onsdag 17 december 2014

Dåliga försök att legitimera religion, del 94 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittiofjärde som tar vid efter del 79 som handlar om religiösa upplevelser.

Flera personer som varit nära att dö, har oberoende av varandra vittnat om Guds existens.

När man är nära att dö är omdömet försvagat av flera skäl, därför blir det ännu mer intressant när man tänker sig att många personer har haft upplevelser av naturandar och hustomtar när de inte varit nära att svimma eller att dö. Är det då inte rimligt att anta att dessa utlåtanden är mer sanningsenliga, eftersom deras hjärna varit mer alert och i bättre skick? Då har man åtminstone eliminerat en uppenbar felkälla, nämligen hjärnans syrebrist. När hjärnan lider av syrebrist är risken för hallucinationer mycket stor, och man ska inte underskatta hur realistiska hallucinationer är för den som hallucinerar. Det gäller att komma ihåg att upplevelsen om Guds närvaro fullkomligt äkta, men felet begås när man tillskriver upplevelsen till just Gud. Så eftersom vi vet att hallucinationer kan förekomma när hjärnan inte syresätts, och eftersom vi vet att det ligger kulturella orsaker bakom vad man väljer att tillskriva sina upplevelser till, har vi anledning att vara skeptisk till våra intryck.

Det är givetvis viktigt att ta hänsyn till omständigheterna, men om jag vore kristen skulle jag inte acceptera att omständigheterna säger att tron på tomtar och naturandar är mer rimligt en tron på Gud. Jag skulle med bestämdhet hävda att den som tror på tomtar och troll är omdömeslös och vidskeplig, kanske rent av lite vrickad. Men som gudstroende gäller det att vara lite försiktig här. För den som inte tror på Gud eller på naturandar, och som rent vetenskapligt ska ta ställning till om Gud eller naturandar finns på riktigt, kommer dels att slås av att evidensläget är lika undermåligt i båda fallen och av att gudstroende anser sig veta sådant som vetenskapen inte kan ta reda på. Eller åtminstone anser det vara rimligt att tro på sådant som med alla tänkbara objektiva mått mätt, är grundlöst. Gudstroende låter sig inte begränsas av vetenskapens återhållsamhet, krav på validering eller objektivitet. Man har olika standarder.

Syftet med vetenskapliga ansträngningar är att öka sannolikheten att en hypotes är korrekt, och eftersom det saknas rimliga skäl att tro på Gud, är det kanske lockande för en gudstroende att prata om vetenskapens begränsningar, hur Gud är större än vetenskapen, och så vidare. Vetenskap representerar en hög standard, och om denna höga standard är ett relevant argument när man förklarar varför man inte tror på vissa mytologiska väsen, bör man ta sig en funderare på varför behöver ha flera standarder. Och hur trogen man är dem.

Tänk dig att det skulle visa sig att Gud finns. Samlade ansträngningar från filosofin har resulterat i ett gott argument för Guds existens, och naturvetenskapen har lyckats bekräfta. Argument som nyss varit väldigt viktiga, kommer nu vara antingen överflödiga eller direkt felaktiga, t.ex. att Gud inte låter sig vägas och mätas. Såvida inte den gudstroende står på sig och hävdar att man upptäckt fel gud, då hans gud, den riktiga guden, faktiskt inte låter sig upptäckas.

Aftonbladet rapporterar i en artikel från 2013 att Crystal McVea upphörde att vara ateist efter att ha träffat Gud i samband med att hennes hjärnkapacitet var nedsatt (av alla tänkbara tidpunkter). Det fick henne att inse att Gud både finns och älskar henne. Hon såg inte Guds mänskliga form med ansikte, armar och ben, utan ett starkt ljus som hon kände var Gud. Hennes bok "Waking up in Heaven" finns att köpa på bl.a. Amazon.com. Exemplet skriker hallucination och kulturella referenser lång väg, och om det vore älvor hon inte trodde på, aälvism, hade risken varit övervägande att ljuset snarare hade övertygat henne om att det är älvor hon mötte. För när man tittar närmare på vad som egentligen har skett, är det Crystals referensramar som bidragit till diagnosen, inte en kontakt med ett övernaturligt väsen. Sen kan givetvis boken berätta om ett intressant livsöde även för den som inte delar uppfattningen om att ett specifikt mytologiskt väsen förbarmat sig över just Crystal.

