Hem      |      Om      |     RSS     |      YouTube      |      Twitter      |      Podcast      |     Hall of fame     |      Länkar

fredag 23 oktober 2020

Stefan Gustavsson besvarar Richard Dawkins om gud, del 1/2

För några år sedan var professor Richard Dawkins med i tv-programmet Skavlan, och i samband med det bjöd SVT honom på en några minuters monolog om sin syn på guds existens. Evangelisten Stefan Gustavsson klippte in sina svar mellan Dawkins påståenden och publicerade det hela på Webbkyrkans YouTube-kanal.


Klippet innehåller X påståenden från Dawkins och lika många svar (ofta med nya påståenden) från Gustavsson, och här är snabbversionen där jag försökt att identifiera andemeningen i deras repliker.

1. Bevisbördan ligger hos den som säger att gud finns, inte den som opponerar sig mot påståendet. Detsamma gäller tron på älvor.

Gustavsson påpekar först att det är dålig retorik att jämföra gudstro med tro på älvor, vilket det är, men det är också relevant eftersom det är samma sak ur det epistemologiska perspektivet. Den som tror sig ha en personlig relation med älvor och tror att han är älskad av älvor, har ingen bevisbörda alls. Men den som säger att älvor finns behöver definiera "finns" och sina skäl för påståendet för att kunna kräva att bli tagen på allvar. Det kan liknas med att påstå att gud finns.

Men Gustavsson påpekar att folks uppfattning om verkligheten är relevant för hur verkligheten ser ut. Eftersom ingen tror på älvor så finns de inte, men eftersom frågan om gud inte är avgjord, så kanske han finns. Ett dubbelfel från Gustavssons sida. Vad man tror följer självklart inte till hur något är, och alla konkreta definitioner av gud har avfärdats - vetenskapen har gått vidare.

Han påpekar också att forskare tror på gud, men de flesta har nog en personlig tro eller förhoppning. Extremt få vetenskapsmän skickar in en artikel som hävdar guds existens för granskning. Och om det vore relevant vad forskare "tror", varför inte bara acceptera att gudstro är vanligare utanför den vetenskapliga atmosfären än inom och ta det som skäl att inte tro på gud?

Och till sist exemplifierar han på bevisbördan av en icke-existens med påståendet att det inte finns en bomb i huset, och att man måste argumentera för sin sak oavsett om man tror eller inte tror på gud. Förmodligen vet inte Gustavsson vad ateism är. Det är konstigt att samma person som tänker att det saknas skäl att tro att det bor enhörningar på månen legitimerar frånvaron av tro att det bor enhörningar på månen, anser att frånvaron av skäl att tro på gud genererar något slags krav att påvisa detta. I själva verket borde han lägga sina skäl att tro på bordet innan han kräver att de ska tas på allvar, granskas och utvärderas. Det enda han uppnår är att exponera sin egen kognitiva bias. Av allt som inte finns på riktigt, antas gud vara det enda som har en gräddfil när frågan ska undersökas

2. Dawkins tycker att frågan är intressant, för om gud hade funnits, hade Universum sett helt annorlunda ut än det gudlösa samhälle vi lever i.

För att bemöta detta hävdar Gustavsson att många argument för guds existens hävdar att gud är den bästa förklaringen till det Universum vi ser omkring oss, så igen ger han uttryck för vanföreställningen att verkligheten anpassar sig efter den karta han ritar.

Därefter säger han att för att etablera att någon inte tror på gud så räcker det inte att personen kritiserar framlagda skäl att tro på gud. Att etablera att någon inte tror på gud medför en bevisbörda att Universum uppstått utan en gud, enligt Gustavsson. Men en ateist kan säga att gud kanske trollade fram Universum eller bara att han inte vet. Eller att han lutar åt att acceptera Big Bang-teorin. "Jag tror inte att X (t.ex. gud) orsakar Y (t.ex. Universum)" betyder egentligen inte att man har en egen lösning - det som hävdas är att man inte accepterar en specifik lösning.

3. Designargumentet håller inte, föreställningen att vår omvärld är designad har sina skäl. Bananer och apelsiner är inte designade, och att något ser ut att vara designat betyder inte att det är designat, vilket Darwin har förklarat.

