fredag 22 juli 2016

Milo Yiannopoulos är avstängd från Twitter

Den grek-brittiske journalisten Milo Yiannopoulos har stängts av från Twitter på livstid. När man besöker Milos profil, möts man av en länk som förklarar varför man kan bli avstängd från Twitter. Man kan ha postat spam, kontot kan vara en säkerhetsrisk (byt lösenord ibland, och välj inte för enkla lösenord!) eller så kan man ha postat kränkande innehåll. I Milos fall handlar det om att han har postat kränkande innehåll.

Vad man blir kränkt av, är subjektivt. Katoliken Milo har upprepade gånger hånat ateister, den grupp jag själv tillhör, och jag kan inte riktigt förklara varför jag gillar det. Inte bara gillar det, jag känner att jag växer av det. Jag får energi av det. Milo själv säger att ateister är "ett par personer som har fel på Internet", att de är "lika tunnhudade som libertarianer" och att de är "privilegierade". Efter att ha konstaterat att ateister har sällskap av intellektuella storheter som Richard Dawkins och Christopher Hitchens, och även många journalister, säger han:
"Ingen kommer att skratta åt dig eller titta konstigt på dig för att du är ateist. Däremot, om du säger att du är kristen, muslim eller särskilt jude, kommer du råka ut för allt möjlig elände. Ingen, verkligen ingen, utom möjligtvis jag, ser ner på dig för att du är ateist. Säg inte att ateister är offer, de utgör en privilegierad grupp som jag retar för att roa mig, för de är så lättretade."
Vi har alltså att göra med en konservativ katolik som stöttar Donald Trump i valet, vilket gör honom till min motsats på åsiktsskalan. Jag själv har gått från att vara vänster, via vänsterliberal till att vara kort och gott liberal. Jag ogillar konservativa åsikter och jag ogillar åsikter på både vänster- och högerkanten, men jag har inte riktigt lärt mig att ogilla människorna som håller dessa åsikter. Jag har ännu inte träffat någon som jag genuint ogillar, men från vad jag vet om Milo Yiannopoulus, så är han en god kandidat - men jag låter det bero till dess att jag faktiskt har träffat honom.

Karln har gjort många människor ledsna genom sitt agerande på Twitter, så då borde avstängningen vara frid och fröjd? Ja, faktiskt. Twitter har sina regler, och där står, under rubriken Abusive Tweets or behavior (läst 2016-07-22):
"We may suspend an account if it has been reported to us as violating our Rules surrounding abuse. When an account engages in abusive behavior, like sending threats to others or impersonating other accounts, we may suspend it temporarily or, in some cases, permanently."
Notera att hot eller att ljuga om sin identitet är exempel på kränkande beteende, inte definitionen av det. Och Milos beteende har, milt sagt, orsakat problem. Inte minst för Leslie Jones, en av huvudrollsinnehavarna i den nya Ghostbusters-filmen (som jag inte tänker se).

En gentleman är inte nödvändigtvis den som väljer den bästa restaurangen, den som har den dyraste slipsen eller det finaste armbandsuret. En gentleman är inte heller nödvändigtvis den som är bäst hålla god ton. En gentleman är definitivt inte alltid en man - det kan givetvis lika gärna vara en madam. En gentleman är genuin, och har inget att förlora på det. Jag har goda vänner i alla politiska läger, från Fi, V, S och Mp via C, L och M till Kd och Sd. Jag har alltså goda vänner i alla politiska läger, trots att en minoritet av dessa håller åsikter som jag kan stå för, och några få rent av håller åsikter som jag ogillar skarpt. Åsikter som till och med kan beskriva som oförsvarbara. Det kanske var rätt att stänga av Milo - han verkar tillhöra gruppen av människor vars åsikter jag betraktar som oförsvarbara, och Twitter är definitivt inte i branschen av några ädla skäl - de jobbar inte för yttrandefriheten, de vill tjäna pengar.

När vi skriver intressanta (?) saker på Twitter, hjälper vi Twitter i sitt syfte. Men givet att Twitter inte genererar de pengar man önskar och att deras tillgång utgör en förhållandevis blyg användarskara (drygt 200 miljoner anv/mån) bredvid t.ex. Facebook (ungefär 1,4 miljarder anv/mån), är det mammon som avgör vad som är rätt eller fel. Inget "vi gillar olika" i hela världen kan ändra på det. Om Twitters ledning anser att Milo utgör ett problem, så utgör Milo ett problem. Som sagt, inget nobelt prat om yttrandefrihet för meningsmotståndaren i hela världen kan ändra på det.

Jag tror att man har gjort en felbedömning. Den liberale radioprataren Howard Stern kunde generera radiolyssnare av så triviala anledningar som att konservativa meningsmotståndare ville veta vad han skulle säga härnäst. Men den som verkligen vill veta vad Milo tänker säga härnäst, kan säkert googla fram nya kanaler. Och förutom nyfikna meningsmotståndare, så tror jag att tillräckligt många på The Internetz resoneras som jag: Åsiktslikriktning är inte något självändamål, det är den fria debatten som är det viktiga. Det är ju inte så att jag delar Milos åsikter - inre ens nästan.

Avslutningsvis vill jag säga att jag har haft ögonen på Leslie Jones Twitterkonto. De angrepp som hon har fått utstå är fruktansvärt orättvisa och obeskrivligt smaklösa. Så onekligen finns det Twitterkonton som bör stängas av. Men som sagt, det är mammon som styr.

Läs gärna Vox: Milo Yiannopoulos's Twitter ban, explained

torsdag 21 juli 2016

Kritiken mot Pokémon Go är inte förnuftig

Inledningsvis vill jag berätta om min bias. Jag är inte Pokémon Go-spelare och har ingen relation till Pokémon (jag vet knappt vad det är). Dessutom är jag en av dem som skulle önska att mina (nu vuxna) barn vore ute mer. Jag har inget emot att man kritiserar nya trender och fenomen, men jag är något av en skeptiker, så jag granskar gärna den kritik som faktiskt kommer. Och som ett brev på posten, så kommer den alltid när något nytt blir populärt bland dagens ungdomar (eller i detta fall, unga vuxna). Här har jag valt att bemöta två kritiker.

