Anders Hesselbom

Då var vi igång med Radio Houdi

2012-02-29T18:46:00.001+01:00

Då var vi igång med Radio Houdi! Min gode vän John Houdi fick för sig att dra igång en lättsam podcast, och jag blev sugen att haka på. Och nu är vi igång! Lyssna på första avsnittet här!

Bemötande av Gärdeborns "smakprov 2"

2012-02-26T18:50:00.000+01:00

Anders Gärdeborn har gjort sex korta filmer om kreationism. Här finns den andra, och här är mitt svar.

Hur religion försvaras, avslöjar ett mönster

2012-02-26T10:58:00.001+01:00

Ateister som försvarar religion, behöver ta ett stegtillbaka och ta sig en funderare. Att försvara religion, eller att utvecklaargument för varför man inte ska kritisera religion, är starkt knutet till enenda strategi som alltid återfinner sig: Att reducera religion till något sominte förtjänar kritik. Jag anser att detta är en dålig strategi, eftersomförekomsten av religion som inte träffas av en kritik, inte säger något omförekomsten av religion som bör kritiseras och bekämpas, för allas bästa.

En reduktion skulle kunna vara att kristendom inte behövervara associerat med någon övernaturlig tro alls, det kan vara en kultur - enkultur som inte förtjänar kritik. Och utan vidskepelse finns inget incitamentför en skeptiker att kritisera kristendomen. Man kan alltså konstruera enhypotetisk kristendom som inte förtjänar kritik från skeptiskt håll, för attskydda kristendomen från kritik. Halmgubbar skapas för att ha något att riva ner, men här skapar man enrepresentation för att ha något att skydda.

När man tittar på hur reduktion av religion praktiseras,träder ett mönster fram. Ett mönster som låter oss avläsa en rangordning.Judendom och kristendom skyddas från kritik genom att reducera det till enkultur, därför att den kristna eller judiska kulturen antas vara mindre svåratt försvara än den kristna eller judiska religiösa tron. Och vem är jag attkritisera när förhuden klipps av, av kulturella skäl?

Nu börjar det bli intressant. Islam reduceras gärna tilltron på Gud och att Muhammed var hans profet. Islam reduceras inte till kultur,utan till tro. Man går den långa vägen här! Eftersom Gud är ett övernaturligtväsen, borde tron kunna kritiseras, men icke. Då heter det att tron på Gud intehar några praktiska konsekvenser på kulturen. Religiöst motiverade gärningarhar tydligen inget med religion att göra.

Riktigt intressant blir det när en muslim säger attman kan vara muslimsk ateist. Är man inte främmande för den muslimska kulturen,är man inte lika rädd för den. Känslan inför kulturen, avgör om det är den somfår stryka på foten när religion ska reduceras. Istället, sätt ner foten vidalla religiösa anspråk, och vid alla kulturella uttryck som innebär att yttrandefrihetbegränsas eller förhudar måste klippas bort.

Replikskiftet med Stenström, Nerikes Allehanda

2012-02-24T07:48:00.000+01:00

Debatten som Lars B Stenström inledde här, fortsätter i Nerikes Allehanda. Denna replik från Stenström publicerades 20/2:

Och detta svar publicerades idag, 24/2:

Skapelse eller evolution, från Skeptikerpodden 73

2012-02-22T21:44:00.001+01:00

Skeptikerpodden spelade upp debatten om bevisläget för skapelsehypotesen (som försvarades av Göran Schmidt) och evolutionsteorin i avsnitt 73. Debatten kommenteras sedan av Skeptikerpoddens panel.

Replik till Johannes Axelsson om cellens evolution

2012-02-22T17:55:00.000+01:00

På uppmaning av Johannes Axelsson, naturlärare ochkreationist, ska jag nu kommentera frågan om skapelse kontra evolution, ochspecifikt Johannes utmaning. Ordagrant säger Johannes att "jag utmanaralla som påstår att den första cellen uppstått utan intelligens att demonstrera hur detgått till (eller ens hur det teoretiskt kan ha gått till).Innan någon gjort det är vi hänvisande till tyckande när det gäller livetsuppkomst". Nåväl, frågan om livets uppkomst är en annan, men enligtvetenskapen har avancerade organismer utvecklats från enkla, och de biologiskastrukturer som utgör t.ex. en människa, är förbluffande. Då borde frågan varalegitim?

Vi går in i detta med tonvis av evidens för evolution.Hundratusentals vetenskapliga artiklar (om inte miljonen) avhandlar ämnetevolution, och genetiken ensamt bevisar vårt släktskap med andra arter. Andraprimater, andra däggdjur, och över huvudet taget andra djur. Vi har fungerandemodeller för hur olika egenskaper och attribut har utvecklats. Vi har inget påskapelsesidan. Inget. "Hur kan flugan ha fått sina vingar genomevolution?" är inte ett argument för skapelse, trots att det kan se ut somett sådant. Det är bara ett konstaterande att någon inte vet flugans vingars ursprung. Detta kanske blir tydligt om man frågar sig "hur gick det tillnär en designer skapade flugans vingar?" - är detta evidens för evolution?Nej, givetvis inte. (Rätt svar är att vi tror att flugans vingar har utvecklatsfrån en tidig släktings gälar.)

Om Johannes Axelsson lyckas med sin manöver, och påvisar attdet finns egenskaper eller attribut som jag (eller någon annan) inte lyckashitta en evolutionär förklaring till, vad har då hänt? Jo, vi har påvisat någotom en persons kunskap om den naturliga världen. Evidensen för evolution finnskvar. Skapelsehypotesen förblir befängd. Inget har hänt.

Om denna fråga -okunskap om cellens evolution - verkligen skulle leda till ett paradigmskifte,kan det vinnas tillbaka. Hur kan ett övernaturligt väsen ha skapat cellen? Kankreationister ens producera evidens för en skapares existens och en modell somkan appliceras på hur skapandeprocessen går till? Nej, givetvis inte. Då kanskevi kan betrakta denna stolliga diskussion som avslutad.

Nu köper vi utbildning av en kreationist igen

2012-02-20T22:33:00.002+01:00

Det finns något väldigt tragiskt i att läsa en blogg där envuxen person, med ett riktigt jobb, raljerar över evolutionsteorin. "Hurkan det och det hända av sig själv?" och "Det förstår ju alla att detfinns en intelligens bakom detta och detta!". När man sedan läser attpersonen i fråga är naturlärare, blir man bara förskräckt! Jag säger inte attJohannes Axelsson har fel, men det som räknas är positiva belägg, inget annat. "Hurkan detta och detta hända" är ett uttryck för okunskap, inte ett argumentför något, inte ett argument mot något. Vanlig enkel okunskap. Den sortsokunskap som ska forma nästa generation av naturvetare, tydligen. Jag brukarsäga att förmågan att skilja sant från falskt, gör en person meranställningsbar, och det borde verkligen gälla för en lärare.

Att peka ut hål och brister i en teori, är inte hellerargument för en annan teori - inte ens när bristerna är verkliga brister, ochinte bara uttryck för den egna okunskapen. "Evolutionister kan inte svarapå detta och detta" följer inte till "alltså design". Inte enspåvisandet av att en biologisk process är komplicerad följer till "alltsådesign". Evolutionsteorin förklarar elegant hur enkla organismer kanutvecklas till avancerade, och även hur existerande organismer är besläktade.Men hur ser resonemanget som leder från "komplicerat" till"alltså design" ut? Det är svaret på den frågan, som verkligen räknas.

"Vill ni läsa något riktigt korkat..."

2012-02-19T17:20:00.002+01:00

Man kan inte Natalia Kazmierskas krönika med tillräckligt starka ord. Så här skriver Patrik Lindenfors:

Vill ni läsa något riktigt korkat så är den här kolumnen i Aftonbladet ett intressant val. Ateister gör inget gott, men det visste ni väl redan? Att sedan Sveriges största bistånds- och hjälporganisationer är religiöst och politiskt obundna verkar ha gått henne helt förbi. Samt att de enda organisationer som inte kan hjälpa andra människor utan att samtidigt göra propaganda för sin livsåskådning är de religiösa. Hur kan man utnyttja andras utsatthet för sin egen propaganda, det undrar jag. Tvi, så oerhört förljuget. Hon borde skämmas.

Jag gör även en kommentar kring krönikan på YouTube.

Edit: Även Christer Sturmark kommenterar detta idag 20/2 under rubriken Fördomsfullt av Natalia Kazmierska.

Bemötande av Gärdeborns "smakprov 1"

2012-02-19T15:24:00.003+01:00

Anders Gärdeborn har gjort sex korta filmer om kreationism. Här finns den första, och här är mitt svar.

Ateister är inte riktigt lika mycket värda

2012-02-18T18:21:00.003+01:00

Malin Jonason, socialdemokrat, är blev extremt kränkt överdenna mening från mitt bemötande av Natalia Kazmierskas text:

"Träffar man en rimligt intelligent person, är dennamed mycket stor sannolikhet ateist."

Hade Kazmierska levererat samma dåliga omdöme om kristna,hade jag kunnat skriva att om man en rimligt intelligent person, är denna medmycket stor sannolikhet kristen. Trots allt, båda förekommer.

Hade det väckt samma reaktion från Malin? Jag funderar påvarför det väcker så starka känslor att man kritiserar förakt mot ateister? Helt uppriktigt, så begriper jag inte detta.

Till Malins försvar:

Malins kommentar på frågan finns här under rubriken "ett hat utan slut". Jag anser inte att "hat" är drivkraften bakom åsikten om alls lika värde, men det är en korrekt beskrivning av reaktionen. Acceptans för denna hållning, kommer aldrig att fås.

"Jag bara undrar – vad har ni ateister gjort för samhällets svaga?"

2012-02-18T12:23:00.001+01:00

Ibland slår det fel för i övrigt till synes intelligenta människor. Ingen lyfter längre på ögonbrynen åt Marcus Birros tramsiga krönikor. Birro är låter sig exploateras i den freakshow som han lever av, och samhället gottar sig i hans miserabla världsuppfattning, hans felslut och hans knäppa moral. Men nu ger sig Natalia Kazmierska (i skrivande stund krönikör på Aftonbladet) in i leken att briljera med sitt dåliga omdöme - i vad jag hoppas är en tillfällig psykos.

Texten inleds slagkraftigt med meningen:

"Få människor kan vara så världsfrånvända som ateister."

Och avslutas i samma stil med:

"Jag bara undrar – vad har ni ateister gjort för samhällets svaga?"

Träffar man en rimligt intelligent person, är denna med mycket stor sannolikhet ateist. Samtidigt, ateister har faktiskt inget ansvar som grupp. Det är inte ens en grupp i den bemärkelsen som kristna är. Eller frimärkssamlare. "Ateist" är ett ord som tillkommit som reaktion på ett annat ord - teist. Gudstroende. Skulle det vara tillåtet att prata om ateister som en grupp, har vi passerat tröskeln för vad som är användbart. Jag kan tänka mig att även "gruppen" icke-frimärkssamlare rymmer alla tänkbara slags människor, både bra och dåliga. Det är inte användbart.

Kazmierskas text är skit, men läs den gärna. När du gör det, kan du låtsas att hon verkligen skriver om en grupp i ordets normala bemärkelse. "Få människor kan vara så världsfrånvända som judar." Låtsas man att hennes försökt att missakta, verkligen träffar en grupp, såsom hon siktar på att göra, blir hennes människosyn mer tydligt representerat. Inte bara Kazmierska, utan vem som helst som håller på att drunkna i sitt eget dåliga omdöme, skapar externa fiender och skyller på dem. Kazmierska råkar bara misslyckas även med det.

När det kommer till bemötandet av Natalia Kazmierska, hänvisar jag till Skepchick's Charmkvark. Läs hennes inlägg här. Avslutningsvis, träffar man en rimligt intelligent person, är denna med mycket stor sannolikhet asmurfist - alltså icke smurftroende - inte heller det är en grupp. Men jag är säker på att Kazmierska kan bjuda på lite dåligt omdöme om dessa också i någon korkad Aftonbladet-krönika.

Barn har rätt att veta hur det ligger till

2012-02-16T19:56:00.000+01:00

Jag noterade i en tweet från denne man (följ!) att SvD skriver under rubriken "Mamma uppfostrade son i fantasivärld":

En pojke i Halmstad som är beroende av personlig assistans har uppfostrats i en fantasivärld där rymdvarelser och smurfar påstås finnas på riktigt. Det är pojkens mamma som låtit honom tro att drömvärlden är verklig. Hon är en av pojkens fyra assistenter.

Detta är givetvis tokigt. Till den grad vi kan veta något över huvudet taget, så vet vi att smurfer inte finns på riktigt. Jag undrar om anmälan kan få konsekvenser för hur gudstroende hanterar sina barn? Alla har rätt att få en chans att veta vad som är på riktigt och vad som inte är det, och ingen förtjänar att bli bedragen av de man är beroende av. Väx upp! Det finns inga smurfer! Eller gudar!

I skuggan av smurf-incidenten, borde det inte vara trevligt att få en objektiv redogörelse av vad som hände här?

I dagens NA: "Lyssna även på kyrkan"

2012-02-12T14:10:00.001+01:00

Ni som läser Nerikes Allehanda fick er dagliga dos avreligiöst mumbo jumbo imorse, när kontraktsprosten och tillika örebroaren LarsB Stenström argumenterade för kristendomens närvaro i samhället. De centralapunkterna som Stenström lägger fram, är att religion inte förtrycker samhället,att önskemålet om att minska religiös påverkan på samhället är dåligt önskemål,och att kyrkans män kan bistå i viktiga samhällsfunktioner. Kyrkan har såmycket mer att tillföra än religion. Och med hänvisning tillskapelseberättelsen (som om den vore en korrekt historisk återgivning) försökerStenström visa att kyrkan sätter människan i centrum och att det är dumt attlåsa in denna tradition i en garderob.

I beg to differ.

Kyrkan har samma möjlighet som alla andra att höras i denoffentliga debatten, och Svenska Kyrkan har bättre förutsättningar än deflesta. Eftersom vi vant oss med deras närvaro i samhället, släpper vi in dempå fler platser än vad som egentligen är lämpligt att släppa in enintresseorganisation, och faktiskt på fler platser än vad som är lämpligt i ettland som ska föreställa att vara sekulärt. Lars B Stenström nämnerkatastrofhjälp som ett exempel på där kyrkan förekommer, och hänvisar även tillden samlade erfarenheten som finns i kyrkan. Här gäller det att förstå attvetenskapen alltid kommer att ha ett enormt försprång över religionen, genomhur metodiskt och effektivt man samlar in kunskap, utvärderar metoder och kunskapsmässigtstår på varandras axlar. En riktig psykolog är mer användbar i en krissituationän en präst, främst genom en mer gedigen utbildning. Om krisoffret är ateist,är det lättare att lita på insatsgivarens religiösa neutralitet, om denne ärpsykolog istället för präst. Tvärt emot vad Stenström insinuerar, har intekyrkan eller den religiösa sfären alltid tagit emot ny kunskap med öppna armar.

Religion behöver inte alls tillhöra den privata sfären.Precis på samma sätt som politiskt motiverade åsikter kan manifesteras genombl.a. debattartiklar, kan även religiöst motiverade åsikter nå ut, vilketStenström visar med sin artikel. Det blir problematiskt först när man skarekrytera till sin religion, och opererar på barn. Alla huvuden är inte formadeatt acceptera kristendomens anspråk, vilket präster har absolut sämst lyhördhetför. Att avkräva en trosbekännelse från ett barn som inte tror, är ettövergrepp, en inkvisition. Därför ska institutionell rekrytering till religion,inte operera på andras barn. Om religiös indoktrinering är nödvändig, ska denutföras av barnets föräldrar, som trots allt har bäst fingertoppskänsla försina barn.

För det som utmärker religiös tro, är inte alls någotpositivt. De eventuella positiva sidorna med religion, är inte unika förreligion, och det som är önskvärt i samhället är inte obefintligt utanför denreligiösa sfären. Man skulle kunna säga att jag gillar jazz, inte för att jaggillar musiken, utan för att en gitarrist skänker pengar till välgörenhet. ÄvenStenström förstår att det egentligen inte är jazzen som är det positiva här.Men jämförelsen haltar, för jazz saknar de problem som verkligen är exklusivaför religion. Religion kan skena ohämmat, därför att religion saknarverklighetskontakt. Det som verkligen är unikt för de olika religiösaföreställningarna, är deras vidskepelser, deras tro på det övernaturliga, samtderas bristande kvalitetskontroll.

Detta tar sig främst i uttryck genom att religion aldrigförväntas leverera något som kan kvalitetssäkras. När goda saker inträffar, ärGud god, när dåliga saker inträffar, är inte Gud ond, utan då förklaras detinträffade på något annat vis. Gud har alltså immunitet. Och inte förrän eftervår död kommer vi till himlen eller helvetet. Det är detta, som är unikt förreligion, och det är detta oönskade sätt att tänka, som gör kyrkan unik.

Edit: Debatten fortsätter här.

Mina amplar och den vetenskapliga aspekten av tro

2012-02-10T17:36:00.000+01:00

På väggen i vardagsrummet har jag tre amplar med två stearinljus i varje. Två av dem är fysiska och distinkta. Den tredje är direkt osynlig. När den tredje ampelns existens ifrågasätts blir jag lite irriterad. Visst, jag erkänner att den är lite subtil och fattig på tydliga attribut. Den är i det närmaste identisk med en icke-existerande ljusampel, men jag tar dess existens på tro. Så även om den faktiskt är identisk med en icke-existerande ampel, blir jag riktigt kränkt när dess existens ifrågasätts. Den ampeln är kärlek, och kärlek finns. De andra två amplarna blir aldrig ifrågasatta. Och visst, de är mer användbara när man vill tända stearinljus. Brist på evidens betyder väl inget om man tar en existens på tro!

Bredvid mina tre amplar hänger en jättefin oljemålning. Jag får ofta komplemanger för den, men jag tror inte på den. Jag ser den, jag kan ta i den, olika personer kan ge liknande beskrivningar av den, oberoende av varandra, men jag måste ha massor av mer evidens för att ens överväga att oljemålningen finns. Det verkar finnas något slags doktrin bland mina vänner, att den oljemålningen bara måste finnas. Jag gillar inte detta, och betraktar det som grupptryck!

Alla som tror på Gud men förnekar evolutionsteorin, vet hur jag har det.

Fem små filmer om Gud, del 1 (rev. 1)

2012-02-09T21:52:00.000+01:00

Första delen handlar om tro och skepticism. Detta är revision 1, och i detta skick lämnar jag projektet för nu. Den aktuella sammanställningen finns här.

Du som länkar eller bäddar in: Justeringar och återuppladdningar kan förekomma när som helst. Om du saknar ett klipp, besök YouTube-kanalen Fem små filmer om Gud. Jag tar tacksamt emot förslag om tillägg eller justeringar, via mail.

Skeptiker i slagruteförbundet utmanar definitionen

2012-02-07T18:24:00.001+01:00

Svenska Slagruteförbundet var på 1980-talet en ganska lustig samling personer, som förvisso var ganska stolliga i vad de trodde på, men samtidigt väldigt vetgiriga. De reste runt med sina instrument och mätte saker, och de hade inga problem alls att administrera tester av sina förmågor. Ett exempel på test, kunde vara att försöka använda instrumenten för att hitta en gömd nyckelknippa på ett avgränsat område. Misslyckat resultat bortförklarades förvisso, men vetgirigheten fanns där. Då. Hur det är idag, vet jag inte.

Att försöka utmana sin religiösa tro och ifrågasätta religioners anspråk, är kätteri. De entusiastiska gubbarna i slagruteföreningen, visar med all tydlighet att man kan ha skeptiska ambitioner och ändå besitta tokiga föreställningar, men de som demonstrerar skepticismen sämst, är de abrahamiskt troende, eftersom deras gud inte alls blir förtjust i att bli ifrågasatt eller utmanad. Här lyser skepticismen med sin frånvaro, ändå är medlemskraven i klubben "skeptiker" så pass låg, så att alla är välkomna. Skepticism är ju en ambition och en process, inte ett mål.

Om du nu vill argumentera för att det finns kristna skeptiker, så kan jag gå med på det, men det krävs en del "skohornande" för att det ska fungera. Man kanske kan vara en utmärkt skeptiker när man hanterar ett annat ämne. Någon konspirationsteori eller någon alternativmedicinsk behandling?

Slagrutegubbarna var förvisso skeptiska, men väldigt dåliga på att applicera kritiskt tänkande. En kristen person kan vara en lysande skeptiker på andra områden. Att tro på Gud och påstå att man över lag är skeptiker, är bara tokigt, eftersom minsta ifrågasättande av Gud, gör hans icke-existens allt för tydlig. Att bilden av Gud är subtil, är inte till någon hjälp - blir något mer subtilt och mer ovetbart, är det ännu konstigare att den troende håller det för sant.

Vem av dessa förtjänar då respekt? Respekthungern brukar de troende och deras Gud stå för, men vem förtjänar respekt? De troende har ett hot som hänger över sig - den eviga elden. Den som trots det vågar förhålla sig skeptiskt, och lämna tron, förtjänar respekt. Att hävda att man är religiös, är inte ett uttalande som renderar respekt, det är bara ett uttalande som deklarerar att man tror utan evidens. Det kan vem som helst göra.

Varför ogillar jag religiös tro?

2012-02-05T18:42:00.001+01:00

Jag fick frågan om varför jag ogillar religion. Jag svarar plikttroget, på VoF's forum. Den långa versionen kanske kommer på bloggen här någon gång, men den korta versionen finns alltså här.

Mer VoF-tokerier

2012-02-03T23:48:00.003+01:00

På VoF's forum har man nu lyft frågan om religionskritik. Jag applåderar initiativet! Men det är med stor förskräckelse jag läser vad som skrivs där - av en medlem i styrelsen. Den huvudsakliga frågeställningen är varför vissa skeptiker anklagas för att ge religion ett frikort. Det korta svaret från min sida är att när man lägger kraft på att utveckla argument kring varför man inte ska vara skeptisk mot religiösa anspråk, så är man inte skeptisk mot religion. En fråga som förekommer diskussionsöppningen är frågan om man ger t.ex. klimatskepticism ett frikort om man fokuserar på något annat, som t.ex. homeopati? Givetvis inte. Alla kan inte vara bra på allt. Senare ställs påståendet att Gud finns mot påståendet att Lars Ohly har spelat fotboll med Nacka Skoglund. Båda påståendena är, till min bästa förståelse, falska. Låt oss titta på tre hypotetiska påståenden.

