Igår skrev jag en bloggpost som där jag påstod att
konspirationen som feminismen kritiserar, som bl.a. tar sig uttryck i ett
"glastak", förmodligen existerar. Och i en kommentar kring
våldtäktsstatistiken visade jag en bild från Washington Post som syftar till
att visa hur få våldtäktsmän som faktiskt ställs inför rätta, och hur få falska
anklagelser om våldtäkt som faktiskt levereras.
Tidningen Slate kritiserar bilden. Slate skriver att myten
om att våldtäktsanklagelser har en viss sannolikhet att vara falska, bidrar
till rädslan hos brottsoffret att inte bli betrott, och således bidrar till att
våldtäkten inte polisanmäls. Men bilden är problematisk på tre punkter.
För det första finns det ingen koppling mellan antalet våldtäkter
och antal våldtäktsmän på det sätt som bilden insinuerar, eftersom det inte är män överlag som våldtar. En stor
majoritet av männen är inte våldtäktsmän, och en stor majoritet av våldtäkten
som begås, begås av en liten andel män. Våldtäkterna är helt enkelt fler än
våldtäktsmännen, och medan bilden ger sken av att visa våldtäktsmän, så visar
bilden våldtäkterna.
För det andra är förmodligen de orapporterade våldtäkterna
överdrivna. Enligt RAINN som jobbar med just denna fråga, uppskattas siffran
till 54%. Bilden föreställer 1000 män, varav 873 stycken är flaggade som
icke-rapporterade våldtäktsmän (87%). Överdriften skulle kanske kunna bero på
att man inte skiljer på våldtäkt och våldtäktsman, på en bild som ger sken av
att visa våldtäktsmän.
För det tredje, förskönar bilden antalet rapporterade falska
våldtäktanklagelser. Bilden syftar till att visa hur få våldtäktsanklagelser som är falska, men påstår siffran är högre
än den egentligen är, genom en sammanblandning av "falsk anmälan" som
är ett påstående om något som man blivit
utsatt för (våldtäkt) och "falsk anklagan" som är ett påstående
om en gärningsman (våldtäktsman). På
just denna punkt är bilden alltså rent av kontraproduktiv.
Kommentarer
Skicka en kommentar