söndag 20 januari 2019

Podcasten Konflikt S03E02: Om deplattformering

I veckans avsnitt av podcasten Konflikt frågar vi hur man debatterar på nätet och när det är rätt att stänga av någon från plattformen. Lyssna här, mycket nöje!

fredag 18 januari 2019

Gillettes nya reklamfilm: The best man can be

Nu har även jag sett Gillettes reklamfilm "The best man can be". Det är inte konstigt att folk är irriterade, eftersom filmen gör antagandet att den sämsta stereotypen av man är den mest typiska bilden av en man. Gillette väljer t.ex. bilder av män som grillar och ser mellan fingrarna på sexism istället för bilder av gentlemän - det finns inget i filmen som för tankarna till Remington Steele.

Det finns även ett politiskt ställningstagande, då den en minut och 48 sekunder långa reklamfilmen ger ganska mycket tid åt Ana Kasparian i ett klipp från The Young Turks, alltså vänsterns Bill O'Reilly från vänsterns motsvarighet av Fox News. Om nu Gillettes marknadsmässiga strategi handlar om att sälja budskapet att man inte ska retas, mobbas, vara sexistisk eller vad det nu må vara, har du som mogen man inget att frukta - du ingår inte i målgruppen för kritiken.


I princip alla reklamfilmer vädjar till stereotyper, så det är inte konstigt att Gillettes film också gör det. Det är inte konstigare än att någon annan gör implicita påståenden om hur kvinnor är. Titta gärna på filmen och bilda dig en egen uppfattning:

En kort kommentar om två statliga övergrepp mot folket

David Eberhard har skrivit en bok, Det stora könsexperimentet, där en inläsare förvanskade innehållet så att den skulle passa hans egna agenda. Postmodernism, som är en rimlig inriktning inom konsten, är inom epistemologin helt förkastlig, vilket Eberhard mycket väl vet. Men det slumpade sig så att det statliga förlag som gav ut boken som talbok, har en inläsare anställd som lät sitt vurmande för postmodernismen korrumpera honom till den grad att han på eget initiativ infogade sin agenda i Eberhards bok. Han kompletterade med egna kommentarer. Tanken på ett sanningsministerie ligger inte långt borta, men tack och lov drog förlaget tillbaka den felaktiga inläsningen. Vi kan bara hoppas att allmänheten även framöver är på sin vakt när staten hanterar litteratur, för i t.ex. Vänsterpartiet är detta övergrepp helt rimligt.

Och så vill jag nämna att statlig media definierar "normalbegåvad" efter läshastigheten. Har man läs- och skrivsvårigheter eller t.ex. något annat fysiskt handikapp, får man sin intelligens avfärdad. Personligen känner jag många som rent objektivt kan benämnas som intelligenta, trots att de av olika anledningar inte kan läsa speciellt fort. Denna gång kan jag åtminstone inte beskylla SVT för att vara politiskt korrekta. Alltid något.

söndag 13 januari 2019

Podcasten Konflikt S03E01: Det politiska läget i Sverige

Då var det äntligen dags för konfliktfyllda samhällsdiskussioner igen. I första avsnittet av den nya säsongen av podcasten Konflikt diskuterar Roger Sahlstöm och jag det politiska läget och samtalsklimatet i Sverige. Lyssna här, mycket nöje!

fredag 11 januari 2019

Psykisk ohälsa på grund av vetenskap?

I december i fjol skrev Ingvar Nilsson ett inlägg som plockades upp av både tidningen Dagen och Världen Idag. Nilsson accepterar inte evolutionsteorin, vilket naturligtvis är helt i sin ordning. Han är ingen kunskapsauktoritet, hans världsbild är religiös, och bland dem som hellre litar på religiösa auktoriteter och uppenbarelser än på förnuftet, gror alla möjliga galna föreställningar och konspirationsteorier, så det kunde mycket väl ha varit ännu värre. Jorden hade kunnat vara platt och Donald Trump hade kunnat vara en rymdödla, och så vidare.


Men Ingvar Nilsson är kanske mer bekymrad av konsekvenserna som han tror kommer av en naturlig världsbild - den ökande psykiska ohälsan bland barn beror på barnens kännedom om sitt naturliga ursprung. Är man inte magisk, som Voldemort, så kan man inte må bra. Med ockultismen som ideal, är man såklart inte intresserad av andelen gudstroende som lider av psykisk ohälsa, och man vill definitivt inte jämföra siffrorna med anhängare av humanismen.

Men ett konsekvensneutralt och förutsättningslöst sanningssökande är definitivt inte alltid rosaskimrande - nazismens offer är offer även om man finner det obehagligt. Men i långa loppet vinner vi på att se verkligheten så som den faktiskt är.

lördag 5 januari 2019

Både Magda Gad och Hans Rosling sticker ut i synen på kunskap

För att över huvudet taget kunna uttala sig om världen idag, måste man åtminstone ha grundläggande kunskap om matematik och vetenskap, vilket långt ifrån alla har. Något alla däremot faktiskt kan göra, är att gå till sig själv och ställa ett påstående mot sina egna erfarenheter, vilket hela tiden sker. Det kan vara nog så intressant för den som vill förstå hur en annan människa tänker och varför hon tycker och tror som hon gör, men det är helt ointressant för den som vill försöka förstå sin omvärld. Du kanske känner någon som berättade om sin släkting som levde tills hon blev 93, trots att hon var storrökare? Det kan förklara varför personen inte är bekymrad över de hälsoproblem som kan följa av rökning, men det säger inget alls om riskerna med rökning. Om samma person hävdar att "det finns massor av människor som både röker och lever långa, friska liv" så kan det vara sant även om rökning är direkt dödligt, eftersom det kan finnas ännu fler som inte lever långa liv. Först när man vet hur den ena mängden förhåller sig till den andra mängden, kan man uttala sig. Hundra friska personer är "många" bredvid en som är sjuk, men om man räknar alla som är sjuka, kanske tiotusen, så är hundra istället en liten siffra. Man måste veta, man kan inte gå till sig själv.

I Sverige finns ungefär 40-50 000 personer födda i Afghanistan. Många av dessa har flytt till Sverige ifrån fruktansvärda förhållanden. När Magda Gad för Expressens räkning reste dit, kunde hon bekräfta missförhållandena, men inte alla trodde henne. Hon, som nu bor där och har koll på situationen, får gång på gång höra att hon har fel, från personer som aldrig någonsin brytt sig om att ta reda på hur läget är. Från personer som förhåller sig till vad de har framför ögonen. Från personer som inte ens vet om att kunskapen som behövs för att uttala sig om sin omvärld, måste komma utifrån.

Den som får sitt liv förstört av ett inbrott kan säkert identifiera sig med påståendet att kriminaliteten ökar, medan den som är privilegierad nog att ha sluppit undan kan säkert identifiera sig med att kriminaliteten minskar. Men för att göra ett allmänt uttalande, måste hantera information bortom sig själv. "Där jag bor har det minsann inte varit några problem med brottslighet" betraktas gärna som en garant för att brottslighet inte förekommer någonstans alls, men det betyder i bästa fall att det inte har varit några problem med brottslighet på en specifik plats, och i värsta fall att den som gör uttalandet helt enkelt inte vet något (Dunning-Kruger). Min poäng är att utsagan är sann både i en extremt kriminell värld och i en extremt fredlig värld, och därför bara relevant för någon som försöker beskriva sitt närområde. Utsagan är helt irrelevant om generell kriminalitet diskuteras - där behövs data som berör den generella kriminaliteten.

Och när man tittar på den statistik som faktiskt finns, är det inte säkert att den bekräftar just läsarens förutfattade meningar. Jag har tagit del av debatten om dödligt våld där en långsiktig ökning tvingar in den ena sidan i tron att minskningar ör de facto-minskningar, medan ökningar är förändringar i benägenheten att anmäla våld, medan den andra sidan betraktar förändringarna som just förändringar. Då den långsiktiga trenden är omvänd, vilket den är ibland, är ad hoc-förklaringarna omvända. Det enda som ingen ännu har intresserat sig för, är verkligheten. Vad man själv tror på, trumfar vetenskapen för vem som helst.

Men det finns undantag, som t.ex. Hans Rosling. Han förstod betydelsen av att förstå matematik för att kunna göra utsagor. Han kunde betrakta ett påstående som falskt, även om det görs av en statstjänsteman, och som sant, även om det görs av en Sverigedemokrat. Så om någon gör ett uttalande om arbetslösheten hos invandrare baserat på att sitt närbutiksbiträde har mörk hud, vill jag tipsa om Hitchens rakkniv: Det som kan påstås utan evidens kan också avfärdas utan evidens. Sanningen finns varken i din direkta närhet eller i din politiska agenda, utan i vetenskapen.

fredag 4 januari 2019

Pathfinding i terräng

A* (A-star) är en snabb pathfinder-algoritm som kan användas i t.ex. strategispel för att hitta vägar genom labyrinter eller terräng. Christoph Husse publicerade 2010 en briljant implementation i C# som tillåter egna kriterier, definierade i en solver, för kostnaden att flytta sig från en nod till en annan. Jag har använt mig av Christophs kod för att bygga en implementation som anpassar sig i en terräng där kostnaden för att trampa på en cell ligger mellan 0 och 99, och där 100 är ett oövervinneligt hinder. Läs gärna inlägget här.

lördag 29 december 2018

Ta chansen att stå på rätt sida av historien i frågan om islam

Svenska staten har fram till nyligen finansierat Sveriges Förenade Muslimer, som bl.a. kommunicerar vilka regler som gäller för muslimska kvinnor. Dessa innefattar att man inte gå ut utan anledning, och om man går ut måste man ha slöja. När man tittar på församlingsmedlemskap i Sverige är inte islam någon särskild populär religion, medan en bra bit över hälften i Sverige bekänner sig till kristendomen. Men även om de som bekänner sig till islam bara är några hundra tusen, är det tillräckligt många för att den svenska detaljhandelskedjan Stadium ska vara intresserade av att leverera produkter som specifikt vänder sig till muslimer, som t.ex. deras anständighetsdräkt.

Jag vet att många blev irriterade av att Stadium använde en term som kan tolkas som en hyllning både till islamism och moralism - om den som bär ett heltäckande plagg som symboliserar islam är anständig, vad är då den som bär bikini? Oanständig? Men det står dem fritt att försöka nå en konservativ religiös kundkrets, och att medvetet marknadsföra sig till dem.


Sen gäller det att stå för sina val. Vissa symboler är religiösa, vissa av dessa är muslimska. Vissa värden är muslimska, vissa seder är muslimska. Av ren omsorg för personer som råkar vara troende muslimer, kan det vara frestande att hävda att islam är den enda religionen som är en ö, att islam är den enda religionen som helt saknar uttryck och att islam är fredens religion. Vi vet mycket väl att islams dogmer är misogyna, kunskapsfientliga och aggressiva, samtidigt som vi inte vill att religionens oskyldiga anhängare ska utmanas. Därför hävdas det motsatta, trots att det uppenbarligen är fel.

Man kan gott och väl erkänna att vissa muslimska dogmer är dåliga, utan att behöva anklaga alla troende muslimer för att vara dess försvarare. Inte alla kristna anser att man ska döda någon som arbetar på sabbaten, och även om kristendomen i Sverige genomgått betydligt mer reformarbete än islam, är det självklart så att man inte med nödvändighet anser t.ex. att kvinnor ska bära slöja bara för att man är muslim. (Jag gillar att läsa Bibeln, men jag läser den inte som någon instruktionsbok och jag tror inte på allt som står däri, och behöver därför inte betrakta den som någon "skitbok".)

