tisdag 16 juli 2019

Sverige är inte alls sekulärt

Man brukar säga att Sverige är ett sekulärt land med hänvisning till att Svenska kyrkan bara är en statskyrka i praktiken och inte på pappret, eller med hänvisning till att relativt få tror på gud. Men Sverige är i allra högsta grad ett land har religiöst motiverade lagar, myndigheter och regler.

Att Svenska kyrkan sedan år 2000 på pappret är en frikyrka, spelar ingen roll så länge som kyrkan i praktiken fortfarande har kvar sin myndighetsstatus. Medlemsavgiften är en skatt på lönen som drivs in av staten för en kostnad som alla - medlemmar eller ej - betalar, och Svenska kyrkan har kvar samma arbetsuppgifter som de typ alltid har haft. Ingen har egentligen hänt annat än att kyrkan rent formellt inte är en myndighet, men dess reklam är fortfarande "samhällsinformation" som inte stoppas av en skylt på postlådan som avböjer reklam. Och utanpå detta delar en förvaltningsmyndighet (SST) ut pengar till andra trossamfund för att de ska bidra till att "upprätthålla och stärka grundläggande samhällsvärderingar", för när grundläggande samhällsvärderingar ska upprätthållas är det endast sekulära stater som lyfter blicken från kyrkan - inte Sverige.

Hur många som tror på gud är inte relevant i frågan om huruvida staten är sekulär. För även om relativt få tror på gud (uppskattningsvis 60% identifierar sig som kristna och 2% muslimer enligt Pew Research Center 2017) så är det väldigt få som har några invändningar mot Svenska kyrkans roll i samhället, som har invändningar mot religiösa uttryck i det offentliga rummet, som opponerar sig mot t.ex. böneutrop eller liknande. Även personer som inte tror på gud betalar plikttroget sin medlemsavgift till Svenska kyrkan, och de som har gått ur har sällan några problem med bidragen Svenska kyrkan får, de tjänster staten bjuder dem på, att staten köper tjänster av dem eller att andra församlingar och religiösa sammansättningar skattefinansieras.

En stat som är sekulär ger inte religiösa någon särställning. En sekulär stat öronmärker inte pengar så att de är tillgängliga för religiösa, religiösa församlingar eller religiösa organisationer. I en sekulär stat har en person samma skyldigheter och rättigheter helt oavsett vilken religion man tillhör, om någon. I en sekulär stat är "religiösa skäl" inte någon förmildrande omständighet inför lagen, för en sekulär stat betraktar både troende och skeptiker som fullvärdiga medborgare med samma rättigheter och skyldigheter, och där är vi inte. Jag är inte ens säker på att vi strävar dit.

måndag 15 juli 2019

Om kristen skepticism (2/3): Jultomten och hans skägg

Vi kan inte veta allt, men vi kan ändå bilda oss en uppfattning om det mesta. Är jorden t.ex. en planet som kretsar kring solen eller är jorden en gigantisk skiva som solen cirkulerar ovanför? Dessa frågor är ytterst konkreta och kontrollerbara. Om man skulle gradera frågan om jordens form på en skala där den vänstra sidan representerar det vi enkelt kan ta reda på och den högra representerar sådant som verkar vara ovetbart, skulle den frågan hamna långt till vänster. Vi kan ställa oss frågan om vilken form jorden har, ta reda på svaret och avskriva ärendet, vilket utmärker frågor som hör hemma på skalans vänstra sida. Men om frågan istället handlar om guds existens, då skulle en intellektuell kristen hävda att det i princip är helt omöjligt att veta om gud finns eller inte, vilket placerar frågan om guds existens till höger på skalan.


Till vänster hittar vi frågor vars anspråk innehåller en tydlig skillnad i konsekvenser som följer från att anspråket är sant och till höger hittar vi frågor vars anspråk har ungefär samma konsekvenser oavsett om anspråket är sant eller falskt – oftast inga konsekvenser. Mycket kan falsifiera påståendet att jorden är en planet som kretsar kring solen, men väldigt lite antas kunna falsifiera påståendet att gud finns. Istället för att bara lyfta blicken och gå vidare, antas vi tro att det är skvatt omöjligt att greppa de mest grundläggande föreställningarna om tillvaron. Har en kristen en personlig relation med Universums skapare eller inte?

En tydlig skillnad mellan religion och vetenskap är att ett påstående om tings varande som görs inom ramen för vetenskap anses vara svagare om det inte är falsifierbart, medan ett påstående om tings varande som görs inom ren religiösa sfären anses vara starkare om det inte kan falsifieras. Alltså, om jag som skeptiker påstår något om verklighetsbeskaffenhet, skulle jag kunna hävda att "om X så Y" och sedan "Y alltså X" eller möjligtvis "inte Y alltså inte X". Men om jag som kristen eller muslim hävdar att en viss vetenskaplig artikel ger stöd för hypotesen att gud finns, så finns gud även om den artikeln skulle falsifieras. Stephen Jay Gould kallar detta för non-overlapping magisteria, men hur man än försvarar skillnaden mellan vetenskapliga och religiösa påståenden, måste man ändå förhålla sig till att den andliga världen ska reflektera den fysiska världen, att metafysiken ska följa fysiken, och så vidare.

Den som vurmar för en hypotes som visar sig vara falsk, kan alltid konstruera ett andligt universum där hypotesen är sann, men det förändrar inte det faktum att hypotesen är falsk, och det bästa exemplet i modern tid är gud förväntas finnas ännu längre bort i ljuset av att han finns på riktigt. "Om X i så fall Y, men om inte X i så fall Y."

Del 1.

söndag 14 juli 2019

Kommer datorer någonsin få ett medvetande?

Nu när datorers eventuella medvetande härjar som bäst mellan dem som säger att de aldrig kommer att få något och att vi har ett överhängande hot om att datorer ska bli medvetna och ta över jorden, tänkte jag försöka reda ut lite begrepp utifrån min begränsade kunskap.

Det finns olika typer av medvetande, och det finns olika medvetandenivåer. Olika arter har olika typer av medvetande, och bland människor finns olika grader av medvetande. Vissa typer av medvetande är väldigt enkla. En dator kan "veta" att tangentbordet används eller att en minnesbit är satt. När man designar datorsystem så pratar man gärna om olika beståndsdelars behov av att veta saker, vilket då handlar om deras rätt att hålla minnesadresser till andra beståndsdelar och kanske få information om de andra delarnas tillstånd. Detta är såklart en ytterst primitiv form av medvetande, men det borde vara den insikten som behövs för att man ska kunna erkänna att det finns olika typer av medvetande.


Skulle vi titta på en väldigt avancerad form av artificiellt medvetande, som han hantera och värdera många intryck och bilda sig en ganska god bild av sin omvärld, skulle vi ändå inte tycka att vi kommit närmre det som förmodligen menas när följande fråga ställs: Kommer datorer någonsin få ett medvetande?

Svaret på den frågan är tyvärr nej, eftersom hur avancerat medvetande datorer än får, så kommer datorer aldrig få människans medvetande. Människa och maskin ligger på helt olika utvecklingsträd, och en hjärna är inte en "vidareutvecklad microprocessor" utan en komposition som fungerar annorlunda. Och så länge den mänskliga formen av medvetande är det man förhåller sig till, kommer svaret på frågan att vara nej.

Redan idag är datorer duktigare än människor på att ta in vissa typer av intryck, att förstå vissa typer av data, och de blir snabbt bättre på det. Redan idag kan en handhållen dator (som av historiska skäl gärna benämns mobiltelefon) betrakta en blomma och artbestämma den bättre än många människor. Men dess inlärningsstrategi liknar inte människans speciellt väl, och den underliggande hårdvaran är fundamentalt olik. Datorer kommer därför inte kunna vidareutvecklas till människor.

tisdag 9 juli 2019

Greta Thunbergs arvode?

Jag tänker inte anlita miljöaktivisten Greta Thunberg, och om jag skulle intressera mig för henne så är det nog vad som sägs och på vilka källor som är det intressanta, inte hennes person, hennes pengar eller något annat. Men det är svårt att blunda för att precis allt som omger henne är infekterat. Precis allt. Hennes anhängare är ganska tanklösa personer som planlöst hyllar allt hon säger och gör, och angriper allt som ens skulle kunna liknas vid kritik, vilket lockar folk att leta fel lite var stans. Senast var det arvodet som var lite för högt för att det skulle få passera. 10-20.000 dollar.

Men först och främst, enligt egen uppgift: Greta Thunberg tar inte betalt för sina föredrag och hon har inga kopplingar till firman som påstår sig erbjuda henne som föredragshållare. Eventuella inkomster från t.ex. bokförsäljning skänks bort till välgörenhet.

Den här gången var det firman All American Entertainment som påstod sig ha Greta Thunberg i sitt stall, för just 10-20.000 dollar. Bloggaren Rebecca Weidemo Uwell plockade upp detta, och blev snabbt upphovsman till ursprungspåståendet hos Thunbergs följare. När historien väl bubblat upp kom sanningen som ett brev på posten: All American Entertainment har på egen hand påstått sig ha Thunberg i sitt stall, annonsen om henne plockades ner, och fansen fick något att skriva i affekt om, på sociala medier.

Felet Rebecca Weidemo Uvell begår, är att hon sprider påståenden som om de vore sanningar. Uppenbarligen behövde påståendet om Thunbergs arvode uppmärksammas för att All American Entertainments bluff skulle bli avslöjad, men om man förväxlar påståenden som sanningar, tappar man i trovärdighet när det handlar om påståenden som inte är sanningar. Jag själv försöker bidra till folkbildningen genom att sprida påståenden, även när de är uppenbart falska, men det gäller så klart att vara tydlig med att det är det man gör. Och även om man är tydlig, så brukar både de som tycker att informationen är skadlig höra av sig - vilket ofta är den som gjorde påståendet (som generas över att behöva stå för det) och de som tycker sig vara duktiga när de hävdar att endast samma påståenden får spridas (helt oavsett om poängen som läggs ovanpå ett påstående är att det sprids trots att det är okontrollerat eller rent av falskt).

Greta Thunberg är i förtroendebranschen. Jag skulle gärna vilja veta mer om hur hon får sin information, men om jag gör ett påstående om henne, så kollar jag gärna med henne om det är sant först. Hon har inget att vinna på att inte dementera en fråga om ett graverande påstående om henne. Tvärt om, det kommer ta veckor innan upprördheten över Weidemo Uvell lägger sig på sociala medier, vilket håller Thunberg kvar i det kollektiva medvetandet och ger Weidemo Uvell sin så viktiga besökstrafik till sin blogg. Att ha fel om Greta Thunberg är inget man gör obemärkt.

lördag 6 juli 2019

Miljövänner hanterar inte miljöfrågan väl

Först och främst: Inte alla miljövänner. Många miljövänner är engagerade i att skapa en bättre värld för framtida generationer, och jag tror definitivt att både t.ex. Greta Thunberg och David Attenborough hör dit. Men många miljövänner drivs definitivt inte av någon kunskapshunger eller något önskemål om att förbättra världen, utan snarare av personkulten kring t.ex. Greta Thunberg.

Jag är inte en del av miljörörelsen och min kontakt med den är ganska sporadisk. Jag är redan miljövän, och agerar redan efter konstens alla regler. Källsortering, mest växtbaserad föda, kött från gårdar som jag känner till och vet att de bidrar till den biologiska mångfalden, återanvänder plastpåsar, inget okynnesåkande i min miljöbil, duschar sällan och snabbt, ingen okynnesanvändning av servrar som t.ex. streaming av tv-serier eller musik, använder de få kläder jag äger i minst 10 år, inget okynnesköpande av elektronik som mobiltelefoner, förespråkar kärnkraft, och så vidare. Jag sköter mig, jag är miljövän, men jag är inte engagerad i miljörörelsen. Den lilla kontakt jag faktiskt har, beror snarare på det fria åsiktsutbytet på sociala medier.

På sociala medier finns alla nivåer av Graham's hierarchy of disagreement representerade. Lite högre på skalan hittar vi ett tanken på att väder och klimat inte är samma sak, såvida inte vädret är varmt (eftersom det passar in i den bild av klimatet som säljs). Om någon tycker att det är kallt, är alla rörande överens om att väder och klimat absolut inte är samma sak. Men väder och klimat är aldrig samma sak. Att en individuell dag är så varm så att det aldrig någonsin skulle ha kunnat vara så varmt utan finlandskryssningar, tv-seriestreaming och flygresor är något vi vet för att vi tittat på långsiktig data.

När vi klättrar neråt på Grahams skala så passerar vi irritation över att streaming av musik belastar miljön mer än vad skivor gör, att e-handel är sämre än snabbköp, att flyg inte är det mest förkastliga sättet att resa, att litiumbrytning skapar livlösa dagbrott, att det egna engångslocket på latten är gjort av samma sorts plast som ungjävlarnas sugrör, och så vidare.

Längst ner hittar vi den sekt som utgör Greta Thunbergs embarrassing allies. Om t.ex. en Rebecca Weidmo Uvell (som jag tyvärr inte har någon koll på annat än att hon är gift med apologeten Markus Uvell) har fel om Thunberg, så förväntas alla spelregler sättas ur spel - dåliga argument för den goda sidan är trots allt argument för den goda sidan. Och vem vill i det läget höra gnäll om Grahams skala?

Vill du verkligen vara den som skapar osämja? I ett sekteristiskt klimat är nämligen kritik i sak väldigt irriterande och osämjeskapande. Problemet med det resonemanget är naturligtvis att den som står utanför den sekt som betraktar Rebecca Weidmo Uvell som ond och Greta Thunberg som god, inte kan förstå varför så är fallet när de argument som förväntas påvisa detta är undermåliga. Som t.ex. detta:


Finns det någon som har ännu fler följare på Twitter? Finns det andra citat om dem? Finns det andra informationskällor eller flera sätt att tolka dem? Det är dessa frågor som ligger till grund för Kringlan Svenssons utlåtande i podcasten Crazy Town: "Skeptiker är den sämsta sortens människor" - men i långa loppet vinner goda argument över dåliga för att det är dessa som berättar för mig vem som har har rätt och vem som har fel, och att Greta Thunberg är bättre än den sekt som följer henne.

fredag 28 juni 2019

Nyamko Sabuni är humanist

År 2012 hade Humanisterna den stora äran att ge sitt Hedeniuspris till Liberalernas nu nyvalda partiledare Nyamko Sabuni för sitt engagemang mot hedersvåld och tvångsäktenskap. Motivationen nämner hennes "outtröttliga arbete för att barn och ungdomar oavsett ursprung eller religion ska ha tillgång till samma mänskliga rättigheter" - allas lika värde ur ett barnperspektiv helt enkelt. Och idag valdes hon alltså till partiledare för Liberalerna, vilket gör henne till den första afrosvenska partiledaren för ett riksdagsparti. Det är i sin tur en indikation på att Sverige inte är ett speciellt rasistiskt land i jämförelse med många andra, men de problem som verkligen finns här, har bubblat upp rejält i och med att hon blev partiledare. Allt från de mest subtila anklagelser om att hon "inte är liberal" till anklagelser om att ingå i ett underjordiskt samarbete med Sverigedemokraterna.