Homeopati fungerar.
Gud finns.
Lars Ohly har spelat med Nacka Skoglund.

Här kan jag tänka mig att en god grund för kritik mot homeopati inte är att det inte skulle fungera. Vad spelar det för roll? Trots allt, Gud finns inte och Lars Ohly har inte spelat fotboll med Nacka Skoglund (för allt jag vet - det råder en viss osäkerhet här eftersom minnet kan svika åt båda hållen och påståendet inte är orimligt). Det spelar roll, när man väl ska inkassera fördelar för sin föreställning. Ska vi använda skattepengar för att ordinera homeopatisk behandling för sjukdomar som kräver medicinsk behandling? Ställer vi den fråga, blir faktiskt sanningshalten i anspråket om homeopati intressant. Jag kan tänka mig att både allskeptiker och selektiva skeptiker är överens om att detta är fallet, rätta mig om jag har fel.

Påståendet om Guds existens, är inte speciellt viktigt det heller. Trots allt, Lars Ohly har inte spelat fotboll med Nacka Skoglund, och det förändrar inget för min verklighetsuppfattning. Men det spelar roll, när man väl ska inkassera fördelar för sin föreställningar. Ska vi använda skattepengar för att finansiera rekrytering till klubbar som dyrkar Gud, och ska vi använda licenspengar för att sprida Guds ord? Ställer vi denna fråga, kan sanningshalten i frågan om Guds existens bli intressant, helt beroende på vilken utgångspunkt man har. "Allskeptikerna" gör helt enkelt en annan bedömning här - vi tycker att det är viktigt.

Slutligen, när vi ska börja betala, med tid och pengar, för att Ohly och Skoglund har sparkat boll tillsammans, kommer vi säkerligen ha ytterligare en fallang av skeptiker - de som anser att det spelar roll huruvida de faktiskt har sparkat boll ihop.

Anledningen till att vi lite skämtsamt kan slänga oss med termer som "religionskramare" - det var det stående internskämtet när vi skeptikerpoddare hängde - är att de som gärna betalar för Gud, och således inte betraktar frågan om sanningshalten påståendet att han finns, som speciellt viktigt. Vi allskeptiker förstår er syn, och vi stödjer eran kamp. Kan jag bidra till att detta blir ömsesidigt, är jag givetvis glad! För klyftan finns där, troligen beroende på att vi är så vana med religionens närvaro, att många gärna subventionerar den föreställningen. Jag funderar på varför det skulle göra VoF till åtlöje om vi kritiserade Ohlys påstående. Kan det kanske vara för att Ohlys utsaga är irrelevant? Och det kanske är därför jämförelsen passar för framställa kritik mot utsagor om Gud som lika irrelevanta? Jämförelsen med Ohlys uttalande demonstrerar alltså att man inte förstår vad som diskuteras, eller utstuderat försöker skydda något. Vi är beredda att betala för olika saker, och förståelse finns från vårt håll - att kritisera religion är kostsamt. Samtidigt är Maria ett levande bevis för att det finns eldsjälar, helt oberoende av vad VoF bör eller inte bör syssla med.

Ohly-Skoglund-liknelsen illustrerar på vilket sätt vi tycker olika, allskeptiker och "religionskramare", och det kan också illustrera varför "religionskramare" är ett ganska roligt skällsord. Allskeptiker är besvärade av fler kategorier av trams. Och nu borde det vara tydligt vad som egentligen händer:

Vi kan alltså konstatera att Gud kostar samhället mycket mer än Ohlys eventuella fotbollsspelande, enligt ovan, men ändå betraktades det som en rimlig jämförelse. Nu, helt plötsligt, har man utvecklat ett argument mot religionskritik! Frågeställningen i diskussionsöppningen, frågan om man ger t.ex. klimatskepticism ett frikort om man fokuserar på något annat, som t.ex. homeopati, är alltså en red herring. Det var inte riktigt detta som var kritiken från allskeptikerna, som själva inte fokuserar på alla ämnen. Man kan stöda skepticismen mot ett specifik ämne, utan att bidra till den. Inte motarbeta den genom att försöka dra paralleller mellan Ohlys påstådda fotbollsmatch och faith healing, kristallterapi, slagrutor, homeopati, och så vidare.

Det gäller alltså inte springa efter denna red herring, att alla kan inte vara aktiva i arbetet mot allt (för alla kan ju faktiskt inte vara aktiva i arbetet mot allt), för då kommer vi inte fokusera på det väsentliga, som är att sätta ner foten man vill ge religion ett frikort. Ett frikort som religionen inte förtjänar.

Christopher Hitchens sa att det som kan antas utan evidens, också kan avfärdas utan evidens. Men så varför inte? Varför ska vi betala miljoner i bidrag till spridandet av Guds ord, genom t.ex. bidrag till trossamfund? Om man menar allvar med att man inte tror på Gud, borde Gud kunna klara sig på ideella krafter. Inget skattefinansierat missionerade, inga religiösa friskolor, och inget församlingsbidrag. En icke-existerande Gud har säkert överseende på att vi använder pengarna på ett lite klokare sätt.

VoF måste alltså motstå frestelsen att undergräva betydelsen av det arbete som sina vapenbröder bedriver, genom att insinuera att kampen är betydelselös och oviktig. (Jämförelsen gjordes mellan Ohlys utsaga och religionskritik, inte mellan Ohlys utsaga och vetenskaplig skepticism.) På samma sätt, vi (religionskritiker) som inte kritiserar t.ex. klimatskepticism, måste motstå frestelsen att undergräva betydelsen av att kritisera klimatskepticism, genom att insinuera att kampen är betydelselös och oviktig, vilket vi andra redan levererar på. Respekten borde inte vara enkelriktad, men så länge inte VoF's styrelse ens ser att det är detta de gör, är det svårt att diskutera förbättringar. Men här kommer ett konkret förslag: I offentliga diskussionsforum, argumentera för varför VoF inte bör kritisera religion, utan att argumentera för att religionskritik är att jämföra med en trivial osanning från ett fanboy. Genom att inte utveckla argument för varför religion ska ha ett frikort, kan VoF slippa anklagelserna om detsamma. Argumentera istället för varför det inte är VoF's fråga.

Fördelen med sekularism

2012-01-31T18:21:00.001+01:00

Går man allra längst tillbaka i tiden, har kristendomen ettgemensamt ursprung med judendomen och islam. Man kallar dem för de abrahamiska religionerna, eftersom mytensäger att det var Abraham (eller Ibrahim) det var den som grundade de tre nämndareligionerna. Texterna där Abraham nämns, Moseböckerna, dateras till svindlande1200 f.Kr. Vi pratar alltså om en ärbar ålder på omkring 3200 år! Därefterskulle det gå 2300 år (1100-talet) innan myten om Jahve och hans son skulle nåSverige, och ytterligare 400 år (1500-talet) innan det blev vår statsreligion.

Kristendomen började som en sekt som bröt sig loss frånjudendomen runt år 300 e.Kr, och knäckfrågan var att judendomen inte accepterarJesus som Guds son. De äldsta texterna i Bibeln, som bl.a. presenterar dennaidé, är från kring år 100 e.Kr. Jag vill lämna denna fråga öppen, för minuppfattning är att det finns gott om skilda meningar här. Inte ens frågan omJesus som historisk person är glasklar. Officiellt har Sverige varit kristetsedan 1500-talet, men är idag sekulärt. Som jag nämnde kristnades landet på1100-talet, genom uppvaktning av missionärer söderifrån, Ansgarsmissionen. Vivar alltså relativt sena att lämna vår asatro.

"Kristendomens enorma inflytande" är i denpågående debatten det viktigaste argumentet för varför inte Sverige ska varasekulärt, trots att vi gemensamt beslutat det. Den som hänvisar tillsekularitet menar att staten inte ska vara knuten till någon speciell religion(kristendomen) utan står neutral i trosfrågor. Svenska Kyrkan skildes frånstaten 1 januari 2000, så i över 12 år har vi varit sekulära i Sverige. Ipraktiken betyder detta att religiös indoktrinering av andras barn, sedan år2000 är bifogad med en (dum) ursäkt för att hålla oss icke-religiösa lugna: Kristendomens enorma inflytande, ellerhistoriska betydelse ger legitimitet åt troendes moraliska tveksamheter.Även bland ateister förekommer utvecklandet av argument för att ge religionfrikort som inte pseudovetenskap ska ha. Att kristendomen har en historiskbetydelse, det förnekar jag inte, men det ska inte vara en garant för nutidainflytande. Speciellt inte med tanke på att det inflytandet aldrig varitspeciellt positivt. Varken kunskapsfrämjande eller progressivt. Upplysningen(sent 1700-tal) har lämnat ett långt mer positivt avtryck, och religiös kunskap(á la Anders Gärdeborn) tenderar att inte beskriva verkligheten med samma precisionsom vetenskapligt anskaffad dito.

Ställer man kristendomen i dålig dager, bukar apologeternapåpeka att kristna är inte en unison åsiktsvilja, och att det utgör ett problemför den som ska göra en historisk återgivelse. Det är alltid "någonannan" som ansvarar för det som är dåligt, helst av allt ateisterna. Vihar katoliker, protestanter, baptister, missionärer, med mera. Den minstagemensamma nämnaren för de som kallar sig kristna, är att de tror på myten omJesus, och att han var Jahves son. Gör du det, så skulle jag åberopa att du ärallierad.

Hur var det nu med julen? Faktum är att inte ens julen är enkristen högtid. Om man är kristen, firar man förvisso jul till minne av Jesufödelse, men det går bra att fira jul utan att vara kristen. Jo, faktiskt. Högtidenhar en äldre historia i detta land än vad kristendomen har. När Sverige blevkristet, ändrades betydelsen av redan befintliga högtider till att avse viktigahändelser i Jesu liv, och så måste det få vara. Att Amerika har sinmotsvarighet till julen (Christmas, uppenbarligen en högtid för att fira JesusKristus) den 25:e december, beror inte på att Jesus föddes 25:e december, utanpå att de som formade landet har utvandrat från Europa, där vi firade jul den25:e december.

I samtal med geologen och skeptikern Daniel Medin, visadedet sig att jag inte är ensam om att ha denna krassa syn på julen. Några veckorefter vår diskussion, skrev han en artikel på ämnet.

Det här med kristendomens påverkan på Sverige är en evigtåterkommande fråga där enighet på inget sätt alls råder. Det är därför väldigtirriterande att så många kristna debattörer vill framställa så mycket i den härfrågan som självklarheter. Det heter t.ex. att det är självklart attkristendomen är anledningen till att vi firar jul. Vi har t.o.m. enutbildningsminister som står och säger detta utan att blinka.

Med "många kristna debattörer" menar Medin bl.a.Margareta Pålsson, moderat riksdagsledamot. Pålsson författare till en artikeli den kristna tidningen Dagen som driver precis den fråga som jag argumenteraremot, alltså att kristendomens enorma historiska inflytande legitimerar nutidateokratiskt styre. Detta korta stycke summerar vad Medin vill säga med sinartikel:

Julen av idag. Julen av år 1800. Julen år 1400. Julen år900. Det är intesamma sak. Det är en kontinuerligt föränderlig ritual där bara ett fåtalfenomen har överlevt tidens tand. Att julen har sina rötter i en hedniskmidvinterblotstradition är nog inte okänt för de flesta, men sen råder detdelade uppfattningar om hur "kristnat" julfirandet egentligen blev.

Vad kristendomen verkligen har åstadkommit är, att smutskasta ochmotarbeta vetenskapliga framsteg. Planeten jordens form och den geocentriskavärldsbilden är två exempel. Relativt nyligen motarbetade kristna den sexuellafrigörelsen och har inte precis gått i bräschen för homosexuella rättigheter. Jo,vissa tror sig även ha hittat svaga punkter i evolutionsteorin. Mycket dumt hargjorts i kristendomens namn. I min mening finns ett moraliskt ansvar för densom stöder ett system, och de onda händelser som begås i systemets namn.Åtminstone om personen i fråga vetvad som begås i systemets namn. Om man som kristen respekterar skapelsetro, är man både med i klubben och respekterardess avarter. Vill du absolut vara med i samma klubb som en massa klappträn,bör du ta avstånd från dessa!

(Det ofelbara reflexmässiga svaret från fundamentalisterna äralltid "Stalin var ateist", men de är inte lika besvärade av attStalin var a-frimärkssamlare, precissom de själva. Det jag försöker säga, är att man bara kan diskutera positivagrupper, inte negativa. Hitler var nazistledare i högre utsträckning än han vara-köttätare.)

Jag är helt införstådd med att kristna inte vill ha med de brott som begås i deras religions namn att göra. Desympatiserar ju inte med dem. De råkar bara dela föreställning om existensen avett övernaturligt väsen. Inte föreställningen dess om attribut eller dessvilja, bara att det finns ett övernaturligt väsen, och att det är den högstaövernaturliga varelsen i deras religion. Men de vet förmodligen, att det ärvanföreställningar som får folk att göra konstiga saker. De brott som begås ikristendomens namn begås inte för personernas bristande tro på tandfén, utan pågrund av vanföreställningen om en gud. Gudsillusionen. De brott som begås inågot annats namn, kanske av ateister, begås inte på grund av bristande tro påtandfén, utan på grund av någon annan vanföreställning eller knäpp åsikt. Dettakan man kräva att även anhängare av en religion känner till, vilket de kandemonstrera genom att inte försöka koppla icke-tro till Josef Stalin.

Om man accepterar att Gud finns, och kan ge heliga uppmaningartill människor, och om man accepterar det faktum att många som gjort galnasaker, har gjort det på direkt uppmaning från Gud, då har man förståttproblematiken. Om man dessutom tycker att det är helt acceptabelt att ha sådanaföreställningar, alltså, om man tycker att Guds ord är allsmäktigt och inte fårifrågasättas, då inkluderar ju även det, sådant som man betraktar somobehagligt eller otrevligt.

Ateister har också gjort mycket hemskt genom åren, men inte föratt de är ateister. Alltså, inte för att de saknar en specifik föreställning omett övernaturligt väsens existens. Med den logiken, skulle man kunna säga attkristna har gjort galna saker för att de inte tror på Vishnu, Tor, eller Baal.Onda dåd beror på någon annan tokig föreställning som gärningsmannen besitter,inte på alla föreställningar han saknar. Och det är inte "ateistisk"moral som debatten handlar om. Det är kristen moral. Jag anser att vi inte kanlita på att den som slänger sig med den termen, verkligen menar en modern ochhumanistisk moral, och det är också därför jag inte tycker att en specifikmoral ska ha företräde, för att man kallar den kristen. Jag sympatiserar inteens med Jesus. Låt mig illustrera ett praktiskt problem med att hävda attskolan ska vila på en kristen grund och representera en kristen moral:

Hur ska skolan förhålla sig till homosexualitet? Den kristna synenär, i vissa läger, att skolan ska vara heteronormativ (alltså att manutgår ifrån det heterosexuella tillståndet som det "normala", ochbetraktar allt som inte är heterosexuellt som "avvikande"), och medtrygg och fast hand visa att man ochkvinna är det normala och naturliga. Andra menar att skolan skastyrka eleven i sin sexuella identitet, vad den än må vara. Kan jag somförälder verkligen lita på, att det är alternativ två som gäller, alltså attskolan ämnar styrka eleven i sin sexuella identitet, vad den än må vara? Nej.Med en humanistisk värdegrund, kan du lita på vad som avses. Borde inte skolandå vila på en humanistisk värdegrund? Nej, tydligen inte, på grund av "kristendomensviktiga historia". För mig är inte detta tillräckligt bra argument för attjag frivilligt ska underkasta mig.

Humanistiskt-skeptiskt spektakel 2012

2012-01-29T17:10:00.003+01:00

Nu är det dags att anmäla sig till årets skeptiska/humanistiska event. Lördagen den 24/3 blir det föreläsningar (Martin Rundqvist, Åsa Vilbäck och Christer Sturmark) och paneldebatt ("Charmkvark", Per Edman, Peter Illi och yours truly).

Tid: Lördag 24 mars, kl. 13:00
Plats: Makalösa Eskilstuna Ölkultur, Faktorigatan 1, Eskilstuna
Pris: 180:-, inkluderar mat men ej dryck.
Bokning: Andreas anundi@gmail.com eller Peter hemsidan@peterilli.se

Mer information finns här (pdf).

Brist på egna evidens betyder inget för en kreationist

2012-01-29T11:59:00.002+01:00

Den allra sämsta formen av misskreditering av forskning ochframsteg, hittar man hos kreationisterna. Det är en liten grupp, utan någonvidare anknytning till vetenskapen, som hävdar att evolutionsteorin ärfelaktig. Hos kreationister hittar man alla element man kan förvänta sig frånbedragare. De bedriver en dold agenda som antingen går ut på att hävda attkreationism är vetenskap, trots att det inte är så, eller att vetenskap ärreligion, trots att det inte är så. De besvärar sig sällan eller aldrig med attta reda på vad motståndaren (vetenskapsmännen) egentligen hävdar, eftersom depersoner som inte tycker som kreationisterna, per automatik måste ha fel. Manhar en privat finansierad forskning i form av Discovery Institute, som mangladeligen hänvisar till, trots att det enda som kommer ut från DiscoveryInstitute är stulet från den riktiga vetenskapen med ett påklistratmisstänkliggörande i stil med "detta kan väl inte ha uppstått utan enskapare?"

Discovery Institute är en Washington-baserad konservativ tankesmedjavars främsta syfte är att föra in kreationismen till grundskolan. Metoden fördetta är att måla ut kreationismen som vetenskaplig, och för att nå dit, harman utvecklat konceptet Intelligent Design. Intelligent Design bejakar mycketav evolutionsteorin, men menar fortfarande att en skapare behövs. För att gesken av att vara vetenskap, kallar man inte skaparen för Gud, utan säger bara"en intelligens".

Discovery Institute använder osannolikhetsargumentet. Deväljer ut fantastiska kemiska processer från människans cell, som de noga ochkorrekt förklarar, för att sedan plantera ett litet frö hos tittaren: Hur kundedetta uppstå av sig självt, utan någon designer?

Argument mot evolutionsteorin är argument för kreationismen,enligt kreationismens anhängare. Detta är en falsk dikotomi eftersom även omevolutionsteorin är felaktig, måste anspråk om skapelse ändå styrkas för atttas på allvar. Inom kreationiströrelsen kan ändå (påstådda) svagheter inomevolutionsteorin på fullaste allvar lyftas fram som evidens för skapelse.Anledningen till att denna dikotomi är viktig, är att man inte har någrapositiva belägg för kreationismen att tala om, men det finns massor avhalmgubbar att bygga upp och riva ner för att missakta evolutionsteorin. Bristpå egna positiva belägg kan alltså hanteras genom att hävda att skapelse ochevolution är en dikotomi. De argument som används, hänvisar inte till någraegentliga belägg, utan hänvisar till Bibeln eller vädjar till att man måstevara kreationist för att vara en god kristen. Bristen på kreationistiskaargument nästan bekräftas av föreningen Genesis. På deras hemsida, under rubriken "Vad anser ni talar mest förskapelseteorin?" ger Paul Annala tre exempel som inte nämner någotpositivt belägg för skapelse. De är istället tre exempel på problem som Annalatycker sig ha identifierat hos vetenskapen, men som vetenskapen alltså skulleha missat.

informationen i DNA: slumpvisa processer kan inte skapa en sådan informationsmängd av sig själv
mängden av icke-reducerbar komplexitet (dvs system av samverkande delar som måste ha funnits på plats från början för att det hela skulle fungera överhuvudtaget)
universums exakta kalibrering för att livet ska vara möjligt

Läser man nästa mening blir det hela snarare tragikomiskt.Där skriver Annala att "listan på designexempel kan göras lång". Omlistan på designexempel skulle kunna göras lång, kan man ju undra varför inteAnnala valde ut något från den listan, till sin topp tre-lista? Eller varfördet var en topp tre-lista och inte en topp fem-lista eller topp 10-lista?Annalas lista säger inget över huvudet taget som kan tolkas som ett "designexempel",det är snarare tre exempel på att Annala inte förmår att ta sig till av modernvetenskap.

Den svenskkyrkliga elevorganisationen Credo är starkt kritisk mot vetenskap som grund för kunskap på detta område. På sin hemsida skriver man att man sympatiserar med osannolikhetsargumentet som Discovery Institute driver, men också att bristen på övergångsfossil är ett problem . (Jag anser att komplexitetsargumentet, nära besläktat med osannolikhetsargumentet, är kreationisternas absolut bästa argument, och vill därför hantera det separat.)

Bristen på övergångsfossil skulle illustrera att arter inteförändras över tid, och därför kan inte evolutionsteorin vara korrekt. Arterevolverar inte. Argumentet avfärdas bäst genom ett besök på NaturhistoriskaRiksmuseet. Fossil från olika ålder, ser helt enkelt olika ut, och fossiletorganiseras i serier. Om evolution inte förekommer, varför ser då olika gamlafossil olika ut? Varför ser skiljer sig en 5 miljoner år gammal häst rentutseendemässigt från en 20 miljoner år gammal häst? Dessa fossil finns, ochstrategin bakom argumentet är inte mer avancerad än att man helt enkeltförnekar dessa fossil, och håller sina barn borta från Naturhistoriska.

"Jorden är anpassad för liv. Skulle förutsättningarnavara det minsta annorlunda, skulle livet inte klara sig." Minimal kunskapom den naturliga världen, är förödande för detta argument. Det ena som talaremot detta argument, är att vi inte har någon anledning att tro att universumär speciellt anpassat för liv. Trots att universum inte är det, finns det såmånga planeter som vi misstänker, är det inte orimligt att tänka att ren ochskär slump har gjort att jorden, och många andra planeter är bra anpassade förliv. Vi vet också att liv kan klara sig på de mest osannolika platser. I mörkagrottor, i torra öknar och på Antarktis. Till och med i en kvarglömd tv-kamera,har bakterier överlevt en 31 månader lång månvistelse!

Låt mig avsluta med ett lågvattenmärke i kategorin"vetenskapliga" argument. Att författaren Frank Peretti en gång sa"Evolution teaches from goo to youby way of the zoo" (fritt översatt: "Evolutionsläran säger att vägen från lera till dig går via ett zoo")bevisar att evolution inte förekommer. Detta illustrerartydligt hur kreationister betraktar bevis.Eftersom Peretti är en bra kristen författare, och han förlöjligar evolution,är det bevis för att evolution inte förekommer. Det logiska felslutet här ärauktoritetstro, och faktum är att ingen vers Peretti än kan hitta på, förändrardet faktum att Peretti själv är en apa, eller att han har ett gemensamtursprung med näbbmusen. Detta argument förekommer i olika versioner i mer organiseradesammanhang, och lyder då ofta: "PersonX var en respekterad vetenskapsman, och han accepterade inte evolution."

Ingen annan teori har kastat så mycket ljus över hur dennaturliga världen fungerar än just evolutionsteorin. Teorin ökar medvetenhetenäven utanför biologin, och är nödvändig för att vi ska bemästra sådant som ärvitalt för vår överlevnad. Det handlar om medicinsk forskning, teknik, kemi,kosmologi och mycket annat. Det är extremt beklämmande vad vissa är beredda attoffra när det gäller sina medmänniskors livskvalité, för att få vagga sig tryggi sina egna vanföreställningar om övernaturliga väsen och arternas uppkomst.Kreationister är antingen bedragna av sin omgivning, eller så är de helt enkeltmänniskor med usel moralisk uppfattning, som skamlöst utnyttjar resultatet denforskning som de inte bara förnekar, utan även missaktar.

Kyrkan måste stå med båda fötterna på jorden om den ska prata om himlen

2012-01-27T11:03:00.001+01:00

Denna text skrev jag tillsammans med Samuel Varg Thunberg, som en insändare till den kristna tidningen Dagen. Jo, den blev publicerad, men givetvis med de brännande bitarna noggrant bortklippta. För mycket verklighet passar sig inte på den tidningen. Ämnet är evolution, eller snarare fundamentalisternas problem med evolution. Här är den ocensurerade texten:

Att kyrkan idag befinner sig i någotav en smärre kris är ingen hemlighet, men orsakerna till detta är kristna inteöverens om. Svaret är säkerligen mångbottnat och att det finns fler än enanledning kan nog de flesta vara överens om.

Men att kyrkan envist håller sig fastvid en urgammal hypotes om människans ursprung skulle kunna vara en storanledning till att människor vänder sig från kyrkan är inget som ofta tas upp.Den 18:e januari publicerade Dagen en artikel som visade på skrämmande siffrorinom detta ämne. Enligt artikeln så trodde 73% av de amerikanska pastorerna,som tillfrågats i undersökningen, inte på evolutionsteorin. Att kyrkan, tilloch från, har varit verklighetsförnekande är ingen nyhet. Visst har kyrkan hyststora tänkare och vetenskapsmän så som Thomas av Aquino och Georges Lemaïtre,men exemplet med Galileo Galilei allt för typiskt, och är i hög grad aktuelltän idag.

Så nyss som för en vecka sedan hördevi om hur en ung kille gått till kyrkan, eftersom han var nyfiken på Gud, menbesöket blev kortvarigt då han i samtal med pastorn fick reda på att"evolutionsteorin inte stämde". Han gick ut därifrån och tänkte attpastorn var så verklighetsfrånvänd att det är med Gud måste vara ytterligareett av de hjärnspökena som pastorn hade fått för sig. Pastorer, precis som allaandra, bedöms utifrån de uppfattningar man besitter, och att ställa sig förlångt bort från vad som är vedertaget, har ett högt pris. Det uppfattas som ettställningstagande mot kunskap, utveckling och framsteg.

Förnekar man de mest grundläggande uppfattningar om vår verklighet så kan man knappast förväntas att ens börja blitagen på allvar i frågar så som att Jesus skulle vara Guds son eller att Hanskulle ha uppstått från de döda. Och evolutionsteorin är i allra högsta gradett bevisat faktum. Det är en teori vi förlitar oss på inom medicinskforskning. Penicillin upptäcktes av den kristne biologen Alexander Fleming,tack vare hans vetenskapliga insats - inte hans religiösa - och vad som hållerpå att hända när resistans utvecklas, förstår vi tack vare evolutionsteorin.

Varför envisas kyrkan med att gå emotdetta? Ska vi förneka att jorden är rund också? Bibeln talar ju trots allt om"jordens fyra hörn" vid flera tillfällen (Jes 11:12, Jer 49:36, Hes7:2, Upp 20:8)? Och när vi ändå är i farten kanske storkteorin ska börjaläras ut vid sidan om sexteorin när vi pratar barnalstring?

Nej, omkyrkan vill förväntas bli tagen på allvar när det kommer till de verkligt storafrågorna om Gud och himlen så måste den först stå med båda fötterna på jorden.

Samuel Varg Thunberg och Anders Hesselbom

Tillägg: Twittraren AteistBibeln (följ!) gjorde detta konstaterande. Tidningen Dagen är om inte annat duktiga på att förutspå vad som är kontroversiellt och tankeväckande - sådant måste (i sann kristen tradition) bort.

Tillägg: Samuel konstaterar att de som "respekterar båda sidor" i debatten, får det utrymme de behöver av Dagen.

Dags för lite vetenskaplig avgörbarhet!

2012-01-25T20:45:00.003+01:00

Ett kort klipp om vetenskaplig avgörbarhet och religiös skepticism.

En fråga behöver inte vara vetenskapligt avgörbar för att man ska kunna angripa frågan vetenskapligt. Kan man inte se vad som finns på den främmande planeten, kan man t.ex. ifrågasätta den som gör anspråk om planeten. De små gröna männen kanske finns där, kanske inte, men om vi inte kan avgöra frågan vetenskapligt, kan vi avfärda anspråket på grunden att påståendet görs mot bättre vetande. Vi kan inte säga att de gröna männen inte finns där, men vi kan inte åberopa några fördelar - ekonomiska eller politiska - i att hävda att de finns där.

Är Richard Dawkins arrogant?

2012-01-22T19:36:00.002+01:00

För att lättare kunna jämföra svaren, så låter jag alla personer argumentera för samma sak i detta exempel. Jag vill alltså korrekt representera hur personer argumenterar, men inte för vad. Låt oss titta på vad som är arrogant om vi använder Mats Egefors egna ord, och Richard Dawkins egna ord, för att argumentera för att Gud finns. Här har jag manipulerat Dawkins ord, så att debattekniken är bevarad, men syftet pekar på att Gud finns.

Mats Egefors (ödmjuk): "Gud finns. Absolut."

Richard Dawkins (arrogant): "Jag är inte helt övertygad att Gud finns, men det finns anledning att tro att Gud inte finns." (Manipulerat citat.)

Låt oss ta detta igen, fast denna gång manipulerar jag Egefors citat till att riktas mot Guds existens, samt citerar Dawkins hållning korrekt.

Mats Egefors (ödmjuk): "Gud finns absolut inte." (Manipulerat citat.)

Richard Dawkins (arrogant): "Jag är inte helt övertygad att Gud inte finns, men det finns ingen anledning att tro att Gud finns."

Poängen som jag vill göra, är givetvis att vad som är eller inte är "arrogant" beror på ditt förhållande till sakfrågan, inte arrogansen i hur sakfrågan levereras. Det är alltså Dawkins hållning som är kränkande, inte hans debatteknik, enligt mig. Vi måste förhålla oss till det faktum att gemene man inte förmår att skilja på sakangrepp och personangrepp.

Bilden av humanismen

2012-01-22T13:13:00.000+01:00

Det finns olika betydelser för ordet humanism. I Sverige ärdet förbundet Humanisterna (med stort H) som organiserar humanister, då främstde sekulära humanisterna. Den som läser debattartiklarna skrivs på detta ämne,får två bilder presenterade för sig. Den ena levereras av Svenska Kyrkansföreträdare, eller andra religiösa organisationer. Peter Wiederud frånBroderskapsrörelsen (kristna socialdemokrater) menar att Humanisterna kanliknas vid en sekt. I en smått komisk debattartikel på Newsmill, gör Wiederud ettupplägg som bygger på dåligt omdöme om Humanisterna, lite beröm till sig självoch broderskapsrörelsen och vad Wiederud betraktar vara problemet medyttrandefriheten och rätten att kritisera religioner. Problemet medyttrandefriheten är att folk kan bli kränkta.

Från Svenska Kyrkan bjuder Björn Kjellström på kritik motatt Humanisterna driver sin linje i debatten om synen på Guds existens("...blivit alltmer aggressiva i sina attacker på religion i sig, och påmänniskor med religiös övertygelse...") och passar också på att säga atthan inte har något till över för Richard Dawkins heller. Detta får mig attfundera på vad det är som är så provokativt med en rationell världsbild? Om detnu är just den rationella världsbilden som är provokativ. Humanisternasmotståndare har ju trots allt attackerat annat än bara att förbundet gör sinröst hörd i debatten om Guds existens (som man gjorde i kampanjen "Gudfinns nog inte"). Som jag nämnde har Humanisterna utmålats som sekteristiska,och även som rasister och som fundamentalister.

Jag tycker att debattartiklarna som angriper Humanisternahar en gemensam nämnare i känslan av underlägsenhet. Moderna kristna delarHumanisternas värdegrund i de frågor som inte har med Guds existens att göra.Ändå är Humanisterna "fundamentalister" och "sekteristiska"enligt meningsmotståndarna. Kanske är sakfrågan om Guds existens så svår atthantera för de troende, att man är beredd att måla fan på väggen, för att hanågot annat att angripa?

Det finns inga problem att i allmänhet försvara just den vidskepelse som handlar om gudstro. Vihar fått läsa att vi har den vidskepelsen att tacka för progressionen isamhället, att övernaturliga väsen behövs för att någon ska vilja göra godating, och hur mycket Gud betyder för den kristna debattören själv. Att gereplik på kritik kring gudsföreställning verkar inte fungera. Det som saknas ären fungerande förklaring på hurvidskepelse bidrar till utvecklingen, varförvi inte är genuint goda utan övernaturliga väsen och varför inte verkliga värden kan vara minst lika viktiga somoverkliga. Jo, Gud är verklig för dem, det förstår jag, men för en annan personkan t.ex. en partner, en förälder, ett barn, en hund, en dagisgrupp, enskolklass, en förening, en stam, ett land eller något annat vara lika viktigtsom Gud är för dem. Dessa frågor har vi inte fått något bra svar på, och jagtror att det är när dessa frågor kommer upp, som svaren istället handlar om attkritisera frågeställaren. Att utmåla förbundet Humanisterna som en sekt.

Läser man på Humanisternas hemsida om vad humanismenegentligen är, finns inget som är speciellt radikalt eller provokativt, ens fören troende. Man pratar om att man vill bevara sekularismen, att man vill ha enhumanistisk värdegrund i samhället, och man pratar om att man vill motverkareligiöst och politiskt förtryck. Det som blir kvar, när alla svepskäl ärborta, är några teister (gudstroende) som inte kan debattera utan att måla uppen rökridå, som inte kan argumentera för sin sak och därför tillskriver sinmeningsmotståndare de egenskaper som de vill bemöta. Sektism. Fundamentalism.Det känns snarare obstinat än intellektuellt.

Jag vill bjuda på ett argument om humanismens bristfällighetoch trons överlägsenhet, som jag hört två gånger, oberoende av varandra. "Någon namngiven, gärna historisk,forskare upptäckte detta naturligating av signifikativ betydelse, alltså har kristendomen bidragit till vår välfärd."Ett exempel skulle kunna vara Louis Pasteurs upptäckt att höga temperaturerdödar skadliga mikrober. Den naturliga motfrågan borde vara vad någon sysslademed när han gjorde sin upptäckt? Religion? Nej, troligen är det så att någon ären person som inte helt har förlorat sin kontakt med, och intresse för, dennaturliga världen, och därför fortfarande fungerar som vetenskapsman.

Än idag får man höra att Richard Dawkins är arrogant när hansäger att Gud antagligen inte finns, vilket är något jag inte kan förhålla migtill. Jag kan inte höra det, och jag kan inte begripa vad som skulle vara såarrogant. Med förnuftet kan jag förstå att det är just påståendet att Gudantagligen inte finns, som är det arroganta. Jag anser att det snarare görhonom till Captain Obvious - mannen som säger det vem som helst vet är sant,och att det blir riktigt arrogant när man säger: Gud finns.

Svar på tal är inte religiöst förtryck

2012-01-21T14:38:00.000+01:00

Hatet mot Marcus Birro problematiseras av den kristnejournalisten Jacob Rudolfsson. Att någon med Rudolfssons syn på frågan om Birroråkar vara kristen, är en riktig lågoddsare. Rudolfsson inleder texten med attberätta att prästen Richard Wurmbrand var förtryckt på grund av sin kristna troi Rumänien på 1940-talet, och illustrerar därmed hur han anser att kristna hardet i Sverige idag. Att Wurmbrand fick sitta i isolering i åratal under ryskaockupationen i Rumänien, och att Marcus Birro inte oemotsagd får använda sinplattform att tala till i princip hela svenska folket, är två exempel påreligiöst förtryck. Generöst nog, påpekar Rudolfsson att Wurmbrand hade detvärre än Birro, men att vi "nyateister" är "farligt näraanständighetens gräns".

Gamla ateister förstod att deras röst inte var önskvärd, mennyateisterna bloggar, de gör poddradio, de skriver insändare. De är kort ochgott oanständiga, när det tar sig rättigheter som reserverats gudstroende ellerateister som inte tar sig ton i frågan. Jag känner mig alltid manad att gereplik när "nyateister" kritiseras, för jag är en av dessa. Jaghåller mig framme, jag säger vad jag tycker, jag är kort och gott"oanständig" då jag tar mig Birros friheter.

Trots att jag befinner mig långt borta från Marcus Birrosvärldsuppfattning, är jag ändå en av de som faktiskt beundrar honom. Jag delarinte alls Birros uppfattning att det finns en fragil Gud som blir sårad om haninte dyrkas, jag delar inte alls Birros uppfattning att denne Guds inflytandeöver samhället är något positivt, och epitetet "nyateist" gör jag migförtjänt av, när jag argumenterar emot detta. Och jag vet var Marcus Birro fårutstå - jag vet att han får hatiska kommentarer och otrevliga mail. Jag utgårifrån att han får minst tio gånger så många mail från otrevliga och korkadeateister, som jag får mail från religiösa apologeter. Men det finns en skillnad.Om man bortser från vad en liten skara nyateister tycker, är jag en oönskadsamhällsröst. Jag tillhör en oanständig samling bråkstakar som tar sig ton. Visom inte bekräftar övernaturliga föreställningar, utan river ner dem.

Marcus Birro däremot, betraktar det offentliga rummet somhans privilegium, och blir uppriktigt ledsen av mothugget han får. Och som jagskrev, mothugget består inte bara i korrekt påpekande av vari Birro brister,det består av hatiska kommentarer från inte allt för begåvade personer somhuserar på Internet. Jag vet, för jag finns själv på webben, och jag får självta emot dessa. Dock kanske med lite större rätt än Birro, eftersom jag tillhörde oönskade "nyateisterna". Jag har ju en väldigt mäktig fiende iGud, och om det finns någon sanning i de mail jag får ta emot, kommer jag eftermin död bli förpassad till den eviga elden. Alltså, både Jacob Rudolfsson ochjag kan gnälla över debattklimat och påstådda oanständigheter, men minuppfattning är att det som egentligen är riktigt oanständigt är något heltannat.

Precis lika förolämpande det är för Rudolfsson att det finns"nya ateister" som inte är ett dugg intresserade av att bekräftatokiga föreställningar, är det för mig förolämpande att man vill diskutera"religiöst förtryck" när motståndarsidan också tar sig ton - deoanständiga nyateisterna gör inget som inte de fromma kristna redan gör, ochlänge gjort. Fängslandet av Richard Wurmbrand har inget med detta att göra. Mendet blir värre. Jag tycker att det är oanständigt att en vuxen människa, såsomMarcus Birro, på fullaste allvar skriver att han vet att ett övernaturligtväsen har en plan för samtliga människor. Men jag kan inte agera som om dettavore oanständigt, jag måste uppmuntra debatten. Som jag sa, jag beundrar Birroför hans kamp, men jag tänker inte avstå att ge min syn på saken. Så länge vidiskuterar sakfrågor, alltså anspråken som Birro gör, har jag inga problem.

Jag tänker inte heller låta varken Birro eller Rudolfsson fåbära något hundhuvud på grund av det näthat som vi som sticker ut hakan får taemot. Avståndet mellan den som talar och de som lyssnar, är helt enkelt mindreidag än på 80-talet, och det gäller alla, inte bara Birro. Det enda man kangöra om man inte gillar stormen, är att inte stå där det blåser. Att hatiskakommentarer förekommer mot Birro är lika mycket mitt fel som att det ärRudolfssons fel att jag får ta emot detsamma. De som verkligen representerar deolika åsikterna, är de som tar sig besväret att föra de olika sidornas talan,inte näthatarna. Aktörerna, de troende som Rudolfsson försvarar, och ateisternasom Rudolfsson betraktar som oanständiga, är det vi diskuterar.

Jag skulle vilja skicka mina läsare vidare till bloggen Vem i helvete.

(Marcus Birros tragiska krönika finns att läsa här.)

Jag blir ofta påmind, men lär mig aldrig

2012-01-19T14:03:00.000+01:00

Idag skrev jag två tweets direkt efter varandra. Det ena varnedlåtande mot kristendomen, det andra mot det påstådda mediet Terry Evans. Degick ut i princip samtidigt. Jag skrev:

Kristnas egentliga superkraft är inte att ha direktkontaktmed Gud, det är dubbeltänk och självbedrägeri.

...och...

Terry Evans egentliga superkraft är inte att kunna prata meddöda, det är att kunna se sina offer i ögonen medan han lurar skiten ur dem.

Jag står verkligen för innehålleti båda, så tack ni som "retweetade" (citerade)! Att göra något idenna stil, ger dessutom en god fingervisning om vart det blåser. Jag sombrinner för att kritisera religion generellt och kristendomen specifikt, mensnarare hejar på de som granskar medium istället för att bidra själv, förståratt jag jobbar i motvind.

För gissa vilket av dessaovanstående som genererade retweets och vilken som renderade mothugg?

Jesus ursäktas alltid

2012-01-18T20:22:00.000+01:00

Så här pratar Jesus enligt Matteus, om den heliga anden ochom människors förmåga att ändra sig (Matt 12:31-37):

Därför säger jag er: all synd ochhädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inteförlåtas. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men densom säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världeneller i den kommande. Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra,eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. Huggormsyngel,hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtatär fullt av. En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, ochen ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. Men jag säger eratt varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domensdag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.

Synd mot människor, kan förlåtas. Detta är alltså ett smärre brott, jämfört med synd mot Jesusosynlige vän, den helige anden. Förmodligen beroende på att Jesus manifesterarsig själv genom påhittade väsen, som har en mer mystisk och spännande genomnatur än han själv. Synd mot denna ande är oförlåtlig. Jesus låter hälsa attmina utsikter inte speciellt goda. Jesusrangordnar medmänniskor lägre än övernaturliga väsen.

Vidare berättar Jesus att människor inte kan ändra sig, godaär goda, onda förblir onda. Jesus påpekar även att vad man säger, reflekterarvem man är och vilka värderingar man har. Här har Jesus rätt, men jag vill ändåinte ställa mig på hans sida, eftersom jag anser att detta gäller även han.Dessutom håller jag inte med han om människors statiska tillstånd. Mycketdumheter sägs av skribenter och debattörer, utifrån deras bästa förmåga. Attbredda sitt perspektiv, kan förändra vilka åsikter man har. Jag själv föddessom ateist, fick en omsorgsfullt kristen uppfostran med kvällsbön, söndagsskolaoch kyrkans barntimmar, gick till Pingstkyrkan och Immanuelskyrkan på 80-talet för att lyssna på kristen populärmusik,som t.ex. Hector eller Joybells, trots att jag började förstå vad dettahandlade om. Jag avviker från Jesus, för jag tror på människan mer än denheliga anden, och jag tror på människans förmåga till förändring, mer än vadJesus gör.

Så här hanterar Jesus goda ambitioner, med misslyckatresultat (Matt 17:14-20):

När de var tillbaka bland folketkom en man fram och föll på knä för honom och sade: "Herre, förbarma digöver min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i eldenoch ibland i vattnet. Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte botahonom." Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro!Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Förhit honom till mig."

Jesus talade strängt till pojken,och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad. När de varensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Varför kunde inte vidriva ut demonen?" Han svarade: "Därför att er tro var svag.Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det härberget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting bliromöjligt för er."

Samma berättelse återges även av Lukas (Luk 9:37-43):

När de följande dag kom ner frånberget, möttes han av en stor skara människor. Och en man ur hopen ropade: "Mästare,jag ber dig, hjälp min son, den ende jag har. En ande hugger tag i honom så atthan skriker till, och den sliter i honom så att fradgan står ur munnen. Näranden äntligen ger sig av har den nästan gjort slut på honom. Jag bad dinalärjungar driva ut den, men de kunde inte." Jesus svarade: "Dettafördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er och stå utmed er? Kom hit med din son." Medan pojken ännu var på väg fram kastadedemonen honom till marken och slet och ryckte i honom. Jesus hutade åt denorena anden och botade pojken och lämnade honom tillbaka till hans far. Allaöverväldigades av Guds storhet.

Förakt för misslyckat försök, istället för uppmuntran avgoda ambitioner, är en vanlig härskarteknik. Det skapar en skamsen passivitet,till skillnad från uppmuntran. Jesus var en person som var uppfylld av sinkärlek till sig själv, och för att se honom som något annat än självgod ochdryg, krävs att man redan från början var intalad att kristendom är något bra.För att verkligen fördunkla vår förmåga att tänka, krävs religion. Hade jagpratar om politiker, hade jag fått medhåll. Men nu pratar jag om religion, ochden perversa personkulten kring Jesus från Nazareth, tillhör något av detinnersta rummet för kristna.

För att slippa kritik för sina föreställningar, brukarargumentet att "jag inte tror på en gubbe med skägg" användas. Jesus ärlika svår att kritisera som slätrakade gudar, men jag är övertygad attskepticismens långa arm når även hit. Jag antar utmaningen!

Fem små filmer om Gud, del 5

2012-01-17T21:42:00.001+01:00

Femte och sista delen handlar om evolution.

Du som länkar eller bäddar in: Justeringar och återuppladdningar kan förekomma när som helst. Om du saknar ett klipp, besök YouTube-kanalen Fem små filmer om Gud. Jag tar tacksamt emot förslag om tillägg eller justeringar, via mail.

Religiös identitet och skepticism

2012-01-15T10:23:00.001+01:00

Att kritisera pseudovetenskap kan vara komplicerat. En hypotes som backas upp av pseudovetenskap, kan vara helt korrekt, vilket till synes skulle diskvalificera kritiken mot hypotesen. När sådant händer kommer hypotesens apologeter att få ytterligare belägg för att "riktig vetenskap" är en bromskloss för deras kreativitet, ett hinder när de låter sin hjärna fara iväg mot nya erövringar och upptäckter. Problemet här är givetvis att när pseudovetenskapligt anspråk visar sig vara korrekta, så har fungerande metoder används för att göra konstaterandet att dessa visade sig vara korrekta. Du vet inte förrän du vet, och då krävdes fungerande metoder. Det är fungerande vetenskap som berättar när något visat sig vara rätt eller fel.

Inom denna avgränsade sfär, alltså anspråk som görs på mycket lösa grunder, är pseudovetenskap och religion exakt samma sak. Både pseudovetenskaparen och den religiöst troende gör en massa anspråk som man styrker på tvivelaktiga sätt. En pseudovetenskapare gör sina fallstudier när man t.ex. litar på subjektiva utsagor om ett pillers verkan. En religiös person har sina bibeltolkningar och sina uppenbarelser - eller åtminstone sina personliga övertygelser - för även om man inte tror på Bibeln, betyder inte det att den personliga övertygelsen om Guds existens är något annat än ett pseudovetenskapligt anspråk om hur verkligheten är beskaffad. Ett lite mer extremt exempel på hur religion är pseudovetenskap, skulle kunna vara att du får en ingivelse från Gud som löser ett problem. När du agerar på denna ingivelse, visar det sig att Gud hade rätt! Problemet du hade är löst! Igen, att det "visade sig" betyder att man måste veta innan man kan säga att man vet, så riktiga belägg behövs fortfarande för att man ska kunna säga att det "visade sig". Slutsatsen, att Gud pratade med dig, kan vara felaktig trots att det du anser att Gud sade till dig, är korrekt. Detta blir uppenbart om man registrerar de drömmar som inte slagit in.

Där religion och pseudovetenskap skiljer sig, är var kritiken mot den träffar. Det behöver inte ens spela någon roll om du är ateist eller troende, vart kritiken mot religion eller pseudovetenskap träffar, är en skillnad som man inte är immun emot, bara för att man självråkar vara ateist.

Tvärt emot vad många vill göra gällande, är ateism inte något speciellt intellektuellt hedervärt. Det är ju bara att inte försanthålla något övernaturligt väsen. Man har ett mer rätt än teisten i det att Gud inte finns, men vad är det att slå sig på bröstet för? Den som inte tror på osynliga rosa enhörningar har ett mer rätt än den som gör det, men dessa intellektuella ansträngningar klarar en sten att leverera på - att inte tro på Gud och inte tro på osynliga enhörningar. Argumenten för att ateism ska vara en intellektuell ansträngning bygger på att du exponerats för religiös indoktrinering, som du motstått. Men rent definitionsmässigt så är du ateist - utan Gud - helt oberoende av varför du är utan Gud. Därför, vill du göra en specifik poäng, utvärdera t.ex. adeism eller antiteism.

Saklig kritik mot t.ex. homeopati, träffar just homeopati, inte homeopaten. Men lika saklig kritik mot Gud, träffar inte bara just Gud, det träffar även som tror på Gud. Det finns problem med identiteten. Gud uppfattas av troende som ett levande tänkande väsen som kräver respekt, och den troende kan mycket väl tänka sig att Gud (som hör och ser allt) upprörs av kritiken. Vilket då även upprör den som genuint tror att Gud finns.

Du kan vara trygg i din ateism, och ändå agera som om Gud verkligen finns. Du kan aktivt välja att inte kritisera religiösa anspråk, därför att du inte behöver ha det bakslag du vet att detta ger. Att kritisera religiösa anspråk, gör att du direkt förlorar respekt hos en stor mängd människor, vilket kan vara ett strategiskt misslyckande för den som vill vara en respektabel och inflytelserik röst i samhället.

Du kan vara trygg i din ateism, men erkänna det emotionella motstånd som religionskritik ger, och därför uppriktigt tro att denna kritik är något dåligt. Därför utvecklar du en respekt mot religion, som du inte utvecklar mot t.ex. alternativmedicin eller annan pseudovetenskap. Orsakerna kan vara många, men ateism är ingen garanti för att du är fri från religiös underkastelse.

Det finns fall där rättsystemet sett mellan fingrarna på kriminella gärningar, därför att dessa har varit religiöst motiverade. Minns t.ex. fallet Åke Green. Det har debatterats, både när journalisten Theo van Gogh mördades och när en fatwa utfärdades mot Salman Rushdie, diskuterades lämpligheten i att verkligen utnyttja sin yttrandefrihet när den trots allt kränker fragila religiösa. I Sverige är det reglerat i lag vilka trossamfund som har rätt till statliga ekonomiska bidrag. Föga förvånande är 21 av dessa 22 abrahamiska; alltså islamska, kristna eller judiska. Den sista är buddhistisk. Som skeptiker kan man alltså välja bort t.ex. homeopati, om man inte tror på detta. Att inte underkasta sig Gud, är betydligt svårare, så länge sekularismen bara är tomma ord.

Förhuden, tre argument

2012-01-13T17:55:00.000+01:00

Båda sidor i debatten om huruvida man ska få skära förhuden av sitt barn, hänvisar nedlåtande till den andra sidans fokus på en liten hudbit på snoppen, men för min del måste jag säga att den sista respekten som fanns kvar för religiösa debattörer, har spolats bort permanent i och med att alla fått säga sitt i denna debatt. I den här repliken tänker jag försöka att inte hänga ut någon, utan fokusera på sakfrågan och argumenten som används - vilket kan vara nog så provocerande.

"Vi piercar småflickor i öronen utan att de förstår konsekvenserna, alltså är religiös omskärelse på småpojkar ok."
Betrakta åldersskillnaden, och vad som initierar ingreppet. "Ingrepp" är kanske ett förskönande ord när vi pratar om klåfingriga gudfruktiga män som, utan bedövning, ger sig i kast med att karva i snoppen på ett försvarslöst barn - "övergrepp" är naturligtvis det enda anständiga ordet. Jag har själv barn, en flicka och en pojke. Min dotter fick ta hål i örat när hon var liten. Initiativet kom från henne. Jag förklarade för henne att det kan göra lite ont, och att det måste hållas rent tills det har läkt. Piercing är inte en rättvis liknelse. Att göra ett ingrepp i blygdläpparna utan bedövning, skulle kunna vara en bättre liknelse för att förstå vad vi pratar om. Men varför behövs liknelser? Gud har varit med ett tag, han skiter i om du skippar en omskärelse. Ett litet barn däremot, kräver att man har ena foten i verkligheten, för det är där barnet befinner sig tills du är färdig med din indoktrinering.

"Problemet med religiös omskärelse är att det är en omskärelse, inte att den är religiös."
Det finns inget fel i omskärelsen i sig. Problemet är inte omskärelsen! En situation skulle kunna vara en misslyckad operation mot förhudsförträngning. Det kan lösas med omskärelse. Det görs då för patientens bästa, med bedövning. Inte för att tillgodose ett påhittat, blodtörstigt, psykopatiskt alterego till dig själv, som du kallar Gud! Problemet är givetvis att ingreppet görs just som en religiös rit. På ett försvarslöst barn.

"Omskärelsen är en del av min kultur."
Att du inte kan prioritera, är inte ett argument. Att du saknar moral, är inte ett argument. Detta verkligen är för dumt för att kommentera, men om du själv tror på detta argument, pröva det i domstol. Ladda hem en upphovsrättsskyddad film från The Pirate Bay, låt andra ta del av den, och åberopa "kultur" i rättegången, så får du se hur mycket det betyder. Inget. Det som räknas är vad du gör, inte varför. Man kan inte snäll-stympa ett barn i könsorganet. Hade snällhet varit en faktor, hade du låtit bli.

"Finns det någon troende kristen i lokalen?"

2012-01-09T17:27:00.001+01:00

Jag förstår att man kan undra vad som händer påskeptikerträffar när man läser kommentarer från troende kristna som bekänneratt de väljer att stanna hemma från dessa, för att slippa bli anklagade för attvara irrationella eller ologiska. Den lilla informationen om vad som försiggårpå träffarna, kan avmystifieras här och nu, för jag går gärna påskeptikerträffar. Vi dricker öl. Gärna dyr öl från lokala bryggerier. Vi pratarstrategi. Vad är bra för den skeptiska rörelsen och vad är inte produktivt. Ochframförallt, vi utvecklar våra argument. Våra skeptiska argument.

Det där med argumenten är ju givetvis lite problematiskt omdu är en homeopat som brinner för skeptikerrörelsen, och gärna deltar påskeptikerträffar. Fast jag vill nog ändå lägga ett litet ansvar tillbaka på digsom är homeopat. Du kan inte förutsätta att det ligger i vårt intresse attbekräfta dina föreställningar om homeopati, och vill du ta diskussionen, är dugivetvis välkommen. Men du kan också ansluta dig utan att fronta med att dutror på homeopati. Ingen kommer att fråga: Finns det någon homeopat i lokalen?Eller: Finns det någon troende kristen i lokalen?

Så varför ska du hålla tillbaka? Har du inte rätt att varaden du är? Självklart! Jag älskar att samtala med både homeopater och troendekristna. Man växer även av det! Men är det bekräftelse för dina föreställningardu vill ha, kanske en skeptikerträff helt enkelt är ett dåligt val av sällskap.Och vill du inte ha mothugg, kanske en skeptikerträff helt enkelt är fel platsatt komma ut som troende. Troende kristen, homeopat, astrolog eller slagruta.

Inom skeptikerrörelsen pågår ständigt debatten om vilkavidskepelser man ska alliera sig med, för att inte hamna i för dålig dager.Givetvis är vi glada för varje kristen person som vågar sätta ner foten mothomeopati, och givetvis är vi glada för varje homeopat som vågar sätta nerfoten mot kristendomen, och vi vet mycket väl att ingen är fri från felaktigaföreställningar. Det är trots allt inte bara homeopater som får mothugg när de ventilerarsina felaktiga föreställningar, och det är trots allt inte bara kristna som fårmothugg när de ventilerar sina felaktiga föreställningar. Det gäller alla! Läsgärna på ett skeptiskt debattforum på nätet, så märker du att när helst enskeptiker "kommer ut" som anhängare av någon obskyr pseudovetenskapeller konspirationsteori, så möts man med mothugg. Och om du kommer på någonskeptikerträff, kanske du även noterar att det är föreställningar och intepersoner som angrips.

Fem små filmer om Gud, del 4

2012-01-07T17:38:00.000+01:00

Fjärde delen handlar om moral.

Du som länkar eller bäddar in: Justeringar och återuppladdningar kan förekomma när som helst. Om du saknar ett klipp, besök YouTube-kanalen Fem små filmer om Gud. Jag tar tacksamt emot förslag om tillägg eller justeringar, via mail.

Jag är obalanserad medan Rundkvist är djävulen själv

2012-01-06T19:54:00.002+01:00

För en tid sedan fick jag mitt horoskop publicerat på nätet. Jag är obalanserad och ondskefull. Vid sidan av mitt själsdödande yrke - datorprogrammerare - hatar jag religion. Inte illa. Men nu ser jag att VoF's ordförande Martin Rundkvist fått sitt horoskop publicerat av samme astrolog. Han för talan åt satan själv! Där försvann glädjen i att vara den mest föraktade skeptikern - det finns alltid någon som är värre.

"Även religiösa tjänar på att religion kritiseras"

2012-01-04T21:42:00.003+01:00

Tillsammans med Samuel Varg Thunberg har jag skrivit några korta rader om religionskritik på Newsmill. Dels vill jag slå ett slag för vikten av en rimlig kritik av religion, men så här i efterhand vill jag ge Samuel en stor eloge för sitt mod och sin hederlighet. Han är troende kristen, men gör gemensam sak med mig som religionskritiker i att förmedla vikten av en vital debatt. Läs gärna artikeln här.

"Survival of the fittest does not mean designing the smartest of solutions"

2012-01-02T19:51:00.000+01:00

Apropå evolution så vill jag påminna om en artikel skriven av Anna Forss, som var resultatet av en liten twitter-diskussion mellan mig och ett par andra. Forss "satte ner foten" mycket elegant, genom att påvisa att survival of the fittest trots allt inte betyder att de bästa lösningarna premieras. Läs hennes text här.

Fem små filmer om Gud, del 3

2012-01-01T17:04:00.000+01:00

Tredje delen handlar om evidensläget.

Du som länkar eller bäddar in: Justeringar och återuppladdningar kan förekomma när som helst. Om du saknar ett klipp, besök YouTube-kanalen Fem små filmer om Gud. Jag tar tacksamt emot förslag om tillägg eller justeringar, via mail.

Fem små filmer om Gud, del 2

2011-12-30T20:04:00.000+01:00

Andra delen handlar om sekularism.

Du som länkar eller bäddar in: Justeringar och återuppladdningar kan förekomma när som helst. Om du saknar ett klipp, besök YouTube-kanalen Fem små filmer om Gud. Jag tar tacksamt emot förslag om tillägg eller justeringar, via mail.

Att viska högst eller gå snabbast

2011-12-30T15:43:00.000+01:00

Nedim Kirlic beskriver sig själv som ateistisk muslim, och ställer sig själv som ett exempel och som påminnelse att det faktiskt finns muslimer som är sunda och fullt fungerande samhällsmedborgare. Men varför? Kanske för att de är otrogna islam? Samtidigt som jag vill tacka Kirlic för en ögonöppnande text, vill jag även fortsättningsvis hävda att de abrahamiska religionerna är av ondo, och att goda religiösa är goda för att de inte är entusiastiska anhängare av någon sådan religion. Läs mitt svar på Newsmill.

Tillägg: Kirlic svarar min, men lägger då undan en del av sin liberalism.

Fem små filmer om Gud, del 1

2011-12-29T16:21:00.000+01:00

Första delen handlar om tro och skepticism.

Du som länkar eller bäddar in: Justeringar och återuppladdningar kan förekomma när som helst. Om du saknar ett klipp, besök YouTube-kanalen Fem små filmer om Gud. Jag tar tacksamt emot förslag om tillägg eller justeringar, via mail.

Tack för alla mail - jag svarar kollektivt

2011-12-29T01:39:00.003+01:00

Innan jag återgår till lite mer konstruktiva och utåtriktade bloggposter, låt mig förtydliga lite. Jag märker på den feedback jag får, på vilka punkter jag varit otydlig. Tydligen är skillnaden mellan "skepticism" och "hata religiösa" ett extremt komplicerat koncept, för det ena leder till att jag blir anklagad för det andra. Ofta och hårt. Även av personer som identifierar sig som skeptiker.

Trots tidigare diskussion, där jag erkänner att jag har varit osäker, anser jag faktiskt idag att gudstroende kan vara skeptiker, på samma sätt som jag anser att homeopatitroende kan vara skeptiker. Att vara skeptiker, är ingen garant för att du är fri från felaktiga föreställningar. Om skepticism skulle vara kopplat till en hundraprocentigt korrekt världsuppfattning, skulle inga skeptiker existera. Den som gör den kopplingen, siktar helt fel.

Du kan gott och väl kalla dig "skeptiker" trots att du besitter föreställningar om hur världen är beskaffad, som saknar vetenskaplig grund, som t.ex. kombinationen "kristen skeptiker". Låt mig vara absolut tydlig med att kristendom är kulturellt betingat, inte skeptiskt betingat, men om den skeptiska ambitionen finns där, måste det betyda något.

Även om du aldrig någonsin argumenterat för skepticism, kan du ändå vara skeptiker. Ordet deklarerar trots allt hur man förhåller sig till kunskap. Eller åtminstone vilken ambition man har. Igen, om det skulle räcka att man besitter en felaktig föreställning om hur välden är beskaffad, för att man ska diskvalificeras som skeptiker, så finns inga skeptiker!

Jag själv kommer från en religiös bakgrund, och mina föräldrar är fortfarande troende kristna. Jag har fått lära mig att ibland kan familjefriden vara viktigare än sakfrågan. När religion och religiösa föreställningar kommer på tal, så handlar det mera om att ta in andras föreställningar, och bilda sig en förståelse kring detta, än att "ha rätt". Ganska ofta får jag ganska upprörda kommentarer som skulle handla om att jag varken vet eller bryr mig om vad troende tycker, och jag vill definitivt avfärda detta som trams.

Jag har inget ansvar att bekräfta folks föreställningar, och jag vet mycket väl att det finns variationer i dessa föreställningar. Guds eventuella skägg brukar komma på tal här. Frasen "jag tror inte på en gubbe med skägg" brukar användas för att säga "min föreställning är korrekt". Tro mig, skägg är inte Guds största problem, långt ifrån. Skägg är naturligt.

Mina vänner är de som har en skeptisk ambition och vill bidra till debatten. Inget är så heligt att det inte får stötas och blötas i en debatt. Mina fiender är de som betraktar debatten som något överflödigt - de som utvecklar argument mot skepticism. Jag bryr mig inte det minsta om hur mycket eller hur lite olika människor själva tror - en sten tror på mindre övernaturligt än dessa "skeptiker" gör, så om det vore en faktor skulle en sten vara mer användbar än vad de är. Dessutom gör en sten en mindre ansträngning för att förhindra debatt än vad dessa personer gör, så trots allt kanske en sten faktiskt är mer användbar.

Med detta vill jag önska mina vänner, troende eller inte, ett gott nytt år!

Mer läsning på samma tema: Kan en kristen vara skeptiker?

Som avslutning, hur beskriver Alexander Stagnell en skeptiker? Jo, "de är för naturvetenskapen vad Al Qaida är för Islam, dvs en samling bokstavstroende fanatiker". Tjenixen, mästerretorikern! :-)

Hej då VoF!

2011-12-24T11:36:00.001+01:00

Deisten anser att ett övernaturligt väsen ligger bakom vår existens, och kanske till och med behövs för att Universum ska finnas. En deist anser inte med nödvändighet att detta väsen är just Jahve, en deist anser inte med nödvändighet att detta väsen bryr sig om förhudar, homosexualitet, vilken ställning som påbjuds när man har sex, vad man äter, eller att detta väsen har en personlig sina undersåtar. Vissa deister betraktar sig som kristna, men kan mycket väl avfärda det som står i Bibeln. Hur engagerat det nya testamentet än lockar med himmel eller hotar med helvete, så kan en deist avfärda detta som liknelser eller symbolik, men ändå betrakta sig som kristen. Kort, deisten anser inte att detta väsen ingriper.

Teisten anser dessutom att detta övernaturliga väsen kommer med uppmaningar kring hur man ska och inte ska agera. Teisten, alltså personen som tror på t.ex. en personlig Gud, anser sig ha en relation med universums skapare, och ibland till och med att universums skapare vill att du ska vara heterosexuell och förneka evolutionsteorin.

Den deistiska föreställningen är alltså strikt en vetenskaplig fråga. Deisten håller en uppfattning om hur verkligheten är beskaffad, men inte med nödvändighet något annat. Deisten är ett klassisk exempel på en person som anser sig veta något ovetbart. Att "tro" är inte alltid att verkligen "tro", utan kan i värsta fall betyda "att veta trots brist på evidens". Så anledningen till att en skeptiker är adeist, beror på att skeptiker följer evidensen, och inte låser sig fast vid sådant som inte är bevisat eller ens går att styrka. Ovanpå detta, finns bra teorier som visar att vissa saker kan fungera helt naturligt. Även om vi inte vet var Universum kommer ifrån, så tror vi oss veta varifrån livets mångfald kommer, och att det går att förklara detta utan någon gudomlig plan.

Att diskutera teism är nästan mer en livsåskådningsfråga än en vetenskaplig fråga, lite beroende på vad teisten hävdar. Finns några anknytningar till kristendomen, är det ofta väldigt enkelt att bemöta teistiska påståenden, men att man lyckas påvisa bristande logik betyder absolut inte att man vinner någon debatt, eller över huvudet taget lyckas flytta fram sina positioner. Vi gillar våra föreställningar. Speciellt religiösa personer gillar sina föreställningar.

Men frågan är fortfarande så otrolig viktig. Inte bara alternativmedicin kostar pengar. Det gör religion också. Rejält med pengar. Inte bara alternativmedicin orsakar samhällsproblem. Det gör religion också. Rejält med samhällsproblem.

Det moraliska budskapet som kristendomen bär på är ruttet. Gud offrade sin son för att övertyga sig själv att inte straffa mig för något jag inte gjort, mot att jag dyrkar honom. Att detta inte är sunt, kan vi skeptiker och deisterna vara överens om. Vi kolliderar snarare när det gäller frågan om vad man kan hävda om hur verkligheten är beskaffad. Men när det gäller teister, är även den moraliska frågan öppen. Alla teister som har en personlig relation med Gud, och anser att Gud är god, kan få för sig att de har Gud på sin sida. För att en god person ska begå vansinniga gärningar, krävs religion.

Bland mina förhoppningar kring 2012 återfinns en önskan om en svensk skeptikerförening, som är mindre besvärad av att vara en röst i samhället eller avgränsa sin skepticism till sådant som inte kolliderar med religion. Föreningen Vetenskap och Folkbildning har sin plats i det segmentet. Att jag inte har något förtroende kvar för VoF har inte något att göra med hur man sköter sig inom sitt verksamhetsområde, utan snarare hur styrelsemedlemmarna förhåller sig till sådant som inte ligger i föreningens fokus. "Inkompetens" är tyvärr ett ord som inte slår helt fel här. När argumentation i stil med att "man måste ta reda på vad man kritiserar innan man kritiserar" kommer upp i samband med religionskritik, skapar det en känsla av att just religionskritik skulle bygga på bristande förståelse. Att man måste veta vad man kritiserar gäller självklar, och det gäller självklart även vid religionskritik. När argumentation i stil med att "det räcker att man själv inte tror" så argumenterar man mot att kampen ska drivas, och när används detta argument? När religion kommer på tal, såklart.

Jag har även skrivit om skeptikerrörelsen under rubriken "Istället för att hyckla" och "Fastnat i fegheten", samt på Newsmill under rubriken "Skeptikerrörelsen lider av samma brist på självinsikt som Pingstkyrkan".

