onsdag 17 juni 2015

Avkrävd vidskepelse

Aftonbladet rapporterar i söndags ganska gripande om en pappa som kämpar för att få hem sin treårige son. I artikeln säger man att pappan är skuldfri och har ordnad ekonomi, har högskoleexamen och jobb, och är ostraffad och utan missbruksproblem. Men när hans lämplighet som förälder utreddes, så upptäckte man att pappan inte tror på Gud, vilket orsakade en viss uppståndelse hos socialtjänstemannen. Att tjänstemannen alls frågar är anmärkningsvärt i sig. Om frågeställaren förväntar sig att pappan ska dela tjänstemannens egna vidskepelser så är tjänstemannen olämplig för sin roll - det ska naturligtvis inte vara till nackdel för en familj att pappan saknar en specifik vidskeplig föreställning. Man undrar vad folk tror egentligen?

Tidningen Dagen rapporterar att Magnus Malm reder ut frågan i sin bok med den lite värdeladdade titeln "Som om Gud inte finns. En bok om sekularisering". Malm förfäras över att samhället blir mer religiöst neutralt och att Gud och det kristna inte längre märks. Men Malm får faktiskt försöka göra sitt bästa att fylla sin tillvaro med Gud och religion ändå, eftersom sekulariseringen är viktig även om Gud verkligen finns på riktigt.

Om Gud finns så har ateisterna fel. Jag själv är temporär ateist, men jag tror verkligen inte att Gud finns på riktigt, helt oberoende av huruvida han verkligen finns på riktigt - jag är ateist för att jag ännu inte fått ta del av de goda argumenten att tro, inte för att jag vet att Gud inte finns. Poängen är att med eller utan Gud så kryllar samhället av personer som tror på andra gudar, flera gudar eller inga gudar. Och det är genom sekulariseringen som vi alla kan samexistera på lika villkor. Därför föreslår jag att Magnus Malm, liksom andra gudstroende, dyrkar sin gud utan att avkräva underkastelse från någon annan, socialtjänsteman eller ej. Ett sekulärt samhälle, helt enkelt.

29 kommentarer:

  1. Förut har jag tyckt att lärare och läkare inte ska få certifieras om de är religiösa (vidskepliga). Utökar nu med socialtjänstemän. Vi bör i en nära framtid också arbeta för att möjligheten för religiösa att bli föräldrar regleras bort. ;-) Kommentaren bara halvt på skämt...

    SvaraRadera
  2. Malm är väl mest bekymrad över att det kristna inte syns i kyrkan! Inte att det inte syns i samhället.

    Vad är egentligen innebörden av att du tror att det krävs ett sekulärt samhälle för att vi alla skall kunna samexistera på lika villkor? För mig ter det sig makabert att relationsformen mellan människor skulle vara avhängigt samhällsformen. Vill du ha en triggervarning nu när sekulariseringen avtagit i yngre åldersgrupper?
    /Olle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir det mer "lika villkor" om t.ex. kristendomen förbjuds och tacksamhet till Det Flygande Spaghettimonstret avkrävs? Alternativet är ju att fantasier, vidskepelser, vanföreställningar och annat trams sköts privat. Det har ju funkat för normalbegåvade i alla tider.

      Radera
  3. Anders - du inser väl hur absurt det blir om någon säger till dig att du gärna får vara sekulär humanist, men att det inte får ge genklang i dina handlingar och åsikter utan får existera undanskuffat i något privat inre hörn av själslivet.

    Var är det vi människor möts? I våra gränser! Det är det som är kontaktytan mellan oss. Självklart tål människan dessa möten - det är vi gjorda för (även evolutionärt:)). Som kristen är du ansvarig för att jobba med din kärlek till alla människor, oavsett tro eller annat. I min kyrka kommer ibland muslimer in och ber, för de föredrar det framför att be i sekulär miljö. Där sker möten!

    Nä, hellre jobba med kärlek och gränser mellan människor så organiska, genuina möten kan ske och uppstå än att tvångsansluta alla till en gemensam sekulärhumanism. Men som sagt - du får ju gärna ha den hållningen, men den resulterar tillslut till en repressiv tolerans om tillslut inte tolererar något. Triggervarning på det!
    /Olle

    SvaraRadera
  4. Olle
    Vad du skriver konstigt, "människor möts i våra gränser"."organiskt genuina möten", "jobba med kärlek och gränser mellan människor" etc.
    Är det poesi? Jag tycker det låter som genuint mumbo-jumbo.

    "Kristen kärlek" har för mig en nedsmutsad klang. Oäkta, skenhelig påklistrad - jag tänker på alla småskandaler som mörkas inom Svenska kyrkan med mängder av människor som avpolleterats med saftiga avgångsvederlag, där man mörkar så mycket det går såklart. Kyrkfolket klarar inte att leva i "kärlek" helt klart. Förvånar mig inte alls, knepiga människor klarar inte att hålla sams.

    Men framförallt är den här kärleken alldeles för "organisk", i bemärkelsen köttslig Jag tänker naturligtvis på tusentals pilska katolska bögpedofiler men också på komfirmandpräster som ser sin chans samt slemmiga tjejtjusar-pastorer med nacklockar. Isch.
    Nej bort med precis allt religiöst , det finns inget skäl i världen att hålla på med vidskepelse.

    SvaraRadera
  5. Lokatt - många synder är begångna av kyrkans söner och döttrar!

    Vi lever i grunden ett ofullkomligt liv, inget konstigt med det. Det är då tur att det inte är upp till vår kärlek att fullkomna livet utan upp till Guds kärlek.

    Vad får dig att tro att bögpedofili och slemmiga människor skulle upphöra med ett borttrollande av religiositet? (för det var så jag förstod dig)
    /Olle

    SvaraRadera
  6. Olle
    Din fråga skulle ta för mycket plats att besvara och naturligtvis har jag inte lösningen. Men jag har idéer.
    Till att börja med bjuder själva den ofta suggestiva kyrkomiljön in till hemliga förlustelser. Känslan hos både offer och förövare att vara utvald, någon särskild, kan befria aktiviteterna från vanliga normer (jfr Knutbypastorns multipla sms från guden med order om ökad sexuell aktivitet med den svagsinta barnflickan).

    Stark auktoritetstro är viktig, det gäller säkert i hög utsträckning hos små korgossar med uppgift att assistera guds sändebud på jorden. Barn som pillas i stjärten av vanlig okänd farbror skriker nog på mamma, men när själve Gud i form av snälle prästen gör det måste det ju vara okej, rentav ärofullt.

    När det gäller frikyrklighet tror jag att ett mått av enfald-efterblivenhet i kombination med social utsatthet hos offren är nyckeln till framgång för pastorn. Jag känner inte så många frireligiösa, men de jag träffat har inte varit bäst i klassen om man sejer.
    Att åberopa sina kontakter med den Allsmäktige genom att t ex tala i tungor - Guds hemliga språk mellan sig och de särskilt utvalda - ger härliga möjligheter. Att staten ger bidrag till dessa bluffseanser är skandal, det bekräftar det rätta och riktiga med trollerierna.
    Slemmiga pedofilbögar och manipulerande konfirmandpräster etc ska inte ges fria tyglar genom att åberopa "detta är Guds heliga vilja, så kom med här lille vän".
    Bikten är enligt mig den perfekta runkkällan att ösa ur för pilska gubbar i klänning, isch.
    De här personernas mer eller mindre snedvridna lustar försvinner inte för att de inte ges tillfälle att utöva dem mot oskyldiga barn eller förvirrade tonåringar.
    Men de ska inte få chansen! Bort med prästerna, av med deras klänningar, ut med rökelsekar och blödande jesusar på kors.
    De f d bögprästerna får väl nöja sig med att förlusta sig med varandra, det får duga för dem. Hur de övriga övergrepparna ska klara sig vet jag inte.
    Men vi ska inte servera dem möjligheterna som på en bricka! Bort med all viskepelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja - Lokatt, vi har väldigt olika syn på vad kyrkan är. Visst dras människor med maktlängtan och perversioner till kyrkan! Vi hade ett riktigt obehagligt sånt fall här i Uppsala för en tid sedan. Men ett konstaterande är att gällande katolska kyrkan är det världen största organisation - världens största - vilket innebär att den rymmer en mängd pedofiler. Men inte mer än i övriga samhället. Men då det är världens största organisation så är det så klart många av de ertappade som kommer därifrån. Enkel matematik. Dessutom konstaterade en tysk sociolog, som jag tyvärr inte minns namnet på nu, att det är 18 ggr större risk att bli utsatt för övergrepp utanför katolska kyrkan än innan för dess väggar. Begrunda det!
      /Olle

      Radera
  7. Den här diskussionen är naturligtvis seriöst sett en diskussion mellan människor, som definitivt borde sitta i madrasserad cell och ta en allvarlig diskussion med sin respektive Gud om dennes osynlighet samt maktlöshet. I det här fallet kan man vädja lika gärna till Mållgan och utdela föräldrarättigheter utifrån hur mycket man tror på honom. Jag vägrar tro att folk faktiskt är så här dumma. Men tyvärr har jag ofta fel......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Kristian - Gud som har all makt i Himmel och på jord gör sig fullkomligt maktlös. Så maktlös att han låter sig dödas på ett kors. Människor, som inte har någon makt i Himmel eller jord, vill däremot göra sig maktfullkomliga. Till den grad att man dödar sin Gud, den Gud som är fullkomligt oauktoritär. Han tvingar ingen till sig. Och osynlig?! Jag ser Gud verka hela tiden i sin Skapelse.

      I den här världen kan det vara ett sundhetstecken att sitta i en madrasserad cell, ta mig tusan.
      /Olle

      Radera
    2. Lustigt nog uppfattar Du min antydan om gudar i pluralis som en antydan till en som dog på korset. Din totala enögdhet är förbluffande....Men självklart har Du rätt att tycka så..... Mänskligt tal förstår Du dock alls inte.

      Radera
  8. Olle
    Den där tyska sociologen ger jag inte ett vitten för, han måste vara ett skämt.

    Jag är fullständigt övertygad om att sexuella perversioner (urschäkta alla bögar) sugs till kyrklig verksamhet som flugor till en skål med honung.. Och där i den unkna instängda miljön frodas de och växer.
    Men även om det nu skulle vara så att pedofiler och tonårsförförare finns i samma utsträckning som inom kyrkan ute i samhället, bland truckförare, kassabiträden, bantjänstemän etc, (vilket jag allså inte alls tror) så är den Stora skillnade att kyrkans män har ett ANSVAR som förpliktigar, de förväntas ha en särskilt god moral, de leds ju av Jesus som visar vägen eller hur. Det är ju vad de stackars troende är övertygade om.
    Tros-trollerierna medför fritt fram för övergrepp för den präst eller diakon som spelar sina kort väl. De troende litar på honom, tror på honom, tror enfaldigt och oskyldigt att han går den allsmäktige gudens rätta och riktiga ärenden.
    Det är alldeles extra svinigt att begå övergrepp för dem, och alldeles extra enkelt, framförallt i katolska länder.
    Det finns ingen som helst ursäkt för den som förgriper sig på barn - ingen alls!

    SvaraRadera
  9. Olle
    (Jag kallar dig Olle , jag tycker inte om att prata med andar eller "anonyma".)

    Händelserna/övergreppen i Uppsala känner jag till. Ungdomspastorn som upprepat förgrep sig på en femtonårig pojke - riktigt vidrig historia.
    Det extra obehagliga, som är typiskt inom såna här hierarkiska sjuka grupper , var att ingen i omgivningen reagerade på att ungdimspastorn hade så många "enskilda samtal", "särskilda uppgifter i naturen under hajken" , enskilda samlal under promenader etc.
    Någon borde ha slagit larm, men det var det ingen som gjorde..
    Den unge pastorn med det trevliga utseendet var öppet homosexuell och gift, med en man naturligtvis, vilket väl fick de enfaldiga att tro att han därför inte var kapabel att förgripa sig på en tonårspojke.
    Min på det här området extrastora livserfarenhet får mig tvärtom att tro att återgivandet av de unga tus erotiska eskapader tjänade som extra glöd till brasan hemmavid hos det gifta paret.
    Tonårspojken blev förförd och förälskad, naturligtvis, och sa ingenting, ungdomspastorn visste precis hur grooming ska utföras.
    Den fega dumma omgivningen såg, men sa ingenting.
    Skitstövlar, allihop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lokatt - det vidriga och avskyvärda i övergrepp är vi helt överens om!

      Jag möter en del övergreppsproblematik i mitt yrke och är övertygad om att de som har intresse av att gestalta sina inre konflikter i yttre övergrepp hittar sina arenor att göra det. Kyrkan kan vara en sån arena men att ta bort "all vidskepelse och religiositet" är inte att ta bort problematiken.
      /Olle

      Radera
    2. Nej, vetenskaplighet är inte den enda lösningen, men det är förutsättningen. Vi kan inte lägga viktiga saker i händerna på en massa galningar.