Anklagelsen att någon "inte är liberal" kommer ofta från personer med väldig starka (men totalt omotiverade) föreställningar om vad som är rätt och fel, gott och ont, som seglar under falsk flagg som "liberal" som ett slags täckmantel framför sin väldigt bestämda uppfattning om hur världen ska vara och vad en "utlänning" tycka och hur hon ska bete sig. Anklagelsen är givetvis falsk.

Och falsk är den snällaste beskrivningen som kan användas för att beskriva anklagelserna om samarbete med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna - en anklagelse som ironiskt nog gärna kommer från Socialdemokraterna, det parti som systematiskt och utstuderat använder passivt stöd från Sverigedemokraterna så snart chansen finns, under devisen att "passivt stöd inte är samarbete" (vilket ingen heller hävdar). Men det känns inte det minsta otryggt att lova att varken S eller L kommer bilda allians med varken SD eller V, då både S och L är anrika partier som funnit sin plats långt från både rasism och populism.

Bland fotfolket kommer däremot invandrare som inte följer självutnämnda liberalers naiva förväntningar alltid att mötas med glåpord. För dem finns ett citat av Jan-Olof Strandbergs karaktär i I väntan på Godot: "Folk? De är ena arslen." Jag gratulerar gärna Nyamko Sabuni till sitt nya uppdrag!

lördag 22 juni 2019

Godhet och ondska eller bara olika åsikter?

Vissa brukar säga att högern betraktar vänstern som meningsmotståndare medan vänstern betraktar högern som fiender – inte sällan ondskefulla fiender. Jag köper det inte, eftersom jag vet att det finns många intellektuella även på vänster planhalva, men fenomenet förekommer, inget snack om saken. Skillnaden mellan höger och vänster är jag och vi. Jag har hjärtat till vänster för att jag har ett hjärta. Och så vidare. Därför är det lika bra att det återigen påpekas: Politik handlar om viljan att göra världen bättre.

Vänstern vill konfiskera så mycket som möjligt av folks pengar, för att lämna tillbaka en del av dem, öronmärkt. Behöver någon nya glasögon så ska hon få nya glasögon. Behöver någon annan läsa en bok, ska boken finnas i bibliotekets låneutbud. Och så vidare. Detta är naturligtvis inte ondska, utan en fördelningspolitisk teori som syftar till att förbättra för utsatta.

Högern vill konfiskera så lite som möjligt av folks pengar. I ett välfungerande samhälle ska vem som helst kunna tjäna ihop till sitt uppehälle och kunna köpa både glasögon och böcker till sina barn. Drömmen om individens makt över sin egen tillvaro må vara en ouppnåelig utopi (vilket jag inte tror att det är) men det handlar definitivt inte om ondska, utan blott om ett annat recept för välstånd.

Lösningen är givetvis att samtala. Om man förskräcks över sänkt moms på e-böcker, kanske kommunikation och meningsutbyte är en bättre väg till samförstånd än vad domedagsprofetior om statens minskade makt är. För en stark stat som vet vårt bästa och föreskriver vårt agerande är bara en väg till välstånd – det är vänsterns strategi. Frånvaron av detta är egentligen inte ett uttryck av ondska. Högerns strategi handlar om att ge samhällets svaga makt över sin situation, vilket inte med nödvändighet innebär öronmärkta bidragspengar till glasögon, utan kanske förmågan att köpa glasögon. Det är helt rimligt att förespråka det ena eller det andra, men det är inte det minsta rimligt att vara omedveten om dem flora av åsikter som florerar, samtidigt som man hävdar att man själv står i det goda lägret, eftersom det är vad meningsmotståndaren anser sig göra. I bästa fall: Också.

torsdag 20 juni 2019

Nerikes Allehandas senaste desperata ledare om islam

Få religiösa kan hantera frågor som har med religion att göra sakligt, men bara Nerikes Allehandas chefredaktör Lars Ströman kan gå vilse så till den milda grad som demonstreras i dagens ledare. Hans text går ut på att det är fel av Lindesbergs kommun att inte tillåta bön på arbetstid, vilket är en ganska djärv hållning då bön sällan är en del av arbetsbeskrivningen. Andra debattörer som kräver rätten att be brukar hänvisa till att bön sker på rasten, men nu pratar vi om arbetstid – folk "maskar" ändå två timmar om dagen. Enligt Ströman så kollar man då Facebook eller läser nyheterna om man inte ber. Genom sig själv känner man andra.

Som ett led i sin argumentation nämner Lars Ströman rökare, då rökning gärna sker på bekostnad av arbetstiden. Hur kan man tillåta rökning på arbetstid när man inte kan tillåta bön på arbetstid? Är det inte helt obegripligt?

Låt oss bortse ifrån att de arbetsplatser där rökning är ett problem, tenderar att förbjuda rökning (vilket förvisso skjuter sönder Strömans argument), så måste man ändå fråga sig om liknelsen är ett strategiskt val. Ströman uppmanar oss att tänka på alla rökpauser som förkommer, för att finna i vårt hjärta att man ska få be på jobbet. Om bön är som rökning måste rökning vara som bön, och eftersom rökning numera är förbjudet på flera arbetsplatser, är det relevant för Lars Ströman att vädja till att rökning ska tillåtas med hänvisning till att bön är tillåtet. Vi får se hur länge det dröjer innan Ströman rycker ut för landstingsanställda rökare, såvida inte detta faktum ställer honom i position att avfärda sin egen liknelse.

Eftersom det just är frågan om bön på arbetstid som diskuteras denna gång, så anser Ströman att det pågår en kampanj mot muslimer, eftersom det är just muslimer som ber på arbetstid. Men muslimer ber inte på arbetstid. Muslimer är fria människor, fullt kapabla att sätta sin religion åt sidan under arbetstid. Att kalla personer som kräver att få be på jobbet för "muslimer" är inte mer begåvat än att kalla personer som dricker sprit på jobbet för gastronomer. Lars Strömans försvarstal vänder sig naturligtvis till fundamentalister – det är den extremistiska falangen med bönekrav som försvaras, knappast den som flytt från islamismen till ett sekulärt land.

Jag har inte skrivit något svar till tidningen, för Ströman hanterar all kritik på samma sätt: Han skriver ett kort svar som berör en konstruerad poäng eller (i bästa fall) svag bisats, för när en ofelbar person har fel måste ju så klart budbäraren angripas. Men varför kallar sig egentligen en konservativ tidning sig för "liberal"?

Eftersom liberaler per definition är tillåtande har det uppstått en ohelig allians mellan liberaler och konservativa. Före flyktingkrisen var den svenska vänstern notoriskt aggressiva mot religion, och det var traditionellt sett vänstern ägde makten. Möjligtvis undantaget statens egen kyrka var religion något oönskat. Liberaler däremot, är accepterande till sin natur, även mot konservativa rörelser. Att den konservativa frikyrkan röstar liberalt beror inte på att konservativa är liberala, utan att konservativa i en minoritet får acceptans från liberalismen. Det är därför ordet "liberal" kan te sig förvirrande. Vissa är liberala för att de är liberala, andra är liberala för att de är konservativa som funnit en acceptans för sin konservativa ideologi hos liberaler, som de aldrig kunde få från den socialistiska regimen. Nerikes Allehanda är givetvis inte liberaler, de är konservativa som profiterar på liberalism.

söndag 9 juni 2019

Om kristen skepticism (1/3): Vetenskap eller metafysik?

I debatt hörs ibland att man vet att homeopati inte fungerar, men att man inte vet om gud finns. Eller att guds existens är en fråga om tro, men att astrologi är gammal mytologi. Detta är ett uttryck för att vetenskap är inte alltid önskvärt. Vetenskap är bra när man pratar om homeopati eller astrologi, men otillräckligt eller oönskat när man diskuterar gud. Vetenskap är bra när man diskuterar "andra människors vidskepelse" men inte när man diskuterar något fint och bra, eller, i värsta fall, något en föreställning man själv besitter. Så hur vet man när det är tillåtet för vetenskapen att lägga näsan i blöt?

Man skulle kunna tänka sig att gradera frågor från fysiska till metafysiska genom att placera in dem på en skala (som gärna får benämnas som något som har med Elmsjö att göra, efter namnet på personen som först presenterade denna gradering), där trossatser med starka fysiska implikationer (t.ex. "jag tror att det finns enhörningar") hamnar långt till vänster och trossatser med svaga fysiska implikationer (t.ex. "jag tror inte på en skäggig gubbe på ett moln men på något") hamnar långt till höger. Syftet med skalan var att gradera gudstro och jag anser att den kan vara till hjälp att illustrera skillnader när man ställer olika föreställningar om gud mot varandra.

Längst till vänster på skalan finner man Bibelns gud som adresserar människan genom att prata från molnen, som stiftar regler och som utdelar belöningar och straff. En fysisk gud, vars existensanspråk liknar anspråk om sparvars existens. "Finns" och "finns inte" är varandras extrema motsatser, och man kan tydligt peka på varför man anser att något finns och varför man anser att något inte finns. "Jag kan se sparvar" och "jag kan höra guds röst" är båda motivationer till föreställningen om existens som tar avstamp i tydliga fysiska fenomen.


Bland gudstroende betraktas denna vänstersida som naiv och ointellektuell, och man har inte sällan nedlåtande namn på sina bröder och systrar i Kristus vars gudsbild hamnar på skalans vänsterkant. Här tror man minsann inte på "något", här tror man på en personlig gud som hör bön. Hur naivt det än må vara, så antas man överleva sin egen död, och då bli straffad eller belönad för de livsval man gjort. Eller något liknande.

Längst till höger på skalan hittar man en gud som beskrivs som "något". Den som tror på "något", tror på en gud som inte sitter på moln och som saknar skägg. Denna gud har skapat jorden genom att planera jordens uppkomst och öde, och har genom Martin Luther låtit oss veta att vi bär skuld för det undermåliga utfallet.

Även om den lite mer djuplodande analysen ligger i framtiden, så kan jag redan nu säga två saker om denna skala. För det första så återfinns jultomten på den högra sidan av skalan, för även om skäggväxt knuffar gud till vänster, så är skägget en del av själva definitionen av jultomten. Dessutom, om man erkänner pappors tidningssköpande som en delförklaring till tomtebesöket, blir skillnaden mellan tomtens existens och icke-existens ganska liten, vilket tvingar den "kristne skeptikern" upp på barrikaden i frågan om jultomtens existens - ingen kan veta! Att säga att tomten är en mänsklig uppfinning är lika radikalt som att säga att gud är detsamma! Detta skiljer onekligen jultomten från t.ex. enhörningar som rimligtvis borde både spillningar och kvarlevor efter sig. Enhörningar hamnar till vänster, jultomten till höger.


Givetvis bortsett alla naiva tomtebilder, så är skillnaden mellan tomtens existens och icke-existens ganska liten - nästan obefintlig.

Del 2.

söndag 2 juni 2019

Podcasten Konflikt S04E10: Om religionsfrihet

Hur är tillståndet för religionsfriheten i landet och hur ser vi på ämnet? Lyssna på det absolut sista avsnittet av podcasten Konflikt! Lyssna här, mycket nöje!

torsdag 30 maj 2019

Graham's hierarchy of disagreement: Det finns inga skäl att tro att Gud finns

Programmeraren Paul Graham har skrivit en kort essä om förmågan att inte håll med, betitlad "How to disagree". Jag har aldrig riktigt känt mig som den tilltänkte mottagaren, utan läste den inför min första offentliga debatt eftersom min meningsmotståndare absolut ville vara säker på att jag skulle veta hur man agerar när man inte håller med. Graham formulerade sju nivåer av precision på ett refuserande av en ståndpunkt, men skalan har sedan dess kompletterats med ytterligare en nivå. Dessa nivåer kan illustreras som en pyramid, enligt följande:


Jag har stött på de flesta nivåer (8-2). Svaret på påståendet "det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud" kan besvaras på följande sätt:

Nivå 8, att kasta milkshakes:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- ~Kastar milkshakes~

Nivå 7, öknamn:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Bög!

Nivå 6, personangrepp:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Du är ateist!

Nivå 5, vädjan till ton:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Du respekterar inte min tro!

Nivå 4, motsägelse:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Gud finns visst!

Nivå 3, motargument:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Om inte Gud finns, vem har då uppfunnit moralen?

Nivå 2, refusering:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Den vetenskapliga artikeln Y hävdar att Gud faktiskt finns.

Nivå 1, refusering av huvudpoäng:

- Det finns inga skäl att tro på Gud, alltså tror inte jag på Gud.
- Det finns skäl att tro att Gud finns eftersom X.

Jag har som sagt stött på de flesta nivåer, så jag vet vad Y är och varför den är ogiltig. Men jag har aldrig stött på X. Det är därför jag anser att begreppet "vetenskaplig skeptiker" innefattar "ateist".

onsdag 29 maj 2019

Brås rapport om sexualbrott i Sverige

Rapporten som alla har fruktat, orsaken bakom ökat antal sexualbrott i Sverige, har nu levererats av Brottsförebyggande rådet (Brå). Brå har tittat både på varför anmälningarna om brott och den upplevda utsattheten har ökat. Att rapporten har varit så efterfrågad är förmodligen att ökningen av sexualbrott har ökat under en period då flyktinginvandringen har ökat. Så hänger detta ihop? Brå säger nej.

Det som förklaras av Brå är en ökning av sexualbrott med 81% mellan 2005 och 2017. Benägenheten att rapportera har ökat, och det beror enligt Brå på att man numera inte har samma tolerans mot sexualbrott, men benägenheten påverkas av flera faktorer. Dessutom har våldtäkterna ökat för att den juridiska definitionen av våldtäkt har skärpts.

Man kan inte alltid säga vem gärningsmannen är eftersom det begås betydligt fler brott än vad som anmäls. Enligt Brå själva handlar det om 112 tusen personer som blivit utsatt för ett eller flera allvarliga sexualbrott år 2017, vilket betyder att de allvarliga övergreppen är fler än 112 tusen. Det kan jämföras med 22 tusen anmälda övergrepp oavsett grad. Man kan inte säga mycket mer om vilka gärningsmännen är efter, eftersom de flesta övergrepp inte är fall för rätten.

I de anmälningar som görs, är gärningsmannen typiskt en man. Ofta en okänd man (32%), annars en vän (18%), i tredje hand någon man har en professionell relation med (16%). Summerar man andelen kända (kollega, vän, och så vidare) får namn betydligt mer än 32%. Att gärningsmännens ursprung skulle spela roll avfärdas, men samtidigt skriver man att man inlett en ny studie i den frågan. Tino Sanandaji avfärdar rapporten som en skrivelse som syftar till att släta över frågan, att förklara att ökningar egentligen inte är ökningar. Men om Brå har rätt, så har just Sverige alltid haft särskilt stora problem med sexuella övergrepp, men att detta nu äntligen vågar uppges, och i vissa få fall även anmälas. Det är alltså Sverige som är Europas våldtäktsmecka enligt Brå.

Läs hela Brås rapport här.

söndag 26 maj 2019

Sweet home Alabama!

Även om Kristdemokraterna framgångsrikt har lyckats koppla Lynyrd Skynyrds rockklassiker Sweet home Alabama till abortmotstånd så betyder inte det att det är abortmotstånd som låten företräder. Det är fullkomligt vettigt att fortfarande älska den och alla andra Lynyrd Skynyrd-låtar utan att någon har rätt att göra en massa antaganden om din syn i abortfrågan. Tvärt om, vi liberala frihetsälskande människor som betraktar aborträtten som en viktig förutsättning för det sociala välståndet och som en framgångsfaktor för samhället i stort, borde stjäla tillbaka den, för låten tillhör varken Kristdemokraterna eller rörelsen som delar deras agenda.


Det absurda i att låta fienden äga agendan och kontrollera din kultur blev uppenbart när justitieminister Morgan Johansson i all välmening ville förbjuda tyrrunan (skrivs ᛏ) eftersom tyrrunan används av Nordiska Motståndsrörelsen. Det låter kanske bra, för "det drabbar bara rasister". Man kan således kriminalisera användandet halvmånen för sin koppling till islamism och hammaren och skäran för sin koppling till Sovjet, och så är alla problem lösta.

Vi förväntas tänka att det inte spelar någon roll om tyrrunan i sig själv är en rasistisk symbol eller ej, vi förväntas tänka att om en rasistisk organisation använder den, ska vi andra avstå. Det spelar ingen roll om du älskat klassikern Sweet home Alabama i hela ditt liv, om abortmotståndare lyssnar på den så måste vi andra avstå. Men om nazister börjar använda en röd ros som symbol? Fredrik Haage skriver:
Johansson öppnar för en nationell låtsaslek som bara kommer att ytterligare urlaka det allmänna förtroendet för politik. Om svenska nazister plötsligt använde en röd ros som symbol, bara för att jäklas, vad gör regeringen då?
Håller då principen om fiendens rätt att äga kulturen och sätta agendan? Eller kommer Socialdemokraterna hävda att symbolen inte alls är rasistisk, utan endast en symbol som bl.a. används av rasistiska organisationer? Alltså precis det som alla andra redan hävdar! Till det, betänk att Adolf Hitler var vegetarian, helt utan att alla vegetarianer är som Adolf Hitler och helt utan att det ger skäl att överväga en kriminalisering av vegetarisk kost.

Det här valet har inte handlat om sakfrågor, med möjligt undantag av Tomas Tobé och Fredrik Federlay. Det här valet har handlat om medietid, vilket Kristdemokraterna känner till. Sverigedemokraternas överviktiga toppkandidat poserar med en enorm skål chips i förhoppning att få göra ett nummer av att han hånas för sitt utseende. Feministiskt Initiativ (som ingen vet varför de får vara med och debatterar) skickar en person från en djupt kriminell organisation som inte låtsas förstå något alls om någonting, i förhoppning om att få göra samma poäng. Socialdemokraterna skickar en skattefuskande miljonär som likt Filippa Bark läxar upp den som köper en för dyr väska, och så vidare.

Eller som de själva säger: Det handlar om symbolfrågor. Men bevisligen kan olika symboler betyda olika sak för olika människor. Varken Kristdemokraterna eller Nordiska Motståndsrörelsen ska ha någon särställning.

Podcasten Konflikt S04E09: Om postmodernism

Hur ser vi på postmodernism och har den något med konspirationer att göra? Och hur fungerar klimatrörelsens PR? Lyssna på samtalet här, mycket nöje!

söndag 19 maj 2019

Podcasten Konflikt S04E08: Statlig utförsäljning?

Hur långt kan man dra statliga utförsäljningar? Vad är statens kärnverksamhet och var ska staten hålla sig borta? Hur ser vi på public service-media? Lyssna på senaste avsnittet av podcasten Konflikt här, mycket nöje!

lördag 18 maj 2019

Vad betyder det när politiker hotar tjänstemän?

För en månad sedan beskrev jag hur Annika Strandhäll sparkade Ann-Marie Begler från GD-posten på Försäkringskassan av valtaktiska skäl. Det draget i sig själv är inte något som försvagar förtroendet för Strandhäll då hennes väljare förmodligen delar hennes bild av nödvändigheten att verka för en större sak, nämligen Socialdemokraternas maktposition.

Det som biter Strandhäll i röven är att hon ljuger om händelseförloppet, då det är betydligt färre Socialdemokrater som accepterar en lögn som avslöjats som just en lögn än vad det är Socialdemokrater som accepterar ett brott mot lagen om offentlig anställning.

Centerpartiet vill inte uttala sig om hur de ställer sig till misstroendevotum mot Annika Strandhäll förrän efter valet till europaparlamentet, vilket jag tolkar som att man besitter förmågan att betrakta sig själva utifrån. Och om man kan kritisera sosseriet för något, så är det att de saknar denna förmåga. Stefan Löfven anser till och med att det är oseriöst att man ska tala sanning. Förmodligen är betraktas det även som lika oseriöst att företräda folket istället för sig själv och sitt parti, men det finns inget i hans uttalande som kan tolkas så.

Och apropå Strandhälls uttalade hot mot Begler, vad betyder det? I länder där ministerstyre är praxis så får ministrarna som de vill genom att berätta hur de vill ha det. Men i Sverige måste en minister antingen avstå att detaljstyra eller göra det genom att spänna musklerna, och i det valet kommer sossar alltid att vara sossar.

Men det finns alltid något annat som är värre. Vi lever i en tid där Soraya Post uttalar sig om svensk försvarspolitik.

måndag 13 maj 2019

Svenska kyrkans slutgiltiga siffror för 2018

Det slutgiltiga medlemstappet år 2018 landade på 94679 personer, vilket innebär att medlemsantalet är 5,9 miljoner människor eller knappt 58% av landets befolkning. Det innebär att kyrkan, kristendomen och den organiserade religionen fortfarande står sig väldigt stark i Sverige.


Med det sagt, i början av 1970-talet var drygt 95% av befolkningen medlemmar i Svenska kyrkan. Många betalar sitt medlemskap i Svenska kyrkan för att de gillar gamla fina kyrkor, men det statliga bidrag som går ut till dessa påverkas inte av medlemsantalet.

söndag 12 maj 2019

Symbolvärdet som slöjan bär

Muslimer har inte några särskilda krav på hur kvinnor ska eller inte ska klä sig. Sekulära humanister och muslimer är helt överens om att man får dricka öl om man vill, att man som kvinna får visa sitt hår om man vill, att rimmat fläsk är något av det godaste som finns, och så vidare. Bara man respekterar speciella platsers och situationers klädkod, och bara man inte har bar underkropp på allmän plats, så ska vem som helst få ha (eller inte ha) på sig precis vad som helst. Men vilka val man gör kan avslöja ett och annat om vilka värderingar man har, dock inte alltid.

När duon Rebecca och Fiona uppträder i Sovjetunionens flagga så beror det inte på att man sympatiserar med Sovjetunionen, det är harmlös historielöshet. Det är inte konstigare än att Pernilla Wahlgren uppträdde med järnkorset i Melodifestivalen år 1985, eller att vilken hipster som helst bär en t-shirt med tryck föreställande Che Guevaras ansikte. Jag ser inga problem med det. Det är även historielöshet som ligger bakom icke-islamisters försvar av islamisters slöjkrav på kvinnor. För det är inte muslimer generellt som knuffar homosexuella från höga byggnader, det är inte muslimer generellt som eldar upp avfällingar i burar, som sågar huvudet av barn vars brott mot mänskligheten är att bli född av icke-muslimer, eller stenar kvinnor som låtit sig våldtas, och så vidare.

Dessa gärningar begås av en fundamentalistisk subgrupp – det är islamister, inte muslimer, som gör sig skyldiga till dessa illgärningar. Kravet på slöja har inget med islam generellt att göra, det har med islamism att göra. Slöjan är inte en symbol för islam mer än vad terrorgruppen IS är en symbol för islam. För att blanda samman detta krävs historielöshet eller extremistsympatier, där endast det förstnämnda kan ursäktas.

SVT Humor fick ett klipp som drev med terrororganisationen IS bortplockat från Instagram på grund av att "muslimer" blev kränkta, men det var en falsk grund för muslimer blir inte kränkta av att man driver med terrororganisationen IS. Det är islamister, terrorister och IS-anhängare som blir kränkta över en sådan sak. I Sverige är dessa en tillräckligt stor grupp och en tillräckligt högljudd grupp för att göra avtryck, men det är fegt att peka på hederliga och fredliga muslimer medan man underkastar sig islamism. Den som vågar opponera sig mot slöjan är förmodligen en humanist med islam i åtanke, men den som försvarar slöjan är antingen den som försvarar judestjärnan, hakkorset eller sovjetflaggan, fullkomligt ovetande om att symboler kan ha en historia, eller den som verkligen sympatiserar med det kvinnohat som den representerar. Som tur är, är det nästan alltid de förstnämnda som höjer rösten, men när SVT Humor förlorade sitt instagraminlägg som drev med IS var nästan alla med på att det var just den religiösa extremismen som var måltavla, naturligtvis undantaget de som sympatiserar med IS och tillskriver sina åsikter till islam generellt.


Det är aldrig muslimer som bär fanan när homosexuella ska avrättas, det är antingen islamister eller islams imbecilla riddare – de som betraktar kritik mot svastikan som någon slags allmän kritik mot Tyskland, totalt oförmögna att se individer bortom stereotyper. Med det sagt är inte ett förbud mot att bära slöja vettigare än ett förbud att vara misogyn, ett förbud att vara nazist eller ett förbud mot att hata judar. Om vi låter idéer mötas, kommer vi tids nog att lära oss att identifiera vilka idéer som är bra och vilka som är dåliga.

Att en skeptiker avslutar sitt medlemskap i facket på grund av att de marknadsför sig med kvinnor i slöja har resulterat i frågan om utträdet beror på att facket har muslimer som medlemmar. Men muslimer är inte alltid islamister! Inte heller om facket hade marknadsfört sig genom att visa stjärnmärkta judar, är det säkert att utträdet hade berott på judars medlemskap. Det hade lika gärna kunnat bero på att man är reserverad inför rasism – en ganska främmande tanke i dessa tider.