Jonathan McIntosh, mediakritiker, har en infallsvinkel som vore lättare att ta på allvar, om det inte vore för ett pseudovetenskapligt antagande som ligger i bakgrunden och skvalpar. Han skriver (fritt översatt):
"Jag förstår varför det är intressant att samla in och utveckla pokémons, men ärligt talat, grejen att träna djur att slåss är ganska olustig. För likt hundkamper. Jag har tillbringat de senaste två dagarna med att samla in och utveckla söta varelser i spelet Pokémon Go, men målet att använda dem i kamper? Det är störande."
Antagandet är att det finns en risk för sammanblandning mellan spel och verklighet. Inga riktiga djur kommer till skada i en kamp mellan två pokémons, så därför borde kampen vara oproblematisk, så vida inte pokémonspelare lär sig att uppskatta slagsmålen till den grad att de börjar med hundkamp eller tuppfäktning. Nästan alla spel innehåller moment som är omoraliska, olagliga eller rent av omöjliga att genomföra i "den verkliga världen" - dessa moment blir möjliga genom böcker, film eller spel. Det är svårt att inte tänka på killen som trodde att Steven Spielberg dödat en dinosaurie.


Krigsguden Allah, vars profet är Muhammed (570 - 632), låter hälsa att spelet är haram. Krigsguden Allah är inte lika vältalig som McIntosh, men Saudiarabiens religiösa ledare, stormuftin Abd al-Aziz al-Sheikh går i god för att krigsguden önskar att muslimer lägger sin tid på annat än att jaga pokémons. Min invändning mot denna kritik är att påståendet inte är kontrollerbart. Jag ifrågasätter absolut inte att stormuftin säger att Pokémon Go är haram, men jag litar inte på att detta verkligen är krigsgudens ord. Eller att krigsguden i fråga ens finns på riktigt.

Nej, de verkliga problemen med Pokémon Go överväger i mitt tycke inte fördelarna. Idag rapporterar Nerikes Allehanda att en 14-årig flicka blivit överfallen och rånad, men det är ett problem som mer är kopplat till att vara ute och leka generellt. Spelet innehåller in game purchases och kräver skärmtid, men inte heller det är Pokémon Go-specifikt, utan gäller även för sitta inne-spelen. Nej, tvärt om är ut och lek eller ut och rör på dig fortfarande en rimlig aktivitet, och rån och överfall är problem som bör lösas av samhället parallellt. Jag väljer därför att frikänna Nintendos spelsuccé Pokémon Go!

Uppdatering: Aftonbladet hävdar att "mediarapporteringen" är felaktig (läst idag), men min källa är inte "mediarapportering" utan (som jag nämner ovan) SUM. Jag har påvisat detta för Aftonbladet, och jag förväntar mig ett förtydligande från deras sida.

tisdag 19 juli 2016

Kan Gud och Darwin vara överens?

Bength Gustafson ställer sig frågan om "Gud och Darwin kan vara överens" och presenterar teistisk evolution som en kompromiss mellan tro och vetenskap - en kompromiss som han själv avfärdar. Gustafson svarar själv nekande på sin fråga, med hänvisning till konsekvenser som följer från vad han anser teistisk evolution vara. Det är dessa sex punkter som definierar teistisk evolution enligt Gustafson:
1. Universum uppstod ur intet för omkring 14 miljarder år sedan.
2. Trots enorma osannolikheter tycks universums egenskaper ha blivit exakt inställda för livet.
3. Den exakta mekanismen för hur livet uppstod på jorden förblir okänd för oss, men processen med evolution och naturligt urval tillät biologisk mångfald och komplexitet att utvecklas under mycket långa tidsperioder.
4. När evolutionen väl har kommit igång behövdes ingen särskild övernaturlig inblandning.
5. Människan är en del i den processen och har samma förfäder som de stora aporna.
6. Människan är emellertid också unik på ett sätt som inte kan förklaras med evolutionen och som pekar på vår andliga natur. Det handlar bland annat om sedelagen eller den moraliska lagen (kunskapen om rätt och fel) och om sökandet efter Gud som är karaktäristiskt för människans alla kulturer genom historien.
Dessa sex punkter gör teistisk evolution till en mycket mer omfattande teori än den vetenskapliga evolutionsteorin, som är en naturlig förklaring till arternas mångfald. Som exempel på det påståendet så ligger Universums ursprung helt utanför biologers fokusområde, och hanteras istället inom kosmologin. Den vetenskapliga evolutionsteorin är däremot långt mer väldokumenterad i referentgranskade artiklar. Det finns alltså mycket mer att läsa för den som vill lära sig om evolutionsteori, än vad som finns för den som vill lära sig om teistisk evolution.

Konsekvenserna som Gustafson anser följa från teistisk evolution är till att börja med: Gud står utan inflytande, skapelseberättelsen i 1 Mos är inte korrekt, människan är ett däggdjur, Adam och Eva har aldrig funnits, Djävulen är en illusion, syndafloden har aldrig ägt rum, Jesu uppståndelse är en illusion. Resonemanget går alltså så här:

1. Om teistisk evolution är korrekt, har det följande konsekvenser.
2. Jag gillar inte konsekvenserna.
3. Alltså är inte teistisk evolution korrekt.

Men det lustiga är ju att konsekvenserna, av allt att döma, är korrekta! Om Gud finns, så är han utan inflytande - rent av till synes icke-existerande. Skapelseberättelsen i 1 Mos verkar inte vara korrekt. Det verkar som att människan är ett däggdjur (alltså besläktat med andra däggdjur), och så vidare. Om man är intresserad av tings faktiska varande, har man inget att vinna på att låta sin bild av detta påverkas av huruvida man gillar läget eller ej. Ett vettigare resonemang skulle istället se ut så här:

1. Om teistisk evolution är korrekt, har det följande konsekvenser.
2. Vi ser dessa konsekvenser (alt. vi ser inte dessa konsekvenser).
3. Alltså är teistisk evolution korrekt (alt. alltså är inte teistisk evolution korrekt).

Sen kan man givetvis inte hänga upp sin världsbild på argument allena. Någon gång måste man fråga sig varför evolutionen t.ex. är teistisk, vilka skäl vi har att tro att Gud finns, och vad som utmärker denna Gud. Så även om den typen av kunskaper man kan erhålla från att sitta och fundera i fåtölj över en god cognac är viktig, så måste man någon gång ibland testa sina hypoteser mot något som är mätbart.