18 kommentarer:

  1. Jag bläddrade på humanistbloggen, som jag finner mer och mer ointressant, nej det är faktiskt inte surt om rönnbär utan allvar. Känns lite som Vad gjorde jag där?
    Anders, du argumenterar långt och länge med Patrik L, jag har bara skummat men det tycks handla om gudens existens. Att ni orkar! Jag tycker det är dags att gå vidare. För länge sen! Men du skriver någonstans där att du fortfarande håller en dörr på glänt beträffande Guds existens. Jag undrar, och det är verkligt allvarligt menat, hur detta känns. Letar man efter tecken? Eller försöker man be, igen, för att se om man kanske ändå denna gång får ett svar? Förlåt, förlåt men för mig är denna "dörr på glänt" helt absurd, precis exakt lika märklig som att misstänka att tomten kanske, kanske ändå finns, Människan är ett mysterium.

    Någonstans skriver Patrik L, eller Ulf, jag kopierade citatet med förlorade det, "det är inte islam det är fel på, det är islamisterna". Det är ett oerhört märkligt uttalande. Det är alltså inte fel på islam? Det är fruktansvärt fel, läs koranen. Den är fylld med uppmaningar- nej order, om att döda otrogna. Stora belöningar till dem som utför mord . Dessa bestialiska uppmaningar finns inte under någon särskild kolumn märkt "obs endast för talibaner, Boko Haram, ISIS et al. "utan koranen vänder sig till alla muslimer. Att ifrågasätta bokens evigt sanna budskap är omöjligt. Att försöka "tolka" grymheterna till något rumsrent är omöjligt.

    "Det är inte islam det är fel på"... Skulle Patrik/Ulf också skriva "Det är inte kristendomen det är fel på, utan sekter som Plymouthbröderna och Folkets tempel det är fel på." Som om kristedomen, en påhittad och skadlig skröna, skulle vara
    okej?
    Men detta gäller alltså islam, det är inte fel på den religionen. Sanslöst!
    Varför skyddar de styrande på h-bloggen islam? Varför? För att de håller en dörr på glänt mot den ohyggligt hämdlystne Allah - kanske kommer han att hälla kokande olja i deras mun om de inte krusar (kokande olja- huden avbränd-straffen beskrivs i Sura xx, kommer just nu ej ihåg nr). Mamma mia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det är islam (inte bara men definitivt islam) som det är fel på.

      När jag säger att jag lämnar frågan om guds existens öppen, är det inte för att "Gud kanske finns", vilket givetvis är helt befängt. Jag menar bara att om evidens produceras, kommer jag inte avfärda dem utan att först utveckla motargument. Man måste vara lite "rörlig" och "öppensinnad" som skeptiker.

      Radera
    2. Tack Lokatt för en vederhäftig kommentar, njutbar att läsa!

      Anders. Är inte evidens (bevis) bekräftelse bortom all tveksamhet? Ett bevis är väl per definition sanning per se?

      Jag håller med Lokatt. Vad är till exempel en titel "Gud finns nog inte" om inte bara falsk blygsamhet av en ateist? Vem anses det nödvändigt att stryka medhårs?

      Radera
    3. Nej, så är det absolut inte. Bevis (proof) är mer åt det hållet, men evidens bidrar med kunskap om sannolikheten att en hypotes är korrekt. Det finns både bevis och motbevis i olika frågor.

      Radera
    4. Jag märker att du har googlat. Vilket vi alla gör. Popper säger dock:

      "De mätningar och observationer av verkligheten som ligger till grund för evidens brukar så gott som alltid innehålla osäkerheter (mätfel) och därför kan inga vetenskapliga belägg vara lika säkra som matematiska bevis. Mätfel kan dock vara så små att de i praktiken är försumbara."

      Alltså: "Mätfel kan dock vara så små att de i praktiken är försumbara."

      I verkligheten ( i "praktiken") är de i mina ögon så små att något "nog" inte är motiverat i "Gud finns nog inte"!.



      Radera
    5. Nej Björn, detta är inget nytt för mig. Jag har varit skeptiker i säkert 5-6 år nu, så grunderna har jag hunnit lära mig.

