fredag 30 januari 2015

Vad är det som gör Gud värd att dyrka?

Vad är det som gör Gud värd att dyrka? Stephen Fry beskriver en värld som nästan ter sig naturlig.


(Tipstack Staffan Hesselbom.)

Den som blir kränkt av fakta kan se kränkningen som en kognitiv beteendeterapi

Igår publicerade SVT Regina Lunds svar till Alex Schulmans kritik mot hennes mediumskap. Hon åberopar frånvaron av klagomål från klienterna, att Schulman kränker henne, och att hennes klienter har olika jobb och bakgrund, vilket syftar till att ge klienterna legitimitet som är tänkt att spilla över på henne. Titta gärna även på Debatt på SVT där Regina Lund försvarar sig mot bl.a. min vän Samuel Varg och Unga Humanisters ordförande Simon Klein, som båda håller skepticismens fana högt. Där åberopar Lund bl.a. evidenskåthet och att Samuel aldrig fått missfall.

Frånvaron av klagomål från klienterna kan handla om att klienterna antingen redan delar hennes världsbild, eller rent av tar intryck av hennes världsbild, men det behöver absolut inte betyda att hon har rätt i det hon påstår. För många skeptiker är det mest en hobby att försöka ha en så korrekt förståelse som möjligt av den värld man lever i, men att prata mot bättre vetande om avlidna släktingar eller förlorade barn med deras anhöriga, kan också utsätta de anhöriga för mer psykiskt lidande än vad som krävs för att komma över sin förlust.

Att man blir kränkt är inte ett argument för någonting. Det är bara ett uttalande om en subjektiv upplevelse som i detta fall handlar om viljan att ta intryck. Den som blir kränkt av fakta kan se kränkningen som något av en kognitiv beteendeterapi. Om man blir exponerad för det faktum att vi inte överlever vår död och att medvetandet inte är oberoende av kroppen, kanske man lär sig något!

Låt mig lämna anklagelsen om evidenskåthet okommenterad, eftersom många redan förstår vikten av att kunna styrka det man påstår, och istället kommentera att Samuel aldrig fått något missfall. Det säger nämligen ingenting om Samuels förmåga (eller oförmåga) att tänka sig in i någon annans situation. Den mentala påfrestning som ett missfall kan utgöra, kan t.ex. erhållas genom att läsa eller genom att tala med andra. Hela vårt kunskapssamhälle bygger på vår förmåga att dela information med andra.

Och apropå tron på övernaturliga väsen, så har Aftonbladet plockat upp en gammal story som jag tror att Familjeliv hade på sin hemsida redan för några år sedan, nämligen att skogsväsen såsom vättar och troll orsakar trafikolyckor på en stränga längs E4. Trafikverket har inte låtit sig övertygas, vilket gör deras förhållande till vättar mer seriöst än Svenska statens förhållande till Gud.

Uppdatering: "Det sorgliga med din uppstartade hatkampanj av mig är att du inte bara trampar på mig utan på alla som har en livsåskådning annan än din."

Uppdatering: Regina Lund saknar kompetens att bedöma sina klienter.

Uppdatering: Regina Lunds debattartikel om andlighet (Nöjesguiden).

Birro kör utan skyddsnät

Marcus Birro sparkades hastigt från tidningen Expressen, eftersom han uttalade sig kritiskt om tidningen i en podcast, vilket förmodligen var ett svepskäl. Podcasten i fråga, Radio Länsman, ska dessutom enligt uppgift vara "rasistisk".

Ingen skada skedd, Birro får skriva om fotboll på Solo Calcio istället. Men inte en vecka passerar förrän han avslöjas (av Expressen, ironiskt nog) med att äta lunch med ett par Sverigedemokrater i Gamla stan, och får sparken även därifrån, men alltså denna gång för att han lunchar med "rasister".

Helt oavsett om "rasistkopplingarna" är svepskäl eller ej, så är det inte helt oproblematiskt ur demokratisk synpunkt att man hänvisar till åsiktskorridoren när man säger upp folk. Tro inte att jag har något till övers för varken podcasten Radio Länsman eller Sverigedemokraterna, absolut inte, men jag har ändå ett personligt intresse av att avvikande åsikter ska vara tillåtna att ha och, i rätt sammanhang, uttryckas. Om arbetsgivare lägger sig i för mycket, skulle jag lika gärna kunna sparkas för att jag inte tror på Gud, och beroende på vem du är och vad du tycker, kan det vara ett större brott än att delta i podcasten Radio Länsman.

Något som verkligen förvånar mig om Birro, är att han ändå väljer att leva sitt liv offentligt. Kanske tycker han att han har mer att vinna än att förlora på det, kanske är han bara lite fåfäng. Men här följer i alla fall gårdagens utspel på Facebook, för allmänheten att läsa:

"Ärligt talat. Jag har fått sparken från Solo Calcio för att jag ätit lunch i Gamla Stan idag. Som tur är hann jag aldrig få en enda krona i lön av dem. Men på riktigt... Jag skriver om italiensk fotboll på en sida som kickar ut mig för att jag ätit mat ihop med representanter för ett av riskdagens största folkvalda politiska partier. Jag är den skyldige. Kan någon förklara mitt brott?"

Detta kommenteras av hans hustru, Jonna Vanhatalo, igen helt offentligt:

"Som offentlig får man tänka efter ett varv extra. Det är tråkigt måhända men så är det. Och med allt som hänt borde konsekvenstänket kickat in nu. Du har redan fått sparken från en tidning för att du deltagit i en rasistisk pod o att då som motdrag efter att du fått jobb på en annan gå och luncha med toppar ur ett rasisktiskt parti kanske inte är att föredra. Faktiskt. Oavsett vad du eller flera andra här tycker om saken :-("

Marcus Birro kontrar:

"Mest sorgligt att läsa sin egen hustru markera mot mig. tack."

Om det är så himla sorgligt, så behöver man ju inte leva ut precis allt i offentlighetens ljus. Det var ju Marcus Birro, inte hans hustru utan han själv, som valde att beklaga det förlorade jobbet offentligt, och att samtal förs där samtal inleds, är verkligen inget konstigt.

onsdag 28 januari 2015

Sexualisering och objektifiering

I Saudiarabien betraktas abaya med niqab som ett lämpligt klädval för kvinnor. Det innebär att inget utom ögonen är synligt.


Nyligen besökte Barack Obama Saudiarabien i samband med kung Abdullahs bortgång, men Michelle Obama valde att inte ens täcka håret, vilket är det minsta som förväntas av inhemska kvinnor, dock inte alltid besökande. Men givetvis tolkades Michelle Obamas klädval som ett politiskt ställningstagande, och med all rätta! 

Som alltid när kvinnors klädsel regleras hårdare än männens, beror det på sexualisering och objektifiering.


Vilka kroppsdelar som betraktas som sexuella, varierar med vilka kroppsdelar som den lokala seden kräver att man skyler, och vi behöver inte ens lämna Sverige för att hitta exempel på det. Och det är också av den anledningen man inte kan förbjuda plagg som täcker vissa kroppsdelar, vilket Johanna Frändén ger ett bra exempel på.

Nej, förändring tar tid, och förändring kan uppnås genom att rådande standard utmanas. Feminister i Iran tänjer på gränserna genom att inte använda hijab, och håller således den förbudsivrande opinionen i schack. Lite som när Lars Vilks gör en tavla föreställande "profeten" Muhammed som rondellhund.

tisdag 27 januari 2015

Även feminister bör skilja på korrelation och kausalitet

I skrivande stund har Feministiskt Initiativs partiledare 15:51-kampanjens symbol på sin profilbild. 15:51-kampanjen anspelar på följande: Eftersom kvinnor bara tjänar 85,7% av männen, så jobbar de gratis 14,3% av sin arbetstid, och om man slutar kl. 17:00 (100%) jobbar kvinnor gratis efter kl. 15:51 (85,7%).


Och mycket riktigt tjänar kvinnor bara 85,7% av vad män gör. Skeptikern kommer säkert ställa sig frågan vad detta beror på. Beror männens högre lön på att de är män, och kvinnornas lägre lön på att de är kvinnor?

Tänk dig en man som arbetar som systemutvecklare för 42 000 kr/månaden och en kvinna som arbetar som underskötare för precis hälften, 21 000 kr/månaden. Det som orsakar löneskillnaden mellan mannen och kvinnan i detta exempel, är inte med nödvändighet deras kön, utan deras olika yrkesval. Lönen korrelerar med kön, men det finns inget orsakssamband. Om mannen är plattfot, kan man lika gärna säga att plattfotade personer tjänar dubbelt så mycket som hålfotade, men om det inte finns någon kausalitet mellan hög lön och platta fötter, kan man inte säga hålfotade personer är lönediskriminerade.

För att få en mer rättvisande siffra måste man kompensera för olika faktorer, som t.ex. yrkesval. Om vi jämför en manlig och en kvinnlig undersköterska och låter skillnaden vi hittar bidra till den totala skillnaden, har vi kompenserat för yrkesval, och får ett mer korrekt svar på vår fråga om löneskillnaden mellan män och kvinnor. Män tjänar i snitt 20 224 kr/månaden och kvinnor tjänar i snitt 20 153 kr/månaden på sina sjuksköterskejobb. Men vi vet fortfarande inte om den kvarvarande skillnaden (71 kr eller 0,35%) verkligen beror på kön eller verkligen är ett uttryck för könsdiskriminering.

Och faktum är att skillnaden som verkligen beror på kön kan vara större än 0,35%, eftersom skillnaden mellan män och kvinnor kan öka när man kompenserar för fler faktorer som t.ex. utbildning och erfarenhet. Men den som sväljer den okompenserade skillnaden (14,3%) bryr sig förmodligen mer om det bakomliggande politiska motivet än om vad siffran egentligen säger. Du kanske har hört att "det är bra att problemen blir belysta", men jag skulle snarare säga att det är stigmatiserande att konstruerade problem står i vägen för de faktiska problemen.


Enligt Arbetsmiljöverket är det nästan bara män som dör på jobbet, med ett tragiskt undantag 1994. Det är frestande att komma till slutsatsen att kvinnor är supermänniskor som tål lite vad som helst, men när man börjar kompensera för t.ex. yrkesval kommer så kommer man närmare sanningen. Kvinnor är inte mer skonade från dödsolyckor för att de är kvinnor.

Med tanke på att det verkligen förekommer löneskillnader som kan vara uttryck för t.ex. könsdiskriminering, anser jag att det är olyckligt att lyfta fram helt andra löneskillnader som om dessa vore uttryck för något de inte är. Enligt lonestatistik.se tjänar t.ex. manliga fritidsledare 20 790 kr/mån i snitt, medan kvinnor tjänar 20 903 kr/mån på samma yrkeserfarenhet (läst idag), vilket inte kan anses vara bevis för att män är lönediskriminerade förrän vi vet vad löneskillnaden faktiskt beror på - en kunskap som är nödvändig för den som vill åtgärda löneskillnaderna.

söndag 25 januari 2015

Alex Schulman identifierar galenskap

Regina Lunds galenskap har uppenbarat sig för Alex Schulman då hon skrev i Hänt Extra till en kvinna som fått missfall, att bäbisen var en reinkarnation av kvinnans pappa, som mitt under graviditeten ångrat sitt stundande återfödande. Själen, själavandring, reinkarnation och ett självmord. Regina Lund är naturligtvis inte galen, och hennes föreställningar är inte konstigare än många andras. Alex Schulman har en hel värld att upptäcka.

Det finns människor som ifrågasätter vår evolutionära historia och hävdar att vi är skapade i vår nuvarande form - med en själ och kanske till och med en ande. Vissa tror att vår förmodade skapare dränkte allt liv på jorden, utom några representanter som stuvades in på en ark. Vissa tror att denna skapare lät befruktade en jungfru och satte en son till jorden för att blidka sin ilska över människan han tidigare skapat. Vissa har den narcissistiska föreställningen att Universum är skapat med dem i åtanke. Till skillnad från Regina Lunds reinkarnation, är dessa föreställningar associerade med förmåner och subventioner.

Vidare satsar även samhället stort på andevetenskap genom antroposofisk läkekonst och skolpedagogik och på den privata marknaden säljer Saltå Kvarn biodynamiskt odlade produkter. Vissa tror att Mohammed var en profet som skrev ner ett budskap från guden Allah som förmedlats till honom av en ängel, och att samme profet har ridit upp till Allah och tillbaka, på ett bevingat hästliknande djur, som för övrigt råkar ha ett människoansikte.

Det finns ingen anledning att vara yrvaken inför just Regina Lunds trams, då hon inte har mer fel än någon annan som tror på grundlöst trams. Däremot finns det anledning att förhålla sig lika skeptisk till de grundlösa påståenden som är betrodda av många som de grundlösa påståenden som är betrodda av få. När landstingen köper in sjukvård, eller när kommunen köper in utbildning till sina innevånare, ska kravet på vetenskaplighet vara lika starkt även om galenskaperna råkar ha många anhängare.

fredag 23 januari 2015

Religionen är felfri, det är människan som är problemet?

Ifall att det var fler än jag som satta morgonkaffet i halsen efter att ha läst Evelyn Schreibers ledare i Nerikes Allehanda idag, så publicerar jag här mitt inskickade manus till svar.


På NA:s ledarsida 23/1 uppgraderade Evelyn Schreiber professor Reza Aslan till "religionsprofessor" för att ge tyngd åt ett citat som han har använt sig av, nämligen att religioner inte är våldsamma, det är människor som är våldsamma. Aslan har själv fått förklarat för sig varför uttalandet är problematiskt, men Schreiber återger det nästan som om det vore klokt sagt av Aslan. Tanken med uttalandet är att om man ser en korrelation mellan religion och våld, samtidigt som man betraktar religionen som helig, så måste man leta efter problemet någon annan stans. Och eftersom Reza Aslan i egenskap av muslim betraktar sin religion som ofelbar, måste felet istället vara människans. 
Första delen av påståendet, att religionen inte är våldsam, kan lätt avfärdas. Schreiber hänvisar till tolkning, men att olika tolkningar ger utrymme för mer eller mindre våldsamma yttringar, säger inget om religionen som sådan. De monoteistiska religionernas urkunder är våldsamma på samma sätt som man kan säga att Anthony Burgess "En apelsin med urverk" är våldsam. Tack vare humanismens influenser är inte alla längre bokstavstroende. Inte alla muslimer anser att apostater ska dödas (Sahih al-Bukhari, 4:52:260) och inte alla kristna tror dissidenter får brinna efter sin död (Matt 10:28), vilket leder mig till den andra delen av påståendet. 
Den misantropiska inställningen att felet alltid är människans istället för religionens, borde kunna ersättas med den mer hoppfulla inställningen att det är människans tankar och idéer som problematiska, inte människan själv. Jag tänker på ett barn som mot sin vilja får växa upp i en indoktrinerande miljö, som enligt Reza Aslans resonemang måste avfärdas som en dålig människa. Nej, tvärt om anser jag människan vara det okränkbara, medan tankar, åsikter och idéer bör vara föremål för ständig utmaning och prövning. Det är ett framgångskoncept. 
Anders Hesselbom
Medlem i Humanisterna
Jag vill önska alla mina läsare en mycket trevlig helg!

onsdag 21 januari 2015

Äntligen lite teologi från Svenska kyrkan!

Svenska kyrkan är den enda frikyrka som saknar teologisk grund. Medlemskapet ska snarare bygga på att man gillar organisationen. Teologin finns där, men man har ett löst förhållande till den. Postmodernismens kunskapsrelativism brukar få råda. Men ibland levereras klara teologiska besked som förtydligar vad man faktiskt tror på. För 13 år sedan fick vi beskedet att judar och kristna delar gud, men att islam har en egen.

"Judar och kristna har samma Gud. Kanske känner du till att judarnas heliga skrift är den samma som vårt Gamla testamente, det vill säga den första delen av bibeln. Där berättas bland annat om Gud som den som skapar världen och väljer ut Israels folk som sitt eget folk. Den Gud som Gamla testamentet handlar om är Judarnas Gud och samma Gud som den kristna kyrkan har. Det som skiljer Judar och kristna är Guds son Jesus, som det Nya testamentet berättar om. Lite förenklat kan man säga att Judarna väntar fortfarande på Messias, men den kristna kyrkan uppstod bland de som såg Jesus som Messias.
Muslimer talar om och med Allah, som betyder Gud. Det är inte samma som den treenige Guden som det berättas om i Bibeln."
Det antas alltså finnas två gudar, Jahve och Allah. Bara för att vara tydlig: Det finns inte två gudar. Det finns inte heller en gud. Givetvis finns inga gudar på riktigt. Men Svenska kyrkan tar första budordet på allvar, nämligen Guds svartsjuka på andra gudar, så även om man inte tror att det finns mer än en Gud, så visar man en viss hänsyn till Jahve och hans ängslighet.

tisdag 20 januari 2015

Islamofobin i Örebro?

Vid det här laget har väl ingen missat att islamister är ett problem i Örebro, särskilt i förorten Vivalla (där tv-serien "Svensson, Svensson" utspelar sig). Därför var det kanske extra olyckligt att det var just en kommunalpolitiker i Örebro som föreslog att hemvändande IS-krigare skulle acklimatiseras med jobb, stöd och hjälp. Givetvis var kritiken hård. Arga insändare publiceras varje dag i landsortstidningen och kommunen levererar "förtydliganden" på löpande band.

Givetvis ska man ta så bra hand som möjligt om grova brottslingar, men politisk islam är något speciellt. Fruktansvärda handlingar kan begås av personer som tror att det finns en gud, och att denna gud delar gärningsmannens syften och mål. Det är alltså inga vanliga brottslingar vi har att göra med.

Min åsikt är att det osmakliga daltande med politisk islam man ibland får se prov på, är ett uttryck för islamofobi. Man törs inte vara för kritisk mot islam, för att man är rädd för islam. Jag anser att man behöver kunna kritisera politisk islam, och att det inte behöver innebära att man säger varken bu eller bä om vanliga muslimer. Inte för att jag anser att islam är en sympatisk religion, men givetvis är inte alla muslimer islamistiska terrorister.

Därför blev jag så glad när jag läste Rebecca Weidmo Uvell text "Legitimering" idag. Hon sätter ord på något som jag hoppas att många fler har noterat. Jag vill slå ett slag för den som vågar uttrycka självklara åsikter, trots att det kan innebära en obekvämlighet för någon man placerat under sig själv i sin maktanalys. Ibland behövs även det.

söndag 18 januari 2015

Allah's akilleshäl är naken hud

Det råder inga tvivel om att Allah's akilleshäl är naken hud, speciellt om det handlar om kvinnobröst eller manliga könsorgan. För att vara ett övernaturligt och allsmäktigt väsen kan man tycka att detta är en stor akilleshäl, men Allah har utvalda allierade. Svenska Dagbladet, december 2013:


Svenska Dagbladet, oktober 2013:


Så tydligen är detta ett ringa handikapp med tanke på samarbetsviljan hos politikerna. Konst kan förvaras utom synhåll, vilket ironiskt nog inte bara eliminerar dess problem, utan även dess enda värde. Jag har tidigare publicerat både kvinnokropparmansbröst, kvinnobröst och nakenhet, rent av full frontal nudity, och jag ser ingen anledning att bryta den traditionen. Detta är gudinnan Venus:


Läs gärna mitt inlägg om sexistiska datorspel.

Det blir nog inga hundratusen dollar

Det verkar inte som om någon ateist kommer att kunna försvara sin världsbild till den grad att Joshua Feuerstein känner sig villig att betala ut de hundratusen dollar han lovade. Det bästa svaret, som inte bevisar Guds icke-existens, utan snarare argumenterar mot både Feuersteins utmaning och mot hans gudshypotes, kommer fortfarande från Seth Andrews, som gör följande poänger.

Det är irrelevant att man inte kan bevisa Guds icke-existens. Om man tänker sig att allt som kan tänkas ut finns, alltså inte bara gudar, änglar och demoner, utan allt, och sedan tar intryck av vilka existenser som kan motbevisas när man väljer vad man ska tro på, finns det inget som säger att man blir kvar med just Gud eller bara Gud. Alltså är inte frågan relevant, eller ens kompatibel med det första budordet som betonar vikten av att bara tro på en specifik gud, inte på de gudar vars existens inte kan motbevisas. Gudstroende själva tar inte intryck av detta argument, utan lägger mer tid på den gud de faktiskt tror på, än de gör på de gudar som försvaras av argumentet. Och argument som man själv inte är beredd att ta intryck av ("du kan inte bevisa att Gud inte finns") bör man inte heller kräva att meningsmotståndaren ska ta intryck av.

Det moraliska argumentet håller inte. Feuerstein, precis som andra kristna som anser att moralen har ett övernaturligt ursprung, brukar vara tydliga med att även ateister kan vara moraliska personer, men att moralen ändå är instiftad av Gud. Ungefär så här: Utan Gud vet vi inte vad som är rätt och fel, och påståendet att moral har evolverats socialt reducerar moral till blotta åsikter, vilket det inte är. Detta påstående lyckas Andrews riva ner, men det var ju tyvärr inte det som kvalificerade honom till hundratusendollarsbelöningen. Tänk dig att Gud uppenbarade sig för dig på samma sätt som han uppenbarade sig för Abraham, och bad dig offra din son till honom (1 Mos 22), skulle du göra det? Det var Abrahams vilja att agera på Guds uppmaning, som gjorde att han i Guds ögon gick vinnande ur prövningen, medan samma personer som anser att moralen kommer från Gud, skulle utifrån sin moral, hellre låta sitt barn leva och ta emot Guds straff än att döda sitt barn, vilket är ett ganska starkt argument för att Gud inte är moralens instiftare.

Andrews går vidare med att hänvisa till teodicéproblemet. Varför skulle en allsmäktig och god gud designa en värld med så mycket lidande i? Vulkanutbrott, tsunamis, cancer? Rudimentära organ? Teodicéproblemet förblir obesvarat, men jag har förstått att det finns pastorer i Sverige som gärna hänvisar till människans fria vilja och vår prövotid, men likt Bertrand Russell är jag tveksam till huruvida människans ondska verkligen kan orsaka en översvämning? Den som tror det, bör ta ett varv till med Ockhams rakkniv.

Varför har Gud i sin allsmäktighet endast lyckats övertyga 1/3 av jordens befolkning? Två tredjedelar tror fortfarande på någon annan gud, några andra gudar eller inte på någon gud. Gud borde ha varit medveten om den annalkande informationsåldern, den kommande vetenskapliga skepticismen och ifrågasättandet av att förpassa alla mirakel till en tid av okunskap och vidskepelse. Många ateister vill tro på samma sätt som kristna, men blir exkluderade från tron på grund av de har en högre standard i vad som kan anses vara rimligt. En så pass hög standard att inte ens Joshua Feuerstein kan att betraktas som trovärdig. Och exakt den frågan om metod ställer Seth Andrews till Feuerstein:

"Om Gud verkligen bryr sig om mig, och kan prata med mig på samma sätt som han pratar med dig, varför använder Gud dig?"

Prästerskapets förvillande likhet med fåfänga är värd att begrunda.

Lite galenskaper som inte kan lämnas okommenterade...

Här följer lite galenskaper som inte kan lämnas okommenterade, men som får kommenteras av någon som har tid. I kronologisk ordning, med sedvanliga reservationer:

Maj 2012: IO9 presenterar resultatet av den samlade insatsen från kristen ursprungsforskning, som bl.a. presenterar dinosaurier och människor som samexisterande varelser.

April 2013: Börje Peratt reder ut preintuitiva livsval.

Januari 2014: Efter en uppgörelse med broderskapsrörelsen kanske islamister som Mehmet Kaplan rent av har chans till ministerpost.

Juli 2014: Nu ska barnen räddas från homosexuella och andra pedofiler.

Juli 2014: Va? Varför får just ortodoxa judars barn herpes? Hur funkar virus egentligen?

Augusti 2014: En ateist finner odiskutabla evidens för skapelse, och konverterar därför till kristendomen. Allt enligt den pålitliga källan ICR.

September 2014: Fi-väljare river upp himmel och jord över att valresultatet avslöjats för allmänheten.

September 2014: Anders Linder får fiender från alla håll efter att ha menat att både SD och Fi är extrema partier.

September 2014: Om du har fel och blir rättad, är könet på den som vet bättre naturligtvis viktigare än sakfrågan.

Oktober 2014: Kanske att felet med Alice Bah Kuhnke inte är hennes inkompetens utan alla andras sexism? Rebecca Weidmo Uvell tar en för teamet genom att uppmärksamma detta.

November 2014: Homeopaterna når peak stupid när det visar sig att man inte behöver spä ut det aktiva ämnet, utan blott berätta för vattnet om det aktiva ämnet.

November 2014: Kreationister vaknar upp med ett ryck och inser att Lawrence Krauss är som Hitler!

November 2014: Den rödgröna regeringen inleder sin karriär med att lägga ner Medelhavsinstituten, och efter välförtjänt kritik kommer de på att de "värnar om instituten och deras betydelsefulla verksamhet" på ett bättre sätt genom att inte genomföra nedläggningen.

November 2014: Homeopatiskt silver i kolloidal form som produceras genom att man placerar ett mynt i vatten och tillsätter elektrisk ström, säljs fortfarande som universalt botemedel för knappt 300:-/liter.

November 2014: Amina Manzoor uppmärksammar att tro gör det osannolika sannolikt, apropå kolloidalt silver.

November 2014: Jo, visst ska påven föreläsa för europaparlamentet - inget säger äkta kristen som önskan att alliera sig med makten.

Jag vill tacka Uvell, Manzoor och Linder för att ni twittrar eran research!

fredag 16 januari 2015

Inte rasist men...

Jag måste vara ärlig och säga att inte alla som yttrar orden "jag är inte rasist men..." är rasister. Men min uppfattning är att du hittar betydligt fler rasister bland dem än bland dem som kan sätta punkten lite tidigare. "Jag är inte rasist." Igår publicerade ETC denna teckning:


Islamofoberna (såvida de inte rent av menar rasisterna) kan alltså äntligen komma ut ur garderoben, tack vare al-Qaidas attentat mot Charlie Hebdo, en tidning som främst sysslar med politisk satir.

Detta får mig att tänka på att dem som "är för yttrandefrihet men..."

I den gruppen finns en beklämmande överrepresentation av personer som anser sig vara för allas rätt att säga sin mening, men att de som inte delar deras personliga uppfattning bör avstå. Trots att det är exakt i detta läger du faktiskt hittar rasisterna.

Yttrandefrihet betyder inte att man får uttrycka vissa åsikter, medan andra är kriminella. Yttrandefrihet betyder att alla åsikter får uttryckas, så länge man inte hotar, uppviglar, och så vidare. Och en gemensam nämnare hos alla som vill kriminalisera yttrandefriheten, är den naiva föreställningen att de egna åsikterna ska förbli tillåtna, medan alla andra ska tvingas till tystnad.

Det kan vara värt att tänka på, Mehmet Kaplan.

"Går det att kombinera tro med evolutionsteorin?"

Linköpingshumanisten Adam Lagerqvist ställer sig frågan om det går att kombinera tro med evolutionsteorin på sin blogg. Han skriver:

"Långt från alla troende har uppfattningen att deras gud skapade världen för några tusen år sedan med samtliga arter i färdigt skick. Tvärtom accepterar många gudstroende evolutionsteorin som den bästa förklaringen till arternas uppkomst och jordens biodiversitet. Bevisligen går det alltså att förena tro med evolutionsteorin. Men är det rationellt att göra det?"

Ja, rent empiriskt så kan man säga att det går, eftersom många gör just detta. Men frågan är intressant eftersom vi diskuterar föreställningar som som inte helt självklart är kompatibla. Inte alla som tror på Gud menar att Gud endast är kärlek, Universum eller annan valfri omskrivning - vissa anser att Gud verkligen hade ett finger med i spelet när det kommer vårt ursprung, mer eller mindre likt det myten påstår. Den vetenskapliga evolutionsteorin är tjusig för att den kan förklara livets mångfald och komplexitet utan att några övernaturliga krafter eller fenomen behöver blandas in i leken. Och faktum är att teorin är fel om det i själva verket finns gudar, demoner, utomjordingar eller liknande i spelet. Inte för att vi inte har evolverats om vi planterades in av en utomjording, detta faktum kan ingen vid sina sinnes fulla bruk ifrågasätta, utan snarare för att om drivkraften är gudomlig, så är den inte är naturlig, såsom teorin hävdar. Lagerqvist gör tre påståenden, där medhåll på alla tre punkter indikerar inkompatibilitet. Dessa är:

1. Människan har en själ
2. Djur har inte en själ
3. Det finns en himmel man kan komma till om man har en själ

Jag förstår Lagerqvists intention, men jag tycker inte att han prickar rätt. Om jag förstår rätt, anses själen vara inkompatibel med evolutionsteorin, då den är ett exempel på gudomligt ingripande - inte ett naturligt urval. Det är inte samma sak. Människan ska ha fått en själ, men övriga djur blev utan. T.ex. anser Katolska kyrkan att djur verkligen har en själ, men eftersom inga djur observerats i himlen, råder inget konsensus kring huruvida de kommer dit. På senare tid är det bara till Benedictus XVI som Jahve lät hälsa att djuren fått klara sig utan själ.

Lagerqvist går vidare med att argumentera för att människan "kommer från djuren" (sedvanliga ursäkter) och att vi därför har ett problem med människans unika själ. Jag anser att släktskapet bör innebära något av följande:

Både människan och andra djur har en själ.

Eller:

Varken människan eller andra djur har någon själ.

Eller:

Själen är en produkt av det naturliga urvalet.

Eller:

Själen är en produkt av gudomligt ingripande, förmodligen ett ingripande av den gud som pratar med påven.

(Jag har inga problem med att tänka själen har ett övernaturligt ursprung, då den är en övernaturlig entitet - jag har snarare problem med själva påståendet om själens existens.)

Men trots att jag inte helt accepterar premissen som Lagerqvist presenterar, accepterar jag i hög grad hans beskrivning av problemet, inte minst när han säger att evolutionsteorin, i sin vetenskapliga form, hävdar att nya organ utvecklas successivt. Om vi antar hållningen att själen endast finns hos människan, måste vi fundera på hur den har evolverat, eller kapitulera från sans och förnuft genom att peka på någon gud eller liknande. Om vi antar själen finns hos allt som lever, tomater som bakterier, gorillor som svampar, måste vi fundera på hur den blev odödlig hos just människan. Genom naturlig selektion på ökad livslängd hos själen? Givetvis inte, det vore en absurditet.

Jag tror att det finns skäl att misstänka att det finns många som tror sig vara anhängare av evolutionsteorin, bara för att de accepterar att vi har evolverats. Detta stannar inte vid kristendomen, då vi även har många anhängare av orthogenesis eller lamarckism. Båda dessa är evolutionsteorier som konkurrerar med den vetenskapliga darwinistiska teorin.

Adam Lagerqvists lösning då?

"Som jag ser det finns det endast ett alternativ för dig som tycker det är eftersträvansvärt att ha så få felaktiga och så många korrekta uppfattningar om verkligheten som möjligt; föredrar förklaringar som byggs upp med mycket bevis framför sådana som byggs upp med lite bevis och tycker att graden av tilltro som ges en förklaring ska vara av motsvarande grad som de bevis den lutar sig mot."

Visst är det så! Vi kan inte veta allt, men vi behöver absolut inte kapitulera till kunskapsrelativismens trossats att vi inte kan veta något. För allt jag kan se, är kristendomen kompatibel med evolutionsteorin endast om kristendomen är symbolisk på de områden som rör arternas ursprung. Den som verkligen tror på religionens anspråk på ansvar för artbildningen, delar inte den vetenskapliga synen på arternas uppkomst, för den pekar inte ut någon gud, utan naturen självt.

tisdag 13 januari 2015

Nu vet jag vad en "Full McIntosh" är

Jag har funderat på vad en "Full McIntosh" är. Senast idag kom det på tal när Anita Sarkeesians vapendragare Jonathan McIntosh skrev på twitter att han inte är Charlie (med hänvisning till hashtaggen je suis Charlie apropå massakern på satirtidningen Charlie Hebdo) eftersom han "inte använder sitt fria ord till att reta och förlöjliga de mest marginaliserade och utsatta i samhället, såsom Charlie Hebdo gör". Menar han våra politiska makthavare?

Nej, givetvis tänker han på att tidningen även parodierat religion. Om vi tillåter oss att glömma hur viktigt det är att både göra och kunna göra, vilket förmodligen Jonathan McIntosh inte vet något om, så förstår vi nu varför han inte är Charlie.

Detta genererade aktivitet på en annan hashtag, nämligen "Full McIntosh". Så här säger Urban Dictionary:

"Att göra en Full McIntosh är att säga något så spektakulärt korkat, så befriat från förnuft och logik, så helt bortkopplat från verkligheten, att det bara kan ha kommit från Jonathan McIntoshs mun."

Det kanske inte är världens vänligaste definition, och jag vet ganska lite om McIntoshs historia, men definitionen är inte helt orimlig med tanke på dagens insatser från Jonathan McIntosh - mannen som anser sig förvalta sin yttrandefrihet på ett bättre sätt.

Dåliga försök att legitimera religion, del 97 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittiosjunde.

Människan behöver religion.

I del 62 besvarade jag påståendet att religionen är det som hindrar människor att bli ohämmade nöjesshoppare. Det lite mer allmänna påståendet att människan av någon anledning behöver religion för sin psykiska hälsas skull, är en onödig generalisering eftersom vi rent empiriskt ser att detta inte stämmer. Det finns många exempel på lyckliga människor som levt ett fullgott liv utan religion och utan att behöva föreställa sig att det finns några gudar över huvudet taget. Den som vill ge stöd åt hypotesen om människans behov av religion, brukar gilla att peka på det faktum att det finns gott om ateister som levt miserabla liv, t.ex. Alan Turing. Jag anser inte att det finns något skäl att påstå att ateismen i sig orsakar mental ohälsa, eftersom det allt som oftast finns fler parametrar. Intelligenta personer lider mer sannolikt av psykisk ohälsa och är mer sannolikt ateister. Just Turing levde som homosexuell i ett samhälle som inte accepterade homosexualitet.

Det finns något som är väldigt sorgligt och lite nedlåtande i detta försvar. Att peka på ett behov av att tro på något som inte går att bevisa, är att måla ut religion som en "mental snuttefilt". Den religiösa skulle göra avkall på sina normala krav på att anspråk ska vara rimligt för att vara värda att tro på, eftersom livet skulle vara outhärdligt utan vissa trosföreställningar. Detta resonemang blir extra anmärkningsvärt när det presenteras av en ateist. "Jag behöver ingen mental snuttefilt, de andra, de troende, behöver det."

I själva verket påverkar inte våra föreställningar om tings beskaffenhet deras faktiska beskaffenhet, de påverkar endast vår bias. Därför är ateism en förutsättning för en mer objektiv bild. Jag har tidigare nämnt den framstående vetenskapsmannen och tillika katoliken Ken Miller, och hans insats för evolutionsteorins status i Kansas. Jag har själv ifrågasatt Millers gudstro, och har kommit till insikten att det handlar om professionalism. Den som vill ha fel privat, måste åtminstone vara ateist på jobbet. Den vetenskapsman som tror att Gud finns får gärna göra det på sin lediga tid, den vetenskapsman som inte tror det, slipper handskas med denna dissonans.

lördag 10 januari 2015

"No true Muslim"

Jag vet inget om detta citats sanningshalt, utan vill bara kommentera vad det insinuerar, nämligen att muslimer per definition inte kan vara terrorister.


Jag vill inte förringa detta, eftersom jag själv hävdar en fröken inte kan vara gift och att en humanist inte kan vara rasist. Det handlar om hur man definierar orden. Jag definierar en kristen som någon som tror på Jesus Kristus och en muslim som någon som tror på Muhammed som Allahs profet, med sedvanliga reservationer för att jag målar med en ganska bred pensel. Och då, tyvärr, kan även onda människor vara kristna eller muslimer. Jag anser att man definieras av vad man tror på. Resonemanget som bilden påstår att Merabet står för, har jag hört förr. Jag har t.ex. hört kreationister som menar att den som accepterar evolutionsteorin inte är riktiga kristna. Anledningen till att jag inte accepterar detta, är att jag finner definitionen som tar avstamp i vad man tror på, mer pålitlig. Men den är också mer inkluderande, eftersom den rymmer goda och onda människor. Samtidigt har jag svårt att inte ha stor sympati för Malek Merabet, som trots allt förlorat sin bror till terroristerna. Det är fruktansvärt!

Jag vill också tänka på Abdullah av Saudiarabien, som har kraft att benåda Raif Badawi, men avstår. Jag vill så gärna tänka att inte heller han är en riktig muslim. Eller bostadsminister Mehmet Kaplan som hellre skyddar profeten Muhammed än det fria ordet i det land han är minister. Inte heller han är en riktig muslim.


Men enligt min definition är alla som tror på Muhammed som Allahs profet muslimer. Även om religionen svärtas av illdåden som görs i dess namn, måste vi också komma ihåg att alla muslimer som avstår att göra illdåd, är lika oskyldiga som alla andra som inte heller gör några illdåd. För enligt min egen logik, definieras en skurk av sitt bedrägliga beteende, inte sin tro.

Ett skamlöst tilltag

Dessa kommentarsregler finns i skrivande stund att läsa sedan ett antal veckor på denna bloggs startsida:


Och detta inlägg inkom idag:


Jag behöver förhoppningsvis inte påpeka att Humanisterna inte kontrollerar sina medlemmars bloggar. De som väljer att betala sin medlemsavgift är fortfarande lika fria som de som inte gör det. Tvärt om, Humanisterna tar parti för yttrandefriheten, vilket innefattar mina regler för vem som får yttra sig på min blogg. För den som tror att Humanisterna är en sekt ser inlägget ovan förmodligen fullkomligt rimligt ut, vilket antagligen förklarar varför skribenten som utger sig för att vara styrelseledamot i Humanisterna, skriver som han gör.

Den som är missnöjd med mig, min blogg eller mina kommentarsregler, är välkommen att skriva en kommentar om detta. Den som är missnöjd med kommentarerna på bloggen, är välkommen att svara. På ett civiliserat vis, med en konsekvent signatur och utan att utge sig för att vara någon annan än den är. Denna blogg skriver jag inte under Humanisternas flagga, och syftet med signaturkrav som kommentarsregel är att kunna tillåta avvikande åsikter under premissen att kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer. Tilltaget att försöka skrämma till tystnad genom att utge sig för att vara någon man inte är, är ovärdigt och tragiskt.

Länken till mina kontaktuppgifter (telefon och e-post) ligger synlig, för den som vill meddela något eller samtala.

Visst har religiöst motiverade gärningar med religionen att göra

Med det allra vänligaste uppsåtet har det nu blivit populärt att påstå att attentatet mot Charlie Hebdo inte har något med islam att göra. Jag tror att de som intar den positionen vet att det inte stämmer, men att de kanske anser att positionen är diplomatisk nog att vara värd att hålla ändå. Givetvis har det som görs i islams namn något med islam att göra, men det säger absolut inget om gemene muslim. Korstågen under 1000-talet har givetvis något med kristendomen att göra, helt utan att det säger något om gemene kristen. Alla är ansvariga för sina egna åsikter och föreställningar, och de allra flesta kristna och muslimer tolkar inte våldsamheterna i sina skrifter som bokstavliga uppmaningar.

fredag 9 januari 2015

Fler hot mot det fria ordet

Socialdemokraten Veronica Palm har polisanmält Björn Söder för sin facebook-status som ironiserade över islam som "fredens religion". Palm vill få prövat om man får ironisera över islam. Man får ju förutsätta att Palm hade struntat i polisanmälan, om hon tyckte att det är viktigt att Söder får skriva som han gör, men istället ställer hon sig i samma läger som miljöpartisten Mehmet Kaplan och kristdemokraten Tuve Skånberg. Detta är under all värdighet. Jag ogillar Björn Söder och hans uttalanden minst lika mycket som Veronica Palm ogillar dem, inget snack om den saken, men jag kan inte föreställa mig att ständigt medhåll är viktigare än allas rätt att tala. Detta är Björn Söders facebook-status:

"Fredens religion visar sitt ansikte."

Det finns bättre och sämre åtgärder att vidta när man ser en kommentar man ogillar. Man kan t.ex. välja att svara på kommentaren, eller så kan man kan välja att skriva en arg debattartikel i Svenska Dagbladet. Den kreative läsaren kommer säkert på flera rimliga åtgärder, särskilt med tanke på att båda parter sitter i riksdagen. Veronica Palm polisanmäler. Jag kan inte för mitt liv se att vi har något att vinna på att offra våra fri- och rättigheter för religionens helighet, muslim eller ej. Att förutsätta att alla muslimer är som små barn som måste skyddas från kritik, satir, klumpiga yttranden och nedlåtande kommentarer, är rasism.

Men det finns hopp. Följande är hämtat från ett inlägg av Mauricio Rojas, i samband med att Nerikes Allehanda hade publicerat en bild av Lars Vilks föreställande profeten Muhammed som rondellhund:
"Det vi har att vänta oss är en lång och många gånger mycket plågsam konfrontation, ty slaget om våra och andras friheter kommer inte att vinnas över en natt. I denna långa konfrontation finns det en risk som jag i detta sammanhang vill uppmärksamma: att vi låter oss skrämmas till tystnad, att vi börjar använda ett slags självcensur i syfte att inte provocera våldsverkarna. Det vore förfärligt, och lika förfärligt vore om vi, på något sätt, lägger skulden för det inträffade på dem som har blivit hotade för att de begagnade sig av våra fundamentala rättigheter. Det får vi aldrig göra även om vi ogillar hur dessa friheter används. Vi måste visa vår ovillkorliga solidaritet med offren.
...
Lars Vilks och andras liv är inte bara hotat, utan det har totalt förändrats genom att de ständigt behöver leva under hot och behöver skydd mot eventuella våldsverkare. Samma sak drabbade för en hel del år sedan författaren Salman Rushdie och, för några år sedan, den holländska parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali. De danska karikatyrtecknarna har också sett sina liv förändras för att de gjorde bruk av vårt demokratiska och öppna samhälles viktigaste frihet, friheten att yttra sig och inte bli censurerade.
...
Tack vare dessa människor är vi fria i dag, och bara om vi inte glömmer deras exempel och frihetens uppfordrande budskap kan vi fortsätta att vara det."
Det finns fler exempel på politiker som vågar stå för grundläggande fri- och rättigheter. Göran Hägglund säger att attentatet är avskyvärt, och att det både är ett slag mot personer och press- och yttrandefriheten. Och frågan är om mänskliga rättigheter har blivit en höger-vänster-fråga?

Jag vill också påminna om straffet som utdelas till Raif Badawi för att ha "förolämpat islam".