De egentliga problemet med teistisk evolution är alltså inte att det följer till att Adam och Eva aldrig har funnits på riktigt. De egentliga problemet är att vi redan idag förstår hur evolution kan ske på naturlig väg, helt utan gudomlig närvaro. Och om vi anser att förklaringen blir bättre genom att vi placerar ett gudomligt väsen i bakgrunden, måste denna antingen beskrivas på ett konkret sätt, eller så måste vi formulera ett behov för detta väsen i teorin - helst båda. Idag ser vi inget av detta. Jag avfärdar alltså också teistisk evolution, och jag svarar också nej på frågan om Gud och Darwin kan vara överens, men av helt andra skäl.

Gustafson nämner också att hans framtidstro och evighetshopp skulle vara borta om teistisk evolution vore korrekt. Detta är igen en vädjan till konsekvenser, men världen kanske vore en bättre plats om man levde sitt liv som om det vore tidsbegränsat och som om man inte har något evigt straff eller evig himmelsvistelse att vänta sig efter sin död.

söndag 17 juli 2016

Det är alltid män

Visst, en av Sveriges största pedofilhärvor orkestrerades av kvinnor, och visst, en av världshistorien värsta våldtäktsmän är kvinna, och visst, kvinnor våldtar män hela tiden. Men sätter man detta i relation till vad män gör sig skyldiga till, ansvarar kvinnor för en försvinnande liten andel av våldsbrotten och sexualbrotten. Isolerar man sexualbrotten är kvinnor betydligt mer utsatta än män. Brottsoffren är omkring 2% av kvinnorna jämfört med omkring omkring 0,3% av männen, alltså i snitt knappt en hundradel av befolkningen totalt. Även om man skulle göra en rimlig kompensation för att män inte är speciellt benägna att anmäla att de är offer för sexualbrott, så är kvinnor överrepresenterade bland offren.

Tittar man på vålds- och sexualbrotten sammanslaget är män överrepresenterade som offer, då våldsbrotten belastar män till ungefär 2,5% och kvinnor till ungefär 1,5%. Gärningsmannen är nästan alltid en man. Så då borde slutsatsen att det är män som är problemet vara frid och fröjd? Attentaten mot Frankrike var män (som IS gärna vill ha äran för), terrorattentatet mot ungsocialisterna på Utöya för fem år sedan var en man. Och så vidare.

Det är alltid män. Undantaget ligger på ett par procent, så man kan lugnt säga att det alltid är män. Men vad händer om man testar att dra skiljelinjen någon annan stans? Om man, istället för kön, tittar på religion, så kanske man kommer att se att religiösa gärningsmän tenderar att vara muslimer (i skrivande stund senaste attentatet i Frankrike) snarare än kristna (Utöya).

Och tittar man på den procentuella fördelningen mellan teister (alltså, t.ex. muslimer eller kristna) kontra ateister (alltså t.ex. vetenskapliga skeptiker) är andelen långt mer förkrossande än fördelningen kvinnor kontra män. Fördelningen kvinnor - män ligger på 2 kontra 98 procent, men tittar vi på religion kontra skepticism ligger fördelningen snarare på 0,1 kontra 99,9 procent. Så visst, det är alltid män - endast ett par procent är kvinnor. Men det är ännu mer alltid teister (kristna, muslimer) - endast någon promille är ateister. Vi har alltså att göra med s.k. politiska fakta, inte vetenskapliga fakta.


Ändå är team politics ganska bestämd. Det är män, det är alltid män. Religion och kultur är inte faktorer man vill titta på.

Anledningen till att jag är feminist är att jag verkligen tror att det finns bättre och sämre kulturer. Om jag skulle anta att alla kulturer är lika bra, skulle det följa till att misogyna kulturer är lika bra som feministiska kulturer, vilket jag inte tror. Nästan alla gärningsmän är män, absolut, även om offren är både kvinnor och män. Men män med feministiska och sekulära åsikter är inte vårt största problem, vilket visar sig när man gräver djupare i statistiken. Det finns män och det finns män. Det finns kulturer och det finns kulturer.

lördag 16 juli 2016

Sakine Madon om svenska journalister

Igår bjöd Sakine Madon på ett mycket intressant sommarprat som finns att lyssna på här. Förutom att prata om sin egen bakgrund så bjöd hon på sin syn i frågan om hur media hanterar rapporteringen av invandrare som begår brott, vilket är en diskussion som vi har allt att vinna på att hålla levande.

Först gäller det sammansvärjningen inom media om att inte rapportera om sådant som "gynnar Sverigedemokraterna". Denna har förnekats av svensk media, men i ansiktet på bevis så säger man att vi har att göra med "publicistiska beslut", baserat på (förvisso hemliga) överenskommelser inom branschen. Detta är väldigt likt en sammansvärjning, men är det är fortfarande publicistiska beslut. Madon påpekar att denna debatt har blivit väldigt svartvit, då vissa skapar rationaliseringar kring varje klavertramp från media som bubblar upp, medan andra tar varje klavertramp som bevis för konspirationen. För att bidra med lite nyans, anser jag att man aldrig anta att media alltid har fel eller att media aldrig har fel.

Dessutom anser Madon att Sverigedemokraterna snarare gynnas av de faktum att vi vet att media filtrerar nyheter med en agenda att inte gynna Sverigedemokraterna. Jag håller med, men vill komplettera detta med ett ganska djärvt påstående:

Media rapporterar som de gör om både Sverigedemokraterna och flyktingar, för att de vill sälja lösnummer (alltså få klick), och detta är aldrig så tydligt som när man tittar på Aftonbladet. De profiterar på att svenskarnas påstådda rasism. Aftonbladet är ett kommersiellt företag, och om Aftonbladet hade betraktat nyhetsbevakning som något som vore synonymt med objektiv nyhetsbevakning, skulle de publicistiska besluten snarare sträva efter någon form av konsekvensneutralitet, men så har det ju visat sig att fallet inte är.

fredag 15 juli 2016

I Miljöpartiet får man hälsa som man vill

Först en kort kommentar om Miljöpartiets interna problem - den sista kommentaren om inget nytt händer.