God jul 2011 och gott nytt 2012

2011-12-23T11:30:00.001+01:00

Per Ewert: Ironin när kristna ska debattera

2011-12-22T20:09:00.001+01:00

Nej, jag ska inte kommentera Per Ewert i onödan, för jag är inte den som bråkar med fundamentalister i onödan - inget jag kan säga kan påverka en fundamentalist. Men jag kan ju påvisa ironin i att vara både kristen apologet och intolerant mot just religion. Så här skriver Ewert i sin senaste Newsmill-artikel under rubriken "Koranbaserad julkrubba kastar både teologi och vetenskap över bord":

Gymnasielärare: Nutidens religionskritiker ropar med stor iver på att skolans undervisning ska vara vetenskaplig. Väl belagda teorier ska inte jämställas med hypoteser utan vetenskapligt stöd. Detta är en utmärkt inställning. I Sigtunastiftelsens visningar av en religionsblandad julkrubba kastas dock den tanken helt över bord. Projektet är inte bara teologiskt dubiöst. Framför allt är det vetenskapligt nonsens.

Jag kan ta detta i försvar ur just utbildningssyfte, men Per Ewert håller inte med. Backar vi till Ewerts föregående artikel, som av en händelse också råkar handla om skolan, skriver han:

I den första frågan bör undervisningen ske utifrån de vetenskapliga teorier som vunnit forskningsmässigt stöd. Detta är självklart på vår kristna skola Kungsgymnasiet, och bör så vara även på andra. Den andra frågan har diametralt skilda svar: Bibelns skapelseberättelse säger att Gud skapade världen. Ateismens svar är att allt i universum är resultatet av enbart slump och nödvändighet. Lärarens uppgift är att ge eleverna underlag för att kunna brottas med frågan och kunna nå ett personligt svar.

Svarar på olika frågor, ja, men det gäller väl även islam? Men låt gå. Det stora problemet är att Per Ewert inte för i bevis att kunskap är en ateistisk konspiration, och dessutom vädjar till just religion. Så länge den religionen inte är islam, tydligen. Moral är ett starkt ord, men finns den, är den dubbel. Till detta ska vi kanske säga att skolans uppgift inte är att låta eleverna utveckla personliga svar - en viss nivå av utbildning ska också finnas.

Tillägg: Patrik Lindenfors svarar Ewert här.

Frank Turek ger Åke Bonnier rätt

2011-12-21T18:44:00.000+01:00

Låt oss titta på vad de religiösa auktoriteterna säger omGud, och hur han jobbar.

När askmolnet från Eyjafjallajökull härjade som bäst ochflygresor ställdes in på löpande band, löste domprost Åke Bonnier detta genomatt be till Gud, och det fungerade! Han kom iväg i tid och han menar attframgången var Guds verk, och är tacksam.

Ateister skulle betrakta det som ännu mer positivt om allasom ville ta sig fram kunde göra det, men Gud är väldigt selektiv. Ni som sett debatten mellan Frank Turek ochChristpher Hitchens från 2007 vet att Turek ger Åke Bonnier rätt. Perdefinition måste mirakel vara sällsynta, enligt Turek. Skulle de hända helatiden, skulle vi inte vara lika tacksamma mot Gud - vi skulle inte ens betraktadessa vanliga händelser som mirakel, allt enligt Turek.

Så, för att Åke Bonnier ska veta att han betyder mer för Gudän andra människor, måste Gud göra livet surt för alla andra. Annars förstårinte Åke Bonnier att Gud ställer upp.

Vid nästa vulkanutbrott, ska jag samåka med Åke Bonnier. OmGud finns, gör jag ett antagande om att religiösa auktoriteter har rätt i sinaanspråk om Guds moral och prioriteringar, och vem vill då vara i Guds B-lag?

Är allt övernaturligt bluff?

2011-12-19T18:55:00.004+01:00

På sin blogg, i ett ganska tankekittlande inlägg, ställer sig Samuel Varg Thunberg frågan om allt övernaturligt verkligen är bluff. Som naturalist kan man tryggt avfärda allt övernaturligt som icke-existerande, och anledningen till detta är... Ja, jag kan faktiskt citera Samuel här.

"Och jag kan inte förneka att jag tror på Gud - trots att jag inte kan bevisa dennes existens."

Jag kan inte heller bevisa att allt jag tror existerar faktiskt existerar, alltså borde väl ovanstående citat vara i sin ordning? Nej, långt ifrån.

Först har vi ordet "tro". Det finns ett jättedumt citat som troende ibland använder mot sina meningsmotståndare, och jag beskyller absolut inte Samuel Varg Thunberg för detta. "Jag vet att jag tror, du tror att du vet." Anledningen till att jag tar upp detta, är för att ordet tro har så många olika betydelser, och den som påstår att han "vet att han tror" har missuppfattat detta, fundamentalt. I själva verket försöker personen som "vet att han tror" göra en poäng av att ordet tro, i bemärkelsen att "jag vet att det jag tror på inte kan bevisas". Det som händer här, är att den troende åberopar ödmjukhet. Men hur ligger det till med den ödmjukheten? Om du tror att Sven är på sitt rum, och går dit och konstaterar att rummet är tomt, kommer du då fortfarande tro att Sven är på sitt rum? Det är inte så säkert. Du tar intryck, du omvärderar, du har ett öppet sinne, och som en följd av det reviderar du din uppfattning.

Om du tror att Gud finns, och får det påvisat för dig att den som gör dessa anspråk, tar sig vatten över huvudet, samt att kontraargumenten antingen målar in Gud i ett hörn, eller den som gör de positiva anspråken, kommer du då fortfarande tro att Gud finns? Tar du intryck? Omvärderar du? Har du ett öppet sinne? Reviderar du din uppfattning? Om inte, vet du verkligen att du tror? Eller tror du att du tror, medan du i själva verket försanthåller något mot bättre vetande?

Sen har vi Gud i ovanstående citat. Som jag sa tidigare, finns mycket som jag tror finns, trots att jag inte kan bevisa det. Men det är inte precis gudar, demoner, änglar, andar eller spöken. Det är alltså inte bara så att sinnet måste vara öppet och att "tro" i bemärkelsen "att tro på Gud" är något förkastligt, det är också att kraven på evidens ska motsvara anspråken. Att galaxer, sparvar, stolar, radergummin, sockiplast och knölvalar finns, är något jag accepterar tack vare vikten av konstigheten i anspråket, mätt mot mina kunskaper om hur världen är beskaffad, och tillgängligheten av evidens för dessa. Eftersom jag inte är ornitolog så kanske jag ska vara väldigt tydlig med att sparvars existens ändå inte är anekdotisk, den är empirisk. Jag kan demonstrera deras existens med en näve brödsmulor.

Och apropå anekdotbevisning, så kan det beskriva den typ av "evidens" vi har för att Gud finns. Det krävs inte lite mer än en näve brödsmulor för att locka fram han, eftersom han trots allt är övernaturlig. Hans närvaro upplever vi starkt, men att denna närvaro tillskrivs just mellanösternguden är kulturellt betingat. Exempelvis avfärdar jag dessa känslor som naturliga fenomen i mitt huvud, istället för att åberopa några övernaturliga väsen.

Som Eugene Burger sa:

"The magician has a role to play. It is reminding people who grew up in a highly technological society of things we are in danger offorgetting. Things are not always what they seem to be. Magic says what you think is impossible might be possible after all."

Hur fantastiskt det än må låta, detta kan handla om något så märkvärdigt som kemiska reaktioner och sociala fenomen. Vi kan bara inte lita på att dessa fenomen representerades korrekt i öknen för ett par tusen år sedan.

Svaret på frågan? Ja. Allt övernaturligt är bluff.

Skeppsbrottsanalogin

2011-12-18T12:15:00.002+01:00

Läs gärna min text om att debattera jordens ålder på Evolutionsteori.se.

Istället för att hyckla

2011-12-17T16:08:00.001+01:00

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den falang inom skeptikerrörelsen som ser sig som den religiösa trons riddare. Alltså inte de som väljer att inte kritisera religion, utan den falang som försvarar rätten att tro på vad man vill. Som alltså aktivt argumenterar för detta. Redan när det kommer till punkten där man både väljer att försvara en övernaturlig rörelse, men ändå ser sig som en del av någon form av skeptikerrörelse, tycker jag att man har sålt ut sig totalt. För inte tusan handlar försvaret om att man delar trosföreställningarna. De som försvarar religiös tro brukar snarare vara noga med att påpeka att de är ateister. "Jag tror absolut inte på Gud, men det måste man få göra" brukar det heta. Att man "får tro" är inte en fråga som är öppen för diskussion. Det är bara löjligt att påpeka att man "får tro". Vad skulle alternativet vara?

Är vi kanske för dåliga på att påpeka att man får tro på homeopati, när det är homeopati vi kritiserar? Det tål att fundera på. Men låt oss undersöka fyra påståenden, hämtade direkt från svenska skeptiker:

"Vilken skada gör liberala teologer? Vilken skada gör liberala teologer som Helle Klein?"
De normaliserar tron, och när fundamentalister angrips tar de fundamentalisterna i försvar. Eftersom Helle Klein används som exempel på liberal teolog, är det kanske värt att påminna om att hon kritiserade Christer Sturmark i samband med att han startade tidningen SANS för att inte berätta om det positiva med tro, utan istället väljer att angripa sådant som är dåligt - hon tog inte alls parti för Sturmark och uttryckte att det var bra att han angrep det som är dåligt. Till detta vill jag också nämna att vem man uppfattar som liberal, beror helt på hur liberal man är. Får man inte även intryck av att hon har problem med "sekularister"? Man måste kanske vara extremt konservativ för att komma på tanken att beskriva Klein som liberal?

"Fundamentalisterna gör mycket större skada än de moderata troende!"
I en konflikt mellan fundamentalister och naturalister, tar de moderata (=måttliga) troende fundamentalisternas försvar. Helle Klein är ett bra exempel på detta från tv-debatten jag hänvisade till tidigare, men här kan man faktiskt hitta både fler exempel på att så kallade moderata troende tar parti för fundamentalisterna i konflikter, och att de inte gör det. Men det gäller faktiskt att komma ihåg att bara får att någon annan inte alltid tar fundamentalisternas försvar, så har vi fortfarande kvar problematiken med de som gör just detta, gärna motiverat av att rätten att tro är viktigare än sakfrågor som t.ex. evolution kontra skapelse. Ivrigt påhejat av "skeptiker" som stämplat dessa människor som liberalteologer. Faktum är att rätten att tro inte är under angrepp, och att de moderata troende som hävdar att den vetenskapliga medvetenheden är av underordnad betydelse, har så fel att det är svårt att sätta ord på det. Till detta vill jag lägga att det borde ha varit skeptikerns kärnfråga!

"Att någon tror på en högre makt kan aldrig vara ett problem."
Det blir problem när denna högre makt sätter en person i en situation där ett diskutabelt beteende måste försvaras av religionsfriheten. Kanske ska måste någons barn slippa sexualundervisningen i skolan? Kanske tar du parti för de liberalteologer vars barn måste närvara på sexualundervisningen, trots att de i sin tur menar att religionsfriheten är viktigare än fundamentalisten har med sina barn på sexualundervisning.

"Att argumentera mot guds existens är dålig PR."
Detta kan lika gärna handla om att vara motståndare till religiösa ritualer under skoltid - det anses också ge dålig PR. Konstruktiva förslag brukar efterlysas, så det måste vi naturligtvis inkludera. Fokusera på vad du förespråkar istället! Vem som helst kan förstå att det är bättre, om det förklaras på rätt sätt. I fallet om skolavslutning i kyrkan, vill kulturens självutnämnda väktare ha det till att ena sidan är för skolavslutning i kyrkan, medan den andra sidan är mot. Frågan handlar givetvis om att den ena sidan är för obligatorisk kristning, medan andra sidan är för frivillig kristning. Att man tycker att inte skolan ska syssla med något under obligatorisk undervisningstid, betyder absolut inte att man vill förbjuda ett fenomen.

"Räcker det inte att man inte tror?"
När kommer detta argument fram? Är det när man ska ge sig på någon obskyr och smal pseudovetenskap som helt saknar inflytande, alltså, när man diskuterar en icke-fråga? Nej, självklart inte. Det krävs att religion är inblandat.

"Skeptiker" som tar motståndarens parti är inte användbara för rörelsen. Det är därför man sällan ser några religionskritiker som kommenterar kampen mot t.ex. alternativmedicin med påståenden som reducerar problematiken, påståenden om att man måste få tro på homeopati, eller små inflikade försvarstal om moderata homeopater, som t.ex. Marina Szöges. Vi förstår att det inte gynnar debatten, och vi vill inte vara i vägen för er, på samma sätt som ni är för oss.

"Det är dags att tappa tålamodet"

2011-12-15T21:41:00.002+01:00

Kyrkans Tidning publicerar idag en debattartikel signerad Brita Häll. Häll skriver om "nyateismen" under rubriken "Det är dags att tappa tålamodet", och i texten beklagar hon sig över bl.a. gudlös etik och dödshjälp. Detta utan att definiera "nyateism", men förmodligen är det skribenterna bakom den gudlösa etiken och den aktiva dödshjälpen som åsyftas.

Anledningen till att denna text är intressant, är att Brita Häll går lös på Birgitta Forsman, författaren till boken "Gudlös etik", utan att egentligen varken beröra ämnet etik eller formulera någon specifik kritik mot Forsmans argument. Men Häll menar att troende med god moral skulle vara något av en paradox för Forsman, och citerar Forsman: "Jag är tacksam att de finns men förstår mig inte på dem."

Är detta citat, och den illvilliga tolkning som Häll gör utifrån det, representativt för Birgitta Forsmans argumentation i boken? (Läs: Är Brita Häll en ärlig person?)

Att moral inte kommer från någon gud, speciellt inte den som besökte mellanöstern för 2000 år sedan, betyder inte att man inte kan ha god moral och tro att den guden finns. Jag känner också troende personer med god moral, trots att de tror på Gud, och det är inte speciellt förbryllande - de hämtar helt enkelt inte sin moral från Gud. Att man tror att man gör det, betyder faktiskt inte så mycket som man kan tro. Utan att reducera den upplevda storheten i att tro på Gud, så finns alternativa förklaringar, vetenskapliga förklaringar, till moralens ursprung och utveckling. Här behövs därför argumentation. Och att ta meningsmotståndarens argument på allvar utan att reducera eller missrepresentera dem - handlingar som för övrigt återspeglar vilken moralisk nivå man ligger på.

(Notera partiet om att Gud inte är någon skäggig gubbe, utan något mycket mer avancerat och subtilt - ett av mina favoritämnen som jag bl.a. skrivit om i tidningen Bright.)

Klavertrampen till trots, jag håller med Brita Häll om att det är dags att höja tonen. När vi lägger artighetsfraserna och runtvalsandet åt sidan, brukar metadiskussionen om trevlighet och respekt ta över, vilket är en totalt ointressant diskussion i en värld där premissen att man får uttrycka sig gäller. Jag uppmuntrar till en debatt som drivs av sakliga argument, oavsett om den handlar om Guds existens, vilken makt Gud ska ha eller varifrån moral kommer.

Tillägg: Patrik Lindenfors kommenterar även Helle Kleins kommentar kring detta.

Artikel 18 och 19 - Lex Jimmie Åkesson

2011-12-14T23:07:00.001+01:00

Förr var man lite av en auktoritet om man var en publicist. Du hade passerat någon form av filter. En redaktör hade kanske läst det du skrivit och bedömt att det var tillräckligt bra, intressant eller kommersiellt gångbar. Att du är en auktoritet i den bemärkelsen betyder inte att du har rätt, eller att man är tvungen att hålla med, men det betyder att sannolikheten att du är läsvärd är ganska hög, givet att ämnet är intressant. Idag kan vem som helst publicera sina texter, tack vare Internet. World Wide Web ger en röst åt den som inte tidigare haft någon. När tillgänglighet inte längre är beroende av din förmåga att producera texter eller din kommersiella gångbarhet, är du inte längre en auktoritet i den bemärkelsen, och dina pengar är inte lika värdefulla i den kontexten. Alla kan nå ut, alla kan bli bedömda.

Detta fenomen strider tydligen mot artikel 18 och 19 om tankefrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet, för om någon för ett påstående eller levererar en åsikt i någon fråga, kan ju alltid någon annan svara - att vara publicist kräver trots allt inte mer än lite grundläggande datorvana och tillgång till Internet. Och hur var det nu, får man svara?

För att detta ska bli rätt, lämnar jag ordet till Börje Peratt som skriver följande på Torbjörn Sasserssons hemsida Newsvoice:

Dessa mänskliga rättigheter kränks varje dag av VoF (Vetenskap & Folkbildning) och dess anhängare i en sådan omfattning att de för länge sedan passerat förtal och grova kränkningar. Att en officiell tidnings egen journalist demonterar alla krav på journalistik och för ryktesspridning vidare är mest avslöjande för Aftonbladet. Jo, förresten Aftonbladet erbjöds att föra in artikeln svarade så här: "Hej, vi är inte intresserade."

VoF kränker de FN:s deklaration om mänskliga rättigheter genom att inte ge Börje Peratt stöd i sina (förvirrade) åsikter. (Förmodligen kränker även Aftonbladet dessa mänskliga rättigheter enligt Peratt, men det kan jag egentligen inte uttala mig om.)

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) gör egentligen inget som inte Peratt själv gör. De leverera sin syn på frågor som lyfts upp till offentlighetens ljus. VoF's gärningar förhåller sig till det Peratt skriver på samma sätt som Peratts gärningar förhåller sig till det VoF skriver. Men om Peratt, som trots allt inte är mer än en person, vill angripa VoF som förening, så låt gå! Det är ingen synd om dem. Här håller jag inte med Peratt, men försvarar hans rätt att yttra sig. (Den ocensurerade versionen av föregående mening lyder: "Peratt må vara en galning som är publicist tack vare den allmänna tillgängligheten som Internet erbjuder, men så länge han agerar laglydigt måste han få hållas.")

Så låt oss läsa Börje Peratts blogg. Här citerar han Veronica Gardell när hon påpekar att hennes yttrande inte innebär någon kränkning av Peratts rättigheter. Peratt kommenterar:

Visst är det intressant att läsa hur Veronica Gardell först förnekar att hon kränker mänskliga rättigheterna och i nästa stycke önskar förstöra andras liv och karriärer i omtanke om dem. Förskräckligt men mycket avslöjande.

Man kan även undra över vad Försvarsmakten har med detta att göra? Per-Ola Mjömark Informatör på Försvarsmakten, Magnus Bodin informatör på Försvarsmakten är aktiva inom dessa kretsar. Vad vill de uppnå?

Här tappar åtminstone jag greppet om Börje Peratt. Det som nyss var "håll med mig, annars bryter du mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter" - alltså lite oskyldig okunskap och naivitet, framstår nu som att Veronica Gardell får personifiera VoF, och att Per-Ola Mjömark representerar försvaret.

Faktum är att när Peratt får mothugg, är det just artikel 18 och 19 som han får smaka på. Yttrandefrihetens pris, är att även andra får yttra sig, vilket Peratt har hanterat lika labilt som ett barn som förlorat hela sin veckopeng i kulspel.

Själv kan jag blogga om detta utan att frukta något bemötande från Börje Peratt - enligt hans egen utsaga skulle det bryta mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Artikel 18 och 19 tror jag.

Självmordsförsöket var en halmgubbe

2011-12-10T14:29:00.001+01:00

Självmordsförsök genom överdosering med homeopatiskt sömnmedel har gjorts av både 10:23-kampanjen och av Vetenskap och Folkbildning. Tanken är att om sömnmedlet verkligen är verksamt, borde doseringsprincipen att en alldeles för stor dos av detta medel medför fara, gälla. Genom att "ta självmord" genom överdosering och sedan överleva, har man visat att homeopati är bluff. Det låter rimligt, men är detta konsekvent med vad homeopaterna verkligen påstår?

Homeopati behöver ingen verksam ingrediens, utan förlitar sig på att minnet i vattnet^[1] ska spelas upp för kroppen, som svarar med att aktivera kroppens egen förmåga att läka^{[2][3][4][5][6]}.

Vissa homeopater har argumenterat att svagare dosering ger starkare effekt, men för att anknyta till påståendet det som stimuleras är kroppens egna förmåga att läka, skulle man rimligtvis kunna utrota alla sjukdomar som homeopati rår över, genom att blanda ner ett piller av varje homeopatiskt läkemedel som finns på marknaden, i skolmaten. Svag dosering ger starkare effekt, överdosering eller onödig dosering, är inte ett problem.

Överdosen handlar snarare om halmgubben att homeopati skulle vara alternativmedicin i bemärkelsen "drog som inte har någon påvisad effekt", men det är knappast vad homeopati verkligen är. Det är lite magi och lite falska premisser som inte har någon påvisad effekt. Ja, eller nästan påvisad frånvaro av effekt, om man ska vara rättvis.

Religiösa ceremonier i kyrkan?

2011-12-08T22:50:00.001+01:00

Det är inte ofta jag blir så här förbannad över religionsförespråkarnas sätt att argumentera, men nu har det hänt. Eftersom min goda vän Camilla Grepe satt i debattpanelen i SVT idag, och eftersom religionsfrihet är en viktig fråga, lyssnade jag noga på meningsutbytet. Båda sidorna är för tillgång till kyrkan och tillgång till religionsutövning, men skillnaden är att sekularisterna (som bl.a. Grepe representerar) förespråkade en frivillig grund där föräldrarna själva ska få välja om och hur detta ska ta sig i uttryck, och de religiösa (som bl.a. representerades av kristdemokraten Ebba Busch) menar att den specifikt kristna kulturen ska levereras obligatoriskt, av vårt utbildningssystem. Ingen av sidorna är speciellt extrema, även om jag givetvis, precis som andra sekularister, menar att den obligatoriska delen av en ceremoni absolut ska vara religiöst neutral och inte äga rum i en kyrka. Nej, det betyder faktiskt inte att inte ceremonin kan fortsätta i en kyrka efter obligatorisk skoltid för den som vill det, men huruvida man vill kristna sina barn eller inte, ska vara en fråga för familjen att bestämma över, inte kristdemokratiska politiker. Om man värnar om kristendomen, har den allt att vinna på frivillighet. Det gör den dessutom immun mot den här typen av kritik som jag levererar nu.

