torsdag 18 april 2013

Dåliga försök att legitimera religion, del 32 av 100

I en serie av 100 bloggposter förklarar jag varför jag inte låter mig övertygas att religion har en plats i ett anständigt samhälle. Argumenten som jag tar upp har använts av ateister eller troende. Här är den trettioandra.

Ateister är världsfrånvända.

Frågan om vad som ska bemötas kan verkligen ställas både när det gäller vetenskapliga påståenden som innefattar Gud, och när det gäller politiska påståenden som innefattar Gud. Beträffande vetenskapliga påståenden så har inte Richard Dawkins velat debattera kreationister, eftersom det ger dem en legitimitet som de inte gjort sig förtjänta av. Frågan är om det verkligen ger någon legitimitet att en vetenskapsman pratar om skapelsetro, för om en vetenskapsman avfärdar det, så borde frågan betraktas som extra hårt avfärdat! Jag gick i dialog med en postmodern pseudokreationist som vid namn Elia Morling, och det ger mig ytterligare förståelse för Dawkins hållning, trots att jag håller inte med Dawkins - jag är för att debatterna förs.

(I ett kunskapsrelaterat sammanhang innebär postmodernism att kunskaper är mer aningen mer likt åsikter, och att olika uppfattningar om hur något är beskaffat är värda lika mycket respekt. Själv representerar jag ett mer pragmatiskt synsätt, och anser helt enkelt att man kan ha fel och att en uppfattning alltså kan vara mer eller mindre värdelös.)

Efter att frågan kommit på tal, och stött och blötts, konstaterar Morling att det finns två teorier till Universums uppkomst; Ett multiversum [vilket insinuerar att en darwinistisk mekanism är inblandad, min anmärkning] eller ett skapat universum [vilket insinuerar att minst ett övernaturligt väsen, tillräckligt intelligent för att skapa rymder som Kosmos är inblandat, min anmärkning]. Att insinuera ett övernaturligt väsen, är att insinuera Gud. Jag kontrade lite skämtsamt att det finns de som tror att Shiva (en av de viktigaste gudarna inom hinduismen) var inblandad i universums uppkomst. Ett jättedåligt grepp i detta läge, jag vet, men det intressanta är hur Morling hanterade detta.

Han frågade mig om jag kan styrka att någon helt seriöst hänvisar till Shiva, eller någon namngiven gud över huvudet taget. Han krävde länk till en vetenskaplig artikel. Nej, det kan jag ju inte. Jag känner till fler än två seriösa hypoteser till universums uppkomst, som faktiskt har avhandlats i vetenskapliga artiklar. Men ingen av dem inkluderar den namngivna guden Shiva. Förresten, ingen av dem inkluderar någon icke namngiven gud heller! Kanske man skulle prova att ställa samma krav tillbaka?

Jag påstår alltså att det finns fler än två hypoteser kring universums uppkomst som diskuteras seriöst inom vetenskapen, och att ingen av dessa inkluderar några gudomar eller några andra övernaturliga väsen. Om jag kan styrka detta genom att hänvisa till vetenskapliga artiklar på ämnet, borde jag ha rätt, enligt Morling. Och om Morling inte lyckas hänvisa till en artikel av samma kvalité som han kräver av mig, där en icke namngiven övernaturlig agent pekas ut som kreatör, borde han ha fel, igen, helt enligt hans egen standard. Nej, nu är det inte så enkelt längre.

För om nu Morling verkligen menar att hans krav för att acceptera att en teori om universums uppkomst finns, ligger på den nivån att han måste se minst en vetenskaplig (referensgranskad) artikel på ämnet för att kunna innan han kan godkänna teorins existens, hur kommer det sig att han gick in i samtalet i föreställningen att den ena av två teorier som diskuteras i seriösa sammanhang är att Universum har ett övernaturligt ursprung med en gud som upphovsman? (Referensgranskning - peer reviewing - är ett kvalitetssystem som används vid akademisk publicering av vetenskapliga artiklar.) Detta är att använda dubbla standarder. I själva verket: Antingen referensgranskade vetenskapliga artiklar eller gudomar är hans krav. Några referensgranskade artiklar som föreslår att Universum är en övernaturlig plats finns inte. Det finns folk som tror att det är så, men detta diskuteras inte i vetenskapliga sammanhang. Det går alltså inte att motivera hans påstående om att blott två teorier om Universums uppkomst diskuteras seriöst, och att den ena bygger på en designteori, om man har så höga beviskrav som man Morling påstår sig ha.

Om jag ska försöka förstå hur Dawkins resonerar kring att debattera kreationister: Varför ska man ta en debatt som man inte kan vinna? Om Dawkins ställer upp på en vetenskaplig debatt med en skapelsetroende, ger man den skapelsetroende en närvaro i debatten som är av den karaktär som Morling efterfrågade. Seriösa forskare som diskuterar huruvida en övernaturlig agent är inblandad eller inte.

Vem som helst som är lite insatt i vilka hypoteser som diskuteras inom den vetenskapliga sfären, kan lätt avfärda detta genom att t.ex. säga att den ena personen - den som har relevant kompetens - avfärdar att föreställningen om en övernaturlig agent är en seriös hållning. Men det faktum att frågan har diskuterats av personer med relevant kompetens kvarstår, vilket får skapelsetroende att gnugga händerna.

Politik då? Politiskt arbete passar definitivt inte alla. Jag har fått läsa Malin Jonasons blogg att det som driver min förändringsvilja är hat. (Jonason är i skrivande stund, socialdemokrat och förskollärare.) Det som fick Malin att komma fram till den slutsatsen var att jag skrev att rimligt intelligenta personer, med mycket hög sannolikhet är ateister. I ett land med blott 23% gudstroende och med vetskapen den som bryr sig om intellektuell hederlighet omöjligen kan använda intellektuella argument för att legitimera gudstro, är detta ett rimligt påstående. Även om jag skulle ha fel i sak i frågan om Guds existens, så har jag väldigt svårt att tänka mig att det inte finns någon smart person bland de resterande 77 procenten. Hur som helst, mitt motiv till att lyfta fram detta, var att Natalia Kazmierska (krönikör på Aftonbladet) hade skrivit att "få människor kan vara så världsfrånvända som ateister", vilket jag naturligtvis opponerar mig emot, genom att skriva att de med god sannolikhet är intelligenta. Jag tycker att Kazmierska framstår som lite smådum, och jag vill intala mig att Jonason inte har så dåligt omdöme om mig som hon vill påskina, utan att hon blott blev upprörd just över mitt politiska arbete. Ingen kärleksfull människa kan på allvar mena att kritik mot Kazmierskas nedlåtande text med nödvändighet beror på hat, eller att erkännandet av ateisters relativa begåvning skulle bero på detsamma.

Apropå politik, varje år i samband med riksmötets öppnande erbjuder Storkyrkan en "riksdagsgudstjänst", och nytt för i år är att föreningen Humanisterna erbjuder ett sekulärt alternativ. På Wikipedia står att "öppnandet föregås av upprop av riksdagens ledamöter i kammaren, och därefter går samtliga [sic] riksdagsledamöter och ministrar gemensamt till riksdagsgudstjänsten i Storkyrkan". Varje står det, åtminstone i skrivande stund (2013-04-18).

När föreningen Humanisterna erbjuder ett sekulärt alternativ till detta vaknar Roland Utbult (kristdemokratisk riksdagsledamot) till, och använder ord som jag skulle tänka mig för att använda om en bankrånare. Om tillgängligheten av ett gudlöst, sekulärt alternativ beskriv av Utbult så r:

Det experimentet har genomförts i exempelvis kommunistiska diktaturer som Sovjet och Kina.

När Utbult avstår att beskriva Humanisternas verksamhet, framstår han som mindre osympatisk. T.ex. gör han följande tre poänger: Gudstjänsten var interreligiös, alltså inte specifikt kristen utan bejakade alla monoteistiska religioner. Gudstjänsten kräver ingen kristen bekännelse. Det finns inget ont i att samlas i en kyrka. Alltså, Utbult vill inte presentera argumenten för att träffas i en kyrka, utan väljer att understryka att det inte är för problematiskt att träffas i en kyrka. Och utan att med ett enda ord beskriva varför förekomsten av ett sekulärt möte som komplement till en gudstjänst är problematiskt, går Utbult direkt på sin slutsats att han har att göra med ett "experiment" som tidigare genomförts i kommunistiska diktaturer som Sovjet och Kina.

Som läsare, lämnas man förbryllad. Jag är helt övertygad om att Roland Utbults dåliga omdöme inte handlar om dumhet. Tillsätt religion och en smart person kan fatta riktigt dumma beslut, tillsätt religion och goda människor kan begå riktigt onda handlingar. Ni vet, alla har behövt ta ställning. När någon säger något elakt, eller begår ett vansinnesdåd, måste vi alltid fundera på om det är människan i fråga eller hans religiösa dogmer, som är problemet. Det som är så förbryllande är just att Utbult ger ett så positivt intryck. Han ser bra ut, han uppför sig civiliserat, han är en överlag respektabel man. Men han producerar texter som avslöjar att allt inte står rätt till, och jag sätter Utbults religion på min lista över misstänkta skurkar i dramat. Jag vill inte ens diskutera "religiös fundamentalism" här, därför att det räcker att säga "religion", och jag misstänker faktiskt att Utbult håller med mig när jag säger att Utbult inte är en religiös fundamentalist. Och tillåt mig förtydliga till alla som tar till Lenin som slagträ i debatten: Religiösa dogmer stannar inte vid kristendomen! Det är inte bara ateismen som är en vuxen och ansvarsfull hållning. Det gäller även den vetenskapliga skepticismen i stort, där icke-tro på övernaturliga väsen förvisso är extremt utmärkande, men även andra vanföreställningar inkluderas.

Roland Utbult tar sig ur sängen på morgonen. Han lyckas få på sig kläder. Han kan formulera meningar i skrift. Och när så sker, ger han sken av att vara en galning. Med mera. Och eftersom han lyckas med detta och mycket mer, måste han frikännas som galning - han har blott förlorat sitt omdöme i sina vidskepliga föreställningar. Låt oss vänta på steken för ett ögonblick. Roland Utbult förespråkar en ceremoni för riksdagsledamöterna. Låt oss också återkomma till hur Utbult reagerade på att ett sekulärt alternativ introduceras. Min betoning:

Det experimentet har genomförts i exempelvis kommunistiska diktaturer som Sovjet och Kina. Men det har grundligt misslyckats eftersom människors längtan efter frihet att själva bestämma sin livsåskådning alltid är starkare.

Igen, kom ihåg att detta är skrivet av en respektabel person. Om ett blygsamt sekulärt alternativ är ett så stort problem i form av tvång och diktatorskap, vad är då frånvaron av detta alternativ?

Jag är helt uppriktig när jag skriver att jag litar på att Utbult inte är galen, trots att han uttrycker sig både korkat och nedlåtande. Jag vill fria honom och fälla den liberala inställningen till religion, den religion som med största sannolikhet är skurken i detta drama.

Om nu inte Roland Utbult är en galning - det skulle ju vara den enkla förklaringen. Den svåra frågan är vad Gud egentligen gör med vår förmåga att tänka klart.

Man skulle tro att det är frestande att åberopa diktatursympatier hos Utbult, eftersom han är motståndare till att religion och stat ska vara åtskilda, och eftersom han är motståndare till förekomsten av fler alternativ än det som Storkyrkan erbjuder. Men vi är inte som han, trots att vi skulle ha mer rätt i det påståendet.

Ett annat exempel på det påstådda förtryck som Humanisterna påstås bedriva, kan hämtas från debatten om minaretbyggen i Malmö, hösten 2012. Humanisterna anser givetvis att detta är något som man bör acceptera, på samma grund som man ska acceptera kyrkor, eller vad som helst, medan vissa kristna falanger protesterade vilt.

Jag är uppriktigt glad över att inte förstå hur varken Malin Jonason eller Roland Utbult egentligen resonerar, och jag intalar mig själv att de framställer sig som mer nedlåtande än de egentligen är. De kan omöjligen mena vad de skriver, lika lite som en troende kristen egentligen kan tro på alla kristna dogmer. Lika lite som en scientolog egentligen tror på de scientologiska dogmerna, som en mormon egentligen tror på mormonismen, som en jude tror på berättelserna i Gamla Testamentet. Det vore helt orimligt, och skulle vara ett uttryck för att man är helt världsfrånvarande.

Utbult förvaltar en allmänt vetenskapsfientlig hållning, så hans religiösa tro kan mycket väl vara genuin. T.ex. lämnade han in en motion i oktober 2012 om elöverkänslighet, där han skriver att elöverkänsliga bör få hjälp med att anpassa hemmiljön - han anser alltså att elöverkänslighet ska hanteras genom elsanering, vilket inte är att erkänna den vetenskapliga hålningen där andra faktorer än elektromagnetiska fält pekas ut som orsak. Men Utbult får också stöd i sin syn på tro och samhälle. Andreas Kjernald (pastor, bloggare och kristen apologet) förklarar för mig Utbults åsikt att en stat ska vara kristen är lika mycket värd som min åsikt att staten ska vara sekulär. För att vinna lite strålglans till sitt läger, och skapa lite skuld över mitt, skrev Kjernald att "vår mest kända person är Moder Teresa, er är Dawkins. Hmmmm, svårt val, eller hur?"

Jag förstod först inte vad Kjernald menade, men sedan gick det upp för mig att Moder Teresa nämndes som ett exempel på en god, kristen förebild, och Dawkins nämndes som ett exempel på en ondskefull ateist. Det är direkt förödande att man tillåts odla dessa myter. Moder Teresa är en bedragare, och en vän av fattigdomen snarare än de fattiga. Men hon bekräftar Kjernalds tro. Richard Dawkins är en man av vetenskapen, en man som bidrar till vår förståelse av hur världen är beskaffad, och som driver en fond bl.a. för att stödja humanitära insatser runt om i världen. Men han bekräftar inte Kjernalds tro. Därför ska myten om Moder Teresa odlas, och därför ska Dawkins missaktas. Förnuftets motstånd är kaotiskt.

Föregående - Nästa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar