Hem      |      Om      |     RSS     |      YouTube      |      Twitter      |      Podcast      |     Hall of fame     |      Länkar

lördag 5 juni 2021

Vad är cancelkultur?

Cancelkultur är ett märkligt ord, men det heter som det heter på grund av engelskans cancel culture, vilket ungefär kan översättas till avbokningskultur. Cancelkultur är något dåligt, men man kan inte utan vidare hänvisa till cancelkultur, för väldigt få vet vad det betyder. Jag vill kommentera ett par vanliga missuppfattning och bidra med en rimlig definition, utan inbördes ordning.

Först har vi förväxlingen med konsumentkraft. Tänk dig att en företrädare för ett italienskt matmärke går ut i media med ett erkännande om sexköp, och att en mediaprofil intervjuar denne. Mediaprofilen får därmed erfara avbokningar av jobb. Detta är konsumentkraft, och det är något positivt. Det kan liknas med att någon annan inte köper havremjölk från ett bolag med samröre med en kolonial regering. Den som däremot ringer mediaprofilens uppdragsgivare och lobbar för en avbokning, sysslar med cancelkultur.

Cancelkultur handlar alltså inte om konsumentens eller marknadsaktörens rätt att välja, utan om sabotage mot en meningsmotståndares möjlighet att försörja sig. Om du företräder usla åsikter så finns det en viss risk att din meningsmotståndare klarar sig fint på den fria marknaden. I det läget måste du lobba för att sabotera för din meningsmotståndare. "Gör som jag vill, annars ringer jag till din arbetsgivare!"

Däremot, om du tillhör det goda lägret, räcker det att lägga korten på bordet och låta konsumentkraften ha sin gilla gång.

Ett försvar för cancelkultur som jag har fått höra är att om jag skulle vara missnöjd med en servitris så skulle jag begära att få tala med hennes chef. För mig är liknelsen helt befängd, för jag skulle välja ett annat café om den dåliga servicen upprepar sig, men jag inser att jag ska kommentera en främlings bild av mig, och det ställer jag gärna upp på. Givet att jag ofrivilligt accepterar rollen som skitstövel och faktiskt ber att få prata med chefen, så var servitrisen i ett uppdrag att tjäna mig. Den som pratar med en matprofil som har köpt sex, pratar om någon som inte är det.

Hur man än vrider och vänder på denna fråga, är cancelkultur något dåligt och konsumentkraft något bra. De som är anhängare av det förstnämnda, kommer givetvis att lägga ut rökridåer i debatten, och det kommer från insikten av att man lagt sina pengar i fel läger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar