikna frågor till muslimer om hur de tror och hur de praktiserar, men väljer sällan att påpeka att de har fel. När humanister berättar vad de tror, och varför, är det ett hot. Då blir alla troende Lisa Magnusson. Rätten att berätta vad man tror, tillhör inte skeptikern, vilket är synd för i ett kristnormativt samhälle är antalet tillfällen att diskutera världsbilder oändliga.

lördag 28 oktober 2017

Inte alla arbetsplatser

Journalister har lite yrvaket upptäckt att det kanske inte är jättebra att behandla kvinnor hur som helst, och polisen sitt uppvaknande framför sig. Aftonbladet är en arbetsgivare utmärkt sig rejält under de senaste veckorna, vilket summeras bra av Davd Lindén på Nerikes Allehandas ledare. På Aftonbladets egna redaktion fortfarande inte polletten trillat ner. Deras analys är:
Det handlar om män som visar sin makt över kvinnor som nu måste säga ifrån. På Aftonbladet och på alla andra arbetsplatser.
När man förstår Aftonbladets verklighetsuppfattning så kastar det ljus över varför de agerar som de gör, men som tur är har de helt fel. Jag skulle inte vilja arbeta på Aftonbladet för jag vill varken ha kollegor eller vänner som pratar ner sina kvinnliga kollegor eller sina fruar, och jag skulle inte vara välkommen att jobba kvar på mitt jobb om jag själv gjorde det. Alla människor är olika och alla människor har sina tillkortakommanden, men när man läser "aftonbladetprofilen" egna ord om sin livsstil kan man inte göra annat än att förfäras.

Jag hoppas att Aftonbladet gör studiebesök t.ex. hos ett företag i mjukvarubranschen där jag själv är verksam. Det är en mansdominerad bransch, men vi lär känna våra kollegor och deras respektive, helt oavsett vilket kön de har. Människor man känner och respekterar skojar man med på ett sätt som man bara kunde önska att Aftonbladet skulle lära känna.

Uppdatering 23:42: David Lindén skriver på Twitter:
Jag har varit i riktigt maskulina miljöer. Engelska herrklubbar och Försvarshögskolan. Ofta rå ton. Men aldrig på Aftonbladet-nivå. Aldrig. 
Hur kan man ens fråga en kvinnlig kollega som fått barn "är du slapp i fittan" eller säga "hon åker till Afrika för att knulla negrer". Hur? 
Att vuxna män kan uttrycka sig som de gjort övergår mitt förstånd. Och jag är en relativt smart herre. 
Om någon vid någon tidpunkt uttryckt sig som "de sköna feministmännen" på Aftonbladet hade han nog åkt på stryk. I min vänkrets alltså. 
Jag gick på könsmixat internat. Men jag har kompisar som gått på pojkskolor. De är lika häpna och förfärade. Förfärade.

onsdag 25 oktober 2017

Levande konst på Västlänken, jag erbjuder mig att samla skräp

För några miljoner kronor får skattebetalarna ett konstverk med fabrikstema som har en levande människa däri. Konstverket med människan kommer att pryda Västlänkens tågstation vid Korsvägen i Göteborg. Kostnaden för detta är, förutom att bygga konstverket, lönen som går till personen som jobbar i konstverket, som en del av konstverket. 28 miljoner kronor har säkrats till konst på Västlänken, och dessa ska räcka till ett verk till. Pengarna kommer från Västlänkprojektet och från statens konstråd.

28 miljoner är försvinnande lite pengar i Sveriges budget. Statskyrkan kostar betydligt mer för skattebetalarna (ungefär 100 miljoner kronor), men min invändning mot statskyrkan handlar om principer, inte om pengar. Som jämförelse föreslås 8,5 miljarder skattekronor årligen ges till Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion från och med 2019. 28 miljoner kronor är alltså inget att bråka om, såvida man inte kanske har några principiella invändningar. Om inte annat lär det höja kvalitén på det offentliga rummet.

I Örebro satsade kommunen på märkta soptunnor, i syfte att källsortera, ändå skickar man rubbet på förbränning. De få örebroare som över huvudet taget vet hur en papperskorg fungerar, slänger sitt skräp i valfritt fack. Det är ett problem att så pass många slänger sitt skräp på marken, många helt obesvärade av att de är betraktade av sina medmänniskor. Och när jag går på stan i Örebro, brukar jag faktiskt tänka på hur vacker staden skulle vara om man rensar den på skräp! Östra och Västra Bangatan är särskilt drabbade av nedskräpning.

Mitt drömjobb vore att sanera Örebro på skräp. För pengarna vår vi en ren stad (vilket förmodligen gynnar turistnäringen) och nedskräpningsstatistik i valfritt format. Jag tror att det kan ge en bra kickback till Örebro!

tisdag 24 oktober 2017

Skattefinansierad underhållning, nej tack!

Kanske redan 2019 skrotas tv-licensen som finansiering av public service-media, till förmån för en ny skatt. Ett hushåll med två vuxna kommer att betala drygt 2600:- per år, vilket bara är en höjning med några hundralappar, och för ensamstående blir det till och med billigare då man betalar per person istället för per hushåll. Eftersom pengarna tillfaller SR, SVT och UR direkt, utan att gå via Radiotjänst, innebär det att samtliga 8,5 miljarder som kommer in via skattsedeln når fram till målet, vilket kan jämföras med 7,1 miljarder som idag kommer in via Radiotjänst.

Det som bekymrar mig är att public service-media inte behöver kosta 8,5 miljarder kronor per år. Mycket pengar leks bort, t.ex. genom att konkurrera med kommersiell tv (typ Doobidoo), och mycket pengar kommer att gå till sådant som skattepengar egentligen absolut inte får gå till, som t.ex. att sprida Svenska kyrkans budskap. Problemet är alltså inte 2600:-, problemet är att 8,5 miljarder kronor används för att konkurrera med privata företag under förevändningen att man sysslar med public service.

En radiolyssnare kan ofta bara lyssna på ett enda program i taget, och under den tiden tittar han troligtvis inte på tv. Man kan titta på YouTube eller lyssna på en podcast istället för att se på tablå-tv, och om man tittar på tablå-tv, kanske man tittar på Femman eller TLC. Eller så lyssnar man på Spotify eller tittar på Netflix, vad vet jag? Den lilla tid man använder för att titta på SVT, kanske man ägnar åt ett program som lika gärna kunde ha visats på TLC.

De 1,4 miljarder extra man drar in, skulle man kunna använda i lokala redaktioner som rapporterar om politiska beslut i sina närliggande kommuner. Man skulle kunna göra något annat än lokala nyheter, som ändå inte är speciellt lokala. Och man skulle definitivt kunna gynna den fria marknaden genom att inte använda skattemedel för att sno åt sig underhållningskonsumenter.

Man skulle kunna fundera på varför t.ex. inte Systembolaget säljer biffen, utan bara vinet som ska drickas till. Det beror naturligtvis på att Systembolaget inte ska utnyttja sin särställning för att konkurrera med privata företag som t.ex. Willys, ICA eller Coop. I ett läge där tre mediabolag ett mångmiljardtillskott från skattebetalarna, som andra mediabolag inte får, är det bra att hålla samtalet om hur pengarna används levande.

Inte minst kan man fråga sig om man ska avsätta medietid för gudstjänst? Kyrkan är inte längre en statlig myndighet och ett fritt samhälle bör inte subventionera monoteistisk propaganda utan sträva efter religionsfrihet på lika villkor. Ett argument för att visa gudstjänst, skulle kunna vara att det finns ett intresse, vilket på ren svenska betyder att det finns ett kommersiellt underlag. En gudstjänst är alltså ett slags Doobidoo för vidskepliga. Om SVT är intresserade, kan jag producera program som argumenterar för att Gud inte finns, som motvikt för de gångna åren.

söndag 22 oktober 2017

Stå upp för mys-snickaren?

