söndag 13 augusti 2017

Radio Houdi 210

Då är vi tillbaka med säsongens första avsnitt av Radio Houdi, där vi framför allt pratar om matgeeken! Lyssna här, mycket nöje!

onsdag 9 augusti 2017

"Hur jag slutade vara kreationist"

Läraren Lars Gunther skriver på sin Facebook-sida om Stephen Jay Gould och Richard Dawkins, och om hur Gould, till skillnad från Dawkins, lyckades befria honom från sin kreationism (alltså den falska föreställningen att arternas mångfald förklaras av övernaturligt ingripande).

Det var inte vädjan till fakta, utan en luddig idé om nyansskillnader i var Gould och Dawkins påstås anse om organismers perfektion, som fick Gunther att ändra uppfattning. Detta väcker frågan om vad korrekt information egentligen är värd?

Tänk dig en fluga som flyger omkring i en glasflaska på fönsterbrädet, där botten är vänd mot fönstret. Tänk dig även att det ligger en annan flaska bredvid, under samma förutsättningar, fast med ett bi i, istället för en fluga. Eftersom ett bi är mer intelligent än en fluga, så söker sig det mot ljuset, vilket är flaskbotten. Således är det bara en tidsfråga innan det dör. Flugan däremot är inte intelligent nog att inrikta sin jakt på frihet där ljuset är som starkas, utan irrar omkring planlöst till dess att den hittar flaskhalsen, öppningen och sin frihet.

Det går att hitta många fall där hög intelligens inte är någon fördel. Om fördelen skulle väga upp kostnaden så skulle fler arter utveckla hög intelligens. Abstrakt språk, ärftlig kultur och möjlighet att se in i framtiden är förunnat få arter. Men att inte förstå är en sak, att ha fel är en annan.

Få personer kan missförstå evolution specifikt och vetenskap generellt så grundligt som Stephen Jay Gould, men ändå kan Goulds gärning för motståndet mot vetenskap vara mer framgångsrikt än Dawkins gärning. Ska vetenskapsmän i första hand försöka förstå verkligheten eller ska de vara pedagoger? Deras inverkan på Gunther blir extra anmärkningsvärd med tanke på att Dawkins professur handlar om allmänhetens förståelse av vetenskap - han får alltså smäll på fingrarna i sitt egna område!

Men är en missad själ är bättre än en själ som vunnits genom snuttifiering? Om sig själv skriver Gunther att han tror att Gud har skapat värden och att Bibeln är Guds sanna ord. Enligt den definitionen av "kreationist" som jag använder så är Gunther kreationist, men många kristna menar att inga föreställningar om gudomligt ingripande eller skapande implicerar kreationism, utom just skapandet av arternas mångfald. (Undantaget är givetvis de som anser att Gud inte skapat livet, han har "skapat" livet. Naturligt ursprung men Gud ändå, på något vis.)

Mitt incitament att närvara i samtalet om verklighetens beskaffenhet handlar inte så mycket om att vinna över själar till min sida, utan om att försöka sälja in själva modet att förnuftsmässigt acceptera grundläggande och uppenbara sanningar. Det finns inga gudar (inte ens kristendomens gud), man överlever inte sin död (ingen himmel eller reinkarnation väntar), och så vidare. Detta är självklara ting som även intellektuella låter vara öppna frågor, kanske av någon slags nedlåtande artighet mot allmänheten, kanske för att uppfylla Stephen Jay Gould trams om "non-overlapping magisteria", vad vet jag?

Hur det än ligger till med den saken, så är det nästansanningar som är svaret på den anklagande frågan om varför ateister "constantly force their religious beliefs down my throat" - icke-tro på ett anspråk är ett en reaktion på ett anspråk som faktiskt finns. Att ifrågasätta grundlösa påståenden är något av det bästa man kan göra.

söndag 6 augusti 2017

Vilken antirasist blir först ut med att posera drickandes mjölk?

Rasism är smittsamt på väldigt lösa grunder, som inte behöver ha med personens åsikter att göra. Anledningen till att man är rasist om man delar memer föreställande grodan Pepe, beror på att rasister delar memer föreställande Pepe.


Även användandet av en gapskrattande emoji indikerar att man är rasist, av precis samma skäl.


I Sverige har vi haft samma debatt om den svenska flaggan: Eftersom rasister viftar med svenska flaggan, så är man förmodligen rasist om man viftar med svenska flaggan. Politiker, utom Ebba Busch Thor, är undantagna denna anklagelse.


Så vad är det mer som avslöjar att man är rasist? Dricker du mjölk så kan du förmodligen hälsa hem. Aftonbladet rapporterar att rekommendationer om mjölkdrickande har kritiserats med hänvisning till rasism, vilket naturligtvis fick rasister att posera med mjölkglas på sociala medier.


Och, som genom ett trollslag, har vi ett nytt tillskott på indikationer att man är rasist: Mjölkdrickandet.

Ulf Lundell använde svenska flaggan som dekor under sina konserter på 90-talet för att "stjäla tillbaka" den från rasisterna. Grodan Pepe och en skrattande emoji kanske man kan klara sig utan, men vilken antirasist blir först ut med att posera drickandes mjölk?

fredag 4 augusti 2017

"Perversa veckan" har knappt börjat

Det har bara gått ett par dagar sedan KDU annonserade att Kristdemokraternas "perversa vecka" är igång.