Den mest inkluderande definitionen av att man är muslim, är att man tror att Allah är Universums härskare och att Muhammed är hans profet. Det enda man vet om en muslim är att en muslim har en vidskeplig världsbild. Sen må sannolikheten vara högre att muslimen anser att kvinnor ska bära slöja än sannolikheten att den kristne anser att homosexualitet är en synd, men statistik säger inget om någon specifik individ. Så istället för att försöka göra gott genom att sälja in en vidrig ideologi som något oskyldigt eller rent av något gott, bör man tänka på att islam är mer än sina dogmer - den är även (per definition) sina vidskepliga föreställningar. Kritiken är en chans att stå på rätt sida av historien, och den är en chans att slippa beskriva tidsandan som "en annan", vilket är väldigt nonchalant mot de kritiker som faktiskt finns, redan i tiden i fråga - nu.

Så avslutningsvis, hur ligger det till med synen på anständighet? I den sekulära världen är faktiskt kvinnor mer benägna än män att straffa kvinnor för sexualitet, och även om män förmodligen är aningen mer toleranta mot att kvinnor är lika avklädda som män på stranden, så är det framför allt religion som påbjuder särskilda regler för kvinnor.

torsdag 27 december 2018

"Öppna julkalendern för Jesus"

16/12 uttryckte Josef Sjöberg irritation över att Sveriges Televisions julkalender inte var kristen nog, på Nerikes Allehandas insändarsida. Han skriver bl.a:
Sen tror jag inte heller att det är möjligt att ha en miljö fri från religiös påverkan. En icke-tro, är ju faktiskt också en tro! Det brukar i vardagligt tal kallas för ateism. Varför ska denna ism ha företräde i riksdag och regering och sen vidare till Sveriges Television? Varför kan inte SVT göra en Julkalender värd namnet?
Idag fick jag äran att svara.
I ett sådant samhälle tar varken makten eller gemensamt finansierad media ställning för någon viss religion, utan förhåller sig neutral. Motsatsen, ett konfessionellt samhälle, kommer ofrånkomligen att diskriminera minoriteter som inte vill eller kan underkasta sig den påbjudna livsåskådningen.

onsdag 26 december 2018

Preliminär statistik från Svenska kyrkan

När vi lämnade 2018 uppgick befolkningsmängden till 10 120 242 personer, jämfört med drygt 9 miljoner år 2005.


Antalet medlemmar i Svenska kyrkan har under samma tid gått från 6 967 498 till 6 008 356 stycken.


Andelen medlemmar alltså rört sig från 77% år 2005 till 59,4% år 2017.


Svenska kyrkan har nyligen publicerat preliminära siffror för 2018. Antalet aktiva inträden under 2018 har hittills (januari till november) varit 7 724 stycken, och antalet aktiva utträden har hittills varit 65 702, vilket alltså ger ett medlemstapp på 57 978 personer till 5 950 378. Ungefär 4-500 personer kommer förmodligen att gå med i Svenska kyrkan under december och ungefär 2-3000 kommer lämna kyrkan, så det slutgiltiga tappet kommer troligtvis bli en liten aning större. Ställt mot aktuell befolkningsmängd (10 215 250) ser de preliminära diagrammen ut så här:



Tappet per år har snittat på 78 000 personer sedan 2006, så årets preliminära tapp ligger rejält under det. Båda åren innan hade exceptionellt höga medlemstapp.

tisdag 25 december 2018

Hold-and-modify compression

A photograph usually requires 24 bits (3 bytes) per pixel. One strategy for reducing memory is to reduce the number of bits used to describe the color of each pixel, but that also reduces the number of possible colors that the format can display. A high-resolution image on the Amiga 500 typically consist of a table of 16 colors, which often is a bit too few colors for most photographic images. This is a 24-bit oroginal:


And this is the 4-bit 16-color version, that could be displayed on an Amiga:


In the 16-bit version, each pixel is a 3-byte color description, but in the 4-bit version, each pixel is a reference to a color in a 16-records long table of color. The decrease of memory consumption causes a rather obvious loss in image quality.

Hold-and-modify (HAM) allows for displaying more colors than the 16 colors stored in the table. The Amiga implementation of HAM uses a 16-color palette, and the byte array that make out the image data uses two control bits and four data bits. The control bits decide if the next four bits of the byte describes a color set (an index reference), a red modify, a green modify, or a blue modify. The last two bits per byte are not used.

So, a while a regular 16-color image uses 4 bits per pixel (a reference to a color in the table), a HAM image uses 6 bits per pixel, and if the first two is a color set, then the next four are still just a reference, like all pixels are in a regular 16-color image. But the other control bits indicate that the next four bits carries information on how the pixel color is different from the pixel to the left. It could be that it contains more red or less green, and so on, allowing up to 4096 colors to be displayed.

This method works very well on photographic images, but sharp edges may cause bleeding colors, because any pixel that is not a reference to a color table depends on its neighbor to the left. But the method works well for displaying full color images using only 6 bits per pixel instead of 3 bytes.

The artifact can be observed in this classic HAM animation by Ken Offer (1987):

söndag 23 december 2018

Character compression per image depth

An image is a two-dimensional array of colored pixels, in this case 200 rows pf 320 pixels (320x200), today typically a 2-dimensional pixel array. Color indexing is the concept of replacing the 24-bit pixels with an 8-bit pointer to a color palette, thus reducing the memory required to represent the image. Character compression is the concept of replacing the pixel matrix with a matrix of references to a palette of 8x8 cells. Fewer bits per pixel results in poorer quality, but higher probability of finding similar 8x8 cells, and therefore a smaller image. More bits per pixel results in higher quality, but less probability of finding similar 8x8 cells, and therefore a larger image. The technique does not work well on photographic images. I use these original images:


1-bit (2 colors)


2-bit (4 colors)


3-bit (8 colors)


4-bit (16 colors)


5-bit (32 colors)


8-bit (256 colors)

In total, a 320x200 (64000) pixels image (8000 bytes) consist of 40x25 (1000) characters. On a blank image, only one of them are unique and needs to be stored. If the image contains just one set pixel, then the image contains two unique characters. One blank and one containing the pixel. Using character compression, the one pixel image requires 2000 bytes for the character index (1000 entries of 2 bytes each), 8 bytes for the empty character and 8 bytes for the character with a pixel. 2016 bytes in total, instead of the 8000 bytes that is required to store a 1-bit 320x200 pixel image.