TV4:s mysprofil som mest gjort tv-program med gör-det-själv-tema har tagits ur tjänst på grund av att han gjort sig skyldig till sexuella trakasserier (vilket han själv bekräftar). På Facebook finns en grupp som (på ganska lösa grunder) säger sig stå upp för profilen: Han påstås ha hängts ut på falska grunder (läst 2017-10-22).

Inom det postmodernistiska paradigmet är det är det åsikter och uppfattningar som definierar vad som är sant eller falskt. Idag definieras alltså verkligheten av vad vi tycker om den. Detta ha alltid varit sant när det gäller mer subjektiva frågor, men när det gäller frågor om naturens beskaffenhet är jag fortfarande anhängare av den vetenskapliga skepticismen, som tvärt emot postmodernismen bygger på ackumulerad kunskap och empiri.

När det handlar om subjektivitet, som t.ex. vem som i ett fungerande samhälle har blivit sexuellt ofredat, förväntas offrets subjektiva upplevelse, vägt mot våran allmänna uppfattning om olika gärningar, vara det som ligger till grund för bedömning. Men om verkligheten verkligen definieras av den som har en åsikt, kan lika gärna förövaren vara den som har rätt och förtjänar stöd. "Det som är sant för dig, är inte nödvändigtvis sant för mig", brukar det heta.

Det gäller förresten inte bara sexuella trakasserier, det gäller även synen på t.ex. förintelsen, vilket borde oroa precis vem som helst.

lördag 21 oktober 2017

Aftonbladet rullar vidare

Lagom till att nästa våldtäktsman på Aftonbladets lönelista diskuteras, har Lena Mellin försökt att svara på varför man hänger ut folk på ett sätt som de själva rapporterar som för förtal. Nej, det ärliga svaret "vi gillar pengar och förtal säljer" kommer du inte få höra, men texten känns konsekvent. I korthet: Martin Timell hängs ut för att han medger sina gärningar, så även Anders Borg, och generellt sett berättar man inte vem som är gärningsman. Beträffande Harvey Weinstein är det allmänt känt att han är ett svin, men eftersom ingen vet vem "aftonbladetprofilen" är, så vill man inte berätta det med hänvisning till att man normalt inte gör sådant.

Bläcket han inte torka på pappret innan man ger sig på Lasse Kronér, igen på ett sätt som man själv rapporterar som förtal. Jag är övertygad om att Kronér är ett svin, jag tvivlar inte på hans skuld. Om jag ska vara helt ärlig så skiter jag i vilket, då jag inte ingår i den "public" som avses när man gör nöjesprogram som "public service", då jag hellre lyssnar på Deep Purple än tittar på lekprogram på (snart skattefinansierad) tv.

I övrigt tänker jag inte kommentera Aftonbladet och deras ruttna människosyn ytterligare förrän det börjar pratas om den tredje "aftonbladetprofil". Det lär ju trots allt inte dröja speciellt länge. En och annan har ju slutat på grund av detta genom åren.

onsdag 18 oktober 2017

De tre senaste dagarna på Aftonbladet

Låt oss titta på de tre senaste dagarna på Aftonbladet.

I måndags påstår en ung medieprofil att en krönikör på Aftonbladet drogat och våldtagit henne.

Igår (tisdag) riktar flera unga kvinnor flera anklagelser mot krönikören. Aftonbladet publicerar en kort kommentar där det påpekas att krönikören inte dömts för något brott, och en artikel som påminner om att det kan vara förtal att berätta vem som begått övergrepp ("Att sprida en sann uppgift kan också vara förtal."). Dessutom pekar man ut regissören Harvey Weinstein som en person som utsätter folk för sexuella trakasserier. Om vi i ljuset av att Weinstein inte är dömd för något och om man antar att han är skyldig till det han anklagas för, hur rimmar det med vad som sägs med anledning av Aftonbladets egne krönikör?