Sen måste jag göra en shout-out. Sakine Madons sommarprat är ett måste! En grundlig uppgörelse med rasismen på vänsterkanten! Lyssna på Sveriges Radios hemsida!

onsdag 13 juli 2016

Aktuellt i SVT har förmågan att göra mig till vänstersympatisör

Idag rapporterade Aktuellt om problematiken med s.k. hyrläkare. En hyrläkare tjänar 90 000 kr/vecka (ungefär 390 000 kr/mån), men har inte alltid samma patientkännedom som fasta läkare (som tjänar omkring 60 000 kr/mån, alltså mer än trehundratusen kronor mindre per månad). Hyrläkare har fördelen att man kan avsluta deras anställning när som helst, och man slipper betala deras semester, men det förklarar bara en mycket liten del av den enormt stora löneskillnaden, så den låga kvalitén är värd att ta på allvar.

Apropå lön, vissa yrken kommer alltid att generera ytterst lite pengar på grund av att yrket i sig är så attraktivt att det alltid finns någon som är villig att ta jobbet. Djurskötare, croupierer och makeup-artister tjänar förmodligen under 25 000 kr/mån, vilket inte är speciellt lysande, men det må vara hänt. Det är lite mer problematiskt att undersköterskor, vars arbete utgör en viktig samhällstjänst, tjänar runt 25 000 kr/mån, och att inte fler undersköterskor är anställda. Det har även pratats en hel del i media om att vi har för få poliser, vars medianlön är drygt 30 000 kr/mån. Är det för få sökande är det väl bara att höja lönen. Är utrymmet att anställa för litet så är det väl bara att öka anslaget. Nu prövar regeringen istället att sänka begåvningskravet för att göra polisyrket mer attraktivt.

Det går bra för Sverige. Pengar finns, vilket t.ex. tar sig uttryck i hur vi tillsätter läkare eller att både kommunala och statliga pengar används till tjänster som är långt ifrån samhällsnyttiga eller ens önskvärda. Att säga något annat skulle vara som att påstå att våran regering består av borgarbrackor, helt befriade från någon form av grundläggande prioriteringsförmåga. Låt Gustav Fridolin fixa skolan på hundra dagar, kosta vad det kosta vill. Sluta utsätta våra patienter för risk, och låt de som tar hand om dessa få skäliga villkor till en rimlig lön.

Okänd upphovsman.

Och ta frågan om att förbättra incitamentet att söka till polishögskolan tillbaka till ritbordet en gång till, tack!

Uppdatering 2016-07-14: Aftonbladet skriver "Hyrläkaren ordinerade gurkmeja och vitaminer i stället för antibiotika, försökte värva patienter till katolska kyrkan och anmäldes som en patientfara av Region Skåne."

tisdag 12 juli 2016

Den infekterade Ghostbusters-debatten

Trots att jag såg Ghostbusters på bio i mitten på 80-talet (tillsammans med min vän Carin, vill jag minnas) och trots att jag spelat soundtracket så många gånger att spåren på skivan snart är helt blanka, så håller jag inte filmen för helig. Men nog hade Dan Aykroyd och Harold Ramis kokat ihop en riktigt bra idé, och Bill Murray passar som handen i handsken för sin roll.

Nu får filmen en reboot (alltså man återanvänder varumärket och vissa idéer för en ny film, eller rent av filmserie) och min hustru Mia och jag tittade på trailern med viss förväntan. Den var effektiv! Vår spontana reaktion var att det kanske kan bli roligt att se den. Inget man köper biobiljetter till, men en dvd kan vi gott kosta på oss. Skämten var lite torra, specialeffekterna såg lite halvdana ut, men jag går gärna igenom enklare komedier. Casual viewing. Spydiga kommentarer om vad som händer i filmen. Det är roligt! Regissören Paul Feig tog 10 miljoner dollar för att regissera, men justerade manuset för att få ner produktionskostnaden från 169 miljoner till 154 miljoner dollar, så rent effektivt tjänar Sony 5 miljoner dollar på att använda Feig. Visionen var inte precis Shakespeare.

Men inte alla var lika imponerade av trailern, som från början bl.a. innehöll ett skämt som gick ut på att karaktären Patty Tolan (spelad av Leslie Jones) gör en stage dive, utan att någon tar emot, för att sedan ställa sig frågan om det handlar att hon är svart eller kvinna? Visst, det kändes rätt gammalt och var väl inte skitkul, men det är väl inget att bli kränkt av?


Trodde jag.

Detta har gång på gång lyfts fram som ett dåligt tecken, typ så här: Antag att trailern är ett lockbete, att den innehåller det som anses vara mina skäl att gå att se filmen, är detta inte skäl nog. Och till detta kommer kommentarer från (åtminstone) en annan kategori av människor: De som verkligen betraktar originalfilmen som helig och är rasister och/eller misogyna. Jag vill tro att det är dessa som får regissören Feig att uttrycka att geek-kulturen är nedlusad med rövhål, men Sonys investering står på spel, så scener tas om och filmen klipps om. Det kostar att göra film så 154 miljoner dollar får gärna bli 169 miljoner igen, om det gör att filmen går bra.

Den mindre begåvade hanteringen av trailerns dåliga bemötande handlar om strategisk moderering av trailerns kommentarer på YouTube. Som bekant påverkas filmens mottagande av hur man uppfattar att trailern har mottagits. Sonys modereringsstrategi är som följer: Kommentarer som berömmer trailern lämnas kvar. Kritik mot trailern som tar avstamp i rasism eller kvinnohat får stå kvar. Kritik mot trailern som tar avstamp i att skämten eller specialeffekterna är dåliga, raderas. Och vips har Sony konstruerat ett bevis för att endast rasister och kvinnohatare ogillar filmen! Jag tillhör knappast filmens målgrupp - syftet med att återanvända varumärket Ghostbusters var att komma åt rövhålen i geek-kulturen, och här är ett sådant "rövhål":



Döm om min förvåning när det visar sig att Sonys kommentarsstrategi fungerar! Utanför Sonys kontroll gör min favoritfilmkritiker James Rolfe ett uttalande om filmen.