Tyvärr spårade det hela ur ganska fort. Redan nästa dag blev en kristdemokratisk politiker åtalad för oralsex i ett badhus i Eskilstuna. Samtidigt kan jag inte förneka att jag funderar på vad tusan de kommer att hitta på härnäst!

Det finns något med politisk korrekthet som fascinerar mig. Igår passade Sveriges förre finansminister Anders Borg på att supa sig full, hota folk, kalla kvinnor för hora och blotta sig. Anders Borg är feminist, men förmodligen inte i hjärtat, utan för att det ger honom politiska poäng. Att vara politiskt korrekt är att påstå att man har åsikter, i syfte att inkassera politiska poäng. För hur agerar egentligen en överförfriskad feminist?

Jag har också varit snedtänd. Jag vet vad det innebär. Och jag vet att det man säger och gör faktiskt avslöjar något om personens karaktär. Och eftersom jag råkar vara en person som betraktar kvinnor som fullvärdiga människor, tog sig min resa lite andra yttringar än Borgs, milt sagt.

Idag är det min fasta övertygelse att man bör tillåta sig vara den man är. Folk blir kränkta för sådant man tycker och säger, men att ändra på sig själv för att behaga andra, är ett misstag. Det är bättre att vänkretsen får utkristallisera sig så att de som vill vara fria och ärliga mot sig själv umgås med sina likasinnade, och att de som trånar efter ögontjäneriet i politisk korrekthet umgås med sina. Kanske är det för de sistnämndas skull vi har en "pervers vecka"?

torsdag 3 augusti 2017

Kulturell appropriering

Det måste vara ett enormt privilegium att vara en av de som har tid att polisa andras åsikter och harmlösa nöjen. Man måste rösta vänster, man får inte skratta tuttskämt och man får definitivt inte praktisera någon annans kultur. Det kallas för kulturell appropriering, vilket betyder att man berövar någon sin kultur. När just kulturell appropriering kommer på tal, så kan aldrig den som anklagar någon för detta brott redogöra för vari problemet skulle bestå, utan man förväntas söka reda på informationen och läsa på för att göra den som klagar nöjd.

Den som kräver konstant medhåll ska naturligtvis inte hänga på Twitter eller slösurfa på okända jaktmarker, eftersom sådant som andra publicerar beror på deras tycke och smak, utan att alltid rätta sig efter besökarens. Det är som att fira att man fått ner en sexistisk reklamskylt från en reklampelare i Kumla genom att åka till Amsterdam. Kan man inte kontrollera sina egna känslor, så får man faktiskt hålla sig där man kan kontrollera andras beteende. Det har gått så långt så att man anser att vissa idéer behöver särskilt skydd, och ironiskt nog är det de extraordinärt dåliga idéerna som behöver extra ordinärt skydd, vilka ofta är religiösa. Dåliga idéer som inte är heliga, tenderar vi att avfärda.

Att man gnäller på andra betyder inte att man har en överlägsen moral. Båda parter tycker säkert att den andres åsikter är fruktansvärda, men vissa personer värderar sina egna rättigheter högre än andras, medan andra gillar mångfalden och trivs rentav i vetskapen att andra är lika fria som en själv, trots att det innebär att man exponeras för en mångfald. Vad sägs t.ex. om KDU:aren som tycker att Pride-veckan är pervers, trots att hans närvaro där är ytterst frivillig? Han uttalar sig om andras beteende, trots att det inte har något med honom att göra - det är lite samma sak som att gnälla på någon som skrattar åt tuttskämt.

lördag 29 juli 2017

Får man ha på sig vad som helst?

Får man ha på sig vad som helst?

Låt oss först fundera på om man får säga vad som helst. Med vissa specificerade undantag så får man säga precis vad man vill. Yttrandefriheten är grundlagsskyddad. Undantag är hot och uppvigling till brott. Dessutom får man inte uttrycka missaktning mot en grupp baserat på ursprung, religion eller sexuell läggning.

Man får däremot säga precis vad man vill om ett land, ett politiskt parti eller en religion. Det gäller bara att vara tydlig med vem man företräder.

Yttrandefriheten är ett skydd som låter vem som helst säga vad som helst utan konsekvenser. Den som får betala ett pris för vissa yttranden, åtnjuter inte yttrandefrihet. Den personen styrs av att antingen avstå eller att ta konsekvenserna av sina uttalanden.

Om någon säger att t.ex. islam är en förskräcklig religion, kan han förvänta sig hat, personliga påhopp, att bli missrepresenterad och felciterad. Yttrandefriheten gäller ju även den som svarar. Men den som åtnjuter yttrandefrihet och säger något om islam behöver inte frukta hot eller repressalier från sitt jobb eller staten. Det är vad yttrandefrihet innebär, vilket betonas i texten om yttrandefrihet i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 19:
"Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser".
Yttrandefriheten gäller inte bara det talade ordet, utan text, kläder och symboler. Igen måste man tänka på vem man företräder, vilket sällan är sig själv på betald arbetstid. Men in princip utan inskränkningar får man klä sig hur man vill. De enda undantagen är de som är specificerade i lagen.
Så hur är det då med klädesplagg som täcker ansiktet?

Grundinställningen är att du får täcka ansiktet. Det har trevats lite med att försöka få bort plagg som täcker ansiktet från t.ex. fotbollsmatcher, men frågan var inte viktigare än att man tillåter dessa plagg om fotbollssupportern uppger religiösa skäl. Det finns en stark korrelation mellan att vilja täcka ansiktet när man går på fotboll och att ha fotbollen som sin religion, så rent effektivt är det alltså helt tillåtet att täcka sitt ansikte när man går på fotboll.

