Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Dåliga försök att legitimera religion, del 58 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den femtioåttonde.

Det finns flera strategier som går ut på att ta spjärn emot Jesus, och sedan avfyra någon salva som ska få oss att tro att det finns något vettigt i att bekänna sig till kristendomen. Det kan handla om sanningsanspråk som stärks av mirakel (del 77) men det kan också handla om vädjan av ett annat slag. Jag kan nämligen vara skyldig Gud och Jesus att dela apologetens religion, eftersom Jesus påstås ha dött för mina synder.

Jag kan inte för mitt liv tänka mig att detta är något positivt. Om någon kommer fram till mig, påstår att jag är en syndare, och erbjuder sig att döda sitt barn för att jag ska bli förlåten, skulle jag dra öronen åt mig. Rejält. Rent ideologiskt står jag alltså ganska långt bort från att tycka att det är något att tacka för, när någon påstår saker om mig, och erbjuder ett blodsoffer för att kunna bortse från det han nyss påstod. Men detta blodsoffer är något som kristna applåderar. Vissa betraktar det som Guds stora gåva till mänskligheten, vilket är en åsikt som jag skulle avfärda som helt sinnesförvirrad om det inte vore för min vetskap om samhällets ihärdiga indoktrinering med religiöst mumbo jumbo.

Och hur stor är egentligen gåvan när den ges av en Gud? Guds påstådde son, Jesus, sägs ha överlevt sin egen död, och i och med det slår kristendomens ambition att överbevisa sina anspråk genom att kasta in mirakel, tillbaka på dem själva. Att ta livet av sin odödlige son är nämligen inte speciellt märkvärdigt. Det finns ingen uppoffring från Guds sida. Att vara förmögen att vidta vilken åtgärd som helst, och välja att offra sin odödlige son för våra påstådda synder, är var man kan förvänta sig av en gammal krigsgud. Åtminstone en påhittad sådan.

Föregående - Nästa

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Finns ett syfte med Universum? En föreläsning du inte får missa!

Den underbara fysikern, professor Sean Carroll , föreläser på temat Universums syfte. Förutom att Carroll är väldigt rolig och kunnig, så kan ett skäl att titta på detta vara att han argumenterar för att det kanske finns mer syfte med Universum än vad en skeptiker kanske är bekväma att erkänna, rent intuitivt. Ett annat skäl att titta på denna föreläsning infinner sig om du både är kristen och intresserad av fysik. T.ex. är inte liv efter döden, himlen eller helvetet, öppna frågor, utan frågor som fysiker vet svaret på. Den som accepterar kvantfältteori måste anse att själen är en kraft som fortfarande väntar på att upptäckas, men några unknown unknowns med dessa egenskaper finns faktiskt inte. Många religiösa och pseudovetenskapliga dogmer är helt enkelt felaktiga. Mycket nöje!

Irrationella övertygelser, subjektiva känslor och orimliga regler

I Sydsvenskan har ett meningsutbyte om samhälle, religion och sekularism pågått en tid, och igår gav Joel Halldorf replik till Anders Ekström som tycker att samhället behöver mindre religion . Halldorf skriver: "Ekström oroas över religionens ökade synlighet, eftersom han förknippar religion med irrationella övertygelser, subjektiva känslor och orimliga regler." Att man har en religion betyder naturligtvis inte att man har någon irrationell övertygelse, att man drivs av subjektiva känslor eller förespråkar orimliga regler, men allt detta är tämligen utmärkande för just religion. Speciellt monoteism. En irrationell övertygelse skulle kunna vara gudstro, eller tro på religiösa fenomen som jungfrufödsel, profeter, återuppståndelse eller dualism. Ibland lyfts tvivel fram som en förmildrande omständighet, men tvivel följer naturligt från tro på ting man vill ska vara sant, men inte ser något bevis för, och är därför absolut inget tecken på intellektuell styrka. Inte alla re...

Dåliga försök att legitimera religion, del 98 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den nittioåttonde. Christopher Hitchens och Richard Dawkins (m.fl.) smädar religiösa! Inte minst Sam Harris har anklagats för att ha angripit islam när han var gäst hos Real Time med Bill Maher i oktober 2014, något han givetvis borde göra. Under programmet påpekade Harris bl.a. att anmärkningsvärt många dåliga idéer härstammar från islam. Christopher Hitchens var en vandrande citatmaskin som slog hål på både vetenskapliga och moraliska argument, samt lämnat en utmaning till eftervärlden ( del 49 ) att visa på religionen som inspiration till godhet, som förmodligen aldrig kommer att klaras. Richard Dawkins är den "nyateist" som religiösa helst pratar om, kanske för att de överskattar hans betydelse för rörelsen, kanske för att de är genuint besvärade av hur välskr...