The first (1-bit) image in this example contains 716 of 1000 unique characters and the 2000-byte index, meaning that the compressed images requires 716x8 + 2000 bytes (7728 bytes). Here is one example of matchig characters:


And here are all the matches highlighted:


By reducing the size of the character, you increase the likelihood to find duplicated character, but you increase the size of the character registry.

The probability of finding duplicate characters decrease when more colors are added (the 8-bit version of the image does not contain any duplicated characters) so a strategy for achieving better compression would be to allow a certain degree of mismatch. If two characters are similar to a certain degree, they can be treated as same. If the threshold for treating two characters as similar is too high, no compression will be achieved. If the threshold is too low, the image will look a bit off.

Uncompressed, the 8-bit image consumes one byte per pixel (not counting the color table of 256 colors). The pixel data requires 64000 (320x200) bytes and the color table requires 768 (256x3) bytes. If we use character compression to reduce the number of unique 8x8 pixel cells from 1000 to 500, the table (1000 entries, 2000 bytes) and 500 unique characters (32000 bytes) and the color palette (768 bytes), we would have reduced the memory required from 64768 bytes to 34768 bytes. However, the uncompressed image might be slightly distorted.

If I only look at average color of the character, these 429 cells are similar enough to be interchanged with another character:


Here is the compressed version of the image. The original 8-bit image consists of a color palette (768 bytes) and a pixel array of 64000 bytes. The compressed version consists of the same color palette, a 2000 byte character index and 571 characters, each requiring 64 bytes (36544 bytes).


Of course, the compression level should be slightly lowered for a perfect result, but there are lots of other measures that can be taken. Similarity can be defined in a more sophisticated way than a close average brightness and hue. For photographic images: The threshold for equality could be higher when the detail level is high (in this case, in the center of the image) and lower when the detail level is low. But for pixeled images, top-down-left-right-scanning is good enough. As a conclusion, this is the same image with a slightly lower compression level, still with room for the previous mentioned possible improvements:


A slightly lower compression level increases the output quality significantly, but I am convinced that a more intelligent compression engine will do an even better job.

onsdag 19 december 2018

Vi är återigen inne i renässansen!

2013 var nakenhet haram. Riksdagens vice talman, socialdemokraten Susanne Eberstein, plockade ner Juno från riksdagens gästmatsal, på grund av att hon hade bara bröst. Sedan har annars förnuftiga människor försvarat varför kvinnor även behöver skyla håret, varför kvinnor även behöver skyla vaderna och varför kvinnor även behöver skyla ansiktet. Men nu är nakenhet återigen konst. Knappt hinner SL jaga bort H&M på grund av att de visar bilder föreställande kvinnor i underkläder, innan man dekorerar Fridhemsplan med nakna män. Konstnären (mest känd från Galago) heter Kolbeinn Karlsson.


Karlssons konst har ett positivt budskap. Det handlar om mäns rätt att vara som de är, och att få leva ut sin passion, och jag ställer mig bakom det med varmt hjärta. Jag hoppas att det är kvinnornas tur nästa gång. Jag vill tipsa om "Seashore in France in summer" av T. F. Šimon.

onsdag 12 december 2018

Finjusteringsargumentet

I egenskap av ordförande för Humanisterna Örebro får jag med jämna mellanrum förmånen att åka runt på skolor, antingen för att föreläsa om sekulärhumanism eller för att svara på frågor i religionsundervisningen om hur det är att vara ateist. Många av dagens ungdomar är muslimer, och en stor del av dem betraktar ateism som en en form av ohörsamhet mot religiösa auktoriteter. Men samtidigt är de väldigt artiga mot mig när jag presenterar min syn. Men då och då blir jag utmanad, och det sker alltid av ungdomar som presenterar sedan länge avfärdade argument som om det vore något nytt och svårbemött. Inte alldeles sällan är de omedvetna om de svenska termerna eftersom mycket kunskap idag hämtas från utländska evangelister på YouTube. Här om dagen när jag besökte en skola blev jag konfronterad med finjusteringsargumentet. Tanken är denna:

Hur kommer det sig att jag finns, trots att min existens är så osannolik? Hur kommer det sig att det över huvudet taget finns liv, när ett universum rimligtvis är livlöst?

Frågan ställs förmodligen endast i det universum av många, där frågan kan ställas. Frågan ställs på en planet där varelsen som ställer frågan endast kan leva på några få platser. Och framför allt ställs frågan från ett universum där frågeställaren till mer än 99,999999999999999999999999% sannolikhet skulle dö direkt om han placerades på en slumpvis utvald plats. Finjusteringsargumentet ber oss att svara på varför en omvärld som vill döda oss är designad för att inte göra det. Finjusteringsargumentet frodas i inkompetens, och jag har inga som helst problem med att det används av studenter, men deras religiösa auktoritet borde skämmas över sin usla insats.

Tillåt mig presentera en hypotes.

När en grupp makaker (växtätande apor) flyter i land på en ö där det bor krabbor, så är det helt fantastiskt att just de makaker som flöt i land på ön i fråga, faktiskt äter krabbor! Alltså finns Gud!


Och här är en annan hypotes:

När en grupp makaker (växtätande apor) flyter i land på en ö där det bor krabbor, är det en överlevnadsfördel att lära sig att äta krabbor!