 Sen har vi t.ex. butiker som Forex som kort och gott säger att man inte får täcka ansiktet hos dem. Antingen går man inte in till dem, eller så tar man av sig plagget som täcker ansiktet. Det är inte konstigare än att arbetsgivare bestämmer vad arbetstagare ska ha eller inte ha på sig. Kom ihåg att man inte alltid företräder sig själv.

 Men vad händer om en kvinnas plagg är obligatoriskt på grund av sin religion? Eller vad händer om en kvinnas plagg är obligatoriskt på grund av kvinnans mans religion? Faktiskt inget. Det laddar plagget med en symbolism som för humanister och feminister signalerar förtryck, men samtidigt så betyder yttrandefrihet att man ska få signalera sitt försvar av kvinnoförtryck helt utan konsekvenser. Åtminstone på sin lediga tid.

 Religion är en ickefråga, eftersom arbetsgivarens rätt till klädkoder existerar oberoende av patriarkala religioner. Man behöver definitivt inte vara muslim för att besitta en livsåskådning som kanske exkluderar en från vissa typer av yrken. Ett bra exempel på det är att inte alla kvinnor vill jobba som servitriser i en topless-bar.

Och rätten att ohämmat kritisera den falang av islam som har slöjkrav på kvinnor, eller slöjan generellt eller till och med islam generellt, gäller. Den gäller, helt utan risk för repressalier. Den som inte vill ta del av samtalet, behöver inte uttrycka sitt ställningstagande i frågan. Ett fotbollsfan kan ta av sig symbolen som avslöjar vilket lag han håller på, muslimen kan förhoppningsvis ta av sig sin slöja. För även om jag personligen kanske tycker att jag ska kunna ge kulturella uttryck utan att behöva få mothugg, så gäller yttrandefriheten även mina medmänniskor. Detta är, när allt kommer omkring, något positivt.

söndag 16 juli 2017

Aftonbladets Anders Lindberg är hycklare

För ett par dagar sedan skrev Anders Lindberg på Twitter att det alltid är kvinnorna som ska banta, och bjöd på en länk till en text som kritiserar fokus på kvinnors vikt. Anders Lindberg är ledarskribent på Aftonbladet, vilket är en tidning han ogärna kritiserar. Så vad skriver den? Samtliga dessa bilder är skärmdumpar från http://www.aftonbladet.se/ och visar vad som fanns på startsidan idag. Jag har inte klickat på någon länk, utan bara surfat in för att se vad som fanns där.


Från startsidan på Aftonbladets nättidning, läst 2017-07-16: Hur får man ihop det med flera samtidigt, och vilka filmer ska man se om man vill se riktigt sex?


Från startsidan på Aftonbladets nättidning, läst 2017-07-16: Hur går man (en kvinna på bilden) ner i vikt utan att banta, och hur slipper man sin mage?


Från startsidan på Aftonbladets nättidning, läst 2017-07-16: Ett par click baits om potentiell dold sjukdom och kondomer.


Från startsidan på Aftonbladets nättidning, läst 2017-07-16: Click bait som lockar med sex.


Från startsidan på Aftonbladets nättidning, läst 2017-07-16: Kvinna visar "lite för mycket" (?).


Från startsidan på Aftonbladets nättidning, läst 2017-07-16: Sofie har joggat bort 18 kg.

Om Anders Lindberg själv anser sig representera något bra, har han ingen rätt att klaga på andra som gör i princip samma sak. Click baits, sex och vikthysteri! Om Lindberg har problem med innehållet som presenteras ovan, är det snällaste man kan säga om honom att han hycklar. Aftonbladet är en förfärlig blaska och hans lön kommer från att den blir läst.

Uppdatering 2017-07-21: Detta måste väl vara värst hittills? Varför inte ha en "page 3" eller en egen avdelning?

onsdag 12 juli 2017

Radio Houdi 209

I veckans avsnitt av Radio Houdi pratar vi med en kristen skeptiker och John blir förhörd om Jesus! Lyssna här, mycket nöje!



Från avsnittet, Radio Houdis Jesus-quiz, del 4 av 7:

tisdag 11 juli 2017

Vetenskaplig skepticism och öppna sinnen

Jag kallades nyligen arrogant för att jag hävdade att "åsikten" att Gud finns, egentligen inte är en åsikt utan ett sanningsanspråk. Att prata om åsikter antas vara mjukare och artigare. Men vad som är en åsikt handlar egentligen om uttalandets karaktär, inte om artighet, vilket jag trodde var uppenbart. Tydligen är det inte alltid det, och jag tror att det är vår begränsade förmåga att veta saker som ställer till problem. Jag anser att dispyten inte handlar om åsikter, utan om vem som har ett öppet sinne.

Det är den begränsade förmågan som gör att vi har lättare att acceptera t.ex. påståendet "den affären säljer cyklar" som ett sanningsanspråk, medan t.ex. "Gud älskar dig" kan få passera som en åsikt. Vi kan ju faktiskt inte veta vilka gudar som finns på riktigt, eller vad de tycker om någon specifik person. Men det betyder egentligen bara att man ska vara försiktig med att uttala sig någon specifik guds existens och dess åsikt! Vetbarheten säger absolut inget om uttalandets karaktär.

Att man gör ett bestämt uttalande mot bättre vetande, betyder alltså inte att man yttrar en åsikt, det betyder bara att man en charlatan. Antingen vet man något om Guds existens, och hans åsikter om en specifik person, och då kan man redogöra för detta - den kunskap som är tillgänglig för en person, måste vara tillgänglig för andra. Eller så vet man inget om Guds existens, och då har man ingen rätt att oemotsagt påstå något.

Det går alldeles utmärkt att göra korrekta påståenden om sina föreställningar. Den som säger "jag tror på Gud, och att han älskar dig" kan göra ett korrekt uttalande, om han verkligen tror att Gud finns. Men hur korrekt det påståendet än är så betyder det naturligtvis inte att Gud finns, eller att han tycker något om någon. Det betyder bara att någon tror det.

Inom postmodernismen anser man att verkligheten står i förhållande till hur vi uppfattar den, vilket innebär att Gud finns om man tror på Gud. Som anhängare av realismen kan man hålla med till viss del; om någon tror på Gud så existerar Gud som koncept, men vad man tror står inte i relation till hur något är. Postmodernisten anser att vad man tror spelar roll, realisten anser att det man tror är oberoende av tings varande.

Hypotesen att Gud inte finns, är i regel resultatet av ett öppet sinne. Man har utvärderat argument, utvärderat sin tro, och jämfört konsekvenserna av Guds påstådda existens med sin uppfattning av verkligheten. Gud kan givetvis existera ändå. Vi kan mycket väl leva i en verklighet fullproppad av gudar, demoner, änglar och andar. Men den som litar på vetenskapens syn på vad man kan veta, och vad det finns rimliga skäl att tro eller avfärda, är naturligtvis ateist. Det finns inga kristna skeptiker, det finns skeptiker som, ovanpå sin skepticism, är kristna.

lördag 8 juli 2017

Pernilla Ström vs. Tino Sanandaji om SCB's trovärdighet

Pernilla Ström är journalist och civilekonom, Tino Sanandaji är nationalekonom och författare. Igår möttes de i en debatt på Facebook kring följande påstående av Ström: "Ungefär hälften av dem som kom 2015 till Sverige är syrier. De har en utbildningsnivå och en yrkeskunskap som speglar ungefär en svensk normalbefolkning."

Ströms påstående kommer av ett dystert inlägg från Sven-Otto Littorin, som bemöts av Ström som i sin tur säger sig komma med "glada nyheter". Det som fångar mitt intresse av meningsutbytet, är att två respektabla personer, med relevant sakkunskap, står så långt ifrån varandra i frågan vad flyktingmottagandet gör med kompetensnivån i Sverige. Samtalet kokar ganska fort ner till frågan om Statistiska Centralbyråns trovärdighet.

Tino: "Inte enligt Sveriges officiella statistik. Här är en länk till SCB. En tiondel av syrier är högutbildade jämfört med en fjärdedel av normalbefolkningen, och andel förgymnasialt utbildade är mångdubbelt större.

Frågan du bör ställa dig är varför du inte känner till detta, och varför det är så viktigt för många att envist upprepa verklighetsfrämmande påståenden. Inga problem löses av okunskap och önsketänkande. Här är en länk till SCB. Jag utgår ifrån att alla som menar väl kommer ta till sig fakta."

Pernilla: "Tino, jag gav väl en hint i min beskrivning hur min högutbildade ekonom-skolade akademiker från Damaskus blev behandlad av Arbetsförmedlingen som ville stryka 11 år från hennes CV, eller hur?"

Tino: "SCBs data har inget med CV att göra, det är baserad på självrapporterade uppgifter."

Pernilla: "Och därför tror vi blint på SCB:s data?"

Tino: "Om du vill avfärda SCB (som ger samma bild som tysk, norsk och dansk data) bör du ha starka argument eller källor. Man kan inte utarbeta arbetsmarknadspolitik på basis av felaktiga premisser. Då får din välvilja motsatt effekt"

(Här insinuerar Pernilla Ström att Tino Sanandaji ljuger.)

Pernilla: "Här har jag tagit bort en kommentar som jag skrev om Tino Sanandaji. Den var dum och onödig och därför har jag raderat den."

Tino: "Din kryptorasistiska kommentar är inget svar på min kommentar om SCB. Jag och min familj hade bevisligen klarat sig bra i Iran också. Jag är van vid vulgära svenskar som inte förstår detta och kräver tacksamhet av mig och andra invandrare för vår framgång.

Min bakgrund har inget med sakfrågan att göra. Ditt försök att komma undan med grova sakfel genom att låtsas att jag har svensk invandringspolitik att tacka är unket, och att du känner Sven-Otto reflekterar illa på honom. Du drivs inte av välvilja.

Ha en bra dag, jag är klar med dig."

Pernilla Ström lämnar denna replik okommenterad, och därmed var meningsutbytet slut. För denna gång.

Don Patton om vetenskap och evolution

Himlen TV7 visar en tv-serie som lär oss att vi är skapade. (Kanalen ska inte förväxlas med TV4-Gruppens kanal Sjuan som lär oss att vi hemsöker gamla hus efter vår död.) Serien släpper lös Don Patton, alltså han som säljer förstenade fotspår från människa och dinosaurie sida vid sida till den är beredd att betala för något som bekräftar skapelsehypotesen.

Inledningsvis hävdar Patton att vi kan se skillnad på naturliga och artificiella strukturer, och exemplifierar med en sten kontra en pilspets gjord av sten, samt spår av havsvågor kontra en text skriven i sand. Stenar har ett naturligt ursprung, men pilspetsar och text är artificiella, och kräver sin designer. Pilspetsar och text är skapade människan, medan stenar antas vara naturliga strukturer.

Därefter presenteras bakterieflagellen, den lilla motorn som vissa bakterier använder för att ta sig fram. Den är komplicerad, den har flera delar, den fungerar inte om man plockar bort någon del. En fantastisk liten mekanism, helt enkelt! Utan att styrka det, görs antagandet att evolution inte kan vara förklaringen bakom dess tillkomst - bakterieflagellen placeras i samma kategori som pilspetsen och texten, men inte i samma kategori som en sten. Stenen antas vara naturligt, bakterier antas inte vara det, allt ackompanjerat med hånfulla vinkningar till vetenskapen.

Don Patton går vidare med be oss bortse från enkel kvantifiering. Han påstår att eftersom arterna antingen uppstod i sin nuvarande form, eller inte, så finns bara två möjliga alternativ: Antingen är vi skapade av Gud eller så har vi utvecklats från enklare former. Om man betraktar detta bisarra påstående som korrekt, finns det gott om utrymme att håna vetenskapen som avhandlat olika versioner av evolution och avfärdat olika versioner av skapelse, och allt där emellan. Är har räv och varg avlägsna släktingar, men inte räv och kråka? Är lejon och tiger avlägsna släktingar, men inte lejon och abborre? Innan Patton fortsätter så kommenterar han att detta brukar kritiseras, men går direkt vidare med att kritisera evolution, som om den vägen skulle göra hans religion sann.
If there is only A and B, and you show that it's not A, you have given positive arguments for the other, haven't you?
Så mycket för erkännandet av den kritiken!


Vidare påstås att både skapelse och evolution kan undersökas vetenskapligt, men han frestas sedan att säga att han demonstrerat detta med hänvisning till pilspetsen av sten och texten på stranden. Don Patton anser alltså att anmärkningsvärt korkade påståenden som lämnas ostyrkta, är att jämställa med vetenskap! Och med den synen på vetenskap, är det klart att det är lockande att hävda att kritik mot vetenskap är bevis för skapelse.

Så med gott mod levereras missrepresenterade citat tagna ur sitt sammanhang, t.ex. Steven Pinkers uttalande om att inget kan fälla evolutionsteorin. Inom alla rimliga gränser är det trots allt sant! Varken planetteorin eller evolutionsteorin kommer att falla, endast revideras. Det finns alldeles för mycket bevis för dessa teorier, och alldeles för lite bevis mot. Men Pattons syfte här är att utmåla vetenskap som dogm, vilket han lägger ganska mycket tid på. Bl.a. hänvisas till listan "Dissent from Darwinism".

Avslutningsvis tar Patton upp att vetenskapsmän inte debatterar kreationister. Den enkla förklaringen är att vetenskapsmän hellre debatterar med andra vetenskapsmän, men Patton tycks tro att det krut han påvisat i sin föreläsning skulle vara orsaken. Biologer debatterar inte kreationister av samma skäl som kemister inte debatterar alkemister eller fysiker inte debatterar anhängare av elementteorin, vilket förklaras här. Men Patton har åtminstone rätt i att stenen inte är skapad.

torsdag 6 juli 2017

Jag har sett den plattaste tänkbara kristna filosofin

Kristna tror sig ofta kunna leverera väldigt detaljerade beskrivningar av Gud och Guds karaktär. Ofta används en deklaration i förmildrande syfte, i stil med att "man inte kan veta något om Gud, men...", vilket är precis lika effektivt som "jag är inte rasist, men..." eller "man ska inte generalisera, men...". Emelie Rynningsjö låtersig inte besväras av några försiktighetsklausuler, utan redogör noggrant vad som gäller i frågan om Gud. Och även fårskocken!

"När diskussioner om Gud förs mellan en kristen och en gudsförnekare..."

"Något som också är viktigt är att vi som kristna har en god förståelse..."

"Vi tror som kristna att..."

Till att börja med är Gud inte att jämställa med någon tandfé! Det påstås okommenterat, som den falska dogm det trots allt är. Krigsguden Jahve och tandfén är väldigt olika, men dess epistemologiska status är identisk. Skillnaden mellan tandfén och Jahve ligger i att Jahve kan mycket mer. Tandféns superkraft ligger i att kunna förvandla tänder till pengar i lokal valuta, medan Jahve både kan prata med sina undersåtar via brinnande buskar och från molnen, samt sitter på visdom som "du skall icke döda" med tillhörande undantagsregler. Endast Jahve vet att arbete på sabbaten är förenat med dödsstraff - där står tandfén helt handfallen.

Bibeln ger svaret, och den som kritiserar någon annan Gud än Bibelns Gud antas kritisera en halmgubbe.
Det är dessutom angeläget att lära oss att känna igen när gudsförnekare egentligen angriper en halmgubbe, en nidbild av Gud, som vi inte ens ska behöva försvara. Vi tror som kristna att vi lär känna Guds karaktär och egenskaper bäst genom hans eget ord i Bibeln, genom skapelsen som bär spår av honom som skapare och slutligen genom Jesus Kristus – Guds son och Gud själv inkarnerad.
Vidare berättar Rynningsjö att man måste ha goda argument att försvara Guds existens inför den som inte tror på Bibeln. Kalams kosmologiska gudsargument lyfts fram:

1. Allt som börjar att existera har en orsak.
2. Universum har börjat att existera.
3. Alltså har universum en orsak.

Att det kan göras mer korrekt med en enkel omformulering talas det tyst om.

1. Allt som börjar att existera har ett naturligt ursprung.
2. Universum har börjat att existera.
3. Alltså har universum ett naturligt ursprung.

Har inte Gud börjat existera? Nej, utan att några rimliga skäl presenteras, så antas vi anse att Gud är evig. Inom den vetenskapliga skepticismen är man försiktig med att anta grundlösa hypoteser som saknar förklaringsvärde, men i religionens underbara värld målar man obstinat väggarna med regnbågsfärger, utan att någonsin stanna upp och reflektera över resultatet.

En person som kan vara kritisk mot skepticism i sitt försvar av religion, är selektivt kritisk. Stephen Jay Gould försöker åtminstone lösa detta genom att klumpigt hävda att de anspråk som etiketteras som religiösa har speciella frikort, men Emelie Rynningsjö gör inte mer reflektioner än en papegoja som lärt sig att upprepa påståenden vars konsekvenser hon fortfarande har framför sig att reflektera över.

söndag 2 juli 2017

Är Sverige sekulärhumanistiskt?

Det sägs att sekulärhumanismen är Sveriges största livsåskådning. Det är påstående som förmodligen är sant, och som framstår som sant i jämförelse med de två stora religionerna i Sverige - islam och kristendom - då de trots allt är ganska impopulära, speciellt bland intellektuella. Förmodligen är det New Age, postmodernism, pseudovetenskap, TV4-spöken, relativismen och annat trams som ger sekulärhumanismen en utmaning i antal anhängare. Christer Sturmark föreslår att detta lilla test avgör, med hyfsat bra precision, huruvida man är sekulärhumanist eller ej. Om man svarar ja på följande fem frågor, är man troligen sekulärhumanist.

1. Anser du att det går att leva ett etiskt och meningsfullt liv utan religiös tro? Jag tror att de allra flesta svarar ja på fråga 1 helt utan förbehåll. Det finns en frireligiös ådra där man skolas till att tro att religion är något nödvändigt. Om man inte dyrkar Gud, så dyrkar man mammon eller shopping, kan det heta. Man kan också höra att vetenskap eller ateism är konkurrerande religioner. En liten och ganska extrem grupp anser att människan alltid är anhängare av någon religion, dyrkan och/eller personkult, och är det inte deras religion, så är det någon annan. Sunda religiösa har knappast själva ett "dyrkande" förhållande till sin Gud, och är således fullt medvetna om att religiös dyrkan inte är nödvändigt.

2. Anser du att förnuft och vetenskapliga metoder är det bästa sättet att nå kunskap om världen vi lever i? Här svarar nog också hyfsat många ja, men i hela västvärlden finns en ytterst märklig föreställning om varför-frågors magiska egenskaper, som tycks locka för frågornas förmåga att öppna dörrar till åtråvärda övernaturliga förklaringsmodeller. För en sekulärhumanist är "varför" samma sak som "hur kommer det sig att...?", men för många andra är "varför" samma sak som "vad hade min låtsaskompis för baktanke...?".

3. Anser du att religion och politik ska skiljas åt och att samhället ska garantera mänskliga rättigheter för alla? Pastafari är en religion konstruerad för att testa religiösa minoriteters likhet inför staten, som helt enkelt provocerar fram ett ställningstagande. Många, t.ex. Transportstyrelsen, anser att den religiöses rättigheter ska stå i paritet med religionens globala framgång, men en sekulärhumanist anser att alla människor ska ha samma rättigheter och vara likvärdiga inför staten.

4. Anser du att konsten, musiken och naturen kan ge oss andliga upplevelser, som inte hänför sig till något religiöst sammanhang? Ja, förmodligen anser alla, utom den lite stolliga minoritet som har problem med första frågan, att så är fallet. Man kan faktiskt även tänka sig att bruket av s.k. mind expanding drugs kan bidra till andliga upplevelser.

5. Anser du att naturliga förklaringar är bättre än övernaturliga förklaringar? Här säger nog de allra flesta nej. Övernaturliga förklaringar har ingen vidare hög status i akademiska kretsar, men gemene man verkar vara ganska säker på sin sak: Hittepå beskriver verkligheten bättre än det som på goda grunder kan anses vara sant. Hur många tittar inte med behållning på Jocke och Jonnas spökjakter, trots att det är allmänt känt att det är Jocke och Jonna själva som spökar? Hur många tittar inte på TV4-Gruppens flora av spökprogram, trots att varje program i sig själv borde vara en tragedi för den som faktiskt tror att medium kan kommunicera med avlidna människor? Hur många tror inte på "något", anser att "varför" är frikort för vidskepligt trams, att postmodernismen bidrar med precision in vår verklighetsuppfattnings korrekthet? Listan kan göras lång, och skeptikerrörelsen har ett enormt jobb framför sig.

torsdag 29 juni 2017

Begrunda Transportstyrelsens syn på religiösa minoriteter

I Sverige är det inte helt lätt för en pastafarian att få sin önskan igenom hos Transportstyrelsen. För mig är frågan aktuell då en vän önskar att få ha sitt durkslag på huvudet på sin körkortsbild, och Daniel Granqvist har skrivit grundligt om detta på sin blogg.

Helst ska bilden på körkortet vara utan huvudbonad, men det finns egentligen inget hinder för den som vill ha huvudbonad.

Om handläggaren känner till (och accepterar) en religion där det föreligger religiösa skäl till huvudbonad, accepteras huvudbonad. Det spelar ingen roll om huvudbonaden är frivillig eller en del av ett religiöst påbud, huvudbonaden accepteras i detta läge utan motfrågor.

Om handläggaren säger sig inte känna till en religion där det föreligger religiösa skäl till huvudbonad, accepteras inte huvudbonad. En pastafarian behöver inte ha på sig sitt durkslag till vardags, men får inte synas utan durkslaget på officiella handlingar, utan måste där företräda sin religion. När det gäller pastafari hänvisar man alltid till sin praxis att religiösa skäl inte är grund för huvudbonad då tjänstemännen inte har hört talas om religionen i fråga. Förmodligen utbildar man i hur man inte känner igen pastafari eftersom frågan ständigt är aktuell, både inom och utanför landets gränser.

Granqvist skriver:
Om religionen inte påbjuder huvudbonad för jämnan, finns inget skäl att ha sådant på fotografiet på en identitetshandling.
Inom islam är slöja naturligtvis frivillig. Islam generellt förtrycker inte kvinnor, och har inte särskilda regler för kvinnor. Här ser Transportstyrelsen mellan fingrarna på huvudbonaden.

Inom pastafari finns inte heller några krav på att bära durkslag, annat än på officiella handlingar. Här väljer Transportstyrelsen att sätta sig på tvären i en fråga som är viktig för en religiös minoritet, trots att möjligheten att se mellan fingrarna finns även här.

Uppdatering 2017-07-02: Är Sverige sekulärhumanistiskt?

onsdag 28 juni 2017

Det är inte så konstigt att filterbubblor är populära

Fredrik Haage om hatbrott mot judar:
2016 företogs en studie där judar som blivit utsatta för hatbrott tillfrågades om vem, i termer av gruppering, som hade trakasserat dem. Resultatet var mycket tydligt: i alla fyra fall (Sverige, Tyskland, Frankrike och Storbritannien) var muslimska extremister den överlägset största gruppen förövare. I alla fallen var den minst dubbelt så stor som den näst största gruppen.
Det påstås alltså inte vara nynazister som angriper judar idag, trots att de omfamnat nazistisk ideologi, utan islamister.
Och den näst största? Vänstersympatisörer. I Sverige var den gruppen störst jämfört med de tre andra länderna.
För även om Sverigedemokraterna kanske inte ställer sig bakom den imam som lockar unga människor att offra sina liv för vad de tror är paradiset så kommer deras ideologiska utopibild och retorik alltid att vara en av faktorerna som bygger den stol som han kan predika från.
Ur SD:s intolerans växer nämligen hatet. Där gror extremismen. När är vi villiga att ställa Sverigedemokraterna till svars för det?
Svenska journalister är (trots vänsterdominansen) ganska neutrala. Många medier jobbar med vattentäta skott mellan journalister och ledarskribenter. Men på ledarsidorna är världsbilderna både fundamentalt olika och ibland direkt inkompatibla. Som läsare kan man inte ta texterna på allvar utan att helt byta världsbild när man växlar från en tidning till en annan,

Men är det inte islamismen som skapar extremismen? Det beror på vem man frågar. Magda Gad skriver:
Om hur en del av de irakiska styrkorna som strider mot IS begår samma slags tortyr och mord som IS.
Och om en irakisk polis som halshugger.
Och apropå mångfald, så här marknadsför sig Aftonbladet:

söndag 25 juni 2017

Radio Houdi 208

I säsongens sista Radio Houdi blir det midsommar, låtstöld, statsministern och kyrkan, och mycket mer! Lyssna här, mycket nöje!



Från avsnittet, Radio Houdis Jesus-quiz, del 3 av 7:

lördag 24 juni 2017

Sympatiska muslimer tar inte sin religion på något speciellt stort allvar

Det råder inga tvivel om att muslimer över lag anser att vetenskap är bättre än religion på att beskriva vår verklighet, att muslimer är för demokrati och mot diktatur, att muslimer opponerar sig mot våld och att de inte tar Koranen eller Haditherna bokstavligt. Detta beror inte på att islam är en sympatisk ideologi, utan på att moderna människor inte tar sin religion, eller sin religions påbud, på för stort allvar.

Från religionen följer stollerier i flera dimensioner. Man kanske vill, eller rent av på allvar tror, att det finns ett allsmäktigt väsen som har ett intresse för mänskligheten. Och om man verkligen tror att ett sådant väsen finns, kanske man tror att detta väsen har vissa regler, och kanske att "profeten" Muhammed har något att säga om detta.

Expressen idag under rubriken "Hundratals svenskar åkte till kriget för att slåss för IS – så lever återvändarna i dag":
Då poserade de öppet på Facebook som oövervinnerliga krigare, ofta med dödade fienders skändade kroppar. 
I dag lever de som skuggor och gör allt för att undvika att bli igenkända. 
Expressen har kartlagt återvändarna, de 150 svenska misstänkta IS-terrorister som i tysthet återvänt till Sverige.
Igår skrev The Guardian under rubriken "Turkish schools to stop teaching evolution, official says":
Evolution will no longer be taught in Turkish schools, a senior education official has said, in a move likely to raise the ire of the country’s secular opposition. 
Alpaslan Durmuş, who chairs the board of education, said evolution was debatable, controversial and too complicated for students.
Också igår skrev Anna von Bayern i GP:
Över 40.000 människor demonstrerade i Tyskland för Erdogans referendum att avskaffa demokratin i Turkiet. Bara ungefär 1000 deltog i "Muslimernas fredsmarsch" i lördags mot islamistiskt våld.
Muslimer själva beskriver sin syn på evolutionsteorin så här:
Om evolutionen i en ateistisk mening är verklig och som en följd därav utesluter Guds existens bör evolutionen också framkalla ett psykologiskt tillstånd oemottagligt för teism, design och skapande. Är vi ​​en produkt av evolutionen, naturens legitima avkomma, skulle ateism vara varje människas första val. Det skulle vara den rådande normen och "tesim" skulle vara undantaget, anomalin. Den stora majoriteten skulle vara icke-troende och endast en liten minoritet, som en droppe i havet, skulle vara de laglösa som ateisterna kallar "troende". Våra gener skulle vara fyllda med "ateistiska kemikalier" och våra sinnen immuna mot tanken om Gud eller religiösa upplevelser. Detta är den naturliga slutsatsen. Men om vi ser till verkligheten har inget av detta någonsin inträffat.
Synen på liv och död:
Frågan om huruvida det finns något liv efter detta tillhör inte vetenskapens domäner, eftersom denna uteslutande befattar sig med sinnena. För övrigt har människan bara sysslat med vetenskaplig forskning, i ordets moderna betydelse, sedan några hundra år tillbaka, medan hon däremot känt till idén om livet efter detta sedan urminnes tider. Alla Guds profeter uppmanade sina folk att dyrka Gud och tro på livet efter detta. De lade så stor vikt vid tron på livet efter detta att även det minsta tvivel i detta sammanhang räknades som gudsförnekelse och gjorde alla andra trosuppfattningar meningslösa.
Ju närmre du står en vetenskapsfientlig lära, desto mer vetenskapsfientlig är du. Ju närmre du står en omoralisk lära, desto mindre moralisk är du. Anledningen till att muslimer både är sympatiska och sunt vetenskapligt skeptiska, beror på att de inte tar sin religion på något speciellt stort allvar. Citaten ovan handlar om dem som faktiskt tar Islam på allvar.

onsdag 21 juni 2017

#SkyltGate visar på behovet av transparens

Enligt Mediaakademin har 64 procent av Sveriges befolkning mycket eller ganska stort förtroende för Sveriges Radio (SR), vilket är en mycket bra siffra som få konkurrenter kan mäta sig med. Bland de som saknar förtroende för SR finns en liten men högljudd grupp av konspirationsteoretiker, som skjuter ganska vilt omkring sig så fort de får chansen, och senast de fick chansen var i den så kallade #SkyltGate-incidenten. Deras oro behöver man väl inte ta på allvar?

Om man avfärdar konspirationsteoretikerna med svar som bara är delvis kompletta så ger man dem ett incitament att sprida sina idéer, och jag tror att det är precis det som har gjort att #SkyltGate inte bara dog ut, utan faktiskt blev en grej. Detta har hänt:

Ett fotografi föreställande en SR-buss med en politisk skylt sprids på nätet, vilket skapar reaktioner då SR måste vara politiskt neutrala enligt uppdragsbeskrivningen de har från Svenska staten.
Programverksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället. Sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i radion. Ingen utanför företaget kan påverka vad som ska sändas eller inte sändas.
De som inte gillar SR såg detta som en chans att kunna påvisa de inte alls är neutrala - här har en tjänsteman tagit med sig en politisk skylt i jobbet. I den extrema motpolen finns de som försöker bekräfta sin föreställning om SR:s ofelbarhet genom att hävda att bilden som sprids på nätet är manipulerad. Men då träder en journalist fram och påpekar att båda har fel. Skylten kom inte till platsen i SR:s buss, det är fel. Skylten låg verkligen i SR:s buss, så att bilden skulle vara manipulerad är också fel. Journalisten säger:
Någon hade satt skylten på vår buss, jag tog ner den, ställde ifrån mig den medan jag jobbade och kastade den sedan. Odramatiskt.
I ett officiellt uttalande säger SR att någon hade placerat skylten på deras buss, att journalisten lagt den i bussen, för att sedan slänga den. Skylten har inte använts i någon SR-anställds demonstration. Det är alltså någon annan som använt skylten i demonstrationen, för att sedan fästa den på SR-bussen, och det är därifrån den tillfälligt hamnat i SR-bussen innan den slängdes? Eller möjligtvis har den plockats upp ur papperskorgen (eller var den nu slängdes), för bilden på SR-bussen med skylten är tagen tidigt på morgonen. Om den nu över huvudet taget har används i någon demonstration.

Det har cirkulerat en del bilder i #SkyltGate, men inte alla bilder föreställer den skylt som skådats i SR-bussen. Nedan är två andra skyltar, som inte har legat i någon SR-buss.


I ljuset av detta har man försökt att visa att SR-journalisten i fråga deltog i en politisk demonstration och hållit i en annan skylt med liknande budskap, men jag har personligen hittills inte låtit mig imponeras av detta. Problemet denna gång verkar inte vara att SR är politiska, utan att det bubblar av misstro mot SR, kanske beroende på att de ibland är väldigt politiska, vilket framgår i denna debatt hos Publicistklubben.