söndag 19 november 2017

Nu har en miljöpartist pratat ekonomi igen

SvD Näringsliv intervjuar trafikborgarrådet och miljöpartisten Daniel Helldén angående dieselbilar, och han är bra sugen på att införa ett förbud, för miljöns skull. Tanken är att man ska ha olika zoner där endast elbilar är tillåtna, andra zoner där även bensindrivna bilar för köras, medan dieselbilar inte alls får användas i tätort, för att tillslut totalförbjudas. Enligt SvD säger Helldén:
I det läget får man fundera över om man behöver köra in till stan med bil. En euro-5-bil förbjuds troligen inte i hela innerstan, men i valda områden. Jag skulle råda alla som har dieselbilar att inte köra dem i innerstan. Jag skulle rekommendera att man köper en bensin- eller elbil.
Och vidare:
Då kommer diskussionen om privatekonomin. Men om man byter en dieselbil från 2015 då kan man köpa en begagnad bensinbil för ungefär samma pengar.
Med risk för att trassla in mig i ett komplicerat marknadsekonomiskt resonemang, så är troligtvis bilköparens incitament för köpet att få en bil som faktiskt får köras. Att en dieselbil från 2015 verkligen är värd något, bygger på att det inte är förbjudet att köra den. Så om teorin att en såld dieselbil och en köpt bensinbil resulterar i en mindre dieselbil och en till bensinbil verkligen skulle testas, kanske det visar sig det enda som egentligen har hänt är att det är andra människor som kör dem. Så eventuellt behöver Helldéns resonemang ligga kvar på ritbordet ett tag till.

onsdag 15 november 2017

Demokrati är bra men pengar är bättre

Sveriges Unga Muslimer ser inget egenvärde i att vara för demokrati. För dem handlar det om pengar. Idag skriver de i ett "pressmeddelande" på sin Facebook-sida att det var fel att dra in deras statsbidrag eftersom de "i sin verksamhet respekterar demokratins idéer".

Vi inom Humanisterna däremot, ser frihet och demokrati som ett självändamål redan idag, alltså innan några skattepengar har beviljats.

Illgärningar utan Gud?

Med anledning av att jag hade förmånen att bli inbjuden till Svenska Apologetiksällskapet för att debattera frågan om Gud och moral med Micael Grenholm, har jag funderat en del på vilken roll Gud kan tänkas spela. Jag tog med mig följande tankeövning, som i ljuset av vad människor fått utstå på vår planet, utmålar mänskligheten som ett experiment:

Tänk på ett barn som har en myrfarm hemma på rummet. Tänk dig att barnet studerar myrorna, skyddar myrorna och sörjer för deras väl. Kanske myrorna, om de vore kapabla, skulle vaggas in i tanken att barnet har uppfunnit godhet?

Men tänk om barnet istället plågar sina myror, utsätter dem för översvämningar och jordbävningar. Nästan som om myrorna vore människor på jorden. Då blir inte tanken på att myrorna uppfunnit godheten bara en ologisk tanke, utan även en omoralisk tanke.

Genom att helt enkelt se verkligheten så som den faktiskt är, utan vidskepligt motiverade hinder, belönas man inte bara med ökad förståelse, utan slipper hitta på förklaringar till icke-problem, som varför en god gud gör onda ting.

Men det kom att visa sig att debatten inte handlar om vad man tror, utan om vilken roll Gud har, helt oavsett vem du är. Gud anses definiera god moral för alla, muslim, kristen, hindu eller ateist.

Så föreställ dig istället ett parallellt Universum, identiskt med det vi lever i nu, så när som på att Gud inte finns. Detta hypotetiska Universum är naturligt och gudfritt. Varför skulle man i det läget inte kunna identifiera reaktionerna hos den medmänniska man gör illa? Av alla konsekvenser som skulle kunna följa av att världen är naturlig, varför stannar man vid just detta?

Till råga på allt är förmodligen det Universum vi faktiskt lever i naturligt och gudfritt.

söndag 12 november 2017

Radio Houdi 217

Detta är både roligt och sorgligt, men framför allt är det värt en lyssning! I veckans avsnitt pratar vi om spöken, om skepticism och så avslutar vi med ett tråkigt besked. Lyssna här!

lördag 11 november 2017

Eventuellt är inte YouTube din bästa barnvakt

Eventuellt är inte YouTube den barnvakt många hade hoppats på. I denna video pratar frilansjournalisten Tim Pool om hur Google tjänar sina pengar på tjänsten.

"Humanisterna" är inte ens hälften så smarta som de tror?

Jag håller inte längre koll på vilka sidor man får eller inte får länka till. Jag vet att Nyheter Idag har välkomnats in i värmen tack vare ett reportage av Chang Frick, och att Aftonbladet hamnat i kylan på grund av att man livnär en massa våldtäktsmän. Jag har läst Lisa Magnussons krönika om "humanister", så om man inte får länka till Metro, så ber jag om ursäkt.

Hon inleder med att säga att hon har svårt för ateister som kallar sig "humanister", och förklarar det med att dessa inte respekterar andras världsuppfattningar. I och med det uttalandet erkänner sig Magnusson skyldig till den hållning hon kritiserar, vilket jag tycker berättigar hennes röst i frågan.

Den sortens ateister som kallar sig "humanister" är förmodligen s.k. sekulärhumanister, alltså humanism + religionsfrihet på lika villkor genom separation av religion och stat, vilket är den sort som jag är. Men för att få kalla sig humanist, behöver man fortfarande vara humanist, ateist eller ej, vilket innebär att man hyllar bildning och människovärdet. Ordet "humanist" säger något om vilka värderingar man har, till skillnad från t.ex. "kristen" som bara säger något om vilken världsbild man har. Vem som helst kan sen specificera sig ytterligare om så önskas, vilket jag gör genom att säga att jag är sekulärhumanist.

Ordet ateist definieras av Magnusson som någon som är skeptisk till hypotesen att det finns en gud. Jag gillar inte den definitionen, eftersom den för tanken till tvivlare, och tvivlare brukar i vardagligt tal avse gudstroende som tvivlar på Guds existens. För min del tycker jag att en ateist är en person som saknar gudstro, men jag anser egentligen inte att det behövs ett ord för någon som inte tror på något som inte finns - i ett upplyst samhälle borde det betraktas som normen.

Magnusson skriver att problemet med dessa "humanister" är att de driver en hårdför tolkning, de saknar nyansernas intelligens och att de tvärsäkert förkastar allt som inte bevisas, medan vetenskap i själva verket "lever genom nyfikenheten och förs framåt genom tron". (Postmodernism?)

Den anklagelse som är mest legitim är att vi ibland har en hårdför eller ett burdust angreppssätt när vi angriper påståenden om Guds existens. Från början var faktiskt de som påstod att Gud finns väldigt konkreta, men allt efter som vi blivit bättre på att studera och förstå vår omvärld, har vi tvingats till mer subtila gudsbilder. Hade vi inte gillat hypotesen om en sky-daddy, hade vi förkastat den, eftersom det saknas bevis.

Och apropå det, så är den andra anklagelsen aningen mindre legitim. Den handlar om varifrån man får sin kunskap. Som vetenskaplig skeptiker avfärdar jag inte allt som inte kan bevisas, jag anpassar nivån av stöd till evidensläget. Räknar man antal år som apologeterna slitit med sin gudshypotes, kommer man upp i fyrsiffrigt, och evidensläget är precis noll. Mitt avfärdande är inte mer säkert än att jag lyssnar om någon skulle komma med något annat än rödvinsstinnad armstolsfilosofi, men är annars rätt trygg. Evolutionsteorins sanningshalt försvarar jag lika tvärsäkert som dess förklaringsvärde, men allt där emellan finns också. Just Gud råkar bara ligga väldigt långt ut på fel kant på trovärdighetsskalan. Att folk sedan råkar ha ett förhållanden till en personlig gud, är bara en konsekvens av de religiösa behov vi utvecklat genom tusentals millennium som gjort oss till de ängsliga, ofullkomliga och vidskepliga varelser vi trots allt är.

Respekten för personer med andra världsbilder är ändå ganska hög. I samtal mellan olika livsåskådningar, t.ex. i Tro möter tro, upplever jag att det precis alltid är sekulärhumanismen som är den åskådning vars föreställningars legitimitet och sanningshalt som ifrågasätts. Kristna ställer gärna nyfikna frågor till muslimer om hur de tror och hur de praktiserar, men väljer sällan att påpeka att de har fel. När humanister berättar vad de tror, och varför, är det ett hot. Då blir alla troende Lisa Magnusson. Rätten att berätta vad man tror, tillhör inte skeptikern, vilket är synd för i ett kristnormativt samhälle är antalet tillfällen att diskutera världsbilder oändliga.

lördag 28 oktober 2017

Inte alla arbetsplatser

Journalister har lite yrvaket upptäckt att det kanske inte är jättebra att behandla kvinnor hur som helst, och polisen sitt uppvaknande framför sig. Aftonbladet är en arbetsgivare utmärkt sig rejält under de senaste veckorna, vilket summeras bra av Davd Lindén på Nerikes Allehandas ledare. På Aftonbladets egna redaktion fortfarande inte polletten trillat ner. Deras analys är:
Det handlar om män som visar sin makt över kvinnor som nu måste säga ifrån. På Aftonbladet och på alla andra arbetsplatser.
När man förstår Aftonbladets verklighetsuppfattning så kastar det ljus över varför de agerar som de gör, men som tur är har de helt fel. Jag skulle inte vilja arbeta på Aftonbladet för jag vill varken ha kollegor eller vänner som pratar ner sina kvinnliga kollegor eller sina fruar, och jag skulle inte vara välkommen att jobba kvar på mitt jobb om jag själv gjorde det. Alla människor är olika och alla människor har sina tillkortakommanden, men när man läser "aftonbladetprofilen" egna ord om sin livsstil kan man inte göra annat än att förfäras.