Argumenten från de som förespråkar obligatoriska kyrkobesök har inte utvecklats alls under åren, och kräver knappast någon möda att bemöta. "Det är ett kulturarv." Visst, men mycket är kulturarv utan att skola och föräldrar ska byta arbetsuppgifter. "Det är religionsundervisning." Visst, men den kan bedrivas i en normal utbildningssituation med ett normalt studiebesök. Argumentet att "muslimer inte har något emot dettta" dök faktiskt inte upp denna gång, men det brukar det göra. Som om förespråkarna för religionsfrihet inte ser till något annat än islams bästa. (Jag kan ha lyssnat slarvigt - var det detta som viftades bort med något snack om en "trevlig taxichaufför"?)

Och så var det twitter. Argument som är så korkade att man rodnar när man läser dem. "Ni som inte vill ha obligatorisk religionsutövning för skoleleverna, tackar ni nej till alla bröllop också?" Precis som att förekomsten av valmöjlighet att delta i en religiös rit (bröllop) skulle vara ett argument för obligatoriska religiösa riter för andras barn (kyrklig skolavslutning). "Sekulär fundamentalism är lika farlig som religiös." Alltså ska vi inte få välja själva? Eller vad? Så får man väl anta att det som menas inte är "sekulär fundamentalism" utan "fundamentalism hos en person med sekulära åsikter". Icke-fundament är inte ett slags fundament, och fundamentalismens farlighet beror också på om fundamentet är något bra eller dåligt. "Om inte lucia får firas i kyrkan kan vi lägga ner alla helgdagar så att man aldrig får vara ledig." Ok, så om inte obligatorisk religion får förekomma, ska man inte ges möjlighet till en frivillig religionsutövning? Eller rekreation? Det följer inget vidare.

I sekularismens namn ska inte skolan springa Svenska Kyrkans ärenden, och i religionsfrihetens namn ska religiösa ceremonier vara frivilliga. Men om man då vill att barnen ska fira lucia i kyrkan då? Låt inte frivilligheten stoppa er. Samla ihop era barn och gå dit! Prästen blir säkert skitglad, och ni kommer säkert få jättetrevligt. Kanske ännu trevligare än när ni utövar obligatoriska religiösa riter. Jag önskar lite tilltro till föräldrarnas förmåga att välja, staten vet inte alltid bäst.

Tillägg: Läs gärna min text på Newsmill på detta ämne. Även prästen Mats Ekström är inne på samma linje som jag.

Se även Veckans utbrott på samma ämne.

Är evolutionen Guds insats?

2011-12-06T17:53:00.001+01:00

Min öppningsreplik finns att läsa här, och Samuel Varg Thunbergs svar finns här.

Från början handlade min frågeställning om vad Gud egentligen gett människan, och jag argumenterade för att det inte är evolutionen, vilket Varg Thunberg bemöter så här:

Om man nu tror på att evolutionen är, på ett eller annat sätt, skapad eller styrd av Gud betyder inte det att man betraktar evolutionen som onaturlig… Det är en falsk dikotemi som Anders skapar kring teistisk evolution... I hans ögon blir en sådan syntes omöjlig eftersom Gud inte kan skapa naturligt enligt Anders… Men kan det inte vara så att det just genom evolution, precis så som den beskrivs av vetenskapen, är Guds sätt att skapa liv? Varför måste det vara onaturligt så fort vi har med Gud att göra? Kan inte förmågan till anpassning, naturliga omständigheter och andra faktorer vara det sättet som Gud använder sig av… Hur han gör detta i detalj är naturligtvis omöjligt att säga då vi inte ens har kartlagt exakt hur evolutionen har gått till… Om Gud har startat själva fenomenet och sedan låter det ha sin stilla gång utan någon form av ingripande eller om själva processen i sig är "Guds skapande hand" går att avgöra... Att slänga in påståenden om att små tomtenissar likaväl kan vara evolutionens ingenjörer är kanske lite märkligt (även om jag förstår poängen i det hela) men man behöver ju inte tro på absurditeter eller göra egna påhitt kring evolutionen… Detta är iof väldigt vanligt – Intelligent Design-rörelsen är ju ett lysande exempel på detta… Varför kan man inte förena tron på en Gud med sin tillit för forskarnas beskrivning av kosmos tillkomst som en korrekt sådan?

Om nu Gud finns så kan vi omöjligen hoppas förstå hur en sådan ogreppbar entitet verkar… Jag gör inga, eller iaf väldigt få, påståenden om hur Gud gör när H*n ingriper (eller har ingripit) i världen – just för att jag i min vildaste fantasi inte kan tänka mig att jag ska kunna ens börja förstå hur detta kan gå till...

Evolutionen är av allt att döma en naturlig process, och alltså inget som är skapat av Gud. Förändring över tid i kombination med konkurrens leder ofrånkomligen till evolution, så detta avfärdar jag direkt (med reservation för att inte Gud besöker mig varje gång jag startar en simulering). Styrd av Gud? Ja, visst kan den vara det. Gudar som kontrollerar utveckling i sin skapelse sysslar med det vi kallar för teistisk evolution, men detta scenario väcker två frågor:

Först, att man tycker att detta scenario är naturligt, betyder inte att det är naturligt - här behövs en argumentation. Gud är ett metafysiskt väsen, som verkar i naturen och huserar utanför den. Ett övernaturligt väsen. Således är teistisk evolution alltså inte något naturligt - det är ett exempel på övernaturlig ingripande. Om man påstår att detta är en naturlig process, ja, då har vi inkluderat denna process i vad som är av naturvetenskapens intresse, och då beskrivs detta i den naturvetenskapliga evolutionsteorin. Att ett "naturligt" väsen kontrollerar denna process är inget trivialt påstående som biologin kan rycka på axlarna åt och bortse ifrån - det är helt fundamentalt. Det skulle innebära en tvärvändning i de praktiska tillämpningarna av evolutionsteorin. Och då är vi inne på den andra frågan.

Även om det man tror på inte är absurt, är inte det någon garant för att det är en del av evolutionsteorin. Jag föreslog i min öppningsreplik att man kan tro på evolution utan att acceptera evolutionsteorin genom att man tror att små tomtar kidnappar små barn och hamrar in förändringarna i dem. Det är inte en korrekt representation av evolutionsteorin - det är en "absurditet".

Vad säger det om Gud och teistisk evolution? Absolut ingenting. Tomtarna som hamrar in förändringarna i de små barnen är inte på något vis sämre representerad än Jahve i den vetenskapliga teorin. Intelligent Design-anhängare som Michael Behe accepterar evolution, men inte fullt ut den vetenskapliga förklaringen - teorin, och Intelligent Design är inte så absurd bredvid teistisk evolution, och graden av absurditet är irrelevant för den som pratar om teorin. Skit in, skit ut. Evidensläget för en naturlig Gud är tyvärr bara det. Skit.

Samuel Varg Thunberg replikerar här.

Vilken är Guds största insats för människan?

2011-12-05T18:28:00.001+01:00

Gud är en av många som gör anspråk på att ha skapat livet på jorden, och i så fall tycker jag att det är en god kandidat till att vara det absolut bästa han gjort. Men när detta diskuteras kommer man oundvikligen in på en annan fråga: Hur vet vi att Gud finns? Betänk att denna fråga är helt ointressant när den troende inte har några skeptiska anspråk - vissa troende föraktar detta, och då finns just inget att prata om. Då är argumenten emotionella. Denna fråga är däremot mycket intressant när man diskuterar med någon som har skeptiska anspråk, eftersom det då kan finnas ett resonemang bakom tron. Men om nu premissen är att Gud verkligen finns, så är det han som har skapat livet.

Hur vet jag det? Definitionerna av Gud är inte så problematiska som vissa vill påskina. Det finns nämligen attribut som är jätteviktiga för många som tror på Gud. Att han är Universums skapare är ett sådant attribut. Att det sedan finns gudstroende som menar att Gud inte alls skapat Universum, och att Gud mer är ett gammalt roadkill som både är maktlös och naturlig, innebär bara att de inte tror på samma Gud. Med största sannolikhet är det inte samma. När man pratar om finliret, t.ex. vad Gud tycker om förhudar, vilket straff han vill utfärda för otrogna kvinnor eller i vilken ålder ett foster måste vara för att få komma in i himlen, ja, då kan det mycket väl vara samma Gud man pratar om. Men när vi pratar om centrala dogmer i religionen, då är det snarare så att den som avviker, har en egen manifestation som härleds från Gud - vi behöver inte ta dessa avvikelser på allvar. Sällan behöver man ge en idé någon annan vikt än kvalitén på de bakomliggande argumenten, så när en alternativ definition presenteras - alltså en definition som avviker från kristendomens dogmer - lyssna på hur resonemanget som leder fram till att den definitionen finns ser ut, och avgör om det ens är relevant att betrakta detta som en mer korrekt definition av "Den Enda Guden" eller om detta är en personlig föreställning, helt irrelevant för hur verkligheten är beskaffad.

Evolutionen diskvalificeras direkt. Jo, man kan tro på Gud och på evolution, men om du krediterar Gud för arternas mångfald, accepterar du inte evolutionsteorin. Ingenstans i den teorin påstås det att urvalet är onaturligt, gudomligt övervakat, eller något annat än naturligt. Förmåga, anpassning, naturliga omständigheter, med mera, är snarare vad som är viktigt här. Kom ihåg att du kan tro på evolution, även om din föreställning om evolutionen är att små tomtar kidnappar bäbisar och hamrar in variationerna i dem. Det betyder absolut inte att du accepterar eller ens kan redogöra för hur den vetenskapliga teorin ser ut.

Även om detta inlägg kanske kommer kräva ett par bloggposter, så hoppas jag att mina vänner Mackan och Danne fick något att prata om på julmiddagen.

Samuel Varg Thunbeg svarar här, och min kontring finns här.

Oärlig eller korkad - det är frågan

2011-12-04T16:34:00.001+01:00

När det kommer till både teologi och filosofi har man gett en röst åt kreationisten William Lane Craig, en av de mest pinsamma och mest högljudda kristna apologeter vi har i början på 2010-talet. (Apropå Craigs kreationism, hävdar han själv att han frågan är oviktig, men att han "ligger någonstans mellan progressiv kreationism och teistisk evolution" - mer om detta i ett annat inlägg.)

Ända sedan Dawkins skrev sin bok Illusionen om Gud (The God Delusion) har Craig hävdat att Dawkins är en usel filosof, och det är ett smart drag av Craig, av flera orsaker.

Det är smittsamt. Många skeptiker tar efter när en auktoritet påstår att någon annan är dålig. Ett mycket senare exempel på detta är att det blivit populärt att hävda att Sam Harris är en dålig filosof efter hans bok Moralens landskap, medan Harris i själva verket på ett lysande sätt visar att vetenskapen har mer att säga om moral, gott, ont och hur vi ska bete oss än religion någonsin haft. I korthet påstår Harris att moral är relaterat till välbefinnande, och att det finns en skillnad mellan högt och lågt välbefinnande - om än en svårdefinierad skillnad så är det fortfarande en skillnad. Det gäller att komma ihåg att pseudoskeptiker gärna stämmer in i någon annans kritiska kör, utan att egentligen själv ha en aning om något. VoF's forum är ett slags slaskhink för nickedockor och pseudoskeptiker, där kritiken mot Harris är lika korkad som hård. Här har signaturen Moridin faktiskt gjort ett bra jobb i sitt försvar av Harris.

Det befriar dig från sakfrågan. Att diskutera person (Dawkins är en dålig filosof) ger dig ett svar när du inte har något att bidra med (varför har Dawkins fel?). Philip Wildenstam tipsar mig om detta klipp som tar tag i Craigs egna argument. Hur vet man att Gud finns? Jo, allt som finns har en orsak, alltså är just mina specifika övernaturliga föreställningar sanna. Craig själv påpekar även att detta är vattentätt. I själva verket är detta ett kosmologiskt gudsbevis, sedan länge debunkat och avfärdat. Det är onekligen svårt att veta om Craig driver detta för att han verkligen tycker att det är bra eller om han är lika ohederlig som sina föregångare.

För denna punkt brister vi ateister på. Vi är direkt värdelösa på att avgöra vem som är oärlig och vem som är korkad. Nathan Poe formulerade "Poe's lag" som hävdar att det är svårt eller omöjligt att skilja på genuin extremism och parodierad extremism. Jag påstår att något liknande pågår när det gäller kristna apologeter - här är det svårt att veta om en person är oärlig eller korkad. Hur beskriver man William Lane Craig bäst?

Avslutningsvis vill jag vill även påpeka att Craig bjudit in Dawkins att debattera frågan, vilket tyder på en viss hybris hos Craig. Att Dawkins avböjer beror inte på att denna debatt skulle vara särskilt enkel - Craig är en duktig debattör - utan på Dawkins idé om att inte ge legitimitet åt kreationister och scharlataner.

Frälsningsarmén och homofobi, en förutsägbar kommentar

2011-12-03T18:37:00.001+01:00

När Kalla Fakta exponerade homofobin inom Frälsningsarmén, skrev jag en elak kommentar på twitter. Jag skrev att när en person tror på en xenofobisk och hatisk gud, är det ofta den troende som är xenofobisk och hatisk. Det framkallade denna reaktion:

Det finns mängder med personer, religiösa och icke-religiösa, som är xenofobiska och hatiska! Men när vanliga, trevliga, ohatiska personer uttalar sig xenofobiskt och hatiskt är definitivt religion inblandat!

Om detta kommer från en person som identifierar sig som kristen, är det mycket ödmjukt skrivet!

Om detta kommer från en person som inte identifierar sig som religiös, är detta mycket trångsynt.

(Nej, man kan inte ställa samma krav på en person som inte har några ambitioner att vara objektiv som man kan göra på de som påstår sig vara objektiva.)

Jag har pratat om detta så många gånger för, för när jag påpekar att religiösa ledare missbrukar sin ställning, händer det ofta att jag får kommentarer i stil med t.ex. "ateister kan också vara fundamentalister" eller att "Hitler var ateist". Jag har skrivit två inlägg om detta de senaste dagarna, rubricerade Fundamentalism i ett nötskal och De arga ateisterna - eller "rasism är värre".

Hur uppenbart det än må vara, är det fortfarande inte tillåtet att erkänna religionens roll i samhället i negativa sammanhang. Elallergiker och homeopater i all ära, men vad kostar mest för samhället, att folk tror sig vara allergiska mot el eller att folk tror på Gud?

Att racka ner på alternativmedicin är inte speciellt radikalt, det är snarare präktigt. Det är att göra det man tror att universitetslektorn förväntar sig av en. Vill du verkligen stå där det blåser, ska du angripa religion. På det viset bidrar du dessutom till samhällsförbättringen på riktigt.

Göran Schmidts fall mot evolutionsteorin

2011-12-02T17:48:00.001+01:00

Från debatten om evolution kontra skapelse jag och Göran Schmidt hade i Vågmästarna (januari 2011), har Göran både summerat debatten (första textstycket) och gjort ett jättebra arbete i att summera varför han anser att skapelse (Intelligent Design) är en bättre förklaring till arternas uppkomst än den rådande vetenskapliga förklaringen.

Någon av de skälvande sista dagarna av 2010 fick jag ett mejl av en trevlig kille vid namn Samuel Varg Thunberg. Han är illusionist och driver tillsammans med trollerikollegan Daniel Karlsson en så kallad podcast (internetradio) under namnet Vågmästarna.
Han undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp på en paneldebatt med en dataprogrammerare vid namn Anders Hesselbom. Anders driver pro-evolutions/anti-kreationism-sajten Evolutionsteori.se.

Du kan läsa hela Göran Schmids text här.

Fundamentalism i ett nötskal

2011-12-01T18:16:00.001+01:00

Fritt översatt härifrån:

Att påstå att Gud finns är ett absolut påstående, att sägaatt Gud inte finns är också det. Antingen finns Gud, eller så finns han inte.Alla människor måste fråga sig om Gud finns och i så fall vad det innebär försitt liv. [...] Det kristna kärleksfulla livet är vad Jesus bad oss utvecklagenom uppmaningen att följa honom och ge efter.

Problemet med denna text är att allt inte är absolut sant.Det finns grader. Man kan "tro på Gud" utan att hålla hans existensför absolut sann. Man kan vara ateist, alltså inte anse att det finns orsak atttro. Men fundamentalism finns väl hos både troende och icke troende?

Ja, men det är en helt annan fråga. Fundamentalistiskaicke-kristna finns givetvis inte. Fundamentalistiska icke-kommunister finnsinte heller. Du kan vara fundamentalistisk islamist, men i så fall är det justdet du är, inte fundamentalistisk icke-kristen. Du kan vara fundamentalistiskkapitalist, men i så fall är det just det du är, inte fundamentalistiskicke-kommunist. Ateismen är en negativ grupp, och håller därför ingafundamentalister, såvida inte du är fundamentalistisk kommunist som också år ateist. Det finns fundamentalister som är ateister, t.ex.fundamentalistiska kommunister, men det fundamentalistiska har inget medateismen att göra. Lika lite som det har med deras musiksmak ellerfrimärkssamlande att göra.

Craigs gudsbevis

2011-11-30T20:34:00.001+01:00

När inga intellektuella är i närheten råder andra regler för troende kristna. Teologen William Lane Craig har tillsammans med många andra av kristendomens apologeter, flera gånger sagt att allt som börjar existera har en orsak. Detta är Craigs första premiss i sin version av det kosmologiska gudsbeviset. Givetvis kan man ifrågasätta påstående, speciellt om man försöker dra paralleller mellan denna orsak och viljan hos en av alla gudar som bråkar om att vara den som skapat universum. Detta är teologi - läran om Gud.

Med en skeptiker i rummet är det helt annat ljud i skällan. Då är man lite mer generad över nivån, och hänvisar gärna till att det som nyss var teologi - läran om Gud - istället är något ovetbart. Något som "är sant därför att man inte kan veta att det är falskt". Inte heller detta ska accepteras.

Den enda fråga som egentligen är viktig för den som har ett skeptiskt sätt att tänka, är huruvida Gud finns eller inte. Många andra frågor är extremt triviala i jämförelse. Exempel:

Finns Bigfoot? En stor mystisk människoapa som ibland manifesterar sig själv som en man i gorilladräkt på smalfilm? Vad är det mot frågan om huruvida en allsmäktig supervarelse som hittades på av en järnålderssekt i öknen verkligen har skapat universom och bestämmer allt? Tämligen irrelevant.

Kommer man åt det religiösa sättet att tänka, faller det mesta. Alternativmedicin. Medium. Katolska kyrkan.

Men om nu allt som existerar har en orsak, vem är Guds gud? Denna fråga har avfärdats många gånger av troende, men aldrig riktigt besvarats. En lösning som Carl Sagan föreslog var att rationalisera bort Gud.

Om universums existens har en orsak, och den orsaken är Gud, men Gud inte behöver någon orsak i form av någon supergud, varför inte bara stryka Gud ur ekvationen och konstatera att inte heller universum behöver en orsak?

Tänk skeptiskt!

De arga ateisterna - eller "rasism är värre"

2011-11-29T18:56:00.001+01:00

Uppfattningen om att de nya ateisterna skulle vara specielltarga, kommer från förvirrade människor. (Det som är "nytt" med"de nya ateisterna" är att de är ärliga om sin icketro.) Jag gillar att frågan om ilska lyfts, eftersom det kan användas för att illustrera hur religionförstör vår förmåga att tänka objektivt, på ett sådant sätt att även religiösamänniskor förstår det.

Låt mig ställa två enkla exempel mot varandra, båda kommerfrån USA.

President Barack Obama, lade ut ett tal till nationen i sambandmed thanksgiving för ett par dagar sedan. Han nämnde inte Gud i talet, vilketgjorde troende väldigt upprörda, eftersom detta var en attack motreligionsfriheten och en kränkning av troende amerikaner. Detta uppmärksammadeshumoristiskt av The Daily Show.

Väldigt få är speciellt upprörda över att ateister inte fickvittna i domstol före 1961. Även idag kan frånvaron av tro vara ett argument,det enda argumentet, som diskvalificerar till vårdnaden av barnen i envårdnadstvist. Idag. Inte många, varken troende eller ateister, bråkar omdetta. Katolska kyrkans religiöst motiverade arbete mot kondom orsakar enormtlidande och bidrar i mycket stor utsträckning till spridningen av AIDS, vilketinte speciellt många är speciellt arga över. Argheten står inte i relation tillden ilska som bubblade upp när Obama inte nämnde Gud i ett klipp på YouTube.

Ateisters ilska är till stor del en av lögnerna som troendeodlar och som många icketroende bidrar med att förvalta, trots att de som stårför ilskan egentligen är de troende. Men vi ateister kan vara arga ibland vi också,men då har vi rimliga skäl. Skäl som är betydligt mindre juvenila än att inteGud nämns. Ännu viktigare är att "ingen nämnd, ingen glömd" integäller, utan ingen nämnd tolkas som en attack från "vänsterliberalisterna".

Ateisters ilska kommer sig av att vi vågar se att personer kommer till skada, och att vi faktiskt bryr oss om konsekvenserna av våra föreställningar, och i förläningen, våra gärningar.

Jag tänker inte ta emot detta något mer. Religion förgiftarallt, och framtida generationer förtjänar bättre. Är du en av de som påpekaratt "något annat är värre" när religion kritiseras, trots att dusjälv kanske är engagerad i frågor där det också finns annat som är värre? Ellerär du kanske en sådan som vill bortförklara religionens roll i religiösa konflikter till förmån för något annat (pengar, makt) eller någon annan (giriga ledare, den ointelligenta massan)? Point made. Du är problemet.

För att inte tala om Gud. Han finns inte. Inga gudar finns.Väx upp! Behöver du försvara deras rätt att tro på dem? De får försvara sig själva, man är inte ett litet barn bara för att man tror - man kan helt enkelt vara dogmatisk, trångsynt och arrogant. Unna dig själv 50 minuter sunt förnuft, levererat av Greta Christinapå senaste Skepticon (2011). Talet finns här. Låt mig avsluta med ett citat från Christina, apropå att vägra se religionens roll i religiösa konflikter:

Att inte se religionens roll i religiösa konflikter är ett skolboksexempel på att inte se elefanten i rummet. Det är som att titta på en enorm hög av elefantskit och säga "Jösses, var kan allt elefantskit ha kommit ifrån? Det måste ha släpats hit av en självisk, girig, makthungrig elefanttämjare. Jag ser inga elefanter här och det är intolerant av dig att påstå att elefanter kan skita."

Mycket nöje!

Naturligmetafysisk?

2011-11-25T20:21:00.001+01:00

Hur naturlig är Gud?

Är Gud övernaturlig?

2011-11-20T18:07:00.001+01:00

Nej, inte enligt vissa bloggar.

I believein the miraculous but I do not believe in the supernatural. The supernatural isa construct that come with too much baggage. God's work is all around us and isthe most natural thing in the world.

Vidare skriver Joachim Elsander att ordet förminskar detnaturliga, som innefattar Gud.

Wikipedias definition säger att ett övernaturligt fenomen ärett sådant som "inte kan undersökas med empiriska metoder, eller därvetenskapliga undersökningar inte ger något tydligt svar" (läst2011-11-20). Dessutom listar Wikipedia gudar och nämner den monoteistiskaguden.

Att inkludera Gud i det naturliga, innebär alltså att manflyttar Gud från det metafysiska planet till det bevisbara, och detta väckerfrågan om evidens. Igen. Nu befinner vi oss alltså åter igen i det läge som ärsom allra mest tragiskt för den som håller något icke-existerande förexisterande, läget där evidenskravet rullar in. Antingen är Gud övernaturligt,eller så finns evidens för hans existens. Jag tänkte precis ställa mig fråganvilka dessa är, men avbröt när jag kom att tänka på förra gången jag gjordedet.

Min kommentar till Mats Selanders svar på frågan om bevis för Guds existens (del 2 av 2)

2011-11-20T12:16:00.001+01:00

Min kommentar till Mats Selanders svar på frågan om bevisför Guds existens, fortsättning på denna text.

Moraliska argument
Moraliska argument utgår ifrånvåra moraliska intuitioner att rätt och fel inte endast är förankrade imänniskors vilja. Någonting blir inte rätt bara för att många människor kommitöverens om det. Det rätta och det goda verkar istället vara något oberoende avmänniskan. Men vad grundar sig moralen på om det inte finns en god skapare somskapat oss med vissa goda syften? I ett absolut värdeneutralt universum finnsdet inget objektivt dåligt med att människor våldtas, torteras och dödas. UtanGud svävar moralen fritt. Men om Gud finns och är god till sitt väsen harmoralen en fast förankring. Detta rimmar med hur vi faktiskt upplever moral.

I ett absolut värdeneutralt universum gör det inget attmänniskor torteras, men en moral som har ett naturligt ursprung istället förett övernaturligt ursprung, behöver inte vara värdeneutral. "Du skall icke mörda för att Jahve harbestämt att man inte ska göra det" fungerar som moralisk guide, och "du skall icke mörda för att detdrabbar tredje part" fungerar också. Moral är fortfarande moral närden handlar om hur olika saker förhåller sig till varandra, och en moraliskdiskussion behöver inte handla om vad man tror om Jahves vilja, det kan handla om konsekvenser.Om man dessutom är skeptiskt lag, kanske man inte reflexmässigt avfärdar vetenskapligaförklaringar till moralens ursprung, som också är helt naturliga. Normalt ärett vetenskapligt synsätt något som lärare brukar känna sig manade attrepresentera, men Mats Selander har ingen sådan ambition.

Religiös erfarenhet
Religiös erfarenhet är kanske detvanligaste skälet till varför en person börjar tro på Gud. Det finns mångaolika sorters religiös erfarenhet. Vissa har mystiska upplevelser som är svåraatt klä i ord. Somliga har en andlig längtan som möts i förkunnelsen om Jesusoch skapar en inre förvandlig som personen själv tolkar som ett starkt bevisför Guds existens. Andra har upplevt konkreta bönesvar som även utomstående harsvårt att förklara bort. "Religiös erfarenhet" är alltså ettmångtydigt begrepp.

Detta är inte ett "skäl att tro" utan ett sätt atthantera en upplevelse som är kopplad till kulturell kontext istället för faktiskförståelse för upplevelsen. Om jag tolkar en "mystisk upplevelse"till ett godtyckligt övernaturligt väsen, och sedan listar detta som ett skältill att hålla detta övernaturliga väsen för existerande, har jag gjort migskyldig till anekdotisk bevisning. Detta är inte ens ett svagt evidens, det sägerinte något om någon annan än den som gör anspråket.

Om Gud existerar finns ingetprincipiellt skäl mot tanken att vi kan veta att Gud finns. Om Gud finns stårdet självklart öppet för Gud att skapa en värld med varelser som kan veta attGud finns. Gud kan uppenbara det för dem, antingen genom att tala direkt tilldem eller genom att skapa en värld som på ett tillförlitligt sätt pekar på Gudsexistens. Gud kan dessutom ha skapat dessa varelser med en naturlig benägenhetatt forma en tro på Gud.

Om Gud inte finns, å andra sidan,är det svårt att slutgiltigt säga att vi kan veta att Gud inte finns. Med "Gud"menas ju inte ett ting i universum, utan en intelligent, god skapare avuniversum. Därför verkar det oerhört svårt att principiellt kunna bevisa Gudsicke-existens, medan Guds existens, å andra sidan, är principiellt möjlig attbåde veta och kunna bevisa, givet förstås att Gud finns.

En grundläggande skeptisk hållning (som för övrigt är någotman kan förvänta sig av en lärare) gör frågan om Guds existens mycket enkel.Brist på evidens, problematiska anspråk, med mera, säger mig att Gud intefinns. Många skeptiker är ganska besvärade av att Gud är så pass normaliserat isamhället - gudskritik som på ett intellektuellt plan är fullt rimlig kanavstås på grund av att konsekvenserna av sådan kritik skapar oönskadekonflikter. Man får helt enkelt välja sina konflikter. Men vill man inteerkänna att Guds existens inte är förenlig med en skeptisk världsbild, kan manåtminstone låta bli att säga att påstå att det finns skäl att hålla hansexistens för sann. Det leder oss genast över till frågan om Mats Selandershederlighet. Är Selander en lärare som sätter sina personliga föreställningarframför sin yrkesheder? Frågan aktualiserar även debatten om religiösafriskolor - se gärna aktuellt nummer av tidningen SANS.

Nej, nej, vi litar på vetenskapen

2011-11-19T10:06:00.001+01:00

Avsändarenbakom denna serieruta är kreationistorganisationen Answers in Genesis, ochbilden ironiserar över anklagelsen att kreationister inte litar på vetenskapen.De som gör denna anklagelse brukar resonera så här: Vetenskapen påstår attarterna utvecklats successivt, kreationisterna accepterar inte detta, alltsålitar inte kreationister på vetenskap. Motargumentet från kreationisterna äratt kreationister visst litar på vetenskap, men där religiösa övertygelser ståri konflikt med vetenskapliga påståenden har vetenskapen helt enkelt fel.

Apple-datorn på bilden är givetvis inte ett resultat av enreligiös ansträngning, utan resultatet av en vetenskaplig, vilket kreationistenpå bilden inte ifrågasätter. Så stämmer detta? Accepterar kreationistervetenskap? Några dagar senare publicerar man denna bild:

Är detta ett uttryck för att man litar på vetenskapen?

Min kommentar till Mats Selanders svar på frågan om bevis för Guds existens (del 1 av 2)

2011-11-17T19:30:00.001+01:00

Credoakademin är en kristen folkhögskola och Mats Selanderär en av lärarna, som här går i god för Guds existens, utan att egentligen hanågon aning om vad han pratar om. Jo, du betalar skatt för detta trams. Fråganär alltså vilka bevis som finns för Guds existens.

Hur man besvarar denna frågaberor i hög grad på vad man menar med att "bevisa". Det är över huvudtaget svårt att ge slutgiltiga och hundraprocentigt vattentäta bevis förnågonting. Därför talar filosofer hellre om "goda skäl". Låt ossdärför omformulera frågan: "Finns det goda skäl för att tro på Gudsexistens?"

Det är en rimlig omformulering. Hade evidens funnits, hade detvarit rationellt att hålla Guds existens för sann. Att vilja hantera fråga,legitimerar frågan varför Mats Selander inte tror på Spaghettimonstret ellerVishnu. Därför att om argument eller evidens för eller emot Guds existens ärrelevant för om man väljer att tro eller inte, så träffar det allaövernaturliga väsen. Den som tar hänsyn till att det är mer troligt att X finnsän Y, väljer givetvis att tro på X, men kanske inte på Y. Om argument ochevidens inte är relevanta, blir det korta svaret på ursprungsfrågan: Nej, mendet spelar ingen roll - det är en personlig övertygelse som saknar rationellgrund.

Vi som arbetar med den härwebbplatsen tror att sådana skäl finns. Vi tror till och med att det finnsmycket starka skäl att tro på Guds existens. Vi vet att dessa skäl inte harsamma övertygande kraft för alla människor, men vi menar att dessa skäl gör detrationellt berättigat att tro på Gud. Vi menar även att varje ärligt sökandeperson borde anse att dessa skäl är så starka att de rättfärdigar tro på Gud.På denna webbplats kan du fördjupa dig i dessa argument. Här följer endast enkort sammanställning.

Om dessa argument hade funnits, skulle dessa hapresenterats. Om denna korta sammanställning (nedan) är de bästa argumenteneller "skälen", är det inte hederligt att påstå för någon, speciellt inteett barn, att gudar finns.

Kosmologiska argument
Kosmologiska argument bygger på att universums existens inte är evig ellernödvändig. Utifrån Big Bang-teorin och Termodynamikens andra huvudsats har vistarka skäl att tro att universum inte har existerat evigt bakåt i tiden. Detär även orimligt att tro att universum börjat existera ur ingenting genomingenting. Ur ingenting kommer ingenting. Därför är det rimligt att tro attuniversum orsakats av något bortom universum. Kosmologiska argument kan intebevisa alla Guds egenskaper, men de ger oss skäl att tro på en icke-fysisk(andlig), icke-rumslig, icke-tidslig (evig) och enormt mäktig första orsak tilluniversum.

Termodynamiken beskriver egentligen inte något som har medGud att göra, och egentligen inte heller något som står i konflikt med ennaturalistisk (=gudalös) världsbild. Inte heller önskan om syfte säger något omhur världen är beskaffad. Att något händer, även något tragiskt som t.ex. enbilolycka, kan vara ett uttryck för Guds plan. Men det kan lika gärna ocksåvara ett uttryck av en olycksam serie av händelser. Eller ett uttryck förjultomtens hemliga plan. När man använder ett känt argument, som det kosmologiskaargumentet är, bör man även kommentera den vedertagna kritiken mot argumentet,som t.ex. att en orsak inte nödvändigtvis betyder att denna orsak är Gud, ochdet är Guds argument som frågan gäller. Om Gud antas vara den övernaturligaagenten i fråga, så fort man åberopar en övernaturlig agent, är det just detsom ska beläggas som svar på den ursprungliga frågan.

Designargument
Designargument pekar på förekomsten av ordning, komplexitet och informationi universum och drar därav slutsatsen att en intelligens måste ligga bakom. Detfinns många olika typer av designargument, eftersom det finns många olika sakeroch företeelser i universum som svårligen förklaras endast med hänvisning tillnaturlag och/eller slump.

Den primära kritiken mot designargumentet handlar om attkomplexitet inte med nödvändighet innebär design. Designade strukturer tenderaratt ha färre användningsområden än naturliga strukturer. Designade strukturertenderar att vara mindre komplicerade än naturliga strukturer. Exakt dettaargument avhandlas av professor PZ Myers i denna föreläsning (som förmodligenär en av de roligare föreläsningarna du sett). Den subjektiva uppfattningen omatt något är "komplicerat" kan infinna sig när man tittar påstrukturer som vi vet är designade (som t.ex. en mikroprocessor) och påstrukturer vars ursprung har teorier som inte åberopar design (den mänskligahjärnan). Således kan inte "jag tycker detta är komplicerat" användassom argument för att ett specifikt övernaturligt väsen har designat tinget ifråga

Fortsättning följer här.

Sill

2011-11-13T14:04:00.001+01:00

Engelskans "herring" betyder sill, alltså det därsom man lägger på knäckebröd och äter tillsammans med brännvin. Däremot,engelskans "red herring" betyder "villospår" och är ettargumentationsfel. Anledningen till att just detta argumentationsfel är såintressant, är att det används flitigt av både konspirationsteoretiker ochskeptiker. Det sista är ganska märkligt, för när skeptiker själva blir utsattaför argumentationsfel, brukar de (till sin motdebattörs stora missnöje) konfronteramotdebattören med detta, och avfärda argumentet.

Så hur fungerar argumentationsfelet red herring? Låt sägaatt du blir konfronterad med en fråga på ett påstående du har gjort. I dettaläge ska du ta ställning till om frågan är relevant för din poäng, och om så,besvara frågan. Om inte, förklara varförfrågan är irrelevant, och du behöver inte svara. Du behöver faktiskt inte enskunna svara, om du framgångsrikt påvisat varför frågan är irrelevant för denhållning du blir kritiserad för. Men tänk om du svarar, men väljer att fokuserapå en specifik detalj som talar för din sak. Eller snarare, en specifik detaljsom till synes, isolerad från det andravi vet, talar för din sak. Då har du på ett sofistikerat sätt ändratkontexten i frågan, för att du vill flytta fokus till det som du tror ärfördelaktigt för dig själv.

Detta felslut är effektivt, men det är fortfarande ettfelslut. Du lägger ut ett villospår för den som är dig på spåret. Ettskolexempel på red herring från vardagen, sagt av en hypotetisk person B:

A: -Köpte du biljetterna till koncerten, som vi kom överensom?
B: -Du är ändå aldrig nöjd med det jag gör.

Person B kan mycket väl ha rätt i det han säger om attperson A aldrig är nöjd. Men frågan handlade om huruvida person B köptebiljetter eller inte. Rätt svar på den frågan (om nu person B glömde köpabiljetter) är alltså ett annat. Person B's replik handlar snarare om ettvillospår. Om vi tittar på hur konspirationsteoretiker använder red herrings,är detta ett exempel som du säkert stött på:

A: -NASA besteg månen 1969.
B: -Är det inte konstigt att flaggan rörde sig? Det finns juingen vind på månen!

Om nu person B inför sig själv inte accepterar månlandningen1969, blir situationen enklare för honom om han flyttar fokus till en specifikdetalj som till synes, isolerad från det andra vi vet, talar för attmånlandningen är iscensatt. (Rent tekniskt är det förväntat att flaggan skaröra sig.)

Hur används red herrings av skeptiker? På exakt samma sätt.Även skeptiker vurmar för vidskepelse. Högre ambitioner och medlemsskap i enskeptikerförening är definitivt ingen garanti för att man besitter immunitet mot vidskepelse. Fundera på dessa två hypotetiska exempel, där person B är enskeptiker som gärna sätter sig på tvären mot t.ex. kiropraktisk behandling motallergi men inte vill stöta sig med gudstroende. Exempel 1:

A: -Att tro på Gud är inte förenligt med en skeptiskvärldsbild.
B: -Tycker du att man måste vara skeptisk på "rättsätt" för att få vara skeptiker?

Exempel 2:

A: -Att tro på Gud är inte förenligt med en skeptiskvärldsbild.
B: -Att bekämpa kvacksalveri är viktigare än frågan om Gudsexistens.

Vad är det för fel här? Båda dessa exempel använder sig bådeav halmgubbar och i exempel 2 kan man även ana en falsk dikotomi som villospåreller red herring. Om person A nappar på detta, alltså följer villospåretistället för att stanna på frågan, har B varit framgångsrik med sitt trick. Meni det första fallet är inte B's påstående något som står i konflikt med A'spåstående, utan snarare ett försök att påstå att person A försöker definiera omordet "skeptiker". Och inte heller andra fallet bemöter person B inteperson A's påstående, utan ställer istället en politisk fråga mot en fråga omhur världen är beskaffad. Dessa frågor behöver inte vara en dikotomi, ochrepliken adresserar inte A's påstående. (Alternativa behandlingar kan mycket väl vara religiöst motiverade.) Att identifiera sig som skeptiker ärändå bra, men det säger kanske inte något om något annat än personens ambition.

Under rubriken "Gud: Kontraindikationer"

2011-11-06T18:38:00.002+01:00

På ett skeptikerforum har en av frågorna som skeptiker intekan komma överens i, lyfts upp under rubriken "Gud: Kontraindikationer",vilket fick mig att fundera mer över definitionen av Gud. De som inte vill att Gudska avfärdas på vetenskapliga grunder investerar mycket prestige idefinitionen. Argumentet är att svårigheten att definiera ett väsen, innebärett problem för den som vill avfärda ett väsen, vilket i sig självt är ettkorrekt påstående. Då är väl saken biff? Som skeptiker kan man inte avfärdaGud?

Bibeln betraktas fortfarande som en "urkund". Detär fortfarande den man faktiskt läser ur när man har sina rituella sammankomster.Vi vet åtminstone två saker om denna. Det ena är att även bibliskaauktoriteter, såsom prästerskapet, kan helt frivilligt välja att riva ner vissakoncept som presenteras. Vissa stycken läser man inte alls på gudstjänsten,vissa stycken läser man helt okritiskt, och vissa stycken läser man, men menaratt de menar något annat än vad som står, och så ger de en korrekt tolkning -många års teologiskt arbete har resulterat i att man nu vet hur det hypotetiskatextstycket bättre bör tolkas. Det andra vi vet är att detta innebär kristendomenär knuten till just Jahve. Det är dock en klen tröst för även om vi har ringatin ett mytologiskt väsen, finns massor av manifestationer av detta, och vågarman inte ha fel, så vågar man inte heller säga att inte någon av dessa finns påriktigt. Men angående att ha rätt eller fel, så handlar det inte bara om det,det handlar även om metod och möjlighet att ändra sig.

Det är inte ovanligt med kristna som accepterarevolutionsteorin, jordens ålder, Big Bang, och så vidare, men ger människan enupphöjd status. Dessa kristna kan man kanske betrakta som pseudoskeptiska, mensnällare än så kan man nog inte vara när man beskriver dem, hur mycket godvilja och respekt för religion man än må besitta. För även om kristendomen ären ultraflexibel (ja, eller varför inte vara ärlig och säga "hal")religion, så är den gud som tillbes inte helt ickeexisterande. När mansärskiljer människan, ja, då har vi ytterligare en referens till urkunden. Jagvet att vissa hävdar att kristendomen är helt gudalös, helt skeptisk, och heltfri från övernaturliga inslag. I så fall måste jag ge mig, men jag har faktisktbara sett påståendet, och mycket kan påstås. Lojalitetstörsten kommer både frånurkunden och är (enligt min subjektiva erfarenhet) ganska så accepterad blandtroende. Denna lojalitet ska inte att förväxlas med respekt för andra religioner - där är det snarare ateisterna sombrukar fallera. Tänk på debatten om skolavslutning i kyrkan. Det var bara 30%av de kyrkliga skolavslutningarna som hade religiösa inslag, och alltså bidrogtill att normalisera kristendomen som religion, ändå var ateisterna upprörda.Mer upprörda än muslimerna.

Så från de pseudiskeptiska kristna, till den grupp avkristna som påstås vara helt fria från övernaturlig tro till frikyrkorna. Detintellektuella bottenskrapet. Här kommer både galenskaperna och urkunden i etthelt nytt ljus. Man hanterar Bibeln på mycket större allvar, och det är här vihittar de som använder Bibeln för att argumentera för att heterosexualitet är "normalt"i kontrast till homosexualitet. Det är här vi hittar kreationismen. Det är härvi hittar hederskulturen och självgodheten. Inom frikyrkan råderreligionsfriheten och känslan av att åtnjuta religionsfriheten genom att ståännu närmre urkunden. Bibeln. Det innebär också att de potentiellt står närmreBibelns definition av Jahve, och som en följd av detta tror på ett merväldefinierat övernaturligt väsen. Ett väsen som vet allt, ser allt, är alltigenom god, och som har skapat allt utom sig själv, eftersom han är gudomlig såtill den milda grad att han inte behöver vara skapad. När man pratar medpastorer vill de gärna göra gällande att deras tolkning inte är kontroversiell,men när man går in i sakfrågorna, kan man inte vara nog förberedd förkonstigheterna som bubblar upp. Genom att anse sig ha en mer korrekt tolkning,och även lite lägre tolerans för avvikande tolkningar inom församlingen, blirfrikyrkan en kristendomens Judas. Har de rätt i sin teologiska inriktning, ochom de lyckas få konsensus för sina idéer, får skeptikern den definition som hanbehöver för att kunna riva ner något.

Men något konsensus kommer inte att komma. En enda Gud finnsinte. Det finns säkert lika många bilder av Jahve som det finns personer somanser att Jahve finns på riktigt, vilket tvingar mig som skeptiker att erkännaatt Guds existens inte kan motbevisas. Med det sagt vill jag också konstateraatt 5000 år har gått utan att positiv evidens för Jahves existens harproducerats, och motargument har produceras. Att avvakta är naturligtvis inteheller legitimt. Det viktigaste är inte att man har rätt i denna fråga, detviktiga är metod. Och som jag skrev i min förra text: Man måste även varaberedd att ändra sig när ny data blir tillgänglig.

Förresten, när det kommer till tolkningar av Bibeln, så hardet nyligen diskuterats över en öl, dock inte av mig.

Bevisläget för Gud

2011-11-02T22:40:00.001+01:00

Denna fråga lyftes av vad som skulle vara ett komiskt inslag i Skeptikerpodden. Livet skulle vara en underbar plats om detta ämne kunde hanteras lite mer sakligt. Dessutom, vad spelar det för roll att Gud avfärdas som något som inte existerar? Det spelar roll, och frågan engagerar både troende och ateister som alltså inte själva tror, men som har empati för troende. Själv tycker jag att allt halabaloo är lite löjligt. Som skeptiker borde man åtminstone kunna låtsas man inte tycker Gud förtjänar mer försvar än tandfén eller storsjöodjuret. Eller, beroende på vilken betydelse du lägger i ordet "skeptiker", som ateist borde man åtminstone kunna låtsas. Min syn på bevisläget är att Gud inte har mycket som pekar till sin fördel. Tänkare har arbetat i tusentals år med att producera evidens, men det man har levererat hittills, mest i form av olika träflisor som ska komma från Arken och olika s.k. gudsbevis, imponerar inte det minsta. På det negativa planet hopar det sig rejält. Ingen, inte ens Gud, kan t.ex. vara allvetande och allsmäktig. Slänger man in den ultimata godheten i denna sörja, blir det ännu löjligare. Krasst, hur ser bevisläget ut?