Gustavsson anser att ju mer extraordinärt ett anspråk är, desto mindre bevisbörda följer med anspråket. Att någon kan designa ett äpple är otänkbart, men att Universum är designat är så extraordinärt att det nästan är självklart! Universum ser ut att vara designat, och således är det designat! Tänk om Dawkins hade sagt att fem myror är fler än fyra elefanter. Gustavsson, som slaviskt anser att sin karta definierar verkligheten, skulle hävda att fyra elefanter är så mycket mer än några myror. Det är korrekt - fyra elefanter är mycket mer, men det avhandlar inte det ursprungliga påståendet om antalet organismer.

Därefter bjuder Gustavsson på ett ganska obegåvat argument: Darwin avhandlar biologi, inte Universum. Underförstått säger han att eftersom människan är designad att leva i just vårt Universum måste gud ha skapat oss. Men det kan också förklaras av den antropiska principen, alltså att påståenden om universums specifika attribut endast görs av varelser som evolverats till sitt specifika universum. Man behöver inte anta design, man kan ha ett öppet sinne, och hade verkligheten varit annorlunda, hade frågan varit annorlunda! Såvida inte man tror att det är sin karta som definierar verkligheten, förstås.

Gustavsson påpekar också att utsagan egentligen inte träffar guds existens. Det stämmer, det träffar blott argument som används av Gustavsson när frågan om guds existens avhandlas. Och kyrkan "hedrade" Darwin genom sin begravning. Visst, men accepterade de hans teori? Självklart uppskattar kyrkan en begåvad vetenskapsman, men ämnet handlar om vad man tror eller inte tror om verklighetens beskaffenhet. På den punkten är t.ex. Katolska kyrkan väldigt tydlig: Kreationism och teistisk evolution accepteras, vetenskaplig evolution accepteras inte.


onsdag 21 oktober 2020

Om rätten att slippa religion

Här är mitt uttalande om rätten att slippa religion, med anledning av Mänskliga rättighetsdagarna i Örebro, för Humanisterna Örebros räkning.

fredag 2 oktober 2020

Logiska problem med teism, logiska problem med ateism?

I min debatt med Micael Grenholm lyfte han frågan om ett "ateistiskt teodicéproblem". Här är mitt svar

måndag 28 september 2020

Kan en god, allsmäktig Gud tillåta ondska och lidande i världen?

Här kan ni avnjuta lördagens debatt mellan mig och Micael Grenholm om teodicéproblemet: "Kan en god, allsmäktig Gud tillåta ondska och lidande i världen?" med P-O Flodström som moderator.

Besök gärna projektets Facebook-sida, "Otroligt?".

Gud finns fortfarande inte

Hamnade i diskussion med en person på en gemensam bekants Facebook-sida. Min bekanta, Lars, hade publicerat en bild där han konstaterar att Svenska kyrkan delar ut reklam, trots att han specifikt undanbett sig deras reklam. Personen jag hamnade i diskussion med, Sven, tycker att det finns bättre saker att klaga på än att Svenska kyrkan delar ut reklam, vilket det såklart gör. Han exemplifierade med bl.a. NMR. Självklart kan NMR vara ett alibi för att Svenska kyrkan ska få göra precis som de vill, men när jag kom med i diskussionen hade Sven väckt den retoriska frågan om att Jehovas vittnen kanske har rätt i sin teologi, och att man egentligen kan veta om det finns någon gud eller inte.

Lars påpekar att det är den som hävdar att gud finns som har bevisbörda, inte den som är skeptisk till det. Sven säger att alla har en bevisbörda, och gör redan nu sin centrala poäng som är att så länge man inte kan bevisa det ena eller det andra, så återstår bara tron. Jag var ännu inte med i samtalet, men brukar vilja påpeka att vår uppfattning om verklighetens beskaffenhet inte är så binär att vi antingen vet något med säkerhet eller inte har något annat att gå på än personlig tro. Det är snarare så att man kan ha motstridig evidens, ingen evidens, svag evidens, stark evidens, och så vidare.

Samtalet fortgår. Lars säger att hans frånvaro av gudstro saknar bevisbörda, Sven opponerar sig med att bevisbördan är nödvändig för att vi ska "nå sanning" (vilket väcker frågan om vad ordet "ateist" egentligen betyder).