      Radera
    6. Det intressanta med matematiken är, att det är ett människouppfunnet språk. Naturen är alltså inte formad efter matematiska regler. De var inte uppfunna då. Istället är matematik det hittills bästa språket för förståelse av systematiken.... Behöver inte vara rätt det heller....

      Radera
    7. Bara uppfinningen av konstanter är ett bevis för att matematiken inte är komplett.

      Radera
    8. Tankeväckande! Egen smedja? Eftersom jag skolade mina kommentarer (och sedan åkte ut!) på Humanistbloggen så måste jag fråga som Ulf G: Referenser på det?!

      Radera
    9. Einsteins kosmologiska konstant är ett utmärkt exempel, vilken han själv kallade sitt största misstag, har åkt ut och in i den kosmologiska matematiken ett antal gånger i brist på bättre förklaringar... Blir kanske aktuell igen med den mörka materian.

      Radera
  2. Anders H
    Naturligtvis! Om evidens om en gudoms existens lades framför mig - jag skulle nog kräva att han klev fram och tog mig i hand och påminde mig om den gången när jag med konståkningsskridskorna på stod på näsan i den isade kälkbacken och såg stjärnor och planeter och sen fick en intressant profil - Han har ju i så fall sett allt. Såklart skulle jag inte streta emot det uppenbara beviset!
    Men den här funderingen känns som bortkastande av tid. Jag skulle acceptera Storsjöodjuret och Yetin och Caroline Giertz´ spöken också om verkliga bevis fanns för deras existens. Men det gör det ju inte, hur mycket man än önsketänker!
    Så varför fundera på något meningslöst?
    Om jag fanns kvar på Humanistbloggen skulle jag gå till anfall (försiktigt) mot deras underliga skyddande av islam. Fast - ja det var ju det jag gjorde minns jag nu, det skulle inte bli många inlägg innan jag åter for ut med raketfart.
    Jag ser islam som en potentionell fara, helt enkelt därför att religionen är en sorts kollektivt vansinne som styr ett homogent maskineri av miljoner människor som är förblindade av vidskepelse och av varandra, och skräckslagna inför imaginära straff för den som vågar bryta sig ur galenskapen.
    På detta problem ska man lägga sin energi för att försöka lösa tycker jag.
    - Glöm den skäggiga farbrorn i det blå med änglarna, han är obsolet.

    SvaraRadera
  3. Anders H
    Du skriver att du varit skeptiker i fem-sex år! Jag är lite chockad. Inte mer? Du behöver naturligtvis inte alls svara - men vad var du innan dess?
    Jag själv har alltså inte en sekund i mitt liv trott på någon gud, inte som barn eller tonåring haft några såna grubblerier. Aldrig. Men ingen har predikat för mig att inga gudar finns utan för att ämnet varit komplett ointressant för mig och min omgivning. Jag har huvudet fullt med allt möjligt annat fram till för ca tio år sedan, då jag helt enkelt fick mer tid och fick klart för mig att miljoner människor hålls i ett järngrepp av vidskeplig skräck och falska löften. Samt kontinuerligt låter sig bedras av charlataner som får pengar eller sex med småbarn eller guldmössor som belöning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ursäkta, när jag räknar efter har jag varit skeptiker säkert 10 år, och under denna tid har jag varit övertygad om att världen är spökfri, att chemtrails är en konspiration och att Gud inte finns. Och backar vi 20 år, så identifierade jag mig som kristen.

      Radera
  4. Aha. Jag kanske inte får veta vad ditt "kristen" innebar, ok. För även jag var "kristen", dvs fanns i kyrkans rullor tills jag för ca femton år sedan kom på att man kunde gå ur kyrkan, hade inte tänkt i de banorna.
    Mina icke-troende föräldrar hade låtit döpa mig, säkert på grund av tryck från omgivningen samt att man på den tiden ansågs jättekonstig och antagligen "kommunist" om man inte lät döpa sina barn.
    På bilder från evenemanget ser man en baby i vacker spetsklänneng men med vilt uppspärrade svarta ögon och ett ansiktsuttryck som avspeglar skräck!
    Hm...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte rädd för att svara på frågor. Jag trodde på gud förr, helt enkelt.

      Radera
    2. Sen blev det väldigt tyst...

      KG

      Radera