fredag 28 november 2014

Miljöpartiet och "okunskapens frukt"

En av framtidens absolut största utmaningar är att lösa tillgången på mat, och för att lyckas måste vi förädla växter så att de ger så bra mat som möjligt på så små odlingsytor som möjligt. Vi kommer förmodligen ganska snart hamna i ett läge där makthavare måste börja lita på forskning, och på vägen dit är Miljöpartiet och den forskningsfobi som de representerar ett reellt hinder. I onsdags publicerade DN en ledare som sätter fingret på problemet med miljöpartiet.

"Tillsammans med framför allt Finland och Nederländerna är Sverige det land som haft som princip att följa de vetenskapliga experternas råd i EU-kretsen. När medlemsländerna har röstat om att godkänna genförändrade grödor har tumregeln varit att följa regelverket och säga okej. Växterna har i det skedet genomgått stränga riskutvärderingar."

Vidare skriver ledaren att Miljöpartiets Kew Nordqvist beskrivit växtförädling som "helt fel, onaturligt och konstigt", och att socialdemokraterna, som brukar gå på den vetenskapliga linjen, helt plötsligt inte har någon åsikt om huruvida det finns någon framtid för förädlade grödor när utmaningen om mat antas. Filters reportage har en väldigt talande rubrik, som förmodligen illustrerar miljöpartiets synsätt på, och farhågor med forskning ganska träffsäkert: Konsten att leka Gud. Mycket elegant!

Än så länge är inte hunger eller svält något utbrett problem i västvärlden, men tillgången på föda är ett verkligt problem redan idag, och en av lösningarna är att släppa in dem som faktiskt kan bidra till lösningen. Vetenskapsmännen.

torsdag 27 november 2014

Vi får hoppas på ett seriösare partiprogram från Fi

Nu dröjer det några år innan det är dags för Feministiskt Initiativ (Fi) att sikta på riksdagsmandat igen. Det partiprogram som antogs vid kongressen 2013 är en fullkomlig katastrof, men trots detta fick partiet ett bra valresultat. Med 3,12% av rösterna och gott stöd från media är sannolikheten stor att partiet kommer in 2018, vilket kommer bli ett bakslag om programmet inte skrivs om. Innan jag tar upp problemen, vill jag nämna att det finns bra saker i programmet. På sida 9, punkt 15 står att "Fi ska verka för att utveckla metoder för rekryteringsprocesser som är fria från diskriminering i alla led", vilket givetvis är positivt. Men det positiva försvinner verkligen i mängden. Först lite bakgrund:

Sida 22, punkt 29: "Fi ska aktivt verka för att ett tredje juridiskt kön införs."

Bland de punkter som jag betraktar som extra allvarliga, hittar vi bl.a:

Sida 7, punkt 2: "Fi ska verka för att BNP-måttet ska innefatta även obetalt arbete så som hushållsarbete och omsorg om familjemedlemmar." Av förklarliga skäl blir BNP-måttet värdelöst om det skiljer sig för mycket från internationella definitioner, och med denna nivå av godtycke är detta sannolikt ett problem. Punkt 4 på samma sida bidrar med förtydligande: "Fi ska verka för att det obetalda arbetet räknas in i BNP, för att tydliggöra kvinnors samhällsinsatser."

Sida 12, punkt 52: "Fi ska verka för att öronmärka speciella statliga riskkapitalfonder för kvinnliga företagare." Detta ska speciellt ses i ljuset av att vem som helst är välkommen till denna positiva diskriminering. Se t.ex. sida 22, punkt 27 nedan, punkt 26 ("Fi ska verka för att alla som är bosatta i Sverige ska ges rätt till samma subventionerade könskorrigerande vård samt rätt att byta juridisk könstillhörighet utan krav på att vara steril eller ogift."), eller sida 23, punkt 30 ("Fi ska verka för att i positiv anda utreda möjligheterna för att avskaffa av de juridiska könen och ta fram nya rutiner för att upprätthålla och öka jämställdhetskartläggningar.").

Sida 12, punkt 53: "Fi ska verka för att samtliga partnerskap inom arbetsmarknadspolitiken ska ha jämn könsfördelning och vid större regionalutvecklingsprojekt ska minst 50 procent av pengarna fördelas till kvinnor." För det första är vem som helst välkommen in i gruppen kvinnor, för det andra är det diskriminering att det tredje könet (se ovan) ska samsas med männen om de övriga max femtio procenten.

Sida 21, punkt 9: "Fi ska verka för att stödja en utveckling av och därmed också en kvalitetskontroll av den alternativa vården." Finansiellt stöd och vidareutveckling av elixir som på grund av sin verkningslöshet inte kvalificerar skolmedicin. Denna punkt generar givetvis vilken feminist som helst, eftersom de flesta feminister inte vill att skattepengar ska på till charlataner, typ bolagen som kränger kolloidalt silver.

Sida 42, punkt 3: "Fi ska verka för att alla grupper som förbereder och som tar samhällsbyggande beslut så fort som möjligt ska uppnå en fördelning på 50 procent kvinnor och 50 procent män i olika åldrar. Dessa organ ska ha en bred demokratisk och lättillgänglig remissprocess." Nu är inte jag något mattegeni, men det tredje juridiska könet är välkommen till ungefär 0% av makten i en värld där Fi får bestämma.

Några punkter som inte är problematiska, men som ändå bör nämnas är:

Sida 4, punkt 4: "Frihet från våld. Speciella insatser måste göras för att förebygga mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer." Det betydligt mer socialt accepterade våldet mot män är också allvarligt, eftersom här behövs en attitydförändring.

Sida 4, punkt 7:  "En gemensam och jämlik skola. Elevens behov i fokus." Detta är mycket bra, eftersom det visar att feminism även kan innebära en anpassning till pojkarnas förutsättningar. Ett annat exempel visar sig på sida 23, punkt 40 ("Fi ska verka för en nollvision mot självmord.") då en majoritet av självmorden drabbar män.

Sida 4, punkt 11: "Vatten och energiförsörjning och avfallshantering ska ligga under samhällets ansvar." Tänk på att Fi är mer ett vänsterparti än ett feministiskt parti. Inte bara energi och avfall betraktas som fundamentala, även kultur (Sid 5, punkt 13: "Att kultur och kulturarbetare uppfattas som oundgängliga i samhällssamtalet.").

Sida 22, punkt 27: "Fi ska verka för att minderåriga ska få byta juridiskt kön och få könskorrigerande vård efter sedvanlig utredning." Jag har inget ont att säga om att minderåriga ska få byta juridiskt kön. T.ex. är har fler och fler skolor numera bås där ungdomarna kan duscha, så det gör inte så mycket om omklädningsrummen inte är uppdelade efter biologiskt kön. Men rent fysisk könskorrigerande vård bör givetvis inte ges till minderåriga.

Slutligen vill jag nämna att ett genomförande av Fi's politik kan leda till ökade utgifter som måste finansieras, t.ex. sida 16, punkt 5 ("Fi ska verka för att förskola, fritids och fritidshem ska vara avgiftsfria. Barnomsorgsgarantin ska gälla till och med 12 års ålder. Fi ska verka för att ingen form av godkänd pedagogisk förskoleverksamhet eller barnomsorg missgynnas ekonomiskt. Fi ska verka för obegränsad rätt till närvaro i förskolan för alla barn.").

onsdag 26 november 2014

Den ofrivilliga ateisten

Jag fick ett infall att bevara dagens incident från facebook-gruppen Ateist Sverige för eftervärlden, mest på skoj.

tisdag 25 november 2014

Dags för lite avbön igen

Sist jag kände att jag behövde skriva om mig själv så var det Jonas Gardell som var islams fiende. Denna gång är det Marcus Birro. Jag vill därför vara tydlig med att jag ogillar Birros åsikter. Jag tycker inte illa om honom och jag varken hatar eller älskar honom. Jag känner honom inte, jag vet bara att vi tycker olika om väldigt mycket. Debatten om Birro har lett till en debatt om både näthat och yttrandefrihet, och eftersom jag tar ställning i vissa frågor, är det inte så konstigt att det kommer motfrågor.

Kan det vara så att jag är rasist, eftersom jag inte har något emot att varken Marcus Birro eller Jonas Gardell får uttrycka sina åsikter på webben? Nej, för mig är inte åsiktslikriktning något självändamål. För mig är det fullkomligt naturligt att umgås med personer som inte delar mina åsikter. Om det vore ett krav, vore jag en mycket ensam människa. Men jag är osäker på om Jonas Gardell verkligen har något emot islam, vilket eventuellt avslöjar att jag brister i min fingertoppskänsla.

Kanske att jag är antifeminist, eftersom jag är okänslig för sexism i media? Nej, eftersom åsiktslikriktning inte är viktigt för mig, lägger jag större fokus på jämställdhet. Att förutsättningarna att nå ett specifikt mål inte ska påverkas av vilket kön man har eller identifierar sig med, är viktigt för mig. Andras rätt att driva sin kamp mot sexism, är också viktigt.

Men är inte min kritik mot islam ett uttryck för rasism? Nej, påståenden som görs i islams namn, kan vara korrekta, grundlösa eller felaktiga, precis som alla andra påståenden. Att rasister kritiserar islam, betyder inte att religionskritiker är rasister.

Kritiken mot islam är kontraproduktiv! Som skeptiker skiljer man på är och bör. Att det är kontraproduktivt att debunka ett påstående, påverkar inte påståendets korrekthet. Men givetvis borde jag, som har fler kristna än muslimer i min familj och min omgivning, fokusera på att leverera religionskritik som förhåller sig till kristendomen. Kristendomen är mitt fokus, men kritiken mot islam står i förhållande till islams samhällsnärvaro, och borde därför betraktas som något positivt. För trots allt, att rasister kritiserar islam, betyder inte att religionskritiker är rasister.

måndag 24 november 2014

För dem inom religionen finns "rätt" och "fel" uttolkningar

Idag skriver Cherin Awad på SVT Opinion att situationen för kvinnor i Uppsala Moské är ohållbar. Moskén styrs enligt Awad av gubbar med en kvinnohatisk kultur, och SVT Uppland har tidigare rapporterat att männen utgör ett problem med sina åsikter. Awad skriver bra om att moskén, i egenskap av mottagare av statsbidrag, måste leva upp till vissa kriterier. Men så skriver Awad:

"Hur mycket styrelsen än hittar på lögner om att "det inom islam finns principer" som förbjuder kvinnor att ha tillträde till moskén, så är faktum detsamma."

Detta är mycket intressant. Awad uttrycker att hon representerar en korrekt uttolkning av islam, medan männens påstådda principer rent av är lögner.

Jag är helt övertygad om att Cherin Awad har lika fel som männen. För den som har en religion, är det lätt att falla in i föreställningen att man själv tror rätt, och att avvikande tro är fel. Man anser alltså sin syn på religionen vara den korrekta. Men det tjusiga med religion är att alla kan tro på lite vad som helst. Och för den som tittar på en religion utifrån, är det precis detta vi ser. Varken Awad, gubbarna i moskéstyrelsen, eller någon annan "tror rätt", de tror olika. Moskéstyrelsen kan ha mindre lämpliga åsikter, både jämfört med Awads och med vad vi anser vara eftersträvansvärt i samhället.

National Secular Society skriver mycket intressant om detta under rubriken Who are the true Muslims – all or none? Skribenten Matthew Syed säger att elefanten i rummet är detta:

"The fundamental problem in the Middle East today is not with the Sunni or the Shia or even with Isis. The problem is with religion itself. It is the idea of received wisdom, divine revelation, the notion that "I have heard the Truth" and that everyone else is deluded. This is the corrupting, anti-rational, distorting engine of religious violence in the Middle East, just as it once triggered Christianity into a bloody civil war."

Religion kan onekligen tolkas olika, och bland dessa tolkningar hittar vi extrema yttringar, då religion är den viktigaste orsaken bakom terrorism, men bara för att vi kan peka ut mer eller mindre lämpliga eller önskvärda religionsyttringar, betyder inte det att vi kan uttala oss om vem som tror eller inte tror rätt.

söndag 23 november 2014

Det kanske är dags att utrota religionen trots allt?

I tidningen Dagens Samhälle pågår just nu en religionsdebatt som inleddes med ett inlägg 14/11 som gjorde poängen att religion är positivt eftersom det gör att människor känner samhörighet med varandra. Religionshistoriker Eli Göndör skriver att de negativa religionsyttringar vi ser, såsom bärsärkagång efter den som driver med profeten Muhammed, inte är normala religionsyttringar. Istället lyfter han fram bl.a. att Koranen anbefaller kvinnor att studera. Detta är inte en helt orimlig tolkning av Koranen. Det står klart och tydligt i Sura 4:34 att man rent av ska klippa till en kvinna som ägnar för lite tid åt Allah. Men i och med att en viss uttolkning måste göras, kan man lika gärna komma fram till att mannen ska uppfostra sin kvinna med våld. För att Göndörs poäng ska vara giltig, måste det vara god kvalité och god konsekvens när man söker efter gudomliga påbud.

Inlägget följdes upp av en text av psykiater Bo Brantmark (18/11) som rent av förespråkade religionens utrotande. Detta kanske låter drastiskt, men om metoden är upplysning och vettig argumentation såsom texten förespråkar, kommer förmodligen inte alla former av religion att dö ut. Men de fenomen som får stryka på foten när upplysningen drar fram, är inte alltid önskvärda att bevara.

Internet kan vara förödande för en mindre önskvärd form av religion. Jag tänker t.ex. på ungdomarna som fått sin utbildning på någon av våra svenska kreationistskolor. Med begränsad tillgång till mer objektiv litteratur och med möjlighet att bara surfa på vitlistade hemsidor, ger de sig efter sin utbildning ut för att ställa vetenskapen till rätta, genom att upprepa de lögner som presenterats för dem under sin utbildning. De är laddade med saker "de partiska vetenskapsmännen inte tänkt på".

Varför finns det inga mellanformer? Varför finns det för lite damm på månen i förhållande till månens påstådda ålder? Varför säger C14-metoden att en levande mussla är tusentals år gammal och varför förnekar vi att Grand Canyon bildades av en översvämning?

Och hur kommer det sig att bananen passar så bra i vår hand, är utrustad med en kapsyl och är böjd in mot våra munnar, om inte Gud skapade bananen för oss att konsumera?

På Internet kan idéer flöda fritt. Människor kan göra sin röst hörd utan att det krävs några större finansiella medel, vilket innebär att gemene man har tillgång att läsa vad vi anser oss tro om olika tings beskaffenhet, och varför. Detta tenderar att vara förödande för religioner. Åtminstone de religioner vars gudar ger befängda uppmaningar, eller de religioner som vårdar befängda föreställningar. Några andra religioner eller religionsyttringar, har inte jag några problem att samexistera med.

lördag 22 november 2014

Dåliga försök att legitimera religion, del 92 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittioandra som hanterar en annan definition av "blind tro" (del 72), nämligen viljan att göra vad som helst för Gud.

Att blint lyda Gud är farligt, vanlig tro är inte farlig.

Jag har redan konstaterat att gudstro alltid är blind tro i någon definition, men den som anser sig tro på goda grunder betraktar nog hellre blind tro som viljan att okritiskt lyda Gud.

Gud antas ha existerat föralltid. Vår kunskap om Guds aktiviteter i miljarders och åter miljarders år innan han plötsligt skapade Universum för 13,7 miljarder år sedan, är minimal. Vi kan göra en del gissningar, eftersom vi har en del kunskap om Gud som vi fått genom våra teologers arbete, men vi kan t.ex. inte veta om Gud hade tråkigt under den evighet som passerade före Universums skapelse. För Gud kan nämligen en dag vara som tusen år, och tusen år kan vara som en dag. Det vi vet, är att vi hade fel på den tiden vi trodde att Gud hangripligen skapade himlen, jorden och människan för 6000 år sedan. Men vi vet att någon gång under den oändliga tidsrymden som Gud har funnits, så var det något som fick honom att vilja ha en avbild. Enligt den gudomliga planen, skapade han i detta syfte ett universum för just 13,7 miljarder år sedan. Sedan lät han i princip alla dessa 13,7 miljarder år passera, innan han för 250 000 år sedan skapade människan. Sedan lät han en betydande andel av dessa 250 000 år passera, innan han, för 2000 år sedan, offrade sin son för att rädda oss från helvetet.

Vi trodde att jorden skapades tillsammans med Universum för 6000 år sedan, men när vi började gräva i det, visade det sig vara helt fel. När vi sätter oss ner för att lyssna på Gud och försöka förstå vad han säger, kan saker och ting ha gått fel. Vi har sett detta gång på gång. Kanske att Gud inte hatar biologi? Nej, tydligen inte. Kanske att Gud inte hatar homosexuella? Nej, tydligen inte. Kanske att Gud inte hatar förhudar? Skaldjur? Gris? Astronomi? Muslimer? Svenska kungahuset må bekänna sig till den Augsburgska bekännelsen, en bekännelse som betraktar islam som en irrlära som ska bekämpas, men denna kamp bedrivs inte särskilt aktivt av vårt moderna kungahus.

Det spelar egentligen ingen roll om vi förklarar dessa glidningar med att "Gud växer i rollen som Universums skapare och förvaltare" eller om vi förklarar dem med kommunikationssvårigheter, man kan lugnt säga att det inte finns någon vidare kvalité varken i prästerskapets kommunikation med Gud, eller deras uttolkning av Guds åsikter och vilja.

Så hur ska vi agera när Gud talar till oss? Som ateist ligger det nära till hands att misstänka någon form av hallucination, men för den gudstroende finns ett alternativ till: Gud kan prata med dig. Och här kan man enligt somliga identifiera en skillnad mellan sunt troende och blint troende. De som har en sund gudstro, delar nämligen ateistens misstanke om att man hallucinerar. Och det ska vi vara glada för!

Jag samtalade med en person som verkligen tror att Gud kan kommunicera med sina undersåtar. Jag frågade vad som skulle hända om Gud bad honom att döda sina barn. Han sa att Gud aldrig skulle ge en sådan uppmaning. Men sådant händer hela tiden - såvida inte Gud bara är en hallucination förstås. Jag tänker särskilt Deanna Laney, som på uppmaning av Gud försökte mörda sina tre söner, men bara lyckades ha ihjäl två av dem. Vad hade en naturlig världsbild hos Laney betytt för hennes söner? Förmodligen en hel del.

torsdag 20 november 2014

Filmen "Regeringsförklaring 2014" och kolloidalt silver

Mannen som säljer kolloidalt silver, Anders Sultan, tipsade på sin Facebook-sida om filmen "Regeringsförklaring 2014" med orden "intressant analys av vart Sverige är på väg just nu". (Notera att kommentarsflödet innehåller en skeptiker, Lia, som fick stå obesvarad.)