Om inget annat läggs på bordet, bör man välja den hypotes som inte introducerar några obevisade hypoteser. Finjusteringsargumentet är verkligen ett av de bästa argumenten för att Gud faktiskt finns - det erkänner jag utan omsvep - men det är ett förbaskat oinitierat argument, då vi idag vet bättre.

söndag 9 december 2018

Därför är modern musik skit

Som f.d. amatörmusiker med rockstjärneambitioner och entusiastisk musikkonsument har jag min uppfattning om varför musik som produceras idag är så mycket sämre än det som släpptes på 60-, 70- och 80-talet. Ljudkvalitén är sämre, den musikaliska kvalitén är sämre och mångfalden är sämre, trots att artisterna är fler, tack vare talangjakterna. Nedan följer min syn på var och en av dessa försämringar.

Förr producerades musiken för att avnjutas på bra hifi-utrustning. Om man lyssnade i sin Walkman fick man stå ut med en sämre upplevelse än om man lyssnade på sin stora hemmastereo, eftersom en Walkman (och inte minst hörlurarna man kopplade in) inte kunde återge nyanserna och dynamiken i musiken lika bra som den stereo man hade hemma.


Den kanske tydligaste skillnaden mellan gammalt och nytt ser man när man tittar på hur ljudnivåerna sätts. Förr volymutjämnade man varje individuellt spår (trummor för sig, bas för sig, sång för sig, och så vidare) till en viss gräns. Inte mer än att ljudstyrkan fortfarande ökade när många instrument spelade starkt, och minskade när färre instrument spelade eller när instrumenten spelade svagare. En nackdel med detta är att den totala impulsen som kommer ur högtalarna är svagare än vad den är idag. En annan är att detaljer kan gå förlorade när man lyssnar genom enklare utrustning, som t.ex. en transistorradio.


Ett album som brukar nämnas som föredömligt välproducerat är Innervisions av Stevie Wonder från 1973. Så här ser impulsen från den dryga första minuten ut.


Man kan tydligt se att musiken innehåller gott om dynamik (höga och låga toppar). Idag lägger man en kompressor rakt över hela låten, för att utjämna och maximera ljudstyrkan. Så här ser den första dryga minuten av Hardcore Superstars låt You can't kill my rock'n'roll (2018) ut:


Den totala signalstyrkan är högre, men dynamiken (variationerna i amplitud) är sämre. Med mindre dynamik kommer mindre förlust av subtila partier i en dålig utrustning, som t.ex. en iPhone eller en enkel bilradio, men eftersom musiken är plattare finns det inte heller något att vinna på att avnjuta musiken på en anläggning som förmår att återge dynamiken. Och när musiken spelas på radio, så är det större chans att lyssnaren hajar till och hör låten om den inte spelas med lägre volym än föregående. Radiostationerna som ibland spelar gamla låtar, lägger gärna på en kompressor på musiken de spelar, så att dessa inte ska höras tystare, vilket förstör den dynamik som man ville ha i musiken. Utöver detta, används idag datorer för att korrigera rytm och tonhöjd, vilket bidrar till att musiken låter platt och syntetisk.

När det gäller den rent musikaliska kvalitén så har vi fallit offer för skivbolagdirektörernas expertkompetens. De anser sig veta vad som säljer, och vad kidsen vill ha, och satsar på det. Föga förvånande är detta väldigt likt annat som kidsen lyssnar på idag. Med ett enormt tillflöde av ny musik är det en fördel att skapa känslan av igenkänning. Så istället för att släppa fram något man tror kan sälja, släpper man fram det man anser sig veta sälja, vilket väldigt ofta låter som annat som har visat sig sälja väl. Pink Floyds första album sålde inte särskilt väl, men de tillät utvecklas, och deras åttonde skiva (The dark side of the moon, 1973) blev en av världens mest sålda album. När bolagen förväntar sig en succé från start, finns inte längre något utrymme för musik som tillför något nytt - man förväntas ge publiken vad man vet att publiken vill ha.

Och för detta finns det resurser. Nya talanger rekryteras hela tiden, och man har till och med lyckats tjäna pengar på själva rekryteringen genom tv-program som Idol. Det ställs enorma krav på utseende, förmåga att sjunga rent och att ha scennärvaro, medan vinnaren ändå inte är betrodd att experimentera och ändå förses med musik och produktion (som gärna innefattar korrigeringar av takt och ton genom mjukvaran Auto-Tune från Antares). Gruppen jag nämnde tidigare, Pink Floyd, skulle säkerligen inte kvalificera varken på utseende, skönsång eller synkroniserad dans, och det Pink Floyd verkligen kunde bidra med - ny musik - är man inte intresserad av.

Det skrivs fortfarande bra musik, och det spelas fortfarande in bra musik, men idag är det mindre, oberoende bolag som ger ut den, och den når sällan eller aldrig ut till gemene man. Svenska staten driver radio för att lyfta klassisk musik (P2) och skivbolagen som följer mönstret jag nyss beskrivit (P3), men har inget intresse av att lyfta fram något som avviker. Det spelar alltså ingen roll om någon skriver en ny Stairway to heaven, en ny Bohemian rhapsody eller en ny Song for America, för den kommer inte att nå ut. Därför sonderar jag hellre gammal musik än ny.

Här följer några åsikter från personer som är betydligt mer vältaliga än jag:


torsdag 22 november 2018

Jo, jordens form är fortfarande föremål för diskussion

Poes lag säger oss att det inte är helt enkelt för vanliga människor att skilja på extrema uppfattningar och parodin på extrema uppfattningar, men idag är jag övertygad att plattjordare finns på riktigt. I studiesyfte gick jag med i Facebook-gruppen "Flat Earth Sweden - Platt Jord", för jag ville veta hur det ligger till. Finns det verkligen människor som på allvar tror att jorden är platt? Idag tror jag att plattjordare finns på riktigt, men att deras mest utmärkande drag kanske inte är deras uppfattning om jordens form utan att de är kreationister. Eftersom det inte finns någon vetenskaplig modell som förklarar varför alla himlakroppar utom Jorden skulle bli planeter, behöver man en skapare som slipper ta hänsyn till

Gruppens temabild föreställer Jorden i profil, fotograferad från rymden. På bilden syns horisontens krökning tydligt, så den måste man förklara som en optisk effekt. Hade jag låtsas vara plattjordare, hade jag valt en bild tagen på lägre höjd, där horisonten ser platt ut.


Fast vi vet ju om att även en basketboll är platt, bara man har rätt perspektiv.

I gruppen hittar vi videos, fyllda med vaga insinuationer, presenteras som bevis. Vem som helst som ser vilken av dessa som helst, kommer vara helt övertygad om att jorden är ett klot och att vi antingen har att göra med sofistikerade satiriker eller konspiratoriska galningar. Efter att ha läst inläggen på sidan och efter att ha ställt ett par kontrollfrågor, lutar jag åt de senare.

Ganska mycket fokus läggs på argument i stil med att om man inte ser en knappnål på ett skrivbord på 7 meters håll, så ska man inte heller kunna se England från Norge på 45 mils avstånd, vilket många nöjer sig med. Jag tänker kommentera ett inlägg innehållande "10 påståenden som man använder för att kullkasta platt jord-teorin och problemen med dem". Det vi kommer att få se, är argument som används i planetteorins försvar, och varför en plattjordare inte godtar argumenten. Notera gärna att man inte erkänner styrkan i vetenskaplig evidens, men gärna hyllar vaga påståenden som egentligen inte bevisar någonting, utan bara syftar till att skapa osäkerhet.

Påstående 1: Alla andra planeter är runda så då måste jorden också vara det. Fakta: Ett högst ovetenskapligt argument som utgår ifrån att man antar något.

Ett påstående (jorden är rund för att andra planeter är runda) bemöts av plattjordaren med ett annat påstående, nämligen att detta är ett ovetenskapligt argument som utgår ifrån att man antar något. Plattjordaren har här inte funderat på vad man kan förutsäga utifrån en observation. Om man kan konstatera att alla (andra) planeter är klotformade, så måste man ha en förklaring till varför den planet man själv råkar stå på är platt. Detta är särskilt relevant då en amatör har lyckats visa att basketbollar är platta. På ett sätt har plattjordaren rätt. Ingen kan nämligen veta om solen kommer att gå upp imorgon, baserat endast på tidigare observationer att solen gått upp varje tidigare morgon. Men det är samma kunskap som gör att vi har goda skäl att tro att solen verkligen kommer att gå upp imorgon, som säger oss att jorden är en planet istället för en skiva som vilar på något.

Påstående 2: Olika tidszoner bekräftar en rund jord. Fakta: Tidszoner bevisar inget annat än att man kan ha olika tider på olika platser på jorden samtidigt och fungerar lika bra på en platt jord.

Tidszoner bekräftar inte i sig själv att jorden är en planet, men det finns en fungerande förklaring till tidszonernas existens, givet antagandet att jorden är en planet som snurrar runt sin egen axel. Om jorden är belyst av solen från ett håll, samtidigt som jorden roterar runt sin egen axel, kommer det vara just på olika ställen samtidigt. Plattjordarnas antagande att solen är en spotlight som endast lyser upp en del av den skiva den cirkulerar över, väcker bara nya frågor. Varför är solljuset riktat som en spotlight riktad mot en del av det golv solen svävar över, och vad motiverar solen att cirkulera i himlen istället för att falla ner på jorden?

Påstående 3: Corioliseffekten bevisar att det finns två jordhalvor där vindarna roterar åt motsatt håll. Fakta: Beteendet är detsamma även om jorden är platt.

När man betraktar ett objekt som cirkulerar kring jorden, som t.ex. en satellit, ser banan helt olika ut beroende på om jorden skulle rotera kring sin egen axel (vilket den gör) eller om jorden inte skulle göra det, eftersom jorden rör sig under satelliten. Påståendet hänvisar till att corioliskraften påverkar stora luftmassor och kan få stormar och orkaner att rotera, men effekten utgår ifrån att jorden är en planet. Om jorden vore en skiva som likt en LP-skiva roterar kring sin egen mittpunkt, går rotationen åt samma håll överallt, bara olika fort.

Påstående 4: Om du rör dig i tre på varandra följande 90 graders vinklar där varje sida motsvarar 10000 km så hamnar du där du började. Fakta: Varsågod och testa! Detta är ett rent räkneexempel.

Tre linjer avskilda av var sin 90-gradersvinkel ger en U-form på en platt yta, men på en yta krökt som ett klot kan det ge en triangel, givet att sträckorna är tillräckligt långa på ytan. Går man från nordpolen och nedåt, kommer spetsen vara vassare än 90 grader om du inte går ända till ekvatorn. Varsågod och testa! Detta är ett rent räkneexempel.

Påstående 5: Sätter du ner pålar i marken så kan du med hjälp av skuggorna och vinklarna beräkna jordens krökning. Fakta: Återigen ett räkneexempel och detta resultat kan du uppnå även om solen är betydligt mindre och närmare oss.

Jorden är alltså rund oavsett om solen är 15 miljoner mil ifrån oss eller inte. Men på vissa platser på jorden försvinner skuggan helt mitt på dagen under sommarsolståndet, på andra platser gör den inte det. Det beror på att "upp" är relativt till platsen på planeten man befinner sig på. Från plattjordsfalangen som tror på rymden (och alltså inte accepterar hypotesen att stjärnorna sitter på en kupol över jordskorpan) kommer en hel del förvirrat resonemang om perspektiv, t.ex. den här videon.