Rolfe kommenterar hur man använder varumärket, och att han tänker utnyttja sin rätt att inte se filmen och att han är besviken att det inte kommer att komma något mer från den ursprungliga rollbesättningen (främst för att Harold Ramis gick bort 2014, men även andra hinder låg i vägen). På sociala medier analyserades Rolfes uttalande, och där kom man fram till att han hatar kvinnor. Kritiken i etablerad media är mer sansad, men inte det minsta mer initierad eller begåvad:
"The fact is, only a few minutes of the film has shown up publicly – to dismiss it based on that is as foolish as insisting it will be great because it has four women in the lead."
Och helt plötsligt har filmproducentens distansering från sin publik blivit en självuppfyllande profetia. På diskussionsforumet Reddit föreslår någon att man organiserat ska försöka få filmen att framstå som impopulär, vilket förmodligen kommer få stort genomslag, med tanke på deras stora användarbas.


I skrivande stund har filmen betyget 3,7 av 10 på IMDb och 6,5 av 10 på Rotten Tomatoes. (När du läser detta kan det ha ändrats.)

Så nu tänker jag inte längre se filmen. Jag har inget att vinna och allt att förlora. Sannolikheten att jag skulle gilla en film som görs för en kultur som jag inte tillhör, av en regissör som betraktar dessa som rövhål, är minimal, och huruvida man gillar eller inte gillar nya Ghostbusters är lackmustestet för om man är misogyn eller ej.

Uppdatering 2016-07-13: Jag hade den stora äran att bli inbjuden till podcasten Commoflage avsnitt 69, där vi bl.a. pratar Ghostbusters.

Uppdatering 2016-07-21: Why Being Honest about Ghostbusters is Important av Comic Book Girl 19.

Uppdatering 2016-07-22: I skrivande stund har knappt 26% av de som sett filmen gett den betyget 10/10, vilket gör rent hus med både Alfred Hitchcock, Steven Spielberg och Terry Gilliam! Wow!

måndag 11 juli 2016

Värderingars tillhörighet

Denna gång tänkte jag prata om vilka värderingar vi har, deras tillhörighet och var de kommer ifrån. Mycket nöje!

fredag 8 juli 2016

Varken rasist eller god ton

Organisationen "Inte rasist men" (IRM) sparar inte på krutet. Jag läste en rant på Twitter i onsdags om tidningen Avpixlat och Mats Dagerlind. Man (jag vet inte vem på IRM) skrev:
IRM skapades inte för att vara politiskt korrekta och vi kommer verkligen inte be om ursäkt för följande tweets [=inlägg på twitter, min anm.]. 
@Demofon det är du och @Avpixlat som bär skulden. Du är ett kvinnohatande jävla as! http://mobil.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/pernilla-andersson-jag-vagrar-vara-radd/ 
Du/ni är smuts, inget mer, inget mindre. @Demofon @Avpixlat Vi hoppas verkligen att kvinnor som blivit utsatta för era lögner börjar - 
driva på polisen och att du får ditt long over due straff. Ditt jävla as. 
Och till er som tycker vi ska hålla "god ton", knip. Bara knip. Vi har noll respekt för packet. Noll. 
Vi kan bara hoppas att polisen gör sitt jobb och faktiskt tar tag i de förtal, hot, hets som @Avpixlat och @Demofon sysslar med. 
Smutsen har kommit undan länge nog nu. 
P.s kom tillbaka med "god ton" diskussionen när ni suttit med Avpixlats offer gråtandes i en telefon.... Och de börjar bli många nu.
Givetvis gillar IRM varken Avpixlat eller Mats Dagerlind (som gömmer sig bakom signaturen @Demofon), men hos mig skapade IRM en känsla av att man hetsar. Även om man bortser från tonen (som tydligen är ett laddat ord), så finns ett hätskt skimmer över inläggen. Jag svarade med att citera Martin Luther King, Jr, mest för att se vad som skulle hända.


Jag fick ett öppet svar. "Är utsikten bra där uppe?" Det som åsyftas är att jag sitter på höga hästar, vilket inte bara visar hur IRM ser på mig, utan även visar hur väl man hanterar avvikande åsikter om bemötande, från en annan antirasist. (Bilden insinuerar även att jag är fascist.) Som IRM själva skrev redan från början, så tänker de inte be om ursäkt för sina tweets.


IRM förtydligar vad de menar, min emfasering:
Att det är en hög häst karln [jag, min anm.] sätter sig på när kvinnor blir våldtäktshotade och vi blir förbannade.
Klart man blir förbannad när någon blir hotad. Men ska det verkligen legitimera hur man beter sig på Twitter, som redan idag har problem med klimatet - speciellt från anonyma skribenter.
Man kan ju både tycka att hot och twitterhets är dåligt. Man behöver inte låta andras missgärningar legitimera sina egna. ;-)
IRM svarar mig:
Ingen här har hotat någon så stryk det, och gällande vårt "hat". Ja du kan sitta där på din höga häst, men det är vi som får- 
granska den här skiten, sitta med gråtande människor. Tills att du gjort något liknande föreslår vi att du sitter lugnt i båten.
(Deras antagande om att jag inte pratat med någon som är utsatt är inte korrekt, men jag låter det passera, för jag gillar inte det sättet att samtala.) Förresten, var inte ursprungsinvändningen från IRM att just hot hade förekommit? Det förtydligades ju faktiskt i replik till mig (min tidigare emfasering). Jag påpekar förvirringen, men fick inget svar efter det.
Den kommentaren reflekterar inte riktigt att du förstod vad jag skrev.
Jag delar fortfarande givetvis IRM's syn på rasism och antirasism, men nu jag har förstått att jag inte precis ligger på deras vänlista.

torsdag 7 juli 2016

Tröttsamt hyckleri, Veronica Palm!

Igår skrev den socialdemokratiska politikern Veronica Palm något tänkvärt på Twitter angående Kristdemokraternas scendekoration i Almedalen.
"Nån [sic] kanske tycker det är otydligt. Skulle ni kunna förklara vad ni vill signalera med scenografin?"
Det Palm reagerar på, är att Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch har en svensk flagga i bakgrunden under sitt tal. Det signalerar nationalism, och jag förstår att Palm ifrågasätter det. Jag har, precis som jag förmodar att hon själv har, mycket svårt för Sverige och svenskhet. Jag är inte precis någon nationalist eller s.k. Sverige-vän.