Eftersom jag älskar vassa samhällsanalyser, tog jag mig besväret att titta på denna film på Vimeo. Om analysen inte är vass, så är den åtminstone "intressant" enligt Anders Sultan.

Filmen inleder med att påstå att Stefan Löfven är statsminister då Bilderberggruppen beslutade om detta ett och ett halvt år före valet (2013). Det nämns också att investmentbanken Goldman Sachs (som har styrelsemedlemmar som ingår i Bilderberggruppen) styr världen (00:40). Därefter börjar själva analysen. Filmmakaren anser sig kunna räkna ut vad Stefan Löfven egentligen vill göra, genom att analysera hans regeringsförklaring. Här följer ett urval av vad man presenterar som mer eller mindre säkra slutsatser:

När Löfven säger att Sverige ska vara en global förebild, kan han eventuellt mena att Sverige som nation ska upphöra, och bli en provins i en global diktatur (01:40).

Kalergiplanen kommer bli den enda tillåtna världsbilden, vilket innebär att nationalstaten kommer att betraktas som rasistisk (02:26).

Löfven försöker att sälja in krossandet av Sverige som något bra (03:38).

Önskan att avveckla behovet av kontanter beror på att kontanter möjliggör anonyma inköp, och är således inte kompatibla med en global diktatur (04:14).

Den amerikanska regeringen beslagtar uppfinningar som ger alternativ energi, för att säkra att medborgarna köper sin el via globala distributionsnät (05:10). De energikällor som berövats oss är nollpunktsenergi, kall fusion och elektrogravitation (05:30).

Koldioxid är inte ett miljöproblem, temperaturväxlingar beror på solen (07:14).

Påstådda klimatproblem syftar till att göra FN till en världsregering (09:00).

GMO är ett folkmordsvapen. Tredje generationens GMO-konsumenter är sterila (10:35).

Hastighetskameror på vägarna är egentligen instrument för att spåra hur rikets invånare rör sig (13:50).

Jag delar Anders Sultans syn på detta som "intressant", men förmodligen inte av samma skäl. Efter att ha sett filmen, kan jag inte sluta att tänka nivån av paranoia som just presenterats för mig. Jag undrar vad en regering skulle kunna göra utan att filmmakarna skulle åberopa en konspiration och en hemlig agenda? Men i ljuset av detta, är det inte längre lika konstigt att evidensbaserad vård är betraktad som en konspiration som Sultan vill befria oss ifrån med ett mirakelmedel - kolloidalt silver.

Läs även gärna texten En önskan att försvara kolloidalt silver med polisens hjälp (2014-11-11).

tisdag 18 november 2014

Fredrikssons klarspråk om samvetsfrihet

Jag har tidigare nämnt religiös "samvetsfrihet" under rubriken "kristen underlåtenhet", vilket är en mer rättvis benämning på detta fenomen. Det handlar om att religiösa personer ska slippa utföra vissa arbetsuppgifter som går emot deras moraliska uppfattning eller religiösa tro. Det kan låta vettigt att troende ska ha särskilda fri- och rättigheter på jobbet, och vi har ju vant oss med att det brukar vara så i samhället i stort. Tillåt mig visa ett särskilt gripande exempel hämtat från en Charlie Mefflers facebook-sida.

Han beskriver sig själv som troende pastafarian, och hade sett fram emot ett rikt och tryggt liv som kock. Men hans planer grusades när han insåg att han var tvungen att koka pasta, eftersom det innebär att han måste laga mat av sin guds beståndsdelar! Meffler ställer sig nu frågan om han kan få dispens från att laga pastarätter, eller om han måste lämna landet och börja leva som eskimå, där inte pasta ingår i kosten.

Han påpekar att han helst skulle vilja förbjuda pastaförtäring helt och hållet, vilket får mig att tänka att det trots allt är ganska storsint av honom att blott begära att själv få avstå. Beundransvärt! Men problemet är givetvis vården. Jimmy Fredriksson summerar detta mycket bra i Expressen GT idag. Han citerar kristdemokraten Eva Johansson som uttalar sig om kravet på utredning av "samvetsfrihet". Hon säger: "Ja, det kan handla om aborter till exempel, jag vet att många som jobbar inom kvinnokliniken och när det handlar om sena aborter, ser det som problematiskt och ett dilemma." Fredriksson skriver vidare:
"Det märkliga var att motionen inte röstades ner med en gång. Folkpartiet i landstingsfullmäktige lade ner sina röster, ledamöterna kanske sov eller facebookade eller något. Moderaterna och Centern röstade ja. Följden blev att församlingen beslutade att frågan skulle utredas i landstinget styrelse. Det blev ett herrans liv inte bara i bibelbältet. Då backade först Folkpartiet och sa att de borde röstat nej. Detta fick Moderaterna och Centern att göra helt om och rösta nej."
Och så kommer det. Miljöpartiets Magda Rasmusson har räknat ut att samvetsfrihetens frånvaro är rasistisk, eftersom det kommer hålla muslimska kvinnor som inte vill utföra aborter borta från tjänster där man ska utföra aborter, vilket Fredriksson kommenterar:
"Om jag ligger på sjukhus vill jag bli vårdad av proffs - inte av religiösa utövare. Vad händer om jag behöver en blodtransfusion och läkaren som ska göra jobbet är Jehovas vittne. Ska hon ha rätt att vägra bara för att hennes religion förbjuder blodtransfusioner?"
Det summerar problemet ganska väl. (Jag brukar tänka på hur det skulle vara att ha mig arbetande som läkare. Jag tål inte ens att titta på blod, så det skulle gå åt rätt mycket samvetsfrihet för min del.) Nej, miljöpartiet har varit ständigt otursförföljda under mandatperioden, som trots allt nätt och jämt hunnit börja, och inte heller detta är deras stoltaste ögonblick.

söndag 16 november 2014

"Masten är farlig för barn"

Gefle Dagblad har en artikel på sin hemsida som handlar om Järbo-befolkningens missnöje med en ny 4G-mast. Inte för att den är ful, utan för att den på grund av sin strålning är farlig för barn. Artikeltexten går ganska snabbt över från att handla om mastens farlighet till att istället handla om mobiltelefoners och trådlösa routrars farlighet, med hänvisning till Mona Nilsson som menar att "strålningen som elever utsätts för vid trådlösa nätverk kan leda till cancer, minnesproblem och psykisk ohälsa". För masten är ofarlig. Strålsäkerhetsmyndigheten skriver:

"Den som befinner sig inom ett par meter från en sändare kan exponeras för strålning som ligger över myndighetens referensvärde. Men eftersom antennerna är placerade på exempelvis höga master eller husfasader så är det i praktiken omöjligt att långvarigt vistas i närheten av dessa.

Även jämfört med den strålning man nås av vid användning av den egna mobiltelefonen är exponeringen för strålning från mobilmaster väldigt låg. Det beror på att radiovågornas styrka avtar mycket snabbt med avståndet från mobilmastens sändare."

Det är alltså rimligare att vara försiktig med att använda sin mobiltelefon, och ett bra sätt att hålla nere strålningsstyrkan i telefonen är att förse den med god kontakt med masten, vilket gör Järbo-bekymret aningen kontraproduktivt, åtminstone om det används mobiltelefoner i Järbo. Till detta vill jag nämna att Mona Nilssons bok, "Mobiltelefonins hälsorisker", inte är helt okontroversiell. Till detta är Nilsson t.ex. anhängare av chemtrailskonspirationen. Tidskriften Folkvett har publicerat en artikel som ifrågasätter hennes tidigare bok "Spelet om 3G. Fakta och desinformation i det trådlösa samhället".

lördag 15 november 2014

Sometimes it does...


Sometimes it does. Deal with it.

Dåliga försök att legitimera religion, del 91 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittioförsta.

I del 82 hanterade jag försvaret som bygger på att hänvisa till att religion inspirerar till goda gärningar, men varför skulle t.ex. kristendomen inspirera till mer goda gärningar än något annat? Låt oss titta på den kristna religionens urkund, Bibeln, och fundera på vad texternas kontext gör med budskapet som återfinns däri.

Kristen tro och kristen moral är på många sätt separerad från Bibeln. Inte alla menar längre att Bibeln är Guds ord, och de som fortfarande menar att så är fallet, har utvecklat argument som pekar ut metaforer och kontextuella betydelser, för att slippa stå till svars för att dyrka en psykopatisk gud.

En metafor liknar berättelsen som faktiskt skrivs, och bär på en liknande innebörd. Berättelsen om Noaks ark och syndafloden är inte någon metafor om den syftar till att beskriva en faktisk historisk händelse. Denna händelse ska ha ägt rum för 4000 år sedan, enligt anhängarna av hypotesen. Och är syndafloden en faktisk historisk händelse, så har Gud utrotat i princip allt liv på hela jorden på grund av sitt missnöje livet. Det fanns för mycket ondska i skapelsen, så därför beslutade han att dränka i princip hela skapelsen. (Personligen ifrågasätter jag effektiviteten i åtgärden som Gud vidtog, eftersom det finns en del ondska även idag - därför har vi teodicéproblemet.)

I ljuset av att detta är en historisk händelse, kan jag komma till slutsatsen att Gud är drastisk och farlig. På grund av att jag råkar leva bland ondska, kan jag när som helst dränkas. Det var åtminstone sant för de som levde före översvämningen i fråga, men gudomliga order om blod och död har vi sett både före och efter, så man vet aldrig. Gud är drastisk och åtminstone potentiellt farlig. Hade han varit en tiger, hade vi tagit fram bedövningspistolerna.

Om vi istället tänker oss att syndafloden aldrig ägt rum, har vi fortfarande en berättelse vars sensmoral pekar ut Gud som drastisk och farlig, men nu sker detta genom en metafor, inte genom ett exempel hämtat ur historien. Att berättelsen är en metafor förändrar inte dess innebörd, det eliminerar bara ett bevis för att Bibeln innehåller lögner - vi råkar nämligen veta att någon global översvämning aldrig skett och att någon ark aldrig byggts. Men det eliminerar inte budskapet.

Budskapet kan förvanskas genom att något tas ur sitt sammanhang. I fel kontext eller helt utan kontext kan ett budskap, beskrivet genom en metafor eller en verklig händelse, framstå som mer eller mindre sympatiskt. Just syndafloden berättas det om i Första Moseboken, i ett sammanhang som syftar till att kasta ljus över Guds karaktär, så här finns ingen kontext som kan rädda den som ogillar budskapet, men det är lätt att hitta exempel i Bibeln där kontexten verkligen är viktig.

I Mark 8:17 återges detta citat från Jesus: "Är ni så förstockade? Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron?" Det låter onekligen som om Jesus använder ett förminskande språk om sina lärjungar. Så vad händer om man sätter detta i sitt sammanhang? Jo, då ser vi att det lärjungarna gjort för att anses ha förtjänat detta, var att de bekymrade sig över matbrist, och var underförstått klentrogna. I ljuset av att Jesus straffar omsorgsfullt tänkande och förnuft, måste jag faktiskt säga att han framstår som ännu mer osympatisk.

Eftersom jag gärna förhåller mig till berättelsen om Noaks ark, vill jag kommentera påståendet att berättelsen kan vara "baserad på en verklig händelse", som t.ex. en lokal översvämning. Att berättelsen är "baserad på en verklig händelse" som är en annan händelse, följer till att berättelsen är falsk, eftersom berättelsen inte beskriver någon lokal översvämning. Regnbågen - tecknet på att Gud aldrig skulle upprepa detta straff - har visat sig både före och efter andra lokala översvämningar.

Föregående - Nästa

fredag 14 november 2014

"Ännu ingen religionsfrihet för eleverna i adventstid"

Nu närmar sig advent och de sedvanliga(?) gudstjänsterna i skolan. I dagens Västerbottens-Kuriren skriver Camilla Grepe, redaktör för livsåskådningsmagasinet Bright:
"I advent omdefinieras religion till tradition för att nödtorftigt skyla över att religionsfriheten negligeras och elever blir rättslösa i skolobligatoriets närvarotvång vid skolornas allt mer frekventa kyrkbesök. 
I en ansats att legitimera sedvänjan, presenterade förre utbildningsminister Jan Björklund ett lagförslag som tillåter religiösa inslag i skolan, men under förutsättning att deltagandet är frivilligt. Ett märkligt lagförslag alltså, men med den obestridliga kvaliteten att det beaktar grundlagens religionsfrihetsparagraf, RF 2:2.
Det var ett uttalat önskemål inför arbetet med den nya skollagen, att skapa en lag för alla skolformer. Att religiösa friskolor skulle få ha religiösa inslag låg i sakens natur."
Artikeln finns att läsa i sin helhet på nätet. Ni som till äventyrs inte sett hennes föreläsning om skolkyrkan från 25/10, kan göra det här.

torsdag 13 november 2014

Kristen underlåtenhet

Igår publicerade Aftonbladet en förfärande artikel om en sköterska som inte vill utföra abort, med hänvisning till samvetsfriheten. Samvetsfrihet på jobbet innebär att personer med religiösa övertygelser ska kunna slippa vissa arbetsuppgifter, om dessa strider mot den religiösa övertygelsen. Visst låter det som underlåtenhet snarare än samvetsfrid?

Sköterskan säger till tidningen att hon tror "att man kan hjälpa en kvinna som blivit våldtagen på andra sätt", vilket är ett uttalande som egentligen bara säger något om en politisk hållning, och således inte är relevant i frågan om varför hon inte ska inte ska behöva utföra aborter.

Men så säger sköterskan något intressant. Detta handlar inte om religion. "Jag är med i Pingstkyrkan men tror inte det skulle spela någon roll vilken kyrka jag är med i. Det här kommer från mig." Visst påstår hon att hennes åsikter stöds av Bibeln, men den skitboken stödjer ju även barnamord, och detta med abort kommer ju enligt uppgift från sköterskan själv.

Då finns det alltså en allmän fråga om vilka skyldigheter man har. Vad kan arbetsgivaren kräva? Sköterskan kan ge några egna exempel där man måste underkasta sig sin arbetsgivare. Enligt henne bör inte t.ex. Jehovas vittne ha rätt att vägra att ge blodtransfusioner, och en ortodox muslim bör inte ha rätt att vägra att behandla kvinnor.

Tänka sig vilken tur att hennes moraliska uppfattning gör att just hon och de som tycker som hon ska befrias från vissa obekväma handlingar! Låter det inte fortfarande mer som underlåtenhet än samvetsfrid? Sköterskan anser vidare att samvetsfrihet är "väldigt tydligt definierat" och att det handlar om "frågor om liv och död". Jehovas vittnen och blodtransfusioner? Nej, i nästa mening handlar det inte längre om frågor om liv och död generellt, utan om "aborter och dödshjälp" specifikt.

Så inte nog med att denna sköterska ska ha specialregler, andra som anser sig ha lika goda skäl, ska inte ha specialregler! Samvetsfrihet verkar vara en ganska dålig idé, och om den ska införas, måste man utgå ifrån att även t.ex. ateister eller muslimer kan ha ett samvete.

Uppdatering 2014-11-15: Läs gärna texten "Samvetsfrihet - Foten i dörren för pro-life" på Uvells blogg.

Jag vill även belysa en kommentar från Humanistbloggen:
"[Sköterskan] ingick en deal med landstinget att de skulle betala en lång specialistutbildning åt henne så hon slapp ta studielån i utbyte mot att hon efter genomgången utbildning förband sig att arbeta åt det finansierande landstinget under en viss tidsperiod.
När hon fått sin gratis utbildning och det blev dags att uppfylla den egna förpliktelsen, dvs arbeta åt landstinget, meddelade hon plötsligt att hon vägrar utföra de arbetsuppgifter som landstinget enligt lag måste tillhandahålla. Är det brist på barnmorskor så är det inte bara brist vid förlossningar utan vid aborter också. Och varför ska en anställd kunna dumpa alla de tunga och svåra arbetsuppgifterna på sina kollegor för att man bara vill ägna sig åt det som är roligt?
[Sköterskan] har aldrig varit tvingad till någonting. Däremot har hon lurat landstinget att betala en utbildning åt henne när hon vetat redan från början att hon inte tänkte utföra de arbetsuppgifter som förband sig att utföra. Landstinget borde stämma henne på utbildningskostnaden."
Uppdatering 2014-11-18: Fredrikssons klarspråk om samvetsfrihet

tisdag 11 november 2014

En önskan att försvara kolloidalt silver med polisens hjälp

Ion Silver är ett företag som säljer kolloidalt silver, alltså vatten med silverpartiklar som spårämne. Fördelarna med att ta kolloidalt silver förklaras här i ett föredrag av Anders Sultan (som driver företaget i fråga). De viktigaste skälen är kolloidalt silver kan döda mikroorganismer utan att påverka våra celler (01:30), det är antiinflammatoriskt (03:34), hämmar allergi (03:42) och lindrar huden om man bränner sig på en giftig växt (03:50).

Enligt Livsmedelsverket behöver inte kroppen kolloidalt silver, och kolloidalt silver botar inga sjukdomar (speciellt inte cancer), men eftersom t.ex. Bodystore säljer produkten för 286:-/liter i halvlitersflaskor (eller 238:- om man köper literflaskan), är detta en marknad värd att bråka om. Som jämförelse kan man tänka på de avancerade stegen som krävs för att brygga en hipster-öl, som ändå kan säljas till ett literpris på blott 50-60 kronor. Kolloidalt silver handlar om pengar.

Som skeptiker kan det vara värt att belysa att de påstådda positiva effekterna kanske inte infinner sig. Och så sker också. Under rubriken "Den kolloidala bluffen" (kolloidaltsilver.org) refuseras positiva påståenden som som associerats med produkten. Till produktens försvar presenteras inga motargument, men väl diskussioner om brott mot personuppgiftslagen, polisanmälan och juridiska konspirationer. Denna bild kommer från ett slutet forum på Facebook (samtliga repliker är skrivna olika personer):


Humanistbloggen har tidigare uppmärksammat kolloidalt silver:
Men jag tror att den bästa kommentaren om kolloidalt silver finns här: Så kolloidalt silver har inga positiva hälsoeffekter, vem kunde ana? Nu under eftermiddagen uppmärksammar även Nyheter24 hemsidan kolloidaltsilver.org och dess upphovsman, och som vanligt bjuder det på skräckblandad förtjusning när man läser kommentarerna.

Uppdatering 2014-11-20: Filmen "Regeringsförklaring 2014" och kolloidalt silver

måndag 10 november 2014

Islam är en sjuk religion

Islam är en sjuk religion. Det märks inte bara på vad de religiösa texterna säger, det märks även på hur religionen försvaras. Märkliga påbud försvaras som bekant genom tolkningsbehov (Martin Lembke) och knäppa föreställningar om att tro är fristående från handling (Reza Aslan). Banalt och andefattigt, men inte sjukt enligt försvaret.

Men vad händer när man förminskar någons tro, eller gör negativa generaliseringar om densamma? Det beror givetvis på substansen i det som angrips. Islam är en religion som är grundad av en bedragare, och som tros på av personer som gör olika uttolkningar. Vissa är timida personer vars enda tillkortakommande är att de tror på den uppenbart icke-existerande Allah (eller monoteismens "Ende Gud" under benämningen Allah), medan andra tror att avfällingar bör straffas. Redan vid denna insikt kan man misstänka att Lembke har fel om han tror att uppmaningen att dra svärdet uppmuntrar till kritiskt tänkande, och att Aslan har fel om han förringar kopplingen mellan tro och handling.

Marcus Birro utmanade islams riddare genom att göra en negativ generalisering om religionen i fråga. Att prata illa om fredens religion borde vara ofarligt. Den som förespråkar fred, borde klara mer än ett tjuvnyp före anfall. Den 4/11 skrev Birro:

"Köper inte snacket om att "religioner" är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta."

Inget vidare träffsäkert uttalande, men så vadå? Om jag hade känt mig manad försvara en kränkt religion, skulle jag t.ex. påvisa faktorer skilda från islams betydelse för ett förkastligt beteende. Men man kan givetvis inte förneka att monoteistisk religion är en kognitiv sjukdom som inte ens muslimer är immuna mot.

Jag tänker bortse från slumpmässigt näthat. Alla som kritiserar något offentligt får utstå näthat från en massa oinitierade fans. Det spelar ingen roll om du kritiserar Sverigedemokrater, feminister, något fotbollslag eller någon monoteistisk religion, så finns det alltid någon tokstolle som "hatar dig", "ska döda dig" eller ringer din chef. Man ska givetvis polisanmäla alla hot, men detta får alla ta, Birro inklusive. Se på Anita Sarkeesian efter sin granskning av sexism i datorspel eller Richard Dawkins efter The God Delusion! Jag vet att jag brukar bli missförstådd på denna punkt, så jag förtydligar mig en gång till: Att den som angriper något som har mer eller mindre hysteriska fans, får ta emot hot och hat, är något jag konstaterar, inte försvarar - hot som riktas mot dig efter att du kritiserat religion är hatbrott, och ska polisanmälas varje gång! Det anmärkningsvärda är att personer som har en publik, inte alltid är mer begåvade än din slumpmässige näthatare.

Tidigare har jag nämnt t.ex. att Richard Herrey kallade islam för sjuk, vilket givetvis renderade i massor av näthat. Men det anmärkningsvärda där, var att retorikern och centerpartisten Hamid Ershad Sarabi tyckte det var lämpligt att höra av sig till Herreys chef.

Och varför inte Mattias Irvings text som rubricerades "Därför hatar vi Marcus Birro" som lite diskret fick en ny rubrik när det gick upp för honom hur olämpligt hans agerande var, givetvis utan någon ursäkt till Birro.

Och nu har det hänt igen. Totte Löfström (som blev känd för pr-tricket att påstå sig "hata män") står för denna vändas bottennapp. I något slags öppet brev skriver han att Birro är en idiot, som han gärna botar. Birro ska be om ursäkt. Islam är inte sjuk, eftersom inte alla muslimer är sjuka. Lembke och Aslan har förvisso fel, men de argumenterar åtminstone väl. Totte Löfström, Totte Löfström... Jag sympatiserar inte heller med Birro, men islams riddare kan vara riktigt platta. Det är nästan synd att han inte kommer så långt i texten att han lägger fram det resonemang som leder till slutsatsen att islam inte kan beskrivas som sjuk - som jag nämnde inledningsvis är det trots allt möjligt. Lite länkar:

Marcus Birro: Hej då
Catta: Medierna och näthatet
Lite som Marcus Birro fått på twitter
Marcus Birro: Det goda hatet har blivit ett monster
Tommy Dahlman: Får man inte lov att granska islam?
Resumé: Birro mordhotas på Twitter efter att ha kritiserat Islam

Låt mig avsluta med Löfströms skäl till att inte "misstänkliggöra en stor grupp" (som om det var det Birro gjorde): Det är "direkt farligt".

Min uppmaning är att polisanmäla allt, oavsett om det är det goda lägret som hotar.

söndag 9 november 2014

Hur länge avvaktade Gud innan han skapade Universum?

Jag betraktar Svenska kyrkan som den mest pålitliga kunskapsauktoriteten inom teologi. Jag funderat lite över de olika tidsrymderna som passerat mellan olika centrala händelser i Guds liv, och kommit fram till att jag inte hittat någon uppgift om hur mycket tid som passerade från det att Gud var förmögen att skapa vårt universum, till dess att Gud valde att skapa vårt universum. Så jag har slängt ut den frågan till dem, lite försiktigt.


Enligt William Lane Craig är Gud evig, medan Universum är 13,7 miljarder år gammalt. Det innebär att Gud har existerat i en evighet utan varken lust eller behov av oss eller vårt universum, såvida inte andra teologer har andra uppfattningar om denna tidsrymd. Jag är också intresserad av att få reda på vad som kan ha hänt i Guds liv för just 13,7 miljarder år sedan som fick honom att vilja skapa Universum, och varför inte människan släpptes in förrän alldeles nyligen.

torsdag 6 november 2014

Tusan att magi aldrig ens övervägs inom vetenskapen

Professor Ola Hössjer tror sig ha satt fingret på problemet med vetenskap. I stort handlar det om att eftersom religiösa dogmer saknar verklighetsförankring, och eftersom religion är bättre vetenskap, så borde det vara rimligt att tänka att vetenskap också är godtycke. I runda drag. Men slutsatsen är fel för att premisserna är fel. Hössjers text är intressant eftersom han trots allt är en respektabel matematikprofessor, så hans förvirrade artikel visar förmodligen på religionens tendens att förgifta vår förmåga att tänka. Det är väldigt populärt bland apologeter att hävda att religion är ofarligt och oproblematiskt, men att människor är tokstollar. Jag vill hävda att Hössjers text är ett av många bevis på motsatsen. Han har skrivit en text som vittnar om galenskap, trots att han sannolikt är mer begåvad än vad jag är och någonsin varit. Det är religionen som är problemet, det är religionen som är sjukdomen.

Vad sägs om förklaringen till vetenskapens framgångar? Du kanske tänker att det har något att göra med att vetenskap är användbart och fungerar, men Hössjer har sitt eget svar:

"Och eftersom människan alltid har sökt efter auktoriteter, har resultatet blivit att vetenskapsmannen alltmer ersatt sockenprästen."

Den ena auktoriteten som predikar tro, har ersatt den andra. Två sidor av samma mynt alltså. För vem kunde ana att en kristen person är förvirrad i frågan tro och vetande?

Så vad utmärker Sveriges sekularisering?

"Utgångspunkten har varit att förpassa vetenskap och religion till olika sfärer, eftersom vetenskapen svarar på frågan hur världen fungerar och religionen på en annan fråga – varför. Det har lett till en ideologi som i dag är helt förhärskande inom universitetsvärlden, och som innebär att även hur-frågan bara får besvaras med naturliga förklaringar."

Lite mer liberala troende brukar försöka rädda sin tro, genom att påstå att tro och vetenskap verkligen har olika syften, men Hössjer anser att uppdelningen som ger vetenskapen i uppdrag att svara på frågan om hur och religionen i uppdrag att svara på frågan om varför, är ett problem. Han påpekar vidare att denna uppdelning har blivit något av en ideologi inom den akademiska världen, vilket resulterat i att religion i princip aldrig får vara med att svara på frågor om hur i våra universitet, vilket inte är något problem i den egna disciplinen - det brukar ju som bekant vara andra som ska ta hänsyn till våra föreställningar. Och mycket riktigt nämner matematikprofessor Hössjer matematiken exempel där man inte behöver konsultera religionen. Annars vore han inte den respektabla matematiker han trots allt är.

(Jag själv har ingen lust att vända mig till religionen ens för få svar på frågan varför.)

Sedan kommer en gammal Anders Gärdeborn-klassiker: Vetenskapsmän har "ateistiska glasögon". Alltså, när man ska ta reda på hur något fungerar, eller vad som orsakar ett visst fenomen, ligger inte alternativet om gudomligt ingripande med bland de alternativ som övervägs. Alltså trots att vetenskapsfilosofi innefattar vissa trosantaganden, så väljer man helt krasst bort Ola Hössjers favorittorssats - Gud!

Att vetenskapsmän har ateistiska glasögon är inte konstigare än att vetenskapsmän inte heller utvärderar alternativet att fenomenet som studeras är resultatet av en vadslagning mellan trollkarlarna Saruman och Gandalf från "Sagan om ringen". Gud finns nämligen inte på riktigt. Om Gud, mot all förmodan, verkligen finns på riktigt, kan vi inte veta det, eftersom vi inte utvecklat någon evidens (eller ens några goda argument) som legitimerar föreställningen att Gud finns. Och om Gud, mot all förmodan, verkligen finns på riktigt, har han visat sina vägar vara outgrundliga. Därför är det nog bäst att forska på det vi kan forska på, oavsett om fenomenet i fråga verkligen orsakas av ett gudomligt väsen i sista ledet. Kan vi inte veta att det är Gud som styr, så kan vi inte veta att det är Gud som styr.

De trosantaganden som Hössjer menar att vetenskapen har antagit, har förresten antagits för sin användbarhet. För att de fungerar. Inte för att tillfredsställa någons vidskeplighet.

Ett extra plus i kanten till Hössjer för denna formulering:

"Vetenskapsmannen har därmed gjort sig till prästen som inte bara besvarat hur-frågan, utan även klargjort att varför-frågan är meningslös, eftersom vi enbart är farkoster för våra gener."

Varför ska man ta reda på hur något fungerar, i en värld där präster utvecklat förmågan att prata med Gud som, trots allt, vet bäst? Och är inte livet väldigt meningslöst för en ateist, eftersom ateister tror att vi inte är något annat än farkost för våra gener? Eller för att uttrycka sig mindre kryptiskt: Hur kan någon som inte delar Ola Hössjers vidskepelser vara något annat än likgiltiga nihilister? Och om man tror att ett liv utan Gud är meningslöst, så borde väl det betyda att Gud finns?

Det hela mynnar ut vad Hössjer menar är kärnproblemet: Minskad tilltro till Bibeln. Och det vill vi väl ändå inte?

onsdag 5 november 2014

Kommer Svenska kyrkan vända uppåt 2014?

Svenska kyrkan har inte publicerat nya dokument med medlemsantal för 2014, men skriver på sin hemsida att de idag har ungefär 6,4 miljoner medlemmar, vilket skulle kunna vara en upprepning av 2013 års medlemsantal (6 358 508 personer). Om vi säger att exakt 6,4 miljoner personer är medlemmar år 2014, och tittar på rörelsen från 1994 fram till idag (baserat på uppgivna medlemsantal) så kan man lugnt konstatera att 2014 var ett bra år för Svenska kyrkan, med ett tillskott på 40 tusen personer, istället för en förlust av ca. 70 tusen personer, som annars blivit lite av en standard.


Om vi tittar på andel medlemmar av befolkningen, säger kyrkans egna tabell att den dalat från 87,3% år 1993 till 65,9% år 2013. Enligt Statistiska Centralbyrån är aktuell befolkning 9 716 962 personer, vilket innebär att andelen medlemmar kan landa på 65,9% även år 2014.


Men jag är inte övertygad. Om vi tittar på kyrkans egna siffror för antal in- respektive utträden, har vi ett netto som går från omkring -45 000 år 2011 och 2012, för att sedan vara -63 000 år 2013...


...men ca. +40 000 år 2014, baserat på skillnaden mellan 6 357 508 medlemmar år 2013 och det nuvarande medlemsantalet, 6,4 miljoner. I så fall är det bara att gratulera Svenska kyrkan.