Jag hoppas att Aftonbladet gör studiebesök t.ex. hos ett företag i mjukvarubranschen där jag själv är verksam. Det är en mansdominerad bransch, men vi lär känna våra kollegor och deras respektive, helt oavsett vilket kön de har. Människor man känner och respekterar skojar man med på ett sätt som man bara kunde önska att Aftonbladet skulle lära känna.

Uppdatering 23:42: David Lindén skriver på Twitter:
Jag har varit i riktigt maskulina miljöer. Engelska herrklubbar och Försvarshögskolan. Ofta rå ton. Men aldrig på Aftonbladet-nivå. Aldrig. 
Hur kan man ens fråga en kvinnlig kollega som fått barn "är du slapp i fittan" eller säga "hon åker till Afrika för att knulla negrer". Hur? 
Att vuxna män kan uttrycka sig som de gjort övergår mitt förstånd. Och jag är en relativt smart herre. 
Om någon vid någon tidpunkt uttryckt sig som "de sköna feministmännen" på Aftonbladet hade han nog åkt på stryk. I min vänkrets alltså. 
Jag gick på könsmixat internat. Men jag har kompisar som gått på pojkskolor. De är lika häpna och förfärade. Förfärade.

onsdag 25 oktober 2017

Levande konst på Västlänken, jag erbjuder mig att samla skräp

För några miljoner kronor får skattebetalarna ett konstverk med fabrikstema som har en levande människa däri. Konstverket med människan kommer att pryda Västlänkens tågstation vid Korsvägen i Göteborg. Kostnaden för detta är, förutom att bygga konstverket, lönen som går till personen som jobbar i konstverket, som en del av konstverket. 28 miljoner kronor har säkrats till konst på Västlänken, och dessa ska räcka till ett verk till. Pengarna kommer från Västlänkprojektet och från statens konstråd.

28 miljoner är försvinnande lite pengar i Sveriges budget. Statskyrkan kostar betydligt mer för skattebetalarna (ungefär 100 miljoner kronor), men min invändning mot statskyrkan handlar om principer, inte om pengar. Som jämförelse föreslås 8,5 miljarder skattekronor årligen ges till Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion från och med 2019. 28 miljoner kronor är alltså inget att bråka om, såvida man inte kanske har några principiella invändningar. Om inte annat lär det höja kvalitén på det offentliga rummet.

I Örebro satsade kommunen på märkta soptunnor, i syfte att källsortera, ändå skickar man rubbet på förbränning. De få örebroare som över huvudet taget vet hur en papperskorg fungerar, slänger sitt skräp i valfritt fack. Det är ett problem att så pass många slänger sitt skräp på marken, många helt obesvärade av att de är betraktade av sina medmänniskor. Och när jag går på stan i Örebro, brukar jag faktiskt tänka på hur vacker staden skulle vara om man rensar den på skräp! Östra och Västra Bangatan är särskilt drabbade av nedskräpning.

Mitt drömjobb vore att sanera Örebro på skräp. För pengarna vår vi en ren stad (vilket förmodligen gynnar turistnäringen) och nedskräpningsstatistik i valfritt format. Jag tror att det kan ge en bra kickback till Örebro!

tisdag 24 oktober 2017

Skattefinansierad underhållning, nej tack!

Kanske redan 2019 skrotas tv-licensen som finansiering av public service-media, till förmån för en ny skatt. Ett hushåll med två vuxna kommer att betala drygt 2600:- per år, vilket bara är en höjning med några hundralappar, och för ensamstående blir det till och med billigare då man betalar per person istället för per hushåll. Eftersom pengarna tillfaller SR, SVT och UR direkt, utan att gå via Radiotjänst, innebär det att samtliga 8,5 miljarder som kommer in via skattsedeln når fram till målet, vilket kan jämföras med 7,1 miljarder som idag kommer in via Radiotjänst.

Det som bekymrar mig är att public service-media inte behöver kosta 8,5 miljarder kronor per år. Mycket pengar leks bort, t.ex. genom att konkurrera med kommersiell tv (typ Doobidoo), och mycket pengar kommer att gå till sådant som skattepengar egentligen absolut inte får gå till, som t.ex. att sprida Svenska kyrkans budskap. Problemet är alltså inte 2600:-, problemet är att 8,5 miljarder kronor används för att konkurrera med privata företag under förevändningen att man sysslar med public service.