Victor Björklund kommenterar Palms fråga med en bild på Stefan Löfven som, i för mig okänt sammanhang, gör samma tilltag. Igen, jag delar Palms förmodade ogillande av Sverige och svenskhet, men varför börjar man inte med att angripa i det egna ledet? Löfven är partiordförande i hennes eget parti, och självklart är hans nationalism lika osmaklig som kristdemokraternas - man har ju chans att ta poäng genom att visa att man städar framför egen dörr först. Kan det finnas en dimension av hyckleri här?


Veronica Palm har ett beundransvärt engagemang i Palestina som jag absolut inte vill ifrågasätta. Jag själv har mina politiska frågor som jag brinner för. Det tycker jag att man ska ha. Men hennes engagemang väcker frågan om flaggspråket, som hon själv väljer att föra på agendan som problematiskt.


Den vajande flaggan som bakgrund är något hon själv väljer att använda under sina föreläsningar och tal, så hennes invändning mot Ebba Busch Thor handlar alltså inte om nationalism eller patriotism i sig själv.


Skulle det kunna vara så att hon betraktar den svenska flaggan som en symbol som tillhör högerextremismen och rasismen? Alltså, skulle det kunna vara så att Veronica Palm (till skillnad från mig) betraktar nationalism och patriotism som något positivt, och samtidigt anser att den svenska flaggan är en symbol som tillhör Bevara Sverige Svenskt-rörelsen (BSS)?

När debatten om BSS blomstrade som bäst i början på 1990-talet hissade Ulf Lundell en svensk flagga i syfte att stjäla tillbaka den från rasisterna. Veronica Palm har inte låtit sig övertygas.

tisdag 5 juli 2016

Att generalisera löser inget

Det påstås sitta en lapp på Danderyds sjukhus med följande text:
"Här på Danderyds sjukhus har vi både manliga och kvinnliga medarbetare. Vid akutbesök kan du inte välja behandlande personal."
Nej, man är ju där för att få vård, så det är inget konstigt att man inte får välja kön på vårdaren. Men varför behöver detta påpekas? I ljuset av att staten betalar dyrt till Sveriges Förenade Muslimer för att propagera för att kvinnor inte ska jobba, är det kanske inte så konstigt att Danderyds sjukhus vill påminna om att samhället inte ser ut så idag - man kan stöta på yrkeskvinnor och yrkesmän, och alla ska kunna utföra sitt arbete, oavsett kön eller könsidentitet.

Kön har däremot blivit en faktor för den som går på musikfestival. Flera tjejer har blivit sexuellt ofredade på (bl.a.) festivalen Putte i Parken. Aftonbladet pekar ut ensamkommande flyktingbarn som förövare. Det är dock inte hela sanningen. Det kan faktiskt vara värt att titta på demografier. Martina Thun kommenterar förresten detta på Twitter:
"herregud nu räcker det med armband på tjejer och galningar som påstår att det är flyktingbarn som är problemet. DET ÄR MÄN SOM ÄR PROBLEMET!"
Armbanden är del av en kampanj och var aldrig tänkt som en del av en konkret lösning på problemet. Och visst är Aftonbladet galningar, ingen kan hävda något annat!

Sverige är mångkulturellt, och var mångkulturellt redan innan vi började ta emot flyktingar i någon utsträckning att tala om. Men visst är Sverige kanske ännu mer mångkulturellt idag. Jag som har ett förflutet inom skeptikerrörelsen skulle vilja ställa några utmanande frågor kring just förövare och demografi.

Låt säga att inte gärningsmannens ålder vore en fråga. Skulle inte det betyda att du i snitt har lika många övergrepp på, säg, en Pink Floyd-konsert som på en Zara Larsson-konsert? På en Yes-koncert och en Frej Larsson-konsert?

Givet att Sverige rymmer många kulturer, borde vi inte i så fall anta att feministiska kulturer är mer framgångsrika än antifeministiska kulturer? Jag vill absolut betona att detta påstående är värt att fundera över utan att jag ska behöva nämna ordet flykting - Sverige var mångkulturellt redan innan vi började ta emot flyktingar i någon utsträckning att tala om. Om alla kulturer är lika bra eller lika dåliga, är feministiska kulturer varken bättre eller sämre än antifeministiska. Således är inte feminism något att bry sig om. Jag är skeptisk.

För den som befinner sig på Putte i Parken är det vettigt att tänka att alla män är potentiella förövare, eftersom man inte vet vem/vilka som är potentiell förövare. Men om man vill förstå problembilden, är det intressant att vara lite försiktig med generaliseringar.

Men alla står väl sig själv närmast, vilket kanske illustreras bäst av handläggarna på Migrationsverket. Sunniter ger inga kristna asyl, shiiter ger inga sunniter asyl, och så vidare. Så jobbar Svenska myndigheter i handling, och så jobbar Aftonbladet med ord.

torsdag 30 juni 2016

Kan en som Ulf Bjereld stoppa diskrimineringen?

Antroposofi (andevetenskap) är en religion som bl.a. sysslar med jordbruk (biodynamisk odling) och läkekonst (homeopati). Homeopati har ingen vetenskapligt påvisad positiv effekt, utan är att klassa som alternativmedicin. Bl.a. driver antroposoferna Vidarkliniken i Järna för Stockholms Läns Landstings räkning.

DN's Amina Manzoor skriver idag att Vidarklinikens dispens som låter dem ge homeopatiska läkemedel som om de vore medicin, inte längre förnyas. Detta kan vara ett bakslag för de företag som lever på att sälja homeopatika, men det borde rimligtvis vara en seger för den evidensbaserade vården. Man kan alltså ana att det finns finansiella intressen och (åtminstone) en part med intresse i att Vidarkliniken använder homeopatika. Hur skulle det vara om regeringen låter en antroposof avgöra huruvida Vidarkliniken ska få ordinera homeopatika för våra gemensamma medel?