Idag berättar man att artisten Björk anklagar den danske regissören Lars von Trier för trakasserier. Jag har inga skäl att misstro Björk, tvärt om, men jag har inte heller någon anledning att misstro den medieprofil riktar anklagelser mot Aftonbladets krönikör, vilket jag kan stå för även om man är juridiskt oskyldig tills motsatsen bevisats. Till detta har olika människor jobbat upp olika mycket förtroendekapital, och i det här fallet är skillnaden mellan parterna ganska stor.

Jag hoppas att de företag som annonserar på Aftonbladet (Tele2, Svenska Postkodlotteriet, m.fl.) kunde ta sitt förnuft till fånga. De som jobbar där kan ju omöjligen vara kloka i huvudet.

Uppdatering (21:15): Fredrik Virtanen, krönikör på Aftonbladet, tar "timeout" (=betald ledighet).

Uppdatering (22:15): Vi behöver ett starkare ord än "hycklare" för att beskriva Aftonbladets personal. Är inte detta bevis för att deras ord saknar betydelse, så vet jag inte vad som är.

tisdag 17 oktober 2017

Vad pratar de om på kafferasten på Aftonbladet?

För tre år sedan sparkar Expressen en kristen sportjournalist efter att han har setts äta lunch tillsammans med ett par Sverigedemokrater. Rätt eller fel, det gäller att rensa upp i träsket om man ska kunna äga agendan. Av samma skäl avgår en ex-minister från de bolagsstyrelser han sitter i, efter att ha, så att säga, ha visat fel stimulanspaket, och kallat kvinnor för hora under en snedtändning på alkohol på en fest.

Hos regimvänlig media är det däremot högt till tak. På Dagens Nyheters kultursida jobbar en dömd hustrumisshandlare som kritiserat vithetsnormen och på Aftonbladet jobbar en krönikör som byggt sin karriär på godhetssignalering, som har drogat och våldtagit en yngre kvinna. Det tog en hel arbetsdag för Aftonbladet kommentera anklagelsen (läst 17:30 idag) mot sin krönikör:
En kvinnlig medieprofil anklagar en av våra medarbetare för en våldtäkt som ska ha begåtts 2006. 
Hon har framfört anklagelserna förut. Då anonymt. Nu publicerar hon vår medarbetares namn i ett inlägg på Instagram. 
Polisen utredde anklagelserna 2012. Förundersökningen lades ned för att brott inte kunde styrkas. 
Det är polisen som utreder, åklagarna som åtalar och domstolarna som dömer. Det är viktiga principer i en rättsstat. 
Lika viktiga principer som jämlikhet, jämställdhet och ett samhälle fritt från sexuella trakasserier. Det är något jag personligen kämpat för under hela mitt yrkesliv och som jag brinner för nu och i framtiden.
Alltså, om man inte fälls så är man oskyldig och eventuella moraliska aspekter vill man inte kommentera. Som vanligt så gäller det att spela i rätt läger om man vill komma undan.

Just våldtäkt är ett av de absolut viktigaste brotten att utreda. Brottet drabbar så många fler än offret. Även anhöriga drabbas av konsekvenserna och det fria samhället bygger på att man ska kunna röra sig fritt utan att behöva riskera våldtäkt. Av den anledningen kan det vara viktigare för samhällets väl att reda ut en våldtäkt än att reda ut ett mord, men så sker alltså inte alltid. Tvärt om, det finns grupperingar i Sverige där förövarna skryter om sin gärning, t.ex. genom att direktsända den på nätet, och det finns grupperingar i Sverige där gärningsmannen hyllas.

Som vanligt hånas offret på sociala medier, så även denna gång.

Jag undrar vad de pratar om på kafferasten på Aftonbladet? Jag tror inte att detta betyder något för dem.

Uppdatering: Den utpekade kallar det hela för förtal på Facebook (läst 18:30).