      Radera
  10. Efter att ha lyssnat på båda delarna kan jag konstatera att här ligger inte bara en hund begraven utan en hel kennel. Fruktansvärt skrämmande att socialnämnder har en sådan makt. Om en psykologs uttalande inte passar byter man bara ut psykologen. Vem minns inte fallet i UG för några år sedan i Marks kommun, om ett par romska barn som var placerade hos ett lantbrukarpar. Där var situationen omvänd, barnen togs ifrån familjehemmet. Vad gäller fallet i Bollnäs har nog frågan om kristen/ateist används bland mycket annat för att stärka det de är ute efter, att hindra den biologiska pappan. Jag erinrar mig åter Sven Stolpes benämning:'socialödlor'

    SvaraRadera
  11. "Prinsessan Sofia är väl ingen älvdaling..?"
    skriver en insändare i dagens DN. Som tycker att om man är född i Täby och flyttades till Älvdalen som sexåring så är man inte dalkulla.
    Där finns förklaringen till avsaknad av dialekt hos (hela?) familjen. Det förklarar också bristen på klackarna i taket på orten vid bröllopsfirandet, samt svaret från en tillfrågad familj angående om de känner familjen: "Nej... vi känner ju till dem, men vi känner dom inte."
    Jag gissar att Täbyfamiljen var lite för fin för att umgås med vanligt folk med dialekt...
    Hovets PR-avdelning har jobbat på bra tycker jag. De har lyckats snickra ihop en rejält annorlunda prinsessperson än den ursprungliga.
    Det här får mig att tänka på jesusfabeln.!
    Med en tung auktoritet bakom sig samt resurser kan man leda fåren åt vilken håll man vill.
    Kungahuset eller Gud - same but different.

    SvaraRadera
  12. Inte bara katoliker! Same, same - but different!

    http://www.hd.se/nyheter/sverige/2015/06/18/kyrkledare-valdtog-flera-barn/?ref=yfp

    SvaraRadera
  13. Björn
    En, en aning tragikomisk koppling syns på samma sida som rapporten i Helsingborgstidningen om "hålla handen" med barn i kyrkan
    En bild på söt liten flicka, som säger:
    "När barnen får bestämma: Så gör du någon glad"

    Jaha, ännu en i raden av kyrkans förvridna tjänare har förgått sig mot värnlösa barn.
    Har jag rätt, eller har jag rätt? ;-)

    Betänk att detta kan vara toppen av ett isberg. Precis som när skolbarn utsätts för mobbning så säger de ingenting om sexuella övergrepp, det finns en skam inbyggd i händelserna.

    Exempel 1: Min mamma gick i graven utan att jag med ett ord avslöjat vad hennes charmige nye fästman försökte göra med mig när jag var sju år. (han misslyckades).
    Jag kände ingen direkt skam, men ville inte såra min förälskade mamma och ville absolut inte dra igång en pinsam scen.

    Exempel 2: Min äldste sa inte ett ord om mobbarna i fjärde klass, inte förrän han kom hem med sönderrivna kläder berättade han.
    Det pågår i hemlighet osynliga aktiviteter under altartäckena, om ni frågar mig.

    Men varför benämns gärningsmannen som "handledare" inom kyrkan? Är det för att skydda goa kyrkohedern, eller vad?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "goa kyrkoherden" skulle det förstås stå.

      Radera
  14. Nu blir det visst lite rörigt här,
    Men detta gäller pappan som inte är tillräckligt religiös för att få ha hand om sitt barn (jag strölyssnade på ett radioreportage om fallet i morse).
    Det hela tycks utspela sig i Bollnäs. Som inte ligger så långt från Edsbyn.
    Inte bara Småland har sitt bibelbälte, det finns en motsvarighet i detta område, möjligen en kvardröjande effekt från 1886 då fyrahundra hälsingar från trakten lämnade sina hem vind för våg för att följa predikanten och sektledaren Erik Jansson till Illinois, USA. (Jag har faktiskt stått på den låga bergstoppen där han fick sin "uppenbarelse".)

