Startsidan      |      Texter      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame      |     Hall of fame     |      Evolution

måndag 12 september 2022

I kölvattnet av gårdagens val ger jag min analys av reaktionerna

Sveriges valsystem har framgångsrikt hållit kvar samma partier som tidigare var representerade i riksdagen samt lyckats hålla utmanarna borta. Mitt parti, Piratpartiet, presterade förmodligen som förväntat, precis som det närliggande Medborgerlig Samling. Det islamistiska partiet Nyans eller det nationalistiska partiet Alternativ för Sverige verkar inte heller ha gjort något särskilt framgångsrikt riksdagsval, även om Nyans eventuellt kan dyka upp i några olika kommuner. Som före detta örebroare vill jag såklart gratulera mina vänner i det populistiska Örebropartiet, som gick från 3% till 8% i kommunfullmäktige i Örebro. Där behövs verkligen någon med blåslampa som jagar på den ineffektiva organisationen som kommunen utgör (vilket jag själv gick på val på att göra). Gör man inte det, kommer välfärdspengar gå till både korruption och cirkus.

När jag gick och lade mig igår, såg det ut som att Socialdemokraterna skulle få förutsättningar goda nog att fortsätta regera. När jag vaknade i morse (och i skrivande stund) ser det ut som att Moderaterna eventuellt kommer kunna sätta ihop en regering. Det kommer inte Sverigedemokraterna kunna göra, trots att de fortsätter vara det enda riksdagspartiet som aldrig gjort ett riksdagsval med sämre resultat än ett tidigare riksdagsval. Dessutom, av de fyra partier (SD, M, L, KD) som kan tänka sig att släppa fram en M-regering är SD störst. Så varför blir inte Jimmie Åkesson, SD:s partiledare, statsminister? Även journalisterna tror att han är vår nästa statsminister. Alexandra Pascalidou:
Det regeringsalternativet kommer att röstas ner av riksdagen. Inget parti, möjligen undantaget SD själva, kommer att acceptera en sådan regering. Däremot finns det goda chanser att SD accepterar en M-regering.

En annan journalist, Dagens Nyheters Andrev Walden, pratar om vad som ska hända när "SD kommer till makten".
Jag är inte säker på vad som menas, för SD kom till makten år 2010.


Om "kommer till makten" betyder att partiet har mandat i landets högsta organ, riksdagen, så skedde det redan 2010. Om "kommer till makten" betyder att partiet är välkommen in i en regering, så har det varit fullkomligt uppenbart att det inte är aktuellt efter detta val. SD skulle behöva egen majoritet för att kunna bilda regering.

Författaren Anna Ardin låter hälsa att 49,2% av Sveriges befolkning är rasister. 49,2% var i skrivande stund de medborgare som röstat på SD, M, L eller KD i riksdagsvalet. Av dessa 49,2% är 4,6% personer som röstat på Liberalerna (som för övrigt är Sveriges minsta riksdagsparti). Så vad är det som gör att en person som röstar L är rasist?

Premiss 1: Medborgare som röstar på Sverigedemokraterna är rasister.

Liberalerna har uttryckt intresse att sitta i en M-ledd regering, eller åtminstone sagt att man kan tänka sig att acceptera ett moderat regeringsalternativ. Sverigedemokraterna har ingen regering att sitta i, men likt L kan de tänka sig att acceptera ett moderat regeringsalternativ.

Premiss 2: Den som röstar på ett parti som kan tänka sig att acceptera ett regeringsalternativ som även SD kan tänka sig att acceptera är rasist, eftersom SD är rasister.

Slutsats: Personer som röstar på Liberalerna är rasister.

Det är inte helt utan att Liberalernas väljarunderlag på 4,6 procent har kidnappats till att antingen stötta en dysfunktionell vänsterregering eller straffas med rasistepitetet. Tro mig, många goda värden går förlorade om ordet används om den som vill avsätta sosseriet - en önskan som inte behöver vara något annat än ett friskhetstecken. Min slutsats är därför att jag förvisso kan förstå dem som uttrycker sorg över att Magdalena Andersson inte lyckades bli statsminister över ett folk som är bättre än svensken, men jag anser samtidigt att analysen över svensken inte är korrekt, och att makten borde företräda sina medborgare, gärna under journalistisk granskning. Det systemet är förmodligen otänkbart i Sverige men det har visat sig vara framgångsrikt i andra västländer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar