söndag 16 september 2018

Vem är diskriminerad i Sverige?

S, M och SD

Alla röster i riksdagsvalet 2018 är nu räknade och rapporterade till valmyndigheten, men resultatet kan fortfarande komma att justeras eftersom det inkommit rapporter om valfusk. Det ser ut som att Socialdemokraterna inte lyckades bryta sitt krympande, men de är ändå med god marginal Sveriges största parti.


Även Moderaterna tappade en hel del. Jämfört med de två tidigare riksdagsvalen gjorde de ett katastrofval, men jämför man istället med hur de brukar hamna sedan 80-talet ser inte förlusten lika allvarlig ut.


Sverigedemokraterna förblir det enda partiet som aldrig minskat i ett riksdagsval.


Frågan är nu hur nästa regering kommer att se ut. Alliansen (M, C, L och KD) är det största blocket med sina 40,3%, men det är förmodligen ännu fler som inte vill se en alliansregering - gissningsvis omkring 59,7%. Av samma anledning kommer de rödgröna att ha svårt att sitta kvar med sina 32,7% (MP fick 4,4%). Därför har det diskuterats en del kompromisser, som t.ex. en mittenregering bestående av C och L.

Piratpartiet minskade till min stora sorg från 0,43% till 0,11%, och de partier som inte beställt valsedlar (t.ex. Gud, Tengil och Kungen) redovisas av valmyndigheten inom ett par månader.

lördag 8 september 2018

Podcasten Konflikt S02E10: Lyssnarfrågor

I säsongens sista avsnitt av podcasten Konflikt svarar Dragan och jag på lyssnarfrågor. Lyssna här, mycket nöje!



fredag 7 september 2018

All makt åt Tengil!

Trots att Tengils valspråk är "all makt åt Tengil, vår befriare", så har det inte riktigt tagit fart för honom i de svenska riksdagsvalen. Eventuellt hade han en röst 2010 då Valmyndigheten endast redovisar vilka som fått två röster eller fler, men han kan lika gärna ha fått 0 röster. År 2014 gick det betydligt bättre, då han kunde fira valresultatet på två giltiga röster! När rösträkningen är klar efter valet nu på söndag så vet vi om 2018 är Tengils år eller ej.

Några andra småaktörer som kan vara intressanta att titta efter i resultatet är Gud som legat på två röster i de två senaste valen, och som alltså är lika populär som Tengil i det senaste valet 2014. Jesus är betydligt mer populär än Gud och ökade från fyra till sju röster. Spritpartiet har rasat kraftigt från 237 röster 2010 till 5 röster 2014, så fortsätter det raset kan de knappast räkna med att spela i Tengils och Guds liga 2018.

Robotpartiet har varit ganska framgångsrika i sin marknadsföring på Twitter (307 följare i skrivande stund) så det ska bli intressant att se om de lyckas bättra på sitt resultat på två röster 2014. Manligt Initiativ ligger kvar på två röster från 2010 och KDS har rasat från fyra till två röster. Kungen går en strålande framtid till mötes. Han har ökat från tre till åtta röster, så jag är mycket spänd inför vad han presterar i 2018 års val.

Socialdemokraterna har backat från 46,5% i 1982 års val till 31% i senaste valet 2014, men när man tittar på trenden så är det inte omöjligt att de kan ha brutit sin sjunkande trend. Vi får svar inom ett par dagar!


Moderaterna verkar pendla mellan 15 och 23 procent, och jag gissar att deras popularitet varierar med hur deras partiledare sköter sig. T.ex. kan vi se den s.k. Bo Lundgren-effekten i valet 2002.


Jag är främst intresserad av att se hur det går för Piratpartiet, eftersom jag anser att den som inte är misstänkt för något brott ska slippa avlyssning. De har gått från 0,65% 2010 till 0,43%, vilket jag hoppas kommer att vända. Svensk media har visat ett demonstrativt ointresse för Piratpartiet, trots att de som bäst hade drygt sju procent i valet till Europaparlamentet. Media är betydligt mer intresserade av Sverigedemokraternas utveckling över åren. Det är ett parti vars suspekta ursprung är betydlig mer samtida än många andra partiers och vars enda existensberättigande återfinns i etablerade partiers ovilja att genuint företräda sitt folk. Sverigedemokraterna är det parti som mer än något annat erhåller röster på andra politikers inkompetens istället för sin egen kompetens, och för dem pekar trenden uppåt. De är faktiskt det enda parti i riksdagen som aldrig backat något enda riksdagsval.


Om ett par dagar från nu kommer nästa punkt att ritas i dessa diagram.

2018-09-16: S, M och SD

söndag 2 september 2018

Apropå att P3 driver med spelmissbruk: Vad får man skämta om?

Bland unga är partier på ytterkanten mer populära än mittenpartier. De är inte bara mer polariserade i sina åsikter, utan mer polariserade i frågan om respekt för mångfald. Den vänstersympatisör som blir genuint ledsen och sårad av att en medmänniska är höger är antingen under 40 eller anställd på Aftonbladet. Mångfald i sig själv är inte något man eftersträvar, vilket förmodligen beror på den juvenila uppdelningen av åsikter som goda och onda. Under dessa förutsättningar kommer du som högersympatisör garanterat att betrakta högeråsikter på radio som goda och vänsteråsikter som onda. Det omvända gäller såklart för vänstersympatisörer. Just P3 betraktas som neutralt av vänstern. Många chefer tillhör 68-rörelsen och de anställer naturligtvis på referenser från den generation av vänster som tycker att högern är ett problem. Om inte annat kan man alltid fråga radiolyssnaren om P3 är objektiva. Har den som svarar ja samma politiska uppfattning som den som svarar nej? Antingen gör en betydande del av befolkningen sig skyldig till feltyckning i frågan eller så är det lättare att betrakta den åsiktsinriktning man sympatiserar med som neutral. Ett färskt exempel skulle vara en valambassadör som propagerade för att det är viktigt att rösta på Socialdemokraterna, samtidigt som kommunalskatten även omfattar de som inte alls gillar det partiet.

Det hela liknar svenskens syn på organiserad religion: Ateister ska betala samma skatt som gudstroende, utan att erhålla samma privilegier eller rättigheter. Diskriminering på religiös grund är illa i ett samhälle som kallar sig sekulärt och diskriminering på politisk grund är illa i ett samhälle som kallar sig demokratiskt.

Jag lyssnar inte på Sveriges Radio P3, men det händer ibland att jag slår ihjäl någon timme i bilen med den kanalen, mest för att jag är nyfiken på vad tusan de håller på med. Anslagsfinansierade P3 är inte så partipolitiska man som nyhetskonsument i Sverige 2018 kan tro - det mesta av deras insatser är riktade mot kommersiell radio. De spelar samma låtar som kommersiell radio, men deras reklam handlar inte om casinon och lån utan säkerhet, utan om att de inte har reklam. Reklam är kapitalism, kapitalism är höger. Reklam är Googles viktigaste inkomst och, eftersom reklam är dåligt är det också Googles absolut viktigaste skäl att godhetssignalera.

När vi applicerar vår strävan efter s.k. objektivitet på toleransen emot humor så är det ändå ganska högt till tak. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson blev nyligen hånad för sin vikt och sitt spelmissbruk i P3. Osakliga och elaka personliga påhopp är endast tillåtet under flaggen satir, och Åkesson (precis som Thorbjörn Fälldin på sin tid) har fått utstå hård kritik för sitt ogillande. Men som den satiriker jag själv är, undrar jag om inte P3:s insats mer liknar just typiska personliga påhopp än det liknar typisk satir?

Men visst, man måste få skämta om precis vad som helst, och mitt försvar av yttrandefriheten sträcker sig betydligt längre än till dem som tycker som jag. P3 får gärna driva med Maria Rashidis utseende och jag får gärna kritisera det. Frågan är inte svart eller vit! Inom humaniströrelsen som jag själv tillhör har vi en liberal riksdagskandidat som fått utstå fruktansvärda personangrepp från socialdemokratiskt håll på grund av sin åsikt att sjukdom ska behandlas bort istället för att straffas bort. Jag kan tycka att det år dåligt, men jag har ingen rätt att ha någon åsikt om någons rättighet – i ett samhälle som drivs av det intellektuella mötet mellan olika idéer brukar den goda sidan trots allt vinna.

Rätten att angripa personer ligger alltså högt på agendan i Sverige. Men hur är det med rätten att angripa teorier? Idéer? Åsikter? Jens Ganman (som brukar kunna vara ganska rolig) har gjort en tecknad skitfilm betitlad "Så att det blir rätt", Svenska Dagbladet har fått sina ledare bortplockade från Facebook med hänvisning till trivselreglerna, Aron Flam har blivit blockerad på grund av sin kritik mot socialismen, Richard Dawkins har fått kritik för att ha delat satir som riktas mot islamism och feminism.


Som högersympatisör kan jag betrakta Facebook som ett kommersiellt företag som står i sin fulla rätt att styra exakt vad som publiceras på deras plattform, men som vänstersympatisör måste jag ta deras särställning i beaktning. Idag är de så pass stora att de nästan är en del av vår infrastruktur, vilket kommer med ett visst ansvar som jag önskar att de vore mogna att förvalta. Annars kanske det vore bättre att staten stod för social media-tjänsten, för då skulle nämligen samma argument som idag gäller för P3 även gäller för Facebook: Man måste få skämta om vad som helst!

Podcasten Konflikt S02E09: Hur röstar Dragan och Anders i valet, och varför?

Hur röstar Dragan och Anders i valet, och varför? Nu inför riksdagsvalet tycker vi till om riksdagspartierna och de största utmanarna. Lyssna här, mycket nöje!



söndag 26 augusti 2018

Podcasten Konflikt S02E08: Om nyspråk från både höger och vänster

Har politiker ädla skäl bakom moderniseringen av språket eller använder politiker nya ord för att försköna eller dölja verkligheten? Lyssna här på senaste avsnittet av podcasten Konflikt. Mycket nöje!

måndag 20 augusti 2018

Få vet vad programmering är, men alla har en åsikt

Den 17:e augusti gjorde jag ett inlägg på Twitter med anledning av Skolverkets läroplan för Programmering 1. Inlägget (nedan) har ett citat ur beskrivningen av planen, som alltså avser programmering på den lägsta nivån.
Jösses, jag har programmerat datorer i 25 år, men jag lever inte ens upp till "Programmering 1" enligt Skolverket idag. 
"- Programmering och dess olika användningsområden ur ett socialt perspektiv inklusive genus, kultur och socioekonomisk bakgrund." 
Jag är inte akademiker.
Medvetet valde jag att inte skriva vad jag tycker om genusperspektiv eller socioekonomiskt perspektiv i Programmering 1, för jag ville se hur folk reagerade. På mer eller mindre informerade grunder sade vissa att den citerade meningen är stollig, och på mer eller mindre informerade grunder sade vissa att den citerade meningen är bra. Detta diskuterades både på Twitter där jag hade inlett diskussionen i en lite mer initierad Facebook-grupp. Ett försvar av genusperspektiv som vann popularitet, avslöjar dock att få vet vad programmering faktiskt är. Försvaret gick ut på att tv-spel innehåller lättklädda kvinnor i situationer där män har rustning, och därför behöver programmerare genusperspektivet.

Spel designas av speldesigners och grafiken av grafiker. I början av 1980-talet kunde en enda person i sällsynta fall göra allt jobb själv, men grafiken i kommersiella spel var ofta enklare då än vad den är i moderna kommersiella spel. Bilden föreställer hjälten i spelet "Purple Turtles" från 1983 bredvid hjälten i spelet "Shadow of the Tomb Raider" från 2018.


I det vänstra fallet är två personer inblandat, en enda designer och en enda programmerare, där programmeraren förmodligen har ett visst ansvar för hur karaktären är utformad. Ett modernt spel, som det till höger, är producerat av ett team på säkert 50 personer under lång tid, med tydligt definierade roller. Programmeraren har inte något särskilt mandat att opponera sig mot t.ex. karaktärens kläder. Jag vet inte ens vilken kompetens man har efter att ha läst programmering ur ett genusperspektiv, men om genusperspektivet har med att opponera sig mot sexistiska tv-spel att göra, så har inte en programmerare något speciellt ansvar. De flesta programmerare försörjer sig över huvudet taget inte på att producera tv-spel, utan på att bygga verksamhetssystem.

Man kan tänka sig en kameraman som filmar Aktuellt i Sveriges Television. Han bestämmer inte vad som ska hända framför kameran, och han bestämmer garanterat inte vad som händer framför kameran i en sexistisk sekvens i en Hollywood-film. Som programmerare arbetar man efter specifikationer, och det man producerar granskas av andra programmerare, testas av testare och godkänns av produktledningen. Som yrkesman i beroende av försörjning försöker man inte smyga in något bakvägen.