En radiolyssnare kan ofta bara lyssna på ett enda program i taget, och under den tiden tittar han troligtvis inte på tv. Man kan titta på YouTube eller lyssna på en podcast istället för att se på tablå-tv, och om man tittar på tablå-tv, kanske man tittar på Femman eller TLC. Eller så lyssnar man på Spotify eller tittar på Netflix, vad vet jag? Den lilla tid man använder för att titta på SVT, kanske man ägnar åt ett program som lika gärna kunde ha visats på TLC.

De 1,4 miljarder extra man drar in, skulle man kunna använda i lokala redaktioner som rapporterar om politiska beslut i sina närliggande kommuner. Man skulle kunna göra något annat än lokala nyheter, som ändå inte är speciellt lokala. Och man skulle definitivt kunna gynna den fria marknaden genom att inte använda skattemedel för att sno åt sig underhållningskonsumenter.

Man skulle kunna fundera på varför t.ex. inte Systembolaget säljer biffen, utan bara vinet som ska drickas till. Det beror naturligtvis på att Systembolaget inte ska utnyttja sin särställning för att konkurrera med privata företag som t.ex. Willys, ICA eller Coop. I ett läge där tre mediabolag ett mångmiljardtillskott från skattebetalarna, som andra mediabolag inte får, är det bra att hålla samtalet om hur pengarna används levande.

Inte minst kan man fråga sig om man ska avsätta medietid för gudstjänst? Kyrkan är inte längre en statlig myndighet och ett fritt samhälle bör inte subventionera monoteistisk propaganda utan sträva efter religionsfrihet på lika villkor. Ett argument för att visa gudstjänst, skulle kunna vara att det finns ett intresse, vilket på ren svenska betyder att det finns ett kommersiellt underlag. En gudstjänst är alltså ett slags Doobidoo för vidskepliga. Om SVT är intresserade, kan jag producera program som argumenterar för att Gud inte finns, som motvikt för de gångna åren.

söndag 22 oktober 2017

Stå upp för mys-snickaren?

TV4:s mysprofil som mest gjort tv-program med gör-det-själv-tema har tagits ur tjänst på grund av att han gjort sig skyldig till sexuella trakasserier (vilket han själv bekräftar). På Facebook finns en grupp som (på ganska lösa grunder) säger sig stå upp för profilen: Han påstås ha hängts ut på falska grunder (läst 2017-10-22).

Inom det postmodernistiska paradigmet är det är det åsikter och uppfattningar som definierar vad som är sant eller falskt. Idag definieras alltså verkligheten av vad vi tycker om den. Detta ha alltid varit sant när det gäller mer subjektiva frågor, men när det gäller frågor om naturens beskaffenhet är jag fortfarande anhängare av den vetenskapliga skepticismen, som tvärt emot postmodernismen bygger på ackumulerad kunskap och empiri.

När det handlar om subjektivitet, som t.ex. vem som i ett fungerande samhälle har blivit sexuellt ofredat, förväntas offrets subjektiva upplevelse, vägt mot våran allmänna uppfattning om olika gärningar, vara det som ligger till grund för bedömning. Men om verkligheten verkligen definieras av den som har en åsikt, kan lika gärna förövaren vara den som har rätt och förtjänar stöd. "Det som är sant för dig, är inte nödvändigtvis sant för mig", brukar det heta.

Det gäller förresten inte bara sexuella trakasserier, det gäller även synen på t.ex. förintelsen, vilket borde oroa precis vem som helst.

lördag 21 oktober 2017

Aftonbladet rullar vidare

Lagom till att nästa våldtäktsman på Aftonbladets lönelista diskuteras, har Lena Mellin försökt att svara på varför man hänger ut folk på ett sätt som de själva rapporterar som för förtal. Nej, det ärliga svaret "vi gillar pengar och förtal säljer" kommer du inte få höra, men texten känns konsekvent. I korthet: Martin Timell hängs ut för att han medger sina gärningar, så även Anders Borg, och generellt sett berättar man inte vem som är gärningsman. Beträffande Harvey Weinstein är det allmänt känt att han är ett svin, men eftersom ingen vet vem "aftonbladetprofilen" är, så vill man inte berätta det med hänvisning till att man normalt inte gör sådant.

Bläcket han inte torka på pappret innan man ger sig på Lasse Kronér, igen på ett sätt som man själv rapporterar som förtal. Jag är övertygad om att Kronér är ett svin, jag tvivlar inte på hans skuld. Om jag ska vara helt ärlig så skiter jag i vilket, då jag inte ingår i den "public" som avses när man gör nöjesprogram som "public service", då jag hellre lyssnar på Deep Purple än tittar på lekprogram på (snart skattefinansierad) tv.

