I Sverige antas staten ha bäst förutsättningar för att åstadkomma något som är riktigt bra. Kanske inte för att de alltid vet bäst eller för att marknadsaktörer tenderar vara inkompetenta, utan för att myndigheter har en förutsättning både företag och föreningar saknar: Oändligt med pengar. Det bästa exemplet på detta Sveriges Television (SVT) som får fem miljarder om året av medborgarna genom en obligatorisk skatt, och använder dessa för att konkurrera med aktörer som inte får något anslag alls. Resultatet antas vara ett bevis på att staten gör bättre media än marknaden, eftersom kvalitetsprogram som Stjärnorna på slottet, Carina Bergfelt och Studio natur är produktioner som just SVT har släppt ifrån sig. Antagandet är att SVT är den enda aktören som inte ger avtryck på marknaden.
Anledningen till att konkurrens leder till kvalité är att publiken kan rösta med plånboken, vilket innebär att det är lönsamt att vara skicklig. SVT har inte kniven på strupen, och kan ohotat göra vad de vill utan att inkomsten påverkas det minsta. Det har till och med funnits diskussioner om att grundlagsskydda deras anslag! Problemet är SVT tar upp plats i medielandskapet utan att bidra till den positiva konkurrensen, för varje minut av tv-tittande som sker på SVT är en förlust för marknaden eftersom staten vann den minuten och således den affären. Över tid handlar detta om färre sålda abonnemang och ett klenare annonsunderlag. Den som säger att Carina Bergfelt inte kan visas på kommersiell tv, räknar inte med de negativa konsekvenserna av skev konkurrens. Samma personer som accepterar att Svevia-ägda Arento AB saboterar för den som försöker livnära sig på hyra ut byggmaskiner, verkar inte förstå att SVT saboterar för den som försöker livnära sig på tv.
Historien om Systembolaget har lärt oss att skev konkurrens är bättre än ingen konkurrens. Sedan Systembolaget de facto förlorade sin monopolställning till Internet, har man gått från att skuldbelägga sina kunder till att serva sina kunder med ett brett utbud. Mattias Svensson exemplifierar med hur antalet sorters glögg fullkomligt exploderade i sortimentet, och många gillar att nämna hur satellit-tv satte en blåslampa i baken på det brittiska statliga mediabolaget BBC.
Argumentet om samhällsansvar är inte applicerbart när det gäller tillgången av byggmaskiner, för marknaden kunde sköta detta alldeles utmärkt innan staten blandade sig i. Argumentet om samhällsansvar är ytterst problematiskt när det gäller massmedia, för varför skulle just information (kultur, debatt, nyheter) inte må bra av frihet? Varför skulle inte tvivelaktiga agendor förlora i långa loppet och rapportering av hög kvalité vinna i långa loppet på en fri marknad? Problemet är väl att det är precis det som skulle hända, och att det inte är önskvärt. Debattören Mattias Lindberg:
Morgan Johansson twittrade nyligen: "Samma dag som Trump tvingas lämna och Joe Biden svärs in som president i USA, så signalerar Ulf Kristersson (M) att han vill gripa makten i Sverige med hjälp av SD". Justitieministern försöker få allmänheten att associera den politiska oppositionen med stormningen av kongressen i USA. Han insinuerar att det finns risk att Moderaterna kommer att "gripa makten". Menar han med våld eller?
Det ironiska är att längtan efter att styra informationen är kontraproduktivt, speciellt när det handlar om att hämma det demokratiska spelet och behålla maktbalansen. Socialdemokraterna själva skulle vara ett bättre parti om de agerade under hotet att förlora makten när de presterar dåligt. Det ligger inte i sosseriets kultur att utsättas för den typen av hot, så när så väl sker, är det självaste demokratin som ifrågasätts. Därför vill man ha kvar SVT, till varje pris. Som Mats Örbrink uttrycker det: "SVT kan alltså bada vidare i pengar i sex år till. Samtidigt som det är en allmän uppfattning i TV-branschen att SVT lider av organisatorisk elefantiasis." Fri media göra sig icke besvär, för man vet inte vad de publicerar här näst.
Kommentarer
Skicka en kommentar