Så vems är felet att det finns lättklädda kvinnor i tv-spelen? Jag kan se tre syndabockar. Speldesigners som söker finansiering för ett spel med det innehållet, riskkapitalisterna som bedömer sig kunna tjäna pengar på sådana spel och konsumenterna som betalar för dem. Sen finns det oberoende team som bygger spel ideellt, för eget kapital eller med hjälp av gräsrotsfinansiering. Dessa har säkert glädje av genusperspektivet - inte för att de är programmerare, utan för att de är människor. Det finns ju faktiskt oberoende team som gör film också, och då kanske det är kameramännen som behöver genusperspektivet - åtminstone lika mycket som någon annan.

söndag 19 augusti 2018

Sveriges vurmande för religiösa strukturer sker på bekostnad av muslimer

Häromdagen skrev media om en kvinna som fick ersättning för att hon inte ville ta en man i hand som hälsning. Sedan dess har en svensk myndighet (!) hejdlöst och urskiljningslöst rackat ner på islam, om än med det ädlaste syftet: Den extrema salafistiska tolkningen som kvinnan företräder ska antas vara allmängiltig. Då min personliga erfarenhet av muslimer är att det är dessa som verkligen är artiga och tar i hand när de ber om eller får hjälp, förstod jag att det lurade politiska motiv bakom vansinnet. Hedvig Nilsson kommenterar på Twitter:
Att det, som Diskrimineringsombusdmannen hävdat inför Arbetsdomstolen, skulle vara ”vanligt förekommande bland muslimer i Sverige” att inte vilja handhälsa på människor av motsatt kön stämmer INTE ALLS med mina erfarenheter. Var har DO fått den uppgiften ifrån?
Nalin Pekgul, som själv muslim, skriver:
[Diskrimineringsombudsmannen (DO)] har här tagit sig rätten att gå in i en infekterad konflikt bland muslimer och ge den extrema falangen tolkningsföreträde. DO bekräftar därmed salafisternas och SD:s bild av islam och motverkar progressiva äldre muslimers arbete bland de unga.

Inte minst bör man läsa Malin Lernfelts debattartikel från igår:
I en intervju med SVT (15/8) menar Clas Lundstedt på DO att: "Såklart är det rimligt att en arbetsgivare kräver att de anställda ska behandla kollegerna lika, men man måste kunna hälsa på olika sätt". 
Problemet är bara att det han säger inte går ihop. Man kan inte både kräva att anställda skall behandla kolleger eller kunder lika och samtidigt hävda att det måste vara tillåtet att behandla människor olika med utgångspunkt ifrån vad de har mellan benen. Att i en professionell situation vägra ta någon i hand för att hen är av motsatt kön är att förminska och ta ifrån individen rätten att inte särbehandlas på grund av att man råkar vara kvinna eller man. Ingen skall behöva uppleva sådant på sin arbetsplats.
Det är hedrande att en statlig myndighet rycker ut för en extremists rätt till sin extremism, men det ska inte ske på bekostnad av muslimers ställning i samhället. Sakine Madon skriver kort och gott att i "slutändan riskerar alltså muslimska namn att sållas bort" från anställningsintervjuerna.

Podcasten Konflikt S02E07: Om friskolor

I veckans avsnitt av podcasten Konflikt angriper vi frågan om friskolor, vinst och religiösa skolor. Lyssna här, mycket nöje!

fredag 17 augusti 2018

Arbetsdomstolen gör oss en björntjänst

En kvinna vägrade skaka hand med en man under en anställningsintervju som tolk. Företaget avbröt intervjun, och Arbetsdomstolen tillskriver kvinnan fyrtio tusen kronor på grund av att hon förmodas ha blivit diskriminerad. Nerikes Allehandas ledarskribent Lars Ströman tar upp ämnet i dagens tidning, och han har samma åsikt som alltid i denna fråga: Inom gruppen "svenskar" finns olikheter, därför ska vi tolerera olikheter mellan gruppen "svenskar" och gruppen "muslimer".
Det finns en tradition bland vissa muslimer att inte ta det motsatta könet i handen. [//] 
Män och kvinnor behandlar varandra olika i en rad olika sammanhang även i det jämställda Sverige. Det kan vi ifrågasätta. Men det innebär inte att vi slänger ut folk från arbetsmarknaden.
Först vill jag säga att vi visst tolererar dessa skillnader, och det är precis därför man inte får 40 000:- för varje jobb man inte lämpar sig för. Den som svimmar av att se blod är mindre lämpad som kirurg, den som är döv är mindre lämpad som ljudproducent. Detta gäller även inom gruppen "svenskar". Och som en detalj vill jag nämna att jag inte anser att hon blev diskriminerad, hon valde att diskriminera genom att idka olikabehandling på grund av kön. En svensk rasist som på grund av sitt hat mot muslimer inte väljer att hälsa på dem genom beröring, skulle bara behöva söka ett jobb i månaden för att erhålla en värdig inkomst på sin diskriminering. Det enda som krävs är att intervjuaren tillhör en grupp som han av godtyckliga skäl inte vill beröra!

Muslimer har inga problem med att skaka hand med människor över könsgränsen. Muslimer kräver inte att sina kvinnor ska ha burka. Att låta islamistiska extremister företräda muslimer genom att slentrianmässigt säga att "vissa muslimer" inte vill ta det motsatta könet i hand, är att göra muslimer en björntjänst. Om vi går med på att Nordiska Motståndsrörelsen inte representerar det som är svenskt, eller att Plymouthbröderna inte representerar det som är kristet, så borde vi kunna bjuda muslimerna på att inte salafister representerar islam. Kvinnan i fråga är muslim, men hennes beteende beror inte på islam, utan på extremism.


Man kan måla väldigt vackra bilder även med bred pensel. Kristna äter inte skaldjur, muslimska kvinnor måste ha burka och afrikaner har rytmen i blodet. Men dessa påståenden säger inget om kristna generellt, om muslimer generellt eller om afrikaner generellt. Enkelheten tilltalar oss, men den förleder oss. Sakine Madon formulerar problemet väl:
[Regionschefen för Svenskt näringsliv] tror att DO:s agerande och domen från Arbetsdomstolen kan få motsatt effekt. Arbetsgivare kan dra sig från att kalla personer till arbetsintervjuer av rädsla för att anklagas för diskriminering och hamna i trubbel. 
I slutändan riskerar alltså muslimska namn att sållas bort.
Man har rätt att slippa ta någon i handen på grund av dess hudfärg, religion eller upplevda kön. Man har rätt att inte uniform och man har rätt att inte utföra abort. Arbetsgivare har rätt att välja att anställa dem som kan underkasta sig de krav som ställs för jobbet som ska utföras. Även om Arbetsdomstolens dom verkligen var juridiskt korrekt, så finns det risk för bakslag på lång sikt.

söndag 12 augusti 2018

Podcasten Konflikt S02E06: Ska böneutrop vara tillåtet?

Ska böneutrop vara tillåtet? Dragan och jag har tydligen fundamentalt olika syn på religion i det offentliga rummet. Välkommen att lyssna!

söndag 5 augusti 2018

Jag angriper Samtidens dokumentär om Socialdemokraterna

I en kort intervju ställer jag på Roger Sahlström som får företräda Samtiden om deras dokumentär om Socialdemokraterna, "Ett folk, Ett parti".

Podcasten Konflikt S02E05: Var musiken bättre förr?

Denna gång diskuterar vi vad som har hänt med musiken och musikbranschen genom åren. Är musiken sämre idag? Dragan och jag tycker helt olika. Lyssna här, mycket nöje!



torsdag 2 augusti 2018

Faktiskt.se har fastnat i ordvrängeri

Det sprids ett påstående på sociala medier om att Faktiskt.se inte tagit emot något statligt bidrag. Det är faktiskt helt fel.

Politikern Lars Beckman ifrågasätter 30/7 att statliga pengar används till en plattform jag uppfattar att han upplever som aningen regeringsvänlig och oppositionskritisk. Faktiskt.se svarar att de inte tagit emot något statsbidrag, utan "stöd" från en statlig myndighet, Vinnova.
Hej, det stämmer inte: på http://faktiskt.se  hittar du alla granskningar vi gjort: de är jämnt fördelade mellan blocken, faktiskt med en liten övervikt av granskning av rödgröna påståenden. Något statsbidrag har heller inte utgått: däremot ett stöd på 600' från Vinnova.
Vinnovas uppdrag är att betala ut statliga bidrag, och när Vinnova får frågan om Faktiskt.se bekräftar de att de betalat ut bidraget, och att det är rimligt att kalla bidraget för bidrag. Jag förstår faktiskt inte varför Faktiskt.se betraktar det som viktigt att göra denna marginella ordvrängning, men de står på sig. Beckman upplever att man rent av syftar till att vilseleda allmänheten, vilket Faktiskt.se bemöter genom att igen säga att det statsbidrag de mottagit inte är ska kallas statsbidrag.
Ett tekniskt utvecklingsstöd från en innovationsmyndighet skulle inte vi kalla statsbidrag. Ha en fortsatt trevlig kväll!
Eftersom de använde pengarna till att bygga en hemsida, anser de att "ett tekniskt utvecklingsstöd från en innovationsmyndighet" passar bättre. Men varför i hela friden vill man inte vara ärlig med benämningarna? Vad är man rädd för, och varför? Frågan är ju inte vad de "hellre" kallar sina bidrag, utan huruvida de faktiskt fått bidrag!

Den nyfikne kan läsa på Vinnovas hemsida under rubriken "Sök finansiering":
För att förstå vad Vinnova finansierar, kan du läsa om vilka projekt som fått bidrag från oss förut. //  För att få bidrag från oss behöver ni genomföra projektet så som ni har beskrivit och följa våra villkor. // Projektparten behöver inte nödvändigtvis få del av bidraget... // Utbetalningarna går alltid till koordinatorn, som fördelar bidraget till bidragsmottagarna. // Bidragsmottagare är de projektparter som får del av finansieringen. Vissa projektparter deltar i projektet utan att ta del av bidraget. De är därför inte bidragsmottagare. En bidragsmottagare får aldrig vara finansiär till en annan part i projektet. // Stödnivån är Vinnovas bidrag uttryckt i procent... // En bidragsmottagare kan inte vara finansiär till en part i samma projekt. // Egen finansiering är den andel av kostnaderna som inte täcks av Vinnovas bidrag eller andra finansiärer.
Och så vidare. Nu återstår det bara att försöka förstå vad Faktiskt.se har för agenda med sitt trixande.

onsdag 1 augusti 2018

Sverigedemokraternas valfilm

Sverigedemokraternas utmärker sig rejält med sin valfilm inför riksdagsvalet 2018. Dels är den 105 minuter lång och dels handlar den inte om Sverigedemokraterna utan om Socialdemokraterna. Kanske för att man en gång för alla vill få ett slut på fenomenet att socialdemokrater pratar om Sverigedemokraternas rasistiska ursprung i debatt? I så fall kan jag förstå valet, men jag tror att det är ett dåligt val. Det hela kan lätt vändas emot dem. Snart kommer någon anhängare av S skriva en debattartikel om SD och deras ursprung. Och till viken nytta? Vi vet om att svenska politiker mer eller mindre sympatiserade med nazismen i början fram till mitten av 1900-talet, så även om ingen socialdemokrat någonsin har rätt att kritisera Sverigedemokraternas rasistiska ursprung, så är det viktiga vad man tycker idag! Vilken politik för man idag? När det gäller rasism är varken S eller SD fläckfria idag heller, och det är detta som är relevant inför valet i höst. Vi bör känna till vår historia för att lära oss något av den, men den kunskapen bör främst användas när man formar sina åsikter idag. Skulle samma energi läggas på att beskriva hur man vill att samhället ska se ut, och hur man jobbar åt det hållet, skulle det vara mycket lättare för en väljare att rösta. Filmen innehåller en del fel, men låt oss ändå inte glömma rasismen inom S (eller inom Centerpartiet och flera andra riksdagspartier för den delen), men låt partierna använda valarbetet för att företräda sin politik och låt oss väljare använda valet för att blicka framåt - det finns fortfarande goda skäl att inte rösta på SD. Den fråga dock står obesvarad är hur mycket socialdemokrater, centerpartister, med flera, som kallar sina meningsmotståndare för rasister egentligen vet om sin historia? Jag själv röstar på ett mittenparti, men partiets historia gör mig inte till rasist, eftersom jag är öppen för vårt gemensamma förflutna och lär mig något av det. Henrik Arnstad däremot, har sagt att S alltid tagit parti mot rasism. Det är nog inte okunskap, det är nog strategi. Men det hjälps inte, för vi vet bättre.

tisdag 31 juli 2018

Faktagranskade åsikter

Yttrandefrihet handlar om möjligheten att göra uttalanden utan risk för repressalier. Samhällen där man "får säga vad man vill men man får ta konsekvenserna av det" är totalitära samhällen, som saknar yttrandefrihet. I fria samhällen är den enda konsekvensen av ord nämligen ord. När någon tycker si, kan någon annan svara med att den tycker så, och gärna argumentera för varför. Det är inte bara helt ok, det är bra, därför det är när tankar, idéer och åsikter möts som de utvecklas - vi gillar olika! "Problemet" med att ordet är fritt och att påståenden bemöts med argument, är naturligtvis att man inte alltid hyser åsikter som står i det vinnande lägets sida. Hur bör detta hanteras?

Antingen får man byta uppfattning och bli anhängare av den åsikt som försvarades bäst, eller så får man stå ut med att inte alltid ha medhåll. Båda dessa alternativ fungerar utmärkt! På sociala medier är det inte lika enkelt. Då dina ord når ut till så pass många, är det alltid någon som tar till med hot, kontaktar din familj eller din arbetsgivare. Det är alltid någon som vill tysta dig, det är alltid någon som tycker att du ska "ta konsekvenserna av dina uttalanden". Dessa personer vill helst att du ska idka självcensur i rädsla för repressalier. Det rimmar illa med FN:s deklaration som säger att yttrandefriheten "innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser".

Motståndet mot yttrandefrihet erkänns aldrig öppet. Resonemangen brukar istället handla om att man ska få säga vad man vill, men man ska använda gott omdöme och bara säga sådant motståndaren mot yttrandefrihet gillar. Inom media kan strategin att kalla sina åsikter för fakta användas. 27/7 påpekade Politifact att Donald Trump har fel när han säger att den amerikanska ekonomin är fantastisk, för att rätt ord är stark. Man kan naturligtvis lika gärna säga att det är Politifact som har fel, genom att motivera sitt ordval. Igår skrev det Dagens Nyheter att Hanif Bali har fel när han säger att 23 000 asylsökande till Sverige 2018 är "abnormt" hög, eftersom den ligger under snittet. Man kan givetvis lika gärna säga att Dagens Nyheter har fel, då Bali kanske jämförde med något annat, t.ex. Sveriges befolkningsmängd.

Man har alltså inte rätt till sin egna fakta, bara för att man ogillar en avvikande åsikt. Det är ganska enkelt att tycka att 23 000 asylsökande är välbalanserad och ofarlig siffra, men även det hade varit en åsikt. Den hade kanske varit välgrundad och den kanske hade fått Hanif Bali att ändra uppfattning, det vet inte jag. Men jag vet att du är överkvalificerad för ditt jobb på Dagens Nyheter om du kan säga vilka av följande påståenden som gör anspråk på att vara fakta och vilka som endast är åsikter:

Få människor söker asyl i Sverige
Många människor söker asyl i Sverige
Gud finns
Gud finns inte

Detta sista stycke vänder sig endast till dig som jobbar på Dagens Nyheter. Fakta beskriver någots varande, t.ex. påståendet att Gud finns eller inte finns. Dessa kan vara korrekta eller felaktiga. Åsikter beskriver vad jag tycker om något, t.ex. att antalet asylsökande är många eller få. Dessa kan vara välinformerade och intelligenta eller oinformerade och korkade, men rent tekniskt kan man faktiskt inte göra sig skyldig till feltyckning. Det är faktiskt helt fel.

söndag 29 juli 2018

Podcasten Konflikt S02E04: Får man skämta om vad som helst?

Ni som törs lyssna, trots att jag tappar humöret totalt: På temat om vad man får skämta om, ger Dragan och jag vår syn på Lars Vilks gärningar. Triggervarning! Lyssna här, mycket nöje!

fredag 27 juli 2018

God utan Gud?

Jag pratar om religion och moral hos Humanisterna Kalmar. Är det Gud som skapat godheten? Mycket nöje!