I övrigt tänker jag inte kommentera Aftonbladet och deras ruttna människosyn ytterligare förrän det börjar pratas om den tredje "aftonbladetprofil". Det lär ju trots allt inte dröja speciellt länge. En och annan har ju slutat på grund av detta genom åren.

onsdag 18 oktober 2017

De tre senaste dagarna på Aftonbladet

Låt oss titta på de tre senaste dagarna på Aftonbladet.

I måndags påstår en ung medieprofil att en krönikör på Aftonbladet drogat och våldtagit henne.

Igår (tisdag) riktar flera unga kvinnor flera anklagelser mot krönikören. Aftonbladet publicerar en kort kommentar där det påpekas att krönikören inte dömts för något brott, och en artikel som påminner om att det kan vara förtal att berätta vem som begått övergrepp ("Att sprida en sann uppgift kan också vara förtal."). Dessutom pekar man ut regissören Harvey Weinstein som en person som utsätter folk för sexuella trakasserier. Om vi i ljuset av att Weinstein inte är dömd för något och om man antar att han är skyldig till det han anklagas för, hur rimmar det med vad som sägs med anledning av Aftonbladets egne krönikör?

Idag berättar man att artisten Björk anklagar den danske regissören Lars von Trier för trakasserier. Jag har inga skäl att misstro Björk, tvärt om, men jag har inte heller någon anledning att misstro den medieprofil riktar anklagelser mot Aftonbladets krönikör, vilket jag kan stå för även om man är juridiskt oskyldig tills motsatsen bevisats. Till detta har olika människor jobbat upp olika mycket förtroendekapital, och i det här fallet är skillnaden mellan parterna ganska stor.

Jag hoppas att de företag som annonserar på Aftonbladet (Tele2, Svenska Postkodlotteriet, m.fl.) kunde ta sitt förnuft till fånga. De som jobbar där kan ju omöjligen vara kloka i huvudet.

Uppdatering (21:15): Fredrik Virtanen, krönikör på Aftonbladet, tar "timeout" (=betald ledighet).

Uppdatering (22:15): Vi behöver ett starkare ord än "hycklare" för att beskriva Aftonbladets personal. Är inte detta bevis för att deras ord saknar betydelse, så vet jag inte vad som är.

tisdag 17 oktober 2017

Vad pratar de om på kafferasten på Aftonbladet?

För tre år sedan sparkar Expressen en kristen sportjournalist efter att han har setts äta lunch tillsammans med ett par Sverigedemokrater. Rätt eller fel, det gäller att rensa upp i träsket om man ska kunna äga agendan. Av samma skäl avgår en ex-minister från de bolagsstyrelser han sitter i, efter att ha, så att säga, ha visat fel stimulanspaket, och kallat kvinnor för hora under en snedtändning på alkohol på en fest.

Hos regimvänlig media är det däremot högt till tak. På Dagens Nyheters kultursida jobbar en dömd hustrumisshandlare som kritiserat vithetsnormen och på Aftonbladet jobbar en krönikör som byggt sin karriär på godhetssignalering, som har drogat och våldtagit en yngre kvinna. Det tog en hel arbetsdag för Aftonbladet kommentera anklagelsen (läst 17:30 idag) mot sin krönikör:
En kvinnlig medieprofil anklagar en av våra medarbetare för en våldtäkt som ska ha begåtts 2006. 
Hon har framfört anklagelserna förut. Då anonymt. Nu publicerar hon vår medarbetares namn i ett inlägg på Instagram. 
Polisen utredde anklagelserna 2012. Förundersökningen lades ned för att brott inte kunde styrkas. 
Det är polisen som utreder, åklagarna som åtalar och domstolarna som dömer. Det är viktiga principer i en rättsstat. 
Lika viktiga principer som jämlikhet, jämställdhet och ett samhälle fritt från sexuella trakasserier. Det är något jag personligen kämpat för under hela mitt yrkesliv och som jag brinner för nu och i framtiden.
Alltså, om man inte fälls så är man oskyldig och eventuella moraliska aspekter vill man inte kommentera. Som vanligt så gäller det att spela i rätt läger om man vill komma undan.

Just våldtäkt är ett av de absolut viktigaste brotten att utreda. Brottet drabbar så många fler än offret. Även anhöriga drabbas av konsekvenserna och det fria samhället bygger på att man ska kunna röra sig fritt utan att behöva riskera våldtäkt. Av den anledningen kan det vara viktigare för samhällets väl att reda ut en våldtäkt än att reda ut ett mord, men så sker alltså inte alltid. Tvärt om, det finns grupperingar i Sverige där förövarna skryter om sin gärning, t.ex. genom att direktsända den på nätet, och det finns grupperingar i Sverige där gärningsmannen hyllas.