Är Guds existens motbevisad? Nej, man kan inte bevisa ett negativt metafysiskt anspråk. Men man kan göra en bedömning baserad på vad vi vet och det rådande bevisläget. Enligt mig finns massor av väsen, féer, tomtar, troll, som har bättre bevisläge än Gud, som jag ändå inte tror på. Jag vågar dessutom (till priset av att behöva ändra mig om ny data framkommer) påstå att tomtar inte finns. En djärv atomteist, är vad jag är!

Är du ödmjuk inför den möjliga existensen? Nej, jag är säker på att Gud inte finns, av orsaker jag nämner ovan. Till den grad vi kan veta något över huvudet taget, är det ganska tryggt att säga att Gud inte finns. Ungefär med samma säkerhet som jag kan säga att kaffekoppen jag håller i finns. Vi kanske lever i en simulering där kaffekoppen är en illusion, men till den grad vi kan veta något, finns kaffekoppen. Blir man tillräckligt avancerad i sina filosofiska övningar kan man komma fram till att Gud finns och kaffekoppen inte gör det. Jag betraktar inte dessa övningar som praktiskt användbara.

Så kan det vara så att vi lever i en datorsimulering? Ja, visst. Till min bästa förståelse så kan vi inte veta. Detta är en annan fråga, där evidensläget ser helt annorlunda ut. Det kan ju vara så att även Gud finns, men på den punkten ser det inte speciellt positivt ut.

Om man funderar på hur det kommer sig att avfärdandet av féer skapar så mycket mindre rabalder än avfärdandet av Gud, och att avfärdandet av andra gudar än den kristna guden Jahve skapar så mycket mindre rabalder, så kan inte jag se några andra skillnader än att Jahve har fler anhängare och att det finns mycket engagemang i förhållandet mellan den troende och den gud man tror på. Bägge dessa saker har namn. Är man besvärad av att anhängarna är många, har man begått felslutet argumentum ad populum. Det betyder inte att inte majoriteten har rätt, det betyder att något inte är rätt för att många tror så. Betraktar man det passionerade förhållandet som en faktor, är detta vädjan till känslor, vilket inte heller är giltig argumentation.

Tänk om denna fråga kunde hanteras lika krasst som homeopati. Typ: Dålig positiv evidens, lite knäppa anspråk, en del logiska problem (eller åtminstone anspråk som står i konflikt med annat vi vet) och goda argument mot, alltså trams. Helt enkelt, ha skeptiska glasögon.

William Lane Craig-debatten: Moral

2011-10-24T20:11:00.001+02:00

Teologen William Lane Craig ville som bekant debattera Guds eventuella existens med professor Richard Dawkins där Craig skulle representera sidan som menar att Gud verkligen finns, men Dawkins visade inget som helst intresse av att debattera med Craig, vilket var ganska väntat med tanke på Dawkins uttalade policy för vilka han debatterar. Till skillnad från många andra betraktar jag Dawkins som en utmärkt filosof när han hanterar det ämne han behärskar, nämligen vad vi vet om, och hur vi ska bedöma metafysiska anspråk från bl.a. kristet håll. Craig fick sin debatt, fast mot filosofen Dr. Stephen Law, som plikttroget ställde upp till den naturalistiska världsbildens försvar.

Jo, visst levererade Craig moralargumentet i sitt öppningsanförande. Detta argument bör inte användas, eftersom moral inte med nödvändighet behöver ha ett övernaturligt ursprung. Det finns även evolutionära förklaringar bakom moral, som är minst lika intellektuellt tillfredsställande. Craig står bakom den ganska dumma föreställningen att det egentligen inte finns några goda argument för en våldtäktsman att inte våldta - om man plockar bort Gud ur ekvationen. Men som sagt, detta argument bidrar inte med något som inte den evolutionära förklaringen förklarar bättre.

Ett direkt motargument till moralargumentet skulle kunna vara att påpeka människor gör onda saker, och att argumentet därför faller. Men där påpekar Craig att ondska finns för att bevisa Guds existens, eftersom ondskan inte kan existera annat än i kontrast med godheten, alltså de områden där Gud skulle välja att vara verksam.

Låt oss acceptera Craigs argument om moral, och titta på den nya problematiken som uppstår. Är det bara en enda gud som ligger bakom moralen? Hur vet vi det? Är det just mellanösterns gud Jahve som ligger bakom moralen? Hur vet vi det? Vi vet att hinduerna anser att Shiva står bakom allt gott och ont, hur vet vi att indierna var mindre initierade i hur verkligheten är beskaffad än var folket i mellanöstern var? Dessa frågor behöver vi inget svar på om vi väljer att gå på det vi faktiskt kan veta i frågan om moral, en fråga som går att lösa helt utan att åberopa övernaturligt ingripande över huvudet taget.

Det hedrar Richard Dawkins att han inte debatterar med vem som helst, och moralargumentet är ett exempel på argument som ingen seriös filosof tar på allvar, eftersom det flera gånger har påvisats vara ett undermåligt argument, främst därför att moral kan förklaras utan att övernaturliga agenter åberopas (Ockhams rakkniv).

Repris: Bibelfokus.se

2011-10-10T20:44:00.000+02:00

Denna har varit ute och cirkulerat förr, men eftersom sidan Bibelfokus.se fortfarande har kvar sina påståenden, vill jag tillgängliggöra mitt svar. Adressen till hemsidan är bibelfokus.se och sidan jag pratar om finns på bibelfokus.se/fakta.

Vidskepelse och avgörbarhet

2011-10-09T18:19:00.000+02:00

"Vetenskaplig avgörbarhet" nämns i Föreningen Vetenskap och Folkbildnings första paragraf, alltså den paragraf som beskriver föreningens kärna, men det borde vara helt irrelevant för en skeptisk förening. VoF har säkert sina skäl, men detta är inte optimalt ur ett skeptiskt perspektiv. Orsaken till att vi klarar oss utan vetenskaplig avgörbarhet när vi ska avfärda ett anspråk, är givetvis att svårigheten att avgöra är en belastning för den som gör anspråket, inte för skeptikern.

Homeopati levererades med väldigt tydliga anspråk. Lika botar lika, en mer utspädd substans ger starkare effekt, vatten har minne, när vattnet droppas på sockerpiller och sedan dunstar bort, tar pillret över informationen från vattnet. Allt detta är naturligtvis trams, och James Randi har administrerat en dubbelblindstudie som visar att homeopatisk medicin är precis lika effektivt som kranvatten när det kommer till medicinska egenskaper. Homeopatins påstådda effekt är vetenskapligt avgörbar och som en liten bonus är homeopatins anspråk på kollisionskurs med annat vi vet om bl.a. utspädning. Men att motbevisa homeopati är inte speciellt intressant, eftersom frånvaron av positiv evidens ska räcka gott för att skolmedicinen inte ska ägna sig åt detta. Trodde jag.

Men det uppstår ett problem om den som formulerar anspråken helt plötsligt väljer att formulera sig på ett sätt som gör en vetenskaplig metod oanvändbar. Man skulle t.ex. kunna påstå att Gud hör bön men inte låter sig testas - Gud vet när bönen har en baktanke. Inga påståenden som kan göras om Gud är mindre grundlösa än de som görs om homeopatins positiva effekter, och samtliga övernaturliga väsens påstådda inflytande över den naturliga världen, är lika falska. Bara genom att komma ihåg var bevisbördan ligger, kan Gud, gudar, övernaturliga väsen och religioner avfärdas lika tryggt.

Skälen då? Jag har aldrig varit annat än medlem i föreningen. Jag har ingen insikt i hur man resonerar, men hoppas naturligtvis att detta handlar om strategi. Det är inte riktigt politiskt korrekt att kritisera kristendomen, eller att erkänna de faktiska problemen som är associerade med abrahamisk religion. Att påpeka att gudstro är grundlös tro och att grundlös tro inte är kompatibelt med skepticism, flyttar tyvärr fokus från alla andra frågor. Att påpeka att någon specifik alternativmedicin inte fungerar, kostar så lite - det skapar snarare goodwill. Att påpeka att en magisk stav eller ett magiskt gummiband inte bidrar till konsumenten med något annat än (i bästa fall) en placeboeffekt är inte kränkande på samma sätt som att tala om att det övernaturliga väsen som du investerat tillit till, som förstår dig, som vet allt och du har en personlig relation med, inte finns på riktigt.

Men den frågan är också viktig, på mycket fler plan än ett gummiband - religion finns inte bara inom alternativmedicinen, biståndet eller näringslivet utan även inom riksdag och regering. Det sistnämnda skulle vara knappast vara ett problem om sekularismen respekterades.

Dags att riva svenska kyrkor

2011-10-02T19:49:00.000+02:00

Den provocerande idén att riva svenska kyrkor som docent och f.d. domprost H B Hammar lite provokativt presenterar, kanske inte är så dum ändå. Svenska Kyrkan som förvaltar byggnaderna kommer på sikt inte klara sig utan medlemmar, och kostnaden för kyrkorna lyfts successivt över på skattebetalarna genom ett kyrkoantikvariskt bidrag som enligt Hammar för närvarande ligger på 460 miljoner kronor per år, fördelat på 2956 kyrkor.

Svenska Kyrkan förvaltar en historisk bild av kristendomen, en bild som inte är speciellt sanningsenlig men som inte heller försöker vara det. Varför skulle man vilja ställa sig själv i dålig dager? Men när vi pratar om skattepengar, är faktiskt saken lite annorlunda. Skattepengar bör hanteras med viss försiktighet, och om det nu är skattepengar som ska finansiera kyrkornas bevarande, är min åsikt att kyrkorna antingen lika gärna kan rivas, eller så ska bilden av vad dessa monument faktiskt representerar, vara så korrekt som möjligt. Kyrkbyggnaderna kan inte vara reklampelare för Svenska Kyrkan när det är skattepengar som vi hanterar.

När det nu är så att kyrkbyggnaderna inte är självförsörjande och vi investerar skattepengar, borde kyrkorna mer anta formen av museum. Som Hammar skriver, löser vi detta problem genom att riva kyrkorna, genom att sälja dem till den fria marknaden, eller vad det nu kan vara. Jag anser att vi har ett ytterligare ett problem - inte en lösning - när skattemedel förvaltar ett "Guds hus".

Filippa Reinfeldt och homeopati

2011-09-25T15:25:00.000+02:00

Varje gång man seriöst vill läsa på om homeopati, och uppriktigt söker bland homeopaters texter, kommer konspirationsteorier magiskt tänkande i vägen. Det verkar som att galningarna som förespråkar homeopati dränker de seriösa och uppriktiga utövarna - för de seriösa utövarna finns. Vi betalar skatt för att få ha dem kvar. Utan att ta ställning för homeopatins medicinska verkan, för den betraktar jag som klart underbevisad, så undrar jag vad det är som Stockholms Läns Landstings förtroendevalde Filippa Reinfeldt egentligen betraktar som så övertygande?

Vad vet vi om homeopati? Behandlingsformen är en av behandlingsformerna tillsammans med bl.a. mistelterapi som den religiösa rörelsen Antroposofiska Sällskapet hittade på under första halvan av 1900-talet. Vi vet också att skeptiker, inte minst James Randi, offentligt begått närmast lustmord på de anspråk som är kopplade till homeopatika. Vi vet också att homeopater inte arbetar med s.k. peer reviewing, vilket betyder att när man söker information, är man ganska utlämnad till den tredjehandinformation som finns på t.ex. Google, och där är den seriösa informationen dränkt bland en massa religiösa galningar som pratar om kosmisk energi och strängteori.

På vilken grund betraktar vi då homeopati som något som inte kan leva på egna ben på den kommersiella marknaden, utan använder skattepengar till att försörja homeopater? Är det för mycket begärt att Filippa Reinfeldt svarar på detta? Mats Reimer har försökt få en kommentar, men han har inte lyckats. Vad vet Filippa Reinfeldt som inte vi vet?

Debatt med Cissi Wallin på Radio1

2011-09-07T17:40:00.000+02:00

Efter denna krönika i Metro blev Cissi Wallin attackerad av skeptiker från flera håll. Det resulterade i att hon valde att ta debatten i sin talkshow. Så här lät det när vi pratade och jag fick representera skeptikerna:

Varför angripa religion och religiös tro?

2011-08-31T20:20:00.001+02:00

Läs gärna mitt inlägg på troskadar.se om varför vi bör angripa religiös tro. Direktlänk här.

En ateist med en röst?

2011-08-27T18:56:00.000+02:00

YouTube-användaren DarkMatter2525 gjorde ett intressant försök att förklara varför ateister upplevs som så elaka. Ett nytt exempel dök precis upp på Fox Business. Dave Silverman bjuds in för att svara på frågan vad ateister gör inför en kris. Det är en relevant fråga, eftersom de troligen använder sin tid till något annat än att be till Gud. Det DarkMatter2525 föreslår i sitt klipp illustreras här väldigt vackert:

Toleransen mot att ateister levererar sin uppfattning (som alltså var anledningen till att Silverman var i studion) är alltså fortfarande ganska låg. Programledarna hanterade detta bra, om än lite onödigt högt uppe i varv, men som en hälsning från någon kollega på Fox News, fick Dave Silverman detta fax skickat till sig:

Faxet ger ett tydligt uttryck av att Dave Silvermans blotta åsikter, kan vara extremt frustrerande. Silverman attackerade trots allt ingen person, blott föreställningen om existensen av en Gud, vilket snarare är en sakfråga.

Fastnat i fegheten

2011-08-27T10:48:00.000+02:00

Retoriken när man diskuterar alternativmedicin är absolut skoningslös. Att acceptera homeopati som ett alternativ, betraktas som att man tydligt tar ställning för homeopati, och att man ger acceptans åt någon som inte förtjänar det. Det är en retorik som inte skiljer sig ett smack från George W. Bushs uttalande "är du inte med oss, är du emot oss". Att kritisera homeopati är berättigat om man tittar på det faktum att det i bästa fall kan fungera som en placebo. Det finns ingen annan bevisad effekt än placeboeffekten, och homeopatin bygger på premisser som inte bara är grundlösa utan orimliga. Homeopatin skördar dödsfall, främst när patienter som behöver riktigt vård väljer homeopatisk vård, men skadan av homeopatin är försvinnande liten i jämförelse.

Bevekelsegrunden för att bekämpa homeopati ligger i mycket i skeptikerrörelsens grupptänk, som är så pass stark att man både slutat försöka upprätthålla någon form av intellektuell hederlighet eller rimliga proportioner när man värderar vad som verkligen behöver bemötas. Jag har kritiserat den svenska skeptikerrörelsen för detta förr, och insinuerade då lite elakt att även vilka vidskepelser som skeptikerna själva besitter, också är en faktor när man väljer huruvida det är acceptabelt att kritisera. Kristendomen är ett bra exempel. En medlem i VoF skrev på deras forum att det är så många som tror på Gud men så få som tror på homeopati som förklaring till att man hellre angriper homeopati, vilket är en uppfattning jag delar.

Som alltid måste jag påpeka att jag inte kräver att alla skeptikerföreningar ska angripa alla vidskepelser - Föreningen Vetenskap och Folkbildning gör över lag ett bra jobb med att vara kritiska mot pseudovetenskapliga företeelser. Den specifika föreningens inriktning kan inte användas som förklaring till rörelsens generella inriktning. Den som tror att det finns intellektuella motiv bakom vad rörelsen i stort är eller inte är skeptisk till, kommer kanske fokusen på LHCF eller homeopati och förlåtelsen mot religiös tro, att verka väldigt märklig. Religiösa institutioner är nämligen väldigt mycket mer problematiska än t.ex. Vidarkliniken. T.ex. är katolska kyrkan en organisation som skyddar brottslingar och lobbar mot användandet av kondom. Religiösa föreställningar är nämligen väldigt mycket mer problematiska än föreställningen att vatten har ett minne, med tanke på vilka idéer som normaliseras i grupper av troende och vilka vansinnesdåd som begås på grund av religiös tro.

Ändå, hanterandet av homeopati som något som man inte kan respektera alls, för att undvika att ge en acceptans som disciplinen inte förtjänar, står inte riktigt i relation till hur man hanterar kristen tro, som då borde vara ännu strängare (av anledningarna jag nyss gav). Men så är det inte. Där nöjer man sig med att inte hålla med om att gudar finns, och därefter går man vidare. Bakom sig lämnar man skattefinansierad misär. Hade intellektuell hederlighet varit en faktor, skulle rörelsen se helt annorlunda ut.

Nyateism, självsäkerhet och tvivel

2011-08-25T18:49:00.000+02:00

En ateist är en person som inte tror på Gud, eller några gudar över huvudet taget för den delen, men trots att denna poäng blir ännu tydligare i ljuset av att det finns fler religioner än kristendomen, är det den kristna guden Jahve jag pratar om nedan.

Från den pågående debatten kan man avläsa att epitetet "nyateist" är något som du gör dig förtjänt av när du ger svar på tal. En ateist tror inte, en ny ateist mopsar upp sig. Av mer eller mindre etablerade orsaker, så vet vi om att påståendet "jag tror inte på Gud" kan vara nog så upprörande, trots att det inte säger något om hur världen är beskaffad. Ett påstående som man kan höra ibland från troende är "Gud finns", vilket är ett påstående om hur världen är beskaffad.

När det sedan kommer till troendes önskemål om att frågan ska hanteras med viss ödmjukhet från ateister, får det ses i ljuset av att troende faktiskt ibland tvivlar på Guds existens. Men denna ödmjukhet finns faktiskt där. Jag vet ingen ateist som argumenterar för att Gud inte finns, utan försvarar varför han inte finner någon anledning att tro. Det kan tyckas som att man är väldigt säker på sin sak, vilket jag faktiskt är. Jag är helt övertygad om att Gud inte finns. Men det är inte samma sak som att man inte är beredd att ändra sig. Minsta lilla fungerande argument, minsta lilla evidens, och jag omprövar.

Man får tro utan grund. Man får tro, blott för att man har ärvt en tro från sina föräldrar, eller eftersom man känner en närvaro som man tillskriver sin tro. Men när man argumenterar för sin sak, får man svar. När påståendet är "Jag tror på Gud och det är berikande för mig", eller vad det nu kan vara, så ser jag ingen orsak att komma med någon invändning. När påståendet är "Gud finns", finns alla anledning att pröva argumenten, för det är ett påstående om hur världen är beskaffad, precis som vilket vetenskapligt påstående som helst.

Men även om den troende inte ser samma tvivel som han själv kan uppleva hos den tvärsäkra ateisten, vem är beredd att anpassa sig efter de argument som presenteras? Att ens diskutera om Gud finns eller inte, är hopplöst utan data. Det är också därför det är hopplöst för troende att försöka argumentera för att Gud finns. Kristendomen är trots allt en religion, inte en vetenskaplig disciplin som kämpar mot det konspirerande etablissemanget. För att undvika epitetet "nyateist", bör man inte ge svar på tal när tro diskuteras, vilket inte är ett alternativ.

Sekularismen, idén om att hålla isär kyrka och stat, kan faktiskt ses som något nödvändigt ont, något som är en reaktion på trons förekomst. Men sekularism är vad som är näst bäst - inte bäst. Bäst vore frånvaron av övernaturlig tro. Den som påstår att "folk" behöver låtsaskompisar och mentala snuttefiltar, kanske har rätt - jag betvivlar det - men dessa behöver inte vara förankrade i omoderna moralsystem, övernaturliga karaktärer, och dogmer. När väl den övernaturliga tron och vidskepelsen finns, är det svårt att komma bort ifrån att det vi tror, och det vi tror på, formar våra handlingar även i ett sekulärt samhälle.

Eurovision Song Contest 1999

2011-08-23T19:01:00.000+02:00

Eftersom Dana International vann Eurovision Song Contest (ESC) år 1998, var det Israel som fick arrangera tävlingen år 1999. Precis som på andra platser där religion har en viktig roll, betraktas icke religiös underhållning som ett problem, och evenemanget framfördes under ständigt hot. Bombhot. Inte från ateisterna, utan från de mest ortodoxa judarna. Med detta i åtanke, tänk vilken beundransvärd tolerans religiösa har för varandras trosföreställningar, när man betraktar det som ett stort problem att en ateist, Richard Dawkins, skriver en bok. Och att Charlotte Nilsson uppträdde i tights.

Så här såg bidraget ut (framfört i England 1998):

Artiklar i urval, 2011

2011-08-21T09:44:00.000+02:00

"En inventering av argumenten" (från bloggen "tro skadar", augusti 2011).

"Krisna måste erkänna ett ansvar" (Nerikes Allehanda, augusti 2011).

"Stefan Attefall lider av beröringsskräck med verkligheten" (Newsmill, juli 2011).

"Skeptikerrörelsen lider av samma brist på självinsikt som Pingstkyrkan" (Newsmill, juli 2011).

"Stavros Louca lyfter frågan om tro och moral" (Newsmill, maj 2011).

2-pundsmynt

2011-08-21T00:58:00.000+02:00

Fick detta vackra mynt av min kusin Anna på gårdagens kräftskiva. Det är ett brittiskt 2-pundsmynt med Charles Darwin och en schimpans.

Artiklar i urval, 2010

2011-08-21T00:30:00.000+02:00

"Lättare att bevisa något som inte existerar" om vetenskaplig missrepresentation (Nerikes Allehanda, december 2010).

"Ge oss en objektiv bild" om kristendomens särställning i skolan (Nerikes Allehanda).

"Skola på kristen grund? Tack, men nej tack!" om kristendomens särställning i skolan (Newsmill).

"Frivillighet är viktigt" om skolavslutning i kyrkan (Nerikes Allehanda).

"Gemensam design, gemensam designer" (Skepticism i fokus, augusti 2010).

Artiklar i urval, 2009

2011-08-21T00:11:00.001+02:00

"Evolutionsteorin ger oss svar på frågan om vårt ursprung", Fria Tidningen, 2009-09-05 (pdf).

"Vad tjänar Claphaminstitutet på att ljuga?" om Claphaminstitutets vetenskapsdesinformation (Newsmill).

"Hyckleriet kring arternas uppkomst" om Claphaminstitutets vetenskapsdesinformation (Newsmill).

"Skolan ska vara neutral i religionsundervisningen" om förändringar i skollagen (Nerikes Allehanda).

"Agnostiker ger en intellektuell skenbild" om kristen agnosticism (Nerikes Allehanda).