Fortsätt till huvudinnehåll
Startsidan      |      Min nya blogg!      |     YouTube     |      Twitter      |      Podcasts      |      Hall of fame     |      Evolution

Valsystemet bestämmer valets vinnare

I Sverige släpper ett valdistrikt ifrån sig siffror om hur många som har röstat på vilket parti, som sedan ligger till grund för att svara på frågan om vilka parter som fått hur många röster, och därmed har vi ett valresultat. Det är ett rättvist system som, om rösträkningen skett korrekt, ger ett korrekt valresultat. Alla som jobbat som rösträknare vet ungefär hur stor felmarginalen är, och även om den är stor, så är den definitivt inte omstörtande. Valarbetare påverkar bara valresultatet när marginalerna är små. En lösning är datoriserad rösträkning, vilket jag förespråkar, men inte riktigt kan argumentera för i ett land där gemene man anser att datorisering innebär stängd källkod på Internet-anslutet system.

I USA släpper ett valdistrikt ifrån sig en vinnare. Skillnaden är fundamental, för presidentvalet handlar då inte om hur många som har röstat på vem, utan om hur distrikten ser ut.

Ordet "gerrymander" kommer från engelskans "gerrymandering", och det kommer från att den kreativa distriktsuppdelningen, signerad Elbridge Gerry, liknade en salamander. En gerrymander är alltså en geografisk figur som flyttar makt från medborgaren till administrationen, och gerrymandering löser följande problem i det hypotetiska landet Orwellanien, som har 21 röstberättigade:

1. Du vill att Parti Röd ska vinna, och Parti Röd har flest röster.

2. Du vill att Parti Röd ska vinna, och Parti Röd har färst röster.

Det samma gäller om du vill att Parti Blå ska vinna, oberoende av om Parti Blå har flest eller färst röster.

Om Parti Röd ska vinna och Parti Röd verkligen har flest röster bland Orwellaniens 21 röstberättigade medborgare, kan man acceptera en ganska naturlig geografisk uppdelning i röstdistrikt. Man kanske följer geologiska eller andra geografiska strukturer eller kommundelar, och får sin vilja igenom.

Betrakta följande bild. Den visar var Orwellaniens 21 invånare bor, och hur de röstar. Eftersom en majoritet röstar på Parti Röd, kan vi tryggt förlita oss på naturliga distrikt (bilden) och ändå vinna valet. Flest distrikt (och flest väljare) har röstat på Parti Röd.

En vinst är lika mycket värd, oavsett om den är stor eller liten. En vinst för ett parti i ett distrikt, är en röst när presidentvalet ska avgöras. Med en naturlig uppdelning av distrikten, kan vi konstatera att 11 röda röster är fler än 10 elefanter, och att Parti Röd således har segrat i fler distrikt än Parti Blå. Så vad kan Parti Blå göra?

Givet att det är antalet segrar som räknas, och givet att en tjänsteman som gillar Parti Blå har en möjlighet att påverka distrikten, kan följande strategi användas: Låt Parti Röd vinna med så hög marginal som möjligt. Tjänstemannen kan se till att Parti Röd vinner stort, och eftersom en storvinst kostar fler röster utan att ge något extra värde, blir utformningen lite märklig. Betrakta den här bilden:

Exakt lika många har röstat på Parti Röd och Parti Blå som i föregående exempel, men denna gång råkade valdistrikten vara utformade så att Parti Röd vinner starkt. Den utformningen hade inte varit värd något om antalet röster var en faktor. Men en stark seger är värd exakt lika mycket som en svag seger när rösterna rapporteras uppåt, och med en stark seger i ett distrikt, räcker inte kvarvarande röster till segrar i många andra. En stark seger kostar fler röster, så makten ligger i mångt och mycket hos tjänstemännen: Var vill de satsa sin förmåga att påverka?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bibelns böcker på engelska

Ibland vill man dela roliga bibelord till med sina internationella vänner, men då gäller det att kunna källförteckna så att de förstår. Därför har jag gjort en liten lista över bibelns böcker, beteckning och engelska motsvarighet. Jag har hämtat de svenska benämningarna från Bibel 2000. Gamla Testamentet: Första Moseboken el. Genesis (1 Mos): Genesis Andra Moseboken el. Exodus (2 Mos): Exodus Tredje Moseboken el. Leviticus (3 Mos): Leviticus Fjärde Moseboken el. Numeri (4 Mos): Numbers Femte Moseboken el. Deuteronomium (5 Mos): Deuteronomy Josua (Jos): Joshua Domarboken (Dom): Judges Rut (Rut): Ruth Första Samuelsboken (1 Sam): 1 Samuel Andra Samuelsboken (2 Sam): 2 Samuel Första Kungaboken (1 Kung): 1 Kings Andra Kungaboken (2 Kung): 2 Kings Första Krönikeboken (1 Krön): 1 Chronicles el. 1 Paralipomenon Andra Krönikeboken (2 Krön): 2 Chronicles el. 2 Paralipomenon Esra (Esr): Ezra el. 1 Esdras Nehemja (Neh): Nehemiah el. 2 Esdras Ester (Est): Esther el. 1-2 Maccabe

Har naturvetenskapen en naturalistisk bias?

Diskussionen om huruvida vetenskapen är agnostisk eller inte fortsätter. I praktiken är vetenskapen både ateistisk och gudsförnekande, bl.a. beroende på kravet att teorier måste kunna falsifieras, vilket i princip är omöjligt när man tar höjd för övernaturliga agenter. Rent tekniskt är vetenskapen agnostisk - ingen kan veta någonting om någonting - särskilt inte om verkligheten kontrolleras av gudar och demoner. Därför måste evidenslägen bedömas och därför bortser vetenskapen i praktiken från Gud. Och alla andra övernaturliga väsen. Non est ponenda pluralitas sine necessitate. Detta faller såklart inte i god jord hos den som faktiskt tror att övernaturliga väsen existerar. De vill gärna att vetenskapen ska ta särskilda hänsyn till just deras specifika föreställningar, och när så inte sker, har vi att göra med en konspiration. Här är ytterligare några invändningar som inkommit. Hittills. 1. Vetenskapen har förutfattade meningar om att gud inte finns 2. Ingen vet hur gravitation fungerar

Mytbildningen kring Joakim Lamotte

Nu när Sveriges Radio bjudit in journalisten Joakim Lamotte, tycker jag att det kan vara legitimt att bemöta mytbildningen kring honom. Lamottes journalistik är väldigt agendadriven och han har en god förmåga att veta var han ska ställa sig för att framkalla de effekter han söker, vilket retar gallfeber på folk. Det har i sin tur gjort honom till ett lovligt byte för negativ ryktesspridning, men ett graverande påstående blir inte sant bara för att man ogillar personen det handlar om. Här är tre exempel. Det påstås ibland att Joakim Lamotte inte är journalist , ofta med hänvisning till att man inte gillar hans journalistik. Men titeln säger egentligen inte så mycket om kvalitén på arbetet, utan om arbetets karaktär. Dålig journalistik är journalistik, vinklad journalistik är journalistik. Vissa kräver en viss utbildning av journalisten för att vilja erkänna honom, och Lamotte är skolad vid Göteborgs universitet och har varit verksam på Sveriges Television och på Göteborgs-Posten. D