Som vanligt hånas offret på sociala medier, så även denna gång.

Jag undrar vad de pratar om på kafferasten på Aftonbladet? Jag tror inte att detta betyder något för dem.

Uppdatering: Den utpekade kallar det hela för förtal på Facebook (läst 18:30).


söndag 15 oktober 2017

Radio Houdi 216

Efter mycket om och men är Radio Houdi tillbaka med ett avsnitt maxat med vaccin, videovåld och allmänna provokationer. Lyssna här, mycket nöje!


Här är ett litet smakprov:

torsdag 12 oktober 2017

Förbjuda idrott på grund av nakenhet?

Soran Ismail säger enligt Aftonbladet att skolidrott borde förbjudas, men hans argument lämnar utrymme för diskussion. Det handlar inte om att skydda barn fån att visa upp sitt begränsade bollsinne för varandra, vilket är bra, då det lätt kan överföras till ett matematikförbud eftersom barn även där har olika förutsättningar. Nej, det handlar om nakenhet.
Jag tycker att det är helt sinnessjukt [min stavning] att tvinga barn att vara nakna med varandra.
När jag gick i skolan som liten fick man gå tre varv genom duschen, spritt språngande naken så när som på en duschmössa. När man blev lite äldre blev omklädningsrummen könsseparerade så att killar duschade tillsammans i ett rum medan tjejer duschade tillsammans i ett annat. Man kan lära sig att inte frukta nakenhet på samma sätt som man kan lära sig att inte vara rädd för spindlar.

Bild från Porky's (20th Century Fox, 1981)

Idag när allt sexualiseras, är det inte speciellt intressant att göra något åt den rädslan. Ismail har aldrig upplevt det svenska 80-talet. Han föddes 1987 i Iran, och i både 2000-talets Sverige och i 90-talets Iran har en kvinnosyn som är långt mer objektifierande och sexualiserande än 80-talets Sverige. Av den anledningen installerar skolorna duschbås.

Det frigjorda 60-talet eller det glada 80-talet kommer aldrig tillbaka, och nakenhet och sexualisering av nakenhet kommer alltid att vara ett problem. Att förbjuda gymnastik är en lösning på problemet, duschbås är ett annat. Rörelsen kan ha något positivt med sig, men det är lika självklart att gymnastiklektionen ska utformas så att den med brytningsfel och utan bollsinne inte ska hängas ut, som det är att den som inte kan räkna inte ska hängas ut på matematiklektionen.

tisdag 10 oktober 2017

Svenska kyrkan sparkar nedåt igen

Svenska kyrkan gör mycket bra, men jag kan inte ha respekt för den, dess medlemmar eller dess personal, mest för deras ointresse att frivilligt ge upp (eller ofta ens erkänna) sina privilegier. Ett av dessa privilegier är att de ständigt ropas in när Sveriges Radio och Sveriges Television ska "väcka till eftertanke", t.ex. genom att prata illa om sekulärhumanister. Prästen Camilla Lif levererade en sådan bravad i programmet Helgsmål häromdagen. Efter att ha pratat om skapande och konst sa hon:
Motsatsen till att något helt nytt uppstår ur intet upplever jag när jag pratar med någon som är utpräglad ateist. Jag kan inte räkna hur många gånger jag hört repliker som "det går inte att bevisa" eller "det är bara vidskepelse" eller "jag tror bara på naturvetenskapen". Det som jag tycker är sorgligt med en sådan livshållning, det som gör att mitt intresse för samtal slocknar, är att den livshållningen är så stängd, så färdig, så kontrollerad. Som att leva i en tillsluten burk. Motsatsen till ett konstverk. Om tillvaron vore så förutsägbar, som jag upplever att den styvnackade ateisten beskriver den, så skulle vi människor inte kunna sträcka oss efter något annat än det som vi för tillfället uppfattar som möjligt.
Hade vi sekulärhumanister haft den här plattformen, hade vi garanterat inte använt den för att prata illa om konkurrerande livsåskådningar. Det skulle snarare ligga i vårt intresse att sörja för att vi inte besitter privilegier som inte finns tillgängliga för våra konkurrenter. Och när kyrkan använder sitt privilegium för att sparka nedåt, vill jag ta tillfället i akta att svara på min anspråkslösa blogg.

Vad som går eller inte går att bevisa är relevant, eftersom det bär på ledtrådar om vad som är på riktigt. Jag kräver inte starka bevis för allt jag tror på. För att acceptera det som stämmer med vad jag redan tror mig veta, kräver jag mycket enkla bevis. Det som stämmer med vad jag tror mig veta är sådant som inte bestrids av annat jag också tror mig veta, men man måste naturligtvis alltid vara beredd att ändra uppfattning. Att åberopa mystik när något är motsägelsefullt duger inte.