    Den intervjuade socialchefen (?) i Bollnäs bröt på tyska. Med risk för att beskyllas för hets mot folkgrupp eller rasism vill jag påstå att svår religiositet i mycket högre utsträckning än i Sverige fortfarande finns i Tyskland.

    (Erik Jansson mördades senare over there av en av sina anhängare. Apropå att det nämndes någonstans här (?) om likheter mellan att vara religiös och sinnessjuk.)

    SvaraRadera
  15. Det var som en rysare att lyssna på de två avsnitten i radion. Konspirationer och intriger anas.


    Lokatt, jag är inte alls på pilgrimsfärd. Men någonting är fel, där blogginläggen brukar vara finns nu bara ett tomt vitt fält. Att jag lyckades komma in på detta inlägg var bara en lyckträff. Där man brukade se nya kommentarer står nu bara 'läser in...'. Anders kanske har lagt in ett script? Det är inget fel på min dator i alla fall för det är inga problem med andra bloggar & sånt.

    SvaraRadera
  16. Jag måste revidera min enögda syn på fallet i Bollnäs - tidigare hade jag bara uppfattat det där om att fadern Tobias misstänkliggjordes på grund av att han inte var tillräckligt religiös.

    Men det här verkar ju handla om något annat. Gastkramande konspirationer, partiska psykologer, mörklägganden, hot och rättsövergrepp. Fruktansvärd behandling av pappan.
    Argumenten socialen kom med för att i princip förbjuda all kontakt var absurda : "pojken är tom i blicken efter pappans besök" och "han är upprörd och mycket ledsen, länge, när pappan gått sin väg".
    Tacka faan för det! Har de ingen utbildning alls i barnpsykologi?
    För fyrtio-femtio år sedan avrådde man föräldrar från att besöka sina opererade barn på sjukhuset med motiveringen "De blir så hemskt ledsna när ni går". Detta har skapat trauman för livet för många nu vuxna. Men detta känner inte socialdamerna till? Skandal.
    Underbart att radion tar upp det här. Underbart att pappan spelat in de flesta skrämmande samtalen som nu spelas upp för alla som vill höra.
    Jag gissar att det är några som svettas ymningt uppe i Bollnäs nu, och det ska de göra.
    Detta tycks handla om maktlystnad i kombination med dumhet och avsaknad av empati, samt att det handlar om ett relativt litet samhälle där alla känner alla, nästan.

    Någon eller några på socialen är släkt med fosterfamiljen, som vill behålla barnet, det räcker för att det ska bli så här.
    Gräslig historia.

    SvaraRadera
  17. Zelma21 juni 2015 15:18

    Zelma. Det vita fältet är ändligt - fortsätt scolla nedåt "flera meter" så kommer det text igen.

    Det där "läser in" är samma hos mig. Jag har redan frågat Anders men på sitt vanliga kryptiska vis säger han "jag har inte gjort något" eller liknande.

    Som det är nu får man hålla i minnet hur många kommentarer varje inlägg har och på det viset hitta nya att eventuellt svara på när man scrollat alla aktuella inlägg. Jobbigt men vad gör man inte för en bra blogg! ;-)

    SvaraRadera
  18. Tack Björn! Det verkar vara det där inlägget om Aftonbladet som bråkar. I alla fall var det i samband med det som det blev så där.

    SvaraRadera
  19. Lokatt
    Möjligt att det är jäv. Eller också är det vanlig by-mentalitet. Ingen ska komma från Malmö och tro att han är nåt i Bollnäs, typ. Har dom i ärendet avkunnats ännu?

    SvaraRadera
  20. Zelma
    Ja jag tror att det är så. "Ingen skåning ska komma och tro att han kan bestämma över oss..." Fast pappan är inte skåning även om han bor där, möjligen är han stockholmare, i varje fall låter han sån i bollnäsbornas öron.Än värre, gissar jag.

    Ja, domen blev ju till pappans fördel. Men Socialen i Bollnäs överklagade omedelbart, och begärde inhibition, alltså att det fram till nästa rättslig omgång ska vara så som de, soc, bestämt...Och det lär dröja, kvarnarna mal långsamt och pojken permanentas ännu mer i fosterhemmet, vilket ju är socialtanternas avsikt... :-(

    SvaraRadera
  21. Eventuellt kanske inte era webbläsare stöder iframes som Storify använder. Inte under min kontroll.

    SvaraRadera