I Sverige har religiösa samfund (t.ex. Svenska kyrkan) rätt till bidrag som humanistiska livsåskådningsförbund (t.ex. Humanisterna) saknar. Dessutom har vissa religiösa samfund rätt till stöd som andra religiösa samfund (t.ex. Kopimisterna) saknar. Men nu har regeringen tillsatt en utredning som ska föreslå ett nytt regelverk. Och då väljer man en uttalat kristen person som är medlem i den organisation som lyfter mest statsbidrag: Ulf Bjereld, ordförande i den stolliga Broderskapsrörelsen. Törs man gissa att naturalistiska och förnuftsbaserade livsåskådningar kommer att vara diskriminerade även framöver?

Miraklernas tid är kanske inte helt förbi, men när det gäller Bjereld är mitt hopp ytterst, ytterst begränsat.

Uppdatering 2016-07-01: Ur Dagen: "Den nya utredningen är dock inget som bör oroa samfunden, enligt Bjereld." Nej Ulf Bjereld, det är det ingen som tror heller.

tisdag 28 juni 2016

Rätten till sina mansfria timmar

I Corren kan vi läsa att kvinnor och män kan ha separata badhustider i ett modernt samhälle. Kvinnor som inte kan bada med män, måste få en chans att lära sig simma.
"Fler kommuner, som Stockholm, Göteborg, Malmö och Jönköping, har redan en sådan här verksamhet och det är inget konstigt med det, påpekar kvinnorna."
Det enda som nämns som skillnad mellan ett omodernt och modernt samhälle är att kommunen erbjuder könsseparerade badtider. Kvinnorna vill "ha rätt till sina timmar i simhallen". Men vad är det för rättighet man hänvisar till?

Jag vill absolut inte begränsa den fria marknaden, men här pratar man en rättighet man har inför sin kommun, eller en skyldighet som kommunen har inför sina medborgare. Det kan jämföras med en tävling i att viska högst, där den enes önskemål att exkludera en grupp, kan respekteras av kommunen om han tillhör en minoritet, men den andres önskemål att exkludera en grupp, inte kan respekteras om man är alldeles för ensam om sitt önskemål.

Någons önskemål att slippa bada med vegetarianer skulle förmodligen viftas bort av kommunen. Om ingen vill bada med vegetarianer, skulle man istället fundera på huruvida vegetarianer är har ett osunt beteende eller om de rent av själva är diskriminerade. Men om en lagom stor andel (vad nu det skulle vara) säger sig vara begränsade av vegetarianers närvaro, har de tydligen rätt att slippa vegetarianer.

Om man vänder sig till en privat aktör, borde möjligheterna att tillgodose dessa önskemål vara större. Man kunde tänka sig mansfritt på måndagar, kvinnofritt på tisdagar, inga kristna på onsdagar, endast vita på torsdagar, och så vidare. Men om man tror att kommunen har någon skyldighet att tillgodose denna typ av önskemål ("rätt till sina timmar"), så tror jag att man har fel. Och för min del, känns det mer modernt att överbrygga dessa uppdelningar. Kanske vill man slippa män, för att man lever med män med taskig kvinnosyn?

söndag 26 juni 2016

Radio Houdi 173

70 minuter specialavsnitt med Radio Houdi. Idag stjäl vi musik på löpande band, och så får en Uppsalateolog sina fiskar varma. Jag vill verkligen tacka alla som bidragit både till detta avsnitt och till podcasten överlag hittills. Stort tack! Lyssna här, mycket nöje!


Säsongens sista klappträ tilldelas Stephen LeDrew:

lördag 25 juni 2016

Hittepåforskaren Stephen LeDrew snyter "vetenskap" ur näsan

På temat "jag får prata illa om ateister för jag är själv ateist" får låtsasforskaren Stephen LeDrew betalt av Uppsala Universitet för att dra skitsnack om ateister ur arslet, och kalla det för "forskning". Tidningen Fokus publicerar en intervju med LeDrew, där man (förmodligen) låtit all galenskap som kommer ur LeDrews mun passera ofiltrerat.

Det som skiljer en nyateist från en ateist är att nyateisten tar sig friheter som normalt är reserverade för personer som antingen tror på Gud eller som gillar religion - att yttra sig. Att påstå att Gud finns, och att påstå vilka åsikter denne Gud har, anses vara en skyddad aktivitet. Goda ateister tuggar och sväljer, medan nyateister tar sig friheten att svara.

Nej, vi anser inte att vetenskapen ska stipulera regler, nej vi vill inte utrota religion - googla gärna ordet "sekulär". Nej vi är inte fastlåsta vid något fundament, nej ateismen härstammar inte från 1800-talet (som om det vore ett problem). Nej, IS är inte religiöst neutrala, och så vidare. Stephen LeDrew inte bara använder de mest uttröttade klichéerna, han gör det under falsk flagg - att han skulle vara vetenskapsman. Man baxnar!

Man kan naturligtvis inte utesluta att Stephen LeDrew både är okunnig och lite bakom flötet, men det är helt uppenbart att det stora problemet här är att viljan att missakta sina medmänniskor är så stark att han helt enkelt ljuger, hittar på, och snyter sina påståenden ur näsan, och legitmerar det genom att kalla det för forskning. Det finns inte mycket snällt att säga om Stephen LeDrew, men man får väl hoppas att Uppsala Universitet har högre ambitioner än att vara vuxendagis för en massa korkade jättebäbisar som snackar skit.

Och apropå teologi, universitetsprästerna i Malmö är en ständig källa till underhållning. Min senaste ordväxling med dem berodde på kort kommentar från någon (John? Erik? Jakob? Peter?) som har tillgång till Twitterkontot @RadioHoudi. Prästerskapet skrev med anledning att Sverige åkte ur fotbolls-VM:
"Godnatt Gud. Allt är fullbordat. Kung Zlatan och Sverige abdikerar och låter resten av Europa leka själva. Vem ska nu hjälpa oss att pausa livet."
Det önskvärda svaret är naturligtvis: Jesus! Låt oss acceptera myterna om Jesus som odiskutabla sanningar! Låt oss genast upphöra med vårt kritiska tänkande! Låt oss dra en parallell mellan hur djärvt och hur sant ett påstående är! Halleluja!