Vad som är eller inte är vidskepelse beror på vad som är på riktigt eller inte. Fundera på en stund på vad som skiljer en vetenskaplig hypotes från en religiös hypotes. När beskriver den verkligheten och när är den en religiös dogm? Innan vi vet om en hypotes är falsk eller ej, aspirerar den till att beskriva verkligheten. När vi vet att den är falsk, kommer den antingen att avfärdas eller plockas upp av religionen. Till och med religiösa brukar vilja ha vetenskapen på sin sida, utan att det spelar någon som helst roll för deras egen uppfattning - tror man att det finns bevis för något som gagnar tron blir man glad, när bevisen faller tror man ändå. Den kreationist som avfärdar evolution ger gärna teorin epitetet religion.

Slutligen, verkligheten är inte så ointressant som Camilla Lif tycks tro. Den som vågar se bortom sin föreställningsvärld har massor att upptäcka och massor att lära. Verkligheten är långt mer spännande än den naiva föreställningsvärld kristendomen odlar.

fredag 6 oktober 2017

Nyheter 24 vänder sig till Sverigedemokraterna i vetenskapliga frågor

Nyheter 24 ställer på Sverigedemokraternas Julia Kronlid för ett kreationistiskt uttalande hon gjorde i tidningen SANS (prenumerera gärna, det är värt det!). Jag har inget emot att Kronlid är kreationist. Hon har lämnat riksdagens ena kristna parti, Kristdemokraterna, och företräder numera riksdagens andra kristna parti, Sverigedemokraterna. Det borde inte komma som någon överraskning att hon är kristen. Dessutom har jag betydligt lägre förväntningar på en sverigedemokrats förståelse av biologi än t.ex. en biolog. Och Kronlid är inte helt lysande i sin argumentation.
Det är fortfarande religionsfrihet [sic] som tur är, i det här landet...
Rätten att ha fel gör inte att fel blir rätt. Man har rätt att tro att jorden är platt, men man betalar med trovärdighet, och trovärdighet är något extremt ovanligt bland svenska politiker. Nyheter 24 satsar på helt fel kort om de hade förväntat sig det från just Sverigedemokraterna.

Vidare säger Julia Kronlid att man ska undervisa i evolution (vilket man i princip inte gör i Sverige) men att hon inte skulle ha något emot att man berättar att det finns dem som ifrågasätter det. Informationsvärdet i att någon ifrågasätter evolutionsteori finns bara om man även berättar vilka som ifrågasätter evolutionsteori och varför. Alltså, personer som inte kan något om vetenskap i allmänhet eller biologi i synnerhet, och till det har en religiös agenda - typiskt en kristdemokrat eller en sverigedemokrat, inte en sakkunnig. På samma sätt kan man nämna att det finns dem som tror att jorden är platt när man diskuterar planetteorin, men man måste vara ärlig och säga att dessa personer har fel och att de tror som de att jorden är platt gör det av väldigt pikanta orsaker.

Hon betonar att det är viktigt att det råder åsiktsfrihet och yttrandefrihet, men rätten att ha fel är inte under attack, inte ens från oss vetenskapliga skeptiker. Frågan handlar om huruvida skolan ska ta hänsyn till okunniga människors föreställning på bekostnad av den vetenskapliga grund som idag krävs av utbildningsväsendet. Sakkunniga vetenskapsmän debatterar sinsemellan om huruvida vi är fysiska eller simulerade varelser, huruvida det finns mer än ett universum och hur det egentligen gick till när livet på jorden uppstod. Och till och med detaljer kring evolutionen! Men frågan huruvida vi har utvecklats från enklare former eller ej, är sedan länge avklarad. Nyheter 24 behöver bara veta vem de (inte) ska prata med!
Det jag kan tycka är tråkigt är att även om vissa, när det kanske inte ens handlar om religion, kanske vissa forskare faktiskt kan ställa lite frågetecken kring delar i den här, hur det har skett, typ ska dumförklaras och nästan idiotförklaras, att det inte är ok att ifrågasätta, och det tycker jag faktiskt är tråkigt att det ska vara så.
Det är definitivt inte tråkigt att man bedöms utifrån ämneskunskap i det ämne man uttalar sig om. Och hon tillägger att hon inte har någon åsikt om vilken forskare som behöver mer plats, men att hon anser att hennes okunskap om den första encelliga "varelsens" ursprung ska betraktas som en belastning för vetenskapen, istället för en möjlighet?!
Det finns inget svar på det.
Hur vet hon det? Erfarenheten säger oss att det sällan går lång tid från det att religionsvänliga deklarerar ovetbarhet i en fråga där okunskap är viktig för deras agenda till det att vetenskapen formulerar en teori och går vidare. Antalet obesvarbara frågor med fullgoda svar börjar på att bli svårräknade. Inte ens atomer är atomiska, sitt namn till trots!