Påstående 6: Stjärnbilderna hamnar på olika håll om du betraktar dem på norra eller södra halvklotet. Fakta: Stjärnbilderna kan lika väl hamna på olika håll om de är betydligt närmare jorden och du befinner dig på olika betraktningspunkter på den platta jorden.

Denna invändning är korrekt oavsett om man är en plattjordare som tror på rymden eller en plattjordare som tror på kupolen eller ej. Men båda dessa modeller introducerar nya problem: Om stjärnor är ljus på en kupol, varför rör de sig oberoende av varandra? Om rymden verkligen finns och består av stjärnor och planeter, varför är då jorden platt och inte en del av det systemet?

Påstående 7: Magellan gjorde en världsomsegling genom att kontinuerligt segla västerut och kom tillbaka till samma utgångspunkt. Fakta: Du kan göra samma resa på en platt jord där nordpolen som ligger i mitten, alltid ger samma utslag på kompassen.

Korrekt, men igen, antagandet att jorden är en planet som alla andra, gör att man undviker många andra problem.

Påstående 8: Objekt på horisonten försvinner ju längre bort du kommer. Fakta: Objekt försvinner på grund av den okulärara förminskningen, refraktion, fysiska hinder och atmosfären mellan dig och objektet. Ta fram en kikare/teleskop/en bra kamera med zoom och objektet dyker upp igen i sikte.

Detta antagande följer att om man står på en höjd, högre än träden, så borde man kunna se vad som finns bortom träden, vilket jag kommenterar här.

Påstående 9: Skuggan på månen från jorden är sfärisk i formen. Fakta: En skugga som faller på ett sfäriskt objekt som t.ex. månen, får den formen som objektet har.

Nej. Skuggan förvrängs av formen på objektet den landar på, men du kan inte utan vidare förvandla en pinnstol till en enhörning genom att projicera dess profil på ett klot. Slutsatsen att jorden är platt handlar inte om bevisläget, utan om att plattjordare är utsatta för en konspiration. Plattjordare är en minoritet man inte berättar sanningen för, men som anar att något inte stämmer, vilket framgår av bemötandet av påstående 10.

Påstående 10: De bilder av jorden som presenterats, visar att jorden är en klotformad planet. Fakta: Inga fotografier på jorden har presenterats, NASA medger att bilderna har fabricerats för att få jorden att framstå som en planet.

Läs gärna vidare här.

söndag 18 november 2018

Lööf kan ha övertolkat Peterson

Jordan B. Peterson och Annie Lööf är inte överens om varför män och kvinnor väljer olika yrken. Under Skavlan-intervjun hänvisade Lööf till det s.k. glastaket. Tanken är att män och kvinnor vill ha samma jobb, men att kvinnor inte släpps in på dessa. Peterson hävdade att män och kvinnor tenderar att göra olika val, något som särskilt utmärker sig jämställda länder.

Peterson är en triggerpunkt för många, inte minst Cathy Newman, så när man kommenterar honom är det nog ganska viktigt att erkänna att han har fel om mycket. Men många fel som tillskrivs Peterson kommer faktiskt från personer försöker representera honom. Konstaterandet att män och kvinnor gör olika val är inte en teori och det är inte en utsaga om varför. Det är inte en personlighetsanalys och det är inte en fråga om arv kontra miljö. Att män och kvinnor gör olika val är bara ett observerat fenomen. Men man hör så mycket mer än det som sägs, vilket förmodligen kan ha fått Annie Lööf att svara "We don’t agree on that". Det kan bero på vad som händer i mottagarens huvud, och det kan bero på att man kopplar ihop (det korrekta) påstående med annat som man vet att Peterson har sagt, men faktum kvarstår: Män och kvinnor gör olika val, oavsett om det beror på glastaket, på andra miljöfaktorer eller biologiska faktorer.

Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet publicerade nu i oktober en text som kommenterar en studie de gjort tillsammans med två andra högskolor: "När personer själva skattar sina personligheter – de fasta drag som bildar vår karaktär – är skillnaderna mellan män och kvinnor större i jämställda länder." Studien finns publicerad på Wiley Online Library. Även Science Magazine publicerar nu i oktober en tysk studie som konstaterar: "On one hand, the attenuation of gender-specific social roles that arises in more developed and gender-egalitarian countries may alleviate differences in preferences between women and men. As a consequence, one would expect gender differences in preferences to be negatively associated with higher levels of economic development and gender equality (social role hypothesis). On the other hand, greater availability of material and social resources removes the gender-neutral goal of subsistence, which creates the scope for gender-specific ambitions and desires."

Apropå Cathy Newman så gör hon helt rätt när hon intervjuar Jordan B. Peterson. Hon ställer utmanande frågor och låter honom prata till punkt i sina svar. Sen upprepar hon det hon hört, eller konsekvenser av det hon hört ("... so you're saying..."), vilket bekräftar om budskapet gått fram eller ej. Det som möjligtvis är förvånande, är att hon konsekvent missförstår honom. Men genom att upprepa, så vet vi åtminstone det. Intervjun är väl värd en halvtimme.

lördag 17 november 2018

Anslagen till Public Service ska inte vara en skatt

Jag har skrivit under Henrik Jönssons upprop om att riva upp skattefinansieringen av Public Service-media, för att jag ser flera skäl till att det är en dålig idé, inte helt olika de skäl jag har att argumentera för att Svenska kyrkan och svenska staten ska gå skilda vägar. De kommentarer jag har fått efter att offentliggjort min åsikt säger mig att frågan behöver diskuteras. Förespråkare av skattefinansierad media argumenterar hellre för Public Service som sådan istället för varför det ska finansieras med just skatt.

Ett argument för skattefinansiering är att det är lättare att smita från en licensavgift än från en inkomstskatt, och för en vanlig enkel knegare är det i det närmaste omöjligt att smita från inkomstskatt. Således kommer fler att vara med att betala. Detta argument är helt giltigt, men när jag väger detta mot motargumenten, finner jag att motargumenten vinner.