Jag anser att "sanning" är ett religiöst begrepp. Inom vetenskapen spelar det ingen roll vad som är sant eller falskt, utan om en hypotes fungerar, så är den bra. Ett exempel kan vara huruvida stolen man sitter på finns eller inte - det spelar ingen roll, för antagandet att den finns fungerar. När det gäller gudomliga väsen så ställer antagandet att dessa finns till en massa problem, givet att man är intresserad av hur verkligheten fungerar, för en magisk agent kan göra vad som helst. Inget blir förutsägbart och vetenskap blir meningslöst.

Beträffande bevisbörda så är "inga gudar finns" (i någon rimlig bemärkelse av "finns" där det måste finnas en definierad skillnad mellan att finnas och att inte finnas) så följer ingen bevisbörda trots att påståendet är positivt. "Tandfén finns inte" behöver inte bevisas, för ingen har presenterat några skäl att tro något annat. Skulle någon presentera ett fullgott argument för att tro något annat, förändras givetvis förutsättningarna. Men övernaturliga väsen och fenomen har cirkulerat i tusentals år, och trots det ligger inte forskarna sömnlösa om nätterna och funderar över deras existens.

Man skulle kunna vända på steken och låta gudstroende producera någon evidens, så att naturalisterna har något att hänga upp sin kritik på. Då skulle "gud finns inte" inte vara något man kan slänga sig med hur som helst.

Normalt när man pratar om vad som "finns", så kan man peka på en skillnad mellan "finns" och "finns inte", för det som finns måste ge något avtryck på sin omvärld. Det måste finnas något som ett ting som finns har, som ett ting som inte finns saknar. Det måste finnas en skillnad mellan existens och icke-existens, för att vi ska kunna sortera ting som existerande eller icke-existerande.

Låt oss anta att guds existens är identisk med guds icke-existens, så går jag med på att han finns, och mycket mer. Men om "finns" och "finns inte" egentligen är samma sak, så kan man lika gärna säga att han inte finns, för det betyder då samma sak. Skulle man definiera någon skillnad mellan en existerande gud och en icke-existerande gud, så får vi problem. Inom fysiken finns inga unknown unknowns. Det innebär att vi vet om vad vi inte vet och det innebär också att vi vet att gudomliga väsen inte är något som kanske finns. Så att av artighet säga att vi inte vet om gud finns eller ej, är inte värt något för mig. Jag är mer intresserad av att ha en så korrekt förståelse av verkligheten som möjligt, trots att det innefattar avfärdandet av övernaturliga väsen. Allt kommer till ett pris.

Beträffande ordet ateist, så är man det även om man inte "tror" att ingen gud finns på riktigt. Det räcker att man inte tror att någon gud finns på riktigt. Jag föredrar ordet "acceptera" istället för att "tro på" när det handlar om sådant vi vet - jag accepterar att ingen gud finns på riktigt. Det finns en poäng att hålla isär ord som blev tydlig för mig när jag sökte ett jobb jag inte var kvalificerad för med argumentet "att inte vara stridspilot är också att vara stridspilot". Ingen gudstro är alltså inte ett annat slags tro, utan jag "accepterar" det faktum att inga gudar finns på riktigt, någon annan "tror" annorlunda. Vi har inga skäl att bjuda det vidskepliga lägret på falsk artighet här.

Finns gud? Inte i någon rimlig definition av "finns". Om existensen är identisk med icke-existensen finns såklart massor av gudar, enhörningar och andra övernaturliga väsen/fenomen. Men då betyder inte längre ordet "finns" något.

onsdag 16 september 2020

Hårdare straff, kriminalitet och integration

Jerzy Sarnecki skriver att hårdare straff rent av kan öka brottsligheten, och att han har stöd för det i "en rad studier från både Sverige och andra länder". Bara två år senare kan vi läsa att professorn nu slår fast att resoluta insatser krävs, som "långa fängelsestraff och avskaffad ungdomsrabatt". Sarneckis nyvunna kunskap att en inlåst människa inte glider runt och rånar, våldtar och vandaliserar, har nog funnits där redan när han hävdade motsatsen. Socialdemokraterna må vara långsamma på att följa opinionen, men den tjänsteman som tryggar sin position genom regeringsvänlighet är väldigt snabb på att anpassa sig - hur saker egentligen ligger till är en fråga som är helt frikopplad från politiken, och även om alla hävdar att just deras parti är vetenskapens riddare, så är frikopplingen inget större problem.

Foto: Affekt Film AB

Men vänstern är en trög skuta att styra. Stefan Löfven hävdade nyligen att det finns en glasklar koppling mellan misslyckad integration och kriminalitet. Morgan Johansson uttalade sig överslätande och Per Bolund protesterade i ordalag om att det inte alls handlar om hudfärg eller att det visst inte var den utlandsfödde läkaren som bränner bilar. Även om Stefan Löfven har fel, så tror inte jag att Bolunds bild av "misslyckad integration" är speciellt vedertagen om den tar avstamp i hudfärg och läkare. Och hur följer det resonemanget från Löfvens påstående om misslyckad dito?

1. Det finns ingen koppling mellan hudfärg och kriminalitet.

2. Det finns ingen koppling mellan lyckad integration och kriminalitet.

3. Alltså finns ingen koppling mellan misslyckad integration och kriminalitet.

Även om slutsatsen är korrekt, följer den inte från premisserna.

lördag 5 september 2020

"Varför kritiserar ni bara islam?"

Alldeles för ofta får man som sekulär frågan varför man bara hackar på den religion man kritiserar just nu. Svaret är att man troligtvis bemöter den som talar. Förra årtusendet, när kristdemokrater motionerade om att kriminalisera hädelse och att biologiundervisningen i skolan skulle kompletteras med en undervisning i kreationism, ställde många frågan varför vi kritiserar kristendomen istället för islam. Idag, i ljuset av attentaten mot tvillingtornen, mot Charlie Hebdo-redaktionen och hotbilden mot Lars Vilks, ställer sig många frågan varför vi kritiserar islam istället för kristendomen. (Nazism brukar nästan alltid vara tillåtet att kritisera, bortsett från en och annan "men judarna då"-kommentar.)

Svaret är egentligen självklart. Vi sekulärhumanister ogillar allt irrationellt motiverat våld, och vi svarar den som tar sig ton. Just nu råkar muslimer vara en ganska stor och ganska högljudd grupp som ställer till med ganska mycket besvär. De allra flesta muslimer vill inget annat än att leva i fred i ett samhälle vars uppbyggnad de själva bidrar till, och så länge vi låter en rasistisk och våldsverkande minoritet företräda islam, undergräver vi drömmen om det harmoniska och mångkulturella samhället.

Anders Lindberg säger att man sparkar nedåt när man angriper muslimer, men det är inte helt självklart sant. Muslimer har en stark ställning gentemot staten, och muslimska föreningar får olika typer av projektbidrag utbetalda. Muslimer har en stark ställning i samhället, och när hatbrott riktas mot muslimer väcks oerhört starka känslor, med rätta. Muslimer är dessutom den största etniska gruppen i Sverige, med åtminstone 810.000 anhängare (vilket motsvarar drygt 8% av befolkningen) år 2016, med en ökande trend.

(Läst 2020-09-05.) Att kritisera islam är inte att sparka varken nedåt eller uppåt, för i ett civiliserat samhälle saknar idéer rättigheter, och att kritisera muslimer är inte med nödvändighet att över huvudet taget "sparka", och inte med nödvändighet "nedåt".

Det kan alltså finnas goda skäl att kritisera kristna dogmer när kreationism jämställs med biologi, och det kan finnas goda skäl att kritisera muslimska dogmer när terror jämställs med västerländsk religionsfrihet. Det bästa sättet att slippa kritik är att inte ta sig ton, men det bästa man kan göra är att säga sin mening och bevilja meningsmotståndaren samma frihet, även om han är sekulär.

söndag 23 augusti 2020

Bra att Dan Park bränner Koranen

Dan Park har fått konservatismens popularitet att skjuta i höjden genom att begära tillstånd att bränna ett exemplar av Koranen utanför en moské i Malmö. Gärningen är ett provokativt konstverk, och polisen kommer troligtvis att godkänna genomförandet. Och tacka tusan för det, allt annat vore skandal. Ute på den svenska högerkanten är inte detta något nytt. Kristdemokrater har motionerat för hädelseförbud med hänvisning till att religiösa ska få slippa att utsättas för provokationer. Men det är just provokationer som håller religionens makt över folket i schack. Vi har alla ett ansvar inte böja oss för religiösa företrädares krav på privilegier.

Det som möjligtvis är tidsandan idag, är att samma personer som anser att det ska vara lagligt att bränna koranen eller den svenska flaggan, anser att man ska välja att avstå på grund av det sociala tryck som kommer från samhällsklimatet. Man vill få bort yttrandefriheten och religionsfriheten, samtidigt som man slår sig för bröstet och säger att man för att både yttrandefrihet och religionsfrihet ska vara lagligt. Stolt tystar man avvikande åsikter genom att säga att något får sägas, men att de inte ska sägas, och högmodigt försvarar man bara de friheter som inte utnyttjas.

Men hur ska religion kunna existera i ett sekulärt samhälle där alla har samma rättigheter, om religiösa betraktas som en grupp som inte får kränkas, som alltid måste få som de vill och som aldrig får utmanas? Vad händer med allas lika värde om endast religiösa önskemål är de önskemål som ska tillgodoses? Det som gör att ett modernt samhälle har utrymme för religion är att man inte kopplar religionen till några särskilda privilegier. I religionens namn får man, inom lagens gränser, göra vad man vill, praktisera vilka riter man vill, tro vad man vill, och så vidare. Detta är tack vare att man inte får avkräva att det endast gäller religiösa. Man får inte börja diktera vilka provokativa konstverk Dan Park ska avstå, för att nämna ett exempel. Ett modernt samhälle har endast utrymme för den religion som inte kräver att allmänheten, som inte delar deras tro, ska underkasta sig deras regler. Tro vad du vill, men tro inte att det gör dig till företrädare för en grupp som är lite mer jämlik än andra grupper.

Stulet gods 20/20

I det sista avsnittet (eller...?) av sveriges bästa musik-podcast Stulet gods där Henrik Andersson och jag diskuterar påstådda låtstölder, avhandlar vi bl.a. Kiss, David Bowie och The Supremes. Finns här eller där poddar finns!


Hemsida: http://stuletgods.80tal.se/
Prenumerera (RSS): http://stuletgods.80tal.se/rss.xml
iTunes: https://podcasts.apple.com/se/podcast/stulet-gods/id1507649534
Spotify: https://open.spotify.com/show/0KcEPjKKZcO8KHh2T8F4eL
Direktlänk, Spotify: https://open.spotify.com/episode/2iL8BxKkoeHW1UpinJapoh

fredag 21 augusti 2020

Podcasts

I afton vill jag tipsa två fenomenala podcasts. I veckans avsnitt av Stulet gods pratar Henrik Andersson och jag om Poison, John Carpenter, Ankie Bagger och Joe Walsh. Avsnittet finns här eller där podcasts finns. Dessutom vill jag verkligen slå ett slag för Generation YX där vi diskuterar allt från den finska tullen till svensk skogsporr. Ingen mindre än Aron Flam närvarar.

fredag 14 augusti 2020

Generation YX

Generation YX är en ny poddcast med journalisten Jannik Svensson och mig, där vi diskuterar samhällsaktuella frågor ur ett generationsperspektiv.

All information finns på hemsidan https://genyx.se/ men den finns där poddar finns.

tisdag 11 augusti 2020

Olikabehandling på grund av kön hyllas i NA

5/8 skriver Maria Ripenberg en ledare om handskakning, och lyckas på något vis avhandla ämnet utan att nämna olikabehandling på grund av kön. Numera är det bra att man inte skakar hand med tanke på smittorisken, men folk var arga på Yasri Kahn 2016 för att han inte skakade hand med en kvinnlig reporter. Självklart ska ingen behöva skaka hand, men irritationen på Kahn berodde egentligen inte på frånvaron av handskakning, utan på särbehandlingen av kvinnor.

Att en manlig värd skakar hand med tre av sina fyra gäster men inte den fjärde på grund av den fjärdes kön, kan vara sårande för den som blir särbehandlad av anledningar hon inte rår för. Jag är helt övertygad om att Ripenberg förstår sådant, men trots att detta är den springande punkten i kritiken mot Kahn, vill hon såklart inte nämna att det egentligen är detta, och inte handskakningen som sådan, som historien handlade om.

Ska jag hälsa på män, och jag råkar veta att en är en muslim som inte skakar hand med kvinnor, så skakar jag hand med alla utom honom. Jag skakar inte hand med män som inte skakar hand med kvinnor. Muslimen brukar såklart bli ledsen. Maria Ripenberg påstår sig bara se min rätt att inte skaka hand med honom, men jag vet att det sker saker i huvudet på den som blir diskriminerad, så jag gör så för att statuera exempel.

söndag 9 augusti 2020

Stulet gods 18/20

I avsnitt 17 av podcasten Stulet gods där Henrik Andersson och jag lyssnar på påstådda låtstölder pratar vi bl.a. om Lena Philipsson och Boy Meets Girl, och i avsnitt 18 tar vi upp bl.a. Måns Zelmerlöw, Alice Cooper och Led Zeppelin. Finns här eller där poddar finns.


Hemsida: http://stuletgods.80tal.se/
Prenumerera (RSS): http://stuletgods.80tal.se/rss.xml
iTunes: https://podcasts.apple.com/se/podcast/stulet-gods/id1507649534
Spotify: https://open.spotify.com/show/0KcEPjKKZcO8KHh2T8F4eL
Direktlänk, Spotify: https://open.spotify.com/episode/2tDaZZRrDrNQDoIT1wG5q5

söndag 26 juli 2020

Stulet gods 16/20

I veckans avsnitt av podcasten Stulet gods där Henrik Andersson och jag lyssnar på eventuella låtstölder avhandlas bl.a. gruppen Gorillaz, Rod Stewart och tv-signaturer. I all vår vishet friar eller fäller vi påstått stulen musik. Mycket nöje!

Mångfald borde vara djupare än hudfärgen

The New York Times har en kulturartikel signerad Anthony Tommasini ute som argumenterar för att orkesterprovspelningar inte ska vara blindade, eftersom det kan missgynna mångfalden. I en blindad provspelning hör ser man inte den som spelar, vilket ska minska risken att någon använder sina förutfattade meningar om musikern som söker jobb i en orkester. New Yorks filharmoniska orkester praktiserar blindade provspelningar och den består av 106 man, varav 50% är kvinnor men endast en person är svart. Betyder det att blindade provspelningar inte fungerar för en orkester vars publik vill ha mångfald?

Om man inte blindar provspelningarna finns en risk att orkesterledaren, medvetet eller omedvetet, diskriminera för eller emot baserat på information som inte är relevant för yrkesutövningen, t.ex. kön eller hudfärg, men undanhåller man den informationen kan orkesterledaren endast bedöma på vad som är relevant för yrket: Musiken.

Att frånvaron av diskriminering på grund av t.ex. kön eller hudfärg kanske inte ger den blandning av hudfärger som så många önskar, kan bero på många olika saker, men det kan finnas korrelationer mellan vilka val man vill göra eller kan göra, och vem man är. Om vissa grupper har sämre möjligheter att förverkliga sina drömmar på grund av hur omvärlden uppfattar dem, är det ett problem som måste tas itu med, men lösningen är aldrig diskriminering.

Ett annat problem är att det kan sitta personer i publiken som inte bara koncentrerar sig på vad de hör, utan applicerar sina rasistiska fördomar på vad de ser. Som publik till en filharmonisk orkester kan du inte räkna med att du vet speciellt mycket om musikerna, och om så skulle vara fallet, är du inte en av dem som sitter och generaliserar om dem. Den som ser en övervikt av musiker som är vita, män, svarta eller något annat, och utifrån det drar slutsatsen att mångfald saknas, måste rimligtvis vårda vanföreställningen att alla som ser lika dana ut också har samma bakgrund. Den som ser olika hudfärger och kön, och utifrån det drar slutsats att mångfald finns, måste rimligtvis vårda vanföreställningen att alla som ser olika ut har olika bakgrund. Det är helt orimligt.

Något som intresserar mig är vad som kommer att hända om man spelar in en ny film om sydstaternas slavhandel, typ "Nord och syd" med den fantastiske Patrick Swayze; kommer de afrikanska slavarna vara 100% svarta eller kommer det blandas? Och ännu mer intressant, om/när muslimsk slavhandel med vita nordbor på 1800-talet filmatiseras, kommer de nordiska slavarna vara 100% vita eller kommer det blandas?

Den som lever får se.

söndag 19 juli 2020

Stulet gods 15/20

I avsnitt 14 av podcasten Stulet gods där Henrik Andersson och jag lyssnar på påstådda låtstölder pratar vi bl.a. om Steve Miller Band och Kajagoogoo, och i avsnitt 15 tar vi upp bl.a. Marvin Gaye och Ultravox. Finns här eller där poddar finns.


Hemsida: http://stuletgods.80tal.se/
Prenumerera (RSS): http://stuletgods.80tal.se/rss.xml
iTunes: https://podcasts.apple.com/se/podcast/stulet-gods/id1507649534
Spotify: https://open.spotify.com/show/0KcEPjKKZcO8KHh2T8F4eL
Direktlänk, Spotify: https://open.spotify.com/episode/4vodkdUpvjKANPr81ujUjf

torsdag 16 juli 2020

En möjlig räddning för svensk public service?

De senaste dagarnas händelser visar med all tänkbar tydlighet att svensk public service håller på att kollapsa under sin egen vikt. Både SVT och SR är övergödda mediehus med ett beroendeförhållande till regeringen och ett chefsunderlag från en övervintrad 1968-rörelse.


Förutom innehåll av public service-karaktär producerar SVT och SR kommersiell underhållning av förströelsekaraktär, eftersom det antas locka in tittarna (precis som operapubliken kan lockas in av Håkan Hellström).

Mitt förslag är att man samlar tv-innehållet av public service-karaktär på SVT1 och radio-innehållet av public service-karaktär på P1. Därefter sänker man avgiftstaket från 1300:- per person och år till 400:-, och låter den avgiften täcka endast produktionen av public service-karaktär.

Förströelseprogrammen placeras på de övriga kanalerna, som man betalar för ungefär som man betalar för Netflix, med abonnemang. För en hundring till får du SVT2, för ytterligare en hundring får du P3, och så vidare. Detta ger oss ett antal fördelar:

  • Den som inte konsumerar lätt underhållning på radio och tv får disponera mer av sina pengar på egen hand och den som konsumerar lätt underhållning på radio och tv hos en konkurrent (som t.ex. Netflix) kan själv välja vart pengarna ska gå. Den ene, andre eller båda.
  • Verksamheten att locka in lyssnare till radio och tittare till tv kan praktiseras av fler aktörer eftersom den marknadsmässiga snedfördelningen minskar när underhållningen inte köps av staten utan av konsumenten. Om SVT och SR är framgångsrika, kan de utöka sin förströelseunderhållning utan att någon kan hävda att de "måste betala för trams".
  • Det finns en trovärdighet i en kommersiell framgång när kunderna har ett val, som helt saknas när kunderna måste betala. Med nuvarande system beror SVT:s eventuella framgång mest på sådant som sker utanför tv-huset.

Denna fråga diskuteras för fullt i Storbritannien angående BBC, och det är hög tid att vi tar oss en funderare även här i Sverige, innan public service slutar som en självdöd övergödd jätte med gikt.

måndag 13 juli 2020

Socialdemokraterna antas vara det objektiva partiet

I Sveriges televisions (SVT:s) morgonprogram, 7/7, skulle migrationspolitiken diskuteras. På plats var migrationsminister Morgan Johansson (socialdemokrat) och moderaternas migrationspolitiska talesman Maria Malmer Stenergard. Eftersom Johansson inte var med migrationskommittén ansåg han att han skulle slippa debatt och istället få bli intervjuad, vilket SVT accepterade. Skyddad från kritiskt ifrågasättande och från motfrågor, passar Johansson på att i nedlåtande ordalag beskriva hur han anser att moderaternas migrationspolitik ska uppfattas, mitt framför ögonen på moderaternas migrationspolitiska talesman, varpå SVT betonar Johanssons rätt att slippa få det han säger kritiserat.

Att den som inte varit med i migrationskommittén måste prata migrationspolitik oemotsagd, anses av många vara fullt logiskt, men i själva verket begicks det fel i flera led. Kritiken lät inte vänta på sig, inte ens från regeringsvänlig media, men nästan alla som säger att Johanssons krav var rimligt och att SVT:s gjorde rätt som skyddade ansvarig politiker från ifrågasättande, har sina sympatier åt vänster. För det är där objektiviteten antas finnas.

Ett tidigare exempel på samma sak var när Ebba Busch Thor intervjuades i Aktuellt om kristdemokraternas flyktingpolitik. Programledaren var inte nöjd med att Busch Thor inte accepterade hennes beskrivning av den, så programledaren passade på att upprepa sin beskrivning för tittarna när intervjun var avslutad. För objektivitetens skull.

Journalister använder sig av narrativ och agendor för att kunna driva berättelser, och dessa är aldrig objektiva. Ett sätt att uppnå objektivitet är att rikta kritiska frågor åt båda hållen, men idag har ordet "objektivitet" reducerats till att inte betyda något annat än att vinna publikens medhåll. Håller tv-tittaren med SVT, betraktas SVT som objektiva. Den som letar efter en vänster- eller högerlutning hos SVT behöver bara titta vilken politisk hemvist du hittar hos dem som betraktar SVT som objektiva och vilken hemvist du hittar hos dem som betraktar SVT som subjektiva. Detta synsätt kommer i förlängningen att rasera svensk public service. Vill man framstå som objektiv i båda lägren måste man som journalist istället vara kritisk mot den man ställer frågan till just för stunden, inte bara mot oppositionen.

onsdag 8 juli 2020

Kategoriska uttalanden om vad datorer kan och inte kan bygger ofta på okunskap

Ibland hör man folk uttala sig vad datorer kan göra, antingen för att beskriva hur man ser på mjukvara eller för att göra en liknelse. Nu senast hörde jag Myra Åhbeck Öhrman berätta att datorer bara gör det man säger åt dem att göra. När hon berättar varför hon inte tror att människan kommer kunna skapa artificiellt intelligent liv säger hon:

En dator kan ju bara göra precis det vi säger åt den att göra.
Det får mig att fundera hur hon resonerar. Allra närmast plåten är detta på sätt och vis sant - en maskinkodsinstruktion som utförs av en mikroprocessor har ett förutsägbar effekt - men vilken kontroll har vi egentligen över vad som sker på den nivån?

Instruktioner som ges till en dator kan komma från en mycket högre nivå. Betrakta detta BASIC-program:

FOR A=1 TO 10
PRINT A
NEXT
I detta fall är Myras påstående princip sant. Denna programkod kommer att översättas till maskinkod av en kompilator, och maskinkoden kommer att matas till processorn som utför instruktionerna. I detta fall ber vi datorn att räkna till 10, och datorn utför exakt det. Vill du testa, kan du köra BASIC-kod i webbläsaren här.

Instruktioner som ges kan bero på kontext. Betrakta följande SQL-program:

SELECT CustomerName
FROM Customers
WHERE CustomerName
LIKE "A%"

Programmet beskriver egentligen inte vad datorn ska göra, utan vad användaren vill ha gjort: Ha tillbaka namnet på alla kunder vars namn börjar på bokstaven A. Exakt vad detta kompileras ner till för instruktioner, beror på lite olika saker. Är det mycket data? Finns det många namn som börjar på A? Finns det ett index att slå i? Och så vidare. Jag som människa har förmodligen lättare överskåda strategier och möjliga val, än vilka val som kommer att göras i en given situation. Det är fortfarande människor som i ett tidigare steg har berättat om de olika strategierna för datorn, men vilka maskinkodsinstruktioner som till slut utförs av processorn för att lösa uppgiften, är inte lika självklart som i BASIC-exemplet. Vill du testa, kan du köra SQL-kod i webbläsaren här.

Och så här rullar det på, från nivå till nivå, ända till oigenkännbarhet. I några steg längre upp har vi den artificiella intelligensen som ska lösa problem åt oss, där programmeraren inte vet hur man löser problemet, och snarare skriver kod som ska leta efter samband i ett dataset. För att producera en lösning kan evolutionära algoritmer användas, och härifrån kan man antingen låta evolvera eller låta en artificiell intelligens producera kod. I framtiden kanske det är en artificiell intelligens som konstruerat den artificiella intelligens som ska producera koden, men redan idag har vi tappat kontrollen över vad som händer på själva plåten. Om gud skapade universum och sedan klev åt sidan, kan man då verkligen säga att det är guds fel att två bilar kolliderade på E4:an i torsdags, eller har han lämnat ifrån sig kommenderingen till någon annan? Att säga att datorer är fastlåsta i bara utföra instruktioner från sin husbonde, är att förneka modern datavetenskap.