Avslutningsvis så kan Kronlid inte uttala sig om jordens ålder, eftersom hon inte var där. Ingen nu levande människa var där, så det borde handla om förmågan att bedöma evidens, och intresset därav. Det är frånvaron av den förmågan och det intresse som hon eller Nyheter 24 borde lyfta fram!

onsdag 4 oktober 2017

Några korta kommentarer om yttrandefrihet och religionskritik

I maj i år skrev Adam Cwejman om hur vänstern inte längre kritiserar religion, utan värnar religiösa uttryck (Göteborgsposten, 2017-05-12). Nästan på samma tema har Ulla Lundegård nyligen försvarat oortodoxa förhållanden i Expressen (Varför är det så hemskt att mannen har tre fruar, 2017-10-02) med anledning av mannen med tre fruar i Nacka. Det är nästan så att tankarna vandrar över till den nyligen bortgångne playboyen Hugh Hefner, som inte fick något stöd för sitt kvinnotycke då han aldrig hänvisade till varken kultur eller religion. För det är det som är nyckeln bakom opinionen.

Och vidare, Malin Lernfelt skriver om ett udda sätt att slösa bort skattepengar i Expressen idag: Lärarnas bananlek är djupt skrämmande.

Jag vill även lyfta en bloggpost från Mons Krabbe med titeln Vänsterns dubbelmoral när det gäller Israel från 2012. Den har aktualiserats eftersom den idag strider mot Facebooks trivselregler (2012-12-14), och kan vara värd att läsa av den anledningen.

fredag 29 september 2017

Vad händer efter döden, mormonerna?

Du kanske har undrat över vad som händer efter döden? Mormonerna har svar!
Vi är alla rädda för något. Mörkret, ensamhet, meningslöshet och vi tenderar att vara rädda för det vi inte vet. Det mest okända är Det Mest Okända, döden.
Att döden är något okänt är en av vetenskapens artigheter till religiösa. Roger Pontare hade inget självmedvetande före sin existens och Roger Moore har inget självmedvetande efter sin. Konceptet medvetande bygger på reaktioner i en hjärna som måste fungera för att behandla konceptet. Ibland brukar man lite skämtsamt säga att ingen vet vad som händer efter döden, eftersom det ger en öppning för religiös spekulation, men sanningen är alltså en annan.
För många kan detta mysterium vara en källa till förvirring, ängslan och rädsla. Från vårt perspektiv inser vi att döden kan se ut att vara ett hemskt och dystert slut, så låt oss kasta lite ljus över livet efter döden.
Det är inget mysterium, och själva definitionen av att vara död är just frånvaron av liv. Rent definitionsmässigt kan man varken aldrig ha varit i Arboga efter att ha besökt Arboga, eller leva när man inte lever. Det är som att släcka lampan för att man vill att den ska lysa, trots att definitionen av släckt är att den inte lyser. Definitionen av att vara död är att man inte är levande.

Allt liv är livet före döden. Skulle man skada kroppen allvarligt och överleva, så erfar man fortfarande inte livet efter döden - man erfar livet före döden.

Det finns ett skäl att inte frågan om livet efter döden inte håller våra skarpaste vetenskapsmän vakna om natten. Och av samma skäl är inte frågan om Guds existens något som förbryllar forskare. Av artighetsskäl brukar man säga att vissa saker är okända, men inom den vetenskapliga skepticismen är inte frågan om Guds existens ett större mysterium än roten ur 49.
Döden är faktiskt en del av Guds plan för oss. Innan vi kom till jorden så levde vi tillsammans med Gud som hans spökbarn. När vi kom till jorden så fick vi en fysisk kropp, den som du kan se, känna och se i spegeln.
Den konkurrerande hypotesen att vi föddes av någon som redan var på jorden kräver ingen magi, endast biologi (vilket kan vara komplicerat nog).
Sedan, när vi blir gamla och sjuka tar vår tid här slut. Vi dör, men vår ande lever vidare.
Det enda livet vi har efter döden är att vi finns i medvetandet hos vår kvarlevande familj och våra kvarlevande vänner. Föreställningen om andar, själar, spöken och änglar är lokaliserad till den hjärna vars bristande funktion definierar vår död. Detta handlar om religiös tro på samma sätt som vilket faktapåstående som helst: Man har rätt att ha fel, men att man har rätt att ha fel betyder inte att fel blir rätt.

Vidare berättar mormonerna att man senare kommer att återuppstå i en perfekt kropp, och konstaterar att du kanske undrar hur det är möjligt? Men det man naturligtvis undrar är varför de aldrig funderat på att legitimera sina påståenden! Igen, att man besitter själva rättigheten att ha fel, säger väldigt lite om hur saker och ting egentligen är.