Däremot avfärdar jag argument som tar avstamp i kvalitén på svensk Public Service, eftersom de handlar om kvalitén, inte om skillnaden mellan dagens licens och den (förmodligen) kommande skatten. Svensk Public Service är hyfsat bra (möjligen undantaget programmet om Sveriges fetaste hundar), men om man värnar om kvalité är det inget som säger att den skulle bli bättre för att pengarna är just skattepengar istället för licenspengar. Det kanske blir tvärt om, vilket vissa förespråkare fruktar då de vill påpeka att pengar inte luktar. Vi ska förmoda att det inte spelar någon roll varifrån pengar kommer, och så vidare.

Personligen har jag en fördel av sprickbildningen i väggen mellan politiken och Public Service. Jag förespråkar mindre och smalare Public Service, och skattefinansieringen gör frågan om anslagets storlek till en politisk fråga som vi har större inflytande över. Den som vill ha ett stort, starkt och mäktigt Public Service borde oroa sig över att frågan blir mer rörlig istället för att glädjas över att anslaget i ett hopp ökar från drygt sju miljarder per år till drygt åtta miljarder per år i samband med omläggningen.

Anledningen till att jag inte vill att Public Service ska bli för stort, är att konkurrenssituationen blir ogynnsam för kommersiella aktörer inom streaming, tv, radio och nättidningar. Dels är det orimligt man använder skattepengar för att sätta för stor press på privata aktörer, och för konsumenten försämras kvalitén på innehållet. När det gäller tidningar har man valt att istället för att använda gemensamma medel för att konkurrera med kommersiella tidningar, så kan den som ger ut tidningar få presstöd. Idag kanske presstödet har spelat ut sin roll, men det har onekligen över åren bidragit till tidningarnas mångfald (vilket inte uppskattas av alla).

Vissa ser ett självändamål med höga skatter eftersom de betraktar skatter som utjämnande utan att anse höga skatter hämmar tillväxten. Andra ser ett självändamål med låga skatter av precis motsatt skäl eftersom de ser att ganska lågavlönade personer betalar en ganska stor del av sin lön till privilegierade människors nöjen, oavsett om det är en opera framförd live eller småroligt tv-program om tjocka hundar (vilket inte med nödvändighet följer till att man vill dra in alla anslag som går till opera). Jag tror att man bör sträva efter en gyllene medelväg. Ett för litet anslagsfinansierat Public Service kan vara begränsande, ett för stort hämmar konkurrensen. Satsar man för mycket på nöje uppstår en osund konkurrens med privata aktörer som sysslar med nöje, som t.ex. Netflix. Satsar man för mycket på nyheter och samhällsinformation uppstår en osund konkurrens med privata aktörer som sysslar med nyheter och samhällsinformation, som t.ex. Nerikes Allehanda. Lagom är bäst, och dryga åtta miljarder per år är lite väl saftigt.

Idag är det radiotjänst som samlar in licensavgiften genom att skicka fakturor till de som ska betala, vilket inte är helt dumt. Det förekommer en hel del smitande från avgiften, vilket t.ex. kan åtgärdas med utökade befogenheter för kontroll, och dessutom kan delar av Public Service finansieras som frivilliga betalkanaler, ungefär som Netflix. Om det är viktigt att svenska staten spelar listpop så kan P3 vara en tilläggstjänst, och om det är viktigt att staten bjuder på gulliga tjocka hundar, så kan även den lätta underhållningen erbjudas enligt en modell liknande den som Netflix har.

Och glöm inte att skriva under namninsamlingen!

onsdag 7 november 2018

Regeringen lägger sig i Jordan B. Peterson

Psykologiprofessor Jordan B. Peterson är mer än bara professor i psykologi. Han är verksam psykolog, han har skrivit en självhjälpsbok och han är en aktiv debattör. Peterson säljer in många sanningar som enligt Svensk diskurs är obekväma. Till detta är han konservativt kristen och har en politisk åsikt som kolliderar med många svenskar, åtminstone på vänsterkanten. Han är t.ex. motståndare till identitetspolitik och att lagen ska upprätthålla språkligt begränsade regler.

Petersons bok är fullproppad med pseudovetenskap och i debatt blandas sanningar med halvsanningar, men tack vare sin sympatiska framtoning och förmåga nå ut och göra avtryck, är han relevant nog att diskutera. Jag tillhör en av dem som verkligen uppskattar honom, men jag har berikats med den sällsynta förmågan att finna glädje även i meningsmotståndare intelligenta nog att vara tankeväckande. Jag har inte heller något behov av att inbilla mig att allt någon jag uppskattar säger måste vara sant (även om jag faktiskt köpte Sam Harris argument i boken Moralens landskap innan han välkomnades in i den svenska stugvärmen där han nu återfinns). För att göra en lång historia kort, Peterson är mycket uppskattad hos vissa och föraktad hos andra. Och nu har den svenska regeringen tagit ställning i frågan, och det var ganska självklart vilket ställningstagande man skulle ta.

Utrikesministern säger att Peterson ska krypa tillbaka under sin sten. Det beror förmodligen inte på att han extraknäcker med opportunistisk pseudovetenskap, för svensken älskar pseudovetenskap, halvsanningar och osanningar. Samma regering som vill att Peterson ska krypa tillbaka under sin sten, öser pengar över olika religiösa församlingar samtidigt som dess väljare hejar på spökutdrivare på tv eller läser genusvetenskap på universiteten. Vi älskar trams, men vi har inget till övers för populära personer som uttalar sig utanför åsiktskorridoren. Att ha fel är en sak, att ha rätt eller fel om fel saker är en helt annan sak - då sätter regeringen ner foten, något de inte är rädda för att göra. Det borde passa Peterson som handen i handsken.

2018-11-04: Fenomenet Jordan B. Peterson