Denne okände någon (eller okända någona) svarade:
"Gud står alltså på Belgiens sida."
Då båda sidor bad Gud om seger, följer detta svar logiskt från det faktum att bara ena sidan vann. Belgien. Men inte alla låter sig förföras av repliken. Skånska prästerskapet svarar:
"Vem vet vilka intressen Gud har av fotboll. Gud kanske stod på en grupp barns sida som ville ha hem sina pappor till midsommar"
Om så vore fallet, skulle Gud självklart prioritera barnen. Rimligen borde detta vara sant för båda sidors barn. Således...
"Vad hade andra lagets barn gjort för fel? Nej, insikten att Gud inte finns på riktigt är värdefull."
Tillåt mig använda mig av ett resonemang från den framlidne Christopher Hitchens. Varför dör goda människor i naturkatastrofer? Givet att Gud finns och givet att Gud vill att vi ska vara goda, är detta ett mysterium. Men givet att Gud inte finns, vilket vi lugnt kan konstatera är fallet, borde onda som goda människor, på en svalnande planet med ett kaotiskt vädersystem, dö. Våra observationer är inte ett mysterium förrän vi lägger till en onödig hypotes - och låt mig betona - en orimlig hypotes: Gud.

Så hur hanterar prästerskapet detta?
"Fel??? Leka igen? Utsagan att tron på Gud är en fantasiprodukt kan också tillämpas på tron att Gud inte finns. Ingen vet säkert."
Ingen vet? Tron att Gud är en fantasiprodukt? Väx upp, för tusan! Malmös teologer ger verkligen ett ansikte åt tendensen att vara immun mot enkla fakta.

onsdag 22 juni 2016

Hur kan vi utnyttja evolutionen?

Tack vare den ofrånkomliga utveckling som följer från förändring över tid, med selektion, och tack vare att vem som helst idag har tillgång till starka datorer, kan vi tämja evolutionen till att göra lite vad vi vill. Låt säga att jag t.ex. vill skapa ett korsord från en lista av ord. Antingen sätter jag mig ner och flätar orden manuellt, vilket kan vara nog så svårt. Eller så använder jag min PC för att skapa en algoritm som beskriver hur orden ska flätas ihop, vilket inte heller är speciellt enkelt.

Fördelen med evolutionära algoritmer är att jag bara behöver veta vad jag vill åstadkomma - jag behöver inte tänka på hur något görs. Om det är ett korsord som ska byggas, så skulle jag kunna tänka mig att mitt indata är t.ex. 20 - de ord som ska flätas ihop till ett korsord. Om jag kan definiera vad ett bra korsord är, så kan jag göra ett urval. Och kan jag göra ett urval, så kan jag låta slumpen göra jobbet. Jag behöver även ha två regler: en regel som säger att t.ex. ordet ASKA inte får korsas med ordet PILBÅGE, och en regel som säger att om ordet ASKA ska korsas t.ex. med ordet MATROS, så måste det ske på någon av de gemensamma bokstäverna (vilket är S eller A).

En tänkt initiering av korsordet skulle kunna vara att skapa 15 giltiga korsord genom att låta slumpen avgöra om ett ord ska vara vågrätt eller lodrätt, och sedan placera ut ordet på en tänkt matris, på en slumpvis utvald plats. Om ordet inte kan placeras på den plats som tilldelas, så slumpar vi fram en ny plats, så att reglerna upprätthålls. Detta upprepas för varje ord till dess att alla ord ligger på en giltig plats, vilket innebär att vi har ett giltigt korsord, om än förmodligen ett väldigt spretigt sådant.

Dessa 15 korsord kan vi betrakta som en lista av föräldrar. Jag brukar jobba med två generationer - en föräldrageneration och en barngeneration. Och det är från någon av dessa 15 korsord som det perfekta korsordet ska komma.

Nästa steg blir att låta varje korsord få 3 barn. Ett barn i detta fall är en kopia av ett korsord, med en slumpmässig förändring. Man kan låta slumpen avgöra om man ska positionera om ett ord, två ord eller tre ord. Man kan låta slumpen avgöra om något eller alla av dessa ord ska förvandlas från vågrätt till lodrätt, eller tvärt om. Vi som bygger evolutionära algoritmer har lånat en biologisk term för detta skeende, nämligen mutation. Barnen, 45 stycken, lagras i listan som representerar barngenerationen.

Varje barn poängsätts efter hur väl det är anpassat till sin miljö (där miljö egentligen är mina kriterier). En liten area ger högre poäng än en stor area, antal intersektioner mellan ord ger poäng, en mer rektangulär form ger högre poäng än en mer långsmal form, och så vidare. När alla 45 barnkorsord är poängsatta, sparar jag de bästa 15 i föräldragenerationen, tömmer barngenerationen, och upprepar processen.

Över tid kommer kvalitén (alltså likheten med mina kriterier) att förbättras, men om tillräckligt lång tid får passera så upphör förbättringen. Man kan tänka sig ett tröskelvärde som säger att om inte något korsord har förbättrats på, säg, 10 000 generationer, så är vi nöjda med vårt korsord - det korsord som har högst poäng.

Och därmed har jag skapat ett korsord utan att själv vara förmögen att varken placera ut orden på egen hand eller beskriva den algoritm som skulle göra detta. Allt samman bygger på att nästan var och varannan person idag, i sin ficka, förvaltar något som för 20 år sedan skulle betraktas som en superdator.

Rikard Warlenius kamp mot åsiktsfriheten

Vänsterpartisten Rikard Warlenius har identifierat ett nytt hot mot vårt öppna samhälle: Yttrandefriheten, åsiktsfriheten och idéernas fria marknad. Så här skriver Warlenius om att intrånget på Rosenbad kritiserats på Twitter:
"Genom att hetsa Twitter mot vänstern och miljöaktivister kan tillfälliga politiska segrar vinnas. Men det är en farlig strategi, för det hotar i förlängningen att inskränka det politiska samtalet och göra vårt öppna, toleranta samhälle mer slutet. Vinnarna på det är demokratins verkliga fiender."
Skulle det vara så att det politiska samtalet kräver artighet och respekt mot avvikande åsikter - god ton - så har inte Warlenius något att hämta hos sina vänner på vänsterkanten.
"God ton-argumentet är en härskarteknik som privilegierade riktar mot förtryckta."
Det är inte Rikard Warlenius dag idag.